Loke-modellen. Systematisk uppföljning och utvärdering inom socialtjänstens område

Transkript

1 Lokemodellen Systematisk uppföljning och utvärdering inom socialtjänstens område Bakgrund Diskussionen om en kunskapsbaserad socialtjänst tog fart när dåvarande generaldirektören för Socialstyrelsen Kerstin Wigzell i januari 1999 gick ut med en debattartikel i Dagens Nyheter. Där framförde hon kritik mot socialtjänstens bristande kunskaper, bristande klientperspektiv och bristande uppföljning av resultat och nytta av de insatser den gör. Sedan dess har det förts en allt intensivare diskussion om kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Socialstyrelsen har under dessa år tagit initiativ till både utredningar och utvecklingsarbeten i syfte att förbättra dessa områden. Det första stora projektet, det s.k. KUBAS projektet handlade om att hitta former för samverkan mellan forskare och praktiker som tillsammans skulle utveckla integrerade arbetsformer. Ett annat uttryck för utvecklingsarbetet var frågor om kvalitet inom socialtjänstens verksamhet. År 2006 kom en föreskrift och allmänt råd om ledningssystem för kvalitet i verksamhet med utgångspunkt från befintlig lagstiftning. Ytterligare ett exempel var uppbyggnaden av Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS) som bl.a. kom att arbeta med metodutveckling och översiktstudier inom socialtjänstens område 1. Under senare år har begrepp som evidensbaserade metoder och evidensbaserad praktik utgjort exempel på hur socialtjänsten skulle kunna bli mer kunskapsbaserad. Parallellt med diskussionen om socialtjänstens kunskapsutveckling har frågan om hur socialtjänstens arbete skall följas upp och utvärderas också diskuterats och flera modeller prövats. Allt för stort fokus har lagts på vad socialtjänsten producerar, hur många besök man har, hur många dygn på institution, hur många insatser man ger utifrån lagstiftning och hur mycket kalaset kostar. Däremot vet man i betydligt mindre omfattning om vilka effekter insatserna har på individ och gruppnivå. Varför är då arbetet med systematisk uppföljning och utvärdering så eftersatt inom socialtjänsten? Det finns många svar på det, men bara för att nämna några, så har det bland många socialarbetare funnits en uttalad uppfattning om att sociala problem och socialt arbete består av allt för komplexa processer för att det skall vara möjligt att följa upp. De befintliga dokumentationssystemen tillgodoser i första hand de rättsliga aspekterna av arbetet. Det har saknats utvärderingskompetens inom ordinarie verksamhet och det stöd socialtjänsten fått från forskarvärlden har inte uppfattats som överförbart i det dagliga arbetet. 1 CUS kom sedan att heta Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) som i en omorganisation av Socialstyrelsen i sin tur i januari 2010 kom att ingå som en enhet i Avdelningen för kunskapsstyrning

2 Målbeskrivning. Med stöd från SKL genom utvecklingsarbetet Kunskap till praktik finns möjligheten att implementera en utvärderingsmodell, den s.k. Lokemodellen i ett antal verksamheter riktade till missbruks och beroendevården i länet. Genom att implementera en sådan modell förväntas följande mål att uppnås. Öka kvaliteten på utförandet av insatser riktade till personer med missbruks och beroendeproblem. Öka kvaliteten på uppföljnings och utvärderingsinsatser. Öka kunskap och kompetens om utvärdering och uppföljning. Lokemodellen Utvärderingsmodeller bör innehålla någon beskrivning av vilka värden som det man utvärderar ska värderas mot. Det kan vara intentioner i lagstiftning, teoretiska utgångspunkter, projektdirektiv, etiska värden etc. Lokemodellen är verksamhetsorienterad utvärderingsmodell, vilket innebär att det är själva verksamheten och dess idé som utgör den referensram mot vilken resultatet från verksamheten ska värderas. Modellen rymmer tre delar: Formulering av en verksamhetsidé Dokumentation av målgrupper, insatser och resultat Återkoppling och analys Formulering verksamhetsidén Utgångspunkten för modellen är att beskriva verksamhetens målgrupp, insatser och resultat. Vad avses då med verksamhet? Här är kan avgränsningarna se olika ut beroende på hur stor kommunens verksamhet är. I de större kommunerna kan det vara lämpligt att det handlar om avgränsade verksamheter för specifika insatser medan det i de mindre kommunerna kan vara hela missbruks och beroendevården som ingår. Det är rimligt att man i dialog definierar vad som blir lämpligt i ett utvärderingsperspektiv. Verksamhetsbeskrivningen utgår från vad personalen inom verksamheten beskriver som syfte med verksamheten, målgruppen, vilka insatser man ger och vad man kan förvänta sig för resultat. Tillsammans utgör dessa tre delar verksamhetsidén. Verksamhetsidén är med andra ord det som personalen tänker om och säger att de gör, om de blir tillfrågade av utomstående, dvs. ett uttryck för verksamhetens egen föreställning om vad man gör. Verksamhetsidén är sedan styrande för vilka delar man väljer att följa upp

3 Konstruktionen av verksamhetsidén utgår från en verksamhetsbeskrivning som man sammanställer utifrån en på förhand given mall. Huvudrubrikerna i mallen är: Övergripande verksamhetsidé Idé och syfte med verksamheten Målgrupp Verksamhetens målgrupp Insats Genomförande vilka insatser ges Verksamhetens resurser Organisatoriska villkor Utfall resultat Verksamhetens mål och resultat Verksamhetens uppföljning och utvärdering Återkoppling av erfarenheter utifrån utvärdering Med stöd av verksamhetsbeskrivningar är det möjligt att föra en dialog om och i process förtydliga olika delar av beskrivningen. Tanken är att de olika delarna i beskrivningen i nästa moment skall operationaliseras (översättas från begrepp till variabler) för att kunna dokumenteras. Med insatser avses här i första rummet metoder och arbetssätt och med resultat avses i huvudsak klienteffekter. Finns det redan dokumentation inom dessa rubriker som t.ex. finns formulerat i samband med verksamhetsplaneringen, kan man naturligtvis använda sig av dem. Verksamhetsidén är en sammanfattning av vad man gör. Man kan säga att de utgör ett koncentrat av kärnkomponenter, med vilka man förklarar relationen mellan målgrupp, insats och resultat. Dokumentation av målgrupper, insatser och resultat Fokus ligger alltså på den enskilda verksamhetens arbete och insatserna avser i första hand det arbete som är direkt riktat till brukarna. Översatt till tjänsteteoretiska begrepp handlar det i första hand om att dokumentera de direkta tjänsterna och i andra hand de mer indirekta och stödjande tjänsterna. Inom verksamheten kommer man överens om vad som skall dokumenteras. Eftersom det kommer att vara svårt att dokumentera alla delar av det arbete man utför, blir det viktigt att avgränsa sig och komma fram till vilka delar som kan vara lämpliga att börja dokumentera. De uppgifter som dokumenteras för målgruppen kallas bakgrundsdata, de som dokumenteras för insatsen kallas processdata och de som dokumenteras som klienteffekter kallas utfallsdata. Så långt kan modellen illustreras på följande sätt:

4 Tänkt målgrupp Verksamhetsidé Tänkta insatser Tänkt resultat Målgrupp Personnummer Kön Verksamhets specifika variabler Insatserna Antal insatser Typ av insatser Verksamhetsspecifika variabler Utfall Orsak till avslut Verksamhets specifika variabler Bakgrundsdata Processdata Utfallsdata Jan Brännström, Jan Hjelte och Christer Engström 2 Återkoppling/analys I takt med att verksamheten dokumenterar sitt arbete enligt modellen är det väsentligt att regelbundet analysera de data som man samlar in. Data sammanställs, helst på ett överblickbart sätt, tolkas och analyseras i första steget av verksamheten själv. Det är med andra ord viktigt att poängtera att det är verksamheten som äger sitt datamaterial. Verksamheten skall känna sig trygg med det material man lämnar vidare i organisationen. Uppföljningssystemet skapar möjlighet till kunskaper i flera avseenden. Kunskaper om verksamhetens föreställningar om sina målgrupper, insatser, resultat och förhållandet dem emellan. Motsvaras av det som framgår av verksamhetsidén Kunskaper om verksamhetens reella innehåll, inriktning och resultat samt relationen dem emellan. Motsvaras av det som kommer fram i dokumentation av målgrupp, insats och resultat Kunskaper om förhållandet mellan verksamhetsidé och realitet. Motsvaras av den analys som kan göras mellan det man uppfattar att man gör och det man i själva verket gör

5 En sådan analys kan också utgöra underlag för vad man kallar en programteori. En programteori utgörs av den kedja av antaganden (erfarenhetsbaserade, teoretiska, vetenskapliga etc.) som länkar samman målgrupp, insats och resultat. Brukarperspektivet Hur kommer brukarperspektivet in i modellen? Ett enkelt svar är att det i många fall är brukarnas upplevelser och erfarenheter som ligger till grund för det vi kallar utfallsdata. Men brukarmedverkan har även andra förtecken, dels utifrån ett etiskt och demokratiskt perspektiv som säger att de som kommer i kontakt med en viss typ av verksamhet också skall kunna ges utrymme att uttala sig om densamma. Dels för att brukarnas erfarenheter och kunskaper, enligt den evidensbaserade praktiken, utgör en av tre kunskapskällor, från vilka alla beslut som rör den enskilde skall utgå från 2. Utgångspunkten är att brukarperspektivet bara kan uttryckas av dem själva eller någon som representerar dem. I det sammanhanget brukar man tala om tre olika nivåer av brukarmedverkan, brukarna själva, brukarråd och brukarrevisioner. För arbetet med den här utvärderingsmodellen är det främst den första nivån av brukarmedverkan som kommer att vara aktuell. Det vanliga sättet att fånga brukarnas erfarenheter, kunskaper och upplevelser är att genomföra tillfälliga eller återkommande enkäter eller intervjuer. Frågorna i dessa enkäter, alternativt intervjuguider, kan vara framtagna och sammanställda utifrån de professionellas och myndighetens perspektiv, alternativt utifrån brukarnas perspektiv. Vilket perspektiv man väljer kan få en avgörande betydelse av hur väl man fångar vad brukarna egentligen tycker och anser de tjänster de tar del av är. För att mäta kvalitet ur ett brukarperspektiv kan man använda redan befintliga, förändra ett befintligt eller konstruera ett eget instrument. Det vanliga är att brukarenkäter innehåller frågor om de är tillfredsställda med bemötandet, delaktighet, inflytande etc. Tillfredsställelse mäter främst kvaliteten av insatsen framför resultatet av insatsen. Graden av tillfredsställelse påverkas också av förväntningar, tidigare erfarenheter, bakgrund, behov, personlighet mm. För utvärderingsmodellen är det av stor betydelse att effekter på brukarnivå fångar det som är specifikt för den insats eller kombinationer av insatser som brukaren får. I den meningen är det väsentligt att det finns en tydlig koppling mellan insats och frågeställningar till brukaren. Resultatet från brukarundersökningar bör i första hand användas som ett verksamhetsinternt arbetsmaterial och inte som ett underlag för jämförelser mellan olika verksamheter. Det finns några skäl till det, som att brukare skiljer sig mycket åt beroende på vilka insatser de får, att brukarens personlighet kan spela in och att brukarnas problem ser olika ut vilket påverkar upplevelsen av kvalitet. Lokemodellen ska bidra till att lägga fokus på utfallet/effekter/resultat av de insatser/tjänster som verksamheten ger. 2 De andra kunskapskällorna utgörs av professionellas erfarenhet och kompetens och bästa vetenskapliga stöd för det problem man arbetar med

6 Per Sandén Projektledare Regionförbundet Örebro