FOTOGRAFiSKA. intervju med Fotografiskas grundare Per Broman och utställningsansvariga Min-Jung Jonsson

Transkript

1 FOTOGRAFiSKA intervju med Fotografiskas grundare Per Broman och utställningsansvariga Min-Jung Jonsson Text: Erica Hjertqvist och Julia Hörnell Foto: Julia Hörnell Layout: Erica Hjertqvist och julia hörnell

2 EXHIBITED: Hej, hur är läget? PER BROMAN: Det är bra. Vi har det lite stressigt då vi firar fem år på torsdag, så vi håller på och förbereder en massa. Ex: Kan du berätta lite om bakgrunden till Fotografiska? P: Jag, tillsammans med min bror, tyckte att Stockholm förtjänade en plats likt Fotografiska. Vi tyckte inte riktigt att det fanns. De största och bästa fotografiska utställningarna passerade runt i Europa, men kom inte till Stockholm. Det är huvudanledningen till att vi grundade Fotografiska, att vi ville ta världens bästa fotografi till Stockholm och Sverige. Men även att bygga en plattform för svenskt fotografi ute i världen. Det är väl bakgrunden i stora drag. Ex: Hur gick det till, rent praktiskt? P: Från allra första början tänkte vi att vi skulle göra pop up-utställningar, ett antal utställningar om året på olika platser. Vi trodde inte att det fanns bäring för att ha en permanent plats. Vi gjorde en testutställning. det är i alla fall vad vi brukar säga nu, men från början var det ingen testutställning utan en pop up-utställning. Sedan under 2008 i april, maj gjorde vi en testutställning. Det är i alla fall vad vi brukar säga nu, men från början var det ingen testutställning utan en pop up-utställning den första pop-upen som vi skulle göra. När vi sedan gjorde den fick vi blodad tand och kraft till att försöka hitta en möjlighet till att bygga en permanent plats. Det är väldigt dyrt att göra pop-up för det är svårt att marknadsföra det på olika ställen.

3

4 Det är även svårt att bygga samma finish som vi har i vår utställningsverksamhet i någonting som är tillfälligt. Ex: Vad var det för utställning, den första pop up-utställningen? P: Då gjorde vi en David LaChapelle vid Nacka Strand. Därefter satte vi oss och gjorde en plan för hur vi skulle bygga en permanent plats och började leta lokaler. Vi hade egentligen gett upp innerstadsläget när vi sprang på det här huset. Det är Stockholms hamn som äger huset och de hade börjat renovera det för att det skulle bli ett Abbamuseum. Vi sprang in i det av en tillfällighet och projektet med Abbamuseet blev inte av. De hade redan börjat renovera fastigheten och vi hade en plan för vad vi ville förverkliga som vi presenterade för Stockholms hamns VD som gillade det. De trodde på att det här skulle kunna bli någonting som skulle bära sig. w Vi har blivit stora på så kort tid på grund av att vi gör så bra grejer. Det handlar bara om kvaliteten på de utställningar vi gör. Ex: Vad har ni för bakgrund, är ni själva fotografer? P: Precis. Ex: Jobbade ni mycket tillsammans som fotografer också? P: Nej, inte alls. Jag är den som har arbetat mest som fotograf. Min bror Jan har jobbat mycket med försäljning och marknadsföring kring produkter i den fotografiska industrin kan man väl säga. Han har också fuskat lite som fotograf. Jag var bättre än honom där. Det är viktigt, det kan ni skriva! Ex: Ni fyller fem år nu, hur har ni lyckats få hit så många av de största namnen och bli så stora på så kort tid? P: Vi har blivit stora på så kort tid på grund av att vi gör så bra grejer. Det handlar bara om kvaliteten på de utställningar vi gör. Vi gör bra grejer, och fotograferna pratar med varandra. Annie Leibowitz säger nu att hon undrar hur vi lyckades få henne som startutställning. Ex: Den första utställningen, med Annie Leibowitz, blev otroligt hyllad. Berätta om detta? P: Ja, hon säger själv nu att hon undrar hur vi fick henne som startutställning. Initialt var det nog så att vi hade en tydlig vision om vad vi ville skapa när vi åkte runt och träffade alla. Det var mycket jobb med att knacka dörr och det var många vi inte kände och många som vi hade lärt känna under åren. Men jag tror att vi målade upp en ganska tydlig bild av hur hängivna vi var av att skapa världens bästa mötesplats för fotografi. Och jag tror att de gillade vår vision. Ex: Er logga i form av ett klistermärke går att finna lite varstans i Stockholm, bland annat i tunnelbanan. Är det ni som klistrar upp dessa? P: Ja, de som finns i tunnelbanan, det är vi. Och det är ingen pirat-uppsättning utan marknadsföring. Ex: Vad har ni för tankar kring att arbeta med sådan tyst marknadsföring? Att presentera loggan för sig själv utan någon tillhörande text? P: Det är väl bra? MIN-JUNG JONSSON: Det är två formgivare som har gjort loggan efter diskussion med våra grundare. De hade en väldigt tyd-

5

6 lig idé om vad den skulle föreställa och att den skulle vara tydlig att känna igen, precis som du säger. Man ska veta att det är Fotografiska, det behöver inte vara en massa förklaringar, den blev väldigt igenkänningsbar. P: Det är Jonas Banker och Ida Wessel som har gjort formen.. Ex: Det har skett en förändring på ert Instagramkonto för inte allt för länge sedan. Ni gick då från att ha en inhousefotograf till att låna ut kontot till olika svenska fotografer. Kan ni berätta lite om det? P: Vi är ju ett hus. Det är väldigt viktigt att de bilder vi egenproducerar och kommunicerar håller en bra nivå. Därför anlitade vi Knut Koivisto som egentligen gjorde alla bilder till Instagram. Bilderna skulle inte bara vara Fotografiska utan de skulle fungera som inspiration till att fotografera. Till att fotografera och se på fotografi. Men sedan blev vi inspirerade av Visit Sweden som lånade ut sitt Instagramkonto till kända svenskar. Resultatet blev för dem väldigt bra och vi är själva väldigt curatorstyrda överlag i huset, så vi gillar att lämna över förtroende så att det kan få sticka iväg åt olika håll. Vi tycker att mångfald är härligt, så vi kände att det kunde bli ett intressant projekt. Så vi testade det och det har slagit väl ut och är väldigt uppskattat. Ex: När du säger att ni är curatorstyrda, vad menar du då? P: Nej vi är inte curatorstyrda, men vi är curatorledda på så sätt att vi gillar folk som är bra på saker och ting. När vi bestämde oss för att göra en nattklubb så litade vi väldigt mycket på dem som vi tog in utifrån för att hjälpa oss att göra en nattklubb som inte redan fanns i Stockholm. När vi har gjort musik så har vi litat på dem som hjälper oss med musiken. När vi skulle skapa en bra restau-

7 rang så litar vi på att Paul Svensson kan förädla och driva sin egen passion. Vi har väldigt många sådana här olika isolerade, starka verksamheter. På så sätt blir det kreativt på en massa olika sätt. En väldigt liten del av vår publik har invandrarbakgrund. Det är sorgligt, men det löser man inte med gratis entréer. Ex: Vad tycker ni om fri entré på museer? P: Vi tror inte på det. Motiveringen till fria entréer har varit att flera som inte går på museer idag kommer att gå på museer, men så skulle det inte bli med gratis entréer. Istället skulle de som redan går på museer gå gratis eller bara gå flera gånger. Det skulle inte resultera i någon ny publik. Jag satt senast igår med en representant från ett statligt museum. De är också emot idén, de tror inte själva på det. Dessutom är det av konkurrensskäl fel. Vi skulle till exempel inte få ersättning för att släppa in folk gratis, men om vi skulle få det... Eller, nej, jag skulle inte vara för det då heller eftersom att jag inte tror på det. För att locka fler till kulturen och få fler att bli delaktiga tror jag att det är andra saker än fri entré man ska satsa på. Ex: Vad skulle det kunna vara för något? P: Jag tror man ska jobba likt idén med Tensta konsthall och Botkyrka konsthall. Alltså jobba ännu mer med att få fler delaktiga i kulturen. Det här handlar heller inte bara om invandrartäta områden, utan om att flytta ut kulturen och skapa en starkare närvaro på den lokala orten. Vi har fått mycket beröm från de andra museerna för att vi är en

8

9 dörröppnare. För att vi har en ung publik med många som inte är vana att gå och se många utställningar. De kommer hit och sedan kan de gå vidare och se andra utställningar. Men trots det har en väldigt liten del av vår publik invandrarbakgrund. Det är sorgligt, men det löser man inte med gratis entréer.. Ex: Hur kan man försöka få in den målgruppen? P: Det är ju politiskt. Vi ska ta vårt ansvar. Vi har funnits i fem år men vi har inte lagt supermycket resurser på att ta den rollen. Vi har också haft som princip att inte söka några bidrag. Det här borde de sitta och klia sig i huvudet åt på Stadshuset. Det har de betalt för. Vi kan jättegärna vara med och hjälpa till, men vi kan inte redan nu vaden bärande kraften i att skapa det. Ex: Vilka är er målgrupp? P: Snittåldern är nog en tio år yngre än på många andra museer. Sen har ju Tekniska museet en yngre målgrupp än vad vi har för att de riktar sig till barn, men vi som bedriver vuxenutställningar har en snittålder som är ungefär tio år yngre än andra museers tror jag. Och det är framförallt en kvinnlig publik. 60 procent, tror jag. Men så är det ju med all kultur. Kvinnor läser mer böcker och går mer på bio och teater. Ex: Ingår turister i er målgrupp? P: Vi har inte varit fokuserade på turister. Det finns andra som är väldigt fokuserade på turister, men vi tycker att Stockholm förtjänar den här platsen vilket gör oss väldigt fokuserade på just Stockholm. De besökare vi får hit får vi hit för att vi förtjänar det genom att vi gör bra utställningar. Det är jättekul att det kommer turister, men det är stockholmarna som är vår primära målgrupp. Däremot har vi jättemycket turister, vilket är bra för både

10

11 Stockholm och för oss. Och vi tycker att det är kul. Vi vill ju lära så många som möjligt om fotografi. Det är vår drivkraft. Ex: Din bror Jan har i en intervju sagt att ni är den största kulturplatsen i Sverige. Vad skiljer er från andra kulturplatser? P: Det är olika faser tror jag. När vi kom så hade vi en entreprenörsdriven utmanarposition genom att vi ville förändra och inkludera. Tillgängliggöra konst och kultur mer än vad vi tyckte att andra gjorde. Det gör vi genom att vi har väldigt generösa öppettider. Vi försöker att skapa en miljö som är mer vardagsrumslik än en stor vit yta där människan blir väldigt liten. Vi har försökt inkludera människor i konsten. DU vet, åker du till Ryssland och ska gå genom passkontrollen så känner du dig ganska liten. Den känslan får man ibland när man går på utställningar, och den ville vi inte ha. Men sa Jan att vi är största kulturplatsen? Det får han svara på, det vet jag inte om vi är. Däremot är vi inkluderande och kan bli ännu mer inkluderande. Vi gillar olika och vi har en otrolig mångfald i vår personal. Jag vet inte hur många olika språk som pratas här. Vi gillar dialog och samtal och vi gillar, utan att låta för ungliberal, att konsten ska få bubbla här. Ex: Slutligen, vi väntar på att Cindy Sherman ska komma till Fotografiska. P: Vi med! Ex: Kommer vi få se henne? M: Hon hade en utställning på Moderna museet för ett år sedan. De hade jobbat med den och haft en dialog i säkert fem år. För fem år sedan föddes vi, så det är en lång tidsplanering. Den utställningen visades på MoMa och de tog över den direkt därifrån. P: Vi älskar också Cindy Sherman, så vi var glada att Moderna museet gjorde den, så att vi junde gå och titta. Vi är stora fans. Man vill vara så smidig hela tiden. Nej, för fan, ta plats och låt det ta tid! Ex: Får vi ta en bild på dig? P: Visst, men vi måste ställa oss på något bra ställe. Ex: Ja, gärna i ljuset. P: Vad ska du ha den till? Hur stor ska den vara? På en helsida eller som en liten bild? Ex: Det kan vara bra att tänka sig lite olika storlekar. Nu får ditt fotograf-jag bestämma här. P: Kan du inte ta en siluett då? Det man ska tänka på som fotograf är att ta plats. Att aldrig sluta. Att bara fortsätta, fortsätta, fortsätta. Den som orkar längst, det är den som blir något. I din roll sätter man sig lätt i att man är till besvär och att det är jobbigt, men jag är ju ganska mån om att det ska se bra ut. Det kan man naturligtvis säga till dem, att det här kommer att ta lite tid, för vi vill att det ska bli så bra som möjligt. Folk fattar ju det, men man vill vara så smidig hela tiden. Nej, för fan, ta plats och låt det ta tid! Framförallt när man plåtar folk från näringslivet, de fattar ju det där. De säger alltid att det ska gå så fort, men folk vill ju att det ska bli bra. Och det märkte jag. De som var riktigt bra, det var ju de som var allra krångligast, de som aldrig slutade. Så är det. Ska vi ta bilden där? Per pekar och går iväg.