Delkurs 1. s1 av 8 Delkurs 1: Utvecklingsstörning Studieuppgift 1 Det finns olika beskrivningar på hur ett barns utveckling går till men jag väljer att redogöra för den som beskrivs i boken, alltså Jean Piagets beskrivning. Enligt honom så finns det fyra olika stadier i utvecklingen. Det senso-motoriska stadiet: Här befinner sig barnet i småbarns ålder och i denna ålder är det vanligt att barnet tar på saker och smakar på det med munnen. Jag vill nog hellre säga att dem stoppar allt dem får syn på och som dem kan få grepp om. Barnet lär sig genom detta tekniken att informera sig genom sinnesorganen och att samordna informationen till föreställningar. Det preoperationella stadiet: Nu befinner sig barnet i åldrarna mellan två och sju år och aktiviteten tar nu i ordentligt och barnet engagerar sig i det mesta som finns runt omkring honom/henne. Här vill barnet ofta testa allt som bara går att testa till föräldrarnas förtvivlan. Barnet lär sig att utvecklas genom att se vad som händer om han/hon exempelvis kastar något i golvet eller kanske häller ut maten på bordet. Barnet lär sig att resultaten blir olika beroende på vad barnet gör. Om vi föräldrar tänkte lite mer på innebörden av detta så kanske vi skulle vara lite lugnare och ha lite mera tålamod. Ofta frågar föräldrar om man har ett snällt barn. Snällt är kopplat till hur pass lite ett barn testar saker och ting. Ju mer barnet prövar desto besvärligare och mindre snällt anses det vara. Det är rätt hemskt att det ibland är på det sättet, att det är så människor tänker. I inlärningsprocessen så ingår det att pröva, testa saker gång på gång. Där har vi en förklaring till varför barnet inte lyssnar och gör som vi säger. Det är ju faktiskt någonting positivt och som vi ska värna om. Det konkreta operationernas stadium: Här befinner sig barnet i de första skolåren. För att lösa problem så använder sig barnet av sitt tänkande. Han eller hon använder sig av erfarenheterna från stadiet innan, alltså det preoperationella stadiet. Barnet tänker konkret och lär sig därmed att exempelvis räkna med hjälp utav föremål.
Delkurs 1. s2 av 8 Det formella operationernas stadium: I det här stadiet börjar nu det konkreta tänkandet att minska och kommer så småningom att upphöra helt. Nu börjar man räkna utan föremål. Ett tal kan nu räknas ut med huvudet då hjärnan nu arbetar med begrepp. Detta var den normala begåvningsutvecklingen men det är av stor vikt att tänka på att denna utveckling kanske ser ut på exakt samma sätt för ett utvecklingsstört barn då vi vet att alla individer ingår i en utveckling genom hela livet. Studieuppgift 2 Vem är utvecklingsstörd? För mig är en utvecklingsstörd en person som i sin utveckling blir förhindrad på olika sätt då den utvecklingsstörda har en nedsatt förmåga i den intellektuella funktionen. Däremot så känns det svaret inte självklart då det finns människor som är utvecklingsstörda som givetvis har mycket som är nedsatt i funktionen men som är otroligt intellektuell inom ett viss område. Dem kan ha en mycket högre intellektuell kvot inom det området än vad en så kallad normal människa har. Några utvecklingsstörda kan också ha ett enormt långtidsminne. Dem kan alltså ha färdigheter som jag tycker är utöver det normala. Enligt lagen LSS så betraktas ordet utvecklingsstörning som en intellektuell funktionsnedsättning som beror på brister eller skador som inträffat före sexton års ålder. Bristen eller skadan är ofta så betydlig att personen som drabbats av den måste ha hjälp och stöd för att klara av att leva ett normalt liv. Man skulle också kunna se på utvecklingsstörning på ett helt annat sätt. Alla vi människor på denna gjord är väldigt olika i många avseenden och väldigt lika i andra. Om vi skulle se på det sättet och anpassa miljön för precis alla individer så skulle det inte finnas något som kallas för normala människor. Är miljön så väl anpassad så skulle vi alla klara av att leva våra liv, däremot så tror jag att den omfattande anpassningen är så gott som obefintlig och livet skulle inte vara så intressant längre. Man kan bara titta på hur olika det ser ut i världen och hur missanpassad man blir när man är ute och reser, det behövs inte alltid så lång resväg för att känna sig så. Vi såkallade normala människor blir ju handikappade och funktionshindrade många gånger när vi kommer till ett annat land där man talar andra språk samt kanske har en helt annan kultur än vad vi har. Detsamma blir det för människor i dem andra länderna när dem kommer hit men vi kallar oss aldrig för det fast det egentligen är samma sak. Man kan nog definiera ordet utvecklingsstörd hur mycket som helst utan att komma fram till något riktigt eller ordentligt svar.
Delkurs 1. s3 av 8 Orsakerna bakom en utvecklingsstörning, det vill säga enligt LSS definiering så finns det egentligen bara en i dagsläget men förr så var det inte ovanligt att personer med svag begåvning var en orsak till utvecklingsstörning. Det handlade om att en människa med svag begåvning ofta växte upp i en torftig miljö eller att barnet inte fick möjlighet till att utvecklas som andra. Miljön är oerhört viktig för alla individer oavsett hur man är skapt. Jag tror att utvecklingen hämmas för alla individer om man vistas i en dålig miljö. Förr i tiden när kunskapen om detta inte var så stor så var nog miljön därav mycket sämre för dem flesta men framförallt för dem svagbegåvade. Dessa barn hamnade på särskolor där man inte gav den stimulans och inlärning som så väl behövdes för utvecklandet. Idag när kunskapen har utvecklats så vet vi hur viktig miljön runt omkring oss är och i den miljön så behöver vi stimulans och stöd och hjälp vid inlärningssvårigheter. I dag så säger man att utvecklingsstörning praktiskt taget alltid är orsakad av en hjärnskada och av hjärnskadan så hämmas begåvningsutvecklingen. När det inte handlar om en hjärnskada så talar man om lätt utvecklingsstörning. En hjärnskada kan se olika ut beroende på var den sitter någonstans och hur stor den är. En utbredd skada som sitter i hjärnbarken där hjärncellerna finns koncentrerade ger stora inlärningssvårigheter, medan en mer lokal skada ger specifika inlärningssvårigheter eller ingen hämning av begåvningsutvecklingen alls. Då man är hämmad i begåvningsutvecklingen och lever i denna miljö som vi har så blir man förhindrad till att göra det som samhället kräver att vi ska göra. Det blir alltså ett handikapp och detta handikapp kallas för utvecklingsstörning. En hjärnskada kan också även ge motoriska störningar utöver handikappet exempelvis blindhet, dövhet eller något annat funktionshinder och då kallas det för flerfunktionshinder. Studieuppgift 3 När vi talar om utvecklingsstörning så talar vi också om vilken grad personen har. Genom att få veta vilken grad av utvecklingsstörning personen har så får vi också en bild av hur personen kan vara. Dessa grader är väldigt suddiga och är endast genomsnittliga och det är bara en ungerfärlig beteckning av funktionsförmågan. Vi använder oss av graderna när vi ska placera en person i exempelvis en grupp. Det är väldigt bekvämt för en lärare om eleverna i klassen har ungefär samma grad då det underlättar i undervisningen. Däremot är det ett krav att läraren ska skaffa sig kännedom om de enskilda eleverna och bygga på det som eleverna redan kan och visat intresse för oavsett hur klassen ser ut med graderna.
Delkurs 1. s4 av 8 Som jag förstår så vet man inte riktigt om det också kan vara en fördel för eleverna själva att dem befinner sig på ungefär samma grad. Vi vill nog tro att det är så i alla fall. Vad som är av stor vikt för oss som samarbetar med utvecklingsstörda människor är att vi inte sätter dem i olika fack då det handlar om olika individer med olika erfarenheter och som är uppväxta i olika miljöer. Det gäller att pröva sig fram försiktigt flera gånger om innan man gör någon bedömning av någon. Här följer en beskrivning av de olika graderna A, B, och C Lindrig utvecklingsstörning Måttlig utvecklingsstörning Svår utvecklingsstörning Lindrig utvecklingsstörning: Barn med denna grad skiljer sig inte så mycket ifrån såkallade normala barn. Dem tar lite längre tid på sig till att lära sig saker samt i sitt utvecklande av funktioner. Ofta börjar dem tala senare än normala barn och motoriken tar längre tid på sig. Dem kan få ett logiskt tänkande och kan förstå och använda abstrakta symboler exempelvis siffror och bokstäver. Dem har också till skillnad från måttlig och svår utvecklingsstörning kan de i tankarna gå utanför sin egen verklighet och sina egna erfarenheter. De kan med vissa begränsningar diskutera aktuella händelser, förstå klockan, förstå pengars värde, läsa, skriva, räkna och förstå konsekvenserna för sina handlingar. De har ett konkret språk men kan ha svårt att förstå ordspråk och abstrakta uttryck. De har väl utvecklade känslor som samvete, empati och sexuell kärlek men kan ha svårt med att hantera dessa saker och dem kan också ha svårt för att hantera aggressioner. Detta är mycket av vad många kan men det är långt ifrån alla. Jag tycker att det kan vara stor skillnad mellan individer som vi säger har en lindrig utvecklingsstörning. Däremot av erfarenhet så tycker jag att vissa saker är mer tydliga en andra. Ofta så klarar dem sig väldigt bra själva i en miljö som dem vistas i och har inga svårigheter med att ta sig till ställen som är återkommande. Det räcker oftast med att man följer med dem några gånger sedan klarar dem av att resa ensamma utan några som helst problem. Jag tycker också detta med hanteringen av aggressioner är väldigt tydligt då jag kan se med min erfarenhet att dem flesta som jag mött och jobbat med har detta problem. När dem väl blir arga så blir dem också ordentligt arga och tappar därmed väldigt lätt besinningen. Detta leder tyvärr ofta till att dem sedan får så dåligt samvete och har ofta ett stort behov av att få tala om det efteråt. Några har väldigt lätt för att tala och andra har det inte men det gemensamma är dock att behovet finns hur svårt det än kan vara. I det här läget så tycker jag att det är viktigt att vi som personal är extra lyhörda för det.
Delkurs 1. s5 av 8 Det kan ibland uppstå situationer där en konflikt uppstått och mitt i den så slutar en personal sitt arbetspass. Det kan bli svårt då man inte alltid kan stanna kvar och lösa konflikten eller ge sitt stöd då det dåliga samvetet kommer. I en sådan situation är det för mig viktigt att det inte går alltför många dagar tills nästa gång personalen jobbar då det kan bli en oändlig leda för kanske både den utvecklingsstörda och för personalen. Kanske man kan någon gång komma till jobbet på sin fritid dagen efter just för den sakens skull. Så ofta händer det ju inte så någon vana kan det i alla fall inte bli om man nu är rädd för det. Ibland är det också trots allt ett stort behov för personalen att tala ut om det när aggressionen har lagt sig. Det är lätt att man tar med sig det hem och inte kan släppa det och det blir ingen bra ledighet av det. Ett problem som ofta kan uppstå hos en person med lindrig utvecklingsstörning är att många vill identifiera sig med dem såkallade normala människorna och det leder ofta till svåra psykiska problem. Framförallt unga människor får det nog extra svårt då hon eller han kanske söker sig till normala ungdomar och sedan misstolkar deras handlingar. Detta kan leda till utnyttjande och sedan till ett stort lidande. Man får ofta se dessa besvikelser gång på gång hos dem här människorna och man känner sig då till viss del alldeles maktlös. Måttlig utvecklingsstörning: Även denna grad av utvecklingsstörning är väldigt bred och med det menar jag att begåvningen kan variera mycket från individ till individ. Personer med måttlig utvecklingsstörning kan förstå konkreta symboler exempelvis bilder och hon eller han har också möjligheten till att ordna sina upplevelser, det vill säga förut, nu och sedan. Bilder och ord som personen i fråga är van vid, alltså sådant som är återkommande kan hon/han förstå och veta vad det betyder eller föreställer. Däremot så har dessa personer ofta svårt att själva tala och det beror på att finmotoriken påverkas av skadorna i det centrala nervsystemet. Följden av det leder till talsvårigheter. Trots det så finns det personer som också har ett delvis utvecklat talat språk och kan också förstå ett talat språk om det är enkelt och konkret. Ett komplement till talsvårigheten är teckenkommunikation men den kan vara svår att förstå för människor som dem bara träffar ibland. Personal, anhöriga och andra människor som samarbetar med dessa människor lär sig deras språk på ett annat sätt då dem har lärt känna personerna på ett mycket djupare plan.
Delkurs 1. s6 av 8 När det gäller läsandet så har dem dock stora svårigheter. Förmågan att läsa sammanhängande text är mycket sällsynt och det beror mycket på att det finns brister i texttolkningen. Om man inte förstår vad det är man läser så får man inte tillräcklig förstärkning i läsandet. På grund av dåligt utvecklad motorik så har dem också svårigheter med att räkna. Dem kan till viss del lära sig pengars värde men då handlar det om att personen lär sig att en viss sak kan köpas för en viss peng. Det är ofta vanligt att personer med måttlig utvecklingsstörning har fler funktionshinder exempelvis hörsel, syn och eller rörelseförmåga och det är en följd av den hjärnskada som dem har. Människor runt omkring bör därför inte bara se till den måttliga utvecklingsstörningen utan hela personen i sin helhet. För att kunna se den riktiga begåvningsutvecklingen så måste man se alla funktionsstörningar, både dem synliga och dem icke synliga. Slutligen så är det omgivningen och miljön runt omkring personen som avgör hur handikappad den blir. Personer med måttlig utvecklingsstörning styrs mycket av impulser men kan känna glädje, stolthet, ångest och ilska. De har svårt med ömsesidighet i en relation men kan känna starkt intresse för andra människor. Svår utvecklingsstörning: Personer som har grav eller svår utvecklingsstörning upplever allt på ett väldigt konkret sätt. Dem har oftast svårt att föreställa sig och komma ihåg personer, djur och saker som dem inte ser framför sig. Dem kan också ha svårt till att förstå bilder, förstå ett talat språk samt att utveckla ett eget språk. När det gäller sin egen spegelbild så är det mycket möjligt att dem inte kan förstå att det är dem själva. Dem är oftast oförmögna till att röra sig på ett kontrollerat sätt och det medför en stor svårighet till att utforska sin miljö runt omkring. I alla människors utveckling så är sinnena se, höra, lukta och smaka bland dem viktigaste för att vi ska möjlighet till att vidareutvecklas. För människorna i denna grad är denna förmåga störd och det medför en stor brist i informationen som vi normalt får genom sinnena. Dem har därmed mycket begränsade sinnesintryck och kan därmed inte få någon helhetsuppfattning. Ofta är också den delen av hjärnan där sinnesintrycken samordnas skadad och det försvårar för dem ytterligare. Detta gäller dock inte alla då det finns personer som utvecklar olika förmågor men för att det ska vara möjligt krävs det ofta pedagogiska medel som hjälper till att förstärka deras sinnesretningar och därmed öka lusten hos dessa personer till att utforska miljön runt omkring dem.
Delkurs 1. s7 av 8 Med bra undervisning samt övning kan dessa människor få en positiv utveckling om man tänker på hur deras förutsättningar ser ut. Vad vi bör tänka på är att människor aldrig föds på en viss nivå och sedan stannar där utan att förändras. Dem befinner sig alltså inte på en och samma nivå resten av livet. Med stimulans, anpassad miljö och omgivning samt med rätt pedagogiska metoder kan dessa människor bli allt mindre utvecklingsstörda. Med rätt stöd och hjälp kan många klara sig bra i livet och därmed också få en god livskvalitet. Något att ej förglömma är att vi ofta jämför utvecklingsstörda människor med ett barns utveckling men det betyder inte att en person med utvecklingsstörning är som ett barn vid vuxen ålder utan hon eller han förändras och påverkas av sina erfarenheter och lärdomar precis som andra människor. Källor: www.habilitering.nu Omsorgsboken av Ann Back & Karl Grunewald Egna erfarenheter & tankar
Delkurs 1. s8 av 8