Åsa Martinsson. Datorn i vävningen

Transkript

1 Åsa Martinsson Datorn i vävningen

2 Datorn i vävningen har tidigare publicerats som en serie artiklar i Vävmagasinet nr 3/2005 nr 2/2008 Alla artiklarna är samlade i en sammanhållen och översedd utgåva. Till artiklarna hör ett kompletterande material, som finns på datorn.m-e.se Kommentar till den föreliggande utgåvan När serien publicerades i Vävmagasinet var det WeavePoint version 6 som var den gällande programversionen. År 2010 kom programmet i version 7, som har andra och utökade möjligheter för att arbeta. Nya funktioner har tillkommit och några kommandon har placerats på ett annat sätt i menyerna. Datorn i vävningen är inte omarbetad för att svara mot en senare programversion än den som gällde när serien publicerades. Den arbetsgång som beskrivs i Datorn i vävningen kan man fortfarande följa, även om man har tillgång till den senaste versionen av WeavePoint. Det grundläggande sättet att arbeta i vävprogrammet är det samma. Jag tackar Vävmagasinet för medgivandet att få göra Datorn i vävningen tillgänglig på hemsidan. Visby i oktober 2012 Åsa Martinsson 2008 Martinsson & Eriksson HB Södertorg 2E, Visby Foton på omslaget Bengt Arne Ignell Bilder från första och sista avsnittet ISBN

3 Förord Att förstå hur trådarna går i en väv är en av de viktigaste kunskaperna när man ska skapa i vävstolen. Man kan säga att bindningslära är ryggraden. Kunskaper om kvalitet; att välja rätt material och täthet adderas och en väv blir till. Innan datorerna var så tillgängliga som de är nu ritade man sina bindemönster för hand. Ruta för ruta. Det skulle mycket till innan man ändrade dem för att prova olika möjligheter. Nu, med hjälp av ett vävprogram, kan leken börja. Det är en spännande utmaning både om man väver med få skaft eller om man väljer många skaft. Nu kan helt nya bindningar skapas. Solva in en spetskypert, variera trampuppknytningen och trampningen och studera hur de olika bindemönstren ger olika effekt. Lek med färgeffekter eller skapa kombinationer av olika tekniker i samma väv. Möjligheterna är oändliga. När vi på Vävmagasinet tog initiativet till en hel serie kring hur ett vävprogram kan användas inom vävningen var det just för detta; att vidareutveckla vävningen och skapa nytt. Vi tog kontakt med Åsa Martinsson som är en av de kunnigaste i Sverige och vi började ett spännande samarbete. Med början i en enkel bindning med ökande utmaningar ville vi ge en insikt i de möjligheter som finns. Tina Ignell

4 Innehåll Introduktion Avsnitt 1 Tuskaft och färgeffekter Avsnitt 2 Kypert kopiera och klistra in Avsnitt 3 Spetskypert och andra härledningar ur kypert Avsnitt 4 Mer kypert bruten, omgrupperad, skridande och vågformig Avsnitt 5 Rita damastmönster Avsnitt 6 Smålandsväv en praktisk tillämpning Avsnitt 7 Rosengång Avsnitt 8 att utveckla ett partimönster Avsnitt 9 att utveckla ett partimönster (forts) Avsnitt 10 att konstruera en dubbelväv Avsnitt 11 Två halsdukar i dubbelväv

5 Introduktion För många är bindningslära en stötesten, något som man helst hoppar över. Att föreställa sig den färdiga väven är inte lätt, när man endast ser ett vävdiagram. Många vävnotor visar endast solvning, uppknytning och trampning inte bindemönstret. Det är bland annat här som man kan få stor hjälp av ett vävprogram. Ett vävprogram underlättar inte bara arbetet för den som kan bindningslära, det gör det också lättare att förstå vad de olika rutorna betyder. Man kan välja att titta på ett bindemönster som trådar, istället för som rutor. Så gör jag ofta själv för att se vad som döljer sig bakom de uppritade rutorna. Det finns en väsentlig skillnad mellan att rita för hand på rutpapper och att rita med hjälp av ett vävprogram. När man använder papper och penna ritar man upp bindningen på ett rutpapper, utan att tänka på varp- och inslagsfärger. Datorprogrammet utgår däremot från att väven består av färgade trådar. Så länge de består av enbart rött och vitt kommer det att se ut precis som när man ritar på rutpapper med rödpenna. På papper ritar man med pennan en röd ruta. Det betyder att den varptråden är sänkt och att inslaget ligger på rätsidan. I vävprogrammet fyller man inte rutorna med färg, utan markerar att den varptråden ska vara sänkt. En sänkt varptråd innebär att inslagets färg ska synas. Har man lagt in färger för varp och inslag tar programmet med detta i beräkningen och den markerade rutan den sänkta varptråden får då den färg som inslaget har. Jämför bilderna: Till vänster en tuskaft visad som rutor. Rutraden till höger om trampning visar inslagets färger - rött, raden under solvning visar att varpen är vit. Nästa bild visar tuskaften som trådar. Varpen är här svagt grå för att synas mot den vita bakgrunden. Den sista bilden visar hur det blir med två grå, två bruna färger i både varp och inslag. Inslagets färger är lite mörkare än varpens för att man ska kunna se hur trådarna binder. I ett vävprogram kan man rita en bindning, då ritar programmet ut solvning, trampning och uppknytning. Man kan också gå andra vägen och rita in inredningen, då ritas hela bindemönstret ut. Man kan sedan rita vidare och ändra, antingen i bindemönstret eller i inredningen. Allteftersom man ändrar, ändras också de andra delarna av mönstret. De flesta vävprogram kan göra praktiskt taget vad som helst. Ju mer man lär sig, desto mer får man ut av programmen. 1

6 Vävprogrammets inställningar I programmet kan man göra olika inställningar som visar bindemönstret på olika sätt. För den som tänker arbeta igenom exemplen rekommenderar jag att läsa om Inställningar, antingen i den introduktion som följer med demoversionen eller i programmets handbok (från version 6). Om inget annat anges så används de inställningar som är vanliga i skandinavisk vävning. När programmet, och demon, öppnar första gången (i svenskt Windows) är de inställningarna förvalda. I Alternativ Inställningar väljer man: Vävstol Trampning och uppknytning, Enkeltrampning, Sänkning Skärmbild Solvnotan under bindemönstret Positioner Skaft 1 uppe, Trampa 1 till höger Solvningen börjar till höger Inslagsordningen börjar Nerifrån Om WeavePoint I serien använder vi vävprogrammet WeavePoint. Från vår hemsida kan man gå vidare för att hämta introduktionen till demon och demoversionen av WeavePoint: Skillnaden mellan att arbeta med demoversionen och den fullständiga versionen är att man med demon inte kan spara sina mönster, men däremot går det bra att skriva ut dem. Om nätsidorna Till serien finns ett material på nätet. Det är sådant som inte fick plats när serien publicerades i Vävmagasinet, och som också visade sig vara alltför omfattande för denna utgåva. En del bilder blev för stora och jag ritade flera varianter. Det kan ses som en utökning eller som en fördjupning av artiklarna datorn.m-e.se. 2

7 Avsnitt 1 Tuskaft och färgeffekter I det första avsnittet koncentrerar vi oss på tuskaft och går igenom hur man ritar en inredning med solvning, trampning och uppknytning. Dels gör vi det genom att rita direkt i inredningen, dels väljer vi bland de färdiga inredningar, som finns i vävprogrammet. Genom att färgsätta varp och inslag skapar vi olika färgeffekter. Färgeffekter är något av det mest moderiktiga just nu, man möter dem i många av höstens inredningstextilier och kläder. Vävprogrammet arbetar antingen i Inredning eller Mönster man väljer under menyn Visa. Man kan visa bindemönster och inredningen på flera olika sätt genom att välja i Alternativ Inställningar. Rita en inredning till tuskaft och få bindemönstret 1. Välj Arkiv Nytt. Välj två skaft och två trampor, markera sänkning och markera WeavePoints standard färgpalett. 2. Utgå från Visa Inredning. 3. Om rutorna är för små, eller för stora, ändra storleken med zoom-handtaget eller med piltangenterna. 4. Fyll i en rapport i solvningen. 5. Redigera Upprepa Fyll mönstret ska vara markerat OK. 6. Gör om samma i trampningen. 7. Fyll i uppknytningen. Nu konstrueras bindemönstret. Bilden visar bindemönster med solvningen under och trampningen till höger. Rutraden under solvningen visar varpfärgerna och rutraden till höger om trampningen visar inslagsfärgerna. Här har vi en vit varp med rött inslag. Ändra färg i varp och inslag 1. Visa Färgpalett eller klicka på snabbknappen för att öppna färgpaletten. 2. Klicka på den svarta färgen. Den svarta färgen syns nu i den större rutan längst ner på paletten. 3. Klicka på de två första rutorna i varpfärgerna - de blir nu svarta. 4. Redigera Upprepa eller klicka på snabbknappen. 5. Upprepa i: Varpfärger. Del som upprepas: Början 1, slut 4. Kopior: Markera Fyll resten. Använd Granska för att kontrollera att det blivit 2 svarta, två vita varptrådar genom hela varpordningen. Om inte, gör om valen. När det är rätt, klicka OK. 6. För att få samma färger i inslaget gör man antingen på samma sätt som med varpfärgerna eller också det enklare Verktyg Tromp as Writ och markera Varpfärger till inslagsfärger. Nu har vi ritat en inredning och lagt in färger i varp och inslag rent "manuellt". 3

8 Använd färdiga inredningar och färger Det finns en del färdiga inredningar i programmet som underlättar. Vi ritar nu en tuskaft och lägger in färger med hjälp av dessa. 1. Arkiv Nytt. Välj samma som tidigare. 2. Inredningar solvning Rak. 3. Inredningar Trampning Rak. 4. Inredningar Uppknytning Tuskaft. I Inredningar finns också att antal färgordningar. De är betecknade med A, B, a, och b. Färgerna A och B är ljust grått (index 1) och svart (index 5) i standardpaletten. Färgerna a och b är lite ljusare. De motsvarar vitt (index 0) och mörkt grått (index 4) i standardpaletten. Man kan använda de mörkare färgordningarna till varpen och de ljusare i inslaget (eller tvärtom, om man föredrar det). Då kan man se hur trådarna binder, genom att välja att visa bindemönstret som trådar. 5. Inredningar Varpfärger AB 6. Inredningar Inslagsfärger ab 7. Alternativ Inställningar - eller använd snabbknappen - markera Som trådar med konturer. Skillnaden i ljusstyrka är för stor mellan den svarta och den mörkgrå färgen för att färgeffekten ska framträda tydligt. 8. Ändra den grå färgen genom att öppna färgpaletten, dubbelklicka på den mörkgrå färgen (Färg 4). Windows färgdialoggruta öppnas. Dra pilen längst till höger nedåt för att göra färgen mörkare. Ljushet 40 kan vara lagom. Klicka OK. 9. Ställ pekaren på det första inslaget i färgordningen, använd Delete för att sudda den. Nu blir mönstret tvärrandigt. Kombinerar man de här olika effekterna......får man en kuntväv. 1. Utgå från den sista tuskaften. 2. Ställ pekaren på den 11:e rutan i varptrådarnas färger. På statusraden visas vilken varptråd som pekaren är på. Sudda den med Delete. 3. Gör likadant med den 21 rutan. 4. Upprepa. Varpfärger, 1 20, Fyll resten. 5. Gör likadant med inslagen. Använder man Tromp as Writ får man inte skillnad i ljushet mellan varp och inslag. Inslagen får ju samma färger som varpen. Hur det kan se ut som färdigt tyg får man en uppfattning om med Visa Tyg som garn. och som Flätning och Drapering. 4

9 Tuskaft med två eller flera färger Man kan få hur många mönster som helst och med ett vävprogram går det lätt att testa olika varianter. Man kan lägga till ytterligare färger och man kan kombinera olika effekter till större mönster. Och fortfarande är det en enkel tuskaft... Tuskaft med 3 färger Engelsk tuskaft Panama med 2 färger Panama med 3 färger På nätsidorna Mer färgeffekter i tuskaft med kombinationer till större mönster. 5

10 Avsnitt 2 Kypert kopiera och klistra in I detta och i ett par följande avsnitt ska vi arbeta med kypertbindningar. Med hjälp av Kopiera och Klistra in bygger vi olika kypertvariationer. Ju längre in i programmet vi kommer, ju fler sätt finns det att arbeta på. Det jag visar är mitt sätt att arbeta, var och en kommer att hitta sitt eget sätt. Man kan nämligen gå olika vägar och komma till samma resultat. Vi börjar med en kypert, solvad och trampad rakt igenom. Vi använder åtta skaft för att bättre se vad som händer i uppknytningen. Variationerna blir inte lika många med fyra skaft. Det ska vara samma antal skaft och trampor för att få en rätt tecknad kypert. 1. Välj Arkiv Nytt. Välj åtta skaft och åtta trampor, markera sänkning och markera WeavePoints standard färgpalett. 2. Utgå från Visa Inredning. 3. Inredningar Solvning Rak. 4. Inredningar Trampning Rak. 5. Inredningar Uppknytning Kypert. Nu kommer man till en dialogruta med vars hjälp man kan skapa slumpmässiga kypertuppknytningar. Här kan man ha mycket roligt och leka fram mängder med olika kypertmönster. Det finns några val man kan göra: Balanserad kypert, dvs. varp och inslag syns lika mycket. Största längd på flottering. Riktning på kyperten. Klicka på Verkställ för att se resultatet. Varje gång man klickar på Verkställ genereras en ny uppknytning. När man fått fram en kypert man är nöjd med, klickar man OK och sparar. Om man vill rita upp en speciell kypert går man tillväga på följande sätt. Utgå från kyperten från förra övningen. 6. För att sudda hela uppknytningen: Redigera Rensa Uppknytning. 7. Rita in en rad av kyperten i översta raden i uppknytningen. Det finns två sätt att gå vidare på. Vi testar båda efter varandra. 8. Verktyg Uppknytning special... markera Rita en kypert från skaft 1. (Vilken rad i uppknytningen som motsvarar skaft 1 beror på de val man gjort i Inställningar.) Använd Granska för att se resultatet. OK. Med den här metoden och med de traditionella skandinaviska valen med skaft 1 Ett exempel upp och trampa 1 till höger får tyget en vänsterdiagonal. Av tradition vill man ofta istället ha en högerdiagonal. 9. Redigera Ångra för att komma tillbaka till punkt Välj markeraverktyget och markera hela den översta raden i uppknytningen. Den blir nu gråmarkerad. 11. Redigera Kopiera. 12. Markera den första rutan till vänster på nästa rad i uppknytningen. Detta är ruta nummer 8 och genom att markera den förskjuter man kopian ett steg. 13. Redigera Klistra in special markera Fyll resten. Granska. Om det är rätt OK. Om det blev fel så avbryt och gör ett nytt försök Nu har vi en kypert att arbeta vidare på eller använd någon sparad från första övningen. 6

11 14. Rita om solvningen. Börja vid varptråd 9. Man behöver inte sudda först utan man bara ritar över den gamla. 15. Välj markeraverktyget. Markera varptråd Läs nere på statusraden vilka trådar som markeras. 16. Redigera Kopiera. 17. Markera varptråd Redigera Klistra in special. Markera Fyll resten och Spegla vertikalt. Granska. OK. Man måste inte använda Granska före OK, men det är en god vana att först se om det blir rätt innan man använder OK. 19. Verktyg Tromp as Writ Solvning till trampning. Vi fortsätter att ändra. 20. Markera varptråd Redigera Kopiera. 22. Markera varptråd Redigera Klistra in special. Markera Infoga. Allt annat ska vara avmarkerat. Granska. OK. 24. Markera varptråd Upprepa. Kolla att Upprepa i solvning är förprickat och att det som upprepas är Markera Fyll resten. Granska. OK. 26. Verktyg Tromp as Writ Solvning till trampning. 27. Använd Inredningar Uppknytning Kypert och se vad resultatet blir med andra uppknytningar. 28. Undersök vad som händer om man trampar på olika sätt. 29. Gör andra solvningar. Spara när det blir ett mönster du tycker om. Den som arbetar med demoversionen kan inte spara, men det går att skriva ut och på så sätt ha kvar sitt mönster. 7

12 En liten extra övning: Under Verktyg Uppknytning special finns ett val: Rita en kypert från skaft 1 och trampa 1. Om man använder den funktionen och har valt olika antal skaft och trampor kan man få fram kypertvariationer som kan ge små trevliga mönster. 1. Välj Arkiv Nytt. Välj sex skaft och åtta trampor, markera sänkning och markera WeavePoints standard färgpalett. 2. Utgå från Visa Inredning. 3. Inredningar Solvning Spets. 4. Inredningar Trampning Rak. 5. I uppknytningen, fyll i raderna som motsvarar skaft 1 och trampa 1 enligt bild. 6. Verktyg Uppknytning special... markera Rita en kypert från skaft 1 och trampa 1. När man så har lekt och fått fram ett antal olika mönster gäller det att värdera om något resultat blev så bra att man vill väva det. Bäst är att göra utskrifter och lägga dem bredvid varandra och slänga de dåliga. Och så lite färgeffekter i kypert Hundtandsmönstret är en 4-skafts batavia med fyra trådar av en färg och fyra av en annan i både varp och inslag. Samma mönster kan man också få fram i en 6-skafts och en 8-skafts batavia. Med samma kvalitet kan man genom att utöka skaft och trampor få större mönster. Mönstret får ett slätare utseende ju fler skaft man har. Hundtandsmönster på 4, 6 och 8 skaft. På nätsidorna Glencheck Färgeffekter i spetskypert 8

13 Avsnitt 3 Spetskypert och andra härledningar ur kypert I förra avsnittet gick vi igenom hur man ritar en kypertuppknytning och hur man kan förändra solvningen och trampningen på olika sätt genom att kopiera och klistra in. Vi fick på det sättet ganska slumpvisa solvningar och trampningar. I det här avsnittet är vi lite mer metodiska och följer den traditionella bindningsläran. Vi fortsätter med spetskypert och sedan går vi över till andra härledningar ur kypert. Spetskypert Man talar om ren spets, bruten spets (som är lika med V-punkt) och mönstrad spets. Beroende på om man använder den i solvningen, trampningen eller både-och får man tvärrandig, långrandig eller rutig kypert. Svårare är inte bindningsläran när det gäller spetskypert. Vissa speciella kombinationer av solvning, trampning och uppknytning har fått egna namn korndräll, gåsögon, rosenkransen, eklövskransen är några exempel. 1. Välj Arkiv Nytt. Välj fyra skaft och fyra trampor, markera sänkning och markera WeavePoint standard färgpalett. 2. Utgå från Visa Inredning. 3. Inredningar Solvning V-punkt. 4. Inredningar Trampning V-punkt. 5. Rita in en batavia i uppknytningen. 6. Spara mönstret. Nu ser man att mittpunkterna inte är lika. Vill man ha dem lika måste man bestämma vilken av mittpunkterna man vill ha. Man kan ändra i solvningen eller i trampningen. Vi gör först en variant där vi vill ha den större mittpunkten och ändrar i trampningen. 1. Ställ pekaren på inslag 8 i trampningen. Tryck Insert 2 gånger. 2. Inslag 8 (det första infogade) trampas på trampa 4 och nästa inslag på trampa Markera inslag Upprepa Fyll resten. Nu gör vi en annan variant med den mindre mittpunkten och ändrar i solvningen. 1. Utgå från den ursprungliga rutiga kyperten. 2. Ställ pekaren på varptråd 7 i solvningen. Tryck Delete och svara Ja på frågan i dialogrutan. Gör om det med nästa varptråd. (Man kan också markera de två varptrådarna och använda Delete.) 3. Markera varptråd Upprepa Fyll resten. Mittpunkterna är inte lika Trampningen ändrad Solvningen ändrad 9

14 fler härledningar I bindningsläran talar man om härledningar ur kypert. Med det menar man bindningar som man får fram genom omflyttningar, upprepningar eller omgrupperingar av varptrådar och inslag. Resultatet blir bäst om man använder en organiserad metod när man gör det. Vi fortsätter med korskypert och bruten-omkastad kypert. I båda fallen byter kypertdiagonalen riktning efter ett visst antal trådar. Korskypert I en korskypert är andra halvan av rapporten omkastad. 1. Välj Arkiv Nytt. Välj 6 skaft och 6 trampor, markera sänkning och markera WeavePoint standard färgpalett. 2. Utgå från Visa Inredning. 3. Uppknytning rakt över. Se bilden. 4. Inredningar Trampning Rak. 5. Gör en översolvning: 6 varptrådar från skaft 1 till skaft Markera den andra halvan av varptrådarna: varptråd Kopiera. Klistra in special, 1 kopia, Spegla horisontellt. (På det sättet vänder man det markerade området.) 8. Markera de 6 varptrådarna och upprepa dem. 9. Använd Omforma Analysera solvning för att få en rak solvning. Bruten-omkastad kypert Bruten-omkastad kypert liknar korskyperten genom att varannan trådgrupp har högerdiagonal och varannan har vänsterdiagonal. Den har i regel skarp anslutning. Det får den om man utgår från en kypertuppknytning som innehåller en motsatsrörelse. Ofta använder man en batavia. Om man gör omkastningen enbart i solvning får man ett fiskbensmönster. 1. Välj Arkiv Nytt. Välj fyra skaft och fyra trampor, markera sänkning och markera WeavePoint standard färgpalett. 2. Utgå från Visa Inredning. 3. Rita en batavia i uppknytningen. 4. Inredningar Trampning Rak. 5. Gör två översolvningar. 6. Markera dem. Kopiera. 7. Markera tråden efter. 8. Klistra in special, 1 kopia, Spegla horisontellt, Förflytta halva antalet skaft i mönstret = Upprepa solvningen. 10

15 Om man gör på samma sätt i trampningen som i fiskbensmönstrets solvning får man en s.k. diamantkypert, en bindning som är vanlig i vikinga- och tidiga medeltida tyger. 10. Verktyg Tromp as Writ Solvning till trampning. Nu inträffar samma sak som med den rutiga kyperten det ser inte likadant ut på alla ställen där diagonalerna möts. I analyser av arkeologiska fynd framgår att det är ett jämnt antal trådar i varpen innan diagonalen bryts och ett ojämnt antal i inslaget. Vi ritar om diamantkyperten på det sättet. 11. Redigera Rensa Trampning. 12. Rita in 9 inslag med en rakt genomgående trampning. 13. Markera dem. Kopiera. 14. Markera tråden efter. 15. Klistra in special, 1 kopia, Spegla vertikalt, Förflytta halva antalet skaft i mönstret = Upprepa trampning. Om man speglar uppknytningen horisontellt får man den andra effekten där diagonalerna möts. Båda finns i det arkeologiska materialet. De finaste vikingatida tygerna har ofta en mycket tätare varp än inslag, antalet varptrådar/rapport i varp är högre än i inslaget. Det blir fler översolvningar än vad som visas här. På nätsidorna En jämförelse mellan spetskypert och diamantkypert Korskypert och bruten-omkastad kypert rita i bindningen 11

16 Avsnitt 4 Mer kypert bruten, omgrupperad, skridande och vågformig I detta avsnitt fortsätter vi att arbeta med kypert. Genom att flytta om trådar på olika sätt får man nya varianter. I förra avsnittet gick vi igenom korskypert och bruten-omkastad kypert. Nu ska vi se hur det blir om man bryter en kypert utan att kasta om den och hur man kan gruppera om trådarna på olika sätt. Bruten kypert I en bruten kypert delar man in varptrådarna i grupper som sätts samman med skarp anslutning. Ofta väljer man en batavia (= en kypertbindning på jämnt antal skaft med halva trådantalet höjt och halva trådantalet sänkt), men även andra bindningar som innehåller en motsatsrörelse kan användas. För bruten kypert finns en regel hur man ska förflytta grupperna i solvningen för att få en skarp anslutning. För att få det att fungera i vävprogrammet har jag fått räkna om den. Vi ska använda Klistra in special och förflytta de inklistrade kopiorna. Regeln för förflyttning blir: halva skaftantalet + antalet trådar i gruppen Välj Arkiv Nytt. Välj fyra skaft och fyra trampor, markera sänkning och markera WeavePoint standard färgpalett. 2. Utgå från Visa Inredning. 3. Inredningar Solvning Rak. 4. Inredningar Trampning Rak. 5. Rita in en batavia i uppknytningen. Vi ska dela in bindningen i grupper om två trådar. Förflyttningen blir då = Markera de två första trådarna i solvningen. Kopiera. 7. Markera varptråd Klistra in special. Fyll resten. Förflytta 3. Granska. OK. Ett annat exempel: En 6-skafts batavia med grupper om 3 ger en förflyttning på = 5. Omgrupperad kypert I en omgrupperad kypert delar man in varptrådarna i grupper, jämnt delbara med rapporten (men inte halva rapporten). I varje grupp kastas varptrådarnas ordning om. Vi gör två exempel. Utgå från en kypert: 1. Välj Arkiv Nytt. Välj 12 skaft och 12 trampor, markera sänkning och markera WeavePoint standard färgpalett. 2. Utgå från Visa Inredning. 3. Inredningar Trampning Rak 4. Inredningar solvning, rita in en översolvning. 5. Rita in exemplets kypertuppknytning. 12

17 I första exemplet gör vi grupper om 4 varptrådar. Genom att använda stödlinjer är det lättare att hålla isär grupperna. 6. Inställningar Rutnät. Använd stödlinjer 4 x 4. Välj ljust grå linjer i rutnät och svarta stödlinjer. 7. Markera den första gruppen varptrådar i solvningen, varptråd Kopiera. Klistra in special Antal kopior 1, spegla horisontellt. Förflytta Upprepa punkt 7 8 med de två följande grupperna. 10. Upprepa Fyll mönstret. Gör om exemplet men dela in solvningen i grupper om 3 varptrådar. Skridande kypert En skridande inredning kan göras på två sätt. Den ena, som är vanlig i svenska vävböcker, beskrivs här. Den andra finns på nätsidorna. Utgå från en 8-skafts kypertuppknytning med korta flotteringar. 1. Solva de fem första trådarna enligt exemplet. 2. Markera de fem varptrådarna. Kopiera. 3. Markera följande tråd. Klistra in special Antal kopior 7, Förflytta1 Här har vi konstruerat den utökade skridande solvningen med ett ojämnt antal trådar för att varannan varptråd ska solvas på ojämna skaft, och varannan varptråd på ett jämnt skaft, i den färdiga solvningen. I vävböckerna är skridande kypert oftast konstruerad av ett jämnt antal trådar i varje grupp. Gör enligt följande: 1. Sudda ut hela solvningen utom de fyra första trådarna. (Använd höger musknapp för att sudda.) 2. Markera de fyra varptrådarna. Kopiera. 3. Markera följande tråd. Klistra in special Antal kopior 7, spegla horisontellt, Förflytta 1. (När man använder den funktionen, speglas alla kopiorna allt eftersom, i förhållande till den föregående.) 13

18 Om man vill ha en spetssolvning suddar man i båda fallen bort de två sista varptrådarna annars kommer vändningen att omfatta för många trådar. 1. Verktyg Spegla Varp. 2. Jämför samma trampning som solvning (Tromp as Writ) med en rak trampning och en spetssolvning. Vågformig kypert Utgå från en 6-skafts liksidig kypert med två översolvningar. 1. Ställ pekaren på tråden och använd Inserttangenten för att dubbla, tredubbla, fyrdubbla en del av trådarna i den första översolvningen. 2. Använd Delete för att ta bort några trådar ur den andra översolvningen. Det kan bli så här: Vågformig kypert med rak trampning. Skridande kypert med trampning i spets. På nätsidorna Bruten kypert när formeln ger ett för stort antal skaft. Bilder på skridande kypert Skridande kypert ett annat sätt att rita. 14

19 Avsnitt 5 Rita damastmönster Många använder WeavePoint till att rita damastmönster. Man har den största nyttan av programmet när man ritar mönster till dragrustning. Mönster som ska vävas i en harnesk är ett fritt mönster, som inte är beroende av en mönstersolvning. Om man inte ska arbeta med upprepningar ritar man det nästan lika fort för hand. Så vi begränsar oss till mönster för dragrustning. I WeavePoint Standard ritar man mönstret med mönstersolvning och dragnota. Bottenskaften och deras uppknytning lämnar vi. Vi börjar med att utgå från en mönstersolvning och använder bara ett litet antal skaft för åskådlighetens skull. I en dragrustning knyter man skaftet längst bak, skaft 1, till det första, högra, draghandtaget. Man tänker i dragna, höjda stygn. Programmets liftplan används som dragnota. För att åstadkomma detta börjar vi med att göra en del inställningar: 1. Alternativ Inställningar. Eller använd snabbknappen 2. Fliken Vävstol: Markera Liftplan och Höjning. Välj 15 skaft. Fliken Skärmbild: Solvnotans placering ovanför bindemönstret. Fliken Positioner: Skaft 1 Uppe, Solvningen börjar till Höger, Inslagsordningen börjar Nerifrån. 3. Rita in ett par översolvningar i mönstersolvningen. 4. Rita in mönstret till vänster (antingen i bindemönstret eller i dragnotan). Se hur mönstret växer fram och upprepas. 5. Prova med Verktyg Spegla, Solvning. Bild 1. Fem solvningar som speglats. Bild 2 Bild 3 Genom att lägga till 5 skaft, infoga 9 varptrådar och dra ner spetsen kan man få ett mittparti. Bild 2 ovan. Lägger man istället till 9 skaft, infogar 9 varptrådar kan man få ett mittparti som inte vänder i spets. Bild 3. Använd Visa Tyg för att visa en större del av mönstret. Om mönstret är så stort att det inte ryms på skärmen, inte ens i minsta zoom, kan man använda Arkiv Export Spara tyg som PNG-bild och få en bild av hela mönstret. Bilden öppnar man i ett bildprogram. 15

20 Man kan lägga till bårder på sidorna och få en bild av hela sin väv. På så sätt kan man testa olika proportioner. Man kan rita såväl i bindemönstret som i dragnotan. I dragnotan kan man markera och använda Kopiera, Klistra in, Klistra in special. Om man markerar ett område i dragnotan och använder Delete så raderas det ritade. Om man markerar ett område på hela dragnotans bredd så tas de inslagen bort. Med Insert och Delete lägger man till och tar bort inslag. Man kan skriva ut enbart liftplanen och använda som dragnota. Använd Skriv ut Med inredning. Välj Antal varptrådar = 0. Antal inslag = höjden på mönstret. Om enbart Fyll i liftplan är markerat skrivs liftplanen ut med svart rutnät och svarta rutor. Om även Fyll med siffror är markerat skrivs liftplanen ut med siffror. I Inställningar Rutnät kan man välja andra färger för rutnätet, t ex mörkt grå för att lättare kunna räkna fyllda rutor. Genom att markera Använd stödlinjer och Alla stödlinjer kan man dela in dragnotan. Välj Varptrådar 10, Inslag hela mönstrets höjd, Svarta eller Röda Stödlinjer. Markera Använd rutnätets skärmfärger vid utskriften. Hämta in en bild Man kan hämta in bilder, sparade som bmp, till WeavePoint. Man ska då tänka på att en pixel kommer att motsvara en ruta. Det är lätt att mönstren blir stora och kräver många stygn. Varje färgad pixel i mönstret blir en fylld ruta, varje vit ruta blir ofylld. Tulpanen till höger är 22 x 27 pixlar och används som ett exempel. 1. Arkiv Nytt. Markera Höjning. 2. Arkiv Öppna. I Filformat väljer man Bitmap-filer. Öppna bildfilen. Tulpanen lägger sig längst ner till höger och är i en enda färg. 3. Visa Inredning. Tulpanen solvas på 22 skaft (så många skaft som bildens pixlar). 4. Gör alla val enligt punkt 2 i föregående exempel. Men välj 30 skaft vi vill ha lite luft runt tulpanen! 5. Rita in solvning på de resterande skaften. 6. På bredden upprepar man tulpanen genom att rita in fler översolvningar. 7. På höjden genom att markera tulpanen i dragnotan och klistra in den en bit ovanför den första. 8. Man kan förskjuta en tulpan. Markera tulpanen se till att markeringen täcker hela dragnotans bredd. 9. Verktyg Svepa runt Liftplan... Välj ett antal steg, använd Granska och se hur tulpanen hamnar i mönstret. Gör om valen tills tulpanen hamnar på ett bra ställe. När man på det här sättet förskjuter mönstret i sidled ökas inte antalet skaft, men mönstret blir mer varierat. På nätsidorna Att använda Modifiera för att rita mönster. 16

21 Avsnitt 6 Smålandsväv en praktisk tillämpning Det kom en fråga från Gun Hallborg i Helsingborg: Kan man väva den smålandsväv som fanns i Vävmagasinet 1991/3 med dragrustning istället för så som den är uppritad i tidningen på traditionellt sätt. Hur får man fram mönstersolvningen och dragnotan? Vilken hjälp har man av ett vävprogram? Jämför man inredningarna ser man att det traditionella sättet att inreda smålandsväven är mycket genialt. Det går åt ett minimum med skaft och vävstolen behöver inte någon extra utrustning. Har man däremot en vävstol med dragrustning kanske det är enklare att använda den, istället för att göra om vävstolen. Man väljer det som är mest praktiskt för tillfället. Först vill jag berätta att jag aldrig har vävt smålandsdräll, och att väva upphämta med dragrustning har jag bara testat en gång för många år sedan. Det första man måste göra är att få fram ett mönster som man sedan kan utveckla med en fullständig inredning. Jämför damastmönstren i avsnitt 5 i Datorn i vävningen. Vävnadens mönster finns i de fyra mönsterskaften och i mönsterinslagens trampning. För att bilderna inte ska bli för stora ritar jag ut mönstret utan de upprepningar som finns angivna. Annars är ett datorprograms styrka att det är lätt att upprepa och få fram hela vävnaden. 1. Arkiv Nytt. Välj höjning eftersom vi ska komma fram till ett mönster vävt i dragrustning. Antalet skaft har ingen betydelse, eftersom vi ska rita i Mönster. Markera Använd WeavePoint standard färgpalett. 2. Visa Mönster. 3. Rita in mönstersolvningen som ett mönster längst ner till höger i rutsystemet. Jag utgår från beskrivningen i Vävmagasinet. Jag har ritat t.o.m mittstygnet, men inte tagit med staden. 4. Visa Inredning. Nu ska trampningen ritas in. Programmet har redan analyserat hur de första fyra inslagen ska trampas. Trampningen börjar på höger trampa, i beskrivningen börjar den på vänster trampa. Börjar vi nu rita första inslaget på vänster trampa kommer inte mönstret att bli likadant som i Vävmagasinets beskrivning. Enklast löser vi det genom att spegelvända uppknytningen. 5. Verktyg Uppknytning special, markera Spegla horisontellt. OK. Rita nu in trampningen enligt beskrivningen från det första inslaget rita alltså över det som redan finns. Tänk på att de två mittersta tramporna är för tuskaften och de finns inte med här. Jag har ritat fram till den lila randen och börjat direkt med mönstret. Här gör jag ett par upprepningar för att man ska kunna se mönstret. 6. Om bindemönstret visas som rutor ser det ut som om mönsterbilden är tvärtom. Se på mönstret Som trådar med konturer (Alternativ Inställningar). Det är rätt, det är inslagen som flotterar. 7. Rita in mönsterinslagens färger och färglägg varpen ljust grå. 17

22 8. För att få en dragnota för mönster går vi över till Liftplan och lägger solvnotan ovanför mönstret. Inställningar Vävstol: Liftplan och Skärmbild: Solvnotan ovanför bindemönstret. I mönstersolvningen motsvarar varje stygn två trådar som ska solvas dels i ett mönstersolv, dels på två skaft för tuskaft. För varje drag skyttlas två mönsterinslag med tuskaft emellan. När jag gör beskrivningar på det här sättet vill jag jämföra mitt resultat med orginalbeskrivningen för att se att allt blivit rätt. I WeavePoint Standard kan man inte rita ut både mönstersolvning och bottensolvning. Det kan man i Complex Drafting. Utklippet till vänster nedan är en bit upp i väven från varptråd 1. Här är alla upprepningar utritade. I tidningen finns inte bindningen med så jag fick rita upp den. Problemet är att man egentligen inte kan rita in en traditionell inredning för en smålandsväv. Men det går att gå förbi, jag har en beskrivning av det på vår hemsida (www m-e.se Beskrivningar och artiklar). Den följde jag och fick fram bindningen. Obs! här börjar trampningen på höger trampa och tuskaftstramporna ligger till vänster. Det beror på hur programmet analyserar mönstret. Utklippet till höger nedan visar hur det blev när jag vred WeavePoint-bilden ett kvarts varv. Man ser att bindningarna är lika. 18

23 Bearbetning av mönstret För att visa hela mönstret ritar jag nu ut hela solvningen med alla upprepningar, fram till mitten. Det är enklare att rita och upprepa ett mönster när man arbetar med trampning och uppknytning. Mönstersolvningen blev ganska besvärlig, så jag blev ombedd att göra en variant med en enklare solvning. Orginalmönstret har 206 stygn. Jag gjorde en förenklad solvning och försökte behålla proportionerna mellan de längsgående ränderna och hamnade på 205 stygn. Trampningen är samma. Det går inte att kopiera uppknytningen testa och se hur det blir. När man granskar originalmönstret ser man att det består av tre effekter: varpkypert, inslagskypert och en balanserad kypert. Jag ritade in dem i uppknytningen och placerade dem så att mönstret skulle bli så likt det ursprungliga mönstret som möjligt. Jämför man mönstren ser man att den nya varianten inte är lika livfull. Det gäller särskilt de bruna partierna. Jag fortsatte och ritade en 3:e variant, se nedan. I den 3:e varianten utgick jag från de bruna partierna och ändrade en punkt i bindemönstret. De bruna partierna liknar nu orginalets, men alla formerna har blivit lite avrundade. Om man ser närmare på uppknytningen ser man att skaft 4 och 5 knyts upp på samma sätt. Testa med Omforma Analysera solvning för att se om antalet skaft kan reduceras och hur solvningen då blir. Prova gärna att göra fler varianter. 19

24 Avsnitt 7 Rosengång I menyn Omforma finns kommandot Infoga parallellt. Det ger många användningsområden. Bland annat till att rita rosengång, som detta kapitel handlar om. Rosengången bygger på att varje inslag följs av ett inslag i en annan färg, som binder motsatt. Den är vanligtvis solvad i V-punkt, med en gles varp, och inslagen slås ihop så att de täcker varpen. Traditionellt har den mönstrats med bårder. Genom att variera trampning och färger kan man leka fram en mängd varianter. Vi börjar med att rita ett mönster och tänker oss att de olikfärgade bårderna ligger mot samma bottenfärg. 1. Välj Arkiv Nytt. Välj fyra skaft och fyra trampor, markera sänkning. 2. Inredningar Solvning V-punkt. 3. Rita in en bataviauppknytning i uppknytningen. Batavia = liksidig kypert 4. Konstruera mönstret genom att rita i trampning och lägga in färger i inslagsordningen. Detta blev mitt exempel Färgvariation 1 Man kan fortsätta och rita olika ränder genom hela väven. Eller också få fram varianter genom att upprepa mönstret och ändra färgerna. Mer variationer kan man göra efter att man lagt till motsatsinslagen. Jag fortsätter med färgvariation 1 ovan. Ofta trampar man flera gånger på samma trampor för att få rätt höjd på mönstret, se nästa sida. 5. För att dubblera inslagen: Omforma Infoga parallellt, markera trampningen. Från andra inslaget: Antal linjer 1, Avstånd 0, låt Färg vara omarkerat. 6. För att lägga till motsatstrampningen: Omforma Infoga parallellt. Markera trampning och infoga från andra inslaget: Antal linjer 1, Avstånd 2, bocka för Färg och välj färg på motsatsinslaget. Det är den aktuella färgpaletten som visas. Jag valde en ljus bottenfärg. 20

25 På bilden till vänster har alla motsatsinslag samma färg. Genom att ändra färg på en del motsatsinslag får man fram nya variationer. Bilden till höger. Tuskaftsinslag mellan mönsterinslagen Motsatsinslagen kan ersättas av tuskaft. 1. Utgå från det första mönstret. 2. Omforma Infoga trampning, markera Infoga efter valt intervall, markera Tabby (tuskaft), Intervall 1, markera Färg och välj färg på tuskaftinslaget. Valet Före lägger tuskaftstramporna till höger, valet Efter lägger dem till vänster. 3. Rita in tuskaft på trampa 5 6 i uppknytningen. För att få ett intryck av hur mönstret blir färdigvävt: Inställningar Mönster, markera Komprimering På och ange dubbelt så många inslag som varptrådar per cm. Visa tyg. Se skillnaden om man väljer Tyg eller Tyg som garn, och använder Komprimering Av eller På. Rosengång kan givetvis också solvas med V-punkt på 6 eller 8 skaft. Följ beskrivningen från början, men med fler än fyra skaft. Lenas rosengång I min fasters provböcker från Väfskolan i Borås ( ) finns exempel på mer utvecklade solvningar. Där finns också en mönsterritning till en rosengång. På ett kartongark finns hennes provväv uppsatt. Jag ritade in mönstret i WeavePoint för att få fram inredningen och till sist jämförde jag resultatet med provväven. En fullständig beskrivning hur jag gått till väga finns på nätsidorna. Jag började med att rita av mönstret och räknade med att lägga in de röda inslagen som motsatsinslag. Tuskafts- och kypertränderna ritades inte in. Varpen hade jag röd till att börja med för att lättare se mönstret. Bild 1. Mönstret tredubblades i höjd och kypertränderna infogades. Innan jag lade in de röda motsatsinslagen bytte jag färg på varpen till ljust grått. Därefter infogade jag tuskaftsränderna och bytte färg på en del av motsatsinslagen. Bild 2. 21

26 När jag kontrollerade resultatet stämmer det med mönsterritningen men inte med tygprovet. Så vad är fel? När man tittar närmare på provväven ser man att provet är vävt på en vanlig V-solvning. Kanske det var en väv man hade uppsatt och så vävde Lena sitt prov i den uppsättningen. Efter att ha gjort om den till en vanlig V-punkt stämde det ändå inte. Färgerna ligger tvärtom, man ser baksidan. Det beror på att Lena har ritat med höjning, det gjorde man på Väfskolan på den tiden. När jag vände uppknytningen stämde alla bårder utom den svarta. Lena har trampat lite annorlunda. Till slut blev det samma utseende. Bild 3. Slutsats lita aldrig fullt ut på att en beskrivning och ett prov stämmer överens. Bild 1 Bild 2 Bild 3 På nätsidorna Fullständig beskrivning av Lenas rosengång Mönstret finns att hämta i wpo- och wif-format. 22

27 Avsnitt 8 att utveckla ett partimönster I två avsnitt ska vi gå igenom en av de två funktioner som finns i programmet för att utveckla ett partimönster. Med Partimönster 2 ersätter man de fyllda och ofyllda rutorna i partimönstret med olika bindningar. Antingen med de bindningar som finns i programmets bibliotek, eller med sådana man ritar själv. Vad som skiljer de två funktionerna Partimönster 1 och 2 åt finns beskrivet på under Artiklar och beskrivningar. I detta första avsnitt går vi igenom bindningar där inslaget har endast en färg, i nästa avsnitt tar jag upp bindningar där mönstret bildas genom att man använder två inslag av olika färg, t.ex. taquete och kuvikas. Man kan använda programmet till att planera hela den väv man tänkt att väva, med bårder och mittparti. Här är ett exempel. Ur det här mönstret tar vi ut en liten bit och utvecklar det vidare. 1. Rita upp detaljen av partimönstret till vänster och spara det. 2. Omforma Partimönster_2. Välj från Biblioteket. Klicka på den lilla pilen vid sidan för att fälla ner rullgardinsmenyn. 3. Vi börjar att titta på kypert. Välj först en relativt låg zoom för att kunna se hela mönstret. Välj Kypert 3/1. Granska. Välj en annan kypert. Granska. (Vänta med rutig kypert). Titta också på hur det blir med korskypert och satin. Alla binderapporterna är tecknade så att det blir skarp anslutning. Två exempel där solvning och trampning blir samma. Väv en duk i den ena effekten, knyt om tramporna och väv en duk till i den andra: Kypert 3/2 Satin 5 skaft, skridningstal 2 23

28 Utgå från partimönstret och välj Rutig kypert nr 1. Här blir det inte skarp anslutning. För att få skarp anslutning tar man bort eller lägger till en varptråd i varje partiskarv, både i varp och inslag. Använd Delete och Insert. För att få en bra trampordning tog jag bort inslag i början av rapporterna och började med inslag 1. Därefter fick programmet analysera trampningen. I solvningen tog jag bort i slutet av partierna. För det här finns inga regler, man lär sig genom erfarenhet hur programmet arbetar. Det är bra att bara arbeta med en rapport av mönstret. Kom ihåg att ta bort och lägga till även i början eller slutet av mönstret, annars blir det fel när rapporten upprepas. Exempel med bortagna trådar och inslag enligt beskrivningen ovan, innan trampningen är analyserad. Använd Omforma Analysera trampning för att se hur det blir. Exempel med tillagda trådar. Solvningen och trampningen blir bra när man lägger till i början av partierna i solvning och i slutet av rapporterna i trampningen. 24

29 Man kan rita egna binderapporter eller utgå från bibliotekets och rita om dem. (De ändringar man gör påverkar inte innehållet i biblioteket). 1. Öppna det sparade partimönstret. 2. Partimönster 2. Välj i biblioteket Panama. 3. Rita om den högra rutan så att det blir en kypert. Testa att rita in kyperten på olika sätt och använd Granska för att hitta bästa anslutning. Genom att gå vidare med solvning och trampning kan man t.ex. få det här resultatet. På nätsidorna Ett exempel från Lenas analyspärm, 6-sk satin kombinerat med en tuskaft. Här fungerade det inte med partimönster 2. Jag använde funktionen Lägga över. 25

30 Avsnitt 9 att utveckla ett partimönster (forts) I förra avsnittet utvecklade vi ett partimönster på olika sätt med funktionen Partimönster 2. Vi använde bindningar där mönstret framträder genom att de olika partierna binder antingen i varpeller inslagseffekt eller består av olika bindningar. I det här avsnittet fortsätter vi att använda Partimönster 2 och använder några binderapporter som ger bindningar där mönstret framträder genom att man har olika färg på inslagen. Vi börjar med taquete och samitum. Här väver man med två varpar som har olika funktion, och med minst två olika alternerande inslag. Bindevarpen binder inslagen i tuskaft (taquete) eller 3-skaftskypert (samitum). Innervarpen har till uppgift att bestämma på vilken sida av vävnaden som inslaget syns. Samtidigt förlänger den flotteringarna. Innervarpen täcks helt av inslagen och tyget får en slät, inslagsdominerad yta. Jag tar ett partimönster med tre partier som utgångspunkt. Här visas två rapporter, i fortsättningen visas bara en rapport. Taquete 1. Rita upp partimönstret bredvid och spara det. 2. Omforma Partimönster 2. Välj Taquete från Biblioteket. 3. Bindemönstret visas helt i rött. En taquete vävs med två alternativa inslag i olika färg. Lägg in t.ex. en blå färg på vartannat inslag: Lägg in blått på inslag 1, markera inslag 1 och 2, Ctrl+R (=Upprepa), Fyll resten. 4. Alla jämna varptrådar är innervarp, gör dem ljust grå. Se på mönstret med Som Trådar med konturer. Se hur innervarpen styr mönstret. Spara. Röda prickar på blå botten görs på två sätt: 5. a.) Byt ordning på inslagen. Ta bort det första blå inslaget i färgordningen genom att ställa pekaren på inslag 1 i färgordning och trycka Delete. b.) Verktyg Negativ uppknytning. Det visar baksidan. 26

31 Samitum 1. Öppna partimönstret igen. 2. Välj samitum från biblioteket och lägg in färger på samma sätt som för taquete. Även här är alla jämna varptrådar innervarp. En förenkling är att göra enligt följande: Arkiv Hämta delar från det sparade taquetemönstret. Hämta Varpfärger, Inslagsfärger och Palett. 3. Se på mönstret med Trådar med konturer, vi ser baksidan! (Bilden till vänster nedan.) Förklaringen är att alla binderapporter är ritade för att det ska bli rätt när man använder höjning i det mönster man ritar dvs att fylld ruta betecknar en höjd varptråd enligt internationell standard. 4. Verktyg Negativ uppknytning visar mönstrets andra sida (Bilden till höger nedan.). Kyperten har vänsterdiagonal. Vill man ha en högerdiagonal kan man göra på två sätt: 5. a) Verktyg Vända varpordning. Solvningen ändras. b) Verktyg Uppknytning special och markera Spegla horisontellt. Uppknytningen ändras. Vill man ha röda prickar mot en blå botten byter man ordning på inslagen. Av exemplen med taquete och samitum ser vi att taqueten är liksidig medan samitum är oliksidig. Kuvikas I kuvikas bildar det ena inslagssystemet tillsammans med varpen en bottenväv, oftast tuskaft, det andra inslagssystemet flotterar omväxlande på rätsidan och avigsidan och bildar mönstret. Man väver ofta efter ett drällmönster/partimönster. För att inte flotteringarna ska bli för långa får vissa av varptrådarna fungera som avbindetrådar. I biblioteket finns fyra olika binderapporter som kallas kuvikas. Bottenbindningen är tuskaft. Flotteringarna binds också av i tuskaft av varannan varptråd. Det är ordningen på mönsterinslagen som varieras. I Amerika går kuvikas ofta under namnet Summer & Winter. 1. Utgå från ett partimönster, t.ex exemplet bredvid. 2. Partimönster 2. Välj Kuvikas. 3. Färgsätt vartannat inslag ljust grått (tuskaften). 4. Testa övriga kuvikasvarianter. 27

32 Kuvikas Kuvikas birdseye I Biblioteket finns dessutom kuvikasvarianterna utan tuskaftsinslag, se detaljbilder ovan. Om man använder dem får man ingen riktig bindning. De binderapporterna kan vara användbara på två sätt: Det ena är att genom att välja dem ser man utan att ändra inslagsfärger hur mönstret ser ut med de olika varianterna. Det andra är att en utskrift av trampordningen kan bli tydligare utan tuskaftsinslagen, man vet ju ändå att man ska trampa tuskaft för vartannat inslag. På nätsidorna Att konstruera en dubbeltrampning till taquete-exemplet. Om Dimai 28

33 Avsnitt 10 att konstruera en dubbelväv I seriens två sista avsnitt ska vi se på vilka möjligheter man har att konstruera dubbelväv. I det här första avsnittet använder vi den funktion som finns att från ett partimönster helt automatiskt konstruera en dubbelväv. Då kan man arbeta med lager där fördelningen är 1/1. I nästa avsnitt konstruerar vi dubbelväv med andra förhållanden mellan lagren. Vi utgår från ett partimönster på två partier. 1. Rita upp två rapporter av partimönstret. 2. Omforma Partimönster 2. Rapportstorlek 2 varptrådar och 2 inslag. Rita in tuskaftsrapporter. 3. Klicka på konstruera dubbelväv... Markera Rita första lagret från: Tråd 1, Inslag 1. OK. 4. Programmet har konstruerat de binderapporter som ger en dubbel tuskaft. Varje ruta i partimönstret blir en tuskaftsrapport i båda lagren. OK. 5. För att visa dubbelväven: Inredningar Varpfärger ab, Inslagsfärger AB. 6. Alternativ Inställningar Skärmbild, Som trådar med konturer. Man kan använda färgeffekter i det ena lagret... Det här ger inte skarp anslutning mellan partierna. Hur man kommer fram till det visas på nätsidorna. Har man fler än två partier kan man inte få skarp anslutning. 1. Öppna dubbelväven med tuskaft i båda lagren. 2. Verktyg Reducera till en rapport. 3. Infoga fyra trådar i början av mönstret så att båda partierna består av 16 trådar och inslag. 4. I den ljusa tuskaften ska vi lägga in en färgeffekt. 2 vita, 2 röda ger ett tuppfjät.... välja bland andra binderapporter i biblioteket... Kypert 2/1 ger 3-skafts varpkypert i ena lagret och 3-skafts inslagskypert i det andra. 29

34 ... eller rita egna. Panama i det ena lagret och tuskaft i det andra. Välj Panama och ersätt binderapporten i den vänstra rutan med tuskaft. Mörkgrått och svart är ersatt med två röda färger med större ljushetssteg mellan. Programmet ger möjlighet att snabbt prova olika kombinationer av bindningar och färger. När man testar att lägga ihop olika kombinationer ser man att alla kombinationer inte blir enkla att solva och trampa. Se vidare på nätsidorna: datorn.m-e.se. Vi konstruerar en väv Väven består av två lager tuskaft som ska bindas ihop tvärs över så att det bildas fickor. Partimönstret består av bara ett parti. (Man kan inte välja enbart 1 skaft och 1 trampa.) 1. Följ punkt 2-6 i första exemplet. Under punkt 6, se till att Använd rutmönster i mönsterläge är omarkerat. Då gäller valet Som trådar med konturer även i Mönsterläge. Nu har vi två lager tuskaft, ett övre svart och ett undre vitt. 2. Visa Mönster (eller använd D-tangent). Mönstret reduceras till en rapport. 3. Redigera Upprepa (Ctrl+R). Avmarkera Fyll mönstret. Markera Inslag. I rutan Kopior, avmarkera Fyll resten och välj 9 kopior. OK. 4. För att lättare se vilka inslag som ska användas för att binda ihop lagren byt färg på inslagen Använd t.ex. rött. 5. Ändra bindningen på inslagen till tuskaft. 6. Gå tillbaka till Inredning. (Visa Inredning eller D-tangenten.) 7. Upprepa solvningen till 5 rapporter. Man kan väva direkt efter det här, men om man granskar bindningen så kan man se att det blir en skarpare anslutning om man gör enligt följande: Ta bort inslag 13. För att få samma anslutning efter sammanbindningen tar man också bort inslag 20. Bilden till vänster. Det kan vara snyggt att det översta lagret råder över det undre. Ta bort den första varptråden. Det går att binda lagren på olika sätt, se blått resp, rött inslag. Antingen kan man göra sammanvävda fållar, eller en ficka mitt i väven för till exempel fack till tidningar. Bilden till höger. På nätsidorna Dubbelväv med en bättre anslutning 30