Nr 9 Juni 2002 Kunskapskluster i Stockholmsregionen?
Kunskapskluster i Stockholmsregionen?
2
Förord Sedan början av 90-talet har många offentliga näringspolitiska insatser syftat till att bygga upp eller förstärka kluster av ekonomiska aktörer inom en region. Med ett kluster avses en geografiskt koncentrerad ansamling av företag, utbildningsoch forskningsinstitutioner och myndigheter som utvinner stordriftsfördelar genom att samverka i en konkurrensintensiv ofta storstadsregional miljö. Särskilt har insatserna kring kluster koncentrerats till kunskapsintensiva och högteknologiska näringsgrenar som ligger i framkanten av utvecklingen. Näringar som ofta i sitt inledningsskede bygger på samspelet mellan artikulerad och tyst kunskap och därför utvecklas genom personkontakter. För att offentliga organ skall kunna underlätta för existerande eller nya kluster är det väsentligt att de har en bild av hur samverkan och kunskapsuppbyggnad inom respektive kluster ser ut idag. Vilka styrkor och svagheter finns i regionens innovationsmiljö generellt och för varje kluster och vad kan man dra för slutsatser om framtiden? Den här studien visar på väsentliga olikheter mellan skilda kluster och därmed att insatser inte kan vara generella för alla eller ens inom varje kluster. Studien baseras på en förstudie som redovisats av Regionplane- och trafikkontoret i promemoria nr. 4/2002. I huvudstudien tillförs nytt empiriskt material som redovisas för klustren finans, reklam, bioteknik, musik och mobilt internet. Kontoret arbetar även med andra aspekter på regionens innovativa miljö. Viktiga frågor är bl.a. hur regionens kluster står sig i internationell konkurrens och jämförelser med insatser som andra kunskapsintensiva storstadsregioner gör samt hur livscykeln ser ut i nya kunskapsintensiva näringar från start till mognad och spridning till andra regioner. I Sverige och Stockholmsregionen genomförs många studier av innovation och innovativa miljöer. Framtida insatser från kontoret behöver därför koncentreras på att fylla kunskapsluckor relaterade till frågor som har strategisk betydelse för den funktionella Stockholmsregionens utveckling. Studien har genomförts av Lennart Nordfors, Niklas Arvidsson och Heléne Norberg på SMG Consulting. Projektledare på Regionplane- och trafikkontoret har varit Jan Linzie. Stockholm i maj 2002 Börje Wredén Tf. regionplanedirektör 3
Innehåll Förord... 3 Innehåll... 4 Sammanfattning... 6 Inledning... 7 Vad är ett kluster?... 9 Vad är kunskap och lärande?... 12 Vad är kunskapskluster?... 15 Kunskapskluster: två exempel... 17 Hur ser kunskapsklustren i Stockholmsregionen ut?... 19 Finanssektorn slutenhet och öppenhet... 19 Den gemensamma kulturen och det sociala kapitalet... 19 Tätheten och graden av samverkan mellan aktörer... 20 Mångfalden i den kritiska kunskapsbasen... 21 Riskkapitalister: mer av kunskapsklusterlogik... 21 Reklamsektorn kommersiella kreatörer... 22 Tätheten och graden av interaktion mellan aktörer... 23 Mångfalden i den kritiska kunskapsbasen... 24 Bioteknik - mellan grundforskning och industri... 25 Den gemensamma kulturen och det sociala kapitalet... 25 Tätheten och graden av interaktion mellan aktörer... 26 Mångfalden i den kritiska kunskapsbasen... 27 Musik- de utvaldas gemenskap... 28 Den gemensamma kulturen och det sociala kapitalet... 28 Tätheten och graden av interaktion mellan aktörer... 29 Mångfalden i den kritiska kunskapsbasen... 30 Mobilt internet skillnad mellan de större och de mindre... 31 Den gemensamma kulturen och det sociala kapitalet... 31 Tätheten och graden av interaktion mellan aktörer... 32 Mångfalden i den kritiska kunskapsbasen... 33 4
Sammanfattning och slutsatser:... 34 Kunskapskluster i Stockholmsregionen?... 34 Fem kluster är de kunskapskluster?... 34 Hur skapas och stöds kunskapskluster? Några reflektioner... 39 Appendix - källförteckning... 42 Intervjuer... 42 Litteratur... 43 ISSN 1402-134x RTN 200110-258 5
Sammanfattning Rapporten diskuterar fundamentala begrepp som används vid diskussioner av regional utveckling idag. Det primära begreppet är kluster men därutöver diskuterar vi en utvidgning av detta begrepp, nämligen kunskapskluster. För att göra detta förs även en diskussion om begrepp som kunskap, kompetens, lärande och socialt kapital, vilka alla är avgörande för en djupare förståelse av vad kunskapskluster innebär. Målet med rapporten är således att skapa förståelse för vad begreppet kunskapskluster innefattar samt att utveckla och pröva en analysmodell utifrån denna förståelse. I detta arbete studeras fem sektorer/kluster i Stockholmsregionen. Vår genomgång visar att det finns tre grundläggande villkor för ett kunskapskluster. För det första krävs en gemensam kultur, eller ett socialt kapital, som stimulerar kunskapsdelning och gör kunskap överförbar mellan individer. För det andra krävs en stor föränderlighet i miljön och tät interaktion mellan aktiva personer och företag. För det tredje krävs en mångfald av kunskapsbaser som utgör kärnan i de affärssystem som kännetecknar företagen. Vi redovisar också två exempel på hur kunskapskluster kan se ut. Vår studie av de fem sektorerna finans, reklam, bioteknik, musik och mobilt Internet leder till tydliga slutsatser om deras respektive egenskaper. Logiken inom olika sektorer varierar, och det finns i en del fall tydliga skillnader rörande i vilken grad man uppfyller kriterierna för att vara ett kunskapskluster. Delar av finanssektorn och mobilt Internet uppvisar färre tecken på att vara en tät miljö för kunskapsdelning än de andra sektorerna. Musikbranschen, å andra sidan, är i högre grad än de övriga, en sådan miljö. Inom bioteknik- och reklamområdena blandas samverkan med konkurrenshänsyn. Samtidigt finns tydliga skillnader mellan dem vad gäller var och hur kunskap delas mellan aktörerna. Rapporten avslutas med några reflektioner kring förhållanden som stödjer uppkomst och utveckling av kunskapskluster. Dels presenteras några hypoteser om verksamhetsspecifika drivkrafter som stimulerar kunskapsdelning mellan företag, dels förs ett resonemang om mer allmänna förhållanden. Faktorer som närhet till universitet, tillgång till mötesplatser, en dynamisk arbetsmarknad och internationalisering hamnar i en delvis ny belysning när man diskuterar dem i perspektiv av våra rön om kunskapsklustren i Stockholmsregionen. 6
Inledning Kluster har blivit ett modeord i diskussionen om regional utveckling. Man talar om att Sveriges framtid handlar om starka kluster och att vi behöver en aktiv klusterpolitik. Begreppet hänger nära samman med andra teser om kunskapsekonomins genombrott. Även om kluster funnits historiskt i Sverige (t.ex. glasriket i Småland eller den metallurgiska industrin i Bergslagen), sägs de ha särskilt relevans när värdeskapandet blir allt mer kunskapsintensivt och när det sker i (globala) nätverk. Sålunda används begrepp idag som kunskapskluster eller innovationskluster för att beskriva denna koppling. Vad är då ett kluster? Att det handlar om en koncentration av företag av ett visst slag till en viss region är klart. Men krävs det mer för att man skall kunna tala om kluster? Krävs det t.ex. att vissa typer av relationer måste finnas mellan klustrets företag? Och hur ser i så fall dessa relationer ut? Mot bakgrund av begreppen kluster, kunskapssamhälle och nätverksekonomi handlar denna promemoria om att studera klusterbegreppet ur ett kunskaps- och kompetensperspektiv. Flera författare skriver (som vi skall se) om klustren som en särskilt viktig plats för lärande och, därmed, för innovation. Detta skulle skilja ett kluster från endast en koncentration av vissa typer av företag till ett visst ställe. De är sammankopplade på ett visst sätt när det gäller kunskapsöverföring, kompetensutveckling och innovation. Och därmed reses frågan: hur ser dessa relationer ut? Vilka villkor måste vara uppfyllda för att man skall kunna tala om kunskapskluster? En litteraturgenomgång, liksom de intervjuer vi har genomfört, antyder att empiriska studier av kompetensöverföring inom kluster hittills inte är så omfattande. Den forskning, som direkt adresserar denna fråga är framfört allt konceptuell och teoretisk. Vad det kan bero på är osäkert. En möjlighet är att orsaken skall sökas i forskningsdisciplinära gränser. Frågor om regional koncentration och spridning behandlas främst inom t.ex. regionekonomin eller kulturgeografin. Frågor om kopplingen mellan lärande och värdeskapande har, å andra sidan, främst sin hemhörighet inom företagsekonomin och managementlitteraturen. Promemorian är disponerad efter ett antal frågeställningar: Vad är ett kluster? Detta avsnitt återger i korthet några av de definitioner och teorier kring kluster som återfinns i litteraturen om regional utveckling. Vad är kunskap och kompetens och vad är lärande? En genomgång görs av den senaste teoribildningen om kunskap och lärande organisationer. Källorna är hämtade från företagsekonomisk forskning och managementlitteratur, där frågeställningen varit en av de dominerande under senare år. Vad är ett kunskapskluster? De två frågorna ovan sätts in i ett sammanhang, och en diskussion förs om vad som krävs för att man skall kunna tala om existensen av ett kunskapskluster. Vilka lärrelationer råder mellan olika aktörer i ett sådant? Vilka allmänna villkor krävs för att sådana lärrelationer skall kunna uppstå? Avsnittet avslutas med två fallstudier om kunskapskluster och deras utveckling: det medicinsk- 7
tekniska klustret i Minneapolis och det högteknologiska klustret i Cambridge i England. Hur ser kunskapsklustren i Stockholmsregionen ut? I detta avsnitt studeras fem kluster i Stockholmsregionen; finans, reklam, musik, bioteknik och mobilt Internet. Företrädare från dessa kluster har intervjuats om klustrets gemensamma kultur, kunskapsspridning och sociala kapital, om täthetens betydelse och graden av interaktion samt om kritiska kompetenser i klustret. Intervjuerna leder fram till beskrivningar av Stockholms kluster ur ett perspektiv av kluster som kompetenssystem. De skillnader och gemensamma faktorer som framkommer i analysen, leder till slutsatser om kritiska mekanismer för lärande och innovation i ett kluster. 8
Vad är ett kluster? Hur känner man igen ett kluster? Ett vanligt sätt att identifiera och mäta förekomsten av kluster är att studera koncentrationsgraden av sysselsättning inom en viss bransch (eller sektor) till ett visst område. Ett tydligt exempel är Regionplane- och trafikkontorets skrift Regioner, handel och tillväxt (RtK, rapport 6 1998), där man söker beskriva förekomsten av olika kluster i Stockholmsregionen på detta sätt. I denna skrift utgår man från att kluster finns när en region har en sysselsättning inom en speciell näring som överstiger näringens relativa sysselsättningsandel på nationell nivå 1. Fördelen med denna definition är dess enkelhet. Sysselsättning ger ett tydligt och mycket användbart mått för att identifiera kluster. En klusterdefinition baserad på sysselsättning inom en given näring baserat på en 750- ställig SNI-kod är dock inte idealisk om man vill påvisa förekomsten av ett kluster utifrån ett kompetensperspektiv. SNI-klasserna använder resultatet, d.v.s. varan eller tjänsten, som indelningsgrund. Dessutom är tanken med SNI-koder att differentiera olika branscher och bortser därmed från länkar mellan olika SNIklasser. Vårt mål i denna rapport är att definiera samhörighet utifrån kunskapsflöden samt beskriva effektiviteten i dessa flöden. (SNI= svensk näringsgrensindelning) Som ett enkelt sätt att snabbt bilda sig en uppfattning om eventuell förekomst av kluster kan måttet dock vara användbart. Kluster förutsätter en hög koncentrationsgrad av vissa verksamheter i det fysiska rummet det är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna tala om förekomsten av kluster. Samtidigt står det klart att det inte är ett tillräckligt villkor. För att ett kluster skall vara vid handen krävs en viss typ av relationer mellan företagen som ingår i det. En bärande del, själva grunden, för resonemangen i Regioner, handel och tillväxt är förekomsten av stordriftsfördelar och positiva externa effekter för värdeskapande i en viss region. Sålunda visar man att marknadernas storlek är kritisk eftersom den utgör grunden för specialisering och nyskapande. Stora marknader bidrar också till att fylla behovet av en viss kritisk massa inom kunskapsförsörjning och forskning som i sin tur drar till sig aktörer som vill utveckla eller vinna del av kunskapsmiljön. Dessa resonemang äger i sin tur släktskap med teorierna i Michael Porters klassiska The Competitive Advantage of Nations kanske det verk där klusterbegreppet skapades; i varje fall den bok som ledde till att det fick dagens vida spridning. I Sverige introducerades dessa idéer genom boken Advantage 1 Om både sysselsättningen inom en specifik näring för Stockholmsregionen och för hela Sverige är 5 procent så är Stockholmsregionen normalt representerad inom denna näring. Specialiseringskvoten, d.v.s. andelen för Stockholm, delat med andelen för Sverige, är lika med 1. En region är överrepresenterad om specialiseringskvoten är högre än 1,5. Om kvoten är högre än 2,5 anses regionen vara mycket specialiserad. Om kvoten är mellan 0,7 och 1,5 är regionen normalt representerad och om den är under 0,7 är regionen underrepresenterad. I Stockholms 700 näringar varierar specialiseringskvoten mellan knappt 4,5 och 0. Det finns 170 högt specialiserade näringar (Regioner, handel och tillväxt; 1998). 9
Sweden 2. Porter beskriver i den boken ett kluster som en produktionsmiljö av både konkurrens och samverkan, där kopplingarna mellan företagen, kunderna och omgivningen är nära samtidigt som omvandlingstrycket är starkt. Enligt Porter består sålunda kluster av en samling företag verksamma inom ett antal relaterade branscher. Klustret identifieras vanligtvis utifrån de företag som producerar de färdiga huvudprodukterna men omfattar även de branscher och företag som producerar viktiga insatsvaror och tjänster samt de som köper huvudprodukterna. Den ledande beskrivningsmodellen av kluster hävdar att graden av dynamik och innovativitet i ett kluster bestäms av de fyra faktorerna företagens strategier, underliggande förhållanden för produktionsfaktorer, relaterade branscher samt efterfrågeförhållanden. En av fördelarna med att verka inom ett kluster utgörs av vinsten att dela externa men gemensamma fasta kostnader mellan de företag och personer som jobbar inom en region. De externa skalfördelarna kan uppstå till följd av kunskapsspridning mellan företag, gemensam användning av omgivande företag och annan infrastruktur samt gemensam tillgång till specialiserad arbetskraft. Givetvis kan de externa skalfördelarna vara komplementära till motsvarande interna skalfördelar inom ett företag. Däremot har inte ett kluster uppstått om ett företag internaliserar alla dessa skalfördelar. Poängen är att den nära miljön av t.ex. konkurrenter, underleverantörer, kunder och utbildningsinstitutioner skapar unika förutsättningar för värdeskapande. Det är också viktigt att förstå att ett väl fungerande kluster även leder till dynamiska fördelar, där företag som har nytta av de externa skalfördelarna söker sig till regionen och därmed ständigt förbättrar klustret. Så växer klustret över tid. Ju fler företag som söker sig dit, desto mer ökar de gemensamma fördelarna av att vara där. Det är dessa kunskapsprocesser som utgör kärnan i systemet, även om kluster oftast är lokaliserade runt geografiskt betingade värdefulla produktionsfaktorer som t.ex. råvaror, arbetskraft och kapital 3. Kunskap och lärande spelar en viktig roll i Porters teori. En av de viktigaste produktionsfaktorerna som måste finnas på plats är tillgång till utbildad arbetskraft. Porter talar också om den viktiga lärrelationen som uppstår mellan en producent och dennes kunder. Krävande kunder är viktiga för att nya erbjudanden skall utvecklas. Ett exempel Porter använder är den japanska fotoindustrin, där japanernas höga krav på kameror och teknisk utveckling av dessa var en drivkraft för innovation. Ett annat exempel är den svenska bilindustrin; svenskarna är (bl. a. som följd av ett bistert klimat) mycket krävande bilköpare. Det är denna typ av selective disadvantages, en krävande omgivning, som i kombination med bl.a. tillgång till relevanta produktionsfaktorer för att klara dessa utmaningar och hård konkurrens mellan företagen, som skapar det särskilda drivhusklimatet som kluster innebär. 2 Skriven av Sölvell, Zander och Porter. 3 Kapital anses ofta som den mest flyktiga produktionsfaktorn men paradoxalt nog är tillgången till kapital ofta geografiskt lokaliserad. Det finns t.ex. ett finansiellt kompetenskluster i London vilket drar till sig företag med finansieringsbehov. Man kan se exempel på detta genom de multinationella företag som flyttat sitt huvudkontor till London för att få säkrare och billigare tillgång till kapital. 10
Men varför måste dessa villkor för utveckling leda till geografisk koncentration av vissa verksamheter? Porter genomförde sin forskning och skrev sin bok innan Internets och den s.k. nätverksekonomins fulla genomslag (denna diskussion kom igång på allvar först senare, se t.ex. Manuel Castells: The Rise of the Network Society ). Om man antar att det finns trögheter när det gäller arbetskraftens rörlighet, t.ex. p.g.a. migrationskostnader, torde Porters idéer medföra geografisk koncentration. Sålunda kan förekomsten av ett universitet bidra till en regional arbetsmarknad av kvalificerad arbetskraft. Sedan Porters bok kom ut har just dessa faktorer minskat i betydelse. Internets genomslag innebär att transaktionskostnaderna kan sänkas. Innebär detta att avståndsnackdelar kan övervinnas, som vissa hävdar, och att virtuella nätverk och kluster kan ersätta den tidigare nödvändiga geografiska koncentrationen? Det finns studier 4 som kan tolkas i den riktningen. Samtidigt kan man argumentera för att geografisk närhet fortsatt spelar en roll, och att denna till och med förstärkts av internetsamhällets genombrott. Det senare är den dominerande uppfattningen bland forskarna. Den snabba informationstekniska utvecklingen sedan The Competitive Advantage of Nations kom ut skulle ytterligare ha drivit på den geografiska koncentrationen. Ett exempel på denna uppfattning redovisades i vår intervju med professor Örjan Sölvell vid Handelshögskolan i Stockholm. Han uttryckte det på följande sätt: Det finns en s.k. Hollywoodparadox. Ju mer globala vissa informationsflöden blir, desto mer ökar värdet av den kompetens som inte kan spridas globalt. En regions unika kunskap blir än mer värdefull. Paradoxalt nog ökar alltså betydelsen av geografiska kluster när information lättare kan spridas globalt. Varför sker detta i en tid när data, forskning och andra slags kunskaper blir allt mer tillgängliga för alla över t.ex. internet? En viktig del av svaret, som framgår av citatet ovan, finns i hur vi uppfattar begreppet kunskap. All kunskap är inte överförbar över långa avstånd och det gäller, hävdar vissa, den mest avgörande kunskapen. 4 Schenkel m.fl., Theorizing communities of practice: a social network approach, Handelshögskolan i Stockholm, 2000. 11
Vad är kunskap och lärande? Under 90-talet, och framför allt under senare halvan av decenniet, började man inom organisationsläran intressera sig allt mer för kunskap och lärande. Vid det här laget är litteraturen om det lärande företaget, om knowledge management och om innovation omfattande. Ett genomgående tema är hur kunskap skapas och sprids inom en organisation, alltså en näraliggande fråga till den här aktuella om kunskapskluster eller kunskapsregioner. Centralt för denna analys är själva kunskapsbegreppet, d.v.s. vilka olika typer av kunskap som kan finnas. I frågan om behovet av fysisk närhet spelar en distinktion huvudrollen: den mellan tyst kunskap och artikulerad kunskap. Distinktionen är förhållandevis gammal den härstammar från Polanyi 1969 men det är först på senare tid som den kommit att inta den centrala ställning vi idag kan iaktta. Tyst kunskap definieras som kunskap som är intuitiv, inte verbaliserad och inte artikulerad. Artikulerad kunskap, å andra sidan, är specificerad i någon kodifierad form (skrift, tal, bild, formler och dylikt). Att cykla kan sägas vara en tyst kunskap medan installation av ett dataprogram kan sägas vara en artikulerad kunskap. Ett annat sätt att se på denna indelning är att säga att artikulerad kunskap vetter mot information medan tyst kunskap vetter mot vishet 5. I realiteten är givetvis gränserna flytande. Det gamla lärlingssystemet är ett utmärkt exempel på effektiv spridning av tyst kunskap mellan individer. Lärlingen ska genom observation och aktivt deltagande lära sig den erfarne mästarens vishet. Visheten antas inte kunna artikuleras alls eller åtminstone inte kunna artikuleras med rimliga tydlighet. Artikulerad kunskap, å andra sidan, kläs i ord eller koder. Här kan överföring byggas på manualer, artiklar eller föreläsningar. De olika slagen av kunskap åskådliggörs i Figur 1: Allmän kunskap Kodifierad kunskap Exempel: Recept i kokböcker, läroböcker, lexikon, manualer. Kunskap ägd av få Exempel: Patent, hemliga recept, unika processbeskrivningar. Tyst kunskap Exempel: Att cykla, normer, förhållningssätt, värderingar, kultur. Exempel: Unik erfarenhet, analytisk förmåga, gränsöverskridande insikt. I en av de mest citerade böckerna om lärande företag (Nonaka och Takeuchi: The Knowledge Creating Company från 1995) beskrivs lärande som en pendlingsrörelse mellan tyst och artikulerad kunskap. Pendlandet sker i fyra faser. 5 Detta bygger på en grundläggande hierarki av vetande där data eller fysiska representationer av tillstånd (obearbetad fakta) utgör grunden. Därefter uppstår information när data tolkas, analyseras och beskrivs. Nästa steg är kunskap som innebär en förståelse av information och en förmåga att abstrahera samt använda kunskap i olika kontexter. Den högsta formen av vetande beskrivs som vishet och brukar likställas med gedigen erfarenhet men även kallas för intuition eller insikt. 12
Ett exempel Nonaka/Takeuchi använder är när Matsushita Electric skulle utveckla en bakmaskin. I den första fasen lät man teknikerna arbeta med en bagare som var berömd för sitt goda bröd tyst kunskap överfördes i en mästar/lärlingrelation. I nästa skede träffades experterna, som hade olika typer av specialkunskap, för att jämföra sina intryck och klä dem i ord. I sin artikulerade form kunde sedan kunskapen kombineras samman i nya mönster och insikter och slutsatser dras. I det fjärde skedet, slutligen, etablerades ny tyst kunskap hos gruppen. Denna kunskap var i sin tur mycket av den underliggande kunskapen som låg bakom själva designen av bakmaskinen. Av det ovanstående följer en välkänd slutsats: tyst kunskap kräver fysisk/ geografisk närhet för att kunna överföras mellan individer. Men med Nonaka/ Takeuchis lär- eller innovationsprocess i fyra steg tillkommer ytterligare en slutsats: för att få fullt utbyte av artikulerad kunskap krävs geografisk/fysisk närhet. Förhåller det sig så, förklarar det varför explosionen av tillgänglig artikulerad eller kodifierad kunskap via t.ex. internets genomslag leder till ökade behov av fysiska möten (antalet affärsresors explosiva ökning under nittiotalet!) och geografisk närhet mellan aktörer. För att kunna tolka och nyttiggöra den stora tillgången till artikulerad kunskap enligt pendlingsrörelsen ovan kunskap krävs fysiska möten. Artikulerad kunskap är lätt att sprida globalt och kräver inte geografisk närhet för att överföras. Däremot kan det fortfarande krävas social närhet för att förstå och omsätta kunskapen på rätt sätt. Så långt själva kunskapssynen och teorin om hur kunskap utvecklas och sprids. Vad krävs då för att man skall kunna tala om lärande system eller lärande organisationer d.v.s. när kunskaps- eller innovationsprocessen kan institutionaliseras i rutiner? I en artikel av Clive Lawson och Edward Lorenz, Collective Learning, Tacit Knowledge and Regional Innovative Capacity (Regional Studies, Cambridge 1999), identifieras tre allmänna slutsatser ur litteraturen om organizational learning : 1. Lärande bygger på att kunskap delas mellan medlemmarna i en organisation, och merparten av denna kunskap är tyst och manifesteras i rutiner. 2. Ny kunskap bygger på mångfald av olika kunskaper som kan kombineras ihop på nya sätt, vilket i sin tur förutsätter ett gemensamt språk och kännedom om varandra som medger kommunikation och förståelse mellan olika aktörer. 3. Ett viktigt hinder mot lärande och innovativitet, som måste övervinnas, är organisatorisk tröghet. När kunskap delas mellan aktörer, och lärande uppstår, skapas nya sätt att arbeta (och därmed t.ex. nya maktförhållanden). Oron för följderna av detta kan leda till ovilja att dela med sig i lärprocessen. 4. Den sista punkten antyder ytterligare ett element i en lärande organisation. Den präglas av en gemensam kultur, eller gemensamma institutioner, för lärande. Dessa ger en spelregel av öppenhet mellan organisationens medlemmar, som motverkar att de enskilda tjuvhåller på kunskap i syfte att bevara sin makt- 13
position eller sina fördelar i konkurrens med andra om t.ex. avancemang. Det finns många exempel på hur medarbetare i kunskapsföretag monopoliserat sin egen kompetens för att därigenom stärka sin exklusivitet och särställning. Situationen påminner om den motsättning mellan kollektiv och individuell rationalitet, som finns beskriven i en tidigare rapport utgiven av RtK ( Att enas i Stockholmsregionen RtK 1999). Där diskuterades möjligheten av att få till stånd förverkligande av kollektiva varor i en region, såsom ny infrastruktur eller en gemensam funktion för inward investment. I båda dessa fall fanns en konflikt mellan det individuellt rationella (försöka få fördelarna av t.ex. gemensam infrastruktur men låta andra ta kostnaderna beteenden av typ inte på min bakgård ) och det gemensamma intresset av att alls få nyttigheten förverkligad. Motsvarande situation kan sägas råda kring den gemensamma nyttigheten en lärande och öppen kultur. Alla blir vinnare om den förverkligas, samtidigt som den enskilde kan tvingas ge upp konkurrens- eller statusfördelar i det korta loppet. Stämmer detta har ytterligare ett argument tillförts för varför kunskapsintensiv verksamhet kräver fysisk/geografisk närhet. Ett tydligt resultat av forskningen om kollektiva nyttigheter är att det krävs närhet och återkommande, tät, interaktion mellan aktörerna. Som framhölls i Att enas i Stockholmsregionen finns en koppling mellan gruppstorlek och förmåga att säkerställa tillgång på kollektiva nyttigheter. Det är i små, avgränsade, grupper som man enklast kan kommunicera med varandra och kontrollera varandras beteenden, så att ingen försöker vara fripassagerare på andras bekostnad. Teorin om socialt kapital säger att en grupps förmåga att samverka beror på graden av tillit mellan gruppens medlemmar. Klustermiljöns täthet och närhet mellan aktörerna skulle alltså underlätta för sådant kapital att uppstå. Som professorn i kulturgeografi vid Uppsala universitet, Anders Malmberg, uttryckte det i vår intervju med honom: Ett kluster är ett socialt system vars gränser bestäms av tillgången på socialt kapital. 14
Vad är kunskapskluster? Med några få undantag saknas empiriska studier som kopplar ihop de båda teoribildningarna vi refererat till i det ovanstående den om kluster och den om lärande för att svara på frågan: vilka är villkoren för förekomsten av ett bra kunskapskluster? Denna brist bekräftas av de intervjuer med experter på lärande och klusterbildning som vi genomfört i samband med arbetet med denna rapport. Detta betyder dock inte att resultat saknas, men ofta framförs de i klusterlitteraturen mer i förbifarten, och de systematiseras inte. Av våra intervjuer framgick att det finns ett växande forskningsintresse kring frågan om kunskapsflöden inom kluster och analys av ett systems effektivitet. Den empiriska forskningen till dags dato baseras till stor del på anekdotiska beskrivningar men verkar sakna undersökningar baserad på gedigen empirisk data. Ett undantag är den ovan refererade artikeln av Lawson/Lorenz, och viktiga delar av slutsatserna nedan baseras på deras arbete. Tillsammantaget ger vår undersökning ett antal kriterier, eller karakteristika, för ett kunskapskluster. Det handlar om tre punkter: För det första krävs en gemensam lärkultur, eller socialt kapital som gör kunskap överförbar mellan individer och företag. Att dela med sig av kunskap, även om det innebär att man i det korta loppet kan sägas förlora konkurrensfördelar, är en viktig gemensam norm. Alla gör på så sätt investeringar i den gemensamma lärkulturen. Man måste, för att låna ett välkänt uttryck, klara av att kunna leva i en miljö av samtidig konkurrens och samverkan. Detta gör klustret öppet; inom sig själv och gentemot omvärlden. En studie, som tydligt visar detta, är Annalee Saxenians välkända Regional Advantage (Harvard University Press 1994). Saxenian drar där slutsatsen att förekomsten av öppen kultur är en av de viktigaste skillnaderna mellan det dynamiska Silicon Valley och dess konkurrent Route 128 på östkusten. Det gäller, för att låna hennes uttryck, att skapa en collaborative advantage, att skapa en gemenskap där man delar med sig av kunskap. Ett av hennes exempel är iakttagelsen att många trodde att de jobbade för Silicon Valley snarare än för något enskilt företag. Ett annat exempel är det starka sociala kapital som finns mellan de hundratals spin-off företagen från Ericsson som finns i Stockholmsregionen. Det gemensamma för individerna i dessa företag är att de är fostrade inom Ericsson och därför har en gemenskap som underlättar kunskapsutbyte och stimulerar innovationsbenägenhet. Båda dessa exempel visar att många hade en professionell och kunskapsinriktade gemenskap som var viktigare än företagsidentiteten och lojaliteten mot arbetsgivaren. För det andra krävs en stor föränderlighet i miljön och tät interaktion mellan de aktiva i kunskapsklustret. 15
Ju intensivare utbytet sker, och ju fler kontaktytor man har, desto effektivare kan tyst kunskap omvandlas i ny artikulerad kunskap (och tvärt om). Lärande sker enligt denna teori när människor rör sig, snarare än endast genom artikulerad kunskap där man läser om varandra. Det är uppenbart att sådan interaktion underlättas av tillgång till många mötesplatser. Det är en aspekt, som tagits upp i flera av RtK:s tidigare utgivna rapporter. Teser har där framförts om behovet av en livaktig ute- och restaurangkultur; om staden som scen. Flera av de regioner som ingår i studier utförda av RtK visar också hur regioner ser skapandet av en sådan miljö som en viktig faktor för utveckling: hur man söker skapa en levande innerstad, hur kultur- och hantverkskvarter stimuleras osv. En rörlig arbetsmarknad för experter, där dessa kan flytta mellan företagen, är en annan viktig förutsättning. Ofta är personalomsättning ett viktigt sätt att förnya kunskapsbasen i företaget. När man nyanställer får man del av andra företags tysta kunskap och när anställda lämnar företaget bjuder man på sin egen tysta kunskap till andra. Kundrelationen är också viktig. Präglas denna av ömsesidigt lärande gemensam värdeskapande i stället för att kunden ses som en avsättningsmarknad för färdiga produkter ökar lärandet mellan kund och leverantör. Personrörlighet kund/företag är ett annat exempel på tät relation. Andra exempel på lärande genom nya kombinationer är föränderlighet i själva företagsstrukturen i form av avknoppningar och uppköp. För det tredje krävs mångfald i kunskapsbaserna för att ett kunskapskluster skall uppstå. Lärande uppstår när skilda perspektiv och utgångspunkter kan brytas mot varandra. Kluster som är centrerade kring en typ av expertis, eller en typ av näring, är alltså sårbara. Samtidigt krävs en viss närhet mellan de olika specialiteterna eller att de är överlappande för att lärande skall kunna uppstå. Ett exempel på hur olika specialiteter möts i nya mönster är när biotekniken och IT möts i bioinformatiken. En sista typ av kunskap, som underlättar lärande och som stöds av geografisk närhet, är kunskap om varandra. I ett kunskapskluster är företagen och aktörerna kunniga om de andras verksamheter och sätt att fungera. Detta är i sin tur förutsättningen för mobiliteten mellan olika företag, men också för att samverkansmönster (företag - företag eller företag - kund) skall kunna uppstå. 16
Kunskapskluster: två exempel I Lawson/Lorenz artikel presenteras två fallstudier för hur kunskapskluster kan fungera: Minneapolis och Cambridge (England). Studierna belyser hur faktorerna samspelar för att skapa kunskapskluster, och hur frånvaron av dem hotar klustrets framtid. Innan Stockholmsregionens styrka som kunskapskluster undersöks skall dessa båda fall kort presenteras. Utgångspunkten för det medicinsk-tekniska klustret i Minneapolis är företaget Medtronics, grundat på femtiotalet. År 1957 skapade grundaren av Medtronics, i samverkan med forskare från universitetets medicinska fakultet, den första batteridrivna pacemakern. Med detta företags framgång som grund bildades en lång rad nya företag som spinoffs ur Medtronics. En majoritet av de medicinsktekniska företagen i Minneapolis är idag direkta eller indirekta spin offs från detta företag. Historien präglas alltså av ett rikt samspel mellan lokala ingenjörsföretag, University of Minnesota och medicinforskare från den välkända Mayokliniken och Twin Cities sjukhuset. Flera av de faktorer vi omnämnt ovan har varit viktiga för klustrets utveckling. Det har funnits en nära samverkan mellan producenter (företagen) och användarna/kunderna (sjukhusen). Arbetsmarknaden präglas av gränsöverskridande kompetenser mellan ingenjörsvetenskaperna och medicin. Och universitetet är mer än enbart en källa för faktakunskaper och färdigheter. Dess öppna, akademiska, kultur var en viktig faktor när det gällde skapandet av det sociala kapitalet i regionen. När det gäller denna senare faktors styrka idag uttrycker Lawson/Lorenz oro. Universitetet har rört sig mot en mer sluten kultur, på bekostnad av den traditionella akademiska. Under nittiotalet har forskarna i allt högre grad kommit att söka säkra positioner genom att behålla kunskaperna för sig själva. Samma typ av tilltagande slutenhet finns också hos företagen, där man idag söker skydda sina kunskapsbaser genom ett mer juridiskt förhållningssätt när det gäller patent. Vi ser alltså hur flera av de faktorer som tagits upp ovan funnits på plats. En öppen attityd hos företagen (Medtronics som medgav spin offs) och akademin (som var en viktig kulturskapare med sina traditioner av öppna källor för kunskap). Detta kombinerades med stor rörlighet mellan företag och universitet och en medveten vilja att kombinera kunskaper från skilda områden. Under senare tid har emellertid kulturen av öppenhet hotats inom både företag och universitet, vilket reser oro när det gäller klustrets framtid. En liknande historia berättas om Cambridge, grundat på intervjuer med teknikkonsulter i regionen. Även här kan man se hur en mångfald konsultföretag vuxit fram ur en grand parent. Rörligheten mellan företagen är hög en mycket stor del av arbetskraften har arbetat vid något av dem vid någon tidpunkt. Också här ser vi hur universitet fungerat inte bara som leverantör av kunskap och arbetskraft, utan också som kulturgivare företagskulturen i Cambridgeregionen präglas av de normer om akademisk öppenhet som universitetet stimulerat. Mångfald i kompetenser är också norm, liksom i fallet Minnesota. Här finns en kultur där kombinationen av kompetens i företagsledning och teknikkunskaper understöds. 17
Konsultföretagen har en kultur av samverkan och flexibilitet i sina kundkontakter. Man löser problem, man levererar inte färdigpaketerade produkter. Detta betyder att de gärna sätter samman lag med många olika kompetenser, där lösningarna sedan skapas i samverkan med kunder. På så sätt sker ett lärande i kundkontakterna och i kundsamverkan. Liksom i fallet Minneapolis identifierar författarna hot mot kunskapsklustrets effektivitet. Även här kan de avläsa en tendens att hävda ägarskap till idéer en mer formaljuridisk syn på intellektuellt kapital. Det märks genom att konsultföretagen har en annan syn på sina kunder. Från att ha mött kunderna med öppenhet och en strävan att gemensamt lösa problem satsar man nu mer på att leverera färdiga produkter som konsultföretaget licensierar till kunderna. Kunden blir mer en passiv upphandlare och mindre av en aktiv medproducent. Därmed försvagas lärandet dem emellan. Kulturen av öppenhet är alltså på väg att försvagas, liksom den öppna kontakten mellan olika aktörer. En slutsats utifrån exemplen ovan och de intervjuer som hittills genomförts rör frågan om klusters livscykel. Har kluster en livscykel där innovation står i fokus under ett skede för att därefter ersättas av en strävan att kapitalisera resultaten? Det finns tecken på att det kan förhålla sig så även om denna tanke är kontroversiell. Anders Malmberg hävdar i vår intervju med honom att det skulle kunna finnas upp till nio skeden i ett klusters livscykel. Initialt finns ett pionjärstadium baserat på någon entreprenör. Detta kan växa fram relativt slumpartat. Sedan uppstår avknoppningar och imitation vilket leder till en expansiv utveckling. Större och mer fundamentala nätverk mellan företag och individer växer fram och klustret blir mer tydligt. Nya institutioner skapas för att stödja klustret. Orten blir ett varumärke. Detta skapar i sin tur extern attraktionskraft och inflöde av investeringar, personer och andra viktiga flöden. Därefter kommer en period av konsolidering samt minskad grad av innovation och nytänkande. Ofta uppstår sedan ett skede av stagnation och kris som i sin tur antingen leder till att kluster dör ut eller att det kan omvandlas och pånyttfödas i en annan skepnad. Tolkat i perspektiv av kunskaps- och lärprocesser skulle alltså skeendet pendla mellan samverkan kring en lärkultur och konkurrens mellan företagen. Inledningsvis har alla intresse av den kollektiva nyttigheten lärkultur. När denna föder idéer och kunskap som är möjliga att tillämpa affärsmässigt tar i stället konkurrenshänsynen över. En kamp mellan företagen i klustret om att hinna först med att utveckla produkter för marknaden vidtar. Därmed degenererar lärkulturen - tyst kunskap slutar att överföras mellan aktörerna och innovationen och nytänkandet avtar. Detta medför i sin tur sämre affärsförutsättningar för företagen, och man kan tänka sig att intresset för att utveckla och vårda lärkulturen kan återuppstå. 18
Hur ser kunskapsklustren i Stockholmsregionen ut? Hur fungerar klustren i Stockholmsregionen? Varierar de i djup och täthet? Hur ser mekanismerna för överföring av tyst och artikulerad kunskap ut i de olika klustren? Besvaras dessa frågor har vi också fått en djupare och mer detaljerad bild av värdeskapandet i Stockholmsregionen. Nedan presenterar vi resultaten av en sådan analys. Mot bakgrund av teorierna om kunskapskluster har vi konstruerat ett frågeschema för djupintervjuer med frågor om förekomst av socialt kapital, om mönstren och tätheten i interaktion mellan aktörerna i klustret och om mångfalden i den kritiska kunskapsbasen. Präglar dessa faktorer också klustren i Stockholmsregionen, och i så fall i vilken grad? Vi har valt ut vad som ofta beskrivs som fem framgångsrika kluster i Stockholmsregionen; finans, reklam, bioteknik, musik och mobilt internet. För vart och ett av dessa har vi genomfört intervjuer med centralt placerare aktörer/bedömare enligt bifogad intervjulista. Intervjuerna visar påtagliga skillnader i hur klustren fungerar när det gäller mekanismerna för överföring av kunskap. Finanssektorn slutenhet och öppenhet Vi har studerat ett antal aktörer inom finansområdet: banker, mäklare, OM (som organiserar marknadsplatser), finansavdelningar vid storföretag och riskkapitalister. När det gäller banker och mäklare finns vissa gemensamma grunddrag, som utgör huvuddelen av skildringen nedan. En mycket tydlig avvikelse gäller riskkapitalister, varför avsnittet avslutas med en särskild genomgång av denna del av finansklustret. Den gemensamma kulturen och det sociala kapitalet Den bild av det finansiella klustret i Stockholmsregionen, som växt fram utifrån våra intervjuer, är att det sociala kapitalet grundat på ett gemensamt funktionellt intresse bortom det enskilda företagets intressen är relativt lågt. De anställda i finansföretagen ser det egna företaget som mycket viktigare än den professionella gemenskapen. Kunskapssystemet kännetecknas av hög konkurrensintensitet både mellan konkurrenter och mellan individer som jobbar i de olika företagen. Företagen delar inte gärna kunskap med varandra och många individer håller på sin egen kunskap även internt eftersom det är grunden för den interna konkurrenspositionen inom företaget. Det finns en uppfattning att det är individernas kunskap som avgör deras marknadsvärde. De bransch- och funktionsgemensamma organisationer som finns, t.ex. Svenska Fondhandlarföreningen och Svenska Finansanalytikers Förening, har tydligt fokus på att verka för intressen som främjar branschens konkurrenskraft och ställning i samhället i stort. Dessa organ strävar t.ex. efter att arbeta fram gemensamma standards för definitioner av kritiska nyckeltal - vilket kan liknas med mobiltelefonibranschens arbete med gemensamma standards för telefoni - eller för att höja branschens status i stort. Det s.k. mäklarkörkortet är ett utmärkt exempel på detta. 19