Sammanfattning. Stockholm den 27 maj Utbildningsdepartementet Stockholm

Transkript

1 Stockholm den 27 maj 2008 Utbildningsdepartementet Stockholm Remissärende: Betänkande av Utredningen om utvärderingen av myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering Forskningsfinansiering kvalitet och relevans (SOU 2008:30) LIF är branschföreningen för forskande läkemedelsföretag verksamma i Sverige. Genom remiss , Dnr U2008/2293/F, har LIF givits tillfälle att lämna synpunkter på Forskningsfinansiering kvalitet och relevans (SOU 2008:7) Sammanfattning LIF anser att strategin för att optimera forskningens kvalitet och öka dess nyttiggörande inom det medicinska området bör fokusera på att kraftigt stärka forskningsbasen, skapa incitament för att vården ska bli mer krävande och aktiv i innovationsprocessen, samt förbättra samverkan mellan alla parter inom systemet. Det sistnämnda kan genomföras via flerpartssamtal och ämnesråd. LIF har följande kommentarer gällande utredningens förslag: Det medicinska innovationssystemet skiljer sig från andra sektorers system Utredaren har lagt fram ett organisatoriskt förslag för att optimera forskning och innovation i Sverige. Vilka mekanismer som mest effektivt når målet kan mycket väl skilja sig mellan ämnesområden och sektorer, vilket allvarligt bör tas i beaktande eftersom utredaren lägger fram ett förslag som ska passa alla. Då det medicinska innovationssystemet präglas av faktorer som inte överensstämmer med övriga sektorer, bör det heller inte hanteras på ett och samma sätt. En enkel lösning på de olika problemen i de olika sektorerna kan knappast finnas, och en kompromiss mellan helt olika system gagnar ingen part. Vi tar inte ställning till hur lösningar bör se ut hur för att gynna andra sektorer här. Vi är däremot övertygade om att den medicinska delen, p.g.a. den tydliga integrationen mellan akademi och industri samt den avgörande rollen som landstingen har i processen, bör hanteras separat om staten vill uppnå goda forsknings- och innovationsresultat inom detta område. Det medicinska innovationssystemet Det talas ofta om grundforskning versus tillämpad forskning, men inom det medicinska innovationssystemet används inte dessa benämningar. För det första är det ytterst svårt att hitta medicinsk forskning, även i tidig fas, som inte är behovsmotiverad. För det andra så karaktäriseras forskning och innovation inom medicin av en process som går fram och tillbaka mellan forskare, Läkemedelsindustriföreningens Service AB/The Swedish Association of the Pharmaceutical Industry AB Postadress/Postal address: Box 17608, SE Stockholm Besöksadress/Visiting address: Ringvägen 100 (uppgång A, plan 10) Tel: Fax: info@lif.se Fakturaadress/Invoice address: Läkemedelsindustriföreningens Service AB, Box 312, SE Hackås Org.nr: VAT No: SE

2 2 läkare, företag m.fl. som i varje steg testar och förfinar, utvärderar och ändrar, hittar nya inriktningar och ställer kompletterande forskningsfrågor, för att i slutändan kunna presentera en säker och effektiv behandlingsmetod. Det är alltså långt ifrån en linjär process. Det förklarar också varför begreppet forskarstyrd inte ter sig lika skrämmande för representanter för läkemedelsindustrin som för representanter för andra sektorer, även om det givetvis är viktigt att forskningsfinansiering bör styras av representanter från hela innovationsprocessen, inte bara forskare. En avgörande skillnad mellan andra sektorers innovationssystem är att det medicinska är helt beroende av landstingen, eftersom det är på sjukhusen som de kliniska studierna utförs. Andra sektorer har ofta forskningsinstitut till förfogande för att utföra tester och dessa institut har som tydlig uppgift att underlätta för industrin att göra nytta av forskningsresultat från akademin. Det stora problemet för det medicinska innovationssystemet är att landstingen överlag inte tagit sig an en dylik uppgift. Dessutom har varken akademin eller industrin möjlighet att påverka den del av innovationsprocessen som landstingen ansvarar för och som är helt avgörande för om nya innovationer ska kunna testas och slutligen komma till nytta. Om regeringen verkligen vill dra nytta av den svenska forskningen inom medicin måste regeringen på allvar inkludera landstingen i innovationssystemet. Det finns t.ex. goda möjligheter för staten att skapa incitament för landsting att på allvar axla uppgiften att främja kliniska studier, inte minst för att det på personalnivå finns ett stort intresse av att arbeta med dessa frågor. LIF föreslår flerpartssamtal som verktyg Flerpartssamtal är ett effektivt verktyg som kan införas som ett första steg för att skapa tydliga regelverk för umgänget mellan parter som t.ex. akademi, landsting, industri och myndigheter. Det är extremt viktigt att det skapas ett forum där man praktiskt kan lösa problem och systematisera dessa. Det är också viktigt att uppdraget för flerpartssamtal är flexibelt och långsiktigt. Idag får man ofta börja på nytt i varje enskilt fall vilket både kostar tid och pengar. Via flerpartssamtal kan ett antal standardavtal skrivas som skulle effektivisera innovationsprocessen inom medicin enormt och vara ett steg på vägen mot ett mer konkurrenskraftigt Sverige. Där kan t.ex. följande frågor tas upp: Samordning av IT-systemen mellan sjukhus och akademi, samt hantering av kvalitetsregistren Mobilitet av personal mellan sjukhus, akademi och företag System för att frigöra arbetskraft från sina ordinarie uppgifter inom vården för att delta i olika projekt Systematik och kostnadseffektivitet vid kliniska prövningar Tydliggörande av på vilket sätt de olika parterna bidrar till forsknings- och utvecklingsprojekt Incitamentsstrukturer för att delta i forskning Staten bör inom ramen för dylika samtal kunna etablera incitament som gör sjukvården till en aktivare aktör i innovationsprocessen genom att vara en mer krävande kund. Det kan t.ex. vara krav på en viss nivå av miljöstandard, förpackningsutformning eller kostnadseffektivitet snarare än att bara hålla kostnader nere utan konsekvensanalys. Ett exempel på satsning för dialog och närvaro är Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen som på sikt kan visa sig värdefull.

3 3 Utredarens analys och förslag Avsnitt Analys och slutsatser: har Vinnova lyckats? Utredaren konstaterar att för många forskningsmiljöer finns en stor brist på forskningsmedel i den fas då forskningsresultat ska sättas samman med andra system eller ska om forskningen finns inom klinisk forskning provas i laboratorier eller i kliniker på patienter. I nuläget är det sällan denna typ av försök kan rymmas inom forskningsprojekten. (s 92) LIF anser att det är ett fundamentalt problem för den medicinska innovationsprocessen att kliniska studier inte prioriteras eller tilldelas resurser. Läkemedelsföretagen är beroende av ett gott samarbete med en kund (sjukvården) som kräver kostnadseffektiva produkter och möjligheter till utveckling och utvärdering av dessa. Ökade satsningar på kliniska studier är också nödvändiga för att uppmuntra läkare att ta tillvara på sina innovativa idéer och för att ny kunskap i slutänden ska komma till nytta för patienterna. Avsnitt 4.1 En sammanhållen organisation för forskningsfinansiering Industrin är beroende av en stark forskningsbas och för att kunna bibehålla ett konkurrenskraftigt Sverige behövs en kraftig resursförstärkning göras på den fronten. LIF anser dessutom att svensk forskningsfinansiering har blivit oacceptabelt kortsiktig. Detta har resulterat i ökad arbetsbörda för forskare i ansökningar för finansiering, vilket innebär mindre tid för forskning. Det har också lett till att forskare fokuserar på korta, säkra projekt som inte kan ge lika banbrytande resultat som långsiktiga projekt. Dessutom har den kortsiktiga finansieringen skapat en osäker arbets- och livssituation för forskare. Det är därför inte konstigt att många duktiga forskare lämnar Sverige för att fortsätta sitt arbete i länder där bättre förutsättningar ges. LIF hävdar bestämt att den forskning som staten finansierar inte får vara kortsiktig. Den bör vara till nytta för samhället och stärka svensk konkurrenskraft på lång sikt. Det är morgondagens problem som ska prioriteras. Dessutom bör konkurrenskraftiga arbetserbjudanden och karriärmöjligheter för forskare förverkligas. Utredaren tar inte upp EU-forskningsfinansiering och det vore önskvärt med en strategi om hur Sverige bäst kan utnyttja de satsningar som nu görs på forskning inom EU. Utredaren är tveksam till om grundforskningsfinansierade projekt finner vägen till behovsmotiverade forsknings- och utvecklingsprojekt på ett systematiskt sätt. (s 128) Detta håller LIF till fullo med om eftersom de satsningar som Vetenskapsrådet (VR) gjort ej kopplats samman med Vinnovas satsningar i önskad grad. Än värre är att kliniska studier ej ligger inom ramen varken för VRs eller Vinnovas ansvarsområden, vilket kraftigt hämmar innovationsprocessen. Ansvaret för den kliniska forskningen måste tydliggöras. Avsnitt Rådet för medicin och hälsa LIF håller med utredaren om att stark interaktivitet mellan olika aktörer som präglas av ömsesidiga incitament till samarbete är avgörande för ett effektivt utbyte av kunskap och kompetens. För effektiv kommersialisering och nyttiggörande av forskningen är det viktigt att forskningen redan från början inspireras och påverkas av behov och lösningar kopplade till dessa behov. Därför förespråkar LIF ett snabbt införande av flerpartsamtal, som uttryckt ovan.

4 4 På lång sikt finns det dock ett behov av en organisation som har ett övergripande perspektiv, ansvar, resurser och som utgör en naturlig mötesplats för alla aktörer inom de medicinska innovationsprocesserna. Idén med ett ämnesråd för den medicinska sektorn har funnits under en längre tid och LIF anser att det är viktigt att nyttiggörandet i industrin och involveringen av vården ingår i logiken om hur satsningar görs och en rådsstruktur byggs upp. Det framgår dock inte i utredningens förslag. LIF anser att ett antal frågor angående ett medicinskt ämnesråd bör utredas vidare Som vi nämnt tidigare är det inte alls säkert att utredarens förslag med fyra ämnesråd med en övergripande myndighet är den bästa lösningen för alla sektorer. För den medicinska sektorn finns fördelar med ett ämnesråd, men en sådan separat lösning för medicin är inte beroende av att det ska finnas ytterligare ämnesråd och övergripande myndighet på det sätt som utredaren föreslår. LIFs bedömning är att det finns skäl att pröva om medicinsk forskning och innovation skulle få bättre förutsättningar via ett ämnesråd. Det är ett antal frågor som bör utredas vidare innan beslut angående införandet av en sådan organisation kan tas: Det finns en otydlighet i utredningen av hur maktförhållandena och styrningen av den övergripande funktionen respektive de fyra råden ska vara. I förslaget nämns även olika styroch kontrollinstanser, som kanske kan begränsa maktkoncentrationen, men det är fortfarande svårt att tolka helhetsbilden. Förslaget med myndighetsstyrelse kan innebära för stor maktkoncentration på en allt för övergripande nivå. Fördelarna med att ha ett nischat råd med experter inom området kan då gå förlorade. Det kan vara svårt för en övergripande funktion att ha expertkunskap om, och därmed kunna lägga fram de mest strategiska riktlinjerna för, varje enskilt råd. Återigen bör det finnas flexibilitet och förtroende för de som faktiskt är aktiva i processerna inom varje område att avgöra vilka satsningar som ger bäst effekt i att öka nyttjandet av forskning inom deras område. Utredarens fokus på forskarstyrning är förvånande eftersom fokus i utredningen är bättre utnyttjande av forskning i näringsliv och samhälle. Näringslivs- och innovationsperspektivet blir hotat i den föreslagna strukturen om de inte tydliggörs i styr- och expertgrupperna. Organisationsstrukturen som utredningen föreslår beskrivs främst i maktstrukturtermer, men det behöver finnas en tydlig beskrivning av vilka mekanismer som ska möjliggöra att det blir ett system som effektivt främjar ökad kvalitet på forskning och ökat nyttjande av forskning. Ett exempel på sådan är förslaget att alla aktörer i processerna måste finnas representerade i rådet, för att säkerställa att riktlinjer som bejakar en interaktiv process kommer till stånd. I utformningen av ett hälso- och medicinråd är det viktigt att framhålla alla delar av processen, inklusive behov och förutsättningar hos mottagare av akademisk forskning som kan färdigutveckla produkter (företag) och krävande kunder (sjukvården som idag inte är tillräckligt krävande för att ett utvecklingssamarbete ska fungera väl och en innovativ marknad ska kunna uppstå). Krävande kunder är nödvändiga för utveckling av innovativa produkter. Kopplingen till kunden måste finnas i ett tidigt stadium och kontinuerligt under innovationsprocessen. Ett råd måste byggas på principen att ett linjärt tänkande, som inte fungerar i

5 5 verkligheten, ska undvikas. Istället ska processerna bygga på ständigt utbyte och diskussioner mellan olika aktörer. Utredningen beskriver kortfattat systemen med ämnesråd i USA och England, men det krävs en mer djupgående analys av hur modeller i andra länder fungerar anpassat till svenska förhållanden för att kunna dra slutsatser om hur ett svenskt ämnesråd bör organiseras. Stärk forskningsbasen, skapa incitament för vårdens engagemang och förbättra samverkan Under senare år har läkemedelsföretag valt att lägga ut en allt större del av sin forskning på bioteknikföretag och akademi, vilket har ökat integrationsbehoven allt mer. En relativt stor del av forskningen finns dock kvar hos företagen och framförallt finns det en mottagarkompetens som är en avgörande del i möjligheten att kommersialisera forskning. Om det inte finns en mottagare som har kunskap och ekonomiska resurser att vidareutveckla en produkt fram till att patienter/kunder faktiskt kan dra nytta av den, så spelar det ingen roll hur bra forskning ett land producerar. Den akademiska forskningen kommer antingen inte komma till praktiskt nytta alls, alternativt köpas upp av företag i utlandet vilket innebär att mycket av mervärdet från forskningen tillfaller en annan nation. Stora företag har ett val i var de vill bedriva sin forskning och utveckling. Läkemedelsföretag idag lokaliserar sig där universiteten utför konkurrenskraftig forskning och där samarbetet med både akademi och vården fungerar väl. Staten frågar nu efter förslag från industrin på forskning inom särskilda områden i sin strävan att stärka svenskt näringslivs konkurrenskraft. Men det är inte enstaka satsningar inom ett nischat fält inom medicin som främst behövs för att stärka den svenska läkemedelsindustrin. Det som är viktigt för den medicinska sektorn är att Sverige har en stark forskningsbas, dvs. att universiteten ska få en konkurrenskraftig finansiering. Finns inte det, alternativt om den är mycket bättre i andra länder, måste företagen flytta. Det som utöver det bidrar till att miljön blir attraktiv är bättre samverkan mellan olika aktörer och incitament till att kunderna (vården) ska bli mer krävande och aktiva i innovationsprocesserna. Samarbetsformer som offentligt-privat partnerskap används aktivt för att stärka innovationsprocessen i andra länder. LIF anser att det är ett bra verktyg och att regeringen bör uppmuntra dylika partnerskap. Det medicinska innovationssystemet som helhet behöver stärkas och en del i detta är satsningar av infrastrukturellt slag. Ett högt prioriterat sådant är att göra en nationell satsning på att öka nyttan av register och databanker, ett projekt som vore görligt inom ramen för ett ämnesråd, eftersom alla de olika berörda aktörerna som måste samspela för att projektet ska förverkligas, ändå bör finnas representerade inom rådet. I detta ärende har Richard Bergström beslutat. Anna S Nilsson har varit föredragande. Med vänlig hälsning Läkemedelsindustriföreningens Service AB, LIF Richard Bergström Anna S Nilsson