Kommentarer till tunneleffekten och övningsuppgift 3:5

Relevanta dokument
Laboration i Tunneltransport. Fredrik Olsen

Fysikaliska krumsprång i spexet eller Kemister och matematik!

Numerisk lösning till den tidsberoende Schrödingerekvationen.

Kvantmekanik - Gillis Carlsson

NpMa3c vt Kravgränser

Några utvalda lösningar till. Kvantvärldens fenomen. -teori och begrepp. Del 1: Partiklar och vågor. Magnus Ögren

a = a a a a a a ± ± ± ±500

En vanlig uppgift är att bestämma max resp min för en trigonometrisk funktion och de x- värden för vilka dessa antas.

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna

Sammanfattning av räkneövning 1 i Ingenjörsmetodik för ME1 och IT1. SI-enheter (MKSA)

Fysiska institutionen april 1983 Hans Linusson, Carl-Axel Sjöblom, Örjan Skeppstedt januari 1993 FY 2400 april 1998 Distanskurs LEKTION 25.

Interpolation Modellfunktioner som satisfierar givna punkter

Matematik 3c Kap 2 Förändringshastighet och derivator

f(x + h) f(x) h f(x) f(x h) h

Moment Viktiga exempel Övningsuppgifter I

D 1 u(x, y) = e x (1 + x + y 2 ), D 2 u(x, y) = 2ye x + 1, (x, y) R 2.

LAB 1. FELANALYS. 1 Inledning. 2 Flyttal. 1.1 Innehåll. 2.1 Avrundningsenheten, µ, och maskinepsilon, ε M

Lösningar Heureka 2 Kapitel 14 Atomen

FAFA Föreläsning 7, läsvecka 3 13 november 2017

LÖSNINGSFÖRSLAG TILL TENTAMEN 2 SF1664

ATT KUNNA TILL. MA1203 Matte C Vuxenutbildningen Dennis Jonsson

Kartläggningsmaterial för nyanlända elever SVENSKA. Algebra Matematik. 1 2 Steg 3

Kan du det här? o o. o o o o. Derivera potensfunktioner, exponentialfunktioner och summor av funktioner. Använda dig av derivatan i problemlösning.

Forskningsmetodik 2006 Lektion 3

u = Ψ y, v = Ψ x. (3)

Mälardalens högskola Akademin för utbildning, kultur och kommunikation

1. (a) Beräkna gränsvärdet (2p) e x + ln(1 x) 1 lim. (b) Beräkna integralen. 4 4 x 2 dx. x 3 (x 1) 2. f(x) = 3. Lös begynnelsevärdesproblemet (5p)

UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Michael Melgaard. Prov i matematik Prog: Datakand., Frist. kurser Derivator o integraler 1MA014

5 Blandade problem. b(t) = t. b t ln b(t) = e

Del I: Lösningsförslag till Numerisk analys,

1. a) I en fortskridande våg, vad är det som rör sig från sändare till mottagare? Svara med ett ord. (1p)

LAB 3. INTERPOLATION. 1 Inledning. 2 Interpolation med polynom. 3 Splineinterpolation. 1.1 Innehåll. 3.1 Problembeskrivning

b) Om vi antar att eleven är aktiv i en eller flera studentföreningar vad är sannolikheten att det är en kille? (5 p)

Kompletterande lösningsförslag och ledningar, Matematik 3000 kurs B, kapitel 2

Lösningsanvisningar till de icke obligatoriska workoutuppgifterna

Lösningar kapitel 10

7. Max 0/1/1. Korrekt kombinerad ekvation och påstående i minst två fall med korrekt svar

Bedömningsanvisningar

exakt en exponent x som satisfierar ekvationen. Den okända exponent x i ekvationen = kallas logaritm av b i basen a och betecknas x =log

Föreläsning 9. Absolutstabilitet

PLANCKS KONSTANT.

Differentialekvationer av första ordningen

Tentamen i matematisk statistik (92MA31, STN2) kl 08 12

Checklista för funktionsundersökning

NpMa2a ht Max 0/0/3

Ma7-Per: Algebra. Det andra arbetsområdet handlar om algebra och samband.

Kapitel Ekvationsräkning

Modul 4 Tillämpningar av derivata

Modeller för dynamiska förlopp

Var försiktig med elektricitet, laserstrålar, kemikalier osv. Ytterkläder får av säkerhetsskäl inte förvaras vid laborationsuppställningarna.

Praktisk beräkning av SPICE-parametrar för halvledare

Lösningar del II. Problem II.3 L II.3. u u MeV O. 2m e c2= MeV T += MeV Rekylkärnans energi försummas 14N

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Utredande uppgifter. 2: Räkna ut utsträckningen av rymdladdningsområdet i de tre fallen i 1 för n-sidan, p-sidan och den totala utsträckningen.

Svar till vissa uppgifter från första veckan.

Lennart Carleson. KTH och Uppsala universitet

Lösningsförslag. Högskolan i Skövde (JS, SK) Svensk version Tentamen i matematik

Lösningsförslag Inlämningsuppgift 1 elstatikens grunder

REGLERTEKNIK Laboration 5

Kursutvärdering fysikalisk kemi 9hp ht16

Repetitionsuppgifter inför Matematik 1. Matematiska institutionen Linköpings universitet 2013

Laboration 2 M0039M, VT2016

Studietips inför kommande tentamen TEN1 inom kursen TNIU23

Kapitel 4: SAMBANDET MELLAN VARIABLER: REGRESSIONSLINJEN

Relativitetsteorins grunder, våren 2016 Räkneövning 1 Lösningar

Övningar - Andragradsekvationer

Avsnitt 4, introduktion.

H1009, Introduktionskurs i matematik Armin Halilovic

Att beräkna t i l l v ä x t takter i Excel

Experimentella metoder 2013, Räkneövning 3

Envariabelanalys 5B1147 MATLAB-laboration Derivator

Atom- och kärnfysik med tillämpningar -

Fotoelektriska effekten

Analys av funktioner och dess derivata i Matlab.

Atom- och kärnfysik med tillämpningar -

6.3 Partikelns kinetik - Härledda lagar Ledningar

EXPERIMENTELLT PROBLEM 2 DUBBELBRYTNING HOS GLIMMER

Np MaB vt Låt k = 0 och rita upp de båda linjerna. Bestäm skärningspunkten mellan linjerna.

M0038M Differentialkalkyl, Lekt 4, H15

Andra föreläsningen kapitel 7. Patrik Lundström

Mälardalens högskola Akademin för utbildning, kultur och kommunikation

Beräkningsuppgift I. Rörelseekvationer och kinematiska ekvationer

Lösningar och kommentarer till uppgifter i 1.1

Säsongrensning i tidsserier.

SF1626 Flervariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

b) 2/0/0 b) 2/0/0 Lös ekvationerna. Redovisa din lösning och avrunda ditt svar till tre decimaler b) 4/0/0

Lösningsförslag till övningsuppgifter, del V

Bedömningsanvisningar

TENTAPLUGG.NU AV STUDENTER FÖR STUDENTER. Kursnamn Fysik 1. Datum LP Laboration Balkböjning. Kursexaminator. Betygsgränser.

Lösningsförslag envariabelanalys

7E Ma Planering v45-51: Algebra

Kvantmekanik. Kapitel Natalie Segercrantz

Tillämpad vågrörelselära FAF260, 6 hp

SF1625 Envariabelanalys Tentamen Måndagen den 11 januari 2016

Arbete A3 Bestämning av syrakoefficienten för metylrött

Lösningsförslag, preliminär version 0.1, 23 januari 2018

Tentamen i matematik. f(x) = ln(ln(x)),

Kursutvärdering GK1 struktur 7.5hp Ht16

Studiehandledning till. MMA121 Matematisk grundkurs. Version

Transkript:

Kommentarer till tunneleffekten och övningsuppgift 3:5 I läroboken Kvantvärldens fenomen diskuteras tunneleffekten på sidorna 54 6. På sidan 57 föreslås följande approximativa uttryck för transmittansen: T e 2κa 1) där a är barriärens bredd och κ = 2mV o E)/ h 2 2) Det konstateras vidare att E måste ligga nära barriärens topp V o för att transmittansen skall bli stor. Detta illustreras med ett räkneexempel på sidorna 57 58. Här studeras en elektron som faller in mot en barriär med V o =5eVocha = 1 nm. Ett av de resultat som redovisas är att transmittansen.5 erhålls då V o E =4.8 1 3 ev. Även om resultatet är matematiskt korrekt, är det fysikaliskt orimligt. Transmittansen kan inte nå värdet.5 för den aktuella barriären och därför är approximationen inte användbar i detta fall. 1.9 Tunnling exakt) Tunnling approximation 1).8.7.6 T.5.4.3.2.1 1.7 1.72 1.74 1.76 1.78 1.8 1.82 1.84 1.86 1.88 1.9 1.92 1.94 1.96 1.98 2 Fig. 1. Transmittansen beräknad med hjälp av det approximativa uttrycket i ekvation 1) blå kurva) och exakt enligt ekvation 3) röd kurva). Det korrekta uttrycket för transmittansen är V 2 o 4EV o E) sinh2 ) 1 a 2mV o E)/ h +1) 2 3)

vilket ges som svar till övningsuppgift 6 i kapitel 3. Enligt detta uttryck fås maximal transmittans i gränsen E V o. Denna maximala transmittans är T max = 2 h 2 V o ma 2 +2 h 2 4) Med insatta värden på a och V o fås T max =.296. Transmittansen kommer med andra ord aldrig i närheten av.5. I övningsuppgift 5 i kapitel 3 uppmanas studenten att använda approximationen i ekvation 1) för att beräkna för vilken energi transmittansen blir.5 för en barriär med bredden 2 nm och höjden 2 ev. I facit ges svaret E =2. ev, vilket motsvarar toppen av barriären. Den korrekta transmittansen för E = V o =2eVär enligt ekvation 4).187. Större än så kaninte transmittansen bli. Den korrekt beräknade transmittansen visas som funktion av E i figur 1 röd kurva) tillsammans med approximation 1) blå kurva). Nära toppen av barriären divergerar kurvorna dramatiskt. Observera att transmittansen enligt approximationen alltid når värdet 1 då E = V o.området närmast är uppförstorat i figur 2. Här syns tydligt att den korrekt beräknade transmittansen når värdet.187 för E = V o =2eV.Båda kurvorna faller snabbt av mot noll då E minskar och ser ut att sammanfalla för E<1.87 ev..2.18 Tunnling exakt) Tunnling approximation 1).16.14.12 T.1.8.6.4.2 1.7 1.72 1.74 1.76 1.78 1.8 1.82 1.84 1.86 1.88 1.9 1.92 1.94 1.96 1.98 2 Fig. 2. En uppförstoring av figur 1 för T<.2. För att möjliggöra en bättre jämförelse mellan approximationen 1) och den korrekta transmittansen visas i figur 3 den naturliga) logaritmen av T som funktion av elektronens energi. Figuren visar att approximationen i grova drag återger transmittansens exponentiellt växande uppförande, men överensstämmelsen är bristfällig. I gränsen E = har den korrekt beräknade

transmittansen värdet noll. Detta visas inte i figur 3, eftersom då går mot. Approximationen ger det ändliga värdet e 2a 2mV o/ h 2 5) vilket för den aktuella barriären resulterar i ln 28.981. 2 8 1 12 14 16 18 2 22 24 26 28 Tunnling logskala exakt) Tunnling logskala approximation 1).1.2.3.4.5.6.7.8.9 1 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9 2 Fig. 3. Logaritmen av transmittansen beräknad med hjälp av det approximativa uttrycket i ekvation 1) blå kurva) och exakt enligt ekvation 3) röd kurva). Under en av föreläsningarna härleddes en bättre approximation approximation 2) för transmittansen: T 16EV o E) e 2κa 6) Vo 2 Denna approximation gäller med stor noggrannhet för alla energier som uppfyller villkoret att E<<V o h2 2ma 2 7) I figur 4 visas en jämförelse mellan denna approximation och den korrekt beräknade transmittansen. Överensstämmelsen är mycket god utom då E ligger mycket nära V o =2eV.Figur5 visar en delförstoring av området 1.9 ev <E<2. ev. Här syns tydligt hur approximationen avviker från den korrekt beräknade transmittansen. För approximationen gäller att T och därmed att )då E V o, vilket framgår av ekvation 6). För den aktuella

8 1 12 14 16 18 2 22 24 26 28 3 32 Tunnling logskala exakt) Tunnling logskala approximation 2).1.2.3.4.5.6.7.8.9 1 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9 2 Fig. 4. Logaritmen av transmittansen beräknad med hjälp av det approximativa uttrycket i ekvation 6) blå kurva) och exakt enligt ekvation 3) röd kurva). Tunnling logskala exakt) Tunnling logskala approximation 2).5 5 5.5.5 7 7.5 1.91 1.92 1.93 1.94 1.95 1.96 1.97 1.98 1.99 2 Fig. 5. Delförstoring av figur 4 för E>1.9 ev.

barriären krävs enligt ekvation 7) att E<<1.995 ev för att approximationen skall gälla och figur 5 visar att approximationen ger mycket tillförlitliga värden för E<1.95 ev. Det kan även konstateras att approximationen ger det korrekta värdet för E =. Transmittansen kan också beräknas för det fall då E > V o,dvs.då elektronens energi är tillräckligt stor för att den skall kunna ta sig förbi barriären utan att tunnla genom den. I detta fall blir transmittansen V 2 o 4EE V o ) sin2 ) 1 a 2mE V o )/ h +1) 2 8) Observera att detta uttryck för transmittansen medför att 2 h 2 V o ma 2 +2 h 2 9) då E = V o, vilket enligt ekvation 4) är identiskt med den maximala transmittansen vid tunnling. Detta innebär att transmittansen som funkltion av elektronens energi är kontinuerlig i punkten E = V o. Till sist ges här några sifferexempel att begrunda. För att transmittansen vid tunnling genom en 1 nm bred barriär skall vara.5 får barriären inte vara högre än.152 ev. För att transmittansen vid tunnling genom en 2 nm bred barriär skall vara.5 får barriären inte vara högre än.38 ev. För att transmittansen vid tunnling genom en 5 ev hög barriär skall vara.5 får barriären inte vara bredare än.175 nm. För att transmittansen vid tunnling genom en 2 ev hög barriär skall vara.5 får barriären inte vara bredare än.276 nm.