Vasaloppet öppet spår 23 februari Det har länge funnits en önskan hos mig att åka Vasaloppet. Jag hade bestämt att jag skulle göra det, det år

Transkript

1 Vasaloppet öppet spår 23 februari Det har länge funnits en önskan hos mig att åka Vasaloppet. Jag hade bestämt att jag skulle göra det, det år jag fyllde 50. Men tiden går så fort och det blev aldrig av det året. Hur kom det sig då att det blev av till sist? Jo, det var då vi hösten 2007 åkte hem från Lidingöloppet. Jag hade sprungit 30 km. Jag åkte med en buss med c:a 40 andra löpare och alla var höga av sin löpning. Endorfinerna susar runt i kroppen (eller vad de nu gör). Man pratar då om alla lopp man skall springa och hur träningen skall bli mer effektiv. Och jag sa till de andra att jag skulle göra en Svensk klassiker.( Flera i bussen hade gjort ett antal Svensk klassiker). Sådant går inte bara att ta tillbaka sen. Men jag sköt fram det till hösten Lidingöloppet 30 km 2008 var min första etapp i en Svensk klassiker. Det gick bra. Då var det bara att plocka fram rullskidorna och börja träna för Vasaloppet. Allt gick enligt planerna. Jag fick ihop 30 mil på rullskidor och vecka 4 var det dags för träningen på snö. Det skulle ske i Björnrike. Tillsammans med Anita en väninna som också är löpare, min son Oscar och hennes dotter Camilla åkte vi upp till Björnrike. Sen blev både jag och Anita sjuka. Och av skidåkningen blev intet.

2 Inte en enda mil blev det på skidor trots att vi hade flera mil längdspår runt knuten. Jag trodde länge att jag skulle få avstå från Vasaloppet eftersom jag inte kände mig bra när jag kom hem och inte kunde träna. Men så hände något som nästan aldrig händer i Skåne. Det snöade och jag lyckades till sist skrapa ihop 9 mil på skidor i Skrylle, Södra Sandby. Vi, jag och min man Tomas åkte upp till Sälen på söndagen. Man kör Vasaloppet öppet spår både söndag och måndag. Jag skulle åka på måndagen. Då är det färre som åker. Det fanns flera från Lunds Lasaretts IF som åkte öppet spår på måndagen. Katarina och Jerry (som tävlar för Björnstorps IF) hade åkt upp på lördagen och bodde i en stuga på andra sidan älven. Christian och Helena åkte tåg till Mora. De åkte sedan med buss upp till starten i Sälen på morgonen. När vi hade en dryg mil kvar till Sälen hamnade vi i en bilkö. Den sista milen tog sedan en dryg timme. Vi missade avfarten till vår stuga så vi körde vidare till Katarina och Jerry. Jerry var jättesnäll och vallade mina skidor och det trots att han var lite krasslig och hade feber. Så jag är honom ett stort tack skyldig. Annars hade jag fått lämna in mina skidor och det minsta man fick betala var 500 kr. Då fick man motionärsvallningen. Medan han vallade skidorna gick vi över älven och hämtade min nummerlapp. Det var en märklig känsla att se hela det stora startområdet, nu alldeles tomt.

3 Vi bodde i en stuga c:a 3 km från starten. Starten Tomas körde mig till starten. Det var fri start mellan 7.00 och 8.00 på morgonen. När jag anlände fem i sju var det ganska många som stod på startlinjen. Vi kom iväg i mycket långsam fart. Stundvis stod det helt stilla. Vasaloppet börjar med en ganska brant backe. Den varar i nästan 3 km sen är man uppe på den högsta punkten på spåret. Det var trångt ganska länge. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt. Jag saknar också teknik att byta spår lätt och smidigt. Det var en häftig känsla när man kom till alla de ställen man så många gånger sett på TV. Först är det Smågan, sen kommer Mångsbodarna, där lämnade jag in skidorna för vallning. Jag hade inte så bra glid. Fast jag tyckte inte att det blev bättre. Det snöade mer än hälften av sträckan, vilket ledde till det sämre glidet.

4 Efter 34,5 km kommer Risberg. Där hade jag en svacka i psyket, eftersom jag tidigare aldrig åkte mer än 3 mil så kändes det tungt att veta att det var 5,5 mil kvar. Efter Evertsberg 47,1 km är det långa utförslöpor därför lämnade jag återigen in mina skidor för vallning. Det hjälpte inte den här gången heller. Ganska branta nedförsbackar faktiskt. I Oxberg stod Tomas och hejade och därifrån var det bara 3 mil kvar. Servicen på stationerna var jättebra. Blåbärssoppa, sportdryck, kaffe och buljong kunde man ta. Och bullar! Sista 3 milen gick lätt. Tomas mötte mig i mål och jag var så LYCKLIG att jag hade kommit i mål ! Hur gick det då för de andra? Katarina ville gärna komma under 7 timmar. Det blev det nu inte. Kanske beroende på att det snöade så att spåren inte blev så snabba. Men hon kom i mål på: ! Christian: Och Jerry på den fina tiden: Christians fru Helena hade inte tänkt att åka hela Vasaloppet men hon kämpade sig i mål på: Fantastiskt bra gjort! Vi hade fler LLIF:are som åkte Vasaloppet öppet spår den här dagen! Så här skriver Bengt Henningsson: Mina förberedelser var 4 dagars skidåkning vid Åre Björnen som arrangerades med hjälp av en kurskamrat ifrån sjuksköterskeskoltiden i Östersund.Jag och Eva har relativt sett stor skidvana jämfört med andra sörlänningar.övrig träning har varit spinning och långa promenader med stavar och hund. Vårat mål har varit Halvklassikern som Eva nu har slutfört med bravad efter fjorårets start med en bruten halvvasa som hon revanscherade sig för i år. Min egen upplevelse av själva loppet var spännande med tanke på ovissheten av att hålla ett jämt tempo rätt igenom hela turen. Med hjälp av mkt Vitargoprodukter plus ett trevligt runtikringarrangemang är jag mer än förväntat nöjd med det hela och skulle väl i framtiden se det som en morot el. sporre att åter skida de 9 milen igen. Själv är jag inte helt säker på om det blir flera Vasalopp. Nu har jag påbörjat cykelträningen inför Vätternrundan som jag förstår kommer att bli ganska tuff. Jag tycker om det här träningsupplägget att varva löpning med rullskidor och cykel. Det borde minska skaderisken. Så kanske blir det Sälen igen nästa år.

5 I mål