En svår konst. modellen för Alingsås konsthall?

En svår konst modellen för Alingsås konsthall? EN UTREDANDE RAPPORT AV Jousette Carlsson Kulturverkstan 2010

SAMMANFATTNING Med väldigt små medel har Alingsås konsthall lyckats placera sig på Sveriges konstkarta. Min fråga var hur det kunde komma sig och om det fanns något att lära av detta. Genom observationer, läsning och intervjuer såg jag att det var många faktorer som lett till de höga besökssiffrorna och intressanta utställningarna. Främst har det berott på att det har funnits människor på alla nivåer som haft visioner, vilja och mod att göra det de tyckt varit viktigt. Dessvärre riskerar allt nu rasera när personal sägs upp och viktiga positioner inte tillsätts. BAKGRUND OCH INTRODUKTION Hösten 2009 gjorde jag en intervju med verksamhetsledare Pontus Hammarén om Alingsås konsthalls kommunikationsplan. Jag var ganska så säker på att de med sina uppmärksammade utställningar hade en välutarbetad sådan. Min förvåning var stor när det visade sig att den var obefintlig. Jag var också nästan säker på att jag kommit fel när jag såg deras hemsida eftersom den var bland det sämsta jag sett på länge. Detta gjorde mig väldigt nyfiken på hur det här var möjligt. Jag ville upptäcka om det fanns något att ta lärdom av. FRÅGESTÄLLNING Hur kan en vanlig kommunal konsthall i en liten stad i Västra Götalandsregionen kunna sätta sig på kartan så som Alingsås konsthall? Vad finns här som är specifikt och finns det något som andra konsthallar kan lära sig av och använda? METOD Jag har intervjuat personer som jag sett som viktiga för Alingsås konsthall, både genom personliga samtal och via mail. Jag har också läst mycket om konsthallens historia genom tidningsartiklar och rapporter. Sedan har även min flera månaders praktik på plats gett mig mycket insyn i verksamheten. 2

UNDERSÖKNING OCH VIKTIGA FAKTORER FÖR ALINGSÅS KONSTHALL Jag har tittat på olika områden för att se om och hur de påverkat Alingsås konsthalls position på konstkartan. Här är dem som jag sett bidragit mest: EGENSKAPEN AV MOD Det mest utmärkande för Alingsås konsthall ser jag är egenskapen av stort mod. De har stått fast för sin sak även när protesterna varit överväldigande. Kultur- och fritidsnämnden, KFN, gav förvaltningen ett uppdrag att öka attraktionskraften, som förvaltningen tolkade till att de skulle nå fler människor. Detta har de satsat hårt på och de har vågat göra stora, kontroversiella förändringar. Både i organisationen och i valet av utställningar. Det har stundtals blåst väldigt hårt som när en lokal politiker krävde att de skulle få vara med och bestämma om utbudet och att den aktuella utställningen skulle stängas. Detta ledde bland annat till att SVT gjorde en undersökning bland Sveriges kulturnämndsordförande som visade att 75 % tyckte de hade rätt att stoppa en utställning i en kommunal konsthall som de upplevde som kränkande. Dock ska tilläggas att Alingsås dåvarande ordförande i KFN, Lars Lundgren, hela tiden stod på konsthallens sida och hävdade dess vikt för demokratin. MEDIAS ROLL Hur stor roll spelar egentligen media för en kommunal konsthall idag? Om det är som konstkritikern Mikael Olofsson skriver i Göteborgs Posten (26/4 2010) att konstens angelägenhetsgrad verkar mätas i dess förmåga att väcka samhällsdebatt så kan man säga att Alingsås konsthall verkligen har lyckats. Alingsås konsthalls förvaltningschef Olle Andersson berättade att det en dag var tretton media i konsthallen, i princip alla Sverige har. Under en lång tid skrevs det debattartiklar om konsthallens utställningar i varje nummer i Alingsås tidning. Och det går ju inte att komma ifrån att uppmärksamhet i media gör att fler människor kan se att konsthallen finns och därför har möjlighet att besöka den. På ett sätt kan man alltså säga att uppseendeväckande och kontroversiella utställningar är Alingsås konsthalls kommunikationsplan. KONSTHALLENS UTSTÄLLNINGAR Vad är det då som Alingsås konsthall har visat? Den första utställning som verksamhetsledare Pontus Hammarén ordnade hette A History of Sex och bestod av fotografier tagna av Andres Serrano. Dessa föreställde nakna människor i olika situationer och ställningar. Alingsås tidning skrev den 25 januari 2008 fotografierna utmanar inte sällan samhällets dominerande sexuella normer. Utställningen väckte enorm uppmärksamhet och resulterade i uttalanden som att den hotade hela Alingsås och andra värre varianter. Serranos utställning är också den som Hammarén är mest nöjd med, främst för att den visade att den lilla konsthallen kunde hantera en så pass komplicerad utställning och att de kunde klara av det enorma trycket. Andra uppmärksammade, och provocerande, utställningar har till exempel varit Elisabeth Ohlson Wallins In hate we trust och Borderline av Pål Hollender och Bo Melin (som faktiskt blev tvungen att stänga i förtid pga. protester). Sedan har det också visats mer traditionella utställningar som spänt mellan stora kända konstnärer som Ola Billgren till samlingsutställningar av mer lokal 3

karaktär. Pontus Hammarén säger att man kan inte komma runt att det är viktigt att ta in kända namn och sen så är det också viktigt att ha ett lokalt ansvar. KFNs ordförande Katinka Bratt berättar att Pontus Hammaréns utställningar har fått mig att se på ett nytt sätt på konst. Jag har inte varit särskilt medveten konstkonsumet. Hans utställningar har varit varierande, utmanande konst, omväxlande med traditionellt ansedd god konst. I sin vision om konsthallen skriver Pontus Hammarén bland annat att en konsthall som emellanåt inte utmanar publiken är en konsthall i periferin. KOMPETENS Under min undersökning kunde jag se att konsthallen innan Pontus Hammarén var en ganska traditionell sådan som visade verk av relativt små konstnärer från trakten och regionen. Men när det blev en vakans på ledartjänsten letade förvaltningschefen, enligt de nya direktiven, efter en spännande person som kunde utveckla vår verksamhet från den nivå som vi befann oss på då. När jag frågar Pontus vad han hade för idé innan han började svarar han: Ja, det var väl att tagga utställningarna och utställningspolitiken. Alltså föra in större namn. Sen såg jag potential i närheten till Göteborg, att får man storstadens intresse - kunde man överhuvudtaget utvidga publiken. Nämndordföranden uttrycker att uppgången beror i hög grad på personen Hammarén. Han har bidragit till det ökade intresset för konsten och har nu som en del förutspådde skaffat sig ett rykte som kunnig och modig. Jag ser alltså tydligt att väldigt mycket hänger på Pontus Hammarén och hans kunskap och vilja. Men även att förvaltningen gjorde rätt rekrytering i förhållande till nämndens mål. ANDRA FAKTORER Lustigt nog tar jag med ekonomin här, trots att den är i minsta laget (200 000kr för 2010). Eftersom den är så liten har den satt saker och ting på sin spets. Den gör att det är viktigt att man gör rätt val eftersom man inte har råd att göra fel. Det kan i bästa fall ses som en spännande utmaning. I värsta fall bränner den ut personalen och de redan ekonomiskt ansträngda konstnärerna får finansiera den kommunala konsthallen ur egen kassa. En annan viktig faktor som jag tydligt har sett under mina månader i Alingsås är stämningen bland personalen i kulturhuset där konsthallen ligger. Det är öppna diskussioner på raster som behandlar frågor högt som lågt, lätt som tungt, som jag inte sett dess like av sen jag gick på konstskola. Det tycker jag visar på en otrolig öppenhet och en stor tolerans för oliktänkande. Det tror jag spelar väldigt stor roll för konsthallens möjligheter. Min erfarenhet är också att en bra stämning i arbetslaget ofta är avhängigt på ett gott ledarskap. 4

REFLEKTION Trots alla positiva faktorer har Alingsås konsthall drabbats av många och stora neddragningar. Den enda pedagogen är, i skrivande stund, tvungen att sluta om några veckor och två andra anställda går senare i år. Kvar blir två museiintendenter med kulturhistorisk inriktning. Verksamhetsledaren Pontus Hammarén går nämligen över till Borås konstmuseum i september och det finns ännu ingen plan när eller hur hans tjänst ska tillsättas. Det tycker jag är otroligt synd eftersom det kommer att göra det väldigt svårt att nå upp till samma nivå igen. Nu är det alltså väldigt stor risk att politiken och förvaltningen stjälper verksamheten lika mycket som den tidigare hjälpt. När jag frågar nämndordföranden om konsthallens framtid svarar hon just nu ser jag konsthallen som i slutet på en ganska kort framgångsperiod.[ ]Det hade varit roligt om vi hade kunnat fortsätta att utveckla konstintresset i staden. Nu är det mera som att belackarna får rätt och det nya jagas väg. Synd!. Jag hoppas ändå på något sätt att hon och förvaltningen vågar stå upp för konsthallen och se dess vikt för Alingsås. Jag hoppas innerligt att detta inte bara var ett kort kapitel i Alingsås konsthalls historia. SLUTSATSER På ett sätt kan man säga att den gamla devisen bra konst marknadsför sig själv fortfarande gäller. Även om den är beroende av ganska många faktorer. I kommunala sammanhang är det otroligt viktigt att politikerna är engagerade, att de vågar stå fast och har en tydlig vision, att förvaltningschefen följer direktiven, ger utrymme och stöttar och framför allt att verksamhetsledaren har en tydlig linje och stor kunskap och kompetens. Och detta är inte alls omöjligt för andra kommunala konsthallar att använda sig av. Den viktigaste faktorn, förutom de ovan nämnda, är att ha en stor portion mod. Att våga visa kontroversiella utställningar som rör om verkar vara ett vinnande koncept på många sätt. Om Alingsås konsthall försvinner hoppas jag innerligt att den dyker upp i ny form någon annanstans. KÄLLFÖRTECKNING INTERVJUER Pontus Hammarén, verksamhetsledare för Alingsås konsthall och museum, 20/4 2010 Olle Andersson, chef för kultur- och fritidsförvaltningen i Alingsås, 21/4 2010 Katinka Bratt, ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Alingsås, 3/5 2010 LITTERATUR Eva Brandt, Museum och konsthall i kulturkrock, centrum för kulturstudier på Göteborgs universitet 2010 Alingsås Tidning, flertalet artiklar 2008-2010 Göteborgs Posten, flertalet artiklar 2008-2010 http://www.gp.se/kulturnoje/konstdesign/1.357580- tony- cragg- boras- konstmuseum SVT, politiker och kontroversiell kultur, 2008 http://svt.se/2.58360/1.1066521/utskriftsvanligt_format?printerfriendly=true 5