Samverkan när barn far illa

Umeå Universitet Institutionen för socialt arbete Socionomprogrammet T7 C-uppsats Samverkan när barn far illa En studie av skolans rutiner för anmälningsskyldighet och samarbete med socialtjänsten Författare: Lisa Segerdahl Handledare: Lars Göran Karlsson

SAMMANFATTNING Sedan år 2002 driver BRIS Nord ett utbildningsprojekt för personal i Västerbotten inom skola, socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård. I en utvärdering av första årets utbildning visar det sig att nästan samtliga deltagare i utvärderingen känner sig osäkra på och önskar större kunskap om sin anmälningsskyldighet när det gäller barn som far illa. Över hälften av deltagarna i utvärderingen var också personal från skolan. Syftet med denna studie är att ur skolans perspektiv undersöka vilket samarbete skola och socialtjänst har kring barn som far illa samt vilken beredskap som finns inom skolan och vilka rutiner skolan följer när det gäller anmälningsskyldigheten. Kvalitativa intervjuer med rektorer, skolsköterskor och skolpersonal samt en litteraturgenomgång ligger till grund för analys. Från skolans sida tycker man sig ha fungerande rutiner när barn misstänks fara illa. Ett exempel är att elevvårdsteamet hanterar alla anmälningar vilket ses som positivt av både ledning och skolpersonal. När det gäller samarbetet med socialtjänsten uttrycker respondenterna att man inte är lika nöjd och önskar utveckla ett antal punkter. Även samverkan med andra aktörer kring barnen efterlyses. Bättre fungerande informationskanaler och utveckling av nya kontaktytor mellan skola och socialtjänst är de mest angelägna åtgärderna. Nyckelord: Anmälningsskyldighet, samverkan, skola, socialtjänst 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 1 INLEDNING.. 1 1.1 Bakgrund och problemområde.... 1 1.2 Syfte. 2 1.3 Frågeställningar... 2 1.4 Avgränsningar. 2 1.5 Etiska reflektioner 3 2 METOD.. 4 2.1 Datainsamlingsmetod... 4 2.2 Tillvägagångssätt.. 4 2.3 Urval. 5 2.4 Metodologiska reflektioner... 6 3 ANMÄLNINGSSKYLDIGHET ENLIGT LAGEN.. 7 3.1 Vad innebär anmälningsskyldigheten?. 7 3.2 Påföljd vid underlåtenhet att anmäla 8 3.3 Vad gäller som anmälan?. 9 3.4 Socialtjänstens skyldighet. 9 4 NÄR INGRIPER SOCIALTJÄNSTEN?... 10 4.1 Fysisk misshandel..... 10 4.2 Psykisk misshandel... 10 4.3 Sexuella övergrepp...11 4.4 Brister i omsorg 12 4.5 Eget beteende 12 5 AKTUELL SITUATION 13 5.1 Statistisk översikt.. 13 5.2 Orsaker till utebliven anmälan.. 14 5.3 Samverkans betydelse... 14 5.4 Intervjuer.......15 5.4.1 Rektor A..15 5.4.2 Rektor B......... 17 5.4.3 Skolsköterska A.. 19 5.4.4 Skolsköterska B...... 21 5.4.5 Skolpersonal A.. 23 3

5.4.6 Skolpersonal B... 24 5.4.7 Skolpersonal C... 26 6 ANALYSERANDE DISKUSSION... 28 6.1 Skolans rutiner.. 28 6.2 Samarbete mellan skola och socialtjänst.. 31 6.3 Utveckling av arbetsmetoder och samverkansformer...35 7 SLUTKOMMENTARER... 37 8 KÄLLFÖRTECKNING. 38 BILAGOR 4

INLEDNING Bakgrund och problemområde Skyldigheten att anmäla misstankar om barn som far illa till socialtjänsten har funnits i någon form i över 70 år. Trots detta är det många av de som berörs av anmälningsplikten som inte har riktigt klart för sig vad den innebär, eller av andra skäl väljer att inte följa den. En undersökning av 23 grundskolor i Stockholm visade att bara 20 procent av fall när barn misstänktes fara illa anmäldes. 1 Enligt socialtjänstlagen ska skolans personal kontakta socialtjänsten vid blotta misstanken om att ett barn far illa. De behöver alltså inte ha något bevis eller själva vara övertygade om att socialtjänsten behöver ingripa till barnets skydd. Detta är dock något som många verkar ha missuppfattat. I flera undersökningar har det visat sig att skolpersonal inte anmäler förrän de är helt säkra på att barnet faktiskt far illa på ett eller annat vis och att det gått så långt att de inte kan vara tysta längre. Detta innebär att de tar på sig uppgiften att avgöra när socialtjänsten ska gripa in och inte, vilket är varken deras skyldighet eller formella rätt att göra. 2 Under min praktikperiod inom Uppsala kommun socialtjänst hade jag nära kontakt med skolor i området. Min erfarenhet från socialtjänstens och skolans samarbete att ju mer kontakt de två har med varandra, desto säkrare blir skolans personal på sin sak. Att de har ett känt ansikte att vända sig till på socialtjänsten, om det så är för att anmäla eller rådgöra, är av stor betydelse för hur ofta skolans personal tar kontakt. I takt med nedskärningarna får lärarna ett utökat ansvar för barnen i skolan. Det verkar leda till att lärarna antingen försöker stänga av och inte tar något som helst ansvar för barnen utanför sitt eget klassrum, eller att de tar på sig mer ansvar än som ingår i deras arbete. När det sistnämnda inträffar kan lärarna försöka lösa barnens problem själva eller tillsammans med barnets familj, och går så in på socialtjänstens territorium. Ibland är lärarna inte ens medvetna om att det de håller på med egentligen är socialtjänstens uppgift, eller så har de så lite förtroende för socialtjänsten att de väljer att ta tag i problemen själv. Sedan år 2002 driver BRIS Nord ett utbildningsprojekt för personal i Västerbotten inom skola, socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård. I en utvärdering av första året på denna utbildning framkommer att nästan samtliga deltagare i utvärderingen känner sig osäkra på och önskar större kunskap om sin anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen. Över hälften av deltagarna i utvärderingen var personal från skolan. 3 Det är ett alarmerande resultat då skolan och barnomsorgen är de utanför familjen som har mest kontakt med barnen under uppväxttiden. Positivt är dock att deltagarna uppmärksammat sin 1 Socialtjänsten i Sverige. Socialstyrelsen 2003 2 SOU 2001:18 3 UFFE meddelande nr 1/2003 Att samtala med barn för barnens skull, Umeå kommun 5

kunskapsbrist och önskar förändra situationen till det bättre. Denna kunskapsbrist om anmälningsskyldigheten som råder i skolan är påtalad både av skolans personal själv och av utomstående och utgör motiveringen till mitt ämnesval. Syfte Syftet med denna studie är att ur skolans perspektiv belysa vilken beredskap som finns, vilket samarbete skola och socialtjänst har kring barn som far illa samt vilka rutiner skolan följer när det gäller anmälningsskyldigheten. Frågeställningar - Vilken kännedom finns inom skolan om anmälningsskyldigheten? - Vilka rutiner finns inom skolan vad gäller anmälningar till socialtjänsten? - Hur ser det konkreta samarbetet ut mellan socialtjänst och skola, sett ur skolans perspektiv? - Vilka förändringar krävs för att utveckla samarbetsformerna? Avgränsningar Denna studie lyfter fram två skolor i Umeå för att belysa vilken beredskap som finns och vilka rutiner som kan förekomma inom skolan. Att kommunala skolor och skolor som drivs exempelvis som föräldrakooperativ ser på olika sätt på anmälningsskyldigheten är lätt att tänka sig. Personalen i föräldrakooperativen har barnens föräldrar som arbetsgivare så det är rimligt att anta att de iakttar större försiktighet i sin kontakt med föräldrarna. Att anmäla vid varje misstanke att ett barn far illa kan anses vara allt för obekvämt för föräldrarna, så personalen drar sig för att kontakta socialtjänsten angående sina misstankar. Det hade varit intressant att göra en jämförelse mellan kommunala skolor och föräldrakooperativ, men på grund av studiens ringa omfattning har jag valt att enbart titta på kommunala skolor. Vad gäller elevvårdsteam har skolorna med högstadium i Umeå större resurser. Alla högstadieskolor har skolkuratorer, vilket ofta saknas för de yngre barnen 4. Min erfarenhet är att mellanstadiet rymmer de glömda barnen. Mycket resurser läggs på lågstadiet då barnen ska anpassa sig till den nya situationen och skolgången. Högstadieeleverna ska förberedas för gymnasiet och är dessutom tonåringar, med allt vad det innebär. Mellanstadieeleverna däremot, har tidigare inte tidigare gjort så mycket väsen av sig. Från skolans håll andas man ut för att de klarat sig igenom lågstadiet och man drar sig för att se barnens problem. Lärare och annan personal hoppas att barnen klarar sig till högstadiet, då någon annan med större resurser tar över. Det är därför intressant att se hur skolpersonal som jobbar med just de yngre barnen ser på barnens sociala situation och sin 4 Umeå kommun, Skolkontoret 6

anmälningsskyldighet. Jag har därför valt att inte undersöka skolor med högstadium eller gymnasieskolor. Etiska reflektioner Eftersom ämnet rör sig kring en lagstadgad skyldighet kan eventuella brister i att följa lagen vara mycket känsligt. Det är därför av stor betydelse att det empiriska materialet avidentifieras noggrant samt att urvalsförfarandet går till på ett diskret sätt. I sammanfattandet av intervjuerna avidentifierar jag materialet efter bästa förmåga. På grund av min bristande kunskap om skolorna i Umeå och vad som skiljer dem åt, ger jag respondenterna möjlighet att ytterligare göra ändringar i texten för att detaljer som kan röja deras eller skolans identitet inte ska förekomma. Vad gäller urvalet har rektorerna full vetskap om vilka andra på skolan som intervjuats, detta på grund av urvalsförfarandet. Denna brist på intern anonymitet ser jag inte som något problem. Skolans rektor har i regel mycket god insikt i vad som händer på skolan och vad personalen företar sig. Det i kombination med att personalen inte nödvändigtvis måste ge personliga svar gör att risken för att konflikter mellan rektor och övrig deltagande personal är liten. 7

METOD Val av datainsamlingsmetod För att få en djupare förståelse för hur ett fåtal människor själva uppfattar ett fenomen lämpar sig kvalitativa intervjuer särskilt bra. Denna metod hjälper forskaren att beskriva och förstå respondentens livsvärld och hur hon förhåller sig till den. Detta genom konkreta exempel på situationer från respondentens vardag och beskrivningar av hur hon och andra reagerar i dessa situationer. Den kvalitativa intervjun strävar efter att få en mångfacetterad bild av olika kvalitativa aspekter av respondentens beskrivna situation. Det finns ingen strävan efter kvantifierbarhet. Om studien så bara omfattar en enda person är det beskrivningen av denna individs tankar kring sin situation som är det intressanta, inte huruvida en viss andel av befolkningen delar dessa tankar eller inte. 5 Ämnet för studien är mycket engagerande för respondenterna, det finns många olika synvinklar av vilka alla respondenter har en som ligger dem varmt om hjärtat beroende på erfarenhet och intresse. För att inte tappa siktet på studiens syfte är någon typ av strukturerad intervju ett måste. Jag ansåg det dock viktigt att respondenten skulle få möjlighet att följa de spår hon själv anser vara de mest relevanta. Därför kom en halvstrukturerad intervju vara den form jag förmodade skulle ha bäst förutsättningar för att ge mig så mycket information som möjligt. En halvstrukturerad intervju har en i förväg bestämd intervjuguide med ett antal teman och förslag till relevanta frågor. Detta för att hjälpa forskaren att behålla fokus och få med det mest relevanta för studiens syfte 6. Dock finns här en stor flexibilitet. Ordningsföljd är inte fullt så viktigt som i en strukturerad intervju, det viktiga är att följa respondentens berättelse så att hon ger den information forskaren är intresserad av. Tillvägagångssätt Mina intentioner var initialt att undersöka skolpersonalens kunskap om sin anmälningsplikt och i vilken mån de lever upp till den. Det visade sig vara i det närmsta omöjligt i en så liten studie. Att som forskare vinna tillräckligt med förtroende att skolans personal skulle berätta om brister i att följa anmälningsskyldigheten (d.v.s. straffbart tjänstefel från deras sida) kräver ett massivt förarbete innan studien ens kan börja. Jag skulle ha behövt befinna mig på skolan en längre tid innan intervjuperioderna började. Där skulle jag ha behövt prata med ledningen så väl som med personal för att förankra mitt syfte och nyttan med studien, försäkra dem om min professionalism som forskare samt upplysa hela personalen om fördelar och risker med att delta i studien. Den tidsram jag hade att hålla mig till gav helt enkelt inte utrymme för denna typ av förberedelse. Även svårigheterna att rekrytera respondenter gav effekter på studiens syfte. Den ursprungliga idén var att göra en fallstudie där en skola skulle finkammas och alla som 5 Kvale, 1997 6 Lantz, 1993 8

hade något att säga skulle komma till tals. Även handläggare på socialtjänsten som arbetar med utredningar som rör barn och unga skulle delta för att ge en blick av andra sidan av myntet. När sökandet drog ut på tiden verkade den bästa lösningen vara att göra en studie av enbart rektorer och skolsköterskors uppfattning. Socialtjänsten svarade från alla områden att de inte hade möjlighet att avsätta tid för att delta i studien. Då sista intervjun var gjord visade det sig att en av rektorerna hade namn på tre personer från dennes skola som kunde tänka sig att delta. Mitt resonemang var då att denna personal står barnen närmast och är de som i de allra flesta fall rapporterar iakttagelser som kan leda till anmälningar. Dessa personer har inte så stor kontakt med socialtjänsten, men har erfarenhet av och åsikter om hur det fungerar på skolan. Utifrån detta gjorde jag bedömningen att även dessa tre skulle kunna ha relevant information för studien. Före intervjuerna informerades respondenterna om studiens syfte och upplägg. De fick information om vilken roll de hade i studien samt hur deras anonymitet säkras. På så sätt kunde de ge sitt samtycke till att delta i studien, med allt vad det innebär. En av respondenterna bad om frågorna till intervjun i förväg. Jag sände intervjuns tre teman och en uppmaning att fundera på vad som kan förbättras i samarbetet med socialtjänsten. Intervjuerna genomfördes på respondenternas arbetsplats. En av intervjuerna gjordes via telefon. Vid samtliga intervjuer användes bandspelare för att dokumentera det som sades. Varje intervju sammanfattades och sändes till respondenten för godkännande. Analysen gjordes i tre steg. Redan i och med sammanfattningen av intervjuerna gjordes en viss meningskoncentrering för att få bättre sammanhang och lättfattlighet i texten. Därefter sökte jag återkommande teman i mina respondenters svar, lyfte fram det mest väsentliga. Detta för att sedan kunna komma med förslag till förändringar i arbetsmetoder hos både skola och socialtjänst. Urval Jag har efter telefonkatalogens lista över grundskolor i Umeå kontaktat skolornas rektorer en efter en. Rektorerna som velat delta i studien gav därefter namn på andra ur skolans personal som skulle vara intressanta för studien och/eller som kunde tänka sig att delta. Denna metod ger dåliga förutsättningar för generaliserbarhet. Att generalisera mina resultat är dock inget jag gör anspråk på att kunna göra, varför ovannämnda omständighet inte utgör något hinder. Det studien undersöker är något alla skolor måste förhålla sig till, vilket gör att urval på detta sätt är gångbart. Eftersom studien presenterades för rektorerna bland annat som ett lämpligt sätt att framföra sina idéer och åsikter till socialtjänsten skulle resultatet av urvalsförfarandet kunna bli att enbart de som var missnöjda med socialtjänsten tog detta tillfälle i akt. Det visade sig dock inte vara fallet. Att rektorerna nominerade andra respondenter medför vissa vetenskapliga bekymmer. För denna studie är en av svårigheterna att det är okänt hur den skolpersonal som deltagit egentligen blivit utvalda. 9

Har det gått till genom självselektion, att rektor lämnat möjligheten att delta öppen till all personal på skolan? Eller har rektorn själv valt ut ett antal lärare som inte skulle yttra åsikter i frågan som skiljer sig från de rektorn själv för fram? Har personalen fått förmaningar från ledningen inför intervjuerna? Det är frågor som i detta fall är svårt att finna svaren på. Metodologiska reflektioner Vid intervjuerna användes bandspelare för att jag skulle kunna rikta all min uppmärksamhet mot respondenten. Att inte skriva ut intervjuerna i sin helhet kan tyckas märkligt då det förfarandet gör att materialet förlorar en hel del nyanser. Studiens syfte var inte att undersöka respondenternas känslomässiga eller psykologiska reaktioner på ett fenomen eller deras inre värld. Undersökningen rörde sig mer på en strukturell nivå. Att skriva ut hela intervjuerna och sedan hantera det stora materialet skulle medföra en arbetsbörda som inte står i proportion till vad materialet vinner på att fånga nyanserna. Sammanfattningar av intervjuerna ger gott och väl det material studien kräver. I vissa intervjuer var det även så att respondenten gav mängder av information som inte var studien till någon nytta. Genom att göra en sammanfattning av intervjun gavs tillfälle att sålla bort sådan onödig information. Något som i viss mån kan ha påverkat skolpersonalens öppenhet till det sämre är att de inte fick information om att den rektor som förmedlat kontakten oss emellan inte kommer att få reda på vem som sagt vad i studien. Om de tror att även rektor innan analysen påbörjas fått läsa igenom deras intervjusvar ökar risken att de ger tillrättalagda svar och inte i samma utsträckning påpekar förhållanden på skolan som de anser kan behöva åtgärdas. Då de tre respondenterna ur skolpersonalen har olika roller på skolan har jag valt att inte använda deras titlar, utan ge dem alla samma neutrala benämning. Detta för att de inte ska kunna identifieras av vare sig kollegor eller utomstående. Det är något som borde påpekats för dem innan intervjuerna för att möjligtvis öka deras öppenhet. De metoder jag har valt för datainsamling samt det empiriska materialets ringa omfattning ger inte goda förutsättningar för att generalisera resultaten. Det är inte heller något jag gör anspråk på. Studien ger exempel på en verklighet i skolans värld och kan väcka eftertanke hos människor i liknande situationer. Studiens avsikt är inte att ge alla svar, utan belysa en fråga och kunna ligga till grund för diskussioner kring fenomenet. Respondenterna har läst igenom sammanfattningen av intervjuerna för att kunna korrigera eventuella feltolkningar och missuppfattningar från min sida. De tolkningar av materialet och de slutsatser jag dragit har jag själv granskat kritiskt för att kontrollera att det finns belägg för dem. Allt detta för att säkra studiens validitet. I all kvalitativ forskning utgör forskaren själv en av faktorerna för vilket material som fångas och vilka tolkningar som görs. För att så lite som möjligt styra respondenterna har jag strävat efter att undvika ledande frågor. Jag har även i minsta möjliga mån delgivit respondenterna mina egna åsikter och reflektioner på det de talat om. 10

ANMÄLNINGSSKYLDIGHET ENLIGT LAGEN I detta kapitel reder jag ut innebörden av lagtext och förarbeten till socialtjänstlagen som reglerar skolans anmälningsskyldighet. Även vad en anmälan är, vad som gäller när personal låter bli att anmäla och vilka skyldigheter socialtjänsten har kommer att nämnas. Vad innebär anmälningsskyldigheten? I 1 kap. 2 Socialtjänstlagen (SoL), avses med barn varje människa under 18 år. Bestämmelserna i 14 kap.1 SoL omfattar inte ungdomar som fyllt 18 år och inte heller ofödda barn. Alla i Sverige som i tjänsten kommer i kontakt med barn har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att något barn far illa. Denna skyldighet är stadgad i Socialtjänstlagen 14 kap. 1 2st. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter... I detta stycke preciseras vilka som är skyldiga att göra anmälan. Främst avses åklagaroch polismyndigheter, skolmyndigheter, psykisk barn- och ungdomsvård, barnavårdscentraler och verksamheter som finns inrättade för allmän ungdomsvård. Från och med den 1 juli 2003 omfattas även myndigheter inom kriminalvården och rättspsykiatriska avdelningar inom Rättsmedicinalverket samt anställda inom dessa myndigheter. 7 När det gäller skolans värld är det inte bara lärarna som har denna skyldighet. Alla som jobbar i skolan har skyldighet att kontakta socialtjänsten då de misstänker att ett barn far illa, från rektor till mattant och fritidspersonal. Trots detta är det inte alla som känner till sin skyldighet. Därför har en hänvisning till aktuell paragraf i SoL förts in i skollagen (se bilaga 1 ). Har kommunen verksamheter som komvux, särvux och Svenska för invandrare som lyder under samma nämnd som det offentliga skolväsendet gäller anmälningsskyldigheten även i dessa verksamheter. Har kommunen däremot upprättat en egen nämnd för nämnda verksamheter gäller enbart den allmänna uppmaningen till anmälan enligt 14 kap 1 1s SoL. 8 Det står även i lagen att man är skyldig att genast anmäla. Det betyder att den vuxne som har fått reda på att ett barn far illa inte får vänta onödigt länge med att kontakta socialtjänsten. Ett litet utrymme finns för att rådgöra med kollegor, chef eller avidentifierat med socialtjänsten. Om misstankarna finns kvar efter dessa samtal måste socialtjänsten kontaktas utan dröjsmål. 9 7 Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn. Socialstyrelsen 2004 8 Ibid. 9 Olsson, 2001 11

Anmälan ska göras så fort personalen fått kännedom om något som kan innebära att socialtjänsten behöver ingripa. Det innebär att den som anmäler inte behöver vara säker på att barnet i fråga far illa, det räcker med en misstanke. Det är upp till socialtjänsten att avgöra om misstanken är tillräckligt allvarlig och trovärdig för att inleda en utredning, det är inte skolans ansvar. Uppgifter i en anmälan kan vara sånt som tjänstemannen själv iakttagit eller fått del av genom annan person, d.v.s. andrahandsuppgifter. Att från socialtjänstens sida avvisa uppgifter i andra hand utan närmare undersökning kan innebära risker för ett enskilt barn. Andrahandsuppgifter behandlas därför på samma sätt som andra uppgifter. 10 Vid en anmälning ska barnets situation kunna föranleda att socialtjänsten kan behöva gripa in. Det kan vara svårt för lärare, än svårare för outbildad personal på skolan, att veta i vilka situationer socialtjänsten griper in och därmed svårt att veta när de är skyldiga att anmäla. Det kan vara en orsak till att avvakta och kanske till och med försöka lösa problemen själv. I avsnitten 4.1 4.5 beskriver jag ett antal situationer där barn far illa och socialtjänsten behöver gripa in till barnets skydd. En privatperson som kontaktar socialtjänsten med misstankar om att ett barn far illa har alltid rätt till att vara anonym. De som i sin tjänst fått reda på något som ska anmälas till socialtjänsten har däremot inte den möjligheten. Om en tjänsteman privat får reda på något oroande, och uppgifterna lämnas till henne för att det är känt att hon jobbar med barnet i fråga, binds hon av anmälningsskyldigheten och kan därigenom inte vara anonym. 11 Att det inte är möjligt att i tjänsten lämna uppgifter anonymt till socialtjänsten är förmodligen en bidragande orsak till att många skolor har som policy att det alltid är rektor eller skolkuratorn som står för anmälan, inte den enskilde ur personalen. Detta har till fördel att personen som uppmärksammat eventuella missförhållanden inte behöver stå med sitt namn som anmälare och kan därigenom åtnjuta ett visst skydd mot obehagligt bemötande från de personer anmälan gäller. Det innebär också att personalen i alla lägen diskuterar situationen med skolans ledning innan en anmälan blir aktuell. Det ger enligt mig större trygghet för personalen och ledningen bättre kännedom om vad som försiggår på skolan. Den ur skolans personal som gjort observationer och uppmärksammat missförhållanden måste i alla lägen stå med i anmälan som uppgiftslämnare. Det gör att den enskilde trots allt pekas ut, även när skolan rutiner är som ovan. Påföljd vid underlåtenhet att anmäla Den som av någon orsak låter bli att följa sin anmälningsskyldighet begår tjänstefel. Enligt Brottsbalken 20 kap. 1 kan hon då dömas till böter eller fängelse. Kommunalt 10 Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn. Socialstyrelsen 2004 11 Ibid. 12

anställda i skola omfattas av kollektivavtal (AB 95) och kan därigenom dessutom åläggas till disciplinpåföljd i form av skriftlig varning eller löneavdrag. 12 Vad gäller som anmälan? Enligt 11 kap 1 1st socialtjänstlagen ska socialnämnden inleda utredning när något som kan föranleda åtgärder kommit till nämndens kännedom. Det innebär att socialtjänsten är skyldig att följa upp uppgifterna oavsett om de kommit via en anmälan, ansökan eller på annat sätt, exempelvis genom att någon rådgör med socialtjänsten och råkar nämna vilket barn det gäller. Det finns alltså inga formella krav på vad som anses vara en anmälan. Dock brukar socialtjänsten vilja att muntlig information snabbt kompletteras med en skriftlig anmälan. JO har uttalat följande: En anmälan som görs av en myndighet enligt 71 SoL (numera 14 kap. 1 SoL, författarens anmärkning) bör ske skriftligt. Bl.a. skapas då större garantier, särskilt när flera personer står bakom anmälan, för att allt relevant material lämnas. Det blir då även möjligt att i efterhand avgöra vem som svarar för de olika uppgifterna. Om saken är brådskande är det självfallet nödvändigt att anmälan görs muntligt. Den bör då bekräftas skriftligen i efterhand. 13 Socialtjänstens skyldighet Även socialtjänsten har skyldigheter att uppfylla när det gäller anmälningsskyldigheten. 3 kap 1 SoL stadgar att socialnämnden ska informera om socialtjänsten i kommunen. Samtidigt bör socialtjänsten informera om anmälningsskyldigheten och vad den innebär. 14 Samtidigt kan socialtjänsten ta tillfället iakt att informera om sitt arbetssätt och diskutera och komma överens om samverkansformer. Socialtjänsten har nämligen även skyldighet att ta initiativ till samverkan med samhällsorgan som berörs av frågor om barn som far illa. Denna skyldighet återfinns i 5 kap 1a SoL. 12 Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn. Socialstyrelsen 2004 13 Ibid. 14 Prop. 1996/97:124 13

NÄR INGRIPER SOCIALTJÄNSTEN? I detta kapitel beskriver jag olika typer av förhållanden i barnets miljö och beteende som föranleder att socialtjänsten griper in till barnets skydd. Även vissa signaler från barnet att uppmärksamma presenteras. Det är bland annat dessa situationer skolans personal ska vara uppmärksam på för att kunna anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. 4.1 Fysisk misshandel Fysisk misshandel kan vara av både aktiv och passiv art. Den passiva misshandeln beskriver jag i 4.4 Brister i omsorg. Sverige var det första land i världen som införde lagstiftat förbud mot aga av barn. 1979 infördes följande i Föräldrabalken 6 kap. 1 : Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Fysisk misshandel är när en vuxen medvetet utsätter ett barn för kroppsskada, sjukdom, smärta, vanmakt eller liknande tillstånd. Detta kan ske genom att sparka, lugga, slå, riva, bita, försöka kväva eller dränka, förgifta, tvinga in föremål i barnets mun m.m. Alla former av fysisk bestraffning räknas som fysisk misshandel. 15 Upprepad fysisk misshandel leder även till psykiska skador. En stor andel av de misshandlade barnen blir försenade i den psykiska utvecklingen eller får intellektuella störningar. Vanligt är att den fysiska misshandeln kombineras med psykisk misshandel som hot om våld eller övergivande. Koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter och överdriven oro är vanliga symtom för barn som utsatts för fysisk misshandel. Ett annat varningstecken är om barnet tidigt ägnar sig åt kriminella aktiviteter och grovt mobbar andra barn. Lynch och Robert delar därför i sin undersökning upp barnen i två kategorier: de deprimerade och tillbakadragna samt de aggressiva och utagerade. 16 4.2 Psykisk misshandel Psykisk misshandel av barn är inkluderat i FB 6kap. 1. Även denna form av misshandel förekommer som passiv och aktiv. I detta avsnitt behandlas enbart den aktiva, för passiv se 4.4 Brister i omsorg. Aktiv psykisk misshandel är alla typer av kränkande behandling. Barnet kan hotas, avvisas aggressivt eller genom att den vuxne ignorerar barnet. Att tvingas bevittna våld 15 Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn. Socialstyrelsen 2004 16 Hindberg, 1999 14

mot en familjemedlem räknas som misshandel, utfrysning från gemenskap och isolering likaså. Alla typer av nedsättande kommentarer om barnet, att tillskriva barnet negativa egenskaper, att bestraffa normala beteenden och upptäckarlust m.m. går under denna kategori. Misshandeln är inte någon enstaka händelse, det handlar mer om ett slags förhållningssätt till barnet. Sådan kronisk psykisk misshandel kan även hämma den fysiska tillväxten. Ogynnsam utveckling av ex. hjärnan kan leda till intellektuella och neuropsykiatriska funktionshinder. Psykisk misshandel gör att barnet internaliserar de negativa budskapen om sig själv, barnet känner sig värdelös, ond, besvärlig, ful, dum... Detta skadar långvarigt barnets självkänsla och får negativa effekter på dess sociala, kognitiva och emotionella utveckling. 17 Den psykiska misshandeln är ofta svårare att upptäcka än den fysiska. Det finns inga blåmärken eller sår som vittnar om våld. Har misshandeln pågått under lång tid kan det hända att barnet inte ens själv är medveten om att det är misshandlat utan uppfattar sin situation som ett normaltillstånd. Det gör att barnet inte pratar om misshandeln med andra. Denna typ av misshandel ger sällan upphov till akuta kriser som kräver behandling eller hjälp utifrån vilket är ytterligare en bidragande orsak till att misshandeln kan pågå i år utan att upptäckas. 18 4.3 Sexuella övergrepp Vad som betraktas som misshandel, eller risker för barn varierar över tid. Det var först på 1980-talet som sexuella övergrepp mot barn började uppmärksammas i den offentliga debatten. 19 I Barnkonventionens artikel 34 nämns tre former av sexuella övergrepp mot barn: a. att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling. b. att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell handling. c. att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material. När en förälder eller annan som ansvarar för barnets vård och fostran har sexuellt umgänge med minderårig kallas det sexuellt utnyttjande. Detsamma gäller om en person som barnet inte är i beroendeställning till och barnet är under 15 år. 20 Det finns dock många andra typer av sexuella övergrepp, både fysiska och icke-fysiska. De utgår alltid ifrån den vuxnes behov och det finns alltid någon form av tvång med i bilden. Den vuxne kan tvinga barnet att visa sitt könsorgan, att titta på den vuxnes könsorgan, barnet måste bevittna sexuella akter eller sexualiserat våld, att lyssna på utstuderat sexuellt tal, prostitution, pornografi etc. 21 17 Hindberg, 1999 18 Ibid. 19 Ibid. 20 Ibid. 21 Rosengren, 2002 15

Det är mycket svårt att bevisa att sexuella övergrepp har förekommit. Ofta står barnets ord mot den vuxnes. Dessutom är oftast förövaren en vuxen i barnets närhet, en förälder eller motsvarande, bekant till familjen eller någon barnet träffar i barnomsorg/skola. Själv berättar sällan barnet om övergreppen. Hot, manipulation och mutor från förövaren hindrar barnet, men också skam och rädsla för repressalier. Denna rädsla gäller både vad som kan komma att hända med barnet om det berättar, men också vad som händer med förövaren, speciellt när förövaren är någon närstående. En del av de sexuellt utsatta barnen får skador i underlivet, sexuellt överförbara sjukdomar och blir gravida p.g.a. övergreppen. De allra flesta bär dock inte några fysiska tecken på det de har varit med om. Det finns emellertid beteenden hos barn att bli uppmärksam på. Självdestruktiva och introverta barn bör uppmärksammas extra. Ett annat vanligt symtom är icke åldersadekvat sexualiserat beteende, speciellt hos förskolebarn. Exempel på detta är tvångsmässighet, sexuella lekar och en benägenhet att skada sig själv och andra. 22 4.4 Brister i omsorg Här innefattas både psykisk och fysisk misshandel, d.v.s. oförmåga att tillgodose barnens behov. Att låta bli att hindra barn från att skada sig till exempel genom att lämna barnet utan tillsyn räknas som misshandel. Att barnet inte får tillräckligt med mat, dryck eller årstidsanpassade kläder går in under denna kategori. Barn tar även skada av att få bristande emotionell trygghet, stabilitet och intellektuell stimulans. Föräldrar som är allt för upptagna av sina egna problem brister ofta i att ge sina barn den kärlek, värme och tröst de behöver. Alla ovanstående situationer av brister i omsorg är allra mest allvarliga om de inträffar under spädbarnstiden då barnet är som mest känsligt. 23 4.5 Eget beteende Det jag hittills beskrivit som risker för barn har rört barnets miljö. En annan orsak till socialtjänstens ingripande är barnets eget beteende. Exempel på beteenden som kan föranleda socialtjänsten att gripa in är prostitution, kriminalitet, missbruk och annat som kan skada den unges hälsa eller utveckling. Om ett barn uteblir från skolan under en längre tid bör skolan uppmärksamma socialtjänsten på detta. Frånvaron kan vara enbart barnets eget beteende men naturligtvis även orsakas av förhållanden i barnets miljö. 22 Hindberg, 1999 23 Ibid. 16

AKTUELL SITUATION Detta kapitel ger en bild av hur situationen ser ut i Umeå idag samt vilka slutsatser tidigare forskning dragit angående samverksans betydelse och varför anmälan oftast uteblir. En statistisk översikt över skolans anmälningar till socialtjänsten samt intervjuer med representanter från skolan ger en bild av den aktuella situationen i Umeå. Intervjuerna är sammanfattade efter de tre teman intervjuerna hade som utgångspunkt; skolans rutiner, föräldrakontakt och samarbete med socialtjänsten. 5.1 Statistisk översikt Umeå kommun är uppdelad i 4 kommundelar. Obbola-Holmsund, Sävar och Hörnefors kommundelar har egen socialnämnd. Umeå stads kommundel har en socialnämnd som är uppdelad i tre områden, Syd, Väst samt Nord. Umeås bostadsområden är fördelade på detta vis; Syd: Teg med byar, Ålidhem, Carlshem och Innertavle. Väst: Backen, västra och centrala staden exkl. Haga, Tavelsjö samt västra byar. Nord: Ersboda med byar, Mariehem, Berghem, Haga. Antal anmälningar till socialtjänsten från skolan under 2003 och antal barn vid årsskiftet 03/04 redovisas i tabellen nedan 24. Kolumnen till höger visar frekvensen uttryckt i procent, antal anmälningar/barn i området. Barn 7-17 år Anmälningar Frekvens % Väst 3300 13 0,39 Nord 4037 30 0,74 Syd 4349 19 0,44 Holmsund 1437 7 0,49 Hörnefors 788 12 1,5 Sävar 1225 1 0,08 De stora skillnaderna i anmälningsfrekvens går inte enbart att förklara med socioekonomiska skillnader eller andra traditionella förklaringar till att barn till synes far mer illa i vissa miljöer än andra. Det måste ligga någonting annat bakom. En rimlig gissning är att skolorna har olika rutiner och traditioner när det gäller uppmärksammande och anmälning av barn som far illa. Även vilken erfarenhet skolorna har av kontakt med socialtjänsten kan spela en stor roll. 24 Umeå kommun, Umeå socialnämnd 17

5.2 Orsaker till utebliven anmälan I en studie av 23 grundskolor i Stockholm framkom att endast 20 procent av de fall där barn misstänks fara illa anmäls till socialtjänsten. 25 Utifrån tidigare nämnda undersökning av BRIS kan man anta att Umeå förmodligen inte ligger mycket bättre till. Vad kan man göra för att öka benägenheten att anmäla hos skolans personal? Intervjuer med företrädare för socialtjänsten i tio kommuner visade att socialtjänsten i vissa fall nämnde okunnighet om anmälningsplikten som orsak till att personal inte alltid anmäler när de borde. Den största faktorn ansågs dock vara rädsla. Både rädsla för eget obehag (några kallade det bristande civilkurage) och för att barnets situation skulle förvärras genom en anmälan. Rädslan för barnets skull beskrevs som en oro för repressalier eller att relationen mellan barn och föräldrar skadas, med minskad möjlighet att påverka föräldrarna till förmån för barnet. 26 I samband med ovannämnda undersökning besvarades enkäter av 40 förskolor. I dem framkom att brist på återkoppling från socialtjänsten efter en anmälan kan vara en orsak till att man inte anmäler fler gånger. Förskolorna underströk vikten av både återkoppling och stöd till personal som gjort en anmälan. Stödet bör komma både från socialtjänsten och från den egna ledningen. 27 Man kan anta att samma önskan om återkoppling finns bland skolans personal. 5.3 Samverkans betydelse 28 I en uppföljning av ändringarna i socialtjänstlagen 1998 visade sig två huvudspår i kommuners uppfattningar om vad samverkan mellan skola och socialtjänst ger för effekt. Det ena spåret har som utgångspunkt att ett ökat antal anmälningar är positivt. Ökningen tros ha kommit till genom att socialtjänsten fått en bättre image i kommunen. Samverkan anses bygga upp tilliten och övertygelsen att anmälningar till socialtjänsten medför något gott. Skolans personal förstår att de kan dra nytta av socialtjänsten, vilket gör att de blir mer benägna att anmäla missförhållanden. Det andra spåret lutar mer åt uppfattningen att samverkan gör att antalet anmälningar minskar. Även här ser man samverkan som något positivt. Socialtjänsten blir mer känd i kommunen vilket leder till ökad kunskap om det arbete socialtjänsten utför. Det gör att socialtjänstens roll blir avdramatiserad och skolan kan motivera familjerna att själv ansöka om hjälp innan en anmälan blir aktuell. Dessa två förhållningssätt skiljer sig markant åt, så slutsatsen författarna till rapporten drar är att de olika kommunerna refererar till olika typer av ärenden. De fall där man kan 25 Sundell och Colbiörnsen, 2000 26 Barnen, socialtjänsten och lagen. Socialstyrelsen 2001 27 Ibid. 28 Ibid. 18

låta bli att göra en anmälan, till förmån för motivationsarbete gäller sannolikt tillfällen då det inte förekommer någon grav oro för barnet. Vid allvarligare missförhållanden följs troligen anmälningsskyldigheten. Det här hänger förmodligen även ihop med att kommunerna räknar anmälningar på olika sätt i sin statistik. Vissa räknar polisrapporter som anmälningar, andra gör det inte. En del kräver att anmälan ska ha ett visst allvar för att räkna den, andra räknar alla anmälningar. Ibland räknas anmälningar gällande familjer med flera barn som en anmälan, ibland räknas en anmälan för varje barn. Listan kan göras lång. Trots dessa skilda synsätt finns ett genomgående positivt gensvar på all typ av samverkan med socialtjänsten i kommunen. Nya typer av samverksansformer höll på att växa fram efter att anmälningsskyldigheten utvidgades genom en ändring i socialtjänstlagen. Någon uppföljning av den nyaste socialtjänstlagen har inte gjorts. Den innebar å andra sidan inte stora förändringar i anmälningsskyldigheten. Att socialtjänst samlokaliserar sig med andra aktörer kring barnen är ett vanligt sätt att skapa förutsättningar för samverkan. Det kan röra sig om centraler där socialtjänsten, BVC och öppen förskola finns under samma tak. Enskilda socialsekreterare kan även ha sin arbetsplats på skola eller polisstation. Att skolan har fasta kontaktpersoner hos socialtjänsten är ytterligare ett sätt att befrämja kontakt mellan de två myndigheterna. Denna kontakt underlättas även om socialtjänst tillsammans med de andra aktörerna upprättat handlingsplaner för vem som ska ta vilka kontakter och vilka andra rutiner som ska gälla när misstanke om att ett barn far illa uppstår. Enstaka och kontinuerliga träffar mellan socialtjänst och skola är exempel på konkret samarbete. Socialtjänsten kan besöka skolorna för att informera om sin verksamhet och om anmälningsskyldigheten. Kontaktpersonerna på socialtjänsten kan utnyttjas till anonyma konsultationer eller att skola träffar familjen tillsammans med socialtjänsten, på så sätt kan man samverka kring enskilda fall. Mer övergripande samverkan kan man upprätta genom kontinuerliga samrådsträffar, gemensamma föreläsningar, diskussionsgrupper etc. Ytterligare ett sätt att få en naturlig kontakt med socialtjänsten är att verksamheter för barn drivs av socialtjänst och andra aktörer gemensamt. Intervjuer 5.4.1 Rektor A (skola A) Skolans rutiner I skolans elevvårdsteam (skolsköterska, barnhälsovårdssköterska, specialpedagoger, psykolog och rektorer) finns utrymme för att diskutera barn som far illa. Där kan även lärare lyfta frågor. Det är dock ytterst sällan lärare deltar i elevvårdsteamets möten. Istället har alla i elevvårdsteamet nära kontakt med arbetslagen och får på så sätt veta vad som händer där och vad lärarna funderar på. Elevvårdsteamet har även möjlighet att 19

inkalla föräldrar till elevvårdskonferens för att diskutera barn som behöver stöd. Där deltar även ansvariga pedagoger. När någon ur skolans personal uppmärksammar en omständighet som gör att misstanke uppstår pratar personalen i första hand med rektor (R) för att diskutera om en anmälan ska göras. Skolsköterskan aktualiserar också anmälningar. R poängterar att de alltid tar misstankar på största allvar och anmäler alltid till socialtjänsten. Det händer att R vid träffar med socialtjänsten kan rådgöra om en aktuell situation, huruvida det är läge för en anmälan eller inte. I och med socialtjänstens omorganisation har R inte kunskap om vem på socialtjänsten som har huvudansvar för skolans område. Förr fanns lokalkontor att ringa till men nu när socialtjänsten är centraliserad har inte R någon speciell person att vända sig till för anmälan. Föräldrakontakt I de flesta fall där skolan anmäler har skolan sedan tidigare haft kontakt med föräldrarna på grund av barnet har haft något slags problem. I de andra fallen kontaktas föräldrarna i den mån det går, innan anmälan till socialtjänsten blir aktuell. Det är för att inte gå bakom ryggen på föräldrarna, säger R. Olika sätt att hantera anmälningssituationen har prövats på skolan. Till exempel har man bjudit in föräldrar och socialtjänst tillsammans, man har också tillsammans med socialtjänsten gått hem till familjen för att tala med föräldrarna. Hur man gör beror mycket på vad situationen kräver. Det viktiga är alltid att vara ärlig mot föräldrarna för att värna om förtroendet och kunna fortsätta samarbetet med dem efter anmälan, säger R. Att dra sig för att göra en anmälan på grund av risken att förlora kontakten med barnets föräldrar har R ingen som helst förståelse för. Att jobba för att upprätthålla en god kontakt med föräldrarna menar R är viktigt, men att det primära är alltid att barnet ska få hjälp och stöd. Att föräldrarna kanske ändrar sitt beteende efter en anmälan är inget skolan kan spekulera i, enligt R. Samarbete med socialtjänsten Under det senaste läsåret har skolan bara haft en planerad kontakt med socialtjänsten. Att det inte har blivit fler träffar än så säger R beror på att socialtjänsten är upptagna av omorganisation. Tidigare träffade elevvårdsteamet socialsekreterare regelbundet, eller så träffades rektorer och gruppledare inom IFO (Socialtjänstens Individ- och Familjeomsorg) för att diskutera ärenden, avidentifierat. Socialtjänsten har inte ordnat informationsmöte med skolans personal för att tala om hur de arbetar och hur anmälningsskyldigheten för skolan ser ut de senaste åren. R menar att arbetsmetoder framgår i den andra kontakten skola och socialtjänst har. Att informera om vilka skyldigheter skolans personal har att anmäla är enligt R skolans sak, det behöver inte socialtjänsten upplysa dem om. Dock har gemensam kompetensutveckling för skola och socialtjänst förekommit. Vid det tillfället behandlades sekretess och anmälningar. 20