Kyrkans arbetsmiljöbarometer 2009 Rapport om arbetsmiljön för kyrkans anställda Plock bland resultaten i arbetsmiljöbarometern Arbetstillfredsställelse Nästan alla anställda inom kyrkan (97 %) anser alltjämt arbetet vara betydelsefullt och nyttigt. Kyrkans anställda upplever sitt anställningsförhållande som mer bestående än landets löntagare i genomsnitt. Säkerheten i fråga om att man får behålla arbetsplatsen anses vara det viktigaste för hur man orkar i sitt arbete; löneförhöjning och ändrad ledarstil betraktas som det näst viktigaste. Utvecklingsmöjligheterna i arbetet har ökat. Kyrkans anställda upplever alltjämt sina möjligheter att påverka arbetet, arbetstakten och arbetsfördelningen som bättre än löntagarna i genomsnitt. På kyrkans arbetsplatser har samtalskulturen blivit öppnare och informationsförmedlingen bättre. Arbetsuppgifterna och målen diskuteras mer än tidigare. Arbetshälsa Åtgärderna för upprätthållande av arbetsförmågan har ökat. Antalet anställda som upplever det svårt att samordna arbetet och privatlivet har fortsatt att minska. Antalet alltför långa arbetsdagar har minskat. Allt färre anställda upplever sitt arbete som psykiskt eller fysiskt tungt. I jämförelse med löntagarbefolkningen i genomsnitt upplever kyrkans anställda sitt arbete som psykiskt lika tungt och fysiskt mindre tungt. De anställda får alltjämt rätt mycket stöd och uppmuntran av sina chefer och arbetskamrater. Allt fler anställda upplever att de uppmuntras att pröva på nya saker. Den självupplevda mobbningen på arbetsplatsen ligger på samma nivå som i arbetslivet i genomsnitt. Den som mobbar är oftast en arbetskamrat. Konflikter mellan anställda och chefer, mellan anställda och mellan olika personalgrupper förekommer något mer än i arbetslivet i genomsnitt. Något fler anställda än tidigare gav sin arbetsförmåga mycket gott betyg. Sjukfrånvaron omfattade i genomsnitt 10 arbetsdagar (10,3 år 2007). Sjukfrånvaroperioderna var i allmänhet korta. Organisering av arbetet Nästan alla (95 %) kyrkans anställda anser fortfarande att de kan utnyttja sina färdigheter och sin yrkeskunskap i sitt arbete. De anställda är mer belåtna än tidigare med organiseringen av arbetet. Hälften av de anställda upplever alltjämt att det finns för få anställda i förhållande till arbetsuppgifterna. Allt fler upplever att chefen litar på sina anställda och fördelar ansvaret på ett förnuftigt sätt. De anställda är nöjda med att cheferna uppmuntrar dem att utbilda sig och utvecklas i sitt arbete. Mindre nöjda är de anställda med chefernas förmåga att lösa konflikter och ge tillräcklig respons.
Sammandrag De anställda inom kyrkan är på många sätt åtminstone något mer nöjda med sitt arbete än tidigare och anser alltjämt sitt arbete vara betydelsefullt och nyttigt. Kyrkans anställda ansåg att deras möjligheter att påverka arbetet totalt sett har minskat i någon mån under åren 2005 2009. Trots detta kan de i jämförelse med löntagare i gemen påverka sitt arbete klart mer än genomsnittet. Andelen anställda som upplever att beslut som gäller arbetet fattas alltför långt borta ifrån själva arbetsgemenskapen har förblivit ungefär oförändrad. På kyrkans arbetsplatser har samtalskulturen blivit öppnare, informationsförmedlingen bättre och diskussionerna om arbetsuppgifterna och målen fler jämfört med tidigare. År 2009 ansåg 64 procent av kyrkans anställda att informationsförmedlingen på arbetsplatsen är öppen. År 2007 ansåg 57 procent av de anställda informationsförmedlingen vara öppen. Kyrkans anställda gav informationsförmedlingens öppenhet samma vitsord som löntagarna i hela landet. Arbetet inom kyrkan ser ut att på samma sätt som under tidigare år erbjuda de anställda goda möjligheter att använda sin kompetens och yrkesskicklighet. Nästan alla anställda (95 %) upplevde att de i sitt arbete får använda sin kompetens och yrkesskicklighet. Hälften av kyrkans anställda (51 %) ansåg att det på arbetsplatsen fanns alltför få anställda i förhållande till arbetsuppgifterna. Enligt arbetsmiljöbarometern 2008 låg den upplevda personalbristen bland löntagare i hela landet på ungefär samma nivå som inom kyrkan. Kyrkans samtliga arbetstagargrupper upplever personalbrist. Antalet anställda som har svårt att få arbetet och privatlivet att gå ihop har minskat fr.o.m. år 2005. År 2005 upplevde drygt en tredjedel av de anställda att det var problematiskt att samordna arbetet och privatlivet, medan en fjärdedel var av den åsikten år 2009. Antalet alltför långa arbetsdagar har fortsatt att minska, men trots detta upplevde var femte anställd att deras arbetsdagar var alltför långa nästan varje vecka. Cirka var tredje bedömde att arbetsdagarna blir för långa minst en gång i månaden. Åtta procent av de anställda som inte omfattas av arbetstidslagen hade outtagna lediga dagar nästan varje vecka, antalet minskade något från år 2007. Att veckoledigheterna inte tas ut är vanligare bland män än bland kvinnor. Av de anställda uppgav 42 procent att en ledig dag blev outtagen en gång i månaden eller oftare. Färre anställda än tidigare upplevde att fritiden splittras på ett störande sätt. I synnerhet andelen anställda vars fritid aldrig störs av oregelbundna arbetstider ökade jämfört med tidigare. Enligt resultaten från år 2009 ansåg färre anställda än tidigare att arbetet är psykiskt eller fysiskt tungt. När det gäller påståendet Jag tycker att mitt arbete är psykiskt tungt är 58 procent helt eller någorlunda av samma åsikt, medan motsvarande siffra år 2007 var 67 procent. Enligt den riksomfattande arbetsmiljöbarometern upplevde 56 procent av de finländska löntagarna sitt arbete som psykiskt tungt och kyrkans resultat ligger nu på samma nivå som landets genomsnitt. År 2009 minskade särskilt andelen anställda som ser utbrändhet som ett klart hot; år 2007 var andelen 19 procent och nu 2009 var den 13 procent. Trots detta upplever 62 procent av kyrkans anställda nu och då att allvarlig utbrändhet utgör ett klart hot i arbetet. Som jämförelse kan nämnas att 57 procent av de kommunalt anställda upplevde allvarlig utbrändhet som ett hot. Observationerna av våld på arbetsplatserna minskade med fem procent jämfört med de två föregående undersökningarna. Det våld eller hot om våld som de anställda själva råkat ut för minskade under åren 2005 2009.
Av kyrkans anställda ansåg 14 procent att en permittering i minst 2 veckor är säker eller möjlig under de följande 12 månaderna. Av kyrkans anställda ansåg 93 procent uppsägning som osannolik under de följande 12 månaderna, utsikterna var något mer optimistiska än hos de finländska löntagarna i genomsnitt enligt arbetsmiljöbarometern år 2009 (85 %). Av respondenterna ansåg 87 % att det är osannolikt att de flyttas till andra uppgifter under de 12 månader som följer efter undersökningen. Kyrkans anställda ansåg att deras nuvarande uppgift var stabil i något högre grad än de finländska löntagarna i genomsnitt. Av respondenterna ansåg 87 procent det som mest troligt att hans eller hennes arbetstid per vecka eller dag inte kommer att ändras utan den anställdas eget samtycke. På denna punkt låg kyrkans arbetsmiljöbarometer på samma nivå som de riksomfattande resultaten. Av kyrkans anställda ansåg 38 procent att lönen är motiverande medan hälften av de finländska löntagarna ansåg lönen motiverande enligt den riksomfattande arbetsmiljöbarometern år 2009. Av kyrkans anställda ansåg 59 procent att lönen är rättvis medan den genomsnittliga siffran för hela landet var 71 procent. Var tredje ansåg att lönen var konkurrenskraftig medan varannan av de finländska löntagarna ansåg att lönen var konkurrenskraftig. Männen var i genomsnitt nöjdare än kvinnorna med lönens konkurrenskraft, rättvisa och motiverande effekt. En större andel av de anställda än tidigare anser att arbetet har organiserats väl på arbetsplatsen. Enligt enkäten 2009 anser 76 procent av de anställda att arbetet är välorganiserat, medan 68 procent var av den åsikten 2007. Kyrkans anställda upplever sitt arbete som bättre organiserat än landets löntagare i allmänhet. Även bland hela löntagarbefolkningen har andelen nöjda ökat från tidigare, men inte lika tydligt som inom kyrkan. Innehållsmässigt ger arbetet synnerligen goda möjligheter att utnyttja de anställdas förmåga och yrkeskunskap i arbetsuppgifterna. Arbetet erbjuder 62 procent av de anställda goda utvecklingsmöjligheter. Även om de sociala relationerna har förbättrats på kyrkans arbetsplatser är resultaten alltjämt tudelade. Å ena sidan upplever de anställda att de får rätt mycket stöd och uppmuntran både av sina chefer och arbetskamrater och att arbetsplatsen till och med mer än tidigare uppmuntrar till nya idéer. Å andra sidan upplever kyrkans anställda alltjämt att det finns konflikter på arbetsplatserna mellan chefer och underordnade, mellan de anställda och mellan olika personalgrupper. Skillnaden är fortfarande tydlig i jämförelse med hela landets löntagarbefolkning. Konflikterna mellan chefer och underordnade fortsatte att minska 2009. Antalet konflikter mellan anställda på kyrkans arbetsplatser är i det närmaste oförändrat jämfört med år 2007. Konflikterna mellan olika personalgrupper ökade något från 2007. Var tionde av kyrkans anställda anser att det på arbetsplatsen hela tiden förekommer uppförande som kan tolkas som mobbning eller psykiskt våld, antingen från arbetsgemenskapens sida, kundernas sida eller bådadera. Över hälften (57 %) anser att mobbning eller psykiskt våld förekommer ibland och en tredjedel (34 %) anser att sådant inte alls kan observeras. Självupplevd mobbning förekommer ungefär lika mycket som i landet i genomsnitt. Mobbning där mobbarna varit kunder, dvs. församlingsmedlemmar, har ökat och mobbning där mobbaren varit chef har minskat. Det är alltjämt vanligast att mobbaren är en arbetskamrat. Vid mobbning har den anställda sökt hjälp av arbetskamrater, chefen eller företagshälsovården. De anställda vände sig till cheferna för hjälp oftare än tidigare. Enligt respondenterna förekommer sexuella trakasserier fortfarande mycket sällan. Var femte anställd bedömer att missbruksproblem i viss mån förekommer på arbetsplatsen.
Enligt resultaten är de anställda mest nöjda med chefens uppmuntran: 73 procent upplevde att chefen uppmuntrar dem att studera och utvecklas i arbetet. 67 procent av respondenterna ansåg att cheferna är väl insatta i de underordnades arbetsuppgifter. Givandet av respons bedöms ha försvagats något; nu bedömde 51 procent att chefen ger tillräckligt med respons för arbetet medan motsvarande andel år 2007 var 55 procent. Av respondenterna anser 68 procent att cheferna behandlar de underordnade jämlikt och 62 procent var nöjda med utvecklingssamtalen. Av resultaten framgår dock att något färre anställda nu var nöjda med chefernas förmåga att lösa konflikter; endast under hälften (48 %) anser att chefen kan medla i konflikter. Kyrkans anställda upplever i särskilt hög grad att cheferna litar på dem. Största delen (86 %) var helt eller någorlunda av samma åsikt i förtroendefrågan. Andelen anställda som var helt säkra på att cheferna litade på dem steg till 60 procent medan siffran under tidigare undersökningar varit cirka 50 procent. 69 procent av respondenterna ansåg att chefen ger de anställda ansvar på ett förnuftigt sätt. Av de intervjuade var 63 procent belåtna med den närmaste chefens ledarstil. Antalet nöjda har ökat något från föregående undersökning. På kyrkans arbetsplatser har åtgärderna för upprätthållande av arbetsförmågan ökat under åren 2001 2009. Hälften av kyrkans anställda (51 %) bedömer att arbetsförmågan ligger på mycket god nivå (arbetsförmågan fick 9 eller 10 poäng). Något fler anställda än 2007 gav sin arbetsförmåga ett mycket gott vitsord. Inom hela löntagarbefolkningen bedömdes arbetsförmågan som något sämre; 48 procent av landets alla löntagare bedömde sin arbetsförmåga med vitsordet mycket god (9 10), vilket är något färre än 2007. Sjukfrånvaron har förblivit oförändrad bland kyrkans anställda men ökat bland landets hela löntagarbefolkning. Var fjärde av kyrkans anställda upplever sitt arbete som fysiskt tungt medan var tredje år 2007 ansåg att arbetet var fysiskt tungt. Att uppleva sitt arbete som fysiskt tungt är mer sällsynt inom kyrkan än i landet i genomsnitt, där något fler än var tredje löntagare upplever sitt arbete som fysiskt tungt. Respondenterna tillfrågades också om företagshälsovården på arbetsplatsen hade genomfört arbetsplatsutredningar, bland annat bedömning av hälsorisker och arbetsförhållanden, under de senaste 12 månaderna. Av respondenterna uppgav 44 procent att arbetsplatsbesök hade gjorts, 48 procent att sådana inte hade gjorts och 8 procent var inte säkra på saken. Cirka var femte (21 %) anser det som minst ganska sannolikt att han eller hon under de följande fem åren frivilligt övergår till någon annan arbetsgivare än kyrkan eller församlingen (figur 53). Intresset för att byta arbetsplats har minskat från föregående undersökning då 27 procent ansåg byte av arbetsplats som ganska sannolikt. Listan över faktorer som är viktiga för att den anställda ska orka i sitt arbete kompletterades år 2009 med alternativen en tryggad arbetsplats och ändrade eller lättare arbetsuppgifter. Garantin för att arbetsplatsen är tryggad fick genast understöd som en viktig arbetshälsorelaterad faktor, 62 procent av respondenterna ansåg säkerheten vara mycket viktig och 18 ganska viktig. Av de enskilda faktorerna var det att arbetsplatsen är tryggad den absolut viktigaste faktorn för att den anställda ska orka i arbetet.
I små församlingar med några eller några tiotals anställda avviker erfarenheterna av arbetet på många punkter från läget i större församlingar. I små församlingar är det mindre vanligt än i stora församlingar att de anställda upplever att beslutsfattandet sker alltför långt från själva arbetsgemenskapen. Informationsförmedlingen betraktas också som mer öppen än i stora församlingar. Det största antalet alltför långa arbetsdagar noterades i församlingar med mindre än 50 anställda; i dem uppgav minst 60 procent av de anställda att deras arbetsdagar var alltför långa minst en gång per månad. I dessa församlingar hade de anställda också mest problem med att få arbetet och privatlivet att gå ihop. De anställda måste också avstå från sina veckoledigheter oftare än vad som var fallet i större församlingar. I små församlingar med under 20 anställda upplevdes dock bristen på anställda i förhållande till arbetsuppgifterna minst, endast 45 % av respondenterna ansåg att det fanns för få anställda. I större församlingar ansåg hälften eller något över hälften att det fanns för få anställda på deras arbetsplatser. Respondenternas genomsnittsålder är i kyrkans arbetsmiljöbarometer något högre än i den riksomfattande arbetsmiljöbarometern, vilket kan antas återspeglas i resultaten gällande de frågor som mäter arbetsförmågan. Av kyrkans anställda ansåg hälften (51 %) att arbetsförmågan var på mycket god nivå och gav den egna arbetsförmågan vitsordet 9 eller 10. I jämförelse med år 2007 var det nu något fler som gav sin arbetsförmåga ett mycket gott vitsord. Inom hela löntagarbefolkningen bedömdes arbetsförmågan som något sämre; 48 procent av alla löntagare gav sin arbetsförmåga vitsordet mycket gott, vilket är något färre än år 2007. Kyrkans arbetsmiljöenkät genomfördes nu för femte gången och i denna rapport har man därför kunnat granska de förändringar som skett i olika fenomen under åren 2001 2009. Vid bedömningen av förändringarna låg fokus huvudsakligen på att jämföra nuläget med förhållandena år 2007. I många frågor som gäller arbetsmiljön har man gått framåt. Det är av största vikt att man även framöver satsar på att identifiera problem, lösa konflikter, finna metoder att ta upp frågor till behandling samt främja arbetsförmågan genom systematisk verksamhet. Att förbättra verksamhetssätten på arbetsplatsen, informationsinnehållet i kommunikationen samt de sociala relationerna kommer att kräva uppmärksamhet också i framtiden. Endast långsiktigt arbete leder till resultat. Det är fortfarande positivt att de flesta trots allt upplever arbetet som självständigt och betydelsefullt. Arbetsplatsen betraktas som relativt bestående, vilket är viktigt med tanke på arbetshälsan. Arbetsuppgifterna behöver egentligen inte utvecklas innehållsmässigt från enformiga befattningsbeskrivningar till mer mångsidiga eller innehållsmässigt mer utmanande de anställda är ganska nöjda med själva arbetet.