KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET

KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET N:r 6 1975

J(UNGL ORLOGSMANNASALLSKAPET Meddeanden Nr 4/1975. Ordinarie sammanträde i Västerås den 9 apri 1975 (Utdrag ur protoko) 1. Sammanträdet hös i bussen på väg ti ASEA i Västerås i närvaro av 2S heders-, ordinarie och korresponderande edamöter. Ti senare deen av sammanträdet som föragts ti okaerna i Forum - ASEA hade inbjudits gäster från ASEA, skomyndigheter i Västerås, marinstaben och Berga örogsskoor. 2. Vades edamoten O'Konor ti föredragande i vetenskapsgrenen "Organisation och persona. Utbidning" för 1975-76. 3. Genomfördes estradsamta över ämnet "Utbidning ti och som... ", en panediskussion kring probem vid utbidning av stampersonaen vid marinen och jämföreser med motsvarande probem inom en svensk industri. Mean k 1500 och 1730 ämnade representanter från ASEA orienteringar i dagsaktuea frågor. Ett exempar vardera a v Säskapets minnesskrift vid ZOO-årsjubieet överämnades av ordföranden ti föredragshåarna från ASEA och de detagare i paneen som inte tihört Säskapet. Stockhom den 14 oktober 1975. BO GRANATH sekreterare 275

Minnesteckningar Car Engdah Nr 5/ 1975. Ordinarie sammanträde i Stockhom den 2 oktober 1975 (Utdrag ur protoko). Meddeade ordföranden att sedan föregående sammanträde edamöterna John Osen, Car Skarin och Car Ljungberg avgått med döden. Ordföranden yste frid över deras minne. 2. Vades edamoten Nordgren ti föredragande i vetenskapsgrenen "Krigsfartygs konstruktion. Maskin- och eektroteknik. Teeteknik." 3. Faststädes beöningar för artikar i Tidskrift i Sjöväsendet m m enigt föjande: Kapten Björn E/gren, hedersomnämnande och 200 kronor för "Sjöstridskrafternas poiriska ro" i TiS nr 5 och 6/197 4. Redaktör J ur g Meister, hedersomnämnande och 200 kronor för "Den ettiska fottan 1918-1941" i TiS nr 6/1974. Major 'Wiiam Backund, hedersomnämnande och 300 kronor för sin enskida utredning vid MHS marina tekniska kurs om 1980- och 1990-taets ededningssystem för kustartieriet. 4. Föredrog edamoten Sandström sitt inträdesanförande med titen "Det aktiva stambefäets ro i den viande krigsorganisationen". 5. Föredrog edamoten Back utdrag ur sin årsberättese i vetenskapsgrenen "Organisation och persona. Utbidning" med titen "Hur gick det sedan? Studie över befäseever rekryterade 1971 ". Karskrona den 18 november 1975. 276 BO GRANATH sekreterare Den 20 januari 1975 aved överste Car Engdah. Han var född i Eksjö 1910. Efter a v agd studentexamen påbörjade han sin miitära bana och bev 1932 officer vid Kung kustartieriet. Han var då pacerad vi d KA 2. Strax efter krigsutbrottet 1939 kommenderades Car Engdah som eev i artierikursen vid sjökrigshögskoan. Efter genomgången kurs tjänstgjorde han i då varande Marinförvatningen ti 1947 och bidrog med sitt tekniska och miitära kunnande på ett förtjänstfut sätt ti utveckingen av kustartieriet under beredskapstiden. Som knappt 30-åring visade han prov på sin förmåga ti panering och arbetsedning då han under de första krigsåren som ansvarig projektedare på rekordtid genomförde uppbyggandet av ett av de tunga kustartieribatterierna i Skåne. 1947-1950 var han tygmästare vid Göteborgs kustartieriförsvar. 1950-1954 tjänstgjorde han som kurschef och ärare vid sjökrigshögskoans artierikurs och återvände 1954 ti Karskrona. Från och med 1957 var han tygmästare vid Bekinge kustartieriförsvar, en befattning som han behö ti sin avgång ur aktiv tjänst 1971. För de något yngre kamrater som började sin miitära yrkesutövning under beredskapsåren och som hade förmånen att tjänstgöra under Hajd, som han kaades i vänkretsen, känns saknaden stor. Hans kunnighet och piktkänsa utgjorde ett föredöme - detta gäde vid såvä förvatning och utbidningsverksamhet som vid trupptjänstgöring. Det sätt p å vi ket han deade med sig av sin stora erfarenhet utgjorde en stimuans i arbetet som betydde mycket för hans medarbetare. Trots att Hajd uppfostrats i den gama, ofta något stea, miitära mijön hade han förmåga att tiämpa praktisk företagsdemokrati. Detta gjorde han ångt innan begreppet ens hade prägats eer fått den karaktär av utveckingsframsteg som ordet i dag har. Han ingav respekt och aktning genom sin yrkeskunskap. Genom sitt treviga och gada sätt vann han många vänner både inom och utom tjänsten. Många känner idag saknad, men denna saknad är bandad med tacksamhet för det jusa minne han efterämnar. Car Ljungberg Av edamoten Hans Bergstrand Korresponderande edamoten f d kaptenen i fottans reserv Car Emi Ljungberg aved den 19 jui 1975. Han var född i Kristianstad den 25 jui 1873 och var såedes vid sin död i det närmaste 102 år. Vid knappa 16 års åder gick Ljungberg ti sjöss. Han avade sjökaptens- 277

examen i Engand och tjänstgjorde som styrman på oika engeska fartyg innan han återkom ti Sverige och avade svensk sjökaptensexamen 1896. Han utnämndes ti reservofficer i Fottan 1897. Han var befähavare och chef fö r Treeborg-Sassnitzroutens svenska postångare 1900-1908 och efter att ha varit kontroant vid byggandet av tågfärjan Drottning Viktoria bev han dess förste befähavare 1908-1916, ti ika chef för färjeinjen Treeborg-Sassnitz. Under denna tid medverkade han även vid utredningar rörande förbättrande av våra sjöfansförbindeser på Ryssand, Finand och Storbritannien. 1916-1919 var han chef för fokhushåningskommissionens transportavdening. Han var därefter ti sin pension knuten ti Stockhoms Enskida Bank, där han var personachef och chef för ekonomi- och fastighetsavdeningen. Ljungberg var en av initiativtagarna vid bidandet av Svenska Forrans Reservofficersförbund 1935 och. dess förste ordförande. Han har även varit edamot av Overstyresen för Sveriges Fotta. 1935 invades Car Ljungberg som korresponderande edamot i Kung Orogsmannasäskapet. Car Ljungberg hade förmånen att ännu in i hög åder få behåa såvä fysisk som psykisk spänst. Hans uppväxttid och ungdom inträffade innan många ting av det som vi tycker hör ti dagens nödtorft bivit uppfunna. Han hann sedan i fu utsträckning uppeva vår tids fantastiska tekniska utvecking från t ex den första fygfärden tiandstigningen på månen. r John Osen Av örogskapten Gustaf Myhrman Orogsmannasäskapets bibiotekarie och korresponderande edamot John Osen aved den 18 apri 1975. Han var född i Karskrona 1892 och var son ti viceamiraen Car Otto Osen och hans hustru Beda född Hain. Genom sina förfäder hade John Osen en stark förankring i Karskrona. Hans farfar var major vid marinregementet, farfars far var kommendörkapten och farfars farfar var kronosmed i Karskrona. John Osen föjde i sina fäders spår, genomgick den gama sexkassiska sjökrigsskoan och bev officer i forrans reserv 1913. Under åren 1914-16 var han sedan anstäd som styrman i Rederi AB Nordstjärnan. Han återvände emeertid ti den miitära tjänsten och bev öjtnant i kustartieriet 1917. Han bev kapten 1926, major i marinen 1942 och översteöjtnant i marinen 1952. John Osen tihörde som aktiv officer KA 1 fram ti 1931 och därefter KA 2 ti 1937. Samma år bev han förtidspensionerad och inträdde i kustartieriets reserv. Åren 1937-57 tjänstgjorde han sedan som expeditionsofficer vi sydkustensmarindistrikt och Marinkommando syd. Efter sin pensionering hade John Osen många uppdrag i sammansutningar och organisationer med marin anknytning. Han var chef för Karskrona sjö- 278 värnsfottij 1942-53, sekreterare i Amaranterorden i Karskrona ti 1965, verkstäande direktör i af Christierninska fonden 1942-72 och kassör i den för oss väkända marinbefäets sjukkassa 1942-75. Sitt största intresse tror jag dock John Osen ägnade Kung Orogsmannasäskapet, där han invades som korresponderande edamot 1955. I 16 år (1956-72) var han huvudredaktör för Tidskrift i Sjöväsendet, en inte obetydig prestation särskit med tanke på att han var över 80 år, då han ämnade denna befattning. Att under en så ång tid kunna bära det ekonomiska ansvaret för Säskapets språkrör utåt och tidigare också dess viktigaste inkomstkäa vittnar om sådana egenskaper hos John Osen som noggrannhet, ihärdighet, tåamod parat med en god portion envishet, men främst optimism. Hans korta meddeande våren 1973 om att han önskade avgå som huvudredaktör, "Nu orkar jag inte ängre!", vittnar också om en sund reai sm samtidigt som det är ett uttryck för vanmakt inför överhetens påagor i form av arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, annonsskatt och rekamskatt. Syssan som Säskapets bibiotekarie vi e han dock inte ämna. Orogsmannasäskapets bibiotek var John Osens stothet och att vara dess bibiotekarie var för honom en gädje, ja nästan en nödvändighet. För den uppgiften ansåg han att han ännu hade krafter kvar och jag vi gärna intyga att det förhö sig så. Han kättrade obehindrat på stegarna i bibioteket och det enda han på sista tiden inte gjorde var att gå de tunga trapporna upp ti Ankarstiemas vind, där en de av Säskapets böcker och arkiv förvaras. Först på sjukbädden började han ämna av ti sin efterträdare. John Osen hade då varit bibiotekarie sedan 1956. Men John Osen var inte bara Säskapets bibiotekarie utan också i stor utsträckning dess bokbindare. Av eget intresse men också av omtanke om Säskapets ekonomi band han in och renoverade många av Säskapets värdefua böcker och skrifter. För sina insatser i Säskapet beönades John Osen 1973 med Kung Orogsmannasäskapets gudmedaj. John Osen var stot över att tihöra Säskapet, men edamotskapet gav honom ingen passiv förnämitet utan en evande vija att, som Säskapets stadgar säger, "aktivt befrämja Säskapets syfte". Sten Puke Av edamoten Bo Granath Oversten Sten Johan Puke aved i Stockhom den 28 november 1974. Han var född 1897 i Stockhom. Förädrarna var kamreren Erik Puke och hans hustru Gerda född Stot. Sten Puke avade studentexamen i Stockhom 1915 och bev 1918 fänrik vid kustartieriet. Som nybiven officer pacerades han vid Vaxhoms kustartieriregemente. Där kom han under sin trupptjänst att främst ägna sig åt minvapnet. Han utveckades ti en mycket skickig minör - en praktisk förmåga han bar med sig genom 279

ivet. Trupptjänsten avbröts 1919-20 av miitär instruktörskurs vid Kung Gymnastiska Centrainstitute t. 1924-25 genomgick Sten Puke den amänna kursen vid Kung Sjökrigshög skoan. De båda närmaste åren föjde så minkurs och stabskurs vid högskoan. Så ineddes en ång kommendering ti K ung Marinförvatningen åren 1929-1934. Här fick Sten Puke tifäe att utnyttja sitt gedigna kunnande vid för vamingens minavdening. Men iksom för många officerare i centraa staber oc förvatningar fanns det gott om extra uppdrag vid sidan av den huvudsakig, uppgiften. Sten Puke var såunda ärare i gymnastik v id Kung Sjökrigsskoa 1930-1931. Under denna tid ineddes också en ång period 1931-1940 då \ finner Sten Puke som repetitör och ärare i kustfästningsära vid Kung Sjökrigs skoan. 1931 hade han ä ven bi vi t edamot a v styresen i Stockhoms friviig motorbå tsfotti j. 1933 bev Sten Puke kapten och året efter titrädde han en tjänst vid Mari11 stabens operationsavdening, som han innehade ti 1937. Under denna perio< kaades han att biträda 1930 års försvarskommission, där kustartieriet sor tyngsta namn hade Rudof Komodin. 1936 års försvarsbesut bev framgångsrik för kustartieriet och grundade den utveck ing som ägt rum. År 1936 bev Sten Puke adjutant hos HKH Kronprinsen, sedermera Konun Gustaf VI Adof. Overadjutant bev han 1950. Efter tjänstgöringen i Marinstaben fyttade han ti Sjöförsvarets kommand expedition, där han tjänstgjorde 1937-1939. Han tjänstgjorde under samma tid tiika i staben vid Ostkustens marindistrikt. Vid krigsutbrottet återvände Sten Puke ti sin un gdoms mijö i Stockho n skärgård. Han var först spärrchef - med nutida terminoogi spärrbatajonchc - och därefter sektionschef - kustartieribrigadchef - inom Vaxhoms fästni n ~. Efter föga mer än ett år togs han in ti fästningsstaben i Vaxhom där han be stabschef. Med de enorma påfrestningar som i beredskapshänseende viade F\ kustartieriet är det märkigt att Sten Puke kunde sitta i en sådan centra pos - tion i fyra år. Om Sten Puke fick bära det praktiska beredskapsivets tunga börda under fyr 1 år torde det icke bivit ättare för honom i nästa befattning. Han hade då a' L 1944-1947 som stabschef i Inspektörens för kustartieriets stab a v vecka ber e skapen och stabiisera den fredstida verksamheten inom vapnet. När Sten Puke 1947 bev chef för Kung Karskrona kustartieriregemen c ändrades för första gången i ruan hans regementstihörighet. Han hade he 1 a sin karriär varit Vaxhom trogen. Med Sten Pukes sedvaniga sinne för objektvitet tivann han sig snabbt sitt nya regementes förtroende. Också i sin n} J befattning fick han ägna mycket arbete åt den stabiisering av tjänsten som v r nödvändig efter beredskapen. Sten Puke fick avsuta sin miitära karriär i det Vaxhom som varit hans star - punkt. 1953 bev han chef för Stockhoms kustartieriförsvar. Ä ven här va 1 han snabbt sina medarbetares förtroende genom sin känsa för rättvisa och s korrekta handande i aa situationer. 280 Efter avskedet 1957 togs hans krafter i anspråk förs t inom Overstyresen för ekonomiskt försvar och sedan vid omorganisationen ' 962 inom Sjöfartsverket där han fram ti 1965 handade frågor rörande den civi a sjöfartens transportpanäggning under krigstid. Det är betecknande för Sten Puke att han, från att ha varit sjävständig chef i många år, utförde ett arbete på det handäggande panet med samma takt och vänighet som varit kännetecknet för honom under hea hans evnad. Det har här framskymtat att Sten Puke var en myc ket korrekt natur, man skue kanske kunna föredas tro att han var en kyi g person. Så var icke faet. Hans känsa för rättvisa och renhet var parad med en i grunden varm mänskighet, som dock adrig bev påträngande. Det var dessa egenskaper som gjorde honom ti en skickig och omtyckt chef. Författaren ti dessa rader vi personigen sä rskit bringa i åtanke den kamratighet och fina känsa som Sten Puke visade i den krets av yngre officerare som han samarbetade med i beredskapsfrågor under 1960-taer. Sten Puke var en av de kustartierister som genom troget och skickigt arbete bidrog ti att skapa den aktning för kustartieriet som framkom under hans aktiva tid. Sedan 1927 var Sten Puke gift med Margit Ringborg. T orsten Sah/in A v edamoten Erik Lyth Ledamoten Torsten Oof Sahin aved den 16 januari 1975. H an var född i Stockhom 1899, son ti andshövding Mauritz Reinhod Sahin och hans maka Anna, född Diner. Efter studentexamen i Nya Eementar i Stockhom bev han sjökadett och avade sjöofficersexamen 1920. Han bev öjtnant 1922, kapten 1935, kommendörkapten av 2. gr 1942 och kommendörkapten av 1. gr 1953. Torsten Sahin ägn ade sig åt torpedvapnet och genomgick KSHS torpedkurs 1927-28. Sedan tjänstgjorde han i marinförvatningen 1929-31 och 1935-36. Han var torpedofficer i Karskrona och bev sedermera chef för torpedsek tionen vid OVK 1940-44 och innehade också samma befattning vid OVS 1947. Under åren 1945-47 var han assistent hos ITUV. Hans sista befattningar som aktiv officer var som ekipagemästare och senare chef för vapenavdeningen vid OVS. Efter pensionsavgången tjänstgjorde han i många år vid marinstabens underrätteseavdening. Torsten Sahins sjökommenderingar var naturigtvis huvudsakigen på torpedbåtar och jagare. Han var chef på Rige 1925 och på Antares 1939, sedan på Nordenskjöd 1939-40 och sutigen fartygschef på Kas Horn, tiika divisionschef, 1944-45. 281

Under dessa :?tr som jagarchef fick Torsten Sahin uppeva b a tre uppmärk sammade och säkerigen också spännande episoder. S:?tunda genomförde Norder skjöd tisammans med hjäpkryssaren Waria den unika konvojeringen av tank fartyget Sveadrott fr:?tn Shetandsöarna ti Göteborg i september 1940. Me Torsten Sahin som eskortchef och divisionschef utförde ocks:?t 10. jagardivision bestående av Kas Horn och Karskrona eskorteringen av de danska färjonn Storebaet och Hoger Danske från Häsingborg ti Mamö och Karskrona december 1944. Färjorna hade förts över ti Häsingborg av danska frihetskän par och skue sedan eskorteras vidare ti säkrare hamnar på svenskt territc rium. Kas Horn och Karskrona fick också på V -dagen den 8 maj 1945 möt den brittiska sjöstyrka om två kryssare och fyra jagare som var på väg ti Köpenhamn. Jagarna eskorterade den engeska styrkan på svenskt vatten frå Håö ti Kuen. Torsten Sahin var i unga år en stor humorist med ire dragning år det sp} diga. I samvaron i gunrummen utsatte han gärna kamraterna för dråpiga skäm Han tyck te inte ia om att vara bäst, men var samtidigt renhårig och hederi). På ädre dagar bev han mera tibakadragen, och under si na sista år, märkta a sjukdom, drog han sig undan för värden, hest ti famijens sommarstäe p Sandhamn. Torsten Sahin sörjs närmast av makan Maude, född Wain, och sönerna Pede och Björn. Car Skarin Av edamoten Bo Granat Ledamoten Car Johan August Skarin aved den 19 apri 1975. Han var föd 1888 i Amåkra i Småand, son ti justitierådet Reinhod Skarin och hans mak född Björk. Car Skarin bev sjökadett 1902 och bev underöjtnant i fotta 1908. Löjtnant bev han 1913 och tjänstgjorde sedan under :a värdskriget ht vudsakigen på torpedbåtar. Bris, Arcturus, Perseus, Vesra och Poux förde i n r. ~ h ordning hans vimpe under krigsåren. Skarin utnämndes ti kapten år 191'. E ri ' stor de av Skarins kommenderingar var befattningar inom sambandstjän - ren. Redan 1911 var han såunda "gnistofficer", som benämningen var på dt tiden, vid OVK. Mean åren 1920 och 1924 var han chef för Skeppshome1 s radiostation, 1924-30 var han åter tibaka ti OVK som radioofficer. Ån 1 1923-26 var Skarin dessutom chef för signaskoan med fö räggning på FreJ L. År 1936 befordrades Skarin ti kommendörkapren 2. graden. Av sjökommend - r in o-ar i övrigt kan nämnas: fartygschef på Psiander och Svea, sekond på D rot - ning Victoria och Oskar II. Från 1936 fram ti pensioneringen 1941 tjänstgjort e o. Skarin vid marinstaben. Han bev edamot i Kung Orogsmannasäskapet 192 ' 282 Car Skarin var varmt rei giös och en stor de av sin tid efter pensioneringen ägnade han åt Sveriges Kristiga Officersförbund och Centrastyresen för Förbundet Sodaternas vänner. Han var även medarberare i Svensk Uppsagsbok och Svenska Akademiens ordista. Car Skarin sörjs närmast av makan Irma, dottern Ua och sonen Car Reinhod. Ragnar Smith Av edamoten Bo Granath Oversten Ragnar Theodor Smith aved i Stockhom den 15. oktober 1975. Han föddes i Strömstad 1892. Fadern var vice konsun Leopod Smith och modern Gertrud var född Lundgren. Ragnar Smith avade studentexamen i Göteborg 191 O. 1912 bev han underöjtnant vid Kung Kustartieriet. Under sin trupptjänst vid Karskrona kustartieriregemente ägnade sig Ragnar Smith åt minvapnet. T samband därmed genomgick han band annat fottans mineringsskoa. Han var även under fera år ärare vid kustartieriets underofficersskoa i Karskrona. Under denna period framstår ett annat drag i Ragnar Smiths äggning. Han bir fi kand 1920. Senare hade han tjänstedigt under kort period för statsvetenskapig studie. 1930 bev han fi ic i fiosofi. Det är att notera att hans universitetsstudier genomfördes samtidigt med mycket kvaificerad dagig tjänst. 1920-21 gick Ragnar Smith sjökrigshögskoans amänna kurs och efter ett uppehå med tjänstgöring i Karskrona och vid sjöförsvarets kommandoexpedition gick han stabskursen 1924-25. Därmed ineddes Ragnar Smiths ånga knytning ti sjökrigshögskoan. Från 1926 ti 1934 tjänstgjorde han samtidigt med sin ordinarie tjänst vid marinstabens operationsavdening såsom först repetitör och sedan ärare i kustfästningsära. 1935 återvände Ragnar Smith ti Karskrona, där han inträdde i marindistriktstaben som chef för fästningsavdeningen. Förhåandet var ju att marindistriktschefen samtidigt var kommendant i Karskrona fästning. Samtidigt tjänstgjorde han som ärare i kustfästningsära vid kustartieriets underofficersskoa, där han var en ansedd ärare med en god pedagogik och vä genomarbetade kompendier. Vid omorganisationen av marinstaben 1941, då chefen för kustartieriu., operativa uppgifter överfyttades ti marinstaben, tikom där en befattning som souschef i staben. Samtidigt bev inspektören för kustartieriet vapnets främste taesman. Som den förste souschefen beordrades Ragnar Smi rh och i samband därmed utnämndes han ti överste. Han hade dock ett år dessförinnan tjänstgjort i marinstaben. Sin miitära karriär avsöt Ragnar Smith under åren 1945-1948 såsom chef för Kung Sjökrigshögskoan. Han bev den förste kustartierisren på denna sto. Tyvärr nödgades han av häsoskä begära förtidspension. 283

Ragnar Smith invades 1933 i Kung Orogsmannasäskapet och bev 194 ~ edamot i Kung Krigsvetenskapsakademien. Han var en fitig skribent och har pubicerat fera böcker. Som ung officer var Ragnar Smith, västkustpojken, en intresserad segare oc 1 Karskronatiden gav rika tifäen därti. Ragnar Smith var en man med starka krav på renhet och objektivitet. I honot fanns inget utrymme för svek ej heer utrymme för något han ej kunde stå fö Hans stisamma väsen innehö en god portion fin humor. Hans bygsamm natur föredde honom dock adrig att ge avka på kvaiteter. Han var ban, annat mycket fordrande som ärare. Han gifte sig 1927 med Sonja Rosenberg. Deras tre döttrar är samtiga gifta Bibiotekarien Liian Mamborg, Ragnvi Gie samt fi kand Eva Mechior. 284 Stockhom 08-227400 TANDLÄKARUTRUSTNINGAR för fätmässigt bruk anpassade ti svensk försvarsstandard DENTAL AB 194 04 UPPLANDS VÄSBY Te 0760-841 40 Göteborg 031-17 31 10 ERNST NYMANS HERREKIPERING Mamö 040-393 00 Etaberad 1890 Teefon 102 98 Ronnebygatan 39 KARLSKRONA Erbjuder atid sista nyheter Av edamoten Erik Lyt! Sundsva 060-11 79 52 Försvarets edning Ordförandens i Kung Örogsmannasäskapet, viceamira Bengt Lundva, anförande vid nedäggande av befattningen den 11 novembe1 1975. Sedan ett år tibaka pågår en utredning om försvarets edning. Det man nu syssar med är försvarsgrenschefernas stäning och försvarsgrensstaberna. Resutatet av utredningen bir styrande för hur ansvar och arbete kommer att fördeas i framtiden. Det är med andra ord en utredning av största betydese. Jag har därför vat att ta upp frågan i detta mitt anförande och gör det under temat: Hå ihop det som hör ihop. Man har i utredningen tagit upp frågan på ett noggrant sätt. Ett stort anta aternativ med och utan försvarsgrenschefer undersöks. De nuvarande försvarsgrensstaberna kan härvid tänkas få en het annan form och indening. Ett aternati v är att de uppgår i försvarsstaben, som då beve något av ett svenskt Pentagon. Jag ska inte här söka skärskåda de aternativ som kan vara aktuea. Jag ska i stäet ge min principiea syn på de förhåanden, som en igt min mening måste vara styrande för vår organisation. Vi har sedan år 1961 i stora drag haft den ansvars- och arbetsfördeningen i förs varets högsta edning att OB och försvarsstaben har ansvaret för den operativa panäggningen, för den ångsiktiga paneringen med p erspektiv- och programpaner och för avvägningen mean försvarets oika dear. Försvarsgrenscheferna har med sin a staber ansvaret för den s k förbandsproduktionen. Försvarsgrenscheferna ska inom de ekonomiska ramar som stäs ti deras förfogande bygga upp de enheter, materiet och personet, som är upptagna i programpanerna. Ar inte tiden mogen för att avskaffa försvarsgrenarna och därmed försvarsgrenscheferna? Det är en fråga som då och då stäs i debatter. I frågestäningen äggs ofta in sådana tankar och påståenden som att en he de av utbidningen vä ändock är ikartad, att utveckingen går mot mera ikartad materie, att det psykoogiskt sett vore en förde att arbeta över nuvarande försvarsgrensgränser och att man kunde spara persona genom att så ihop försvarsgrensstaberna. Med en sammansagning skue man, sägs det, komma bort från försvarsgrenstänkande och sippa höra oika meningar från de tre försvarsgrenscheferna om hu r saker och ting ska ösas. Ti aa de påståenden som gjorts om fö rsvarsgrensstabernas pats och arbetsformer har i det nu pågående utredningsarbetet fogats två nya: försvarets materie verks huvudavdeningar bör, ja rent av måste, få bo i samma hus och försvarsstab och försvarsgrensstaber bör fytta ihop. Det se nare skue, sägs det, vara nödvändigt för att kunna ås tadkomma personabesparingar, då främst när det gäer biträdespersonaen. Ingen vi vä ha fera människor i sin organisation än som erfordras för att ösa uppgifterna. Det konstaterandet gäer även biträdespersona även om jag 285

sjäv stä er mig frågande just ti fokuseringen på biträdespersonaen. F rå,_ an har och måste i utredningsarbetet ges betydigt större dimensioner. Det gä(- i verkigheten frågan om att skapa en organisation som kan åstadkomma ämp,gt sammansatta enheter och förband från sådana väsentiga utgångspunkter s n 1 teknikens utvecking, utbidningens krav, underhåstjänstens förutsättningar t ch krav samt kravet på snabb och säker mobiisering. Frågan om hur de oika dearna i vår organisation på centra nivå ska v ra grupperade okamässigt sett bör naturigtvis vägas in i utredningsarbetet. 1v en sakigt sett kan inte de för tifäet tigängiga kontorshusen få styra organi :ttionsutformningen. sakigt sett måste det också finnas åtskiiga aternativ tt utnyttja det anta kontorsrum som står ti förfogande och som kommer att fin1 1s när civiförvatningen och fortifikationsförvatningen ämnar :Bastionen, där e fått bo ett fåta år. Viken eer vika utgångspunkter anser jag då vara så viktiga att de bör utg a utgångspunkter vid en översyn av vår centraa edningsorganisation. Utveckingen av vapen och hjäpmede, med andra ord, vad som erfordras f ir försvarsgrenarna i framtiden är en sådan viktig utgångspunkt. En väsentig fråg2- stäning är härvid: Går utveckingen mot at mer ikartad materie eer sk 'r utveckingen i motsatt riktning? Den som anayserat frågan närm;(re kan inte komma ti annan sutsats än ar t vissa komponenter främst inom det teetekniska området har bi vit mera ikart t de. Men så snart det gäer att foga dearna ti en hehet, då har vapen materie], n och hjäpmeden definitivt utveckats mot ökad speciaisering. De jaktfygpan, stridsvagnar och fartyg, som vi nu utveckar, för att ta någ a få exempe, har bivit at mer specifika i uppbyggnaden. Går vi ett steg äng e ger anaysen ett än karare och bestämdare besked. Vapensystemen måste ses som en hehet och heheten är persona och materid, utbi,dning och underhå, organisation och mobiiseringsförberedeser samt teknij,. Människans ro måste nödvändigtvis finnas med från början, när materieen pi - n eras och tar form. Staber och förvatningar måste därför mer än någonsin arbe :t tisammans med bästa möjiga kontakter. Våra strävanden har varit inriktade mot detta. Försvarsgrenscheferna har md det nya panerings- och ekonomisystemet riktigt nog bivit änkade in i en utvec - ing i den riktningen. Vi ska med de mede som stäs ti vårt förfogande pi - n era och styra utveckingen så att vi får fram bästa möjiga resurser. För detta krävs mer än någonsin ett ständigt nära samarbete mean befattningshavare f t aa nivåer inom stab och förvatning. Det är som jag ser det en mycket väsend,; utgångspunkt, kanske den viktigaste. Marinstaben och huvudavdeningen för marinmaterie - det nuvarande nan net på gama marinförvatningen -, bor ti större deen i samma hus. Vi arben r dagigen tisammans i Tre Vapen på Gärdet. Tyvärr finns dock en de av stabe 1 och en de av marinmaterieav deningen på Skeppshomen. Det är något som '1 inte finner tifredsstäande. Det fördröjer ärendenas handäggning, det går i t extra tid, det motverkar ett enket samarbete. Det är inget fe på okaerna F 1 Skeppshomen. Tvärtom. Men vår erfarenhet av arbetet visar att vi skue kunn 1 286 arbeta ättare och bättre om vi bodde tisammans. Att då bi städ inför tanken att vi fuständigt skue skija på stab och förvatning okamässigt och därmed försämra de möjigheter vi nu har ti samarbete kan förkarigt nog inte väcka 11ågon form av entusiasm. Det finns naturigtvis en önskan att föra samman materieverkets oika dear. I möjig mån bör ett sådant önskemå tigodoses. Det är t ex inte rationet att arme, marin- och fygmaterieavdeningarna var för sig är spittrade. Det är eftersträvansvärt att söka fytta ihop dessa funktionea dear var för sig. Om man härifrån skue gå vidare och söka föra ihop aa staber och förvatningar under ett tak, då skue det behövas ett så stort kontorskompex att vi 7arken torde ha råd att bygga ett sådant och knappast skue önska det. När det gäer önskemået att sammanföra materie verkets oika dear måste rnan håa i minnet att en huvudavdening, den som svarar för förpägnad, förråd c-.:h verkstäder kommer att fytta ti Karstad. Någon tota sammanfyttning kan det såedes inte bi fråga om. Men finns det då inte ärenden mean arme-, marin- och fygmaterieavdeningarna iksom mean försvarsgrensstaberna som sk ue kunna ösas snabbare om staberna fyttade tisammans och förvatningarna fyttade tisammans. Jo, sådana ärenden finns. Men de är mycket få jämfört med de ärenden som igger försvarsgrensvs. En översagsvis granskning visar att endast omkring 5 /o av marinmaterieförvatningens ärenden gäer övriga huvudavdeningar medan 25 /o av ärendena gäer marinstaben. Ti denna senare de bör äggas dear av de ärenden, en stor ärendegrupp, som riktar sig mot marinens okaa förvatningar. Marinstaben har omkring 1000 personkontakter med marinmaterieavdeningar per månad. Samma beräkningsgrund ger omkring 50 personkontakter med övriga försvarsgrensstaber. Siffertaen kan vara behäftade med fe. De ska uppfattas som storeksordningar. Det väsentiga är att inriktningen, födet, är så tydigt. Det är naturigt att det är så. Om man nu finge behåa sambandet mean stab och förvatning skue man då kunna åstadkomma någ ra besparingar? En närmare granskning måste ske för att ge svar på den frågan. Men nog borde det finnas möjigheter, även med nuvarande organisation av materieverket, att kunna nå besparingar även av annan persona än biträdespersonal Områden som är vä värda att undersöka är panering, såvä den centraa inom stab och förvatning som den som igger på nivån därunder. Inom underhåssektorn kan en förskjutning av arbetsfördeningen möjigen ge vinster iksom när det gäer underrättese- och säkerhetstjänst. Så taar en försvarsgrenschef, kan det sägas. J a, det är riktigt. Det är försvarsgrenstänkande säger någon. Ja, det är också riktigt. Detta är nämigen inget fe, tvärtom, det är adees riktigt att en försvarsgrenschef tänker i banor som gäer hans försvarsgren, hans verksamhetsområde. D et är hans uppgift, det är inget osunt försvarsgrenstänkande. 287

De tankar jag har framfört och som jag anser vara de verkigt styrande för organisationsform och för okaisering vet jag deas av de övriga två försvar, grenscheferna. Större underbyggd styrka för ås ikten att håa ihop det som hör ihop kan man knappast begära. Ledamoten CHRISTER FREDHOLM Norska havet - konfiktzon i nytt perspektiv INLEDNING MARINVARVET FÅRöSUND Nybyggnad av fartyg upp ti 40 m och motorjakter. Svetsade ståkonstruktioner. Sipar för mindre och medestora fartyg. Ombyggnad och reparationer i mekanisk-, eektrisk-, snickar- och motorverkstäder. SNABBA LEVERANSER TILL LAGA PRISER Marinvarvet, Fårösund te. 0498/21 4 00 V x. NYNÄSHAMNS HAMN CENTRAL FÄRJEHAMN MED REGULJÄRA FÖRBINDELSER ti HELSINGFORS, VISBY, GDANSK, TRAWEMUNDE För uppysn ingar gäande tidtabeer, godsoch passagerarepriser, tag kontakt med: Hamnförvatningen, te 0752-112 13 Stuveriboaget, te 0752-06 15 Skeppsmäkeriet, te 0752-03 72 HAMNCHEFE N Anda sedan början av 1960-taet har Norska Havets och Nordkaottens strategiska och miitärpoitiska betydese diskuterats i såvä Skandinavien som i västvärden i övrigt. Den sovjetiska Ishavsfottans tiväxt och uppbyggandet av ett av värdens största basområden på Koa-havön uppevs av NATO som ett hot mot dess nordfank. Att även Sovjet timäte r området stor betydese tyder inte bara dess marina upprustning på uran även den titagande övningsverksamheten, som fått at större utsträckning och frekvens. För NATO medför herraväde i Norska Havet goda anfasmöjigheter med strategiska ubåtar och hangarfartygsbaserat fyg mot må i Sovjetunionen. Det skapar även förutsättningar att i händese av krig föra fram förstärkningar ti Nordnorge och understödja markoperationer på norskt territorium. Nordnorges f ankerande äge i förhåande ti den Sovjetiska Ishavsfottans utmarschvägar mot Atanten är av stor strategisk betydese för NATO. Sovjets intresse för områdena kan ses i motsatsförhåande ti NATO :s. Sovjet har, med erfarenheterna från fera krig, atid värnat om sin nationea säkerhet och uppever sannoikt det korta avståndet mean det NATO-ansutna Norge och basområdena på Koahavön som ett hot. Man vi också tiförsäkra sina kärnvapenutrustade och konventionea ubåtar fri passage ti anfasområden utanför amerikanska ostkusten och på Atanten. Man vi förhindra NATO :s atomubåtar och attackhangarfartygsstyrkor att sända iväg sin a dödsbringande aster mot Sovjetunionen. Norska Havets betydese idag för båda stormakterna är såedes odiskutabet. Men vissa väsentiga förändringar kan skönjas då det gäer områdets framtida strategiska och operativa betydese. Detta hänger främst samman med att Norska Havet som operationsområde genom den snabba vapentekniska utvecking såvä vad det gäer vapen som vapenbärare, får at större betydese för det gobaa maktbaansen. Nya ubåts- och f ygburna strategiska kärnvapensystem med stor precision och räckvidd är under uppbyggnad, iksom system som syftar ti att med stor säkerhet upptäcka och bekämpa kärnvapenbärande ubåtar. D enna utvecking kommer att påverka Skandinaviens strategiska betydese och framtida konfikters karaktär. Det är att bekaga att detta framtidsperspektiv hittis ej tiräckigt beaktats i vår försvarspoitiska debatt. Dessa förhå an den har utan tvekan den största betydese då vi ska bedöma Skandinaviens och Sveriges ro i ett framtida strategiskt sammanhang. Insik t om detta krävs för att vi ska 288 289

kunna fatta riktiga besut om vårt försvars utformning och inriktning. Det är därför väsentigt att den nu arbetande försvarsutredningen ägnar dessa frågor särskid uppmärksamhet. DEN V APENTEKNISKA UTVECKLINGEN* Kärnvapenbärande ubåtar (SSBN) Den sovjetiska kärnvapenbärande ubåtsfottan torde f n uppgå ti ca 55 ubåtar, varav sannoikt 34 av "YANKEE"-kass och 13 av "DELTA I"-kass. YANKEE-ubåtarna är byggda 1969-74 och är utrustade med 16 robotar typ SS-N-6. Robotarna, som kan avfyras under vattnet, har en räckvidd av ca 2 800 km. De har endast en stridsde vardera. DELTA I-kassens ubåtar (Bid 1) är på 8 000 ton och utrustade med en ny robot typ SS-N-8 med en räckvidd av 7 500 km. Varje ubåt kan skjuta tov robotar, vardera med en stridsdel En utvecking av DEL TA I, benämnd DEL TA II, är under konstruktion. Denna ubåtstyp är utrustad med 16 utskjutningsramper för robot typ SS-N-8. Sannoikt kommer robotarna att förses med stridsspetsar typ MR V. Räckvidder för sovjetiska ubåtar utrustade med strategiska robotar framgår av bid 2. Om robotarna utrustas med MR V. är det sannoikt att räckvidderna ned går. Bid 1. Sovjetrysk kärnvapenbärande atom-ubåt av DELTA-kass. Depacement c:a 8 000 ton. 16 st SS-N-8 med en räckvidd på c:a 7 500 km. * Tekniska termer och förkortningar * ALCM B 52 Cruise missie D! FAR MAD M!RV MRV SSBN SLBM SLCM SSN 290 Air-Launehed Cruise Missie. Låghöjdsrobot som a/yras från fygpan. Amerikanskt överjudspan ingående i den strategiska bombfottan. Taktisk eer strategisk åghöjdsrobot, ofta med stor räckvidd. Directione Low Frequence, Anayser and Ranging. Utrustning i ubåtsjaktfygpan för att upptäcka ubåtar. Magnetic Air Detection. Utrustning i ubåtsjaktfygpan för att upptäcka ubåtar. Mutipe Independent/y Targeted Reentry Vehice. Kärnstridsspetsar som i sista fasen av robotbanan skickas mot separata må. Mutipe Reentry Vehice. Fera stridsspetsar, monterade på en robot, vika bringas detonera över samma må. Strategic Submarine Baistic Nucear. Atomubåt utrustad med strategiska robotar. Submarine - Launched Baistic Missi/e. Baistiska robotar som avfyras från atomubåtar. Submarine - Launched Cruise M is si! e. Låghöjdsrobot som avfyras från ubåtar. Bid 2. Tänkba ra utskjutningspatser och räckvidder för USA:s strategiska kärnvapen typ SS-N-6 och SS-N-8, vika kan utskjutas från undervattensbåtar. (Robotarna föjer sina banor storcirkar, vika i skissen återges som krökta injer, utmärkta med piar). 291

Den första kärn vapenutrustade amerikanska ubåten gick ti s j ö ss 1960. Idag har USA 41 sådana ubåtar, 16 av typ POLARIS och 25 av POSEIDON-kass. polaris-ubåtarna (Bid 3) är på 7 000 ton och kan medföra 16 robotar med vardera tre stridsspetsar(mr V). POSEIDON-ubåtarna är något större, har samt. a anta robotar, men med vardera 10-14 separata stridsspetsar, som kan riktas mot skida må (MIR V). Räckvidden för bägge robottyperna är 4 200 km. Under 1975 byggs sex av POLARIS-ubåtarna om och utrustas med POSEIDONrobotar. År 1978 tiförs Förenta Staternas fotta en ännu större atomubåt, typ TRIDENT. Den bir 160 m ång - nästan ika ång som två fotbospaner - och får ett depacement på 18 000 ton! Kostnaderna beräkna> ti åtta mijarder kronor per enhet. Tio ubåtar ska byggas. TRIDENT bir utrustad med 24 robotar typ C-4, vardera försedd med 17 separata stridsspetsar (MIR V). Räckvideen bir minst 7 200 km. En enda TRIDENT-ubåt kommer att inom oppet av några minuter kunna sända 408 separata kärnaddningar mot må i Sovjetunionen. (Jfr bid 4 ). Kärnaddningarnas styrka är ca 50 KT vardera. Bid 4. Tänkbara utskjutningspatser och räckvidder för USA:s strategiska kärnvapen typ POSEI DON och TRIDENT, vika kan utskjutas från undervattensbåtar. (Robotarna föjer i sina banor storcirkar, vika i skissen återges som krökta injer, utmärkta med piar). Bid 3. Amerikansk atomubåt ti sjöss. 292 293

En jämförese mean de amerikanska och sovjetiska sjöburna kärnvapenstyrkorna utfaer kart ti amerikanernas förde. Sovjet har ännu inte yckats utveck a stridsspetsar typ MIR V. De amerikanska robotarna är även tekniskt sett av högre kvaitet än de sovjetiska. Precisionen är betydigt bättre och robotarna kan medest fjärrmanövrering ges ändrade måorder efter start. Vad gäer räckv idderna är Sovjet emeertid f n överägset beträffande SS-N-8-robotar. Ubåtarna kan därigenom operera nära de egna farvattnen, viket minskar riskerna fö r upptäckt och utsagning. De med SS-N-8-robotar utrustade sovjetiska strategiska ubåtarna kommer att kunna nå må i Förenta Staterna utan att behöva passera områden där de ätt kan övervakas och bekämpas. Ett sannoi kt operationsområde för de nya ubåtarna är Norska Havet. Barents Hav bedöms mindre sannoikt, b a med hänsyn ti de för atomubåtar begränsade bottendjupen. Attack- och jaktubåtar (SSN) Det mest effektiva vapnet mot tysta, djupgående atomubåtar är för ändamået speciautrustade ubåtar. De kan operera i samma vatten och under ikanade förhåanden som sina motstånd are. Genom sin storek kan de bära med sig utrustnin g som gör det möjigt att upptäcka, föja och förgöra motståndaren. Eftersom kavitationsburet minskar med ökande djup, kan en djupdykande ubåt gå tystar vid en given fart än en ubåt som går på mindre djup. Kombinationen tyst gån g och hög fart är karaktäristiska ege nskaper för jaktubåtarna. Endast USA, Storbrirannien och Sovjet förfogar idag över atomdrivna jaktubåtar. Sovjet har 28 enheter och därutöver fera atomdrivna attackubåtar, som kan ösa så vä a fasuppgifter som ubårsjaktuppgifrer. Nyigen har man i Förenta Staterna påbörjat konstruktion av en het ny typ av jaktubåt med en uppskattad undervattensfart av 40 knop och ett största dykdjup av 550 m. 26 sådana ubåtar har bestäts i år. Den första ubåten LOS ANGELES sjösätts 1976. Totat beräknas de 26 ubåtarna kosta 25 mijarder kronor. Ubåtarna utrustas b a med den trådstyrda måsökande torpeden MK 48. I början av 1980-taet ska 58 ädre jaktubåtar ersättas med en het ny typ. Dessa ubåtar kommer att utrustas med aktiva och passiva hydrofonsystem med het andra räckvidder än de som nås med utrustningar på övervattensfartygen. De passiva spaningssystemen påstås kunna upptäcka ubåtar på ca 160 km avstånd. Ert särskit datasystem ska kontroera utskjutningen av antiubåtsrobotar, som kan utrustas med kärnvapenstridsspetsar Hangarfartyg Sovjetfottans brist på fygskydd vid operationer utanför det egna andbaserade jaktfygets räckvidd, har begränsat marinens operationsmöjigheter ångt utt ti sjöss. Hotet från fientiga ubåtar har ä ven uppevts starkt, eftersom heikop terbärande fartyg med stor ubåtsjaktkapacitet först på senare tid har disponerats 294.. sedan början av 1970-taet förfogar Sovjetfottan över två heikopterkryssare, LENINGRAD och MOSKV A. Biden håer emeertid nu på att förändras. I dagarna avsutas rustningsarbetena på ett av de två nya hanga rfartygen av KURIL-kassen, som är under byggnad i Svarta Ha vet. Detta första fartyget, som fått namnet KIEV, är på ca 40 000 ton och utrustat med vinkedäck. KIEV och MINSK, som det andra hangarfartyget heter, kan inte endast medföra heikoptrar utan också fygpan, sannoikt av V/STOL-typ. Fartygen bir kraftigare beväpnade än motsvarande amerikanska, b a ingår utrustn in g för ubåtsjakt och moderna uftvärnsrobotar. Eni gt utändska bedömare är hangarfartygen de första i en seri e om åtta fartyg, varav de fyra första bedöms vara i tjänst i sutet av 1970-taet. Med dessa hangarfartygen börjar en ny epok i Sovjetfottans hi storia. Tikomsten av dessa fartyg kan på ett genomgripande sätt påverka den strategiska biden inte minst i Nordatanten. (Bid 5). Bid 5. En bid av hur man i Jane' s Fighting Ships 197 5/76 tänker sig att de nya sovjetryska hanga rfartygen av KURIL-kassen kommer att se ut. Första fartyget, KIEV, beräknas gj provturer under 1976. Antaet amerikanska hangarfartyg har under senaste 15-årsperioden minskats från 31 ti 13. Av dessa är två atomdrivna. (Bid 6 ). År 1981, då ytterigare två stora hangarfartyg ska träda i tjänst, kommer de tre ädsta hangarfartygen av MIDWA Y-kassen att utgå. Hangarfartygsstyrkan kommer då att uppgå ti tov moderna enheter, varav fyra med aromdrift. Samtiga fartyg bir a v s k "mutipurpose-typ", d v s de kommer att ha såvä attack- som jakt- och heikopterkapacitet. Fartygen kommer att sättas in i områden där ufthotet bedöms bi särskit starkt. Dessa förhåanden iksom nedgången i antaet hangarfartyg innebär att antaet Task Forces, som kan operera i Nordatanten kommer att minska. De stora hangarfartygens sårbarhet och kostnader (åtta mijarder/styck inkusive fygpan) torde även framtvinga en viss restriktivitet i deras utnyttjande inom de områden där hotbiden är särskit stark, exempevis i närheten av fientig 295

kust. Hangarfartygen kommer att skyddas av synnerigen sofistikerade robotfregatter och robotjagare på 1 O 000 resp 8 000 ton. För skydd av sjöförbindeserna över de stora haven avses mindre kvaificerade fartyg, uuustade med V/STOL fygpan och heikoptrar, utnyttjas. Bid 6. Atomdrivna hangarfartyget ENTERPR!SE. Depacement 90 000 ton. Fygstridskrafter (Endast fygpantyper som kan vara av särskit intresse för operationc1 över Norska Havet redovisas). P-3 ORION är ett modernt andbaserat amerikanskt ubåtsjaktfygpan som idag finns i 240 exempar b a baserade på Isand. A ven Norge har Orion-fygpan. Fygpanet är ett fyrmotorigt turboprop-fygpan med tov mans besättning. Aktionstiden är 11 timmar och maxfarten 900 km/tim. Det är utrustat med radar, TV-kamera, teemotmece, MAD och DIFAR. ORION kan medföra 87 aktiva och passiva hydrofonbojar. Aa informationer registreras i en datamaskin och presenteras på ett automatiskt eektroniskt pott. ORION är även utrustat med oika vapen, däriband måsökande torpeder. 296 S-3 A VIKING evereras nu success ivt ti de amerikanska hangarfartygen. Dc har en operativ räckvidd på 3 500 km. Utrustningen är i stort sett densamma 50 m ORIONS. Fygpanets huvuduppgift är att bidraga ti det framskjutna skyddet a v hangarfartygen och de "task forces" dessa ingår i. Fram ti 1978 kommer successivt 140 S-3 A ti föras US Navy. En het annan fygpanstyp under utvecking är den strategiska B -bombaren, 50m ska ersätta de ädre B 52-panen. Det nya bombfygpanet, som redan provfugits, kommer att få högre hastighet, bättre astförmåga och bättre åghöjdsprestanda än B 52-panen. Fygpanet kommer att utrustas med kärnvapen och troigen med "cruise miss ies", (se sid 299) som kan fäas på åg höjd och på stort avstånd från mået. Mot marina må på Koahavön kan ämpiga fäningsområden igga i Norska Havet. Kostnaderna för fygpanet är "astronomiska". Ett fygpan beräknas kosta ca 300 mijoner kronor. För utvecking, produktion och drift a v 240 B -bombare beräknas kostnaderna beöpa sig ti 11 O mijarder kronor. Kongressen har ännu ej fattat besut om hur många fygpan som ska anskaffas. * Vad Sovjet beträffar kan det ha sitt intresse att studera förutsättningarna för jaktskydd av sovjetiska ubåtsjaktförband i Norska Havet och möjigheterna att bekämpa de amerikanska ubåtsjaktfygpanen typ ORION och VIKING samt amerikanska jaktubåtar. Luftförsvar med jaktfyg över hav har hittis ej förekommit. Marinfyget har sedan 1960 ej innehåit några jaktförband. Fartyg ti sjöss har sjäva svarat för si tt u ftförsvar. Ett nytänkande kan dock ej utesutas med hänsyn ti si tuationen i Norska Havet. Detta förutsätter dock en framskjuten basering ti norska Atantkusten och jaktstridsedning från fartyg ti s j ö ss. En granskning av befintiga sovjetiska jaktfygpan ger vid handen att den nya versionen av TU-28 "FIDDLER" kan vara ett för uppgiften ämpigt fygpan. Fygpanet är tvåsitsigt, har en startvikt på 41 000 kg och gör en maxfart av 1.8 Mach. Beväpningen består av jaktrobotar. Den taktiska räckvidden är ca 1 000 kr. (Bid 7). För ubåtsjakt disponerar Sovjet över ubåtsjaktfygpan av typ IL-38 samt fartygsbaserade heikoptrar typ "HORMONE". IL-38 kan i prestanda ej mäta sig med de amerikanska VIKING och ORION. För marinsamverkan i övrigt finns tunga bombfygpan av typ TU-16 och TU-22. Det nya bombfygpanet "BACKFIRE" ingår i Sovjets kärnvapenarsena. Fygpanet är en motsvarighet ti den amerikanska B -bombaren, men har betydigt sämre prestanda. Eftersom fygpanet sannoikt ej kommer att få något större infytande för strategin i Norska Havet berörs det ej närmare. 297

Long-range cruise missie (SLCM och ALCM) Ett utomordentigt intressant vapensystem under utvecking är det amen kanska "ong-ra n ge cruise missi e". Någon täckande svensk översättning finns inte, men man skue kunna använda uttrycket "taktisk eer strategisk åghöjdsrobot". Roboten avses få nedanstående prestanda: Längd Diameter Fart Fyghöjd Stridsde Räckvidd Precision 6 m 0,5 111 800-1000 km!tim c:a 50 m Konventione eer kärnaddning 2 400 km med kärnaddning. (Taktisk version konare räckvidd). Träffar inom en cirke med O m radie. Roboten, so m ännu är på försöksstadiet, ska kunna skjutas från ubåtar och fygpan. D en ska kunna användas tak tiskt eer strateg iskt. De nya jaktubåtarna i USA wrde, förutom sin ordinarie utrustning kunna komma att medföra ett anta SLCM. En kon verterad POLARIS-ubåt kommer att ta ett trettiota sådana robotar och ett kommersiet jetfygpan typ BOEING 747 ett hundrata. SLCM innebär ett miitärtekniskt genombrott, som kan få stor miitär, poitisk och ekonomisk betydese. Robotens häpnadsväckande precision gör det möjigt att t ex träffa och så ut sovjetiska kärnaddningssios. Den ringa radarmåarean i fören ing med den åga fyghöjden kommer att göra roboten mycket svår att upptäcka och bekämpa. Roboten beräknas bi operativ i sutet av 1970-taet. Den är biig och beräknas endast kosta några miioner kr per styck. Aven övervattensfartyg kan komma att utrustas med cruise missies. (Bid 8). * Sovjetunionen har sannoikt f n ingen motsvarighet ti taktiska e er strategiska åhöjdrobotar, viket bestyrks av den oro det n ya vapensystemet skapat i Sovjet. Däremot finns fera typer av sjö robotar med ång taktisk räckvidd. Bid 7. Taktiska räckvidder för nytt sovjetiskt jaktfygpan typ TU-28 vid operationer jrå1 tänkta baser i Norge. 298 MöJLIGT OPERATIVT UTNYTTJANDE AV SJöSTRIDSKRAFTER I NORSKA HAVET En trend i den sovjetiska och amerikanska vapenutveckingen är att den snarare gå r mot kvaitativ än kvantitativ öknin g. Samtidigt förskjuts tyngdpunkten vad gä er strategiska kärnvapen atmer mot röriga sjöburna vapensystem, främst ubåtar. Det är vapnens räckvidd, precision och överevnadsförmåga som i första hand förbättras. Detta kan få återverkningar in te bara för kärnvapenstrategin utan även då det gä er förutsättningarna för operativt och taktiskt utnyttjande av sjöstridskrafter. denna artike ska endast granskas hur detta kan påverka förhåandena i vårt närområde, främst då i Norska Havet. * 299

x Cruise Missie Bid 8. Exempe pc'i täckningsomr/ide för en "cmise-missie" vid utskjutning frc'in en godtyck. gt vad position mean Grönand och Spetsbergen. Roboten kan avfyras frc'in ubc'itar, Ö '~- r vattensfartyg och fygpan. 300 NATO :s strategi är att så vä i fred som under krigsförhåanden ständigt söka okaisera och föja de sovjetiska kärnvapenbärande ubåtarna. Detta är en förutsättning för att de om erforderigt ska kunna bekämpas. Sovjetunionens YANKEE-ubåtar (SS-N-6) föjs i dag ständigt, men tiåts uppträda utanför USA:s kuster ti sjöss. Tidpunkten och formen för en bekämpning av dessa ubåtar bir beroende av hur en eventue kris mean stormakterna kan komma att utveckas. Ett ferta oika krisnivåer kan komma att passeras mean ett "kat" krig och totat kärnvapenkrig. Under ett "konventionet" krig kan det t ex vara nödvändigt - för att förhindra en upptrappning - för båda parter att undvika angrepp på varandras kärnvapenbärande ubåtar. På - eer före - en annan krisnivå kan endera eer båda parter anse det nödvändigt att med ett överraskande anfa söka så ut samtiga motståndarens strategiska ubåtar ("preemptive first strike"). Samtidigt måste det vara ett krav för båda parter att egna kärnvapenbärande ubåtar och andra strategiska vapensystem kan skyddas. Om dessa båda uppgifter ej kan ösas föreigger risk att den nuvarande maktbaansen rubbas, med ökade krigsrisker som föjd. Ur Sovjets synvinke måste intressena vara ikartade, d v s att bekämpa de amerikanska kärnvapenbärande ubåtarna och skydda de egna ubåtarna. Därför måste en av Sovjetfottans främsta uppgifter fortfarande vara att håa utfartsvägarna ti Atanten öppna både för sina jaktubåtar och för de attackubåtar som kan bekämpa aierade sjöförbindeser över Atanten. Detta gäer såvä under konventionet krig som under ett kärnvapenkrig. Att ösa den andra uppgiften, att skydda sina egna ubåtar, är en svår men för den egna säkerheten nödvändig uppgift. NATO har redan nu reativt goda resurser för att spåra upp, fö ja och bekämpa Sovjetunionens strategiska ubåtar. Dessa resurser kommer att öka i framtiden och gä er såvä utanför de egna kusterna som t ex i Norska Havet. De nya amerikanska jaktubåtarna av LOS ANGELES-typ bedöms få goda möjigheter att i samverkan med marinfyget spåra upp och kontinuerigt skugga de sovjetiska ubåtarna och vid krig eer överhängande krigsfara förstöra dem. Tigången på fygbaser på Isand och Grönand och i Norge ökar ubåtsjaktfygets insatsmöjigheter. Från baserna oc h i vissa fa även från hangarfartygsbaserat fyg kan jaktskydd beredas ubåts jaktfygpanen. Något ska även sägas om hangarfartygens ro. Eftersom antaet hangarfartyg inom NATO kraftigt reducerats och behov av dem kan finnas i många dear av värden, kommer antaet i Nordatanten opererande hangarfartyg att nedgå. Robot- och ubåtshotet i Norska Havet torde få ti föjd att dessa sårbara och fåtaiga enheter endast i undantagsfa eer under mycket kona perioder kommer att operera i dessa farvatten. Exempe på sådana tifäiga insatser kan vara då det gäer att skydda panerade truppförstärkningar ti Nordnorge eer för att förhindra sovjetiska andstigningsföretag på norska kusten. I övriga fa torde hangarfartygen och deras skyddsstyrkor i huvudsak operera i närheten av Isand, med möjighet att därifrån insätta oika typer av fygstridskrafter i Norska Havet. 301

Det hangarfartygsbaserade ubåtsjaktfygets räckvidder är fut tiräckiga fr r operationer ångt in i Norska Havet. * Vika är då Sovjets möjigheter att skydda sina kärnvapenbärande ubåta ' Huvuddeen av dem - YANKEE-ubåtarna - måste, så änge de är utrustac e med robotar typ SS-N-6, uppsöka skjutpatser reativt nära den amerikansh t kusten och därvid passera NATO:s försvarsbarriärer vid Nordnorge och Isanr. Enda möjigheten att bereda dem skydd sedan de kommir in i områden som j kan nås av andbaserat eget fyg, är för närvarande att avdea jaktubåt, r för uppgiften. Jaktubåtarna ska kunna bekämpa såvä amerikanska jaktubåt. r som de ubåtsjaktstyrkor på yran som kan komma att insättas mot Y ANKE - ubåtarna. För detta skydd åtgår ett stort anta ubåtar. Detta kan avarigt p, verka möjigheterna att avdea tiräckigt anta ubåtar med uppgift anfa t aierade sjöförbindeser på Atanten. Om man utgår från att de sovjetiska nya DELTA-ubåtarna har Norska Havet som operationsområde, är det tämigen säkert att i detta område, i aa krig - nivåer, de främsta amerikanska motmeden återfinns. Det gäer jaktubåtar oc 1 kvaificerat and- eer hangarfartygsbaserat ubåtsjakrfyg. För skyddet av DELTA-ubåtarna i Norska Havet gäer det såedes för So\ jetunionen att sätta in jaktubåtar, fartygsburna ubåtsjaktstridsmede och fyg f i_ att bekämpa de amerikanska motmeden mot DEL TA-ubåtarna. De sovjetiska fattygsförband som idag uppträder ti sjöss utanför den norska kusten måste sjäh svara för sitt uftförsvar. Något jaktskydd kan ej beredas, viket är en stor svat het. Inte heer finns i dag några möjigheter att angripa de kvaificerade amer kanska ubåtsjaktfygpan som avspanar Norska Havets yta och vattendjup. Ot Sovjet ska kunna skydda sina kärn vapenbärande ubåtar vid en storkonfikt och om d;n sovjetiska Ishavsfottan ska kunna operera i Norska Havet utan a t ta för stora risker, måste NATO :s fördear i Norge eimineras och istäet ri - faa Sovjet. En förutsättning härför är att Sovjet fyttar fram sina baser m 1 1 ti Norge och Spetsbergen. Tigång ti norskt territorium skue b a inneb ~i t att stridsedning och insats av jaktfyg sku e kunna ske över stora dear 8 Norska Havet (Se bid 7). Jaktfyg skue kunna insättas mot NATO:s ubåt jaktfyg samt för att skydda de ubåtsjaktförband ur Ishavsfottan som har t i uppgift att okaisera och förstöra amerikanska jaktubåtar. Därvid räcker d, t inte för Sovjetunionen att endast disponera baser i Nordnorge. Jaktskydd oc 1 stridsedning måste kunna ske ängs hea norska kusten om Ishavsfottans strid - kapacitet fu t ska kunna utnyttjas. Hotet från NATO-stridskrafter i and t 1 dear av Norge måste även het eimineras. Möjigheterna att ängre ut ti sjö ' ytterigare förbättra uftförsvaret kan öka om de nya sovjetiska hangarfartygc 1 tiförs Ishavsf ottan. Det ska bi mycket intressant att se om inte dessa hangatfaryg efter en intrimningsperiod kommer att uppträda i de nordiga farvattnet. För Sovjetunionen kan såedes en basframfyttning ti Norge bi en tvinganc? nödvändighet. Förutsättningarna för att bereda DEL TA-ubåtarna och Ishav - fottans sjöstridskrafter skydd skue därvid väsentigt förbättras. Norska H av, t 302 riskerar därvid att i reaiteten bi ett sovjetiskt innanhav. Ur NATO :s synvinke skue därvid förutsättningarna för att bekämpa de sovjetiska kärnvapenbärande ubåtarna i Norska Havet i motsvarande grad försämras. STRATEGISKA KONSEKVENSER Som inedningsvis framhåits har Norska Havets och Nordnorges strategiska betydese diskuterats ända sedan 1960-taets början. Uppgifter om den marina basuppbyggnaden på Koa-havön och om den sovjetiska Ishavsfottans atmer utsträckta övningsverksamhet har ofta förekommit på nyhets- och edarpats. På sistone har ojeförekomsterna norr om 62 breddgraden särskit debatterats. Under hea debatten har Nordnorges miitära och strategiska betydese för båda stormaktsbocken särskit framhåits. Skäen härti är många och atför kända för att behöva återges. Tyvärr har debatten huvudsakigen syssat med nuet och mindre med framtidsperspektivet, viket ju är väsentigt, särskit i en försvarsdebatt. Lämpiga ingångsvärden för studier i framtiden är den ekonomiska och tekniska utveckingen hos stormakterna, eftersom dessa faktorer ju ofta igger ti grund för den miitära doktrinbidningen. Den kapprustning, som trots at ta om avspänning äger rum, syftar i första hand ti att förbättra kvaiteten och _överevnadsförmågan hos de strategiska styrkorna. Detta har särskit gät vapnens precision och räckvidd. Som framgått av redogöresen över den vapentekniska utveckingen kan stormakternas strategiska ubåtar göra sina måva från het nya geografiska områden, viket minskat deras sårbarhet. Men vapen föder motmede och stora ekonomiska och teknoogiska satsningar görs f n i Förenta Staterna och i Sovjetunionen för att uppfinna och utvecka mede att okaisera, föja och om erforderigt förstöra motståndarens kärnvapenbärande ubåtar. Samtidigt uppfinns andra nya vapen, som i sin tur kräver andra motmedel Får någon part försteg, riskerar man att maktbaansen rubbas. De strategiska konsekvenser detta i framtiden kan få för Skandinavien har ej tiräckigt beysts i den amänna debatten. Ett genomgående mönster i den sovjetiska utrikespoitiken har varit att tigodose den egna säkerheten. I föregående avsnitt har beskrivits de operativa möjigheter vapenutveckingen ger stormakterna. A v redovisningen framgår att Sovjets DEL TA-ubåtar inte behöver passera genom vä bevakade faredsförträngningar utan kan täcka må i Förenta Staterna från Norska Havet. Dessa ubåtar måste emeertid skyddas för att maktbaansen ej ska rubbas. De stora amerikanska ansträningarna inom den strategiska ubåtsjaktens område utgör emeertid ett hot även i Norska Ha vet. Svagheten i det sovjetiska förs varssystemet är att nuvarande basäge ej medger effektiv bekämpning av det amerikanska ubåtsjaktfyget. Ej heer kan Ishavsfottan ges det jaktskydd som fordras för att effektiv ubåtsjakt med ubjaktfartyg ska kunna bedrivas mot de amerikanska jaktubåtarna. Eftersom de sovjetiska DEL TA-ubåtarna måste uppträda spridda Över stora områden, måste det skydd som ska beredas dem kunna täcka ett stort område. För att ösa dessa uppgifter och uppfya Sovjets nationea säkerhets- 303

intressen erfordras vid en konfikt tigång ti utspridda baseringsmöjigheter fö1 sjöstridskrafter och f ygbaser ängs stora dear av den norska västkusten. De räcker atså inte endast med baser i NordJ'orge. En förskjutning av intressesfäret söderut är nödvändig. Det ;1r eme ertid inte bara skyddet av ubåtarna som taa härför. Det egna territoriet mås te även kunna skyddas mot de nya vapensysten typ "crui se missie", som utveckas i Förenta Staterna. För Sveriges de är "cruis mi ss i es" av s;irskit intresse, eftersom vi på ett mycket påtagigt sätt kan komm, att i gga under deras- åga- kubanor. Vapenutrustningarna kommer inom några få år omfatta nya stridsmede me mycket hög precision och ytverkan. Styrda bomber och mutipebomber öka fygets effekt påtagigt. Med bombfygpan typ B 1, utrustade med vapensysten typ "cruise miss ie" behö ve r vapenbärarna inte tränga in över sovjeti skt territo rium. För att vid en konfikt möta detta nya hot kan Sovjet känna sig tvinga att gruppera fram sitt uftförsvar och sin stridsedning på stor bredd. Djupet kat ytteri gare ökas genom insats av han garfartygsbaserat jaktfyg som stridseds fråt fartyg ti sjöss. Av de skä som framhåi ts torde det inte räcka att begränsa et basframfyttning ti Nordkaotten. Tidsfaktorn har stor betydese. Sovjetun io nen torde i händese av en konfikt eftersträva att snarast möjigt f ytta fran sin a postoner vasterut. Mot bakgrund av denna måsättnin g, tidsfaktorn och de miitärgeografisk förhåandena är det mindre sann oikt att angriparen norr ifrån söker träng; söderut. Det förefaer mera sannoi kt att han åter sina huvudstyrkor framryck, kortaste vägen mot Skandinaviens västkust samtidigt so m anfa insätts mo Nordkaotten och amfibieoperationer genomförs i omfattande syfte. För att n detta må skue ett anfa kunna in sättas mot meansverige med dess goda tvär kommunikationer och med ett i förhå ande ti övri ga dear av vårt and reativ svagt utbyggt försvar. Ett anfa mot exempe vis Nedre Norrand skue del så vä det svenska som det norska försvaret i två dear samtidigt som angriparet skue tiförsäkra snabb styrketiväxt. Anfa över norra andsgränsen sku. ta ängre tid och möta hå rdare motstånd. Terrängen mot norska gränsen är ängs i norr svårframkomig och gränsvägarna få. D et sk ue ta ång tid att nå sut måen. De sovjetiska divisionsförbandens organisation, personasammansättnin och utrustning tyder på att anfa sstyrka och snabbhet prioriteras före uthå ig het. A ven detta taar för att anfa insätts i områden med goda kom m unika tioner och itet djup i förhåande ti sutmåen. Vi bör dra konsekvenser a dessa förhå anden då vi tänker över vår säkerhetspoitik och utfo rmar vår försvar. D et är framtiden vi panerar för och ej nuet. Vi mås te därför noga föj; de enigt min uppfattning nya tendenser som kan skönjas beträffande utvecking en i Norska Havet såvä vad gäer strategiska råvaror på havsbotten so m det mi i tärtekniska utveckingen. Norska Havet är den konfiktzon där stormakternas säkerhet berörs. Utveck ingen där på verkar skandinavisk säkerhetspoitik och måste därför föjas me största uppmärksamhet. Med denna artike har jag veat beysa de miitära aspek ter.na på detta probem och sä rsk it peka på förändringar och tendenser son 104 framförat vapenutveckingen eder fram ti. Norska H avet är sanning en konfiktzon vars betydese ökar och förändras. Litteratur För fackuppgifter m m har utnyttjats nedanstdende itteratur. Beskrivning av operattva system, sutsatser om strategiska konsekvenser m m är författarens egna. Internationa Defence R eview Miitary Baance 1975-76 Miitär doktrin och poitik i Sovjetunionen Scientific American Word Armaments and Disarmament, SIPRI yearbook 1975 Strategiska doktriner i väst s äkerhetspoitiska framtidsaternativ T actica and S trategic Antisubmarine Warfare W ashington Post Lägg ritningarna på bidkort Säkert- Tryggt- Ekonomiskt Vi utför arbetet. R i n g oss. Speciafirma för arkivfotografering Viggbyhomsvägen 75 183 64 TÄBY Teefon 08/75610 75 305

Ledamoten GUNNAR BACK HUR GICK DET SEDAN? Studie öve ; befäseever rekryterade 1971 Årsberättese år 1974/75 vetenskapsgrenen "Organisation och persona. Utbidning." för INLEDNING Fast optik och het oberoende siktinje. Systemet med sin fasta optik är konstruerat så att vapnets röreser inte påverkar skyttens riktarbete. Måföjningen bir därför mycket ätt, vare sig mået är stia eer rörigt. Skytten behöver bara hå a mået i hårkorset. En eektronisk kakyator i systemet gör de nödvändiga baistiska be~äkningarna och riktar automatiskt in torn och edrör med hjäp av servon. Den nya principen i systemet gör att skytten kommer både snabbare ti skott och når större träffsäkerhet än med andra rikt- och ededningssystem för stridsvagnar. Svenska armen vade AGA. För sin infanterikanonvagn IKV 91 har arm<!m gjort omfattande provskjutningar med utrustningar av oika fabrikat. Mot t. ex. må som rörde sig med 40 km /tim. på upp ti1000 m avstånd uppmättes med AGA :s utrustning så åg träffspridning som AGA Aerotronies AB 181 81 LIDINGÖ 0,5 m i röreseriktningen. Riktspridningen var 0,25 m och tiden ti skott mycket kort. Dessa provskjutningar pus övriga tekniska egenskaper, pris och everanskapacitet gjorde att man vade AGA, i hård internatione konkurrens. Amänt Vetenskapsgrenen "Organisation och persona. Utbidning." är utan tvekan omfattande, även om här aktue å rsberättese begränsas ti facket organisation och persona. Som så många andra har årets föredragande kunnat notera svårigheter att finna en rimig avgränsning av det stoff, som bör tas upp ti behanding. Sker inte en sådan avgränsning torde årsberättesen atför ätt bi omfångsrik och därigenom sannoikt ointressant för en bredare krets. En av de frågor, som är på sin pats i denna eftertankens situation är: "Varför arbetar örogsmannasäskapet med årsberätteser?" En anays och tokning av stadgarna kan ge föjande svar att avkrävd refererande de av vad so m hänt inom fackområdet under det sistidna året bör utgöra en beskrivande ram, samt att tyngdpunkten i årsberättesen bör igga på en anays a v eer en studie över en mera begränsad de a v fackområdet. Härigenom bör föred raganden söka ämna ett bidrag ti ör ogsmannasäskapets arbete att föra utveckingen framåt, att medverka i en process av förnyese samt sutigen att vidga aas vårt vetande om och fö rståese för tjänstens oika probem. Vad innehåer fackområdet? En andra god fråga att söka besvara är: "Vika konkreta frågor innefattas i fackområdet?" När det gäer organisation och persona är gränserna sv ä vande, och hi ttisvarande årsberätteser sedan 1968 ger ingen kar vägedning. "Organisation" är något som a a vä känner ti. Få kan dock uttömmande definiera området. Organisation kan ju uppfattas både som en aktivitet (att organisera) och en funktionsbeskrivning (en organisationsstruktur). Det grundäggande är dock att i viken mening ordet organisation än tas, så styrs både aktiviteterna och funktionssystemet av definierade uppgifter. Det sätt på viket uppgifterna öses är beroende av såvä funktionssystemets som arbetets struktur. Defacket 307

organisation kan atså deas upp på två deområden enigt föjande ORGANISA TION UPPGIFT STRUKTUR "Persona" är också ett oformigt och svårtokat stort område. En uppdenin på deområden kan naturigtvis ske på många sätt. En indening kan vara a~ des studera personaens kvaitet och des dess kvantitet. Med kvaitet förstås h: måttet av eer kraven på personaens kompetens. Kompetensen kan därvid säg<, vara den sammanvägda summan av utbidning och erfarenhet. Kompetensen ä reevant för uppgifter på viss ni vå i en organisation. Kvantitet är i detta ar bet definierad som det totaa behovet av individer som är nödvändiga för att ös uppgifterna med den struktur av organisation och arbete som befinnes ändamås enig. Defacket persona kan atså beskrivas på föjande sätt PERSON AL KVALITET KVANTITET Den verksamhet, som riktar sig mot defacken "organisation" och "persona enigt här gjord tokning, är av mångskiftande karaktär. Det kan gäa genere och öve;rgripande frågor, som såunda gäer inte bara försvaret utan fast mer ej större de av samhäet och arbetsivet. Frågor av denna natur kan röra sig or agstiftning och/eer utredningsarbete och avse t ex arbetsrätt, semester, avtas processer, arbetstid och arbetarskydd. Det kan också röra sig om frågor som J direkta och objektstyrda och då rikta sig mot viss de av ett verksamhetsområdt t ex datadrift, verkstadsorganisation och befordringsförfaran de. I det föjand har dessa senare aktiviteter sammanförts ti tre undergrupper: resursdimensione ring, strukturbestämning och personadimensionering. Resu rsdimensionering är åtgärder som med utgångspunkt från situationen i vå omvärd och med proganser för framtiden söker faststäa samhäsekonomiskt godtagbara ramar för försvarsekonamit de närmaste åren, eer söker vägar att begränsa de materiea och personea resurser som erfordra för fredsorganisationen Exempe på projekt av detta sag: FU 74, FFU, FLU och minskning av antae' anstäda i försvarsmakten (LEMA). * strukturbestämning är i detta sammanhang sådana åtgärder som, utan att fö r ändra uppgiftsstäningarna i stort, avser att förändra verksamheten på sådan sätt 308 att "stordriftsfördear" uppnås både i vad avser pcrsonastruktur, t ex genom ett v1dgat bruk av gemensamma personakårer, och i vad a v ser oika typer av produktton av typen datadrift och verkstadsdrift m m, eer att mot i varioncn hos de värnpikriga förbättras och att de substantiea innehået i deras tjänstgöringsvikor förbättras, varigenom man strävar efter att nå tiräckig utbidningseffekt utan att grundutbidningstiderna nämnvärt förändras. Exempe på aktiviteter inom detta område är: PKU, KFU, * gemensam hkporgantsatton och värnpiktsfrågor av oika sag. Personadimensionering är åtgärder av oika sag varigenom man söker att styra och förändra kvaiteten och/eer k vantireten persona i organisationen. Som exempe kan nämnas: Befäsutredning, VU 72, LEMA- och OLLIarbetet. * Totaövergripande aktiviteter är sådana som direkt eer indirekt utövar sitt in,fytande både_ på defacket "organisation" och defacket "persona". De har saan Sttt pnmara ursprung 1 försvarsmakten, men återverkar starkt på dennas!tv och arbete mom samhäet. Syftet kan vara att ge varje en_skid - anstäd eer värnpiktig - ett vidgat infytande på stn arbetssttuauon, att förändra de miitära regerna och um gängesformerna ti att svara mot de normer som i övrigt tiämpas i vårt moderna samhäe a;t - i ikhet med föresagna förändringar inom u:1dcrvisningsväscndet - ~_ta fer och nya grupper akttvt ta de i utformningen av utbidningen inom forsvaret, t ex utöver den miitära ärarpersonaen även de värnpikti <>a och ekmän. b.. Exempe: " 32"-utredningen, TjRK-utredningcn, "FIA"-utredningen och försoksverksamhet med medtn fytande. * Den här gjorda anaysen av fackområdet organisation och persona har som syfte -~af t att söka o a vg:,änsa fackområdet o som underag för det fortsatta arbetet. ~~n a_r fon~ad fran foredragandens utgangspunkter och het naturigt inte invandnmgsfn. Den har dock gett förfartaren ett grepp över ett svårdefinierbart område av vår verksamhet. Sammanfattningsvis kan anaysen konkretiseras i föjande schema (figur 1). *Beträffande förkortningarna se texten ti figur J. 309

32-UTR "FIA."-UTR TJRK-UTR DEFF ~------~-.------~ FU 74 LEMA Figur 1. FFAJ GIFT ORGANISATION FLU PKU r KVAL!- KVANT! t ~-------~~~ ~--P_E~RS_O_NA~L----~ KFU GEM. HKP ORG 32-UTR. = Arbetsrättkommitten T ]RK-UTR FIA-UTR DEFF KAIVST VU72 OLLI FU 74 FFU FLU LEMA PKU KFU GEM.HKPORG = 310 Äi~~ONALDIMENSIONE ] KA/VST BEFALSUTR vu 72 OLLI Översyn av Tjänsteregemente för Krigsmakten Utredning om "Försvarets inre arbete" Deegationen för förvatningsdemokrati Utredn om Kustart verkstäder 1972!rs värnpiktsutredning Utredn om arg i ägre regiona och oka niv! 1974!rs försvarsutredning F örsvarets fredsorganisationsutredning Försvarets edningsutredning Ledningsgrupp för minskning av anstäda inom försvaret P e rsonakate go riu t redningen Krigsmaktens förvatningsutbidning Utredningei om gemensam heikopterorganisation LEMA REFERERANDE DEL Tidigare redovisning Säskapers ridskrift 1974:1 innehåer en genomgång av äger och förhåanden inom facket organisation och persona, utgö rande årsberättese för verksamhetsåret 1972/73 avgiven av edamoren Åke Ader. Den redovisar under rubriken " skuggan av försvarsbesur 72" ett anta viktiga aktiviteter, främst utredningar av oika sag. Föredraganden fann t vå probemstäningar väsenti ga: - hur påverkas krigsförbanden, då strukturerna i de f esta fa diskureras ur f redsrationai terssyn p u nk r? var igger baansen mean centraisering (och byråkrati) gentemot decentra- isering? * E nigt edamoten Ader har den marina organisation en och den marina strukturen redan fått en sådan utformning att vi jämfört med försvaret i öv rigt knappast kan vi nn a något på sammansagningar, då våra förband/produktionsenheter redan är vä dimensionerade och genere t sett stora, att de marina förbanden kommer att förbi stora även om betydande ambitionssänkningar genomförs, att den marina organisationen i ägre regiona och oka ni vå vä fy er kraven på ett säkerstät samband mean krigs- och fredsorganisationerna, att marina personareducerin gar i högre regiona och centra ni vå knappast kan ge resutat, försåvitt man ä ven i framtiden vi säkerstäa marin kompetens i organisationen. Pågående aktiviteter 1974 års försvarsutredning (FU 74) I fertaet fa innehåer u t redningsdirektiv numera, utöver en su mmering a v skäen för utredningen, en programförkaring. Denna senare ger i rege en reativt kar inriktning av utredningsarbetet. När det gäer FU 74 är direktiven mycket amänt håna. Däri hänvisas endast ti OB perspektiv- och programpanearbete. Någon amänt formuerad måsättning för utredningsarbetet finns inte - om man undantar hänvisningen ti 1972 års försvarsbesut och underaget för detta. Nämnda brist i utredningsdirekti ven ämnar fätet fritt för ett ganska obundet utredningsarbete. Framför at ämnar det poitikerna handi ngsfrih et för kompromisser och obundna besut. För ansvariga myndigheter - OB och försvarsgrenscheferna - måste ett sådant förhåande te sig som ett betydande osäkerhetsmoment. Möjigheterna att panmässigt och efter ekonomiskt sunda principer fonsätta arbetet med att ge den miitära deen av våra försvarsresurser ett reet och konkret innehå kan bi probematiskt. Utredningsarbetet är uppdeat på tre skeden 311