KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET N:r 3 1967
LEDAMOTEN G. BOM Fredsförsvaret De mindre staternas försvarsprobem har adrig varit ättösta. För dem som burit ansvaret för en småstats säkerhet har disproportionen mean hotande grannars miitära kapacitet och den egna statens begränsade tigångar i män och vapen ofta tett sig övervädigande. Och ändå har små stater förmått övereva. Inte så säan har deras förmåga prövats även i öppen strid med mäktiga motståndare och inte så säan med yckigt resutat. Stundom har detta kanske skett med turens hjäp, i andra fa har poitiska åtgärder kompenserat för materiet underäge och sutigen har många gånger den stora statens resurser fått andra proportioner när de betraktats ur den stora statens synvinke - matematiska jämföreser från den underägsnes utsiktspunkt har givit en fask bid av verkigheten. Med dessa konstateranden som bakgrund skue vår nuvarande värnkraft kunna te sig acceptabe 1ur otiräckiga vi än i samband med materiea styrkejämföreser bedömer våra miitära resurser. Tyvärr har dock de mindre staternas utgångsäge inför konfikthot med omvärden starkt försämrats under efterkrigstiden oavsett egna åtgärder. Teknikens utvecking har medfört närmast obegränsade möjigheter för den som har resurser att köpa de nya tekniska andvinningarna. Stormakterna har därmed fått en vafrihet som den mindre staten inte har råd att kosta på sig. Deras potentiea överägsenhet accentueras på detta sätt. Det kan mot denna bakgrund förefaa oreaistiskt att räkna med en framtid för de små och obundna staterna. Många småstater har ju också dragit konsekvenserna av utveckingen och ansutit sig ti de stora maktbocken. För dem som atjämt söker upprätthåa en sjävständig och av de stora maktbocken obunden poitisk stäning medför de åtföjande kostnaderna, främst då kostnaderna av det
miitära försvaret, stora beastningar på andets ekonomi. Frågan huruvida dessa ekonomiska uppoffringar står i rimig proportion ti den grad av handingsfrihet so m dc skänker och om överhu vudtaget n3.go n trygghet för fortsatt nationet oberoende därmed kunnat köpas anmäer sig at oftare. Dc senaste månaderna har skänkt förnyad aktuaitet åt denna debatt i vårt and. Utomands kan motsvarande intresse redovisas. Ett för oss näriggande exempe itgö r därvid Schweiz som visserige n i mångt och mycket har andra strategiska probem än vå ra men vars probem som neutra stat i princip borde ikna dem vi möter. Det schweiziska förbundsr3.det antog i juni förra året en doktrin för andets försvar. Den går i korthet ut på att genom försvar av hea andet och med utnyttjande av fokets samade värnkraft övertyga varje potentie angripare om att hans uppoffring fö r att betvin ga an det når en sådan nivå att detta icke ter sig ön samt. Paraeen med een måsättning som statsmakterna enat sig om fö r v3.rt totaförsvar är påtagig. De mindre staternas försvar kan motiveras genom att det verkar krigsav håande. Hur denna måsättning ska kunna göras trovärdig i en mijö som karakteriseras av spänningar me an stormaktsbock och en stabiitet som viar på kärnaddningshot har varit temat för den debatt som rört den schweiziska försvarsdoktrinen och som bossat upp sedan denna antagits. De schweiziska kritikerna har med skärpa hävdat att det konventionea försvar på viket den krigsavhå ande verkan v iar genom sin reativa gr i p barhet o a v sett den totaa omfattningen atid kan betvingas av kärn addningsmakter ä ven med en margine insats, ja ti och med genom enbart hot om kärnaddningsinsats. Det enda svaret på småstaternas försvarsfråga vore ett avskräcknin gsvapen baserat på kärnaddningar med gott skydd och kompetterat med ett acceptabet skydd av befokningen för att h~'irmed garantera att nationen över ever vid överraskande anfa. Denna åsik t har inte tivun nit sig någon större ansutning. Som tidigare antytts är det inte givet att vad som är sanning i Centraeuropa även är så i Skandinavien. Vissa amänna drag i probematiken torde dock vara gemensamma för neutraa stater. Betraktar vi vår situation på samma sätt som de schweiziska kärnvapenförespråkarna bör även vi finna att våra möjigheter att med konventionet försvar uthärda ett angrepp från en kärnaddningsmakt är små. Men även utan kärnaddningar synes ju våra närig- 150 gande maktbock starka nog att betvinga oss. Kärnaddningarna innebär snarare en gradskinad ä n en artskinad. Vi har såedes i v1r försvarsdoktrin redan accepterat att vi i en duesituation är i svårt underäge. Våra möjigheter att övereva igger i att vi yckas påverka den poitiska mijön i vå r n ~'i rhet så att den rena duesituationen ~11 e an oss och stormaktsbocken bir i. mesta möj iga m3.n osannotk. Vårt försvar är ett mede band andra ( ut ri ~:espoitiska handespoitiska m f) att åstadkomma denna mijö. Dess utfornin ~ bör atså ske med detta må so m riktmärke. o Redan ge nom att acceptera ett försvar utan kärnaddningar bar vi indirekt funnit oss i att aa typer av aggression emot oss inte kan mötas med miitä ra motmedel Redan därmed har vi p3.tagit oss även poitiska restriktioner vi kas räckvidd är svår att bedöma men som dock torde vara betydande ä ven om sannoikheten för kärnaddningskrig också i framtiden skue synas reativt ringa. Det förefaer ogisk.t att motsvarande reso nemang skue k unna föras kring det.: on ventto1:ea f.ör svaret. Ett starkt försvar bör rimigen ge större p ~ ~: ~~ sk.han~hng.~ fnhet och därmed bättre möjigheter ~ tt påverka tm!o.n u ~ ~~r ~ord~.!. Den o neu.traa staten som ever p a sina egna pohttska mtuauv bor atsa dtsponera en försvarsmakt som korr esp ~n d e.rar med dess utrikespoitik, dvs des kan utgöra en betydande vtkt t baansen mean oika maktbock, des kan svara mot de n:argi!1ea resurser en huvudmotståndare i en storpoitisk baansmuatton kan tänkas disponera över för att utnyttj as mot oss. Svårigheten är att bestämma hur stora de erforderiga resurserna är samt häremot svarande ekonomiska konsekvenser. En förändrincr av neutraitetspoitikens instrument - exempe vis försvaret - bör ~11 t så genomföras endast om man vet med vika risker man aborerar. Vi. vet att aa säkerhetspoitiska situationer inte kan mötas med miitära mede. Avvägningen av vårt försvars styrka kan då ske mot andra och kanske troigare situationer. För ut s~'ittn inge n härför är bara att man vet vika. Man kan se på försvarets krigsavhåande verkan från fera utgångspunkter. Försvaret kan exempevis tänkas ha krigsavhåande Verkan genom den stridseffekt som det utveckar. Betydesen härav kan som redan framhåits växa med mijön. I en konfiktsituation då vi står isoerade mot en stormakt kan verkan vara ringa om man ser ti den rena stridseffekten. I fa då stormakten har att räkna 151
med andra stormakter med kontroversiea intressen och då endast mindre de av den totaa kapaciteten kan avdeas mot oss kan även reativt bygsamma resurser på vår sida innebära en avarig beast ning och därmed avhåa från aggression. Försvarets krigsavhåande verkan är såedes starkt knuten ti oika miitärpoitiska situationer och ti oika aggressionsfa som kan aktuaiseras för vår de. En tänkbar angripares hänsynstagande ti vårt försvar - och därmed dettas krigsav håande verkan - är emeertid inte enbart knutet ti de direkta eer indirekta föru ster han måste kakyera med i ansutning ti ett anfa. Försvaret har också en positiv poitisk effekt som bytesobjekt. I en situation där vi är utsatta för starkt hot måste motståndaren räkna med möjigheten att vi genom hans aggression tvingas ämna vår neutraa status och söka stöd hos hans huv udmotstånda re. I en mijö iknande den vi nu uppever med reativ maktbaans mean maktbock utgör därmed vårt försvar en maktfaktor som även om den inte genom sitt stridsvärde i förhåande ti en stormakts marginea resurser i och för sig kan avskräcka från anfa dock genom sitt marginea värde i baansen mean rivaiserande maktbock kan förhindra en aggression. Det är givet att denna avhåande verkan ökar med ökande styrka hos vårt försvar samt att man m åste tänka sig en undre gräns vid viken denna ve r kan snabbt avtar. Om ett starkt försvar för den neutraa staten kan få krigsavhåande verkan genom det margina värde det representerar i baansen mean två maktbock kan ett svagt försvar få rakt motsatt effekt Om försvarets omfattning och utformning är sådan att det inte fö r mår inge omvärden förtroende för den neutraitetspoitik vi för men vårt and eer dess krigsmakt besitter ett tiräckigt strategi skt värde för att kunna påverka maktbaansen kan ett preventivangrepp bi tänkbart. - Som stabiiserande faktor i vår neutraitetspoitik torde därför försvarets omfattning spea en stor ro. Hur förändringar i försvarets omfattning påverkar omvärdens uppfattning av vår neutraitetspoitik är därför en vita fråga. Likavä som försvarets absouta omfattning har konsekvenser för dess krigsav hå ande verkan torde dess utformning påverka den n a. För att en neutra stat ska k unna göra sin neutraitetspoitik trovärdig fordras exempevis att dess försvar utformas utan atför storj brister på någqt område eer på sådant sätt att dess förmåga att försvara andet kan dras i tvivesmå. Härmed är också sagt att ut- 152 formningen måste variera med de operativa förutsättningarna. Den krigsavhåande verkan för en viss försvarssammansättning kommer därmed att skifta beroende på viken typ av aggression som motståndaren väj er eer tvingas tiämpa. Vid utformningen av vårt försvar måste vi atså söka gardera så många oika aggressionsfa som möj igt såvida vi inte har grundade skä att utesuta vissa fa som mindre tro iga. Eftersom försvaret byggs upp mot en situation 10-15 år fram i tiden är osäkerheten kring tänkbara aggressionsfa betydand e. Detta för ti kompromissös nin gar eer gör i varje h extremös nin gar riskfyda. Om spec iea aned nin gar finns att ändå söka optimera försvaret mot något särskit aggressionsfa måste riskerna härmed vara medräknade i kak yen. Aven om försvarssammansättningen måste ses i reation ti t;inkbara konfiktsituationer kan man måhända vid vaet av vapensy stem urski ja några principer so m mot bakgrund av kravet att försvaret ska verka krigsavhåande kan under ätta bedömningen. I ordet "krigsavhåande" i gger en underton av hot. Ett försvar som inte förm år så tibaka mot angriparen har ringa krigsavhåande verkan. Vapensystem som har ti primäruppgift att skydda, övervaka osv uppfyer så edes inte ensamma må sättningen för vårt fö rsvard~iremot kan de givetvis utgöra förutsättning för att andra system ska kunna verka. Vårt försvar måste atså innehåa system som hotar en anfa and e. Vår måsättning brukar vidare popuärt och kortfattat tokas som "att anfa emot oss ska kosta mer än det smakar". Bakom detta uttaande igger förutsättnin gen att fie nd en handar ration et, dvs underkastar aggressionsfa emot oss en noggrann kostnadskaky. En förutsättning för att en sådan ska ge acceptabe säkerhet är att ingångsvärdena kan beräknas eer uppskattas med tiräckig noggrannhet. Häri igger en potentie förmån för en in su är stat av vår territoriea omfattning (i motsats ti kontinentaa stater av den typ som exempevis Schweiz representerar). Kakyen bir osäker om våra vapensystem kan håas utanför insyn eer om de är tiräckigt röriga för att kunna möta ett anfa var detta än sätts in och oavsett vår utgångsgruppering. Genom att håa en tänkbar angripare i ovisshet om vår verkiga styrka i det område han väjer för sin aggression förvandas den matematiska kakyen av anfaets omfattning och risker från ett reativt enket additionsprobem ti en kompicerad härva av san noikheter och risker. Marginaerna för "oförutsett" vidgas och aggressionens totaa omfattning 153
ökar. Chanserna ökar då att vån försvar ska ha krigsav håande verkan. Ju större området för denna osäkerhet är- geografiskt och matematiskt - desto större krigsavhåande effekt. Här ger s i ~ a tså värdet av våra kringiggande havsområden ti känna under färmsättn in g att vi kan utnyttja dem. Behovet att skapa osäkerhet stäer speciea krav på stridskrafterna. s agkraft, rörighet och räckvidd är mot denna bakgrund uppenbarigen förutsättningar för krigsavhåande verkan. Ett grupperings- eer bascringssystem som medför stor säkerhet mot uts agning är en annan. detta sammanhang träder både rörighet och scydd in i biden. F u ständig säkerhet mot utsagning kan med dagens teknik inte köpas ens med pengar. Baanseringen av skydd <; faktorcrna mot sagkraften bir därför ett känsigt probem vid försvars::tvvägningcn. Inga säkra reger för denn::t avvägning finns. D en enda någotsånär acceptaba principen torde vara att den svage inte får bära för tung sköd - hade David burit rustning hade troigen uns sung::t förorat sin förgörande effekt. Att inom minskade penningram::tr växa anfasförband i vapensystem med geografiskt bcgr:insad effekt är därför knappast god ekonomi. Den bonuseffekt som den presumptive fiendens osäkerhet skänker vårt försvar gar därmed förorad - det ökade "skyddet" torde adrig het kompenscr::t denna förust. Samtidigt måste dock konstateras att motståndsvija, uthåighet och förmåga att tåa hårda sag har stor moraisk betydese och härigenom indirekt har krigsavhåande vcrk::tn. Om ökat skydd bidrar ti att öka dessa egenskaper utan att pa ett avgörande sätt minska förmågan att så igen är utan tvive den s::tmbde effektändringen positiv. Sökcr man konkretisera dessa a männa värderingar och knyta dem ti vårt försv::trs sammansättning i framtiden bir avvägningsprobemen än svårare eftersom utgångspunkterna för v:irdcringen inte kan väjas fritt. Befintig organisation och materie styr i hiig grad våra vamöjigheter även i framtiden. Mot b::tkgrund av den förda diskussionen kan dock några amänna sutsatser dras. Ett hån ekonomiskt tryck får inte föreda oss ti förenkade "bcsp::tringsåtgärdcr", som hotar att minska de sagkraftigare förbandens reativa ande av dc totab försvarsresurserna. Vapensystem med utprägad förmåga att utöva ett svårkontrocrb::trt hot mot en anfaande måste bibehåas om så erfordras på passiva eer understödjande sysre~1s bekostnad. Försvarskomponenter med denna "hot- 154 effekt" är att::tckfyg, ubåtssystem och andra attackfartygssystcm, armens anfasförband. De risker som därvid tas måste vara medvetna och ingå i kakyen. Riskerna kan baanseras genom att atjämt stor omsorg ägnas åt utbyggnad av stationärt försvar med stor motståndskraft mot bekämpning- typ fast kust::trtieri och kvaificerade värnförband - inom ornr:dcn som är speciet känsiga från försvarssyn punkt. I ett äge d: statsfinansiea m f skä aktuaiserat en minskning ::tv försvarsutgifterna samtidigt som den tekniska utveckingen medför en successiv urhokning ::tv försvarets materieinnehå kan det synas paradox::tt att påyrk::t en ökn in g av rcsursern::t för en sådan typisk stödfunktion som studie- och anaysvcrksamheten. Av den föregåen de framstäningen torde dock vissa bärande skä för en sådan utvecking kunna häredac. Vi vet i dagens äge uppenbarigen atför itet 0111 hur vårt försvar verkar som instrument för andets szikcrhctspoitik. Vi vet att försvarets sammansättning och omfattning påverkar vår poitisk::t handingsfrihet som neutra stat men vid viken tota nivå på v:rt försvar som denna påverkan gör sig gäande och hur den v::trierar med den säkerhetspoitiska mijön kan endast dunket an::ts. Dc opcr::ttiva konsekvenserna av en varicr::tndc försvarssammansittning och av varierande typer av vapensystem kan studeras och även i betyd::tndc utsträckning värderas i effekt- och kostnadsmått men de säkerhetspoitiska konsekvenserna av sådana variationer är därmed icke givna. Det är tydigt att ett rikt verksamhetsfät för säkerhetspoitisk forskning nu öppnar sig. Må nga uckor i vån vct::tndc behöver fy as om vi ska het kunna överbicka kon sek venserna ::tv dc försvarsbesut vi tvingas fatta inom en n ~ira framtid. 155
LEDAMOTEN A. SVENSSON Arsberäftese i stridsedningsoch förbindeseväsende för år1966 Medan tidigare årsberätteser i ämnet sambands- och stridsedningstjänst oftast har behandat materieutveckingen har jag vat att söka ge en bid av nuäget beträffande teeunderhået inom marinen. Underhåsbegreppet har härvid behandats med en något begränsad innebörd i det att vissa vidmakthåandefunktioner som t ex förrådst j än sten c j n ärm are berör s. Underhåsutredningar Teeunderhået inom försvaret har under senare år varit förem å för b a två omfattande utredningar, Försvarets arbetsgrupp för te eunderhå de I och de II (FA TU I och FATU II). De I innehåer des en sammansrä In in g a v principiea synpunkter på materieunderhå, des en prognos av teematerieens underhå sbehov fram ti år 1970, des ock försag om centra edning av teeunderhået samt om centraa gemensamma verk städej för rationet ekonomiskt underhå av fredskaraktär. I marinförvatningens yttrande över utredningen framfördes b a att det ej vore tirådigt att faststäa omfattningen av de ccntrab resurserna fö rrän FATU utrett behovet av s k B-resurser, d v s regionaa verkstads- och serviceresurser. Denna utredning avvaktades ej utan departementschefen föresog och riksdagen bestämde, att tecunderhået i princip skue bedrivas i enighet med i FATU fö rcsagna principer, b a inrättande av ett ti fygförvatningen ansutet teeunderhåskontor och tiskapande av centraa verkstäder för exkusivt fredsoässiga underhåsarbeten. Dessa besur fattades år 1963. 156 Våren 1965 framade FATU sitt andra betänkande, de II, innehåande frågestäningar om k ring regionat fördeade teeunderhåsuppgifter. I ikhet med de I innehåer de II prognoser betr teeunderhåsbehovet och motsvarande erforderiga resurser på det regionaa panet. Betänkandet innehåer dessutom ganska ingripande försag betr teeunderhåstjänstens organisation genom tiskapande av regionaa teeunderhåsom råden med gemensamma verkstadsresurser. I utredningen ovan spear utveckingen inom försvaret mot ökade materievoymer inom teeområdet en betydande ro. Man konstaterar såunda, att materievoymen kommer att tredubbas under paneringsperioden fram ti år 1970. Dc ökade krav på underhå, som härvid framkommer, kan enigt utredningen endast tigodoses genom ett gemensamt utnyttjande av inom försvaret befintiga resurser. Marinförvatningen bedömde dock, att för marinens de bir utveck ingen mera måttig och att kravet på ökade verkstadsresurser i huvudsak bör kunna tigodoses inom den marina organisj.tionens ram. Den föresagna indeningen i underhåsom råden och där inrättade verkstäder innebär för marinen en icke önskvärd spittring av underhåsresurse rna. Som exempe på områdesindening som medför oägenheter för marinen kan nämnas, att OrB O och Or!B S skue repiera förutom på egna befintiga verkstäder jämvä på ytterigare två verkstäder vardera. Regiongränserna och i vissa fa verkstädernas okaisering är oämpiga med hänsyn ti stridskrafternas gruppering i krig och överensstämmer icke med de marina ansvarsoch förvatningsområdena. Teeunderhåsverksamheten bör edas och bedrivas efter samma principer som underhåstjänsten i övrigt inom den marina organisationen. A v denna anedning ansåg marinförvatningen, att betinkandet inte kunde äggas ti grund för organisationsförändringar. Remissyttrandena a v gavs under sept månad 1965. Hittis har inga försag i utredningen tagits upp för närmare behanding i avsikt att få dem reaiserade. Ytterigare en utredning ska här omnämnas, nämigen "Rapport med försag ti utformning av Teeverkstadstjänsten i Marinen, sept 1961". Den är utförd av en arbetsgrupp inom marinförvatningen och innehåer för u tom försag ti verkstadstjänstens ordnande även grundäggande synpunkter p å teeunderhå av samma sag, som i de 13 157
tidigare nämnda FA TU-utredningarna. Genom arbetsgruppens försorg utarbetades pubikationen "Underhåsrutiner jämte normatider för marin teeteknisk materie, URN tee" att användas som riktinjer för vård av tcematerieen. Ett annat resutat från arbetsgruppens verksamhet är tiskapandet av en mindre organisationsenhet för utarbetande av vårdföreskrifter för teematerieen. Teeunderhåskontoret Sedan 1963 års riksdag fattat besut angående samordning av un derhået av krigsmaktens teematerie m m, föreskrev Kung Maj :t den 28 juni 1963, att det skue ankomma på fygförvatningen att eda och samordna detta underhå. För dessa uppgifter skue finn as inrättat ett teeunderhåskontor, tis vidare organisatoriskt ansutet ti fygförvatningens underhåsavdening. Kung Maj :t faststäde vidare provisoriska bestämmeser för handäggning av ärenden angående underhå av teematerie inom krigsmakten. Bestämmeserna innehåer b a föjande: Fygförvatningens huvudsakiga uppgift i fråga om edning och samordning av teeunderhåsverksamheten ska vara att efter samråd med arme- och marinförvatningarna utarbeta riktinjer för verksamheten, såsom normer för underhåspanering och ianspråktagande av underhåsresurser. Arme-, marin- och fygförvatningarn a har ansvaret för underhået av teematerie inom vederbörig fö r svarsgren. Band teeunderhå skontorets uppgifter, so m specificer:m ganska ingående, märks: 158 att kontinuerigt utföra prognoser om teeunderhå ets omfattning samt bedöma vi k a underhå sresurser som ska utnyttjas; att i samråd med arme- och marinförvatningarna fördea underhåsobjekt mean oika för krigsmakten gemensamma teeu n derhåsverkstäder samt handägga frågor rörande utnyttjande av civia resurser; att verka för enhetighet i utformningen av underhåsinstruktioner fö~ försv arsgrenarnas teematerie; samt att göra ekonomiska utredningar i teeunderhåsfrågor och utföra ekonomisk uppföjning av teeunderhåskostnaderna. Fygförvatningen äger meddea arme- och marinförvatningarna anvisningar i frågor rörande teeunderh åets panering och utnyttjandet av ti gängiga verkstadsresurser. Teeunderhåskontoret verkar som ett gemensamt stabs- eer paneringsorgan vad gäer tecunderhåsfrågor. Underag för anvisningar m m infordras från resp sakorgan. I utredningar och arbetsgrupper, som arbetar i TUK:s regi, ingår som rege representanter från försvarsgrenarnas oika förvatningsorgan. Kontorets utåtriktade verksamhet har hittis begränsats p g a egna uppbyggnadsprobem med rekrytering och utbidning av persona för arbetsuppgifterna. Tikomsten av de centraa teeverkstäderna, främst Teub, har också framtvingat en något ensidig inriktning av verksam heten att skaffa arbetsobjekt ti dessa verkstäder. Det finns emeertid anedning förmoda och i vissa fa kan man redan konstatera, att TUK kommer att bredda sitt verksamhetsområde i överensstämmese med arbetsuppgifterna i sin instruktion. Som exempe på viktigare åtgärder berörande marinen, som vidtagits genom TUK:s försorg, kan föjande arbetsuppgifter anföras: 1. Kostnadsuppföjning av teeunderhået. Uppföjningen startade den 1.10.1964. Den är omfattande och arbetskrävande för dc regionaa förvatningarna. Direktiven för rapporteringen måste omarbetas och samordnas, så att resutaten bir jämförbara mean dc oika förvatningarna. 2. Förteckning över marina Ldcrhåsobjckt samt fördening av dessa ti centraa verkstäder. Å rskostnaderna för centrat teeunderhå har med ed ning av denna förteckning beräknats ti ca 500 tkr innevarande budgetår och ökar successivt därefter ti ca 1 mkr i sutet av paneringsperioden. TUK har anmodat marinförvatningen att utnyttja CVA och Teub vid översyn m m av materie upptagen i förteckningen. Marinförvatningen har anmodat dc regionaa förvatningarna att vid översyn, större reparationer eer andra arbetsuppgifter av stor omfattning eer av kvaificerad art ska normat förutom "egen" verkstad även centra verkstad tifrågas om vikoren. 15.9
Med hänsyn ti pris och övriga faktorer bestämmer vederbörande förvatning vem som ska utföra underhåsarbetet. 3. Ett ramavta med AB Teub föreigger sedan den 30.6.1965. Garantisumman är för marinen 200 tkr/år. Marinförvatningen har bestämt att viss materie (motsv garantisumman) ska överses vi d Teub. 4. En arbetsgrupp från TUK, eva och marinen har studerat un derhået av marinens kustradar- och kustradiost:hioner. Marinförvatningen har på arbetsgruppens försag bestät vissa underhåsåtgärder vid ev A berörande dessa anäggningar. 5. Marinförvatningen detar i en arbetsgrupp, som ska föreså fö reskrifter för översyn av teeinstrument. Avsikten är att översynerna ska utföras främst vid ev A. Marinen saknar i dagsäget egna resurser härför. 6. TUK biträder marinförvatningen att överse "URN tee". Underhåsmetodik Behöver teematerieen underhåas? Lekmannen med huvudsakig erfarenhet från egen rundradio- och TV-apparat är kanske benägen att besvara frågan nekande, men för den mera initierade är svaret ett tveköst ja. Däremot har frågan "Hur ska teematerieen underhåas", varit föremå för många och ånga diskussioner, som hir i korthet ska beröras. Marinens teematerie idag är konstruktivt av mycket oika sag och drifts- och förvaringsförhåandena varierar i hög grad. Uppbyggnaden består des av mekaniska dear, som inte sä an är röriga och därför utsätts för försitning des av eektriska byggdear (t ex teekomponenter) med varierande egenskaper. Vissa komponenter förbrukas efter ett anta driftstimmar (t ex eektronrör), andra förändra sina egenskaper (ådras) oberoende av om de är i via (förrådsförvaras) eer är i drift, medan andra åter bibehåer si na egenskaper oförändrade under mycket ång tid. Teematerieen medger i högre grad än den mekaniska materieen en uppbyggnad i bock. Möjigheterna att utnyttja dubberingar (redundans) för mera utsatta eer känsiga funktioner i en apparat är även goda. ]3..eserven kan anordnas för antingen automatisk e er manue inkopping (av utbytesenheter) vid fe på den ordinarie 160 enheten. Dubberingen kan även vara inbyggd i apparaten genom paraekoppin g av komponenter. Uppbyggnaden medger också, att man från kontropunkter utanpå en enhet kan kontroera dear, komponenter eer funktioner inuti apparaten. Dessa fördear hos teekonstruktionerna har först på senare tid börjat utnyttjas och förekommer endast i begränsad utsträckning hos den inom marinen befintiga materieen. Axiomatiskt kan man fastså, att fe uppkommer och att intensiteten och omfattningen av desamma beror des på materiaets (komponenternas) egenskaper, des på de åtgärder, som vidtas för att vidmakthåa funktion och prestanda. I utredningen rörande "Teeverkstadstjänsten i Marinen (1961 )" diskuteras två principiet oika system för teeunderhå, nämigen "reparationstjänst" resp "förebyggande vård". I reparationstjänstsystemet används materieen tis en driftsstörning intr~iffar, varefter åtgärder insätts eer om det gäer materie i förråd, strax innan materieen ska användas. Systemet med förebyggande vård karakteriseras av att bestämda åtgärder utförs med bestämda intervaer. Ti und erag för systemet igger en rutin. Varje åtgärd specificeras ti sin omfattning och kvaitativa nivå. I ovannämnda utredning återfinns nedanstående sammanstäning a v en jämförese mean viktigare egenskaper hos de båda systemen. Kostnad Faktor Driftsäkerhet Anta ing/arbetare Möj. ti beastnings u t jämning Vårdföreskrifter Hög Låg Hög Ingen Rep.-system Inget behov Förebyggande vårdsystem Medemåttig anpassningsbar Hög Låg God Nödvändiga Ingetdera av de båda systemen torde i renodad form ha tiämpats i praktiken, då både formerna används samtidigt med huvudvikten agd på det ena eer det andra systemet. Värderingarna i tabeen 161
är ej heer het invändningsfria och de får i detta sammanhang ge uttryck för utredningens uppfattning vid den aktuea tidpunkten. Redovisningen i FATU-utredningarna beträffande underhå s metodiken kan karakteriseras som en fortsatt uppföjning, systematisering och motivering a v de tankegångar, som återfinnes i "teeverkstadstjänstens" betänkande. I utredningen särskijer man tre oika sag av underhå, nämige n Förebyggande ( = preventiv t) underhå Avhjäpande underhå ( = reparation) och Förbättring (= modifiering) Det förebyggande underhået omfattar åtgärder, som syftar ti att bibehåa materieen i sådant skick, att den fortfarande har god funktionssannoikhet, viket i amänhet innebär föjande arbetsmoment: Kontro (t ex mätning av prestanda) Åtgärd föranedd av kontro (t ex komponentbyte, utbyte av sitdear) Kontro efter företagna åtgärder. Det förebyggande underhået indeas föjande underhåsåtgärder: Driftvård Tisyn och Oversyn Reparationerna indear man i två oika sag, nämigen Reparation på grund a v inträffat fe (driftsavbrott, haveri eer krigsskada) Reparation i samband med förebyggande vård. Med modifiering avser man sutigen sådana åtgärder, som inneb:ir en modernisering e er ombyggnad av materieen genom en mer eer mindre omfattande ändring a v konstruktiv art. I remissyttrande över FATU-utredningen (I) uttaade FOA vis\ kritik beträffande användningen av preventivt underhå. Synpunkterna har p å vissa hå uppfattats som ett underkännande a v det preventiva underhået som princip. Det är säkert inte meningen. Kärnpunkten i kritiken utgjorde ett citat ur en amerikansk underhåsutredning med föjande ydese : "Tidigare erfarenhet har visat, att preventivt underhå i korrekt tiämpning är en värdefu metod för att förbättra driftegenskaperna hos en utrustning. Den är emeertid endast tiämpig för komponenter och dear, som har en fe- 162 fördening av utsitningstyp, såsom mekaniska dear och roterande eektriska maskiner. Därför bör smörjning, rengö ring, byte av kontaktborstar etc fortsättas. Preventivt underhå är dock oämpigt för aa enheter, som har exponentie fcfördening. Sådan gäer för närvarande beträffande eektronrör, motstånd, kondensatorer, drossar, transformatorer och de festa typer av te ekomponenter i öv rigt... Preventivt underhå av teekomponenter och eektronikdetajer bör undvikas på grund av att det medför handhavandefe och hanteringsfel Eektronrör paceras i fe rörhåare, skarvdon och kabar skadas, kretsar bir fe a vstämda, se rvoenheter kommer ur baans. Detta gör avhjäpande underhå ofta nödvändigt, så snart utrustningen har undergåttpreventiv t underhå." Som tidigare nämnts har de oika byggeementen i en teekonstruktion mycket varierande egenskaper med såvä norma- som exponentiafördeade fe. En anäggning, där ett stort anta oika komponenter verkar, kan fefördeningskurvan ofta få ett utseende som framgår av fig. 1. Man kan här särskija tre oika perioder: Fe frekvens ~ per ICXX h stabiiseringsperioden (in körningstiden), då fefrekvensen är onormat stor p g a fe, som orsakas av svagheter eer ti fäiga fe från tiverkningen eer av instaationen. S ta b i i ser i ngs_ period NonTa bruksperiod Ådringsperiod Fig. Jixempe p& fefördeningskui 1..'a för en teeanäggning. -tid 163
Normaa bruksperioden, då fefrekvensen är åg och konstant samt Ådringsperioden, då fefrekvensen ökar p g a förs itning, förbrukning eer kemisk degeneration av materiaet. Under stabiiseringsperioden, då fefrekvensen är faande och under den "nyttiga" perioden, då i amänhet endast sumpmässiga fe inträffar och då fefrekvensen är konstant, kan man inte genom fö rcbyggande underhå förbättra funktionssannoikheten. I sådant fa ska man endast använda sig av avhjäpande underhå. Under ådringsperioden däremot, då fefrekvensen är stigande, kan det vara önande att insätta förebyggande underhå för att få feintensiteten att sjunka. Då det enigt föregående i huvudsak är utsitningsfeen, som orsakar den ökade feintensitcten, kan man genom att insätta underhåsåtgärderna innan utsitningsperioden börjar, nedbringa förekomsten av driftsstopp genom förebyggande underhå. Den form, i viken materieen erhåer sitt underhå, är såund:t av stor betydese. För teematerieen regeras detta genom att definiera de arbetstempon, som är aktuea för varje enskid apparat vid oika underhåstifäcn. Härigenom kan hänsyn tas ti materieens konstruktion, åder, materietistånd (användning) och oika individuea krav. Rutinerna återfinns i URN tee, som har anbefats som riktinjer för teeunderhået inom marinen. I vissa fa är dessa rutiner f n förådrade och ej het överensstämmande med den ovannämnda fiosofien. A v sikten är att arbetstempon och rutiner skamoderniseras vid nu pågående översyn av URN tee. \1 år d föreskri f ter En förutsättning för att programmerad förebyggande vård ska kunna tiämpas är, att noggranna vårdföreskrifter finns utarbetad e. Härigenom minskas devis kravet på kompetens hos vårdpersonaen i det att arbetet mera övergår att få rutinkaraktär. För utarbetande av vårdföreskrifterna krävs givetvis kvaificerad persona, men detta är dock i stor utsträckning ett engångsarbete. Vårdföreskrifter uppgörs för varje enskid apparattyp och inne- 16.4 håer anvisningar för de oika arbetstempon, som enigt URN tee ska utföras vid driftvård, tisyn och översyn. Driftvårds- och tisynsföreskrifterna görs i amänhet som utdrag ur översynsföreskrifterna. De sistnämnda innehåer uppgifter om: Förbesiktning och kontro av utrustningens prestanda med protoko. Avsikten ä.r att få en uppfattning om behovet av vidare åtgärder. Mekanisk översyn, innefattande rengöring, ytbehanding, smörjning, utbyte av sitdetajer, demonterings- och monteringsanvisnmgar. Eektrisk översyn, innefattande en noggrann kontro a v vissa viktiga data med toeranser och om dessa ej innehåes, åtgärder för att återfå rätt prestandanivå. Protoko över erhåna resutat, även upptagande vidtagna åtgärder. Eventuea sam justeringsanvisningar. Vårdföreskrifter av detta sag är en reativt ny företeese inom marinen och torde ursprungigen emanera från fygvapnet. De har visat sig mycket användbara och efterfrågan är stor. Den efterslipnin g vid framtagningen, som f n råder, är därför bekagig. En inventering av färdiga vårdföreskrifter har givit vid handen, att tisyns- och översynsföreskrifter finns motsvarande 35-40 /o av behovet. Beträffande driftvårdsföreskrifter så finns sådana i form av handhavandebeskrivningar i handböcker samt som materievårdsschemor ti i det närmaste 100 /o. Ett ganska stort anta vårdföreskrifter för ny materie är under framtagning. Tar man dessutom hänsyn ti att de befintiga föreskrifterna avser viktigare materie, som finns i större anta, är äget gynnsammare än vad siffrorna utvisar. Möjigheterna att på överskådig tid täcka hea behovet är emeertid inte atför gynnsamma. De egna personea resurserna är trot at begränsade, och möjigheterna att bestäa vårdföreskrifter främst från de centraa teeverkstäderna begränsas av medestigången. Reservdear Teematerieen är som rege mer kompex i sin uppbyggnad än andra materietyper. Den tekniska utveckingen har åtminstone hit- 165
tis gått mot at större kompicitet och med kompiciteten föj er at fer komponenter. Komponentmängderna börjar bi oöverskådiga, typerna fera och k ra ven på typ m i n sk ni ng är synneri igen sv åra att uppfyb. Med den ökade kompiciteten bir det även svårare att fya kraven på funktionssäkerhet, vika i och med att teematerieen oftast ingår i vapensystem, är ika höga som kraven på systemens övriga dear. Då een totaa funktionssannoikheten är - produkten av de en skida komponenternas funktionssannoikhet - så bir kraven på kvaitet och reserver särskit höga. Vidare kan påpekas, att samma reservde ofta kan påträffas i fera oika typer av teeteknisk apparatur, att åtgången på reservdear är större än för övriga matericsag, att teematerieen är öm tåig för fukt, kya, stötar m m samt att den även ådras, viket göt att vissa komponenttyper med oika tidsmeanrum måste kvaitetsprovas, vare sig de ~ir monterade eer igger i förråd. Härutöver kan anföras, att reservdear för teematerie ofta in te ti verkas inom andet, att ej ens een enkaste och biigaste komponent kan tiverkas vid teeverkstad ombord eer iand samt att un derhå och reparation av teematerie utöver krav på kvaificerad persona och speciea instrument även stäer krav på en vä avvägd reservdeshåning. Det är mot bakgrunden a v b a dessa förhåanden som anskaffning, fördening och uneerhå av reservdear f n genomförs eer paneras att genomföras. Som reservde behandas i detta sammanhang främst de minsta byggbitarna, komponenterna, som enigt marin terminoogi benämnes förbrukningsmateriel Kännetecmance för utveckingen inom komponentområdet är des den ständigt ökade tiföritigheten hos de oika komponenttyperna, de s det omfattande och svåröverskådiga sortimentet. För att underätta ett tekniskt och ekonomiskt riktigt va av rätt komponent för oika ändamå utförs genom FOA (FTL) försorg ett omfattande typprovnings- och standardiseringsarbete. Resutatet härav deges förvatningarna och een civia industrin ge nom ett särskit informationstryck "Försvarets Typprovade teekomponenter (FTT)". Pubikationen ska användas som underag vid konstruktion av miitär teematerie och vid anskaffning av reservdear för f~rsvaret och syftar ti bättre tiföritighet, typminskning och standardisering. 166 1200 1100 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 Ant st a ca 79 % KV-no m/50 Raca-rro Ra tro staparna a) anger totaa an taet kanpenener staparna b) anger kanpenenter i reservde ssa ser ( för s a e appen ) s t ap ar na c) anger antaet typer av kanponenter a ca 00% O<A 200 400 Fig. 2. Exempe på komponentinnehå i v issa tecapparater. De kunskaper och uppysningar, som erhåes på detta sätt, försöker man också utnyttja. Vid framtagning av egna konstruktioner föreskri vs och kontroeras, att komponenterna är typprovade och av godkänd standard. Vid köp av färdiga konstruktioner (t ex av utändsk everantör) undersöks mycket noggrant innehået i apparaterna. Förekommer komponent, som är av typ eer av fabrikat som ej agerförs, utbyts komponenten vid ämpigt tifäe i samband med reparation mot en s k ersättningskomponent, som uppfyer kraven beträffande kvaitet och standard. Som ett ed i denna verksamhet pågår i förråden inventering och kontro att inte förådrade och okuranta artikar agerförs. Dessa åtgärder kan ytterigare föjas upp, när den nyigen introducerade materieredovisningen enigt system/m kommit igång genom att istor över förrådens materiebestånd då kan erhåas på ett överskådigt sätt. För att förhindra att okuranta artikar tiföres förrådet, har man bestämt, att anskaffningen med vissa undantag ska ske genom s k centraanskaffning av marinförvatningen. 167
Vad kan man då uppnå med detta? Något objektivt mått p3. att tiföritigheten förbättrats hos t ex materie, som är i drift, fin ns f n inte, då statistikunderaget från materieuppföjningssystem -64 ännu så änge är otiräckigt. Ett exempe på hur standardiseringe n verkar framgår av fig. 2. Av denna framgår det av de höga ofyda staparna (a), att komponenternas anta ökat. J~imför man de bida mottagartyperna (K V -mottagare m/50 och Raca-mottagaren ), som används för sam ma ändamå, är ådersskinaden mean de båda apparattyperna ca 15 å r. Den förbättrade prestandan har medfört ökad kompicitet och större anta komponenter, från ca 370 ti 700 st (de fyda staparna c i fig 2). Behovsberäkningen för reservdear är ett besvärigt probem. Vid panering av anskaffning måste man ta hänsyn ti des frcdsbehovct, des den speciea agerhåning, som erfordras för att tigodose behovet i krig. Fredsbehovet kan kontroeras genom statistik och uppföjning av förbrukningen. Införandet av system /M kommer härvid att kunna presentera ett mycket gott underag för anskaffning. Genom maskine beräkning av återfynads- och bestäningspunkte kan man tiämpa s k automatisk återfynad av okaförråd från centraförråd (återfynadspunkt) samt återanskaffnin g genom inköpsbestäning ti centraförråd (bcstäningspunkt). Det finns ;ivcn mer eer mindre inveckade beräkningsmetoder för att ange reservdesagrets storek. Dessa har emeertid hittis visat sig mindre ti föritiga, naturigtvis beroende på svårigheterna att faststiia riktiga beräkningskonstanter och koefficienter. Ett reservdesager representerar ett betydande värde, varför det är viktigt, att agrets storek inte överdimensioneras. Som tidigare nämnts går utveckingen inom tiföritighetstekniken snabbt och sortimentet måste av denna anedning ersättas, viket föraneder stora kostnader, om agerhåningen hås för 1ög. A andra sidan får man ej heer riskera, att det uppstår brist på reservdear, som har ti föjd, att vissa en heter ej kan repareras inom godtagbar tid eer förorsaka fördyringar genom väntetider i samband med reparationer Vid beräkning av krigsbehovet måste man ta hänsyn ti att rcserv dearna fördeas på ett sådant sätt, att de finns direkt tigängiga på de patser, där reparationerna ska utföras. Då reparati_oner i krig ska kunna utföras inte bott genom för bandets (fartygets etc och motsv inom KA) egna resurser utan jäm- 168 vä av andra (reparations)förband på oika mvaer, måste hänsyn härti även tagas vid fördeningen a v reservdear, så att dubberi~1g av behoven om möjigt undviks. Den tidigare oftast använda principen att h ~införa reservdessatsen ti den enskida apparaten har åtminstone betr " mängdmaterie" visat sig vara mindre ämpig p g a den överdimensionering av behovet, som då uppkommer. I stäet avses det samm anagda behovet av reservdear av viss typ in gående i samtiga apparater av samma eer oika sag berörande reparationsförbandets ansvarsområde sammanagras och ingå i en gemensam sats för reparationsförbandet (kan i detta sammanhang utgö ras av ett fartyg, ag, bcvakningsförband, basbar etc eer motsv in om KA). Det grundmateria, som erfordras för framtagning a v reservdessatser av detta sag, är av ganska betydande omfattning. För att kunna håa underaget aktuet med hänsyn des ti att materia ti kommer och utgår och att nya komponenttyper kontinuerigt tiförs förrådshåningen, des ti organisatoriska förändringar hos förbanden, har ADB-teknik måst tigripas, varvid programm et har preciserats på föjande sätt:. En presentation i istform över vid marinen förrådsh3.na komponenter. Komponenterna ska vara specificerade med erforderiga beteckningar, benämningar och data samt indeade i komponentgrupper. 2. I andra hand krävs en presentation i istform av varje apparat och dess ingående komponenter. Här ska framgå des apparatens bestyckningskomponenter, d v s de komponenter, som fanns i apparaten vid everansen, des ersättningskomponentern a, d v s dc komponenter, som ev ska ersätta viss bestyckningskomponent, som ej förrådshå s vid marinen och såunda ej kan återfinnas i reservdessats. 3. I tredje hand krävs en presentation i istform av en komponentista per förband. Denna ista ska ange ti typ och anta de fö rrådshåna komponenter, so m ingår i apparaterna i de oika reparationsförbanden. På grundva av denna ista ska förbandens reservdessatser byggas upp (manuet). 4. I fjärde och sista hand krävs en presentation i istform av en komponentista per region (= nuvarande okaa förvatningar). Denna ista ska ange ti typ och anta dc förrådshåna komponenter, som ingår i apparaterna vid en region. 169
Styck i stor Kassificering och KcxJifiering (FKC) :r: Reparat iansfär band (Ansvarsanråde betr teematerie) Identifiering och kassificering Sanmandrag över kanpenenter (Stansunder ag) I Specifikationer och tekn i ska da ta f ör kanponenter Da tarrosk i n -t -{) Q Magnetband ~~ Kanponent i sta Kanpenen t i s ta <anponen t i s ta Kanpqnent i sta över sa;nt i ga karpenenter för ensk i d apparat för reparat i on s- förband för OriB och Ka försva - _j I en första etapp ska föjande fem komponentgrupper tagas med: Motstånd, Kondensatorer, Göd am por, Säkringar, Eektronrör och havedare. Dessa fem komponentgrupper förekommer amänt i stort anta (ti ca 75 /o av det totaa anta et) i dc festa teeapparater (jfr de streckade staparna b i fig 2). I en andra etapp tikommer andra komponcntgrupper, såsom Transformatorer, Ström stäa re, Reäer m m. De därefter kommande etapperna har ~'innu inte bcst:imts, men avsikten är, att om möjigt föja upp och tigodose behovet av sammansatta reservdear och utbytesenheter på samma sätt. Uppäggningen i stort av arbetet med framtagning av reservdessatser för teematerieen enigt de principer, som hir beskrivits, framgår av vidstående fig. 3. 170 T eoret i ska behovs be räkningar statistik över f redsförbrukning Satssanmansättn i ng och förpackning vid M::F Repa rat ions förbandens resurser. Persona (anta och kvaitet) okaer, i nstrurrent och verktyg Fig. J. Bockschema över framtagning av reservdear. Underhåsbehov De utredningar rörande teeunderhå, som inedningsvis omnämnts, redovisar ett ackumuerat och ökat behov av teeunderhål Beräkningarna har vid kontro visat sig utgå ifrån större materievoymer än i verkigheten. Uppgifterna i övrigt, t ex bestämningen av underhåsintervaens ängd, grundar sig på teoretiska be6kningar och antaganden, som ej heer kunnat äggas ti grund för praktiska åtgärder. Några generea anmärkningar mot den materie, som är i drift, är inte kinda och för den förrådsstäda materieen finns inga uttaanden om eer indikationer på att beredskapskraven inte kan innehå as. Vid ett anta stickprovskontroer, som utförts av marinförvatningen, b a i samband med vapeninspektioner, har dock framkommit behov av en ökad underhåsinsats för t ex materie, som ej är i drift (förrådsstäd eer på annat s~'itt beredskapsförvarad). Måsättningen för det i fred bedrivna förebyggande underhået 171
bör vara en underhåsinsats av en sådan omfattning, att materieen kan driftsättas vid mobiisering direkt eer inom faststäd tidsrymd. För att kunna fya dessa krav erfordras ej så mycket ärda utäggningar men vä kunskap (fakta) om materieens tistånd. Härvid vore det av stort värde, om man kunde uttrycka (mäta) med siffror, vad man i sådana sammanhang taar om. Först då kan uppgifter från oika hå jämföras och norrner fastsås. Rapporteringen i förut nämnda materieuppföjningssystem -64 syftar ti att ämna underag för sådana fakta, t ex om kartigängighet och funktionssannoikhet. Finns uppgifter om funktionssannoikheten kan man som kriterium för va av underhåsi nterva ange ett visst v ~irde, som under en viss tid inte får underskridas. Om så sker, måste underhåsåtgärder vidtas, som återför funktionssannoikheten ti önskad nivå. Det bör ankomma på besutande myndighet att för varje materietyp i måsättningen fastst~ia ämpigt värde på den nedgång av funktionssannoikheten, som kan tiåtas. Att i nuäget utan ingående hmskaper om underhåsbehovet genom centraa anvisningar öka underhåsi nsatsen är inte ti råd igt. Det är inte bara dyrbart att överdimensionera underhået, det kan också, som påpekats i ett tidigare avsnitt, ha direkt motsatt icke önskad verkan i form av en minskad ti för! i dig het. Svaret på frågan - behövs en ökad underhåsinsats - kan f n inte entydigt besvaras. Sannoikt är förhåandet detta, att kvaiteten är ojämn och att det inom vissa sektorer finns en viss eftersäpning. De brister rörande underhåets omfattning, innehå och enhetighet, som framkommit vid en de undersökningar, kan rättas ti sedan nu pågående översyn av URN tee genomförts. Onskemå har även framförts om utökning av rapporteringsverksamheten för teematerieen i system -64. Underhåsresurser Beroende på underhåsarbetets art fordras persona med oika utbidning samt tigång ti verktyg, instrument, verkstadsokaer m m i oika omfattning. Med detta som utgångspunkt har underhåsresurserna indeats i tre oika kategorier. FATU-utredningens 172 definitioner avviker härvid från den i URN tee faststäda indeningen och kan sammanfattningsvis anges på föjande sätt: Kategori A utgörs av materieens bemanning med främst driftsvårdsuppgifter. Kategori B utgörs av okaa och regionaa verkstäder med främst tisynsuppgifter. Kategori C utgörs av centraa verkstäder med främst översynsuppgifter. Indeningen kan synas ämpig, men det finns inte desto mindre invändningar mot arbetsuppgifternas fördening på oika nivåer. Den passar bäst för förebyggande underhå. Denna typ av underhå möjiggör också en ratione verkstadspanering. Arbetsuppgifternas innehå och art mean å ena sidan förebyggande vård och å andra sidan reparationstjänst skijer sig emeertid icke nämnvärt. Behovet av reparationer kan åtminstone i de festa fa inte förutbestämmas och förhåandena är ofta sådana, att åtgärderna måste insättas snabbt och på den pats, där materieen finns. Bemanning och utrustning kan därför icke ske efter kvaitetsnormer, som utesutande dikteras av den förebyggande vården, och därmed faer devis motivet för indeningen. Den största stötestenen utgör emeertid tikomsten och utnyttjandet av s k centraa teeverkstäder. F n finns två sådana verkstäder, nämigen AB Teub i Växjö och CVA i Arboga. En tredje verkstad paneras att uppföras i Östersund. Tanken är härvid att man genom centraisering av underhåsarbetet ska kunna få stora serier av materie av samma sag, viket möjiggör en rationeare drift och ett biigare underhå. Svårigheter föreigger för marinen att organisera och genomföra underhå vid centraa verkstäder. Orsakerna är många, b a föjande: Marinens materie är i stor utsträckning fast instaerad i fartyg och i anäggningar iand och icke direkt åtkomig för transport ti centraa verkstäder. Underhåsåtgärderna utförs ofta på patsen, där materieen finns, varför det i amänhet saknas s k utbytesenheter, då sådana tidigare ej erfordrats. Underhåsresurserna är redan koncentrerade ti ett begränsat anta patser och är dimensionerade för att motsvara marinens behov i fred och krig. Utnyttjas de centraa verkstäderna i den omfattning, som utred- 12 173
ningen avser, bir syssesättningen vid "egn~" ve:kst~der otiräckig och personaens utbidning för sina uppgifter 1 kng eftersatta. I princip är det nämigen så, att de personea tekniska _resurserna baanseras av tigängiga underhåsmedel En avtappmng av underhåsmede ti centra verkstad bör såedes medföra en obaans. Härti kommer att ca 40 /o av de sammanagda personaresurserna ianspråktas för andra arbetsuppgifter än underhå, främst instaationspanering och -arbeten, som bestäs av marinförvatningen och som betaas med särskida mede. Dessa arbetsuppgifter varierar ti tid och omfattning och arbetsbeastningen på de "egna" verkstäderna skue bi mycket ojämn, om inte underhåsarbete av det sag, som man vi överföra ti centraa verkstäder, finns att tigå. Andra uppgifter, som också kräver varierande arbetsinsatser, är förvatningarnas medverkan i den tekniska driften vid rustade förband, beroende på vakanser av motsvarande miitär persona. I vissa fa, då vi sjäva saknar resurser och det gäer främst inom CVA verksamhetsområde, är det en mycket stor förde, att de gemensamma verkstäderna finns att tigå. Man kanske därför kan hoppas att denna fråga, som inrymmer så stora åsikts- och intressemotsättningar, så småningom ska få en kompromissösning, som kan godtas av aa berörda parter. Underhåsuppgifternas fördening Det åigger marinförvatningen enigt Kung Maj :ts instruktioner "att särskit tise att marinens fartyg m m samt övrig vapenteknisk och skeppsteknisk materie är ändamåsenig och brukbar samt förvaras på ämpigt sätt (SFS 1965:830 3 )." Denna att-sats fastägger marinförvatningens ansvar för b a underhåstjänsten inom marinen. I samband med den nyigen introducerade ordningen, att edning och samordning av teeunderhåsverksamheten inom krigsmakten ska ankomma på fygförvatningen, har man iband ifrågasatt, om inte marinförvatningens ansvar härigenom begränsas vad gäer teema terieen. I det kung brevet, som zegerar TUK:s verksamhet, framgår emeertid att. så inte är faet av föjande formuering "armeförvatningen, mann- 174 förvatningen och fygförvatningen äga ansvaret för underhået av teematerie inom vederbörig försvarsgren". De oika uppgifter, som ur förvatningssynpunkt brukar hänföras ti begreppet underhåsverksamhet, är föjande: Materieuppföjning Materieinspek tioner Behovsberäkningar Reservdesfrågor Vård Reparation Modifiering. Om man i uppgifterna innefattar såvä utarbetandet av föreskrifter för de oika funktionerna som paneringen och genomförandet av sjäva åtgärderna, återfinnes uppgifterna enigt ovan såvä i den centraa instansen marinförvatningen som vid de regionaa förvatningarna. Se fig. 4. Inom marinförvatningen är underhåsuppgifterna fördeade på såvä sakorganen som på de funktionea enheterna. Vid teebyrån, som är sakorgan för teematerieen, handäggs de materiebundna uppgifterna. Beträffande vård och reparationer omfattar uppgifterna framtagning av föreskrifter och anvisningar samt anskaffning av underhåsutrustningar m m. Det ankommer vidare på sakorganet, att vid anskaffning göra materieen konstruktivt underhåsvänig samt anpassa den ti de marina underhåsresurserna. En annan uppgift av samma sag, som sakorganet ävenedes ansvarar för, gäer ändringar på materieen (modifiering). sådana åtgärder sker under materieens utnyttjandeperiod och avser att utöka materieens prestanda och/eer ivsängd. Vid örogsbaserna och kustartieriförsvaren är underhåsuppgifterna så gott som utesutande av vidmakthåandekaraktär och består främst av panering och genomförande av underhåsåtgärderna. ~en persona, som förvatningarna utnyttjar för underhåsarbete, år av varierande sag och med oika organisationstihörighet. I amänhet är det fråga om verkstäder, som tihör fristående boag, är understäda Fabriksstyresen eer ingår i förvatningsorganisationen. Det kan även vara miitär eer civi förvatningspersona, som Utnyttjas för detta ändamå. Om man bortser från att arbetet ska bedrivas rationet och att personaen ska kunna disponeras i krig, har organisationsformen i och för sig mindre betydese. I många fa 175
MATERIELBUNDNA UPPGIFTER (VR) ADMINISTRATIV LEDNING M M Anskaffning Budgetärenden (C P) Anpassning av materie Samordning (ftg) (S) In st r u ment oc h verktyg H Redovisningsfö re skrifte r ( F) Reservde a r Verkstad sresurser ( O) Behov s be räkning a r Nomenkatur. För a gsverksamh at (N) Kassificering och kodifiering Informationssystem (Y, VK) Fördening. Förr ådstagning Dr i fisföreskri f ter Vårdföreskrifter Driftsuppföjning Modifieringsåtgärde r L,..:O. L,.:O. försvarsgrenarna. Beträffande marinförvatningen kan det synas som om underhåsuppgifterna är fördeade på ett sådant sätt, att det innebär en spittring av ansvaret och resurserna. Det är i viss mån riktigt, men man kan även påvisa fördear hos denna organisation. Ser man t ex underhåsfrågorna som något direkt sammanhängande med materieens konstruktion och drift, bir ansvarsbiden en annan. Ansvaret för den enskida apparaten eer det system, där den ingår, är då konsekvent - från projektstadiet under utnyttjandeperioden och fram ti kassationsbesutet - sammanhået inom ett och samma sak organ. Ör B Ka-försvar --'SZ "<:::':7 Panerar och verkstäer underhå och driftåtgärdar Driftsuppföj ning Ekonomi sk kontro Anskaffn ing av vissa reservdear Besiktning Utför underhåsarbetet ""'7 Fig 4 Underh!isuppgifternas fördening inom och mean oika nivåer är dock den bristande enhetigheten en beastning. Det är t ex svårt att föja upp de verkiga underhåskostnaderna, så att jämförese mean oika verkstäder kan ske vid anbud m m. Ansvarsfördeningen inom marinen iksom marinförvatningens organisation skijer sig från övriga försvarsgrenars. Vi har en mera deciderad ansvarsdeegering i vad gäer underhå och underhåsmedens disponerande. Vi har heer icke någon särskid underhåsorganisation inom marinen i ikhet med exempevis fygvapnet. Dessa frågor torde vara föremå för särskid uppmärksamhet inom den pågående för>:atningsutredningen, där direktiven antyder, att man ska eftersträva samgående och större enhetighet mean de oika 176 Verksamheten i krig Underhåsarbete av det sag, som bedrivs i fred, kommer även att behövas i krig. Det är dock sannoikt, att underhået får en devis annan inriktning med tyngdpunkten agd på driftvård och reparationer. Vid mobiisering och i ett beredskapsäge ska huvuddeen av materieen sättas i drift. Detta kommer att stäa krav på mijövan och kunnig persona, som på rustnings- eer uppstäningspatser kan utföra erforderiga inkoppingar och kontroer av funktion och prestanda. Teematerieen bör därefter befinna sig i ett sådant tistånd, att den förebyggande vården fortsättningsvis kan begränsas ti driftvårdsåtgärder. Reparationernas omfattning och art i ett kommande krig kan knappast bedömas i förväg. Vissa reparationer bir kanske enka, t ex rutinmässiga fe orsakade av sitage, ovarsamt handhavande, överbeastning m m och kan utföras på patsen utan att någon större yrkesskickighet erfordras. I andra fa kan det bi nödvändigt, att materieen förs ti verkstad eer att den repareras på patsen av en utsänd reparationspatrul Vid bekämpning av våra stridskrafter kan skadorna innebära totaföruster eer skador av sådan omfattning, att de kan jämföras med totaförust. Skador av denna art saknar intresse för paneringen av reparationstjänsten i krig. Däremot kan naturigtvis även krigsskador av mindre omfattning uppkomma, som bör åtgärdas av reparationsförbanden. Exempe på skador av denna art kan vara 177
spitterskador i antenner, vridbord och andra oskyddade dear av teeanäggningar detonationsskador ( tryckvågsskador) vid bombfäning, artieribeskjutning och kärnaddningsexposioner på materie, som befinner sig på kortare eer ängre avstånd från nedsagspunkten samt avbrott på trådförbindeser genom stridshanding eer genom sabotage. De oika åtgärder och förberedeser, som i fred ska vidtas och som är anbefada i oika grundäggande direktiv, kan av sekretessskä inte behandas i denna artike. Här ska därför endast anföras några sammanfattande synpunkter på de åtgärder, som faer inom förvatningarnas ansvarsområde. En förutseende panäggning bör eftersträva, att de materiea resurserna stäs ti de stridande förbandens förfogande i god (rätt) tid, på rätt pats och i rätt omfattning. I god tid måste innebära att resurserna - instrument, verktyg och reservdear - ska finnas ti hands, när de behövs. Tidsfaktorn medger i amänhet inte, att för materieens drift viktiga reservdear förvaras så att bestäning och transport erfordras för att de ska bi tigängiga. För reparationer, som är av kvaificerad art eer stor omfattning, måste man även tänka sig, att dessa kan utföras på annan pats och att reservdear och övriga resurser ävenedes paceras där. På rätt pats måste i konsekvens med föregående innebära, att reservdearna m m i första hand ska finnas ombord eer i ansut- ning ti materieens uppstäningspatser. För den materie, varom det här är fråga om, torde detta i amänhet vara möjigt utan oägenheter. Vissa synpunkter kan dock äggas på frågan om rätt pats. ~inns fortifikatoriskt (rimigt) skydd för materieen framme på stndspatsen (uppstäningspatsen) eer ej? Finns det utrymme överhuvudtaget? Ar tigången på reservdear så stor, att den kan fördeas ti oika nivåer eer är tigången t ex av ekonomisk anedning så knapp, att den måste förvaras centrat inom regionen (örogsbaserna, kustartieriförsvaren)? Finns reparationspersona i erforderig omfattning och med erfor- 178 deriga kvaifikationer vid förbanden? Finns transportmöjigheter och är materieen transportsäker? Ar det ett stridsekonomiskt krav (trots högt pris) att ägga reservdear på ägsta nivå? I rätt omfattning innebär att instrument - verktygs- och reservdessatser - ska vara rätt sammansatta. Underag för detta kan b a fås erfarenhetsmässigt och genom statistisk bearbetning på sätt som tidigare berörts. Behoven av större reservdear (antennmaster rn m) och utbytesenheter för hea eer viktigare funktioner i anäggningarna bir ofta prioritetsfrågor, där medestigången bir en bestämmande faktor. Sammanfattning - utveckingstendenser Av redogöresen torde ha framgått att några större förändringar hittis inte genomförts betr teeunderhåets innehå och organisation inom marinen. Underhåsutredningarna innehåer en mängd informationer och fakta av såvä grundäggande som principie art. Genom remissbehandingen hos berörda myndigheter samt genom diskussioner, som förekommit i ansutning ti avgivna yttranden, har värdefua kunskaper tiförts den marina organisationen, viket i sin tur givit upphov ti prövning och kontro av de egna förhåandena samt stimuerat ti initiativ ti förbättringar inom den befintiga organisationens ram. Utredningarnas huvudförsag att inrikta teeunderhåsverksamheten mot gemensamma centraa och regionaa verkstäder har däremot endast kunnat genomföras i begränsad omfattning. Orsakerna härti är - förutom ökade initiakostnader m m - att ett genomförande skue påverka den marina fredsorganisationens sammansättning och nuvarande ansvarsfördening mean centra och regiona förvatningsnivå. Marinförvatningens handingsinje (som den praktiskt kommer ti uttryck) är att "skynda ångsamt" och genomföra förändringarna i den takt resurserna medger och utan att rasera värdefua tigångar i den egna organisationen. Det finns också anedning att bicka framåt och se vad den tekniska utveckingen kan innebära för teeunderhåstjänstens vidkommande. Som tidigare nämnts kännetecknas utveckingen inom tiföritighetstekniken av mycket snabba förbättringar. De tekniska 179
andvinningarna kan emeertid tigodogöras endast i den takt den befintiga materieen ska förnyas, viket sker successivt och i betydigt ångsammare takt än det tekniska framåtskridandet. Under senare år har eektronrören atmer fått vika för transistorer och övriga havedarkomponenter, viket medfört en mångdubbing av såvä ivsängd som tiföritighet. Dessa komponenter har dock ännu så änge en begränsning vad gäer kombinationen mycket höga frekvenser och stora effekter. Det kanske viktigaste, som just nu håer på att hända inom den tiämpade eektroniken, är de begynnande appikationerna av den integrerade kretstekniken. F n har denna teknik mest kommit ti användning i den digitaa kretstekniken, t ex för datamaskiner och för vissa mätfunktioner och finns f n representerad endast i två apparattyper inom marinen. Goda potentiea utveckingsmöjigheter finns även för injära kretsar, t ex inom radioteknik och iknande. Vad som i första hand kanske observerats är de extremt små dimensioner sådana kretsar kräver. I många tiämpningar har man ej nämnvärd nytta av den ångt drivna miniatyriseringen och dess framtida förutsedda storhet igger kanske därför inte atid i kretsarnas itenhet. Det praktiska värdet torde kanske främst bi dessa kretsars förmodade mycket höga tiföritighet, ånga ivsängd och ätthet ti fediagnos (antingen/eer). Dessa senare egenskaper hos materieen kommer i sin tur i positiv riktning påverka teeunderhået b a genom ett mindre underhåsbehov. Det är också tänkbart, att underhåsarbetets karaktär ävenedes måste förändras. Genom att funktionerna i apparaterna kan standardiseras och koncentreras i små och ätt utbytbara enheter (kort) kan utbytesprincipen tiämpas och göras ekonomiskt fördeaktig. Om ämpigt anpassade underhåsföreskrifter finns, kan man pedöma, att underhåsarbetet i framtiden kan utföras av ett mera begränsat anta tekniker. Reparationerna av defekta kretskort kan även tänkas ske hos tiverkaren, viket kan vara en förde med hänsyn ti kretsteknikens förmodade snabba utvecking och därav betingade behov av modifieringar. 180 KAPTEN ERNA J. ALLMER O CH G. SUN DQVIST Arbetstidsregeringen vid förs va re t Arbetstidsregeringen för försvaret infördes som bekant 1/1 1963. Erfarenheterna har givit vid handen att den varit ti förde såvä för myndigheten (arbetsgivaren) som för den enskide (arbetstagaren). Man skue därför kunna förvänta sig att arbetstidsregeringens innebörd och utformning skue vara amän egendom och stå fut kar för aa. Så är icke faet. Att bestämmeserna i vissa fa i efterhand utformats så att de ge intryck av kineseri är en sak, men huvudprincipen borde dock stå kar för aa. Den avdening inom marinstaben - amänna avdeningen, sektion 2 - som handägger arbetstidsfrågor får ofta höra uttryck som "Arbetstidsregeringen gäer för kaptener i den mån det går". "Jag är ej berättigad ti övertidsgottgörese så jag tar ut kompensationsedighet." "Fritiden är den tid, då man ska vara i hemmet." Det kan därför vara på sin pats att redovisa arbetstidsregeringens innebörd och tiämpning för en större marin pubik, vars tjänstgöring regeras av bestämmeserna. Arbetstidsregeringen har kommit för att stanna och med drygt fyra års erfarenheter av systemet i bruk kan sägas, att regering av arbetstid för den normaa fredsverksamheten är värdefu. Vissa speciaprobem har kanske ännu icke kunnat ges en sådan utformning som den miitära tjänsten kräver. Strävan för närvarande är emeertid att söka ösa dessa speciaprobem. Samtidigt strävar man mot att göra bestämmeserna så enka och entydiga som möjigt. Som förut nämnts infördes arbetstidsregeringen 1/ 1 1963 genom kbr 26/11 1962. Detta kungiga brev har omarbetats i viss mån och f era brev har utkommit, det senaste 4/11 1966. Som grund för förstnämnda kungiga brev åg en utredning "Arbetstidsregering för mii- 181
tär persona och civimiitär 1962:30". Statens Offentiga utredningar En nyhet i kung. brevets utformning var att det i vissa fa ga1 s tokningsföreskrifter efter bestämmeserna. Enigt bestämmeserna gäer arbetstidsregeringen för praktiskt taget a fast anstäd persona. Undantagna är i princip reservpersona, som fugör författningsenig tjänstgöring, samt eever vid skoor. För de sistnämnda är det att betrakta som ett axiom att arbetsgivaren icke kan panägga och faststäa den tid viken erfordras av den enskide för hemarbeten och förberedeser för att kunna föja undervisningen. Arbetstiden ska uttas som veckaarbetstid och utgör 45 timmar per vecka. För en de persona uttas hea arbetstidsvoymen, för andra åter ej hea tiden utan viss de "uppsammas" för att då arbetsgivaren så bestämmer tas ut i form av förbandsövningsdygn. För persona i sjötjänst är veckaarbetstiden även reducerad för "bufferttid". Ti begreppen förbandsövningsdygn och bufferttid återkommes framdees. Avgörande för viket arbetstidsmått som ska uttas är den enskides pacering i sag av tjänst. Kung brevet redovisar oika sag a v tjänst samt ti tjänsten hörande veckaarbetstid och i förekommande fa antaet förbandsövningsdygn. Som rege framgår det av aktue kommendering viket sag av tjänst den enskide är pacerad i. Råder okarhet ska tjänstepacering ordersättas. Avgörande för viken veckaarbetstid och anta förbandsövningsdygn den enskide ska fugöra är aktue tjänstepacering. För att undvika onödiga ompaceringar i tjänst bibehåes dock innehavd arbetstid vid tifäiga kommenderingar under 45 dygn. Avgörande för arbetstidsregeringen är att arbetstiden för den enskide ska vara panagd d v s befattningshavaren ska veta när han ska utföra arbetet och när han har fritid. Under vissa förhåanden är detta icke möjigt att ange för arbetsgivaren. Det är därför som begreppet förbandsövningsdygn införts. Under förbandsövningsdygn förbrukas den uppsammade arbetstiden. På tjänstgöringsista redovisas enbart tidpunkten då förbandsövningen börjar respektive sutar, viket innebär att den enskide under dygnet teoretiskt kan få arbeta mean 0-24 timmar beroende på omständigheterna. För att 182 förbandsdygn ska få uttas är VIssa fordringar angivna i kung brevet. Den enskide "nostäs" kaenderårsvis beträffande förbandsövningsdygn. Det kan därför tänkas att den enskide icke uppsammat någon tid för dyika när en övning äger rum. Detta har icke någon betydese utan avgörande är i viket sag av tjänst vederbörande är pacerad vid övningstifäet. Å andra sidan om den enskide icke fugjort aa förbandsövningsdygn under året behöver han icke göra någon "återbetaning" i form av utökad arbetstid utan den uppsammade tiden efterskänks. I sjötjänst används bufferttiden vid sådana tifäen då en övning icke kan avsutas på faststäd tid på grund av förhåanden varöver fartygschefen icke kunnat råda, t ex sjögång, dimma, beroende av andra fartyg o d. Missar däremot fartygschefen en tiäggning, så att försening uppstår, uppkommer övertid! Fritid är den tid då den enskides tid icke är panagd för att utföra arbete. En tjänsteresa är såedes fritid, men för att återbetaning i fo rm av arbete icke ska behöva ske, får i förekommande fa viss tid per dygn under resan dock redovisas som arbetstid. Om ett kompani transporteras med bussar ti en skjutbana är resan dit och hem fritid för befäet utom för den som tjänstgör som fordonschef e dy. Om utspisning anordnas vid skjutbanan, uppstår fritid för befäet under måtidsrasten utom för den eer de som övervakar utspisningen, d v s ha en uppgift. Dessa ska dock i förekommande fa beredas fritid för intagande av måtid. För viss persona är en de av veckaarbetstiden avsedd för s k fria förberedeser. Dessa får utföras utanför arbetspatsen. Det är att märka att fria förberedeser endast får tas ut då befattningshavaren fugör tjänst i vika fria förberedeser finns. Som exempe kan nämnas: En befattningshavare i trupptjänst vid Karskrona Örogsskoor har 3 timmar fria förberedeser per vecka. Kommenderas han under en vecka tifäigt ti örb S stab bibehåer han sin veckaarbetstid om 45 timmar men erhåer inga fria förberedeser. I samband med fria förberedeser må även nämnas de förberedeser som instruktör behöver före ektion eer övning. Dessa förberedeser får inäggas i veckaarbetstiden endast i den mån de omfattar direkta övningsförberedeser och icke något inärande av ämnet. Sitt yrke måste den enskide kunna. Behöver han extra preparering får tid för fria förberedeser eer fritid användas härför. 183
Ett karäggande av ovanstående ger föjande exempe. Före en ektion i navigation måste instruktören ägga ut ett anta kurser m m i ett sjökort, viket krävs för sjäva ektionen. För detta arbete ska förberedesetid inpaneras för instruktören. Metoder för uttagandet av dessa kurser m m ska däremot instruktören behärska, varför någon "extra" tid för iniärandet av detta inte får schemaäggas. Tjänstgöringen för den enskide regeras genom dagordning eer tjänstgöringsista. Chefen för marinen har föreskrivit när det ena eer andra sättet ska tiämpas. Det är dock ingenting som hindrar att dagordning tifäigt ersätts med tjänstgöringsista eer tvärtom. Tjänstgöringen - framförat i sjö- och trupptjänst - kan kräva oika arbetstidsuttag under veckorna. Chef panägger detta genom att under fjortondagars perioder ta ut oika arbetstid av den enskide (eer i fyraveckors perioder om den enskide ger sitt medgivande). Under vissa förhåanden kan det för grupper av arbetstagare vara nödvändigt att omfördea arbetstiden under ängre tid. Detta kan ske genom koektiv omfördening, viket sker under en fyraveckors period. Koektiv omfördening ska ordersättas. Omfördening av arbetstid kan under vissa förhåanden krävas i stabstjänst. Då upprättas - som förut nämnts - en tjänstgöringsista för aktue tid. Beträffande koektiv omfördening råder vissa missuppfattningar om dess tiämpning. Begreppet koektiv behöver inte vara en skoa, regemente eer dyik stor enhet utan kan t ex vara ett fartyg, en division, ett batteri eer en puton. Begreppet koektiv får emeertid ej drivas in absurdum. Om viss befattningshavare ej erfordras under för koektivet angiven arbetstid, kan han tifäigt utgå ur koektivet. Detta ska givetvis ordersättas. Bestämmeserna om arbetstidsregering omfattar även vissa ekonomiska bestämmeser. Ersättning utgår såunda med 65: - / dygn för varje fugjort förbandsövningsdygn. För icke arbetstidsregerad persona - t ex eever i skoor - som detar i förbandsövningar utgår särskit förbandsövningstiägg av samma storek. För arbete på övertid eer på obekväm tid kan under vissa fö r håanden utgå gottgörese. Den enskide upprättar ett gottgöreseunderag och i vissa fa ankommer det på oka myndighet att pröva 184 huruvida gottgörese ska utgå, i vissa fa ska försvarets civiförvatning avgöra ärendet. För att gottgörese för övertidsarbete ska kunna utgå gäer generet att arbetet ska vara.) beordrat, 2) kunna kontroeras samt att 3) befattningshavaren ej får inneha högre önegrad än 19. Gottgöresen kan utgå antingen i form av kontant ersättning (övertidstiägg) eer i form av fritid (kompensationsedighet). För arbete på obekväm arbetstid utgår obekvämtidstiägg. Det är en amänt utbredd missuppfattning att detta kan tas ut i stäet för övertidstiägg. Tiägget kan endast utgå för arbee på panagd ordinarie arbetstid, om denna infaer under obekväm arbetstid. För vissa tjänster (kustradiostationer, isbrytare m f) gäer särbestämmeser, som icke upptagits i denna artike, då denna enbart avser ämna en amän orientering om arbetstidsregeringen. Den januari 1968 ska arbetstiden förkortas med 2 1/2 timme. Arbetstiden är nu som förut framhåits 45 timmar per vecka. Utan att föregripa nu pågående utredning om arbetstidsförkortningen syns dock föjande ösningar vara möjiga. a) en förkortning av uttagen veckaarbetstid b) en minskning av antaet förbandsövningsdygn c) en kombination av a) och b) Viken ösning utredningen väjer är f n (februari 1967) okänt. Som förut framhåits har arbetstidsregeringen varit ti gagn för försvaret. Arbetsgivaren (myndigheten) har genom regeringens införande bivit tvingad ti ett ångtidspaneringstänkande i större utsträckning än förut. Härigenom har arbetstiden kunnat utnyttjas på ett rationeare och effektivare sätt än tidigare. För arbetstagaren har arbetstidsregeringen inneburit, att individen bättre vetat hur kommande veckor ur arbetssynpunkt kommer att te sig och därigenom kunnat panera sin egen fritid efter rådande förhåanden. Vidare kan den enskide numera erhåa ersättning för utfört övertidsarbete, viket tidigare ej varit möjigt. 185
K. E. LINDEMAN Japans miitära situation Kontrasterna mean den orientaiska och västerändska ivsstien prägar biden i Japan. Den japanska nationen avviker mycket från de nyfödda staterna i Asien och Afrika, vika är i färd med att bygga nya nationer. Bomben i Hiroshima och det senaste krigets händeser är i minne. Den pågående aktuea aktiviteten och spänningen i Fjärran Ostern har å andra sidan ej heer gått Japan förbi. De ekonomiska framgångarna har fört Japan mot växande sjävmedvetande. Landets sagkraft på det ekonomiska panet är effektiv. Exportkonkurrensen demonstreras av Japan at starkare år från år. Rikets edare för en skickig poitik och har undvikit att kompromettera sig i de änder, där Japan har intressen. Man har inte tagit några risker som skue innebära fara för krig. Landet står i stort sett neutrat mean Väst och Ost och är i princip devis antiväst, antiöst och antikommunistiskt. Nationens särprägade attityd och möjigheter står i samband med det insuära äget. Japan har en insuär position vid randen av Stia Havet och Asien. Landet består av 3300 öar tätt inti Asien. 200 km skijer Japan från Korea och Kina igger på ett avstånd om 960 km. Ytareaen är 390.000 km 2 viket bott är något mer än Finands. På detta område tränger sig en befokning om 93 mij. Där finns 1/30 av värdens befokning på ett område om 1/366 av värdsgobens andyta. Endast 15 Ofo av andets totayta är odingsbar. I de sex större städerna, aa med över en mijon invånare, bor 18 /o av Japans befokning. Tar man åter aa städer med över 200.000 invånare, finns 30 /o av befokningen inom dessa sammanträngda patser. 186 Japanerna i.ar visat sig vara ett fok med smidigt sinneag, som rest sig ur nederaget och snabbt tifrisknat, nu samarbetande med aa änder. Det är idag det modernaste band de asiatiska änderna och spear en edande ekonomisk ro i sin värdsde. Japan har ikt Västtyskand byggt upp en jätteindustri och intar femte pats i industrivärden. Som skeppsbyggare och konstruktörer har japanerna främsta patsen och som ståproducenter står andet på tredje pats. Livsmedesproduktionen täcker 4/5 av behovet, resten måste importeras. Japanerna är ett dugigt sjöfok och goda fiskare. Fisket är en viktig beståndsde i hushået. Landet saknar rika naturtigångar men äger ikvä en ofantig industri. Fokets strävsamhet påminner om den schweiziska. Japan måste exportera för att kunna eva. Råvaran för industrin är mestades importerad. Det finns b. a. ej tiräckigt av så viktiga produkter som ko, oja och trävaror. Japan exporterade före kriget snarare ätta varor, medan man nu minskat exporten av textivaror och ökat exporten av tunga varor av precisionskaraktär. J apans statsedning har på ett beundransvärt sätt öst syssesättningsprobemet. Det har funnits tider av fokvandring ti Sydostasien och Sydamerika. Man räknar nu reaistiskt med att den nya generationen ska arbeta i hemandet. Nativitetskontroen är väsentig och nödvändig. Den åriga tiväxten är ikvä 700.000. Trots fokökningen har arbetstifäen kunnat erbjudas. Före kriget riktade man häften av handen mot Asien - nu går mindre än en tredjede ti denna värdsde. En betydande de av utrikeshanden är nu inriktad på de rika änderna, b. a. USA. Tredje värden bjuder en vid marknad, men saknar finansieringsresurser. Handen.ijå den stora grannen Kina är obetydig - men handesutbytet uttrycker ingaunda Japans förhoppningar och strävan beträffande varuutbyte. Japans insuära äge är fundamentat och detta förhåande ger även andet sin begränsning. Geopoitiskt sett har andet en viktig position. Oriket har bivit en storbastion mot kontinentmakter i Fjärran Ostern. De 3300 pärbandsikt beägna öarna har sin givna miitära betydese i dagens maktspe. Landets närhet ti kontinenten gör att det å andra sida är oskijaktigt änkat ti fastandet. Mittemot över havet igger de två kommunistiska jättarna, som bestämmer över Japans situation. Att det finns en icke enig gu och röd kommunism som granne förenkar kanske Japans aktuea äge. 187
På Stia Havets sida möter Japan de mäktiga amerikanska och brittiska sjömakterna. Västs strategi baserar sig på ökedjan Austraien-Fiippinerna-Ryukyu-Japan, där Japan är kanske den viktigaste änken i systemet. Om USA skue vara tvungen att ämna Okinawa-basen, skue Formosas och Sydvietnams försvar förändras. Norra Stia Havet skue faa under kommunistisk kontro och Aaska vara mindre skyddat för aggression. USA skue se sig tvungen att stäa om sin Stia Havsstrategi. De västiga och östiga parterna är färdiga att betaa en hög insats för infytande i regionen. På kommunistsidan skue ö-andet utgöra ett skydd mot Stia Havsmakterna och en utgångsposition för egen maktutövning över havet. Japan är genom sin stora befokningstäthet och sina sammanträngda industricentra speciet sårbart mot moderna vapen. Landet har som granne det atomutrustade Sovjet och ett ständigt nytt hot utgör det nukärt upprustande Kina. En pötsig väsentig situationsförändring har ägt rum. I bedömandet vore det oriktigt att ej beakta dessa två faktorer. Medvetandet om USA:s atomparapy ger Japan trygghet vid nuvarande konsteation. Det bör beaktas, att Japan är den enda nation som sjäv uppevt nukärvapnets verkningar i Hiroshima. Det finns dock röster, som taar för anskaffande av egna nukärvapen. Två före detta fiender, USA och Japan, har efter andra värdskriget genom försvarsfördrag koegiat i Fjärran Östern försökt bevaka freden. Ett starkt asiatiskt and har såunda kommit att samarbeta med den fria värden. Utan Japan hade USA ej kunnat ordna Korea-försvaret. Japan bev då en oumbärig framskjuten bas i Stia Havet mot kommunistisk aggression på asiatiska fastandet. På Korea kämpade 80.000 friviiga japaner under Mae Arthur. A ven idag sedan de asiatiska krigspatserna förskjutits mot söder, har de japanska fott- och fygbaserna bevarat sin betydese för USA och den dag operationerna fyttas nordigare stiger motsvarande baser i miitärt värde. Japan är och förbir nycken i Stia Havsförsvaret och västern räknar med att Japan är dess förpost i Asien. De japanska öarna är viktiga änkar i den viktiga försvarskedjan av öar från Aaska ti Fiippinerna. Japan bir otviveaktigt det starkaste avsnittet. Hea det amerikanska Fjärran Östern-försvaret med dess strategiska djup stöder sig geografiskt på tre injer: 188 injen Korea-Formosa injen Aeuterna-Japan- Okinawa-Fiippinerna stödjepunkterna Pear Harbour, Midway, Wake, Guam, Caroinerna, Marianerna, Marsha, Pamyra och Johnstonin. Tis nu har USA burit huvudansvaret i detta vädiga oceanområde. Japan är dock en viktig partner för USA. Amerikanarna har rätt ti baser i Japan, ehuru Japan ej hör ti någon av de stora pakterna. Japan har visserigen jämsides sina rent nationea intressen, som avviker från koegans. Som en starkt havsorienterad nation är intressena dock i stort sett identiska. I den mån Kina går mot att bi atommakt är USA:s atomskyddssköd ett japanskt ivsintresse. Den japanska ön Okinawa är huvudbasfästet för USA på japanskt område. Det är ett reativt biigt pris för den trygghet sjunde fottan och dess starka strategiska fyg samtidigt ger även åt Japan. Japan sjäv har mindre försvarskostnader och andet har kanske just därför ej behövt visa överdrivet intresse för Stia Havets stora miitära probem. Amerikanarna anser, att Okinawa är den miitärt avgörande ön mean södra Japan och Formosa då det gäer oceanens försvar. Japans och USA:s ömsesidiga säkerhetsavta ska förnyas år 1970. Händeserna i Sydostasien är reaiteter att räkna med även för Japan. Kommunistkriser i Syd- och Nordvietnam, Laos, Maaysia, på -Borneo, i Indonesien och reationerna mean Nationakina och Kommunist-Kina är aa faktorer som varit i bickpunkten även för Japan. Krigets utbredning i regionen är atid en möjighet. Aven det kinesiska kaa kriget har änge förts i området. Japan håer iviga förbindeser med Formosa, Sydvietnam och har handesförbindeser med Thaiand och Fiippinerna. Japan hör ti de änder, som gjort stora och avariga ansträngningar att närma sig det nya Indonesien Indonesien efter Sukarnos stormaktsera. Japanerna har a anedning att föja med händeserna i sydostasiatiska regionen. För dem är öppenhåandet av Maaekasundet och portarna i Indonesiska övärden ett ivsvikor. Där öper de viktigaste sjövägarna västerut ti Meersta Östern, Afrika och Europa. Det japanska hushået skue drabbas hårt av avbrott i sjöförbindeserna. Japan och Kina verkar idag på två skida fät utan att vara fientiga mot varandra. Kina har 25 gånger större ytarea och 7 gånger 14 189
större fokmängd än Japan, samt en mycket avvikande mijö. Japansk demokrati står mot en kinesisk totaregim med revoutionära och aggressiva insag gentemot omvärden. Trots motsättningar är Japan och Kina i framtiden kaade att i vissa avseenden kompettera varandra. Handen ökar med Kommunist-Kina - het geografiskt motiverat. Peking har visat viighet att importera japanska produkter och introducera japansk teknik. Japan är på väg att i Kina ernå en huvudeverantörposition, en funktion som Sovjet tidigare innehade. Egendomigt nog har de båda änderna fortfarande inte några officiea dipomatiska kontakter. I den japanska tendensen att förbättra sina Ostförbindeser ingår förbättrandet av reationerna ti Kina. I Japan taas det redan om poitiska faror, som kan föja intensifierad hande. Kinesiska väkända expansiva strävanden i andra asiatiska riktningar oroar sjävfaet Japan. Aena det, att det röda Kinas atompotentia växer och att hot finns inom de närmaste åren, förutsätter högre japanska försvarsansträngningar. A ven J apan måste vara känsigt för den miitära effektiviteten i Kina. Spridda röster höjs i Japan för anskaffande av eget kärnvapen. Avgörandet rycker i aa händeser närmare den japanska försvarsnyorganisationen. Av tradition har Japan och Sovjet varit antagonister. I senaste storkrig miste Japan Kurierna och Shahain. Sedan år 1906 har södra havan av Shahain tihört Japan. Japan har adrig uppgett kraven på att återfå några öar i södra Kurierna. Dessa öar befinner sig norr om Hockaidon. Het nyigen har en framstäan om öarnas införivande med Japan avsagits. Reationerna mean de två grannarna har dock i andra avseenden förbättrats. Märkigt är, att man uppnått en överenskommese om japansk hjäp i utnyttjande av Sibiriens naturtigångar - främst ifråga om mineraer. Formet befinner sig dock de båda änderna fortfarande i krig med varandra. Det har funnits goda skä att ta reationerna under omprövning. Någon häftigt framväxande sympati mean Tokio och Moskva finns ikvä ej. De ömsesidiga materiea intressena kan midra reationerna. Moskva anser, att den japanska regeringen dock är atför nära aierad med USA. A v tradition har japanerna varit ett krigarfok och för icke så ång tid sedan ett aggressivt sjöfok i Fjärran Ostern. Armen bestod av 140 divisi011er på and och av en stor fotta. Atombomben i 190 H iroshima tvingade Japan ti ovikorig underkastese. Försvaret bev het demobiiserat och andet ockuperades av USA. Antikrigskänsan är stark vid minnet av Hiroshima. Japan var efter andra värdskriget het utan eget försvar i fem års tid. Japan var utarmat, neutrat och avväpnat. Under Korea-kriget skedde en ångsam och motsträvig återupprustning påyrkad av USA. Ett fuständigt avväpnat Japan visade sig även ur japansk synpunkt sett vara oreaistiskt och ideaiserat. Den nuvarande styrkan är ca. 250.000 man. Miitärsystemet är uppbygg_t p~ friviighetens grund genom ämpigt och rikigt urva. Reorgamsatwnen började försiktigt som ett minimum av sjävförsvar, stött av USA. År 1950 uppstädes en "natione poisreserv" om 75.000 man, varur det interna försvaret stegvis uppbyggdes. Det ~ iitärt vä~ande Kina är den främsta orsaken ti Japans upprustmng. Det ppanska försvaret bir för varje år at väsentigare för regionsstrategin. Det hade varit föga motiverat att ej se ti det egna försvaret efter det stora dear av Asien utsattes för kommunistiskt inspirerad aggression. Det ansågs vara oogiskt att stanna vid en obetydig poisstyrka såsom situationen utveckade sig. Den aktuea markstyrkan är nu 171.500 man utrustade med aa de vapen en modern arme förutsätter. u p prustningen har skett i bästa harmoni med USA. En de av utrustningen härstammar ur egen produktion. Fyget, u-båtar och raketer är av amerikanskt ursprung. Sjöförsvaret är organiserat för att fya kravet på Japan som marin sjävförsvarsmakt. Japans existens viar på råvaruimporten och handen över haven. Det marina skyddet är därför väsentigt. Marinen består av drygt 30.000 man med ett tonnage om 140.000 ton med b. a. 17 moderna jagare och fem u-båtar. Hangarfartyg saknas. Japan är ett extremt bombkänsigt industriand, som har ett starkt behov av uftstridskrafter, starkt nog att aena kunna avvisa mindre aggression. Fygets numerär är 40.000 man och 1.100 pan med strävan ti att även vara "sjävförsvarets makt" inom denna försvarssektor. Det japanska försvarssystemets måsättning är, att bevara andets ~ ~tione a integritet och dess strategiska position i det oroiga Fjärran Ostern. Landet är dock inte starkt nog att utan samverkan i ett koektiv kunna försvara sig vid en större miitär uppgörese. Japan har tisvidare avstått från eget atomvapen, ehuru två stora kommunist- 191
änder på fastandet förfogar över nukeära styrkor. Det har sagts, att Japan med sitt försvar verksamt bidrar ti värdsfreden "som en västig krigsmakt" i sin region. * Som en föjd av andra värdskriget berövades Japan sin stormaktsstäning, men dess geostrategiskt markerade stäning förbev orubbad. Landets edande stäning i Asien håer på att växa. Landet har onekigen förutsättningar att spea en mycket betydande ro i framtiden. Efter ett "ekonomiskt under" ifråga om återuppbyggnad av industri och hande är Japan idag den mest avancerade nationen i Asien. Det direkta mået för Japan har varit fred och säkerhet under iakttagande av en neutraitet, som gett anedning ti benämningen "Schweiz i Fjärran Östern". Landet igger vid yttersta randen av en augo-amerikansk sjömiitärsfär och är samtidigt ofrånkomigt nära beäget den östasiatiska zonen, där Sovjet och Kina dominerar. Ett deat, oroigt Vietnam och ett deat Korea igger rätt nära, där storpoitiska konfikter står mot varandra. Internationet sett betecknas regionen som centrum för värdsoron. Det kan i ängden stäa sig svårt för Japan att het förbi åskådare. situationen kan ändras från dåig ti sämre. Japan har att väja, om så sker, mean att kämpa vid USA :s sida eer jämka mean Väst och Fjärran Ost eer försöka att resout stå neutrat. Dess dipomati baanserar aktuet sett mean att vara kontinenta och starkt Stia Havsbunden. Käor: Aussenpoitik 3/64 Miitary Review sept/61 NATO:s Fifteen Nations febr-march/66 Revue de Defence Nationa oct/57 oct/58, mai/66 Revue Miitaire Generae juiet/62, febr/65 febr/66 Surviva apr/66 192 The Japan Annua of Internationa Affairs 1/61 Wehrkunde 7/60, 8/65. Literafu r m. m. De Gaue De Gaue, Träumer oder Reaist av Hans O Staub, 200 sidor, Verag C J Bucher, 1966. Europa utan Chares de Gaue är vä i.tminstone sedan 1958 otänkbart. D.' trädde de Gaue fram ur sin tibakadragenhet efter kriget och övertog först som ministerpresident och senare som president edningen av den franska poitiken. H ans infytande över den europeiska poitiska biden, hans instäning ti NATO och USA samt p.' senare tid hans initiativ utöver den europeiska ramen (Kina, Sovjet) torde vara s.' vä kända att en redogörese härför är överfödig. L.'t oss bara minnas att Frankrike under hans edning.'terhämtat sig fr.'n efterkrigstidens poitiska kaos, att de franska kooniaprobemen med eer mot fransmännens vija har östs, att Frankrike har undandragit sig USA :s dominans inom NATO samt inte minst att de Gaues utspe mot Kina och Sovjet ev kan vara början av en utvecking, där man just nu kan se Västtyskands nya stäningstagande ti östbockstaterna som en variant p.' samma tema: samevnad. Den tyska radio- och TV-kommentatorn Hans O Staub har skrivit en n.'got annorunda biografi över Chares de Gaue. Annorunda därför att ungefär häften av sidorna i boken är bidsidor som p.' ett utmärkt sätt kompetterar texten. Läsaren f.'r föja de Gaues iv genom första värdskriget och meankrigstidens reativa obemärkthet fram ti junidagarna 1940 d.' de Gaue efter Frankrikes sammanbrott under de framvätrande tyska armeerna tänder motst.'ndets facka i London. Han visar därigenom att motst.'nd atid m.'ste göras, oavsett hur mörkt just dagsäget kan synas. Man m.'ste beundra hans mod desto mera som även Engands äge i dessa sommardagar 1940 inte var atför just. De Gaues person ighet och envishet bidrog i hög grad ti att de aierade s.' sm.'ningom fick en annan syn p.' fransmännen än nederaget 1940 tycktes berättiga ti. Motst.'nd och befriese är ösenorden för att väcka och sporra fransmännen. De Gaue tvekar adrig att avägsna vad han anser vara ett hinder när det gäer att förverkiga sitt m.'. Detta får hans poitiska och miitära riva genera Giraud 1943 erfara, ikavä som m.'nga andra vid senare tifäen efter de Gaues återkomst ti poitiken 1958. N är man betraktar de Gaue som den främsta och man vi gärna säga enda representanten för den franska femte repubiken m.'ste man givetvis fr.'ga sig, vad som sker efter honom. Finns det någon efterträdare, som kan axa hans 193
mante? Ar han verkigen en s~dan monumentagestat att det inte kommer att finnas n~gon jämbördig efterföjare? Svar p~ dessa fr~gor kan inte ämnas nu. En avgörande faktor vid denna bedömning är hur vi bedömer de Gaue. Ar han en visionär, som eder Frankrike p~ en väg ti det ouppn~eiga eer är han en reaist, som i varje ögonbick anpassar sig ti verkigheten och som söker utvinna det bästa och det mö j iga för Frankrike? Ett torde vara säkert, Europa och Frankrike utan de Gaue kommer mte att vara Europa och Frankrike före de Gaue! L L U bd tar Notiser från nar och fjärran Sammanstäda av marinstabens pressavdening Austraien Ub~ten OTWA Y sjösattes den 29 november. Systerfartyget OXLEY evererades den 21 januari. (Marine News, januari 1967) FörrUsfartyg Förr~dsfartyget ST AL WART sjösattes den 7 oktober. (Marine News, februari 1967) Stabs- och depdjartyg Begien I apri sjösätts det nya begiska stabs- och dephartyget ZINNIA vid Cockerivarvet i Hoboken. Avsikten är att fartyget ska vara kart att tagas i tjänst redan i september i ~r. Dimensionerna är 99,5 X 14,0 X 3,6 meter och depamementet 2.626 ton. Maskineriet utveckar 5.000 hästkrafter och ger ZINNIA en fart av 18 knop. Fartyget har tre 40 mm uftvärnspjäser av Bofors' tiverkning och bemannas av 125 man. (Le Peupe och La Libre Begique, mars 1967) jagare Brasiien USA ska överföra jagaren LEWIS HANCOCK ti Brasiien under innevarande ~r. (Marine News, januari 1967) Depdfartyg utrangeras Danmark Ubhsdep~fartyget AEGIR utrangerades den 10 januari i ~r. Fartyget byggdes 1938 i Tyskand och tjänstgjorde under andra värdskriget som depåfartyg för 194 195
tyska motortorpedbåtar. Namnet var då TANGA. 1945 inköptes fartyget av danska marinen för den symboiska summan 6.000 doar. AEGIR har tjänstgjort som ubåtsdepåfartyg och på senare år som skofartyg i den danska marinen. U båtsdepåfartyg Frankrike (Marine-Tidende, februari 1967) Ubåtsdepåfartyget LOIRE sjösattes i Lorient den oktober förra året. Fartyget depacerar 2.440 ton och har dimensionerna 101 X 13,8 X 3,9 meter. Farten uppgår ti 16,5 knop. Landstigningsfartyg (Marine News, januari 1967) Den franska marinen har bestät ett andstigningsfartyg (LCT) av typ EDIC från Chantiers et Ateiers de a Perriere i Lorient. Detta fartyg bir det fö rsta örogsfartyg som byggs vid detta varv. EDIC-kassens andstigningsfartyg har depacementet 292 ton och är 59 meter ånga och 12 meter breda. Farten uppgår ti 8 knop och bestyckningen utgörs av två 20 mm kanoner. Fregatt Indien (Marinebad, januari 1967) En fregatt av brittisk LEANDER-kass har kösträckts vid Magazon Dock Bombay i oktober 1966. Leveransen beräknas ske 1971. Fartyg och vapen IRAN (Marine News, januari 1967) Fem jagare, ytterigare några örogsfartyg av mindre typ samt uftvärnsrobotar har av Irans regering bestäts i Storbritannien som ett ed i moderniseringen av Irans fotta och uftförsvar. Jagarna, varav fyra är nybyggen och en av ädre moderniserad typ, ska evereras i början a v 1970-taet. Värdet av bestäningen beräknas ti 62,3 mijoner doar, varav 56 mijoner för fartygen och 6,3 mijoner för robotvapnen. 196 (Miitary Review, januari 1967) Hangarfartyg Kanada Hangarfartyget BONA VENTURE genomgår f n modernisering och har e; varit i tjänst sedan maj förra året. Varvsarbetena har bivit fyra gånger dyrare än beräknat. I sbrytarc (Navy, januari 1967) Isbrytaren LOUIS S ST LAURENT sjösattes den 3 december i Montrea. Isbrytaren ska förses med två heikoptrar och får 200 mans besättning. Dimensionerna är 112X24,5X8 meter. Maskinstyrkan bir 16.000 hästkrafter och farten 17,5 knop. Fiskeriövervakning s f art y g (Marine News, januari 1967) Fiskeriövervakningsfartyget CH EDBUCTO tas inom kort i tjänst. CHED BUCTO har en ängd av 53,4 meter, en bredd av 9,4 meter och ett djupgående av 3,1 meter. (Rivista Marittima, februari 1967) Patrubåt Maaysia Den femte av sammanagt fjorton diesedrivna patrubåtar, som byggs i Storbritannien för Maaysias räkning, har nyigen sjösatts. Maaysias patrubåtsfotta kommer sutgitigt att bestå av 24 sådana fartyg. Patrubåtarna är bestyckade med två 40 mm uftvärnspjäser samt ysraketer. Fregatter Nederänderna (Miitary Review, januari 1967) Fregatten VAN SPEYK, typfartyg för den nya hoändska fregattkassen, kommer att tagas i tjänst under första kvartaet i år. Systerfartyget V AN GALEN påbörjade sina provturer i december förra året och kommer att evereras som nummer två i serien. Ubåtar (Ons Zeewezcn, januari 1967) Två nya ubåtar påbörjas i jui 1967 vid Rotterdamsche Droogdok och får namnen TIJGERHAAI och ZWAARDVIS. (Ons Zeewezen, januari 1967) 197
H eikoptrar De två första Westand Wasp-heikoptrarna, som bestäts från Storbritannien för den hoändska marinens räkning, har nu evererats. Hea everansen, sammanagt tov heikoptrar, ska vara gjord i jui i år. Heikoptrarna ar i första hand avsedda för VAN SPEYK-fregatterna. Fregatt Norge (Marinebad, januari 1967) Vid Marinens Hovedverft i Horten har den första fregatten i OSLO-serien överämnats ti den norska marinen. Fregatten är typfartyget OSLO på 1.450 ton och med dimensionerna 97X11 meter. Bestyckningen utgörs av fyra 7,5 cm kanoner i dubbetorn och ubåtsjaktroboten Terne. 20.000 hästkrafters maskinstyrka ger OSLO ca 25 knops toppfart. Kanonbåt (Marinebad, januari 1967) Den tredje av sex kanonbåtar, som byggs för norska marinen, har nu överämnats. Fartyget heter STEIL och har 125 tons depacement. Längden är 38 meter och bestyckningen utgörs av en 7,5 cm kanon och en 40 mm uftvärnskanon. Farten uppgår ti 30 knop och besättningen ti 26 man. (Miitary Review, januari 1967) Fregatter Nya Zeeand Fregatterna KANIERE och ROTOITI har såts ti Hong Kong Roing Miis för skrotning. Fregatterna bogserades från Auckand i november förra året. Ubåtar Pakistan (Marine News, februari 1967) För Pakistans räkning ska tre ubhar av fransk DAPHNE-typ byggas vid varv i Frankrike. Eskortjagare Portuga (Marine News, januari 1967) Den 29 december evererades eskortjagaren COMMANDANTE HERMENE GILDO CAPELO, -som är nummer två av fyra eskort jagare, som byggs i N an tes 198 i Frankrike. Dimensionerna för dessa fartyg, som är av COMMANDANTE RIVIERE-typ, är 103 X 11,6 X 3,8 meter och depacementet 2.180 ton. Farten uppgår ti 26 knop. Ubåt (Rivista Marittima, februari 1967) Ubhen CACHALOTE kösträcktes november vid Dubigeon-Normandie S.A. Patrubåtar Saudi-Arabien (Marine News, januari 1967) Saudi-Arabiens regering har bestät femton patrubåtar från varvet i Chensey, Storbritannien. Patrubåtarna bir diesemotordrivna. Sandi-Arabiens fotta består f n av en patrubåt och en minsvepare, som övertagits från USA. Fa rtygsbestånd Sovjetunionen (Rivista Marittima, februari 1967) Enigt marinkaendern Jane's Fighting Ships, som utkommit med ny uppaga, har Sovjetunionen nu 40 atomdrivna ubåtar, 340 konventionea ubåtar, 20 kryssare, 110 jagare, 300 minsvepare, 100 bevakningsfartyg, 350 motortorpedbåtar och 200 andstigningsfartyg. Atomubåtar (Ons Zeewezen, januari 1967) Sovjetunionen har nu 40 eer fera atomdrivna ubåtar enigt chefen för det amerikanska ubåtsvapnet, viceamira Chares D MarteL Endast femton av dessa är dock robotbestyckade, och det finns endast tre robotar på varje. Räckvidden fö r dessa robotar är betydigt mindre än för de amerikanska Poaris A 3-robotarna, som når må på 2500 mies hå. Poarisrobotarna kan de ssutom avfyras från ubåtar i uäge, viket ej är möjigt för de ryska ubåtsrobotarna. R obotfartyg (US News & Word Rcport, Washington, januari 1967) Moderna snabba robotfartyg av typ OSA evereras från Sovjetunionen ti b a Poen, Osttyskand och Egypten. Aven Jugosavien har tagit emot några enheter av denna typ. OSA har fyra startramper för sjömåsroboten Styx. (Sodat und Technik, januari 1967) 199
Forskningsfartyg Det tredje oceanografiska forskningsfartyget som nybyggts för Sovjetunionens räkning, AKADEMIK KOROLEV, har nyigen evererats från ett varv i Weissmar i Osttyskand. Hangarfartyg Spanien (Rivista Marittima, februari 1967) Spanien ska maj 1967 erhåa det amerikanska hangarfartyget CABOT. Kryssare Storbritannien (Marine News, januari 1967) Kryssaren TIGER anände ti Devonport den 9 december för att påbörja sin ombyggnad ti heikopterbärare. jagare (Marine News, januari 1967) Det uppges från brittiskt hå att ytterigare jagare av den nya typen 82 utöver det redan bestäda fartyget antagigen ej kommer att konstrueras. Panerande myndigheter inom den brittiska marinen har föresagit en övergång ti mindre enheter med större ubåtsjaktkapacitet. Jagare 82 kostar ca 23 mijoner pund per fartyg, för viket beopp man skue kunna få två fregatter på ca 3.250 ton, vika skue vara fugoda utprovningspattformer för roboten Sea Dart, viket skue bi ett av typ 82:s huvudändamå. Jagare (Navy, januari 1967) Jagaren GLAMORGAN av County-kass och med 5.200 tons depacement togs i tjänst den 14 oktober. Fartyget är byggt av Vickers-Armstrong i Newcaste-on Tyne. jagare (Marinebad, januari 1967) Jagaren CAESAR har såts ti Hughes Bockow Ltd i Byth för nedskrotning och anände dit den 6 januari. 200 (Marine News, februari 1967) Fre gatter Fregatten CHARYBDIS har bestä ts från Harand & Woff Ltd. Systerfartyget SCYLLA har bestäts från Devonport Dockyard. (Marine News, februari 1967) Atomubåtar Den brittiska krigsmaktens kärnvapenbärande fyg kommer vid mitten av 1970- taet att ha ersatts med atomubåtar, förkarade försvarsminister Dennis Heaey vid paramentets försvarsdebatt. Två brittiska Poarisbestyckade atomubåtar är redan sjösatta, tre är under byggnad och ytterigare en kommer inom kort att bestäas, sade Heaey. Ato,mubåt (Dagens Nyheter, mars 1967) WARSPITE ämnade Barrow den 12 Januan för att påbörja provturer. Ubåt (Marine News, februari 1967) TAPIR har såts ti Shipbreaking Industries för skrotning i Fasane. T ankfartyg Tankfartyget OLNA (OBS! Det ädre) ning i en icke angiven Medehavshamn. Förrådsfartyg Sydafrika (Marine News, februari 1967) har såts ti en spansk firma för skrot- (Marine News, januari 1967) Tankfartyget ANNAM på 18.430 ton, byggt i Danmark, har inköpts av den sydafrikanska marinen för att byggas om ti förrådsfartyg vid James Brown & H arner Ltd i Durban ti en beräknad kostnad av 500.000 pund. I apri 1967 ska fartyget vara kart att tagas i tjänst och får då namnet T AFELBERG. (Marine News, januari 1967) T arpedbåtar Turkiet Enigt en uppgift i januari har den turkiska regeringen bestät ett anta andstigningsfartyg och torpedbåtar från två varv i Västtyskand, ett i Bremen och ett i Kie. Meddeandet härom anses vara ett motdrag från den turkiska rege- 201
ringens sida mot Makarios' inköp av vapen från b a Tjeckosovakien, viket oroat den turkiska regeringen. Poitiska bedömare ser dock med en viss skepsis på dessa uppgifter och anser att det rör sig om fartygseveranser inom ramen för NATO-hjäpen, viken som bekant även kommer Grekand ti de. Atomdriven kryssare (Frankfurter Agemeine Zeitung, januari 1967) USA Värdens första atomdrivna övervattensfartyg, kryssaren LONG BEACH, har behövt kompettera drivmede endast en gång under de senaste fem åren. Fartyger har förfyttat sig 26.000 distansminuter under denna tid inkusive en jordenruntresa. Atomub!it GUARDFISH färdigstädes Camden. Patru- och eskortfartyg (Miitary Review, januari 1967) oktober vid New York Shipbuiding Co (Marine News, januari 1967) Patru- och eskortfartygen PF 105 och PF 106 ska byggas av Levingston Shipbuiding Co i Orange i Texas. Byggnadstiden beräknas bi 27 månader och kostnaden 8.587.000 doar. Fartygens depacement bir 1.125 ton och dimensionerna 74X10X4,4 meter. Eskortjagare Eskortjagaren VOGE har evererats Boston. Eskortjagaren KNOX har sjösatts i Seatte. Kustbevakningsfartyg (Our Navy, januari 1967) Den amerikanska kustbevakningen har tagit sitt nya bevakningsfartyg HAMIL TON i tjänst. Fartyget drivs av ett kombinerat diese-gasturbinmaskineri och kan göra 29 knops fart. Depacementet är 2716 ton, ängden 113 meter, bredden 12,8 meter och djupg:.endet 4,3 meter. 152 man bemannar fartyget. Lasarettsfartyg (Navy, januari 1967) Lasarettsfartyget SANCTUARY har åter tagits i t)anst och ska förena sig med REPOSE i -Vietnam. SANCTUARY har före rustningen moderniserats 202 grundigt. V:irdpatser för 750 man finns ombord iksom tre större och fem rnindre operationssaar, djupfryst bodbank, röntgen- och tandv:.rdsutrustning rn m. 24 äkare och 3 tandäkare ingår i den medicinska personastyrkan, och fartygets besättning i övrigt utgörs av 375 man. SANCTUAR Y evererades ursprungigen i juni 1945 men har sedan augusti 1946 tihört reservfottan. (A Hands, februari 1967) T ankfartyg T ankfartyget MIL WAUKEE kösträcktes vid Quincyvarvet tihörande Genera Dynamics-koncernen i november förra året. (Marine News, januari 1967) Fygpan och heikoptrar Den amerikanska fottan har bestät fygpan och heikoptrar, de festa för insats i Vietnamkriget, för drygt 225 mijoner doar. MeDannei Aircraft Corp i S :t Louis har fått en order på F 4-pan för 134 mijoner doar. I övrigt omfattar bestäningen bombpan a v typerna A 6 och A 7 samt Boeing' s heikoptrar. Jagare Västtyskand (Wa Street Journa, januari 1967) Jagaren HESSEN påbörjade sina provturer i oktober 1966. Jagarens depacement är 3.400 ton och maskinstyrkan 68.000 hästkrafter. Farten kommer att uppgå ti 35 knop. Huvudbestyckningen består av fyra 10 cm kanoner, åtta 40 mm uftvärnskanoner och torpeder. Besättningsstyrkan är 280 man. Fregatt (Marinebad, januari 1967) Fregatten SCHARNHORST anände ti Vickers Ltd i Hebburn-on-Tyne den 21 november för en tre månaders varvsöversyn. U b/i tar (Marine News, januari 1967) Uppbyggnaden av det västtyska ubåtsvapnet och framför at utbidningen av den västtyska ubåtspersonaen försenas avsevärt genom det besväriga ekonomiska äget i Västtyskand. Annu är endast sex av de panerade ubåtarna av typ 205 ( 450 ton) i tjänst. Konstruktionsarbetet fördröjdes ytterigare, d:\ den avmagnetiserade st:ityp, som ursprungigen användes, visade tecken ti korrosion efter kort tid. En het ny son minsäkert stå m:.ste tagas fram. Om ungefär ett år beräknas dock åtminstone tov ubåtar av typ 205 vara i tjänst. (Hannoversche Agemeine Zeitung, februari 1967) 203
Ub!zt I mitten av oktober förra het sjösattes ubåten U 9 vid Kieer Howadtswerke A.G. i Kie. Ubåten är 44 meter ång, 4,5 meter bred och depacerar 150 ton. (Marinebad, jam;ari 1967) Förrådsfartyg På Lindenauvarvet i Friedrichsort har förrådsfartyget TEGERNSEE SJOSatts. Fartyget är nummer tre i en serie på fyra fartyg. Dimensionerna är 71 X 11,2 meter, depacementet 1.900 ton och farten 12 knop. (Marinebad, januari 1967) 204