En omväg till ditt hjärta

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "En omväg till ditt hjärta"

Erika Ek
för 8 år sedan
Visningar:

1 Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge En omväg till ditt hjärta Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge

2 EN OMVÄG TILL DITT HJÄRTA Text Måns Gahrton och Johan Unenge 2009 Bild Johan Unenge 2009 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Omslag: Anders Timrén Omslagsillustration: Johan Unenge Sättning: Bonnier Carlsen Typsnitt: Minion, Akzidenz Tryckt i Falun av ScandBook AB 2009 isbn:

En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Omslag: Anders Timrén

3 1. En väska full av fantasier Rosa, tröttnar man inte på att resa när man är en stjärna som du? Jag gillar att turnera. Men ibland blir jag förstås trött på det. Och då behöver du en paus, eller hur? Exakt. Vad brukar du vilja göra när du tar en sån där paus då? Jag är säker på att alla dina fans drömmer om att få veta det! Hmmm Vet inte. Det är lite olika. Jo, men säj nåt du gillar att göra när du är ledig i alla fall. Okej Öh Resa bort, typ. Skratt. Egentligen borde det ta tolv sekunder att packa. Jag ska ju bara vara borta över helgen. Men jag håller på och håller på och väskan ligger där och gapar med locket, och ingenting stoppar jag i den. 5

Hmmm Vet inte. Det är lite olika. Jo, men säj nåt du gillar att göra när du är ledig i alla fall. Okej Öh Resa bort, typ. Skratt.

4 Jag kan inte koncentrera mej. Det är oreda i huvudet. Hjärncellerna far omkring som yra höns mellan öronen, jag kan inte ens bestämma mej för hur många strumpor jag ska packa ner. Som om det spelade nån roll! Gitarren ska i alla fall med. Jag klarar mej inte en hel helg utan min gitarr. Den ska få åka gotlandsbåt nu, och komma ut och se sej omkring. Det var förresten just på en båt som Anton och jag träffades. En skärgårdsbåt. Där kallade jag honom för ett slemmigt äckel, för Pamela och jag hade kill-time-out, och då snäste vi av alla killar som försökte snacka med oss. Att börja med att kalla nån för ett slemmigt äckel tror jag är en av dom sämre sätten om man vill lära känna nån. Men Anton och jag blev faktiskt ihop. Det är rätt otroligt, egentligen! Och i söndags gjorde vi slut. Vi var ihop i 15 dar. Eller 14 dar och 20 timmar. Det är det längsta jag har varit ihop med nån. Det känns tomt. Jag trodde att det var han och jag. Att det alltid skulle vara det. Men så blev det inte. I början var allt perfekt. Jag tyckte att vi passade så bra ihop. Vi var så lika. Sen hände nåt. Jag fattar inte riktigt vad. Anton svek mej inte. Inte som Robby gjorde. Men han gjorde mej väldigt besviken. Anton måste tycka att jag är konstig i huvudet. Antagligen har han rätt. Så som hjärncellerna håller på idag undrar man ju i alla fall. 6

Det var förresten just på en båt som Anton och jag träffades. En skärgårdsbåt.

5 Jag tänker på Anton. Jag vill inte vara ihop med honom. Jag ångrar mej inte. Men jag tänker på honom, nästan hela tiden. Och så är det pappa. Jag är egentligen arg på honom. Eller jag var det. Men nu vill han att jag ska komma och bo hos honom i helgen. Jag blev alldeles lycklig när han ringde. Nu går jag omkring och längtar tills jag ska åka och känner mej förvirrad. För jag tycker egentligen att jag har anledning att fortsätta att vara arg på pappa. Men det är svårt att vara det när jag längtar så mycket efter honom och vi äntligen snart ska träffas. Sen är det en sak till. Det som jag tänker allra mest på just nu. Bebisen i Tinas mage. Min lillasyster. Eller om det är en bror. I morgon ska jag få se hur stor magen har blivit. Pappa tycker att Tina ser ut som en ballong. Moa säjer att hon går som en anka. Och så påstår hon att hon är orolig för att hon blir storasyster till en ankunge i stället för en bebis. Jag är ganska säker på att hon skämtar när hon säjer så, men man vet inte säkert med Moa. Hon kan fantisera ihop jättekonstiga grejor och tro att dom är på riktigt. Allt det där tänker jag på. Då är det svårt att packa. Det får bli tre par strumpor. Hur många trosor ska jag ta då? När jag äntligen börjar komma igång med packningen ringer det på ytterdörren. Mamma öppnar. Är Rosa hemma? 7

För jag tycker egentligen att jag har anledning att fortsätta att vara arg på pappa. Men det är svårt att vara det när jag längtar så mycket efter honom och vi äntligen snart ska träffas.

6 Det är Ville. Jag har inte tid med honom. Egentligen. Jag håller på med en grej! ropar jag. Jag kommer när jag är klar. Sen suckar jag och tittar på väskan. Om jag nånsin blir det. Det där sista muttrar jag. Så tyst så att varken Ville eller mamma hör. Jag är i cykelkällaren! ropar Ville. Nu kom jag på ytterligare en grej. Jag tänker faktiskt en del på Ville också. Ville och det där med Leila. Det är ju inte min sak egentligen. Men jag måste nog ändå snacka med Ville om Leila. 8

Så tyst så att varken Ville eller mamma hör. Jag är i cykelkällaren! ropar Ville. Nu kom jag på ytterligare en grej.

7 9

Relevanta dokument

En öde ö full av killar

Text (Rosa): Måns Gahrton Text (Ville): Johan Unenge En öde ö full av killar Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge rosa 4e inl.indd 1 06-11-27 12.06.57