Dags igen för detta fantastiska evenemang! Lidingöloppet 2008.

Transkript

1 Dags igen för detta fantastiska evenemang! Lidingöloppet Sedan flera år tillbaka är vi ett flertal från LLIF som åker med Bosse Anderssons buss upp till Lidingö. Det är ett bekvämt sätt att åka eftersom bussen hela tiden kör en dit man ska. Till nummerlappsutdelningen, till Pastapartyt, till starten och bussen står där och väntar när man med trötta ben har kommit i mål! Och sen på kvällen så blir vi skjutsade ut till det ställe vi skall äta på! Det här året var det Anki och Magnus, Christian och Helena, Jerry och Katarina, Ulla och Pelle, Jan, Lotta och jag själv Siv som var med på bussen. Olof hade bestämt sig för att ta tåget upp och ansluta på hotellet. Andra LLIF:are i spåret var Ulla Wallman och Sven Blomé. Vi brukar skriva lite om våra förväntningar och hur vi tränat och laddat inför Lidingöloppet. Det gjorde vi även i år. Lite bilder från resan upp: Fika på vägen upp. Kjell och Katarina. Anki och Britt Marie pratar taktik

2 Här skall det laddas med Vitargo. Bosse ger goda råd. Jerry: Uppladdningen har gått över förväntan: med en ganska tung vinter och vår steg formen inför Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon som gick bra, men lite tyngre än förra året. Sen blev det tyngre igen och jag fick kämpa under träningen till Ironman i Kalmar. Efter Järnmannen fick jag ont i en fot och hade svårt att springa i två veckor och då var det bara sex veckor till Lidingö. Vändningen kom under våra trevliga backpass med ABBA-luckan i Sandby- backen. De två senaste veckorna har känts lika bra som förra året. Jag vågar därför tro på mitt långsiktiga mål att gå under 2 timmar på Lidingö i år. Jag är mycket nöjd med mitt lopp som gick ungefär som förväntat. Siktet var inställt på att gå under två timmar och efter 10km låg jag precis på den planerade tiden, men kände att jag hade fått jobba lite hårdare än väntat. Då anande jag att jag inte skulle klara det. Höll dock ihopa loppet bra och gick in på vilket gav en 84:e plats och därmed kom jag in på topp 100listan för första gången i ett av de stora loppen (Gbg-varvet, Sthlm-marathon och Lidingö) Christian och Helena

3 Christian: Jag har kommit igång med långpassen väldigt sent i år och har haft problem med vaderna. Det har varit för mycket träning på kort tid. Jag får hoppas på bra väder och fint underlag för att kunna springa lika snabbt (långsamt) som förra året, helst under Det verkar bli kanonförhållanden i år! Som jag misstänkte så höll inte vaden i mer än 15km, haltade sedan i 5km till Grönsta Gärde där jag kunde kliva av. Jag fick istället en fin promenad genom Lidingöskogen som var full med bär och svamp. Vi blev så småningom flera stycken i brytargänget som utvecklade ett gott kamratskap och uttryckte en del mindre positiva åsikter om alla fartdårar som skenade förbi oss. Lotta och vår busschaufför skilda världar? Anki: Före loppet: Efter förra årets Lidingölopp satte jag upp som mål att klå Erna. Nu är hon skadad så nu är min målsättning att slå mig själv. Jag hade 1.32.,50 förra året. Jag har tränat mer av långdistans denna säsong. Jag har satt personligt sträckrekord, först i Portugal med 18 km sedan en 2 milsrunda. Jag har kört en hel del backträning och intervaller, 1 minuters och 1 km:s intervaller. Men det har knappt blivit någon snabbdistans. Långt och långsamt är jag bra på typ, 6.30 fart. Däremot har jag noll koll på hur mycket jag kan öka farten och ändå orka hela distansen. Jag hade tänkt lätta ett par kg för att det skulle bli lättare att springa, men det sket sig. I vintras mådde jag inte så bra, jag hade högt blodtryck och hjärtbankningar p.g.a. stress/oro på jobbet. Det gick dock bra att träna. Har fått vara relativt skadefri, mina stela baksidor på benen och hälsenor kommer och går. I våras hade jag en ljumsksträckning som besvärade mig under en dryg månad tyvärr var det före, under och efter Portugal. Jag vaknade på morgonen med ont överallt i kroppen. Bådade inte gott. Preparerade mig med liniment och en Ibumetin. Kroppen vaknade till liv under uppvärmningen så när jag stod på startlinjen så var jag taggad. Katarina hade hetsat mig i bussen till att gå under 1.30 jag lovade i såna fall att bada i Kyrkviken. Större delen av loppet kändes riktigt bra. Det var lite trångt vid starten så jag kunde inte springa min egen takt och att sicksacka förbi folk kostar energi. Det är tredje gången jag springer Lidingöloppet och för var gång tycker jag att backarna blir färre och kortare. Men trött blev jag, 3km före mål kändes det som om jag knappt hade styrfart. När 2km:s skylten kom höll jag på att få spel för jag trodde att jag hade passerat den. Hur som helst

4 så gick jag i mål på sek bättre än förra året så målsättningen var uppfylld och jag slapp bada! Nästa år: ett par kilo lättare och då blir det BAD! Katarina: Före loppet: Inför årets Lidingölopp har jag haft lite svårt att bestämma mig för att jag skulle ta det mer som ett långdistanspass inför Växjö Marathon som är tre veckor efter Lidingö. Men jag vet också att märker man att det går bra blir man ju sugen på att slå fjolårets tid som jag var nöjd med, första gången som jag kom under 3 timmar ( ). I lördags var jag, Anki, Lena och Lotta i Skrylle och tränade 1km:s intervaller, sprang 1km långsamt och 1km snabbt. Det kändes väldigt bra. Sammanlagt blev det 16,2km. Nöjd och glad efter träningen blev det surströmmingsfest med före detta arbetskamrater. Om det är bra laddning eller inte inför Lidingö får vi se. Sprang en liten runda på söndagen och sen med LLIF på tisdagen då vi körde 1 minuts intervaller. Sen har det bara varit vila och shopping. Har en hemlig dröm om silvermedaljen någon gång i livet, då skall man under 2,38 med det är långt dit. Ja det blev inget lugnt långpass som jag hade en liten fundering på i fredags. Slog min tid från i fjol med drygt 5 min blev det, mycket nöjd. Stod i samma startgrupp som Siv, visste att hon brukar ta det lugnare i början och komma på slutet. I fjol susade hon förbi mig när det var 7 km kvar. Men i år kom hon faktiskt aldrig. Lite kul att slå henne för hon är så duktig. En annan rolig grej var att Jerry stod och hejade på mig efter 2 mil och då får man alltid lite extra kraft. Men sista milen är värst. Jag försöker springa så fort som möjligt i början för att ha lite till godo inför sista milen. 1:a milen tog 53 min och efter 15 km hade jag 1.20 så sista milen tog över timmen. Nu gäller det att ladda om inför maran om tre veckor. Sen får det bli lite vila från löpningen och fram med rullskidorna. Ulla: Före loppet: Efter två veckors förkylning kände jag mig inte förberedd att springa 30 km. Men eftersom resan var betald var det bara att åka med. Pelle och jag tänkte bara strosa runt på stan och shoppa på lördagen. I bussen på vägen upp ändrade jag mig och bestämde mig för att springa 15km istället. Jag blev laddad av alla andras prat och tänkte att det skall jag klara av! Grundträningen fanns där och förkylningen var borta. Mina skor var nedpackade i smyg för Pelle som var förkyld och inte skulle springa. Jag fick starta i sista startgruppen och fick direkt hålla

5 mig till vänster i omkörningsfilen. Där fick jag vara nästan hela tiden. Vid 11km började det kännas jobbigt och min näsa rann konstant. Vid den vätskekontrollen stod Pelle och vi gick en bit tillsammans och pratade. Sista km började tempot sjunka och jag var trött. Men jag spurtade de sista hundra metrarna in i mål. Efteråt var jag trött och kände att jag inte hade klarat av att springa 3 mil. På bussen tillbaka till hotellet peppade Magnus mig och först då blev jag glad. Tack Magnus! Nu skall jag träna mer och springa Yddingeloppet. Uppladdningen inför loppet: Vi körde vår vanliga uppladdning i Sky bar.

6 Jan: Jag tränade bra i somras. Men de två senaste veckorna har inte varit så bra. Mitt mål är att ta mig igenom loppet. Allt gick perfekt till sista 3-4 km då luften gick ur och jag knappt tog mig i mål. Jobbigt men en nyttig lärdom. Jag behöver träna mer distans inför nästa gång. Lotta: Före loppet: detta blir mitt första Lidingölopp. Helt ovetande vad jag ger mig in på. Målet är att ta mig runt under 3 timmar. Jag hoppas att förberedelserna räcker för att klara mitt mål. Jag kom i mål men.med 9min:s försening. Att förbereda sig inför detta lopp kräver mycket backträning och flera långpass. Detta blir en läxa inför nästa års Lidingölopp. Med värkande ben och ett par Voltaren bär nu färden hemåt mot Lund. Siv: Träningen inför årets Lidingölopp har innehållit flera långpass än förra året. Backträningen har gått över förväntan. Det enda orosmolnet har varit ett halvdåligt knä som emellanåt behandlats med Ipren och Voltaren. Så förutsättningarna att gå under 3 timmar är goda tycker jag. Så här dagen efter så känns det oförskämt bra i kroppen. Jag har ingen träningsvärk alls. Det talar kanske för att jag borde ha tagit i mer i början på loppet. Men nu är det så här att man stoppar i sig en massa mat och dryck för att man skall orka springa loppet. Jag åt mer frukost än vad jag normalt gör. Jag drack Vitargo och åt banan. Så redan när jag stod i startfållan förstod jag att jag skulle behöva uppsöka en toalett. Så första milen blev lite av en plåga, vid vätskekontrollen vid 10km (?) så fanns det Bajamajor. Vilken lycka! Andra milen gick dock inte fortare för det. Men jag hade massor av krafter kvar till den sista milen och aldrig någonsin har jag upplevt Abborrbacken så lätt. Och trots att jag spurtade på sista milen hann jag aldrig ifatt Katarina som hade ett ointagligt försprång. Grattis Katarina! Här är lite andra röster från bussen! Kjell Nilsson: Jag gjorde ett skitlopp 2007, måste slå Siv i år! I år måste jag komma igen. Jag har tränat hyggligt men jag är ett år Äldre!! Jerry Olsson vill slå Kjell. Inga problem att göra det tror han eftersom han tränat som vanligt. Men han har blivit vuxen, en 50+! 10:e gången han springer Lidingöloppet. Han siktar högt. Det skall bli under 1.15! Per, Monica och Björns mål är att ta sig i mål. Stefan har vandrat i Österrike i sommar och därefter tränat bra. Han laddar med naturliga kolhydrater och hoppas komma i mål under 3 timmar. Tomas som har tränat intensivt efter Vätternrundan men sedan fått ont i vaden. Anders som ifjol sprang på 2.42 och hoppas att göra samma sak i år igen. Pär som haft som springer sitt 3:e Lidingölopp och har även i år som mål att komma under 3 timmar. Han har inte lyckats med det tidigare men hoppas att det nu är dags! Men med en tränings säsong som varit ganska tung så skriver han att ambitionen måste kanske sänkas och att kommer man i m ål på Lidingöloppet får man vara nöjd. Krister springer sitt andra Lidingölopp och med mer backträning hoppas han på en bättre tid än ifjol. Jonas springer sitt första lopp och är lite osäker på hur han orkar den sista milen.

7 Bilder innan loppet:

8 Lite bilder från årets Lidingölopp: Bilder efter målgång:

9 På bussen händer det hela tiden en massa saker! Det är ju en lång bussresa men Bosse ser till att det händer något nästan hela tiden. Ett par lotterier med fina vinster bl.a. en klocka, Vitargo och en mobiltelefon. Vi har också tävlingen Känn din kropp där man gissar sin tid på resan upp. Där har man chans att vinna starten till nästa års Lidingölopp. 2 starter delas ut! Och även där ett antal småvinster. Här är några vinnare! Mest av alla kanske Anki som kammade hem både mobiltelefon och start till Lidingöloppet samt en massa annat. Trenden var att de som vann, vann flera gånger!

10 LISTAN KÄNN DIN KROPP

11 Så här kan man läsa på Olofs sida på funbeat om Lidingöloppet. Olof åkte tåg upp och anslöt sig på hotellet och var tvungen att åka hem direkt efter loppet: Äntligen under Blandade förutsättningar: Det var bara 6 veckor sedan jag började löpträna efter Kalmar ironman. Av dem försvann en vecka till sjukdom, och en till vila inför loppet. Samtidigt har senaste halvåret varit bra med skidor, cykel, simning och gav bra basträning. Det hade varit kul att någon gång få ut sin fulla kapacitet på LL med längre tids specifik löpträning också. Vädret var perfekt, jag brukar gnälla annars. 15 grader, lagom vind och ingen sol, torr bana. Sista timmen före loppet stod jag 40 minuter i bajamajakö och våndades. Efteråt var det en sådan lättnad att det nog gav dopingeffekt. IRL med Linus Helmestam i backen upp till start piggade också upp. Kom iväg snabbt, ca 30% av löparna i gruppen före mig och det var lagom. Sträckan från Sticklinge fram till ca 7 km var jobbig och jag blev tvungen att sänka farten. Det var min enda svacka under loppet och det kändes mentalt också. Det dröjde ända till 13 km innan benen hämtat sig. Försökte fokusera på att vara redo för slag inför mörbultningen i mörka skogen. Trots att jag backade höll jag på första milen och km tempot forsatte att ligga under 5 med marginal. Sträckan 7-15 är verkligen lättlöpt. Framme vid 15 hade jag plockat 30 sekunder till och kände mig stark. Om det gick bra fram till 20 fanns det en chans och plötsligt kände jag vind i seglen. Det tuffade på bra, passerade 20 km på 1.38 och hade klarat det med benen i behåll. Hälsade på Jumper och tog sedan grönstabacken i spänstiga kliv. FB- pulsklacken vid 9 kvar ropade "heja Olof", och samtidigt kom jag ifatt Lotta Huselius. Sedan kom verkligheten ikapp och det blev en ganska tuff sista bit. Jag har predikat att sista milen egentligen är lättlöpt, men så kändes det verkligen inte, snarast tuffare backar än Framförallt knäckte jag av nerförslöpningarna, det gjorde ont i höft och knä. Typiskt för få pass i fullfart innan. Jag försökte springa smart, hellre tappa lite varje km än mycket på slutet. Taktiken funkade och väl uppe ur aborrträsket visste jag att det skulle gå hela vägen. Skönt var det att slippa gnida ur det sista och kämpa för att hämta in sekunder sista 4 km. Med en km kvar syns tälten på Grönsta - "Jonathan, jag ser ljuset". På upploppet sprang jag och vrålade med knuten näve i luften. Folkets jubel , 545 stigningsmeter.30 km 04:58 min/km12,06 km/h

12 Ja det var lite bilder och funderingar från Lidingöloppet Lidingöloppet är tufft. Oavsett om man springer 30, 15 eller 10 km. Naturligtvis är 30 km tuffast. Men det beror också på ens förutsättningar innan loppet. Hur träningen har gått. Har man fått vara skadefri. Helena Lagerbladh hade inte hunnit träna så mycket löpning innan sin Lidingöloppsmil. Hon sprang den tuffa milen på BrittMarie Andersson tog sin silvermedalj på milen med: Bosse vår engagerade reseledare sprang 15 km på: Magnus som varit skadad och inte hunnit träna så mycket sprang 15km och tyckte att det kändes bra. Han fick en jaättebra tid Många gjorde fantastiska prestationer jag kan inte nämna alla. Men alla vi som kom i mål kände nog oss som vinnare. Flera personbästa resultat blev det. Anki sprang 10 sekunder bättre än förra året. Katarina fixade ett personbästa med flera minuter. Kjell Nilsson gjorde personbästa med en tid och blev femma i sin klass. Jerry Karlsson blev 9:a i M 40 med tiden Och fast många hade haft en tuff sista mil på 30 km så hörde jag inte någon som sa aldrig mer. Istället hade man börjat tänka på sitt träningsupplägg inför nästa års Lidingölopp. Kvällen avslutades på en kinesrestaurang ute på söder. Maten var god och ölen var billig! Perfekt! Ett stort tack till Bosse och Britt-Marie! Så vi ses väl där nästa år igen 26 september 2009! /Siv