Dynamiska system. Hans Lundmark. Matematiska institutionen Linköpings universitet

Relevanta dokument
Solitära vågor och matematiska mirakel. Hans Lundmark

SF1625 Envariabelanalys

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

Andra EP-laborationen

För startpopulationer lika med de stationära lösningarna kommer populationerna att förbli konstant.

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

Fysikaliska modeller. Skapa modeller av en fysikalisk verklighet med hjälp av experiment. Peter Andersson IFM fysik, adjunkt

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Modul 4 Tillämpningar av derivata

SJÄLVSTÄNDIGA ARBETEN I MATEMATIK

Einstein's Allmänna relativitetsteori. Einstein's komplexa Allmänna relativitetsteori förklaras så att ALLA kan förstå den

Checklista för funktionsundersökning

Prov 1 2. Ellips 12 Numeriska och algebraiska metoder lösningar till övningsproven uppdaterad a) i) Nollställen för polynomet 2x 2 3x 1:

Sekantmetoden Beräkningsmatematik TANA21 Linköpings universitet Caroline Cornelius, Anja Hellander Ht 2018

Kontrollskrivning KS1T

SF1625 Envariabelanalys

Rita även upp grafen till Fourierseriens summa på intervallet [ 2π, 3π], samt ange summans värde i punkterna π, 0, π, 2π. (5) S(t) = c n e int,

Kursens Kortfrågor med Svar SF1602 Di. Int.

Laboration 1 Mekanik baskurs

Tentamen, SF1629, Differentialekvationer och Transformer II (del 2) 10 januari 2017 kl. 14:00-19:00. a+bx e x 2 dx

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Sammanfattning av föreläsningarna 11-14, 16/11-28/

Lösningsförslag till tentamen i SF1683, Differentialekvationer och Transformmetoder (del 2) 4 april < f,g >=

Matematiska uppgifter

Matematik: Det centrala innehållet i kurserna i Gy 2011 i relation till kurserna i Gy 2000

GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för fysik LÖSNINGAR TILL TENTAMEN I MEKANIK B För FYP100, Fysikprogrammet termin 2

1. (a) Los ekvationen z 2 4iz 7 + 4i = 0: Rotterna ska ges pa formen a + bi. (b) Rita i det komplexa talplanet alla komplexa tal z som uppfyller

HEM KURSER SKRIV UT HEM ÄMNE SKRIV UT

17.10 Hydrodynamik: vattenflöden

Meningslöst nonsens. December 14, 2014

Envariabel SF1625: Föreläsning 11 1 / 13

Tentamen i Mekanik SG1102, m. k OPEN m fl. Problemtentamen OBS: Inga hjälpmedel förutom rit- och skrivdon får användas!

SF1625 Envariabelanalys

Kaos i Hénon-Helies systemet

= x 2 y, med y(e) = e/2. Ange även existens-

ODE av andra ordningen, och system av ODE

Exempel ode45 parametrar Miniprojekt 1 Rapport. Problemlösning. Anastasia Kruchinina. Uppsala Universitet. Januari 2016

KTH Matematik Tentamensskrivning i Differentialekvationer och transformer III, SF1637.

3 differensekvationer med konstanta koefficienter.

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A. e 50k = k = ln 1 2. k = ln = ln 2

Matematik 4 Kap 3 Derivator och integraler

Problembanken - utmanande problem. Gymnasieskolan, modul: Undervisa matematik utifrån problemlösning

Oändligtdimensionella vektorrum

Projekt: Filmat tornfall med modell av tornet. Benjamin Tayehanpour, Adrian Kuryatko Mihai

Dagens teman. Linjära ODE-system av ordning 1:

Lektion 3. Partiella derivator, differentierbarhet och tangentplan till en yta, normalen i en punkt till en yta, kedjeregeln

6. Räkna ut integralen. z dx dy dz,

Betygskriterier Matematik D MA p. Respektive programmål gäller över kurskriterierna

SAMMANFATTNING TATA41 ENVARIABELANALYS 1

SF1626 Flervariabelanalys Bedömningskriterier till tentamen Tisdagen den 7 juni 2016

Reglerteori, TSRT09. Föreläsning 10: Fasplan. Torkel Glad. Reglerteknik, ISY, Linköpings Universitet. Torkel Glad Reglerteori 2015, Föreläsning 10

TATA42: Föreläsning 9 Linjära differentialekvationer av ännu högre ordning

Frågorna 1 till 6 ska svaras med sant eller falskt och ger vardera 1

Föreläsning 14-16, Tillståndsmodeller för kontinuerliga system

Matematik 5 Kap 3 Derivator och Integraler

TSRT09 Reglerteori. Sammanfattning av föreläsning 9. Cirkelkriteriet. Sammanfattning av föreläsning 9, forts. Amplitudstabilitet hos svängningar

En trafikmodell. Leif Arkeryd. Göteborgs Universitet. 0 x 1 x 2 x 3 x 4. Fig.1

( ) = 2x + y + 2 cos( x + 2y) omkring punkten ( 0, 0), och använd sedan detta ( ).

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

6 Derivata och grafer

SF1633, Differentialekvationer I Tentamen, torsdagen den 7 januari Lösningsförslag. Del I

Välkomna till Reglerteknik Föreläsning 2

y(0) = e + C e 1 = 1

För teknologer inskrivna H06 eller tidigare. Skriv GAMMAL på omslaget till din anomyna tentamen så att jag kan sortera ut de gamla teknologerna.

FMNF15 HT18: Beräkningsprogrammering Numerisk Analys, Matematikcentrum

PRÖVNINGSANVISNINGAR

Denna tentamen består av två delar. Först sex enklare uppgifter, som vardera ger maximalt 2 poäng. Andra delen består av tre uppgifter, som

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

} + t { z t -1 - z t (16-8)t t = 4. d dt. (5 + t) da dt. {(5 + t)a} = 4(5 + t) + A = 4(5 + t),

Tentamen i Matematisk analys MVE045, Lösningsförslag

Meningslöst nonsens. November 19, 2014

vux GeoGebraexempel 3b/3c Attila Szabo Niclas Larson Gunilla Viklund Mikael Marklund Daniel Dufåker

3 Deriveringsregler. Vi ska nu bestämma derivatan för dessa fyra funktioner med hjälp av derivatans definition

Prov i matematik Distans, Matematik A Analys UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen

x(t) I elimeringsmetoden deriverar vi den första ekvationen och sätter in x 2(t) från den andra ekvationen:

MATEMATIKPROV, LÅNG LÄROKURS BESKRIVNING AV GODA SVAR

v0.2, Högskolan i Skövde Tentamen i matematik

Två gränsfall en fallstudie

Prov i Matematik Prog: NV, Lär., fristående Analys MN UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Michael Melgaard, tel

Kan du det här? o o. o o o o. Derivera potensfunktioner, exponentialfunktioner och summor av funktioner. Använda dig av derivatan i problemlösning.

KTH Matematik Tentamensskrivning i Differentialekvationer I, SF1633.

ÖVN 6 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMMETODER - SF Nyckelord och innehåll. a n (x x 0 ) n.

SF1669 Matematisk och numerisk analys II Bedömningskriterier till tentamen Måndagen den 16 mars 2015

Mekanik SG1108 Mekanikprojekt Dubbelpendel

Övningar. MATEMATISKA INSTITUTIONEN STOCKHOLMS UNIVERSITET Avd. Matematik. Linjär algebra 2. Senast korrigerad:

Högskolan i Skövde (SK, JS) Svensk version Tentamen i matematik Lösningsförslag till del I

Lösningsförslag obs. preliminärt, reservation för fel

Konvergens för iterativa metoder

Linjär algebra på några minuter

Skolverkets förslag till kursplan i matematik i grundskolan. Matematik

Repetitionsuppgifter

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Blandade A-uppgifter Matematisk analys

1. Beräkna volymen av det område som begränsas av paraboloiden z = 4 x 2 y 2 och xy-planet. Lösning: Volymen erhålles som V = dxdydz.

Inledande matematik M+TD

Karta över Jorden - viktigt exempel. Sfär i (x, y, z) koordinater Funktionen som beskriver detta ser ut till att vara

5B1134 Matematik och modeller Uppgifter från kontrollskrivningar och tentamina under läsåren och

Transkript:

Dynamiska system Hans Lundmark Matematiska institutionen Linköpings universitet

2/24 Dynamiskt system = ett system vars tillstånd ändras med tiden, och som har följande egenskaper: Deterministiskt Följer någon (matematisk) regel. Inga slumpmässiga aspekter. Minneslöst Nuvarande tillstånd bestämmer framtida; man behöver inte veta vad som hänt i det förflutna.

3/24 Exempel. Himlakropparnas rörelse (Newton 1687). Systemets tillstånd: Position och hastighet för varje himlakropp. För varje kropp (och i varje ögonblick) gäller: accelerationen = ( där sammanlagda tyngdkraften från de andra kropparna kroppens egen massa tyngdkraften ) (ena massan) (andra massan) (avståndet) 2

4/24 Matematiskt sett: Derivata (ögonblicklig förändringstakt) Hastigheten är derivatan av positionen. Accelerationen är derivatan av hastigheten. Differentialekvationer Samband (som ska råda i varje ögonblick) mellan tillståndsvariablerna (positioner & hastigheter) och deras derivator.

5/24 Två kroppar (sol + en planet, dubbelstjärna): Löstes av Newton. Kägelsnitt (ellipser/parabler/hyperbler). Tre eller fler kroppar: Extremt svårt problem! Sysselsätter forskare än idag. Man kan ej skriva upp någon formel som ger lösningen för godtyckligt starttillstånd.

6/24 Man får försöka hitta andra sätt att förstå eller förutsäga systemets beteende, åtminstone kvalitativt. Hur kan man simulera systemet i dator på ett tillförlitligt sätt? Är vårt eget solsystem stabilt? Kan man beskriva vissa lösningar exakt? Liksidig triangel (Lagrange, 1770-talet) och andra centralkonfigurationer. Tre kroppar i en åtta (2000) och andra krumelurer. (Sökord: n-body choreographies ). Singularitet utan kollisioner (1992). ( Till oändligheten på ändlig tid. )

7/24 Tidsdiskreta system = dynamiska system där tillståndet ändras i steg istället för kontinuerligt. Man utför någon matematisk operation gång på gång (samma operation i varje steg). Detta kallas att iterera (= upprepa) operationen.

8/24 Exempel. Upprepad kvadratrotsutdragning. Starttillstånd 10000 (t.ex.) Efter 1 steg 100 Efter 2 steg 10 Efter 3 steg 3,1622776601... Efter 4 steg 1,7782794100... Efter 5 steg 1,3335214321... Efter 10 steg 1,0090350448... Efter 20 steg 1,0000087837... Efter 50 steg 1,0000000001... etc. Okomplicerat beteende; talföljden konvergerar mot 1 (oavsett vilket positivt tal man startar med).

9/24 Exempel. Börja med ett tal mellan 0 och 1 och iterera funktionen f (x) = 2 x(1 x). Välj startvärde, t.ex. 0,75. Iterera: 2 0,75 (1 0,75) = 0,375 2 0,375 (1 0,375) = 0,46875 2 0,46875 (1 0,46875) = 0,498046875 2 0,498046875 (1 0,498046875) = 0,49999237060546875. Talföljden konvergerar mot 0,5 (oavsett starttillstånd). (Man kan notera att 0,5 är en fixpunkt för f, dvs f (0,5) = 0,5.)

10/24 Om man byter ut konstanten 2 mot något annat kan dock systemet bete sig helt annorlunda: Funktion som itereras Vad talföljden konvergerar mot 2 x(1 x) fixpunkt 0,5 2,5 x(1 x) fixpunkt 0,6 3,3 x(1 x) 2-cykel (hoppar mellan 0,823603... och 0,479427...) 3,5 x(1 x) 4-cykel (0,826940... 0,500884... 0,874997... 0,382819...) 3,55 x(1 x) 8-cykel 3,565 x(1 x) 16-cykel.. 3,57 x(1 x) konvergerar inte ( kaotiskt uppförande fortsätter hoppa runt till synes slumpmässigt, hur länge man än itererar)

11/24 Det var inte förrän på 60- och 70-talen som man på allvar insåg att även väldigt enkla dynamiska system kan uppvisa oerhört komplicerat beteende. Iteration av f (x) = r x(1 x) för olika värden på r, som ovan. (Sökord: logistic map.) Iteration av f (z) = z 2 + c för olika värden på c, där man låter z och c vara komplexa tal (x + iy där i 2 = 1). Mandelbrotmängden (svart): De komplexa tal c för vilka talföljden ( f (0), f ( f (0)), f ( f ( f (0))),... ) är begränsad.

12/24 Integrabla system är motsatsen till kaotiska: Kan se mycket komplicerade ut...... men har någon bakomliggande struktur eller symmetri. Lösningarna kan beskrivas (mer eller mindre) fullständigt.

Exempel. The Box Ball System (Ett ultradiskret integrabelt system.) Systemet utgörs av en (oändlig) rad med lådor. Varje låda är antingen tom eller innehåller en boll. Starttillstånd: Placera ut bollar i ändligt många av lådorna. Regel för att gå från ett tidssteg till nästa: Flytta varje boll (i tur och ordning) till närmaste lediga låda till höger. 13/24

14/24 t=0 OOOOOO...OOOO...OOO... t=1...oooooo...oooo...ooo... t=2...ooooo...ooooo...ooo... t=3...oooo...oooo...ooooo... t=4...oooo...ooo...oooooo... t=5...oooo...ooo...oooooo... t=6...oooo...ooo...oooooo... t=7...ooo...oooo...oooooo Förutsatt att det finns ledigt utrymme till höger så kommer ett sammanhängande block med k stycken bollar att röra sig med hastigheten k (dvs flyttas k steg åt höger i varje tidssteg). När ett snabbare block kör ikapp ett långsammare interagerar de (överflyttning av bollar). Icketrivialt faktum: om man börjar med välseparerade block sorterade i hastighetsordning med det snabbaste till vänster, så kommer det efter alla interaktioner ut block med samma hastigheter, fast i omvänd ordning. (Som solitoner!)

15/24 Den bakomliggande strukturen som förklarar detta är mer sofistikerad än vad man skulle kunna tro. En förbluffande arsenal av avancerad matematik har använts för att analysera beteendet hos detta enkla system (och generaliseringar av det): Kvantgrupper Tropisk algebraisk geometri Exakt lösbara modeller från statistisk mekanik Solitonteori...

16/24 Solitoner Solitär våg observerad 1834 av John Scott Russell på kanal i Skottland. Experiment i vattentank: större vågor har högre hastighet, en tillräckligt stor våg bryts upp i flera mindre. Teoretisk förklaring av Korteweg & de Vries 1895. u t + u u x + 3 u x 3 = 0 Icke-linjär partiell differentialekvation för våghöjden u(x, t). Har lösningar i form av en ensam fortskridande våg. Oväntad upptäckt 1967: exakta lösningar till KdV-ekvationen som beskriver interaktion mellan flera vågor solitoner.

17/24 Exempel på tvåsolitonlösning till KdV-ekvationen: u(x, t) = 72[ 3 + 4 cosh(2x 8t) + cosh(4x 64t) ] [ 3 cosh(x 28t) + cosh(3x 36t) ] 2 t x

18/24 Till slut lite om något jag själv forskar om: Spetsiga solitoner (På engelska: peaked solitons = peakons.) u(x, t) t x

19/24 u x Spetsiga solitoner dyker upp som lösningar till vissa andra ekvationer, också med rötter i teorin för vattenvågor. Den mest kända är Camassa Holm-ekvationen (1993): u t 3 u x 2 t + 3 u u x = 2 u 2 u x x 2 + u 3 u x 3 (Anm.: I denna modell representerar u(x, t) inte de vågor man ser på vattenytan, utan en hastighetskomponent hos vattenrörelsen på ett visst djup under ytan.)

20/24 Rörelsen hos dessa vågor styrs av ett dynamiskt system. Tillstånd: Positionen x k och amplituden m k för varje soliton (k = 1, 2,..., N). Differentialekvationer: Hastigheten dx k /dt för soliton nummer k är lika med höjden hos vågen u i punkten x k. Amplitudens ändringstakt dm k /dt ges av ( m k ) gånger medelvärdet av lutningarna för höger- och vänstertangenten till u:s graf i punkten x k.

21/24 Mirakulöst nog går detta komplicerade system att lösa exakt för godtyckligt antal solitoner. T.ex. för N = 3: x 1 (t) = ln (λ 1 λ 2 ) 2 (λ 1 λ 3 ) 2 (λ 2 λ 3 ) 2 b 1 b 2 b 3 j<k λ 2 j λ2 k (λ j λ k ) 2 b j b k x 2 (t) = ln j<k(λ j λ k ) 2 b j b k λ 2 1 b 1 + λ 2 2 b 2 + λ 2 3 b 3 x 3 (t) = ln(b 1 + b 2 + b 3 ) j<k λ 2 j m 1 (t) = λ2 k (λ j λ k ) 2 b j b k λ 1 λ 2 λ 3 j<k λ j λ k (λ j λ k ) 2 b j b k ( λ 2 1 b 1 + λ 2 2 m 2 (t) = b 2 + λ 2 3 b ) 3 j<k (λ j λ k ) 2 b j b k (λ 1 b 1 + λ 2 b 2 + λ 3 b 3) j<k λ j λ k (λ j λ k ) 2 b j b k m 3 (t) = b 1 + b 2 + b 3 λ 1 b 1 + λ 2 b 2 + λ 3 b 3 ( λk = konstant b k (t) = b k (0) e t/λ k )

22/24 Lösningsformlerna i sig är kanske inte så spännande som metoderna för hur man finner dem. Kopplingar till massor av klassisk matematik. (Ortogonala polynom, kedjebråk, etc.) Invers spektralteori för vibrerande sträng. ( Kan man höra hur en strängs massfördelning ser ut? )

23/24 Vad jag själv sysslat med mest: Släktingar till Camassa Holm-ekvationen. (Degasperis Procesi, Novikov, Geng Xue) Inte lika starkt kopplade till klassisk matematik. Man behöver generalisera en del klassiska begrepp för att beräkna lösningsformlerna för de spetsiga solitonerna. Generaliseringarna har visst matematiskt intresse i sig själva (oberoende av dynamiska system).

Tack för mig!