KOMMUNIKATIONSTRÄNING FÖR NATURVETARE Studentintervjuer om Diana-projektet

KOMMUNIKATIONSTRÄNING FÖR NATURVETARE Studentintervjuer om Diana-projektet Björn Johansson Institutionen för evolutionsbiologi 1. INLEDNING Till bilden av naturvetaren hör en viss försagdhet så snart det kommer till att kommunicera sina kunskaper till medmänniskor utanför facket. I svensk naturvetenskaplig utbildning har förmågan att kommunicera aldrig setts som ett självständigt utbildningsmål. Samhälle och arbetsmarknad har emellertid förändrat sig på ett sätt som gjort kommunikativa färdigheter allt viktigare. En utbildning som syftar till ett framgångsrikt yrkesliv för de examinerade studenterna bör därför träna även dessa färdigheter. Under hösten 2001 startade projektet Diana - en akronym för Dialog för Naturvetare - för att integrera systematisk färdighetsträning av muntlig och skriftlig kommunikation i de naturvetenskapliga utbildningarna i biologi och kemi vid Uppsala universitet (Pettersson 2001). De första studenterna som deltog i projektet var nyantagna till det första året på naturvetarprogrammet, och kommunikationsträningen kommer enligt planerna att följa dem under hela utbildningen. Efter vårterminen 2004 ska kommunikationsträningen vara helt integrerad i alla kurser i biologi och kemi som ingår i naturvetarprogrammet. Författaren av denna rapport deltog som handledare på kursen Organismernas evolution och mångfald under projektets första termin. Som en del i utvärderingen av denna genomfördes tre djupintervjuer med studenter vilka presenteras nedan. Rapporten skrivs som ett pedagogiskt miniprojekt inom Uppsala universitets pedagogiska kurs för universitetslärare. 2. DIANA-PROJEKTETS METODIK Jag kommer inte att presentera Diana i sin helhet utan endast de delar som är relevanta för rapporten. Så långt som projektet nu pågått har kommunikations-träningen bedrivits på svenska. Den skriftliga kommunikationsträningen under den tid rapporten omfattar bestod av en kort uppsats som studenterna skrev med populärvetenskapliga artiklar som källor. Studenterna fick skriftliga kommentarer på sina uppsatser från dels en medstudent

och dels en handledare. Därefter hade de möjlighet att skriva om uppsatserna, varefter de trycktes i ett för studentgruppen gemensamt kompendium. Den muntliga kommunikationsträningen innefattade två presentationstillfällen om vardera fem minuter. Under det ena av dessa (botaniken) arbetade studenterna gruppvis med att ta fram underlag för en presentation, medan den andra presentationen (zoologin) förbereddes enskilt. Båda presentationerna genomfördes enskilt för en grupp på omkring tio studenter och en handledare. Faktabakgrund till presentationerna hämtades främst från läroboken, men handledare gav också tips om annan litteratur. Studenterna instruerades dock att lägga tyngdpunkten på framställningen snarare än på att söka information. Handledarna betonade också vikten av att ha föremål - uppstoppade djur, växter, fjädrar - som stöd för presentationerna. Som en hjälp för diskussionen av varje presentation har projektet tagit fram ett formulär där lyssnarna kan notera vad de tyckte var bra och föreslå utvecklingsförslag. Några minuter efter varje presentation ägnades åt att fylla i dessa återkopplingsformulär, samtidigt som presentatören fyllde i ett själv-värderingsformulär. Därefter fick presentatören säga hur han/hon upplevt sitt framträdande, varpå lyssnarna fyllde på med sina synpunkter. Formulären över-lämnades sedan till presentatören, som sammanfattade lyssnarnas synpunkter på sitt eget formulär. En viktig del av DiaNa är att studenterna ska kunna följa sin egen utveckling och också samla på sig demonstrationsmaterial av sina kommunikativa färdigheter. Detta sker genom en portföljmodell, d v s uppsatser, självvärderingsformulär och övrigt material som kan tillkomma förvaras i en mapp hos projektledningen. Där är den till-gänglig för studenten men inte för någon annan. 3. INTERVJUFRÅGOR Den huvudsakliga utvärderingen av projektets första termin skedde med hjälp av kursvärderingen (bilaga 2), varför vi fann det värdefullast att koncentrera intervjuerna på några få frågor vilka var särskilt betydelsefulla och/eller komplicerade. Efter diskussioner med ledningsgruppen kom jag fram till följande frågor: Hur har kopplingen mellan ämnesundervisning och kommunikationsträning upplevts? Om kommunikationsträningen ska fungera pedagogiskt krävs det att den också upplevs som relevant för det övriga kunskapsstoffet. Vilka hinder kan det finnas för studenternas tillgodogörande av träningen, och mer specifikt, hur stort handikapp har studenter med annat förstaspråk än svenska? Hur har återkopplingsmetodiken upplevts? Hur har formulären fungerat? Kan detta att portföljen förvaras hos projektledningen påverka vad som skrivs i självvärderingar?

Med utgångspunkt från dessa frågor skrevs ett intervjumanus (bilaga 1). Förutom dessa frågor gav studenterna också många andra synpunkter vilka refereras nedan. Generellt försökte jag formulera frågorna så att de blev så öppna som möjligt, det vill säga inte gav några tydliga vinkar om vilka svar jag ville ha. 4. INTERVJUMETODIK Direkt efter det att den första terminens kommunikationsträning avslutats tillfrågades åtta studenter om medverkan vid intervjuerna. Studenterna valdes så att de hade deltagit i olika grupper under kommunikationsträningen, och för att få en jämn könsfördelning samt viss etnisk spridning. Fyra av dessa studenter deltog sedan i intervjuerna, men en av inspelningarna gick inte att använda på grund av dålig ljud-kvalitet. Studenterna intervjuades en och en under en halv timme - tre kvart. Intervjuerna togs upp på band. Varje intervju inleddes med att jag berättade om syftet med intervjun och att inspelningarna skulle förstöras efter det att de tecknats ner (se bilaga 1). Efter intervjun fick studenterna en liten enkät där de fick skriva ner kön, ålder och om de hade svenska som förstaspråk. De deltagande studenterna: S1: Kvinna, 19 år, svenska som förstaspråk S2: Man, 20 år, svenska ej förstaspråk S3: Man, 24 år, svenska som förstaspråk 5. INTERVJUER Studentintervjuerna har delats upp och sedan sammanförts tematiskt. Detta innebär att uttalanden gjorda vid skilda tillfällen under intervjuerna i viss utsträckning har redigerats ihop, vilket markerats med /.../ En viss språklig redigering har också skett, bland annat har en del ord lagts till [inom hakparentes] för att öka läsbarheten. Mina frågor är kursiverade. Svar på följdfrågor, vilka lätt blir lite ledande, har inte redovisats nedan men tas delvis upp i diskussionen. 5.1 Allmänt Vad anser du om kommunikationsträningen i stort? Ja det är ju som någon har sagt förut: det är jättebra, tanken är ju jättebra. Sedan så har det ju varit lite gruff som att det ju är felplanerat tidsmässigt, för det har ju alltid legat före en tenta eller...ja. Det muntliga och ibland det skriftliga också. Just då känns det som

att man bara vill få det gjort så att man kan plugga på tentan, och det är kanske lite fel motivering till att göra arbetet. /.../ Själva häftet som vi har skrivit, det var väldigt kul, men det muntliga fick man ju en chans att förbättra för det gjorde vi ju två gånger och det skriftliga har vi bara gjort en gång. Jag tycker man skulle få skriva en text till, fast jag vet att det blir väldigt mycket jobb organisationsmässigt. På det muntliga var det ju vad man kan förbättra till nästa gång, och sedan andra gången om man hade förbättrat det eller inte. Då tycker man att det borde vara så på texterna också. För att se om man har blivit bättre. (S1) Ja, det har väl varit bra liksom, för en själv. Man har fått träna sig i att prata och skriva. För mig har det mest varit...jag är ganska blyg så...jag pratar inte så mycket annars heller. (S2) Det är delad mening kan jag säga, för det är svårt när man samtidigt har en vanlig kurs att läsa, att läsa det här parallellt. Det är ofta så att man gör ingenting ordentligt, och man ska bara göra det för att ha det gjort. Så jag tycker att det hade varit bättre att ha det uppdelat, så man hade haft tid till det här. Så att man verkligen hade tagit sig tid till att skriva, istället för att det ska ligga parallellt. Jag tror att många resonerar att ja det är inget som betygsätts det här utan jag gör det för att det ska göras. Att man inte lägger ner någon större ansträngning på det. För det känns jobbigt i början, innan man väl har kommit igång, att man alltid har det framför sig när man egentligen borde sitta och läsa normalt. (S3) Den skriftliga [kommunikationsträningen] gav mig inte så hemskt mycket för då var det så stressigt så då skrev man bara ner det, så man kände sig inte riktigt nöjd med det. Men det muntliga har väl gått bättre, man har fått självförtroende att stå inför grupp och så där, så där tycker jag att det har gått bra. (S3) Jag tycker det har blivit lite väl mycket ibland, med det muntliga och det skriftliga parallellt med den vanliga kursen. Det skulle ha varit lite mer frivilligt tycker jag. De som verkligen vill lära sig av den muntliga presentationen ska få chansen och de som inte vill tycker jag ska få slippa. Men samtidigt är det ju hemskt bra att det är obligatoriskt på sitt sätt, för då måste man ju ta sig tid till det och verkligen prestera någonting. Det är ju lätt att inte göra det om det inte är obligatoriskt. (S3) 5.2 Koppling mellan ämneskunskaper och kommunikationsträning Hur har kommunikationsträningen påverkat ämneskursen tycker du? Ja, jag tycker det hjälpte. /.../ Det var inte så stort ändå, så det störde väl inte så mycket. /.../ Kanske att det där sista, andra delen, det var nästan som man ville plugga lite istället för att...det var lite för nära tentan liksom. (S2)

Ja, det här med botanikdelen, där var det relaterat till det vi skulle läsa, men zoologidelen då var det inte riktigt samma ämnen. Man lärde sig inte för tentan utan det var någonting utomstående. /.../ Just när man är så stressad så är det bra om man kan få lära sig inför tentan, men det är intressant att läsa någonting utöver det som kommer på tentan. (S3) Vad tycker du har varit det som gett dig mest [av kommunikationsträningen]? Det som gett mig mest är nog det vi hade på slutet. Alltså jag läste ju zoologi först, och de ämnen som vi hade på den muntliga [kommunikationsträningen] tyckte inte jag hade så mycket med kursen [att göra]. Det kändes inte som om man behövde det. Däremot var botanikdelen ett jättestort stöd, för det var verkligen att nu pratar vi om sånt som vi ska kunna, och det har lite mer att göra med det som vi håller på med på kursen. Så att man fick jättestor hjälp med alla blomfamiljer och så. (S1) Hur skulle du vilja se kopplingen mellan ämneskunskaperna och kommunikationsträningen? Det här Dianaprojektet är ju en del av själva kursen, och då tycker jag det är ganska viktigt att det är en koppling mellan det som man läser och det som man skriver om just då. /.../ Det blir jättemycket bättre när det har med själva ämnet att göra. Då känner man att det gör dubbel nytta, dels den här träningen muntligt men samtidigt ligger det rätt i kursen. Annars tycker jag att man lätt kan tycka att kommunikations-träningen är en kurs för sig. (S1) 5.3 Skriftlig träning Som författare är det bra om man får veta ämnet lite längre innan. Det fick vi veta på zoologiska delen ganska tidigt, vad vi skulle skriva om. (S1) Den skriftliga [delen] kändes mindre viktig på något sätt. Kanske för att man inte lärde sig lika mycket som från den muntliga. Man lärde sig inte så mycket nytt vad det gällde själva skrivandet. Att skriva. (S2) 5.4 Muntlig träning Hur har de muntliga presentationerna kännts i allmänhet?

Det har varit väldigt skönt med de här små grupperna. Det känns som att det skulle varit möjligt för de som ville att redovisa för en lite större grupp andra gången. Kanske en dubbelt så stor. Det är det man är nervös inför, och det är det som man sällan får göra - i alla fall på ett bra sätt som nu, när det är genomtänkt och så. På gymnasiet så var det ju inför hela klassen, men då ville man ju bara få det gjort. /.../ Redovisningarna kunde man ha fått reda på lite tidigare. På botaniska delen fick vi veta tre dagar före, och det känns som väldigt kort tid. Direkt på labblektionen ska man säga vad man vill ha för demonstrationsobjekt, och då har man ju inte hunnit tänka igenom vad man ska prata om överhuvudtaget. (S1) Jag har mest hört positiva åsikter om det. Fast det är inte så förberett för det muntliga. /.../ Jag tycker att grupperna var tillräckligt stora, och det var ett väldigt bra sätt att göra det på. Och att man diskuterade liksom vad man gjorde, vad som var bra och så, så att man kunde förbättra. (S2) På botanikdelen tyckte jag att det var mycket bättre för då jobbade man i grupp innan man redovisade. Det gjorde vi inte på zoologidelen. Där var det individuellt hela tiden. Så det tycker jag var positivt. Det är roligare att jobba i grupp än att jobba ensam tycker jag. (S3) Hur tycker du kvaliteten på presentationerna har varit i allmänhet? De har varit väldigt bra. För det var några som sa att de försökt tränga undan, eller liksom glömma bort att de skulle ha dem - det är ju precis tvärtemot! - och sedan [förberett sig] kanske någon dag innan, eller två dagar - men det räcker ju liksom inte! - men det låter på dem som om de är väldigt väldigt inlästa. Och just det att här har man ju haft så himla stor tillgång till hjälp, med labassistenter och bra böcker och så, så det har ju aldrig varit svårt att hitta information. Möjligtvis att det varit lite svårare på zoologidelen. Jag pratade med någon, jag minns inte vem det var, som sa att det vi skulle ha som muntligt föredrag, det är sådant vi läser i vanliga fall och att det skulle finnas i boken, och då tror jag det var ganska många som förlitade sig helt på boken. Sedan visade det sig att det ju inte fanns något kapitel som handlade om till exempel skelettets funktion och evolution, utan att det var utspritt och fanns i olika grupper. Då måste man lära sig att begränsa sig. Så ibland har det varit väldigt svårt att hitta information i vissa ämnen. (S1) Vad tycker du om gruppstorleken? Ja det tycket jag är bra, det det blir mycket mer personligt. Det ska egentligen inte spela någon roll om det är hundra eller tio men det gör det. Och så just det att man efter man har hållit sitt föredrag på en gång får säga hur man tyckte det gick och hur man tyckte det var, och få kommentarer av varje person. (S3)

5.5 Hinder för framförandet Vilka hinder kan finnas, rent individuellt, för den muntliga presentationen? Sista gången skulle man ta [presentationen] i den ordning som familjerna kom, och då var det vissa som inte visste om det och blev väldigt nervösa mot slutet. Det är ju ganska bra om man kan välja själv när man vill presentera sig. Det var någon som satt där i början och verkligen ville redovisa, men nej vi ska ta det i den här ordningen! Sedan hörde man verkligen att hon var jättenervös - förutom att hon sa det! Det är sådana grejer, att man ska känna sig bekväm i rollen och det är ganska svårt när man väl står där, och man vet att man har ordet. Men sedan tror jag man kan stressa upp sig ännu mer ju mer tiden går. /.../ Vi fick ju veta dagen innan vart vi skulle hålla redovisningen någonstans, och jag tror det underlättar om man kan kolla upp vart man ska vara. Det var ju vissa som hade jätteavancerade grejer och så är det inte säkert att det funkar liksom. Jag är alltid lite osäker på om det finns overhead i salen vi ska vara. (S1) Jag pratar inte så mycket annars heller inför folk, så det känns svårt att vara där framme. Det är inte så kul, men det är bra för en själv att vara där. Det känns obehagligt att alla lyssnar på en, och tittar på en. (S2) Alla tycker väl att det är skönt att ha det gjort, men jag vet att många har hemsk ångest inför det här. /.../ Personligen blir jag ju nervös och sådär, men jag är ju inte sådan att jag inte kan sova på nätterna. Men det är väl just det att stå där framme ensammen och ha folk tittande på en. Det är jobbigt för en del. /.../ När jag gick på gymnasiet tyckte jag också det var hemskt jobbigt att stå inför en grupp, men sedan efter det jag gjorde värnplikten och var befäl - eller gruppbefäl - så då får man ju stå och prata inför folk, och sedan har jag haft arbeten som har med personal att göra. Det är någonting man måste öva upp. (S3) Har du någon uppfattning om ifall folk har väldigt olika erfarenhet av att prata offentligt sedan tidigare? Vi pratade lite om hur det varit förut, på gymnasium och och grundskola. Det har oftast varit att man pratat inför klassen, men ingen återkoppling, och de få som har haft det har mest varit ja det var bra, fin overheadbild du hade, och inget om själva föredraget egentligen. (S1) Hur skulle man kunna göra det enklare att hålla den muntliga presentationen?

Det är ganska skönt om man vet att åhörarna sitter på ett bra sätt, så att de inte sitter väldigt väldigt långt bort. Ibland har man ju hamnat i sådana salar som är som en föreläsningssal. Och sedan kanske ett bord framför, för om man ska titta på papprena bakom sig så blir det kanske fel. Overhead. Pennor som funkar. Sådant kontrollerar man inte, man pratar och pratar och så ska man skriva och blir stressad och letar efter en annan penna. Att det finns något som man kan dra ner alla de här [dukarna] som man ska visa overheaden på, så man inte måste prestera ett jättestort hopp. (S1) Som talare är det att vara bra förberedd. (S2) Jag brukar alltid resonera som så, att när man själv sitter som åhörare och ser någon som står och redovisar, då tycker man att ah, det är väl ingenting det han gör!. Så försöker jag tänka när jag själv står där, att de andra ser ju mig som jag ser dem när de redovisar. Det brukar hjälpa för mig i alla fall, när jag redovisar. (S3) 5.6 Återkoppling Hur har återkopplingen funkat tycker du? Ibland så har det ju funkat bra. Det är ju väldigt nytt för oss också, så då blir det ju att man lätt är snäll och säger att allt är bra, och [dessutom] så är det ganska enkelt att kommentera på det viset. De gånger som folk har varit lite stränga och man har tagit det rätt, så är det ju bara positivt att man har någonting som man kan förbättra. Det kan vara väldigt svårt när man sitter som återkopplare och samtidigt lyssnar på själva ämnet att bedöma hur den personen har uppträtt. Det kan vara väldigt svårt, men jag har bara upplevt att det varit positivt. (S1) Det kändes bra faktiskt. Tål man att ta kritik och sådär så tycker jag det är hemskt bra. (S3) Så du har inte känt att det tagit emot att återkoppla? Nej, det har det inte. Det har varit lärorikt tycker jag, för annars har det ju alltid varit jag som har skrivit en text och lämnat in till lärare för bedömning. Och då är det ju samma sak att man får en till, en medstudent, att läsa... Då måste man tänka sig mer för när man skriver, man tänker på vem det är som läser, och då lär man sig också väldigt mycket. Det är inte som när man skriver en text med jättemånga svåra termer för [att] man tror att det imponerar på läraren, utan man vill att folk ska förstå vad man har skrivit om också. (S1)

Tror du det spelar roll för vilken stil man håller i texten? Ja, i alla fall nu när alla påstår att man ska skriva mer populärvetenskapligt på något vis. Och sedan är det ju kul att veta vad någon mer tycker än till exempel bara läraren. Lämnar man in till lärare blir det ju väldigt mycket detaljgrejer om själva ämnet. Men att skriva i stort, rent allmänt, så är det ju skönt att ha en till som bedömer ens språk och sätt att skriva, meningsuppbyggnad och sånt. (S1) Tycker du att du fått bra respons från ickelärare på det språkliga? Ja, när det gäller min del så har det ju varit bättre från medstudenterna än från läraren. Han har varit väldigt snäll. Det blir väl så. Men det är ju nytt för alla. Kanske, om det varit möjligt...när man hade den här muntliga delen var det ju fler återkopplare som kanske tog upp lite olika saker, och det känns som att man skulle ha velat ha någon mer kanske också när man skrev. Just i mitt fall i alla fall, eftersom det i princip bara var en som kom med åsikter. (S1) Hur har det kännts tidsmässigt med återkopplingen på det skriftliga? Jag tycker det har varit lagom mycket. Man har börjat med att läsa igenom så fort man fått den, så har man låtit den ligga ett par dagar, tills det var dags att skriva ner vad man tyckte. (S1) Hur tycker du det har känts att vara återkopplare? Ja, man har varit lite rädd för vad de andra tycker. Om de tyckte det var rättvist, eller. /.../ Det är ganska svårt faktiskt. (S2) Ger man det på rätt sätt så är det ju bra. Man behöver inte säga direkt jag tycker det var jättedåligt, man måste ju ha en motivering. Man kan säga det på ett snällt sätt. Det som jag tycker är bra är ändå att fokuseringen är på det man gjort bra. Det är det man ska fokusera på tycker jag. Sedan är det upp till var och en hur mycket kritik man vill ha, och vad man har för benägenhet att bli bättre själv. (S3) Hur känns det att få återkoppling då? Ja, det är väl också lite jobbigt kanske, fast man måste ju vänja sig vid det också. (S2)

Situationen är ju lite speciell, för vid den muntliga återkopplingen får man ju kritiken med en gång, från samma människor som man pratat till strax innan, och det är ju inte så vanligt. Fördelar och nackdelar med det upplägget? Fördelarna är att de som lyssnar måste lyssna noggrannare och hänga med liksom när man redovisar, och de hinner inte glömma bort det. (S2) 5.7 Formulär Hur tyckte du att de olika formulären man skulle fylla i fungerade? Det känns som om det skulle ha varit lite fler nivåer som svar på frågorna om hur nervös man hade varit före och efter [presentationen]. Nu var det bara mycket nervös eller lite nervös. (S1) Man har väl tittat lite grann vad det har varit för skillnad mellan gångerna, mellan de olika presentationerna. Fast jag tycker att man behöver väl inte skriva ner det på papper, man vet ju själv hur det kändes för en. (S2) Ja, det är nog en bra idé. Det är lätt att skriva till andra, men just att skriva till sig själv för att fylla i självvärderingen - det tycker jag är svårt. (S3) Har de varit till någon hjälp vid återkopplingen, de här papprena? Ja det har de varit, i alla fall för mig. För man läser igenom och så. Det känns som att man kanske skulle velat ha lite tid innan det andra föredraget och kolla igenom vad det var för något, för nu var det så att man lämnade in mappen efter det föredraget, efter det vi fyllt i alltihopa, och sedan fick man inte tillbaka det förrän precis före, så man hann liksom inte läsa. (S1) 5.8 Portföljen Vad tror du om att man ska spara sina utvärderingar i den här mappen? Jag är väl inte så mycket för det. Man vet ju själv hur det är liksom. (S2)

Hade det gjort någon skillnad för självvärderingen om man förvarat mappen själv? Det är nog ingen bra idé! Då försvinner det nog ganska många mappar tror jag. Det är just den här trögheten, att man inte går dit själv och tittar. Men kanske dagen innan, att man får kolla igenom, på någon labb eller något sådant. (S1) Näe, det tror jag inte. (S2) Nej, det tror jag inte. Det spelar nog ingen större roll. (S3) 6. DISKUSSION Det går naturligtvis inte att dra några mer generella slutsatser av ett sånt här material, men däremot kan några kommentarer och reflektioner vara på sin plats. Den första och kanske viktigaste är att förståelsen för behovet av kommunikationsträning är så stor. Oavsett vad man själv tycker om att skriva och prata anses det såpass viktigt att det får ta tid och energi från den övriga kunskapsinhämtningen, även om en av studenterna framkastade tanken att man kanske borde ha en separat kommunikations-kurs för naturvetare. Den skriftliga kursvärderingen antyder att studenterna uppfattade kopplingen mellan kommunikationsträningen och kursens baskunskaper som lite svag. I intervjuerna framkommer att kursens botanik- respektive zoologidel upplevdes olika i det avseendet. Under botaniken användes presentationerna som ett sätt att lära in de blomväxtfamiljer som ingick i kursplanen, och studenterna kände också till att detta var kunskap som skulle komma till användning på tentan. Under zoologin användes däremot presentationerna som en möjlighet till fördjupning och perspektivbyte, något som studenterna upplevde som att kopplingen till de relevanta kunskaperna var svag. Den muntliga träningen upplevdes av de intervjuade som en större utmaning och därmed mer relevant än den skriftliga. Den skriftliga kursvärderingen bekräftar att den muntliga träningen upplevts som mer lärorik och bättre än den skriftliga. Möjligen kommer detta att ändras i och med att de formella kraven på det skrivna höjs. De flesta studenter har nog fått en del träning i att skriva intresseväckande under grundskolan och gymnasiet, medan det mer strikta vetenskapliga formatet kan kännas främmande. En av studenterna ansåg att han lärt sig mer faktakunskaper vid själva utförandet av den skriftliga uppgiften, medan presentationerna varit mer lärorika generellt. Det visade sig svårt att komma åt eventuella språkliga problem med kommunikationsträningen. Möjligen skulle jag under intervjuerna ha ställt tydligare frågor om hur den språkliga bakgrunden kan påverka möjligheterna och viljan att delta i träningen. Studenternas svar på frågan om vilka hinder som kan finnas för den muntliga presentationen kom istället att handla om mer tekniska (utrustning, presentationsordning) eller individuella (dåligt självförtroende) problem. Möjligen är frågan om kunskaper i

svenska en icke-fråga i och med att man dels inte diskuterar den med varandra eftersom den upplevs som känslig, dels inte identifierar den som ett kollektivt problem: har jag bristande svenskakunskaper är det mitt eget fel på samma sätt som mitt dåliga självförtroende. Studenterna tycks ha uppfattat och uppskattat poängerna med återkopplings-metoderna, framförallt detta med att lägga tonvikten vid det som varit bra i fram-ställningarna. Intressant är också kommentaren att medstudenter gett annan och kompletterande återkoppling på det skriftliga jämfört med handledare. Återkopplings-formulärens delvis lite komplicerade struktur tycks inte ha ställt till några problem, även om självvärderingsformuläret varit svårt att fylla i: att skriva till sig själv tycker jag är svårt /.../ men det är ju bra att ha sedan, så man kan se sin utveckling (S3). Poängen med den personliga portföljen tycks däremot inte vara helt uppenbar, något som man kan anta kommer att ändra sig allteftersom den under utbildningens gång fylls med mer dokumentation och användbart material. Det var också en allmän synpunkt från projektledningen att det egentligen är väl tidigt att utvärdera just denna del av projektet. TACK Stort tack till Ingrid Ahnesjö, Fredrik Pettersson och Britt Backlund för diskussioner före intervjuerna och kommentarer på manuset. REFERENS Pettersson, F. 2001. Måldokument för Diana-projektet. Bilaga 1 INTERVJUMANUS Den här diskussionen har vi för att vi vill få lite djupare kunskaper om hur Dianaprojektet fungerar och lite mer input från de som deltar - ni är ju de första som prövar detta på denna institutionen. Jag spelar in vårt samtal, men inspelningen kommer att förstöras när jag har renskrivit den, och inga personuppgifter kommer att vara kvar. Det som presenteras i min rapport och som projektledningen får se kommer alltså att vara helt anonymt - det går inte att veta vilken student som sagt vad. Vad tycker du om den muntliga och skriftliga kommunikationsträningen i stort? Mest avsett som en inledande fråga, vilket i och för sig inte betyder att svaret är ointressant.

Vad har du lärt dig av kommunikationsträningen hittills? Det jag vill komma åt här är hur väl integrerat i ämnesundervisningen Diana upplevs. Spontansvaren är intressanta, och skulle de inte ta upp ämneskunskaper t ex kan man ha det som en följdfråga: Har du lärt dig någon biologi på övningarna? Är de här övningarna viktigast för ditt studieresultat eller för din personliga utveckling?/tror du att de här övningarna kommer att ha någon betydelse för ditt studieresultat? Hur kändes de muntliga presentationsövningarna? Också mest en inledande fråga. Tror du att de flesta kände likadant? Dito, för att leda in samtalet mot följande frågor. Vilka förutsättningar kan spela roll för hur det känns att tala offentligt? Tanken är alltså att få fram sådant som om svenska är första eller andraspråk, men också andra språkliga erfarenheter. Förutsättningar är kanske inte ett alldeles bra ord, men jag kommer inte på något bättre. Hur har återkopplingen funkat tycker du? Hur tycker du att de olika formulären man skulle fylla i fungerade? Vad tror du om att man ska spara sina utvärderingar i en mapp? Hade det gjort någon skillnad om man förvarat mappen själv? Nu har jag ställt alla frågor jag hade! Är det något jag glömt, som du själv funderat på? Tack för hjälpen! Ta lite mer godis! Bilaga 2 Utdrag ur kursväderingar Organismernas evolution och mångfald ht 2001