Innehåll Sammanfattning... 1 Varför Idrott för invandrares barn?... 1 Varför just löpning?... 3 Varför just Fredrikshof?... 3 Rädsla... 4 Förändringen för Fredrikshof Friidrott... 5 Kostnader... 6 Appendix:... 7 Sammanfattning Projektet går ut på att använda löpning för att ge ungdomar från förorterna Akalla, Rinkeby och Tensta bättre självkänsla, skolresultat, kontaktnät och svenska. Det kommer hjälpa ungdomarna under resten av deras liv i Sverige. Huvudmän är Fredrikshofs Friidrottsförening och Kista International School intresseförening i Akalla. Varför Idrott för invandrares barn? 1976 gick jag i nionde klass. Jag hade varit ointresserad av skolan i åtta och ett halvt år. Men nu började jag träna löpning i Fredrikshof Friidrott. Mina betyg började genast stiga och de närmaste fem-sex åren fortsatte utvecklingen åt rätt håll. Det kulminerade med att jag undervisade vid ett av USAs bättre universitet. Alla mina träningskompisar hade liknande erfarenheter. Biten kom från en stökig bakgrund. Han och en kompis började träna långdistanslöpning. Biten vann Stockholm Marathon två gånger och är fortfarande en av löpningens kändisar. Hans kompis blev advokat. De två är de enda av Bitens barndomskompisar som inte har suttit i fängelse. Samtidigt gav idrotten oss en inre trygghet. Vi visste att det fanns åtminstone ett område vi behärskade väldigt väl, och vi genomgick enormt mycket arbete och smärta för att göra det. Med 4,0 i betygssnitt (av fem möjliga) så hade jag faktiskt ett av de lägre betygen i löpargruppen. Nu vet vi mer om mekanismerna bakom det här. Motionen gjorde våra hjärnor mottagligare för information och den hjälpte oss hantera stress. Motionen gjorde det också lättare att fokusera. För mig var det en sorts självmedicinering mot den ADHD som hade fungerat som en smutsig glasruta mellan mig och mina lärare. Dessutom lärde vi oss en disciplin som hjälpte oss ta oss an läxor och prov. Många idrottare vittnar om samma sak, men ändå har något saknats. Kanske var det här något som skulle ha skett även om vi inte hade börjat träna. Hur vet vi det? Håkan Stattin och Metin Özdemir från Universtetetet i Örebro har följt 428 högstadieungdomar under tre år för att se om idrott hjälper eller stjälper ungdomars självkänsla, välmående och skolresultat. Resultatet är väldigt tydligt. De följde ungdomarna genom hela högstadiet. Det gjorde det möjligt att studera konsekvenserna av att börja, fortsätta eller sluta idrotta.
Idrott ger: Glädje: De som slutar träna blir ledsnare (får mer depressiva symptom). Pykolog Daniel Kraft berättar att pojkar som slutar med fotboll i tonåren ofta får sina första depressiva symptom redan inom några månader. Självkänsla: De som idrottade under hela studien hade klart bättre självkänsla än andra barn i studien. D.v.s. idrottande barn tycker att de duger som de är. De som slutade idrotta under studiens gång fick sämre självkänsla. Självkänsla är inte självförtroende. Ett självförtroende kan vara överdrivet och delvis bottna i en dålig självkänsla. Det kan bero på att idrotten ger tydlig feedback och samtidigt är påverkbar. Som nybörjare märker du snart att du inte klarar av att hänga med eliten, men om du tränar hårt så blir du snabbt bättre i de flesta idrotter. Psykologiskt är det en väldigt bra kombination. Trivsel i skolan: De idrottande barnen trivdes bättre än de andra och de som började idrotta slapp den utförsbacke i motivation som alla andra barn var med om. Det betyder också att de som idrottade skolkade mindre än andra barn i studien. Min och mina kompisars utveckling var alltså helt normal. Idag har vi jobb som vi nog aldrig skulle ha kvalificerat oss för om vi inte hade börjat med idrott i högstadiet. Tyvärr ser Stattin och Özdemir att barn till invandrare är överrepresenterade både bland de som inte idrottar och bland de som slutar idrotta. Med tanke på att fördelarna med att idrotta är så väldigt tydliga är det en tråkig sorgkant på ett väldigt positivt budskap. Amerikansk forskning om lärande visar dessutom att förhöjda kortisolhalter är vanligt bland fattigare barn. Det är inte så mycket den absoluta fattigdomen som stressar utan den relativa. Känslan av att vara fattigare än andra ger stress. Den stressen påverkar förmågan att lära negativt. Därför är det viktigt att fattigare barn får den motion som tar hand om stress innan den når hjärnan.
Varför just löpning? Löpning är i detta sammanhang den ideala sporten. Löpning är aerob, och ger alltså maximal utdelning när det gäller att sänka stress. Löpning är billigt. Det enda som verkligen behövs är ett par enkla löparskor för ett par hundra kronor. Dyra specialskor är helt oviktigt. Fredrikshof tar den närmaste månaden bort alla deltagaravgifter i vår ungdomsverksamhet för att se till att inga spärrar blir kvar. Löpning kan bedrivas på hemmaplan. Det planerar vi att göra. Löpningens fokus på personliga rekord gör det till en Win/Win-sport. Efter ett banlopp kan ibland samtliga deltagare jubla över personliga rekord. I Fredrikshof firar vi varje gång någon sätter personligt rekord. Det är en väldig skillnad mot alla bollsporter som är nollsummespel, dvs Win/Lose-sporter. Den ena parten måste förlora för att den andre ska vinna. När ett fotbollslag från Rinkeby möter ett lag från Östermalm så är chansen minimal att det ska skapa samhörighet emellan dem. Varför just Fredrikshof? Fredrikshof är sen starten 1901 en av Sveriges ledande klubbar när det gäller långdistanslöpning. Klubben har starka traditioner och en tydlig kultur. En sådan tradition är att det alltid varit OK för en Fredrikshofvare att komma sist. En annan är att vara mer välkomnande för nybörjare än vad andra löparklubbar är. Fredrikshof är samtidigt något av en överklassklubb. De flesta av medlemmarna bor på Östermalm och har fina arbeten eller föräldrar med fina arbeten. I den stora löpargruppen, med 300 medlemmar, finns många advokater, läkare, finanschefer, controllers, höga militärer och konsulter. Jag brukar skämta att det går tre strategikonsulter på varje lärare i gruppen. Till den här gruppen kom 2007 en fjortonåring från Jordbro som heter Napoleon Solomon. Han kom eftersom jag hade tagit ledigt varje onsdag den terminen för att visa löpning i skolor. De flesta skolor jag besökte var i Stockholms lite fattigare områden. Napoleon hade flyttat till Sverige från Eritrea tre år tidigare och höll på att lära sig Svenska. När han började träna löpning i Fredrikshof tog den här utvecklingen ett jätteskutt enligt Napoleons lärare. Plötsligt använde han ord som ingen av hans kompisar var vana vid. Dessutom fick han en väldigt stark självkänsla. Han kunde prata med vem som helst som en likvärdig. I Fredrikshof hade han nämligen blivit en uppskattad och respekterad ung löpare. I den mån det finns en hierarki i Fredrikshof så baseras den på träning och tävlingsresultat. Yrkesmässig status är helt irrelevant. Bland advokater, konsulter och läkare var Napoleon vid 15 års ålder en minst jämbördig person. Den här självkänslan märks varje gång Napoleon kommer in i ett klassrum eller en idrottshall. Folk märker honom direkt. Barn och ungdomar flockas till honom som bin till honung. Det skadar förstås inte att Napoleon vann SM på 3000m hinder i fjol och att han var med och tog brons i juniorernas lagtävling i Terräng-EM i höstas, men det är något mer. Den personliga utstrålningen kom redan när han började känna sig trygg i en grupp där skillnaden i bakgrund och ekonomisk situation var så enormt stor. Fokus på muslimska tjejer Döttrar i muslimska familjer är extra svåra att få med i externa aktiviteter. Det beror på flera olika skäl. Det kan vara allt ifrån att man inte tror det går att träna i hijab till att familjen inte vill att deras
dotter ska vara med i aktiviteter där hon möter pojkar. Ett resultat är att muslimska flickor missar de fördelar som träning ger både vad gäller självkänsla, skoltrivsel och hälsa. Därför har vi ambitionen att starta en helt kvinnlig löpargrupp. Det kan tyckas stå i motsats till projektets övergripande ambition men i Kirkegaards anda måste vi möta dessa tjejer där de är. Rädsla Tack vare Napoleons personlighet och framgångar finns det ett starkt stöd för liknande projekt i Fredrikshof. Trots det är det inte enkelt att få ungdomar från Akalla och Rinkeby att åka till Östermalm för att träna. 2007 underskattade jag rädslan hos Rinkebys, Tenstas och Akallas ungdomar för att åka till Östermalm. Jag hade då kontakt med ett flertal intresserade ungdomar i Rinkeby som inte vågade åka in till Östermalm. En av Sveriges bästa maratonlöpare åkte till Rinkeby torg varje onsdag eftermiddag för att hämta upp dem med bil, men det hjälpte inte. Från Rinkeby kom bara en pojke. Han fortsatte komma i två år och trivdes väldigt bra. Sommaren 2014 prövade vi att få sommarlovs-lediga ungdomar från förorterna att åka till Sergels Torg för att springa en 8 km lång runda i stan. Sergels Torg valde vi för att det är neutral mark och alla kan komma dit utan att behöva byta pendeltåg eller tunnelbana. Det här var ett tidsbegränsat test med mycket lovande resultat. Som mest kom närmare 30 ungdomar från olika förorter in och tränade under de tio torsdagar försöket pågick. Detta trots att vi enbart använde radio och lokalpress för att få ut budskapet. Av de här erfarenheterna har vi lärt oss att vi måste börja på ungdomarnas hemmaplan för att nå fler. Därför är kontakter med lokala skolor centralt för projektet. Nasir Husein på Kista International School är en sådan nyckelperson. Som rektor på en skola i Akalla ser Nasir stora fördelar både för de barn som kan förmås att träna löpning och för skolan som helhet. Nasir ser också en fördel i att barnen får fler förebilder. Programmet för att få fler barn att träna sker i flera steg med veckor till månader emellan: 1. Presentation i Skolans aula av Varför, när och hur man ska springa. a. Napoleon och Mårten plus kvinnlig tränare från Fredrikshof, troligen Frida Friström. b. Nasir (rektor) och Armando (idrottslärare) från Kista International School. 2. Tisdagsträning lokalt med tränare från Fredrikshof och/eller Löparakademin.
a. Separat kvinnlig tränare för att få tjejerna att våga/få träna. Vi har redan börjat söka efter en lämplig kvinnlig muslimsk tränare. b. Efter någon månads träning går/joggar vi 4,2 km till Spånga IP där vi tränar snabbhet + löpteknik och går/joggar tillbaka. På Spånga IP möter vi upp liknande grupper från Rinkeby och Tensta. Samtidigt har vi en grupp som åker gemensamt ut från city/östermalm. 3. Deltagande ungdomar stimuleras att träna lite grand varje dag genom Facebook, SMS och andra knep. 4. Gemensam resa till torsdagsträning med Fredrikshofs ungdomsgrupp. 5. Gemensam resa till löpning från Sergels Torg. 6. Gemensam resa till måndagspass från IP. En nyckelfaktor är det starka engagemanget hos rektor Nasser, slöjdlärare Bosse och idrottslärare Armando. Det säkerställer att vi får snabb feedback på vad som fungerar bra och dåligt. 3 1 5 2 4 6 Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Spånga Idrottsplats Sergels Torg Backträning som passar för alla oavsett nivå Teknik och snabbhet på Spånga IP. Gemensam transport från city, Akalla, Rinkeby och Tensta Intervallträning med Fredrikshofs stora löpargrupp. Passet passar den som har blivit en van löpare. Träning med Fredrikshofs lilla löpargrupp ålder 11-14. Inomhus på vintern. Lätt gemensam jogg 8 km. Lång-pass eller tävling. Förändringen för Fredrikshof Friidrott Fredrikshof Friidrott har haft grupper av löpare från förorter som Täby, Kungsängen, Saltsjöbaden och Jordbro. De har dock alltid åkt in till Stockholm för att träna. Att starta klubbdriven träning i Akalla, Rinkeby och Tensta är något helt nytt för Fredrikshof Friidrott. Det innebär i så fall att vi delvis lämnar tanken på Fredrikshof som en klubb, vilket kan stöta på visst motstånd internt. Här har vi ett gott exempel från vår systerklubb Fredrikshof Cykel, som idag är Sveriges största cykelklubb. Fredrikshof Cykel har träningsgrupper som utgår från Ekerö, Täby, Lidingö och Farsta. Det som har varit en mycket framgångsrik strategi för Fredrikshof Cykel kan också fungera för Fredrikshof Friidrott.
Kostnader Jag uppskattar kostnaderna för att genomföra projektet till 658 000 kr per år: Det första steget är att nå lärare och studenter i 14 grundskolor och 6 gymnasieskolor i det utvalda området. Erfarenheter från Löparakademin visar att det innebär en dryg halvtidstjänst. = 26 000 kr per månad eller 315 000 kr per år. Nästa steg är att erbjuda alla dessa ungdomar en bra träning. o Tre tränare som ska leda träning på tisdagar = 4*400 kr i veckan eller 84 000 kr per år. o En tilläggstränare på måndagar, onsdagar, torsdagar, fredagar och lördagar = 5*400 kr eller 80 000 kr per år. Ett tredje steg är att erbjuda reseledare för högstadieungdomar som ska resa kommunalt till träningar utanför den egna stadsdelen. Det kommer att kräva 10 reseledare som ska få någon typ av ersättning för den rollen. Det bör räcka med 10 månadskort på SL som kompensation till intresserade föräldrar eller lärare. 10*(10*790 kr) = 79 000 kr per år. För att få unga tränare, aktiva och reseledare entusiastiska använder KFLM Basket sig av en resa till en NBA-tränare i New York på höstlovet. En inspirationsresa till en tränare i södra Texas som väldigt framgångsrikt har använt löpning för att vända ungdomar från en kriminell bana till en bana med inriktning mot College i ett av USAs fattigaste områden kostar ca 100 000 kr för tio resenärer. Det ovanstående är kostnader för att förändra beteendemönster. Efter två år bör detta ha satt sig. Träningen på Spånga Idrottsplats ska då kunna finansieras genom lokalt aktivitetsstöd och resten via sponsring och ökade medlemsavgifter. Bland annat
Appendix: En lite noggrannare listning av idrottens fördelar enligt Stattin och Özdemir: Depressiva symptom Före studien var det ingen skillnad mellan de som idrottade och de som inte gjorde det. Under de tre åren studien pågick minskade depressiva symptom bland de barn som började idrotta. Samtidigt ökade de mängden depressiva symtom bland de barn som inte idrottade. Självkänsla De som idrottade under hela studien hade klart bättre självkänsla än andra barn i studien. De som slutade idrotta under studiens gång fick sämre självkänsla. Skoltrivsel och frånvaro i skolan De som var involverade i idrottsföreningar trivdes klart bättre i skolan. De som inte idrottade trivdes också sämst i skolan. Även om trivseln minskade och frånvaron ökade bland alla studenterna (det gör den från sjuan till nian) så sjönk trivseln mycket mer bland de icke idrottande och de som slutade med idrott än för de som fortsatte. De enda som inte trivdes sämre och skolkade mer i nian än i sjuan var de som började med idrott under studiens gång. Brottslighet De som inte var involverade i idrott begick fler brott. De som slutade med idrott ökade mest i brottslighet. De enda som inte hade en ökande brottslighet var de som började idrotta under studiens gång. Alkohol Dessutom drack de som idrottade mindre än de som inte gjorde det. - See more at: http://www.eiba.se/analysbloggen/#sthash.b5zbxc5g.dpuf