ÖREBROS 40-milare av Mats Lundgren, Fornåsa

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "ÖREBROS 40-milare 2010-06-05 av Mats Lundgren, Fornåsa"

Lars-Göran Ström
för 9 år sedan
Visningar:

1 ÖREBROS 40-milare av Mats Lundgren, Fornåsa 40 mil på cykel låter himla långt när man börjar fundera på det. Det tycker jag också och bara fram till i fjol så skulle det varit något som vore helt otänkbart för mig. Förra våren läste jag dock om randonnécykling i allmänhet och Paris-Brest-Paris i synnerhet. Tankarna började gro, jag testade en 20-milare i höstas, tränade bra i vintras, körde fler 20 och en 30-milare i vår och plötsligt så är man där på sträckor man aldrig varit nära tidigare. Det var inte utan viss nervositet som jag trots allt satte mig i bilen på fredagskvällen för att åka upp till Örebro. Jag släpade med mig husvagnen för att få några timmars sömn innan start och för att snabbt komma i säng efter målgång. Samtalet med receptionisten vid incheckningen på Gustavsviks camping gick ungefär så här: - Hej, jag skulle vilja ha en husvagnsplats med el. - Det går bra. Hur många vuxna är ni? - Bara jag. - Ok, hur många barn? - Inga. - Ok? Vill du ha biljett till äventyrsbadet? - Nej tack, men jag vill gärna ha en lite avskild plats, jag ska iväg vid fyratiden i morgon bitti. - Ok?? Glöm inte parkera utanför bommarna, de öppnar inte förrän klockan sju. - Det är lugnt jag åker cykel. - Ok??? Vid det laget förstod hon att hon hade med en fullständig galning att göra och hon checkade in mig snabbt för att bli av med mig och slippa fler diskussioner.

Tankarna började gro, jag testade en 20-milare i höstas, tränade bra i vintras, körde fler 20 och en 30-milare i vår och plötsligt så är man där på sträckor man aldrig varit nära tidigare.

2 Strax efter klockan tre blev det uppstigning, grötfrukost och att göra sig i ordning för dagens övning. Vid Örebrocyklisternas klubblokal skrev jag in mig och pratade lite med de andra som skulle med. Att antalet deltagare sjunker ju längre distansen blir är väl inte så konstigt så därför tyckte jag ändå det var ganska bra att det dök upp 11 cykelsugna. Efter start körde vi gemensamt ut mot Lindesberg men ganska snart delade klungan upp sig i två delar. På vägen upp mot Fagersta och första stämplingen blev vi sex stycken som höll ihop Lasse, Staffan, Kalle, Uno, Per och jag. När vi rullade in i Fagersta kunde vi läsa kommunens välkomstskylt Välkommen till Fagersta här får du livstid. Ibland borde det kommunala skämtlynnet vara straffbart Hur som helst smakade det bra med en stående frukost på Statoil. Vi lyckades i varje fall ta oss ifrån Fagersta och rulla vidare mot Sala. En underbar cykelväg tog oss nästan hela vägen dit. Än så länge kändes det som milen rullade lätt. Vi blev inte riktigt kloka på vinden som verkade komma mot eller från sidan hela tiden. Det gjorde inte så mycket eftersom värmen började komma i takt med att solen kom högre och högre upp på himlen. I Sala var det dags för andra stämpeln, en korv och lite cola.

Efter start körde vi gemensamt ut mot Lindesberg men ganska snart delade klungan upp sig i två delar.

3 Efter en stund lämnade vi Sala. Här var det en kort bit vajerväg och sedan rätt så trafikerad väg ner till Enköping. Här lyckades vi i sann randonnéanda köra fel. De lite mera rutinerade kom snart på det och mer än någon kilometer felnavigering blev det inte den här gången. Nu började det märkas att man suttit länge på cykeln och hungern gjorde sig påmind. Själv började jag få en liten svacka och jag satt och fantiserade om olika maträtter och enorma matportioner av olika slag Jag koncentrerade mig på att hänga med ner till Strängnäs där vi planerat dagens måltidsstopp efter ca 25 mil. Det gick bra och väl i Strängnäs hittade vi en kinarestaurang där vi tryckte i oss kyckling och så mycket ris vi kunde.

Nu började det märkas att man suttit länge på cykeln och hungern gjorde sig påmind.

4 Mätta och belåtna trampade vi på ner mot Katrineholm. Efter knappt 30 mil svängde vi in på vägen över Hälleforsnäs. Här var det också underbar cykelväg som gick upp och ner i härliga kurvor. I Hälleforsnäs växlade jag ner på lilla klingan i en backe; väl uppe på toppen skulle jag växla upp igen när det hände något med växelföraren. Efter det fick jag inte ner kedjan på lilla klingan igen. Det blev helt enkelt till att köra de sista 11 milen på stora klingan.

I Hälleforsnäs växlade jag ner på lilla klingan i en backe; väl uppe på toppen skulle jag växla upp igen när det

5 En bit innan Katrineholm tackade Per för sällskapet och släppte oss andra fem. Han kroknade rejält på 30-milaren och ville inte vara med om en liknande upplevelse den här helgen också. Det är naturligtvis det klokaste man kan göra men samtidigt modigt att släppa en klunga med bra fart. För mig är det dock lite vad randonné handlar om att känna sig själv så mycket att man vet var ens egna gränser går. Efter att ha åkt sista biten till Katrineholm på nyanlagd cykelväg av högsta kvalité stämplade vi fem som var kvar på Shell i Katrineholm. Vi passade förstås på att trycka i oss lite fika också! Nu hade vi sju mil kvar till Örebro och dagens första riktiga medvindsåkning. Vi tryckte på så mycket vi kunde och låg långa sträckor mellan km/h. Inte ens 40 mils trampande kunde ta bort hornen. Vi satt och letade febrilt efter Örebroskylten så att vi kunde få mäta vem som hade vassast ben för dagen. Av någon outgrundlig anledning fanns det ingen den väg vi kom så någon spurt blev det inte. Väl tillbaka i klubblokalen summerade vi 412,5 km med 32,5 km/h i rullsnitt. Börje tog emot oss och samlade in stämpelkorten. Efter lite kaffe, macka och allmänt småljugande cyklade jag tillbaka till husvagnen. Jag åt, läste några rader i senaste Wallanderdeckaren och somnade sedan, nöjd och belåten, innan huvudet nådde kudden.

För mig är det dock lite vad randonné handlar om att känna sig själv så mycket att man vet var ens egna gränser går.

6 Distansen fixade jag utan större problem och dagen gav nyttiga erfarenheter för ännu längre distanser. Nästa utmaning blir nog 60-milaren i början på juli!

Relevanta dokument

40-årskris helt klart!

40-årskris helt klart! Oj, det kom som ett brev på posten! En stor och enorm hemsk känsla! Det var krisdags igen! Jag ville helst inte vara med, jag kände mig så totalt misslyckad mitt i mitt liv! Så här