Stall Flitige Lise. Resan. Boende

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Stall Flitige Lise. Resan. Boende"

Adam Gunnarsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Stall Flitige Lise Jag hade min praktik med Klara Winkler, vi åkte ner till Holland, till stall Flitige Lise. Stall Flitige Lise är ett försäljnings och tillridningsstall. De flesta av hästarna ägs av andra, men en del hästar äger Liesbet och Mårten helt eller en del av dem, hästarna kan även komma ifrån andra stall som de har ett samarbete med. Jag valde att åka till Holland för att det verkade vara ett bra och professionellt företag, men även för att jag hoppades på att få lära mig mer om denna sorts företag, eftersom att jag vill hålla på med liknande i framtiden. Jag fick reda på stallet genom att jag sökte efter hästar på hastnet.se där jag såg några av de hästar som de sålde och gick in på deras hemsida. Resan Den 10 juli 2011 står jag på Skavsta flygplats och säger hej då till mina föräldrar, det kändes väldigt jobbigt att åka ifrån dem och veta att jag inte kommer se dem på 6 veckor. Samtidigt är jag väldigt spänd över det äventyr jag hoppas att få vara med om. Flygplanet landar i Weeze i Tyskland, när vi kommer ut ifrån gaten vet vi inte riktig hur Liesbet, hon som är delägare i stall Flitige Lise, ser ut då vi inte har sett någon bild på henne. Vi väntar och eftersom vi skickade bilder på oss hoppas vi att hon hittar oss. Liesbet var lite sen och det kändes som åt även fast det bara var några minuter, jag känner mig spänd, nervös och exalterad. Till sist kommer det fram en kvinna och frågar om vi är Kajsa och Klara, och vi hoppar in i hennes bil och åker i ungefär 20 minuter tills vi är i Holland, Venray, sedan tog det 5 minuter så var vi framme vid vårt hus, utanför en liten by som heter Hiede. Boende Vi bodde i ett stort tegelhus hos en gammal tant på 90 år. Hon brukar hyra ut rum till olika människor, likt ett vandrarhem fast man var kvar längre än bara några dagar. I huset fanns det tillgång till toalett, dusch, kök. Jag och Klara delade ett rum. Rummet var väldigt fräscha och fina, de var inte så stort men det fanns tillräckligt med plats. I rummet fanns två sängar, ett bord med två stolar som vi kunde äta mat och frukost vid, handfat så man inte behövde gå till toaletten för att borsta tänderna, en garderob fast den använde vi inte så mycket då vi hade alla kläder i våra resväskor. Vi fick varsin cykel så vi kunde ta oss in till staden, Venray, och till stallet. Till Venray var det en cykel tur på ca. 10 minuter, till stallet tog det lite mindre än 5 minuter.

Jag valde att åka till Holland för att det verkade vara ett bra och professionellt företag, men även för att jag hoppades på att få lära mig mer om denna sorts företag, eftersom att jag vill hålla på

2 En vanlig dag Dagarna började vid 8 och höll på till 4 5. Det första vi gjorde när vi kom till stallet på morgonen var att morgonfodra hö, efter det släppte vi ut de hästar som skulle gå i hage och 5 hästar i skritten. Efter det började vi mocka. Mockningen var väldigt smidig och gick fort, de hade automatisk utgödsling i golvet, så det var bara att ta ner skiten i hålet i golvet. De hade även bara halm, ibland undantag, detta underlättade även för mig då jag tycker bättre om att mocka halm än något annat. Mårten eller Luuk körde ut halm i gången med hjälp av en truck. Mockningen var ganska enkel och skönt, det var inget som slet ut än så mycket och vi behövde inte slita med skottkärror fram och tillbaka. När vi var klara med detta och det var oftast runt halv 10, så hade vi morgonfika i ungefär en halvtimme. Efter det så antingen red jag, longerade, fixade hästar till Mårten och Luuk, tog in hästar från hagen och skritten. Vi fick väldigt mycket ansvar och fick rida 1 2 hästar per dag. Vi longerade alla hästar och hade även ansvar för att sadeltämja tre unghästar. Detta höll vi på med fram till halv 12 då vi sopade och gjorde stallet fint medans Mårten eller Luuk fodrade hästarna kraft och vid 12 gick vi på lunch. Vi hade lunchen normalt mellan minuter, efter det så gjorde vi klart det som vi inte hann göra innan lunchen. Vid 3 var det fika igen, ungefär en halvtimme. Sedan sopade vi och gjorde stallet fint i tipp topp och fodrade hö, efter det så slutade vi. Arbetarna Mårten det var han som ägde och var den som bestämde hur hästarna skulle ridas, tävlas, han var delägare i företaget. Mårten är ifrån Sverige. Liesbet delägare och hade ansvaret för fakturor, foder m.m. Luuk beridare Hur de behandlade hästarna De var väldigt duktiga med hästarna, de tog det väldigt lugnt och stressa aldrig när en häst vart stressad eller dumma sig. De använde sällan spö, tror jag såg de ha ett spö med bara två gånger på 6 veckor, de använder det inte om det inte måste. De använder sporrar hela tiden för att förstärka skänkeln, men inte på ett dåligt sätt. De red lugnt och försiktigt, tänkte hela tiden på hästens bästa. Jag trivdes väldigt bra att vara där nere genom att de var så duktiga och förstående med hästar. Mårten är utbildad på Svenska grunder inom ridning och hantering. Stallet Själva stallet ägdes av familjen Poels, de hade 8 boxar. Det finns plats för 28 hästar, det finns två ridhus, en skrittmaskin, spolspilta, uteridbana och 6 stycken små hagar. Ute ridbana stallet Ridhus Ridhus spolspiltor Poels del

Mockningen var väldigt smidig och gick fort, de hade automatisk utgödsling i golvet, så det var bara att ta ner skiten i hålet i golvet.

3 Bostad/kök Tävlingar Nästan varje helg åkte vi iväg och tävlade. De hade en lastbil där man fick plats med 6 hästar, en sadelkammare och så fanns det plats för att kunna ställa upp hästen under tiden man gör iordning den. Det var väldigt roligt att vara med och kolla på hur de hanterar hästarna på tävlingar, och de var precis som vanligt hemma. På framhoppningen var det kaos, de hade inget system utan där red man fram och hoppade fram. De fick vara hur många som helst där inne och det var väldigt många som höll på att hoppa och rida fram där. Jag rekommenderar verkligen att åka till Holland, Venray och till stall Flitige Lise. Jag trivdes som fisken i vattnet och lärde mig något enormt mycket. Jag byggde upp mitt självförtroende väldigt och genom att vi red unghästar hela tiden så fick man en väldigt bra och stadig balans. Jag har mycket mer förståelse över hur deras verksamhet går till och kommer använda den om jag får möjlighet att ha liknande verksamhet i framtiden. Jag tyckte inte att något var speciellt negativt, en del saker reagerade man lite på men det gör man, man hittar alltid något som är fel, men ingen är fel fri. Det som var jobbigast under dessa 6 veckor var att man fick en sådan hemlängtan till mamma och pappa och självklart hästen och de andra alltid djuren. Om man verkligen vill så klarar man sig, jag pratade nästan varje dag i telefon med mina föräldrar och det kändes lite skönare att veta att man ändå alltid kan prata med dem, men samtidigt var det jobbigt att veta att de var flera tusen mil bort. Jag lärde mig att prata bättre engelska och lärde mig kanske två ord på holländska, man pratade nästan bara engelska förutom mer Klara och Mårten, så när man kom hem var det enklare att prata än innan. Den period som jag var här var en av de bästa upplevelserna i mitt liv, jag har haft så roligt och lärt mig så mycket. Jag tycker verkligen att alla som vill och kan ska åka på utlandspraktik, det är en upplevelse i sin egen klass. Allt blir vad man gör det till och jag är verkligen glad och stolt över mig själv. Jag skulle även kunna åka tillbaka och stanna ett eller två år där nere.

Det var väldigt roligt att vara med och kolla på hur de hanterar hästarna på tävlingar, och de var precis som vanligt hemma.

Relevanta dokument

runt innan vi blev körda till vårt boende. I Kessel blev vi mötta av Emile Hendrix och hans fru Hilda som hälsade och var jättetrevliga.

runt innan vi blev körda till vårt boende. I Kessel blev vi mötta av Emile Hendrix och hans fru Hilda som hälsade och var jättetrevliga. STAL HENDRIX När jag blev uppkallad bland de andra tjejerna för att höra om vi fått utlandspraktik eller inte var jag väldigt förhoppningsfull men samtidigt nervös. Så fort vi klivit in i rummet fick vi