Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även hovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN 978-91-7555-104-3 Artikelnummer 2013-11-2 Foto Omslag Matton/Creatas, s. 22 Socialstyrelsen/Cristina Dahlberg, s. 36, 41 och 122 AgeFotostock, s. 70 Matton/Julia Grossi, Corbis, s. 90 och 108 Johnér Sättning Edita Västra Aros Tryck Edita Västra Aros, Västerås, november 2013
Förord Denna grundbok är Socialstyrelsens utbildningsmaterial i BBIC. Här beskrivs grunderna i och arbete enligt BBIC. Detta utbildningsmaterial är avsett att användas i Socialstyrelsens utbildningar för lokala BBIC-utbildare, men även i BBIC-utbildningar på hemmaplan för handläggare och andra personer som ska använda BBIC för utredning, planering och uppföljning. Materialet är också användbart som referens och lathund i det dagliga arbetet. BBIC är resultatet av ett långsiktigt utvecklingsarbete mellan Socialstyrelsen, kommuner och forskare och utgör ett konkret exempel på kunskapsbaserat socialt arbete. Utgångspunkten är att skapa nationell enhetlighet i socialtjänstens arbete med utredning, planering och uppföljning där barn och unga står i centrum. Avsikten är att skapa bättre potential för att kunna göra lokal verksamhetsuppföljning, men även för regional och nationell sådan. För att skapa förtroende för den sociala barnavården är det nödvändigt att noggrannare följa barnens behov och familjernas situation för att kunna göra relevanta och nödvändiga förändringar. BBIC är ett hjälpmedel för att möjliggöra och underlätta denna systematiska dokumentation och uppföljning. BBIC gör att det blir tydligare för socialtjänsten vad barn och unga behöver men också begripligare för barn och föräldrar vad socialtjänsten gör. Denna publikation utgör en reviderad version av den ursprungliga grundboken som publicerades 2006. Ansvariga för revideringen av grund boken har varit utredarna Gunnel Rönnols och Katarina Munier. Ett antal utredare och jurister inom Socialstyrelsen, professionella i socialtjänsten och forskare har bidragit med värdefulla synpunkter och förslag. Det är Socialstyrelsens förhoppning att BBIC ger fortsatta avtryck genom att bidra till högre kvalitet i den sociala barn och ungdomsvården och att det reviderade utbildningsmaterialet understödjer utbildningen i och användningen av BBIC. Annemarie Danon Avdelningschef 3
Innehåll Förord... 3 1. Inledning...9 Läsanvisningar...10 Att använda grundboken som utbildningsmaterial...11 Definition av några termer i grundboken...12 2. Bakgrund...13 England...13 Looking After Children System (LACS)...13 Framework for the Assessment of Children in Need and their Families (AF)...14 Sverige...16 Dartingtonprojektet (1995 1997)...16 BBIC-projektet (1999 2005)...17 3. BBIC:s grundläggande principer...21 Barn och unga i centrum...22 Barns rättigheter...22 Principen om barnets bästa...23 Tillämpning av barnets bästa...24 Skapa möjligheter för barn att vara delaktiga...24 Barn i centrum under utredning, planering och uppföljning...25 Teoretiska utgångspunkter...26 Utvecklingsekologiskt synsätt...26 Andra teorier om barns och ungas utveckling...28 Likvärdiga möjligheter för alla barn...29 Skillnader kopplade till kön...30 Skillnader kopplade till kulturell bakgrund...31 Samarbete med barn och deras familjer...31 Vikten av relevant information...32 Vikten av ett bra bemötande...32 4 Barns behov i centrum
Samverkan mellan myndigheter vid utredning och bedömning av insatser...33 Identifiera resurser och svårigheter...34 Insatser under utredningens gång...34 Utredningen som utgångspunkt för planering och uppföljning av insatser...35 Kunskap och beprövad erfarenhet...35 4. Triangeln kunskapsgrunden...37 Barnets eller den unges behov...38 Hälsa...38 Utbildning...40 Känslo- och beteendemässig utveckling...42 Identitet...45 Familj och sociala relationer...46 Socialt uppträdande...46 Förmåga att klara sig själv...47 Föräldrarnas förmåga...47 Grundläggande omsorg...49 Säkerhet...49 Känslomässig tillgänglighet...50 Stimulans...51 Vägledning och gränssättning...51 Stabilitet...52 Familj och miljö...52 Familjens bakgrund och situation...53 Familjenätverk...54 Ekonomi...54 Boende...55 Arbete...55 Social integrering...56 Lokalsamhällets resurser...56 5. BBIC-formulär och stöddokument...57 Rekommendationer för arbete med formulären...59 BBIC-formulär...59 Grunduppgifter...60 Ansökan...60 5
Anmälan/information på annat sätt...60 Utredningsplan...61 Utredning enligt 11 kap. 1 SoL...61 Vårdplan...62 Genomförandeplan för öppenvårdsinsatser...62 Placeringsinformation...63 Genomförandeplan för placering...63 Uppföljning av pågående insatser...64 Övervägande...64 Omprövning...64 På väg...65 Stöddokument...65 Fördjupningsteman i utredningen...66 Konsultationsdokument Förskola, Konsultationsdokument Förskoleklass och Konsultationsdokument Skola...66 Anvisningar för läkarundersökning...67 Samrådsdokument...67 Samtal med placerade barn och unga...68 Protokoll Uppföljningsmöte...68 På väg Fördjupningsteman...69 6. Arbetsmoment och möten i BBIC...71 7. Att planera utredningen...73 Triangeln som verktyg i planeringen...73 Samarbete med barn och föräldrar...74 Samverkan med andra professionella...74 Utredningsplanen...74 8. Att inhämta information och dokumentera utredningen...75 Utgångspunkter för utredningsarbetet...75 Familj och miljö...75 Resurser och svårigheter...76 Familjens bakgrund och situation...76 Familjenätverk...77 Boende...77 Arbete...77 6 Barns behov i centrum
Ekonomi...77 Social integrering...78 Lokalsamhällets resurser...78 Barnets behov och föräldrarnas förmåga...78 Resurser och svårigheter...79 Hälsa...79 Utbildning...80 Känslo- och beteendemässig utveckling...82 Identitet...83 Familj och sociala relationer...84 Socialt uppträdande...85 Förmåga att klara sig själv...86 Utredningsformuläret ska användas flexibelt...87 Utgångspunkter för att anpassa utredningsformuläret...88 9. Analys, bedömning och beslut...91 Analys av barnets behov...92 Triangeln som pedagogiskt verktyg...94 Bedömning av insatsbehov...95 Besluta och planera insatser... 96 10. Planering och uppföljning av öppenvårdsinsatser...99 Planeringsmöte vid öppenvårdsinsatser...99 Syfte...99 Formulär...100 Deltagare...100 Tid och plats...100 Uppföljning av öppenvårdsinsatser...100 11. Planering och uppföljning av placeringar...101 Utgångspunkter vid placeringar...101 Att engagera föräldrarna i placeringen...101 Barns perspektiv på socialtjänsten...102 Det tredelade föräldraskapet teamet runt barnet...103 Barnets socialsekreterare vid placeringar...103 7
Möten vid placeringar...105 Placeringsmöte...105 Planeringsmöte vid placering...106 12. Uppföljningsmöte...109 Syfte...109 Formulär...109 Deltagare...110 Tid och plats...110 Barnets medverkan...110 Föräldrars, familjehems eller HVB:s medverkan...112 Socialsekreterarens förberedelser...112 Uppföljningsmötets genomförande...113 Socialsekreterarens uppgifter efter mötet...114 Oberoende ordförande...114 Ordförandens uppgifter...115 13. På väg inför och efter avslutad vård...117 Ungas rätt till stöd och hjälp...117 Risk för isolering och att stå utan stöd...117 Vilket stöd kan socialtjänsten erbjuda?...118 På väg...119 Enkäter inför utflyttning...119 Den unge ansöker om bistånd...121 Planering och uppföljning av insats...121 14. Krav och rekommendationer...123 Socialstyrelsens krav för arbete med BBIC...123 Vad är BBIC-konceptet?...123 Rekommendationer för arbete med BBIC...124 Organisering av förändringsarbetet...124 Referenser...125 8 Barns behov i centrum
1. Inledning Inledning 1BBIC bygger på det engelska Integrated Children s System (ICS) som är framtaget efter ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. Systemet vilar på en gedigen teoretisk grund och utifrån denna har en serie formulär utvecklats som följer hela ärendegången i barnavårdsärenden. Socialstyrelsens målsättning med BBIC är att erbjuda alla Sveriges kommuner ett enhetligt system för handläggning och dokumentation. BBIC är även tänkt att fungera för systematisk uppföljning på aggregerad nivå. I denna grundbok beskrivs arbetet med BBIC i utredningar och vid planering och uppföljning av insatser på individnivå. Grundboken är tänkt att användas vid utbildningar i BBIC både på nationell, på regional och på lokal nivå. Här behandlas inte lagstiftning, förarbeten, rättsfall och JO-uttalanden. Man behöver således ta del av Socialstyrelsens föreskrifter, allmänna råd och handböcker, för att få en väl fungerande verksamhet som uppfyller lagens krav. Vi hänvisar till: Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten (Socialstyrelsen 2010), Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser (Socialstyrelsen, 2006), Om barnet behöver ny vårdnadshavare (Socialstyrelsen, 2006), Barn och unga som begår brott. Handbok för socialtjänsten (Socialstyrelsen 2009), Barn och unga i familjehem och HVB. Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter (Socialstyrelsen, 2012), Stöd till barn och unga med funktionsnedsättning Handbok för rättstillämpning vid handläggning och utförande av LSS-insatser (Socialstyrelsen, 2012), 9
Placerade barns skolgång och hälsa ett gemensamt ansvar (Socialstyrelsen och Skolverket, 2013), och Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och unga (Socialstyrelsen, 2013). Socialstyrelsens krav och rekommendationer för att arbeta med BBIC framgår av Licensavtalet och BBIC-konceptet. BBIC konkurrerar inte med de utredningsmetoder som är aktuella inom socialtjänsten. BBIC anvisar heller inga insatser för hur man ska avhjälpa problem. Vilka insatser som är lämpliga bedömer socialtjänsten både struktur och innehåll. BBIC ger viss vägledning kring utredning, planering och uppföljning av insatser, som utgår från BBIC:s grundläggande principer och triangeln. Standardiserade bedömningsmetoder kan mycket väl användas inom ramen för BBIC [1]. BBIC bygger på en helhetssyn på barns och ungas utveckling inom en rad områden som fysisk och psykisk hälsa, utbildning, känslo- och beteendemässig utveckling etc. Det kan därför vara viktigt att i detta sammanhang påpeka att det inte är meningen att socialtjänsten fullt ut ska behärska alla dessa kunskapsområden. Kompletterande kompetens förskola/skola, barnhälsovård och barn- och ungdomspsykiatri. Det ingår i socialtjänstens uppdrag att avgöra när det är aktuellt att be andra myndigheter och professionella om hjälp med att bedöma barns och ungas behov för att få fram välgrundade beslutsunderlag och för bedömning av lämpliga insatser. Läsanvisningar Grundboken ger vägledning i hur BBIC ska förstås och användas. Den kan användas både under och efter BBIC-utbildningar och även som en uppslagsbok. I kapitel 2 beskrivs den engelska och svenska bakgrunden. I kapitel 3 13 beskrivs BBIC:s grundprinciper, triangeln, formulären samt hur man kan arbeta med BBIC i utredningar och uppföljningar. Dessa kapitel utgör grunden i BBIC. I kapitel 14 redovisas Socialstyrelsens krav och rekommendationer för arbete med BBIC. 10
Grundboken behandlar översiktligt de teorier och synsätt på barns utveckling som förespråkas i BBIC. Som komplement till denna grund- i centrum (BBIC), producerad av Socialstyrelsen, samt en informationsbroschyr en säkrare väg till skydd och stöd BBIC i praktiken att knäcka koden [2]. Denna är författad av två dåvarande BBIC-utbildare i Göteborg. Detta material, skrivet av praktiker för praktiker, utgör ett bra komplement till Socialstyrelsens utbildningsmaterial och kan ge konkreta och praktiskt användbara uppslag till utrednings- och uppföljningsarbetet. Vidare Analys, bedömning och beslut i utredningar enligt BBIC [3], versitet, skrivit på uppdrag av Socialstyrelsen. Rapporten beskriver och problematiserar arbetet med att göra kunskapsgrundade analyser och bedömningar och att ta beslut i utredningar enligt BBIC, samt syftar till att ge vägledning och fortsatt kunskapsutveckling i ämnet. Målgrupp är framför allt socialsekreterare, arbetsledare och andra yrkesverksamma inom social barn- och ungdomsvård. Socialstyrelsens webbplats är en viktig informations- och kunskapskälla i arbetet med BBIC. Att använda grundboken som utbildningsmaterial Det tar tid att tillägna sig BBIC:s alla beståndsdelar och behov av kom- olika sätt: Planera för återkommande utbildningsinsatser, inte bara för nyanställda. Varva de teoretiska delarna med beskrivningar av hur formulären innebörden i evidensbaserad praktik inom socialt arbete, barnkonventionens innebörd, egna värderingar osv. Ge förslag på tänkbara fortbildningsbehov, utbildningsplanering och lokala/regionala utvärderingar. Detta kan ske i samarbete med exempelvis socialhögskolor och FoU-enheter. 1. Inledning 11
Definition av några termer i grundboken Barn och unga FN:s barnkonvention anger barn som varje människa under 18 år. Med unga avses personer som har fyllt 18, men inte 21 år. I denna bok används termen barn generellt för barn och unga 0 20 år. Förälder I texten används termen förälder fritt dvs. den kan avse såväl vårdnadshavare som förälder i vid bemärkelse, t.ex. biologisk förälder som ej är vårdnadshavare eller styvförälder. Termen förälder preciseras bara då sammanhanget så kräver, t.ex. biologisk förälder som inte är vårdnadshavare. Vårdnadshavare Termen vårdnadshavare används endast i de sammanhang då det måste framgå att den person som avses är juridiskt ansvarig för barnets vårdnad. Endast vårdnadshavare har partsställning. Insats Med insats avses socialtjänstens insatser, såväl placering utanför hemmet som öppenvårdsinsatser. Insats avser här även andra insatser som görs av andra huvudmän, t.ex. insatser som ges i skolan och av hälso- och sjukvård. Öppenvårdsinsatser Med öppenvårdsinsatser avses här endast sådana insatser som är individuellt behovsprövade av socialtjänsten. Behandlingsansvarig/uppdragstagare Med behandlingsansvarig/uppdragstagare avses person eller verksamhet som är ansvarig för att utföra öppenvårdsinsatser. 12
2. Bakgrund 2Bakgrund England Efter omfattande kritik mot familjehems- och institutionsvården i England sökte myndigheter och socialtjänst efter bättre metoder för att säkra kvaliteten i den sociala barnavården. En debatt om resultaten av vården för placerade barn hade pågått sedan 1980-talet. Kritiken var hård då engelska forskningsresultat visade att barn som placerades i familjehem många gånger kom till en miljö som var sämre än den barnen haft i ursprungsfamiljen. Placerade barn visade sig t.ex. ha större psykiska och barn. Som vuxna löpte de större risk att hamna i kriminalitet samt arbetsoch bostadslöshet. Som ett svar på kritiken initierade den brittiska regeringen ett omfattande forsknings- och utvecklingsprogram. Studien Looking After Children: Assessing Outcomes in Child Care blev ban brytande [4]. I studien redovisades vilka faktorer som kan bidra till barns positiva utveckling, baserat på utvecklingspsykologiska teorier. Avsikten var att ta fram kriterier för att bedöma resultatet av vården. Looking After Children System (LACS) för barn som placeras i familjehem eller på institution. Kärnan i uppföljningssystemet, som det engelska forskarteamet utvecklade på 13
uppdrag av Department of Health (motsvarande vårt socialdepartement), var sju så kallade behovsområden [4]: Hälsa Utbildning Känslo- och beteendemässig utveckling Identitet Familj och sociala relationer Socialt uppträdande Förmåga att klara sig själv Under arbetets gång testades materialet även på ett stort antal vanliga familjer och man kom fram till att konceptet med de sju behovsområden för alla barn i den sociala barnavården såväl som i samhället i stort, inklusive etniska minoritetsgrupper och barn med funktionsnedsättning [5]. Engelsmännen utvecklade intervjuformuläret Assessment and Action Records, efter anpassning till svenska förhållanden kallat Samtal med placerade barn och unga, avsett att användas av socialsekreterarna i behov. Detta intervjuformulär utvecklades för olika åldersgrupper och behovsområdena för att bättre överensstämma med bedömnings- och insatsformuläret. Den bärande principen i det som kom att kallas Looking After Children System (LACS) är att socialtjänsten ska kunna visa att den vård som samhället erbjuder är bättre än den vård som barnet får även utformningen av den nya barnavårdslag, Children Act, som kom 1989. Det färdiga systemet för uppföljning av placerade barn började nationellt intresse och används i dag i många länder, förutom i Sverige också t.ex. Kanada och Australien. Framework for the Assessment of Children in Need and their Families (AF) Den engelska kritiken riktades även mot barnavårdsutredningarna. England har av tradition haft en stark betoning på child protection vilket innebar att man ingrep först när barnet visade tydliga tecken på skada. Department of Health tog under början av 1990-talet initiativ till en rad studier av utredningssystemet [6]. Dessa studier visade bland 14
annat att endast 15 procent av de barn som bedömdes ha behov av skydd blev föremål för insatser. Studierna visade också på handläggningsbrister. Barnavårdsutredningarna saknade systematiska beskrivningar av barns behov, likaså saknades ofta analyser, planer och uppföljningar. Socialsekreterarna intresserade sig för enstaka händelser som kunde påvisa försummelse eller barnmisshandel men förbisåg andra viktiga aspekter gällande barnets totala situation. Socialsekreterarna svårare att förstå och beskriva hur dessa problem påverkade barnen [7]. Familjerna involverades i liten utsträckning och barnen kom sällan till tals. Socialsekreterarna borde enligt de engelska forskarna fokusera mer på familjens styrkor, utan att för den skull försumma problemen. Om man gör så känner sig familjen mer delaktig och mer benägen att medverka till att hitta lösningar på problemen [8, 9]. I kunskapsöversikten Children s Needs Parenting Capacity [10] redovisas forskningsresultat om hur barns utveckling kan påverkas om föräldrarna har psykisk sjukdom, alkohol- och narkotikamissbruk eller redningsmodellen Framework for the Assessment of Children in Need and their Families. Utgångspunkten i systemet var de sju behovsområ- nas omsorgsförmåga och med faktorer i barnets familj och miljö. Dessa tre områden illustrerades med en triangel [11]. 2. Bakgrund BBIC-triangeln Hälsa Utbildning Känslo- och beteendemässig utveckling Identitet Familj- och sociala relationer Socialt uppträdande Klara sig själv Familjens bakgrund och situation Familjenätverk Barnets behov BARNET Föräldrarnas förmåga Familj och miljö Boende Arbete Ekonomi Grundläggande omsorg Social integrering Säkerhet Känslomässig tillgänglighet Stimulans Lokalsamhällets resurser Vägledning och gränssättning Stabilitet 15
Triangeln grundas i en helhetssyn på barnets utveckling. Det övergripande perspektivet utgår från utvecklingsekologisk teori en teori som beskriver barns utveckling i ett interaktions- och samspelsperspektiv. Triangeln med sina tre sidor representerar barns behov, föräldrars förmåga respektive familj och miljö. I praktiken betyder detta att socialtjänsten ska undersöka barnets behov och vilka framsteg barnet gör i sin utveckling, båda föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov samt påverkan från faktorer i familj och miljö. Triangeln är en modell som kan användas av professionella för att tänka kring barns och ungas utveckling. Department of Health har även tagit fram grundprinciper som ska prägla arbete och förhållningssätt. Triangeln och grundprinciperna beskrivs närmare i kapitel 3 och 4. mentation, stödja socialsekreteraren i att analysera insamlad information och involvera barnet och dess familj i utredningsprocessen. Avsikten var också att utveckla ett enhetligt nationellt system för barnavårdsutredningar och ge underlag för uppföljning av såväl enskilda barn som grupper av barn. Tämligen omgående påbörjades ett arbete med att system för utredning, planering och uppföljning av den sociala barnavården, The Integrated Children s System (ICS). Sverige Grunden för det svenska utvecklingsarbetet har stora likheter med det engelska, dvs. kritik riktades mot den sociala barnavården, såväl vad gällde arbetet med placerade barn och utfallet av insatserna som handläggning och dokumentation av barnavårdsutredningar [12, 13]. Dartingtonprojektet (1995 1997) Allvarlig kritik mot familjevården från JO och riksdagens revisorer och utveckla familjehemsvården [14, 15]. Kritiken handlade framförallt om att de lagstadgade uppföljningstiderna inte hölls, att barnen sällan kom till tals med sina socialsekreterare under en placering och att det ofta saknades vård- respektive behandlingsplaner för de placerade barnen. Socialstyrelsen beslutade att pröva en del av det material som användes som kallades Dartingtonprojektet översattes och prövades Assessment and Action Records, idag kallat Samtal med placerade barn och unga [16]. Projektets syfte var att se om det engelska formuläret var tillämp- 16
bart i Sverige och hur ett svenskt material i så fall skulle utformas. Fyra kommuner deltog i projektet. Resultaten pekade på att bedömnings- och insatsformuläret var ett bra men tidskrävande hjälpmedel för att tala med barnen och samla in viktig information om barnens situation i vården. Genom intervjuer med barn uppdagades ny och viktig information. av dem saknades uppgifter om hälsokontroller och vaccinationer och många av barnens hälsoproblem föreföll vara okända för både familjehemmen och socialsekreterarna. Skolgång och kontakt med ursprungsfamiljen var andra områden där de placerade barnen hade problem [17]. Projektdeltagarna tilltalades av det barnfokuserade och systematiskt - vanta i utredningssammanhang och behovet att utveckla och förbättra utredningsarbetet i projektkommunerna ansågs stort. 2. Bakgrund BBIC-projektet (1999 2005) BBIC är ett system för handläggning och dokumentation i utredning, planering och uppföljning. BBIC har utvecklats och anpassats till svensk lag och praxis av Socialstyrelsen i samarbete med sju svenska - Gunnared SDN och Backa SDN (Göteborg) och Spånga-Tensta SDN (Stockholm). Projektets mål var att utveckla ett enhetligt system för utredning, planering och uppföljning inom den sociala barnavården [1]. Mål och syfte Det visionära målet för BBIC är att ge de barn och unga som är aktuella för socialtjänstens interventioner samma chanser i livet som andra barn i samhället. BBIC syftar till att komma till rätta med tidigare nämnda brister genom att: stärka barnets ställning i den sociala barnavården i enlighet med socialtjänstlagen och FN:s barnkonvention förbättra samarbetet kring barnet med föräldrar och familj, familjehem/hvb och professionellt nätverk skapa struktur och systematik i arbetet så att handläggning och insatser lättare kan följas upp, både på individ- och gruppnivå bidra till ökad kvalitet och rättssäkerhet genom nationell enhetlighet i utredning, planering och uppföljning. 17
Organisering av utvecklingsarbetet Ett viktigt signum för BBIC-projektet var ambitionen att integrera utvecklingsarbetet i den reguljära verksamheten. Detta har sin bakgrund i tidigare erfarenheter som bl.a. handlar om svårigheter att integrera försöksverksamheter i ordinarie verksamheter. Den projektstrategi som valdes hade ett tydligt bottom-up perspektiv med tonvikt på lokal handlade om att bygga upp långsiktiga strukturer för utveckling och lärande. En förutsättning för deltagande i projektet var ett politiskt beslut i respektive projektkommun. Deltagaröverenskommelser tecknades också mellan Socialstyrelsen och de kommuner som deltog i projektet. Lokala projektteam Projektkommunerna uppmuntrades till att bygga upp lokala projektteam under ledning av lokala projektchefer med uppgift att driva det lokala utvecklingsarbetet. Projektteamen hade bred förankring i sina organisationer. Dessa team bestod av projektchefen, BBIC-utbildare, arbetsledare från olika arbetsgrupper, IT-ansvariga etc. BBIC-utbildarna Idén med BBIC:s utbildare hämtades från England. Projektkommunerna hade i uppdrag att utse särskilda utbildare och att ta fram utbildningsplaner som redskap för att implementera BBIC på hemmaplan. Utbildarna hade en nyckelroll i utvecklingsarbetet med uppgift att informera om och utbilda i BBIC i sin kommun. Det handlade bland annat om att introducera BBIC för nya handläggare och att ge fortsatt stöd till handläggarna i det dagliga arbetet. Möjligheten för utbildarna att fullfölja sina uppgifter visade sig vara starkt beroende av att det fanns mandat för deras uppdrag i organisationen. Socialstyrelsen samlade regelbundet utbildarna för erfarenhetsutbyte och strategisk planering av utbildningsfrågor. Benchmarkinggruppen Socialstyrelsen samlade projektcheferna ett par gånger per termin i den s.k. benchmarkinggruppen. Värdskapet för gruppens möten cirkulerade att den skulle vara ett forum för erfarenhetsutbyte och att projektkommunerna skulle lära av varandra, t.ex. genom att diskutera problem som uppstått i projektet och att hitta lösningar på dessa. Ett annat syfte var att bestämma projektåtaganden, ambitionsnivåer och prestationsmått 18
i BBIC-arbetet och att med utgångspunkt från dessa kriterier jämföra över den strategiska planeringen i utvecklingsarbetet som helhet. 2. Bakgrund Nätverken De nämnda nätverken av projektchefer och utbildare var värdefulla för utvecklingsarbetet. Erfarenheter från fältet, såväl negativa som positiva, kunde härigenom användas som underlag för Socialstyrelsens projektplanering och för viktiga vägval i projektet. Nätverken var också ett arbetet på hemmaplan. Utvärdering och uppföljning Tre utvärderingsrapporter av externa forskare publicerades av Socialstyrelsen under projektets gång och en undersökning av BBIC genomfördes inom ramen för projektet KUBAS (Kunskapsbaserad socialtjänst) [18 21]. Därutöver genomförde Socialstyrelsen egna uppföljningar, bl.a. om användningen av formulären. Eftersom utvärderingarna och uppföljningarna ägde rum under pågående utvecklingsarbete användes resultaten från utvärderingarna till att anpassa och förbättra projektmaterialet. Tidigt i projektet uppmärksammades bristen på IT-stöd. Därför påbörjades ett arbete med att ta fram ett förslag för IT-stöd i BBIC. Detta arbete genomfördes parallellt med det pågående utvecklingsarbetet. Slutrapport från BBIC-projektet BBIC-projektet beskrivs och summeras i en slutrapport [1]. Bland slutsatserna kan noteras att BBIC hade bidragit till att barnens ställning stärkts och att socialsekreterarna hade fått en ökad medvetenhet och kunskap om barns behov. Familjerna kände sig mer delaktiga och social tjänstens arbete blev mer begripligt. Socialsekreterarna var positiva till BBIC:s ursprung i social forskning, till dess värderingar och kunskapsgrund. BBIC bidrog till en helhetssyn på barn och unga, bättre struktur i dokumentationen samt välgrundade beslutsunderlag. Ur chefernas perspektiv betraktades BBIC som ett kvalitetssäkringssystem som ökade möjligheten till styrning, kontroll och uppföljning. En annan erfarenhet från BBIC-projektet är att förändringsarbete är svårt och tar tid, men att förändring är fullt möjlig. Rapporten vänder sig till professionella och ledning inom den sociala barnavården men även till utredare, forskare och andra som intresserar sig för förändringsarbete i socialtjänstens organisationer. Rapporten avslutas med ett kapitel som handlar om behovet av fortlöpande förvaltning, samordning och utveckling av BBIC. 19
1 För att läsa mer om ICS i Danmark se www.socialstyrelsen.dk 2 http://www.education.gov.uk/ children andyoungpeople/social/ socialworkreform/b0071081/intergratedchildren-systems-ics-improvement Internationella erfarenheter BBIC har sin bakgrund i det engelska systemet ICS Integrated att utveckla den sociala barnavården, har hämtat inspiration från det i mer än 15 olika länder: Storbritannien (England, Wales, Skottland, Nordirland), Australien (Victoria, New South Wales), Irland, Ukraina, Kanada (Prince Edward Island, Alberta, Québec), Nya Zealand, Frankrike (Haute-Savoie), Grekland, Ungern, Polen, Rumänien, Tjeckien, Ryssland, Finland, Norge, Danmark och Sverige. På vilket sätt man har inspirerats av ICS i ovan länder varierar. Några länder använder det engelska systemet i sin helhet, medan andra använder utvalda delar, exempelvis för barn på barnhem. Några länder har fattat formella beslut för att påbörja implementering och andra är långt inne i utvecklingsarbetet [22]. Några länder, däribland Sverige och Danmark, har i hög utsträckning anpassat den engelska förlagan och och skapat egna system utifrån nationell praxis, organisation och lagstiftning. I Danmark har man behållit namnet ICS. 1 Institutionen för socialt arbete vid universitetet i Montreal genomförde 2010 en meta-utvärdering av ICS, som berör genomförandet i länder utanför Storbritannien. Utvärderingen tyder på att personal som arbetar utifrån systemet gör bättre bedömningar av komplexa situationer, har en mer holistisk syn med barnet i centrum, vilket ger bättre planering av insatser. Man ansåg att tvärprofessionell samverkan ökade, liksom deltagandet av barn och föräldrar [22]. På senare år har kritik framförts mot ICS i Storbritannien. Kritiken härrör från en större utvärdering av skyddet för utsatta barn och gäller hur ICS utformades och hur det implementerades [23]. I utvärderingen framhålls emellertid att kunskapsgrunden i ICS i form av triangeln och grundprinciperna är bra. Att handläggning och dokumentation blir systematiserad lyfts också fram som positivt. För närvarande pågår arbeten i Storbritannien med att avhjälpa bristerna i ICS. 2 Gemensamt för BBIC och ICS är att det är handläggnings- och dokumentationssystem inom den sociala barnavården som bygger på strukturerade formulär med utgångspunkt från triangeln. Grundprinciperna och triangeln, som illustrerar kunskapsgrunden, är gemensamma liksom förekomsten av formulär och stöddokument. Antal formulär och hur dessa är utformade är dock olika. 20
BBIC:s grundläggande 3principer 3. BBIC:s grundläggande principer BBIC tar sin utgångspunkt i ett antal grundprinciper som bygger på en värdegrund, teori och metodsyn som är i linje med aktuell svensk barnavårdsforskning, lagstiftning och praxis. De togs ursprungligen fram inom ramen för det engelska forsknings- och utvecklingsarbetet. Helhetssynen betonas, vilket illustreras av den så kallade BBIC-triangeln (se kapitel 4). BBIC genomsyras av dessa grundprinciper. I detta kapitel beskrivs grundprinciperna ingående. BBIC:s grundprinciper: barn och unga i centrum teoretiska utgångspunkter utvecklingsekologisk syn och andra teorier om barns och ungas utveckling likvärdiga möjligheter för alla barn samarbete med barn och deras familjer samverkan mellan myndigheter vid utredning och bedömning av insatser insatser under utredningens gång utredningen som utgångspunkt för planering och uppföljning av insatser kunskap och beprövad erfarenhet. 21
Barn och unga i centrum Barns rättigheter Barnkonventionen har blivit ett verktyg för att skapa ett samhälle som alla sammanhang där frågor som rör barns villkor behandlas. Barn betraktas inte längre som passiva objekt för vuxnas uppfostran och omsorger utan som självständiga och handlande individer med tidig förmåga att agera med sin omvärld. Samtidigt slås det i barnkonventionen fast att barn på grund av sin sårbarhet behöver vård och skydd. Även barns behov av och rätt till båda sina föräldrar och föräldrarnas ansvar går som en röd tråd genom barnkonventionen. Barn ska emellertid inte ses som ett bihang till sina föräldrar utan som unika individer med egna behov [24]. 22
Barnkonventionen har lett till nya bestämmelser i svensk lagstiftning om barnets bästa och barnets delaktighet, för att stärka barns ställning på socialtjänstens område. När åtgärder rör barn ska således särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. Vidare ska barnet få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Om barnet inte framför sina åsikter, ska dessa så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till hennes eller hans ålder och mognad [24]. Reglerna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals ska tolkas i förhållande till varandra. Information från barnet kan på så sätt påverka både bedömningen av barnets bästa och hur barnet ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter [24]. 3. BBIC:s grundläggande principer Principen om barnets bästa Barnets bästa ska vara avgörande inte bara i de formella beslut som fattas utan vid alla åtgärder som utförs när det rör vård- eller behandlingsinsatser för barn [24]. Olika förslag till lösningar behöver analyseras och vägas mot varandra. Barnets bästa ska alltid beaktas, utredas och redovisas. Barn kan emellertid inte ses isolerade från sina föräldrar. Att de vuxna får bästa möjliga stöd genom socialtjänsten ligger också i barnets barnets intresse ha företräde [25]. För att socialtjänsten ska kunna avgöra vad som är barnets bästa behöver varje enskilt barns berättelse och inställning synliggöras. Det räcker inte att bedöma barnets bästa generellt utifrån forskning och beprövad erfarenhet [26]. Detta kan beskrivas med utgångspunkt i två perspektiv 3. Objektivt perspektiv: en beslutsfattare bedömer vad som är barnets bästa grundat på forskning och beprövad erfarenhet Subjektivt perspektiv: det berörda barnet får själv ge uttryck för vad som är hans eller hennes bästa Det bästa underlaget för att avgöra vad som är barnets bästa får man genom att kombinera de båda perspektiven [27]. Barnets bästa har en överordnad relation till barnets vilja. Barnets vilja utgör en del av beslutsunderlaget för att bedöma vad som är barnets bästa. Inom socialtjänsten är dessutom även begreppet behov cen- barnets vilja och barnets 3 Perspektiven är formulerade av den brittiske familjerättsexperten John Ecklaar 23
behov beaktat barnets vilja i bedömningen av barnets bästa och synliggöra hur barnets vilja har inverkat på beslutet. Barnets behov kan vara utgångspunkten vid prövningar av barnets bästa, men barnets vilja ska synliggöras och uppmärksammas i beslutet. Barnets bästa är resultatet av en sammanvägning av barnets behov och uppfattning, föräldrarnas förmåga och uppfattning, faktorer i familj och miljö samt utlåtanden från sakkunniga och referenspersoner [28]. Tillämpning av barnets bästa Synen på barn som aktiva subjekt innebär att barn ska ses som aktörer med egna rättigheter, även om det är viktigt att komma ihåg att de är och behöver vara en del av en familj eller ett sammanhang. Ett dilemma som följer av att betrakta barn och unga som kompetenta och medansvariga subjekt är att barn dessutom är skyddsbehövande och sårbara tigt. Barnet ska inte behöva känna att det genom att uttala sin vilja och berätta om sin situation också tvingas ta ansvar för vilka beslut som att barn kan erbjudas större delaktighet utan att tilldela dem alltför stort ansvar för sin livs situation [29]. Det är viktigt att öka uppmärksamheten på barns här- och nu situation, samtidigt som den vuxna blicken måste riktas längre fram än barnets blick förmår göra [30]. Det kan också vara viktigt att poängtera att delaktighet för vissa barn enbart kan handla om en önskan om att få närvara och lyssna på vad de vuxna säger, utan att själva behöva uttala sig [21, 31]. Skapa möjligheter för barn att vara delaktiga För att ge barnet förutsättningar att uttrycka sina åsikter är det viktigt att ansvariga aktörer har kunskap om hur denna rättighet ska förverkligas och uttalade arbetssätt för hur barnets åsikter på bästa sätt kan inhämtas, utifrån ålder och mognad. Det är viktigt att miljön känns trygg för barnet och att metoder och arbetssätt är väl anpassade till barnets förutsättningar samt att barnet får relevant information. I alla beslut som rör barn bör det framgå om och hur barnets åsikter har inhämtats och - enskilt ärende bedöma barnets förmåga att förstå det som han eller hon ska uttrycka sin åsikt om och anpassa situationen och informationen utifrån det [24]. 24
Barnet får inte pressas på synpunkter eller sättas i svåra valsituationer [18, 19, 32]. Barnet kan även behöva stöd i att uttrycka sig. Samtal med Samtalen ska på ett adekvat sätt ge barnet den information hon eller han behöver och följsamt låta barnet själv berätta om sin situation [32]. Det - Det är inte bara viktigt att barnen får framföra sina åsikter om hur han eller hon ser på sin situation samt lämna förslag i ärenden och åtgärder som rör dem. För att det inte enbart ska bli rutinartade procedurer, är det också angeläget att det sker på ett sätt så att varje barn uppfattar att socialsekreteraren tar det de säger på stort allvar och att deras åsikter och förslag utgör en tydlig del av beslutsunderlaget. Det innebär inte att socialtjänsten alltid kan tillmötesgå barns önskemål. När de inte gör det är det emellertid många gånger nödvändigt att de så pedagogiskt som möjligt, med hänsyn till barnets ålder och mognad, förklarar varför det inte är möjligt [24]. Förhållandena i det enskilda fallet kan vara sådana att barnet av någon anledning inte är i stånd att bilda egna åsikter eller inte vill framföra sina åsikter. I sådana fall behöver barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt [24]. 3. BBIC:s grundläggande principer Barn i centrum under utredning, planering och uppföljning Vid en utredning enligt socialtjänstlagen till skydd och stöd för barnet har socialnämnden rätt att tala med barnet utan samtycke av vårdnadshavaren, och utan att hon eller han är närvarande. Det innebär inte att samtalet måste genomföras på detta sätt och socialsekreteraren måste vara lyhörd för vårdnadshavarens och barnets synpunkter. I vissa fall kan vårdnadshavarens närvaro leda till ett bättre resultat. Det kan ofta vara av stor betydelse att eftersträva ett samtycke, även om samtalet i och för sig får genomföras utan ett sådant [34]. Utgångspunkten i det sociala barn- och ungdomsarbetet är att barnet ska vara i centrum, i såväl utredning och planering som uppföljning av insatser. I komplexa situationer eller där många saker händer samtidigt hos de vuxna. Det kan gälla allt från akuta bostadsproblem till starka av föräldrarnas problem och den närmaste omgivningen. Därför är betydelsen av att lyssna på och observera barnet ovärderlig. 25
En viktig aspekt är barnets rätt att få relevant information om vad som pågår och planeras och som har med barnets situation att göra. Informationen bör ges så tidigt som möjligt, dels för att det kan lugna barnet i en obekant och kanske skrämmande situation, dels för att barnet ska kunna ge uttryck för sin inställning tidigt i processen. Det viktigt att ta reda på om barnet förstått den information som lämnats. Informationen behöver även ges kontinuerligt under hela tiden som ett ärende pågår [26]. Barn och unga som är placerade i familjehem eller på institution är särskilt sårbara och det är socialtjänstens uppgift att väga in deras uppfattning och åsikter i sitt arbete. För dessa barn är det extra viktigt att deras intressen [29]. Historiska och internationella erfarenheter lär oss att det är av fundamental betydelse att lyssna uppmärksamt här och nu på de barn och unga som är i samhällsvård om brister ska upptäckas skäl, ytterligare motiv till att lyssna på dessa barns erfarenheter [29, 36]: Pragmatiska skäl: Om barn blir lyssnade på och får sina synpunkter genuint beaktade blir planerna bättre och mer hållbara. Terapeutiska skäl: Om barn involveras i att påverka sitt eget öde underlättar det deras återhämtning från svårigheter, samtidigt som självkänslan och den egna kompetensen ökar. Etiska skäl: Delaktighet minskar maktobalansen mellan barn och vuxna och negativa följder därav. måste man också värdesätta deras synpunkter och röst. Teoretiska utgångspunkter Utvecklingsekologiskt synsätt Det övergripande perspektivet i BBIC är det utvecklingsekologiska som utvecklades av den amerikanske psykologen Urie Bronfenbrenner [37, 38]. Enligt det utvecklingsekologiska synsättet sker barns utveckling i ett sammanhang, i ett samspel och i interaktion med olika faktorer mikro nivån. Det försiggår en interaktion mellan barnet och dess olika när miljöer, t.ex. familj, förskola och kamratgrupp. Allteftersom barnet växer upp kommer ratgrupper. Mellan dessa närmiljöer pågår ett samspel och relationerna mellan dem bildar i sig ett system, mesonivån. Det är viktigt för barnets 26
positivt sätt. På nästa nivå, exonivån, inte har kontakt med men som indirekt påverkar barnets utvecklingsmöjligheter. Det kan vara föräldrarnas arbetsplats, skolans eller socialtjänstens organisation, kommunala resurser och lokalpolitik. I utvecklingsekologin betraktas barnet som ett aktivt subjekt och i interaktion med sin omgivning, något som kan se olika ut beroende på samhällsklass, kön, ålder och etnicitet. Detta är väl förenligt med en ny syn på barn och barndom, med fokus på barns delaktighet och vardagslivets betydelse [30, 39]. Varje barns utveckling bestäms i stor utsträckning av barnets individuella egenskaper i samspel med många andra faktorer. Det handlar om barnets inre egenskaper såsom genetiska förutsättningar och temperament. Andra faktorer kan utgöras av särskilda hälsoproblem eller funktionshinder. Barnets utveckling påverkas också av dess känslomässiga, kulturella och socioekonomiska miljö. 3. BBIC:s grundläggande principer Bronfenbrenners modell av den utvecklingsekologiska strukturen enligt tolkning av Gunvor Andersson (2002) Makronivå Exonivå Mesonivå Kamrat - grupp Fritidsmiljö Mikronivå Förskola/ skola Grannskap Familj 27
Enligt det utvecklingsekologiska synsättet sker barns och ungas utveckling således i ett sammanhang och i samspel med omgivningen. För att skapa sig en uppfattning om barnet måste man därför beakta såväl föräldrarnas förmåga som den omgivande miljön där barnet växer upp. Miljöfaktorer påverkar både barnets utveckling och föräldrarnas förmåga misk utsatthet och fysisk och psykisk ohälsa [40]. Föräldrars bristande förmåga att tillgodose sina barns behov kan kompenseras med stöd av släkt och övrigt nätverk, liksom att föräldraförmågan påverkas negativt av sådant som missbruk, psykisk sjukdom och våld i familjen [10]. För att få en god bild av barnets och den unges behov och hur de på bästa sätt kan tillgodoses bör således samspelet mellan dessa faktorer och deras inbördes påverkan analyseras noggrant. I BBIC åskådliggörs detta i kopplingarna mellan triangelns tre sidor, se vidare kapitel 4. Andra teorier om barns och ungas utveckling I de teoretiska utgångspunkterna för BBIC ingår även anknytningsteori och teorier om kritiska perioder i barns utveckling, risk och skyddsfaktorer, sårbarhet och motståndskraft (utvecklingspsykopatologi). Hit hör även teorier om familjers funktion och föräldrars förmåga till omsorgstagande. Att utreda och följa upp insatser förutsätter kunskaper om barns och ungas utveckling i allmänhet och förståelse för att utvecklingsförloppet kan variera. Under sin uppväxt behöver barn och unga klara av en rad utvecklingsuppgifter. Under de första åren står exempelvis utvecklingen av kognitiva, språkliga och fysiska färdigheter samt förmågan att bygga den sociala utvecklingen och skolgången mer betydelsefull. Ungdomsåren ägnas åt att jämka motsättningarna mellan beroende och oberoende på det sociala och känslomässiga planet. Grundläggande för barnets psykiska utveckling är att en anknytning kommer till stånd mellan barnet och åtminstone en vuxen. Anknytningsteori handlar om den process som resulterar i att ett psykologiskt band uppstår mellan barnet och dess närmaste vårdare. Spädbarn kan inte låta bli att knyta an till sin vårdare oavsett dennes lämplighet. Att ett barn knutit an till sin närmaste vårdare säger därför inget om vårdarens lämplighet [41]. Bowlby beskriver anknytningens betydelse för människans utveckling, och hur separation, vanvård och försummelse tidigt i livet kan få konsekvenser för den fortsatta utvecklingen [42, 43]. 28
De barn och unga som socialtjänsten kommer i kontakt med är ofta sårbara och deras möjligheter att utvecklas kan äventyras av en rad olika orsaker. Många barn har växt upp i riskmiljöer, levt under konstant hög stress, upplevt familjevåld etc. Även att växa upp i en familj där en förälder har allvarig sjukdom eller avlider kan innebära en psykisk belastning [44 46]. Tonåringar kan genom eget riskbeteende ha försatt sig i traumatiserande situationer. Barn och unga kan ha neuropsykiatriska och andra svårigheter. Socialtjänsten behöver därför vara uppmärksam på före- verkan med barn- och ungdomspsykiatrin för utredning och bedömning sätt, men det händer också att de inte alls uppvisar några sådana tecken [48]. För att kunna bedöma om barnet är i behov av enbart stödjande insatser eller om det har allvarliga svårigheter som kräver mer omfattande insatser, behövs det även kunskaper om vad avvikelser hos barn och unga i en viss ålder kan innebära. Här spelar tiden in. Viktig tid går förlorad om barnet inte får vad det behöver under ett visst utvecklingsstadium. Socialsekreterare behöver också kunskaper om barns motståndskraft och samspelet mellan riskfaktorer och skyddande faktorer. Forskning svårigheter under barndomen. När barn klarar sig mot alla odds kan det t.ex. bero på att det funnits goda relationer till andra vuxna än föräldrarna. Positiva erfarenheter av skolan och möjlighet att klara skolgången är andra skyddande faktorer [37, 49 51]. Socialstyrelsen rekommenderar i allmänna råd (SOSFS 2008:30) om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare att utredare som handlägger denna typ av ärenden bör ha kunskap i att bedöma riskoch skyddsfaktorer avseende normbrytande beteende [52]. Normbrytande beteende är en benämning på beteenden som på olika sätt innebär överträdelser mot regler eller normer [52, 53]. 3. BBIC:s grundläggande principer Likvärdiga möjligheter för alla barn Såväl barn som deras föräldrar ska betraktas som unika individer med egna behov och inneboende resurser. Det betyder att socialtjänsten på ett kunnigt, nyanserat sätt och med inlevelseförmåga måste arbeta för och behov med hänsyn till t.ex. socioekonomisk tillhörighet, kön och etniskt ursprung. Att ha likvärdiga möjligheter innebär således inte att alla barn ska behandlas lika. 29
Barn och unga i den sociala barnavården kommer ofta från underprivilegierade familjer, och från socialt och ekonomiskt utsatta förhållanden. Barn som bedöms vara i behov av skydd och stöd ska få möjligheten att utvecklas optimalt utifrån sina förutsättningar. Det gäller t.ex. de barn jen eller som efter långvarig misshandel eller försummelse placerats i familjehem eller på institution. Dessa barns behov behöver uppmärksammas och tillgodoses för att de ska få bästa möjliga förutsättningar att klara vuxenlivet. Det borde även vara möjligt att utifrån enskilda fall i större utsträckning ta fasta på strukturella faktorer och ställa sig frågan på vilket sätt barn- och ungdomsvården kan fungera kompenserande [54]. Även i socialt välfungerande familjer kan det inträffa allvarliga händelser som innebär behov av stöd tillfälligt eller under längre tid av socialtjänsten, t.ex. praktisk hjälp för att familjens barn ska få sina vardagliga behov tillgodosedda, stöd i föräldraskapet, stöd i att ha en öppen kommunikation i familjen och stöd för att förstå och bearbeta det som hänt [55]. Skillnader kopplade till kön Socialtjänsten bör vara uppmärksam på könsskillnader i barnavårdsarbetet [56]. Svensk forskning visar på skillnader i socialtjänstens utred- Könsskillnader märks också i sättet att bedöma tidig och aktiv sexu- skäl för placering utanför hemmet, trots att detta beteende kan vara ett - - kars sexualitet bedöms på olika sätt och att det är sällsynt att sexualitet överhuvudtaget diskuteras när det gäller pojkars beteenden. Samtliga i rapporten ingående studier visar på behovet av att utveckla ett bättre och mer nyanserat könstänkande i det sociala arbetet med barn och unga [57]. 30
Skillnader kopplade till kulturell bakgrund I mötet med familjer med annan kulturell bakgrund än den svenska mellan majoritetssamhället och föräldrarnas ursprungskultur kan leda uppleva att deras föräldraauktoritet undergrävs i kontakten med omgivningen och socialtjänsten, vilket kan göra dem osäkra på hur de ska fullgöra sin föräldrauppgift [58]. Som personal inom hälso- och sjukvård eller inom socialtjänsten är det viktigt att bemöta alla utifrån sina unika personlighet och situa- kan vara generellt i interkulturella situationer även om personer med utländsk eller minoritetsbakgrund är en lika heterogen grupp som alla andra. I mötet med personer med utländsk eller minoritetsbakgrund betydelse, men inte nödvändigtvis har det, för förståelsen av den enskilda, unika, familjens och barnens behov. Detta kräver först och främst en medvetenhet hos personal om etnocentrism, dvs. hur de egna kulturella referensramarna påverkar sättet att tänka och tolka. En faktor som kan göra stor skillnad för kvaliteten i vården och bemötandet handlar om kommunikation, språksvårigheter och tolkanvändning. Barn och unga får under inga förhållanden användas som tolkar [59]. I de fall familjen migrerat bör man betänka att detta påverkar hela familjen. Familjemedlemmar kan t.ex. ha utsatts för traumatiska upp- hälsan. Den omställning som sker i migrationsprocessen kan ske i olika takt för olika familjemedlemmar. Maktstrukturerna i familjen kan påverkas av migrationen med maktförskjutning mellan föräldrar och barn och mellan könen som konsekvens. 3. BBIC:s grundläggande principer Samarbete med barn och deras familjer I lagstiftningen betonas att stöd och skydd till barn ska ges i nära samarbete med hemmen. Kraven på ökad delaktighet är emellertid inte bara barn och föräldrars deltagande är en förutsättning för att utredningen ska kunna resultera i ett nyanserat och allsidigt beslutsunderlag och ett adekvat stöd [13]. Ett bra och nära samarbete med barn och föräldrar är som regel avgörande för att insatserna kan komma till stånd och få avsedd effekt. 31