Forskningsstationen vid socialförvaltningen i Katrineholms kommun

Transkript

1 Forskningsstationen vid socialförvaltningen i Katrineholms kommun Mikael Skillmark Martin Alm Lars Oscarsson Christian Kullberg Åke Strandberg Forskningsstationens skriftserie Rapport 2011:1 SOCIALFÖRVALTNINGEN

2 Forskningsstationen i Katrineholm blir till -Du Ola, borde vi inte göra något åt det här med evidensbaserad praktik inom socialtjänsten? -Någonting med forskning direkt i vår arbetsvardag. -Något slags forskningsstation kanske? -Känner du ingen professor eller så, som vi kan prata med? frågade jag Ola Nordqvist, utvecklingsledare på socialförvaltningen i Katrineholm, någon gång 2008 Och Ola kände professor Lars Oscarsson vid Örebro universitet som samarbetade med professor Christian Kullberg vid samma universitet. Så träffades vi och började diskutera hur vi skulle kunna utveckla samarbetet mellan praktik och akademi för att göra socialtjänsten bättre för dem som behöver den. Vi genomförde en pilotstudie tillsammans för att närmare beskriva de teoretiska och praktiska förutsättningarna för att skapa en forskningsstation för att utveckla individ- och familjeomsorgens arbete i Katrineholm. Under hela processen har stor ansträngning lagts vid förankring hos politiker och personal. Och med en smygande start 2010 har vi nu en FORSKNINGSSTATION!! Vi har en utvecklingsledare på heltid sedan länge och vi finansierar en doktorand under fem år. Tillsammans med personalen har vi gjort en femårsplan vad vi skall följa upp och utvärdera. Temat för de fem åren är socialförvaltningens barnperspektiv; hur har och får socialtjänstens barn det? Vi kommer att producera forskningsrapporter, uppsatser och projektredovisningar. Dom kommer att göras och skrivas av forskare, forskarstudenter, socionomstudenter och personalen vid socialförvaltningen. Den skrift du nu läser är den första i den skriftserie vi nu lanserar för att sprida det vi lärt oss för att kunna utveckla det vi skall göra. Vi har också startat en serie soppluncher där våra rapporter och skrifter skall presenteras tillsammans för övrig personal och intresserade. Vår nystartade facebooksida kommer förhoppningsvis att betyda stort utbyte med omvärlden. I samverkan med Lars Oscarsson och Christian Kullberg kommer vi att fortsätta knyta ihop våra erfarenheter med deras kunskap och de enskilda människornas uppfattning om de insatser vi gör. Under de drygt trettio år jag arbetat med den kommunala individ- och familjeomsorgen är starten av vår forskningsstation nog det roligaste och mest hoppingivande jag varit med om att göra! Hur vi tänkte och gjorde för att komma igång hoppas jag kommer att framgå av de sidor som nu följer. Katrineholm, november 2011 Åke Strandberg Förvaltningschef Katrineholms kommun

3 Innehåll 1. Forskningsstationen vid socialförvaltningen i Katrineholm... 3 Om Forsknings- och Utvecklingsenheter (FoU)... 3 Pilotstudien En evidensbaserad och verksamhetsutvecklande organisation... 6 Kvalitet och kvalitetsarbete i socialt arbete... 6 Evidensbaserad praktik (EBP)... 8 Tre modeller för ett närmande mellan forskning och praktik... 9 En modell för kunskapsproduktion i socialt arbete Kort om framtiden Referenser Bilaga Kvalitetssystem för socialförvaltningen i Katrineholms kommun

4 1. Forskningsstationen vid socialförvaltningen i Katrineholm Från och med februari 2011 finns det vid socialförvaltningen i Katrineholms kommun en forskningsstation. Forskningsstationen är ett samarbete mellan socialförvaltningen i Katrineholm, Ersta Sköndal Högskola och Högskolan Dalarna och syftar till att skapa förutsättningar för att stödja en kommunal evidensbaserad och verksamhetsutvecklande organisation liksom en metodutvecklande forskning i socialt arbete. Följande skrift syftar till att beskriva och sätta detta arbete i sitt sammanhang, liksom att konkret söka skissera de strategier som ska bidra till att uppnå forskningsstationens syfte. I denna första del av skriften presenteras en bakgrund till forsknings- och utvecklingsarbete (FoU), i synnerhet i relation till socialtjänstens individ och familjeomsorg. Vi beskriver även den pilotstudie rörande forskningsstationen som genomförts och som syftade till att undersöka förutsättningar för ett närmande mellan forskning och praktik via ett samarbete mellan socialt arbete inom den kommunala socialtjänsten och högskola och universitet. I skriftens andra del diskuterar vi kvalitets- och förbättringsarbete i socialt arbete, hur man kan förstå begreppet evidensbaserad praktik (EBP) dessutom presenteras tre modeller för forskningsanvändning. I skriftens tredje och avslutande del beskrivs hur vi tänker oss att de kommande åren kan se ut och hur detta influeras av det särskilda barnfokus som det beslutats att forskningsstationens aktiviteter ska präglas av. Om Forsknings- och Utvecklingsenheter (FoU) När man hör ordet forskningsstation är det lätt att fantasin far iväg och målar upp bilden av de ensamma isolerade forskarna iklädda sina hårt hopsnörda parkasar pulsande i meterhög snö i hård blåst med ett nyligen uppborrat isprov i handen. Det finns givetvis ingen kommunikation med omvärlden och avlösningen kommer inte förrän någon gång på våren när vattnen är farbara. Avlägset och exotiskt värre kan tyckas. Den typ av forskningsstation som presenteras här är dessbättre inte lika strapatslik och inte lika avlägsen och isolerad som sin uppdiktade polarfrände. Forskningsstationens tillblivelse vilar på en idé vars målsättning är att på ett tydligare sätt föra in traditionell forsknings- och utvecklingsverksamhet i det vardagliga sociala arbetet där en nära koppling till den akademiska kunskapsproduktionen förväntas leda till avsevärt bättre förutsättningar till förändringsarbete i organisationen. Ambitionen är att utnyttja potentialen för den lokala kunskapsförsörjningen fullt ut. Verksamhetsknuten forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU) är ingen ny företeelse även om själva begreppet är av relativt nytt datum. I själva verket har man ute i verksamheterna sedan länge bedrivit ett vetenskapligt utvecklingsarbete. Trots detta finns ingen entydig definition av FoU-begreppet. I nationalencyklopedin har begreppet ingen egen artikel utan hänvisar till begreppet forskning. För att placera in FoU-tanken och dess strävan efter en kunskapsbaserad verksamhet i socialtjänsten i ett historiskt perspektiv kan vi gå tillbaka till Stockholm på 1970-tal och den debatt som då fördes om socialtjänstens dåtida och framtida inriktning. Bakgrunden till debatten var som man uppfattade det kritik mot den riksbekanta barnbyn Skå under Gustav Jonssons ledning (Näreskog & Olsson, 2002). Redan från början väcktes kritik om att denna verksamhet var alltför antiauktoritär för målgruppen vanartiga pojkar. 3

5 Istället för disciplin arbetade man nämligen vid Barnbyn med att ge ungdomarna möjlighet till delaktighet och eget ansvar. Senare väcktes samma kritik mot det socialmedicinska behandlingshemmet på Krukmakaregatan, i folkmun kallat Krukis. (Näreskog & Olsson, a.a.). När man inom barnbyn Skås verksamhet började sträva efter att utveckla socialmedicinska metoder väckte detta motstånd från politiskt håll. Som ett svar på denna kritik började man inom ramen för barnbyn Skå att systematiskt kartlägga och följa upp de pojkar som utgjorde målgrupp. Vid avvecklingen av barnbyn Skå i början av 1970-talet hade man en kultur av uppföljning och metodutveckling och därifrån var inte steget långt till inrättandet av den första metodbyrån ; vilken sedermera skulle komma att bli den första FoU-enheten för socialtjänstfrågor i Sverige (Näreskog & Olsson, a.a.). Samhällsvetare har placerat in framväxten av FoU-miljöer i en kontext av en förändrad samhälls- och människosyn som på allvar bröt mark under 1970-talet (jmf Ekermo, 2002). Den nya tiden uppmärksammade socialtjänstens roll i ett samhällsbygge som uttryckte en stark tro på ökad jämlikhet mellan olika grupper av människor och byggandet av det rättvisa och demokratiska samhället, där ledord som frivillighet, självbestämmande och helhetssyn blev centrala (Swedner, [1970] i Angsell, 2002). Den nya synen på relationen mellan medborgare och socialvården krävde givetvis en kritisk granskning av tidigare och nuvarande arbetssätt samt utvecklingsarbetet av nya metoder. Mats Ekermo (2002) pekar på FoU-enheters symbolvärde. FoU-verksamheten har varit och är en viktig signal internt såväl som externt om att man möter framtida behov och problem med en plan, att en särskild enhet har inrättats som jobbar med vitala och för verksamheten strategiskt viktiga frågor. Vad som är viktigt för arbetet i Katrineholm är betoningen av värdet i att befinna sig verksamhetsnära och legitimeringen hos medarbetare och politiker. I det följande avsnittet görs därför en belysning av förutsättningarna forskningsstationens implementering. Pilotstudien Tidigare erfarenheter från studier av FoU-miljöer visar att sådana miljöer är betydelsefulla för den verksamhet som bedrivs inom socialtjänsten. De fyller en viktig funktion genom sin närhet till praktiken och det finns ofta en högt kvalificerad kompetens samlad hos dess medarbetare (Socialstyrelsen, 2002). Emellertid visar även tidigare erfarenheter att FoUmiljöer inte alltid nyttjar sin potential fullt ut. I en utvärdering av socialtjänstens FoU som publicerats inom ramen för programmet Nationellt stöd för kunskapsutveckling inom socialtjänsten framkommer att personalen inom FoU avstår från anspråk på att bedriva forskning på vetenskaplig nivå (Socialstyrelsen, a.a., s. 168). Detta leder till kritik från utredarna som menar att FoU inom socialtjänsten borde vara knuten närmare långsiktiga forskningsprojekt (Socialstyrelsen, a.a.). I en senare publikation som rör kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten lyfts till exempel behovet av att skriva avtal mellan universitet, högskolor och kommuner (se SOU 2008:18). Ett sådant närmande antas öka dialogen mellan parterna och bidra till att arbeta fram stödjande strukturer för denna kunskapsutveckling (Socialstyrelsen & SKL, 2011). Det är mot bakgrund av sådana erfarenheter parat med ett engagemang för utveckling av socialtjänstens arbetet i Katrineholms kommun som ambitionen att starta forskningsstationen ska förstås. 4

6 Ett samarbete inleddes mellan Katrineholm kommun och Örebro Universitet som syftade till att undersöka möjligheterna och formerna för metod- och verksamhetsutveckling i Katrineholms kommuns socialtjänstorganisation. Detta inbegrep då förutsättningar för att starta upp och driva vad som kom att betecknas en forskningsstation (Frogner, Kullberg & Oscarsson, 2009). 1 I den aktuella förstudien fokuserades såväl personalens som ledningens och politikernas syn på resurser och behovsområden liksom möjligheter att integrera ett evidensbaserat förhållningssätt i organisationen. Samtliga grupper som deltog i förstudien uttryckte en vilja att följa upp, utvärdera och kvalitetssäkra insatser på ett mer strukturerat sätt. Det som eftersöktes från personalens sida för att detta skall kunna ske var mer tid och fler forum för reflektion i arbetet, riktlinjer för vad som kan och bör följas upp, mer strukturerat dokumentations- och uppföljningsarbete som en del i det dagliga arbetet, fler brukarutvärderingar och stöd från nyckelpersoner i arbetet. I förstudien framkommer att samarbetet mellan socialförvaltningen och akademin skulle kunna fylla flera funktioner. Det handlar om att skapa strukturer för kompetensöverföring mellan forskning och praktik, bidra till utveckling i riktning mot en kvalitets- och evidensbaserad organisation, stödja socialförvaltningens eget utvecklingsarbete, utbilda och handleda i uppföljnings- och utvärderingsarbete och även bedriva långsiktiga specifika projekt som bidrar till verksamhetsutveckling. Utredningen ledde till att Katrineholms kommun beslutade att inrätta en forskningsstation. Ett sådant inrättande kräver givetvis resurser. I Katrineholm var synsättet att det låg en vinst i att söka effektivisera genom kunskap snarare än att snäva in på personal och/eller ansvarsområden. Socialnämnden i Katrineholms kommun har fattat beslut om att finansiera verksamheten. Samtidigt kommer medel kontinuerligt att sökas från externa källor för delfinansiering av projekt. Socialtjänstens verksamhet spänner över ett brett spektra från ekonomiskt bistånd till barnavård och missbrukarvård. I linje med en övergripande debatt påpekar bland annat Westerberg (2004) att en kunskapsbaserad socialtjänst som begrepp lanseras, diskuteras och prövas både i ord och handling inom socialtjänster runt om i landet och i skriftliga riktlinjer. Vid sidan om kraven på vetenskaplighet i det sociala arbetet, eller som en följd av densamma, har också de ekonomiska villkoren för kommunal verksamhet i Katrineholms kommun generellt stramats åt. Samtidigt har dem demografiska sammansättningen genomgått drastiska förändringar. Socialförvaltningen i Katrineholm har sedan februari 2011 alltså en forskningsstation i bruk. Stationen är en vidareutveckling av den redan befintliga FoU-enheten, nu med ett närmare samarbete med de bägge högskolorna via inrättandet av forskningsstationen. 1 Samarbetet inleddes med forskare i socialt arbete vid Örebro Universitet. Projektet följde sedan de forskare som engagerats när dessa bytt arbetsplats till Ersta Sköndal Högskola respektive Högskolan Dalarna. 5

7 2. En evidensbaserad och verksamhetsutvecklande organisation Efter att ha presenterat en bakgrund till och beskrivning av utvecklingen av forsknings- och utvecklingsenheter, något om hur dessa vanligen organiserats liksom en beskrivning av hur det samarbete som socialförvaltningen i Katrineholms kommun har på detta område kommer föreliggande text beskriva hur en evidensbaserad och verksamhetsutvecklande organisation kan förstås. Vi redogör för några av de centrala begreppen, tre olika perspektiv på forskningsanvändning för en evidensbaserad praktik och presenterar slutligen en modell för kunskapsproduktion i en evidensbaserad praktik. Kvalitet och kvalitetsarbete i socialt arbete Att socialtjänstens arbete ska vara av god kvalitet och att verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras står angivet i socialtjänstlagens kvalitetsparagrafer (3 kap 3 SoL och 6 LSS). Den goda kvaliteten ska återfinnas i samtliga socialtjänstens verksamheter liksom på alla nivåer. Och oavsett om det sociala arbetet bedrivs på strukturell, allmän eller mer individinriktad nivå ska den goda kvaliteten genomsyra arbetet (Socialstyrelsen, 2010). I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:11) framgår att socialnämnden ska inrätta ett ledningssystem för detta systematiska kvalitetsarbete. 2 Begreppet är emellertid inte helt lätt definierat, det vill säga, vad som faktiskt utgör god kvalitet i socialt arbete. Vid socialförvaltningen i Katrineholm förs en kontinuerlig diskussion kring frågan om vilket det bästa sättet är att använda förvaltningens resurser. Diskussion har handlat om vilka insatser som erbjuds och vilken kvalitet dessa insatser håller. Diskussionen har ofrånkomligen lett vidare till vilka kvalitetsindikatorer som skall definieras och hur man i det sociala arbetet kan leva upp till dessa. Influenser för kvalitetsarbetet i socialt arbete kommer ursprungligen från ett i sammanhanget kan tyckas -apart håll. Kvalitetsmedvetenhet började först ställas i fokus inom tillverkningsindustrin i början av 1900-talet. Begreppet avser då hur väl en produkt uppfyller kundens förväntningar och kan relativt enkelt indelas i olika dimensioner avseende enkelt mätbara egenskaper såsom prestanda, hållbarhet och kostnad. Denna typ av varukvalitet influerade sedermera tjänstesektorn och i fokus hamnade tjänstekvalitet. Ett vanligt sätt att betrakta tjänstekvalitet på är för det första strukturkvalitet, det vill säga kvalitet som fokuserar på resurser och ramar; det kan handla om lokaler, personal och kompetens och så vidare. För det andra brukar man tala om processkvalitet som rör de arbetssätt exempelvis socialtjänsten använder och hur socialarbetare bemöter brukare. För det tredje handlar det om resultatkvalitet som avser mål och resultat för verksamheten och handlar till exempel om ifall barns levnadsvillkor förbättras som ett resultat av en viss insats. Detta senare förhållningssätt till kvalitet handlar även om livskvalitet, ett begrepp som rönt viss uppmärksamhet i diskussionen om kvalitet i socialt arbete, i synnerhet i relation till utvärdering (se till exempel Blom & Moren, 2011). När Blom och Morén (a.a.) diskuterar kvalitet i relation till utvärdering i socialt arbete skiljer de mellan servicekvalitet å ena sidan och livskvalitet å andra. Med servicekvalitet avses då det som sker i verksamheten och med livskvalitet avses vilka effekter detta får för klienterna. 2 Vid socialförvaltningen i Katrineholm har socialnämnden fattat beslut om att implementera ett kvalitetssystem (se bilaga) i syfte att systematisera detta arbete. 6

8 I det dokument som framtagits vid socialförvaltningen i Katrineholm finns en tydlig programförklaring för ett systematiskt kvalitetsarbete. Tanken är att utvärdering av utförda insatser och ska ge sådana kunskaper som kan användas i kontinuerlig utveckling av verksamheten. Det initiala arbetet i kvalitetsarbetet är bakgrund av begreppsdiskussionen ovan att fastställa konkreta kvalitetsindikatorer för de olika verksamheterna. Konkreta kvalitetsindikatorer är en absolut förutsättning för att kvalitetsarbetet skall vara förankrat i vardagsarbetet. Framtagandet av tillförlitliga utvärderingsmallar kopplade till evidensbaserad praktik är ett prioriterat område för socialförvaltningen. Kvalitet handlar även vid sidan om service och livskvalitet också om en tydlig koppling till budget och verksamhetsplaner inom respektive verksamhetsområde för stärkande av servicekvalitet. Arbetet med att kvalitetssäkra servicen är mycket starkt indikatorberoende i den meningen att framtagandet av giltiga indikatorer är av avgörande betydelse för att kunna påvisa kausala mekanismer för utfall av insatser. I syfte att söka komma närmare vad begreppet står för och hur det så att säga kan följas upp och utvecklas av socialtjänsten har Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) tillsammans arbetat för att utveckla kvalitetsindikatorer. Dessa utgör tillsammans med de mål som finns i lagar, förordningar och föreskrifter en beskrivning eller ett försök till inringning av vad som skulle kunna ses som god kvalitet. Fem sådana områden för god kvalitet som indikatorerna avser mäta är att tjänsterna som erbjuds: 1. Bygger på respekt för människors självbestämmande och integritet 2. Utgår från en helhetssyn, är samordnade och präglas av kontinuitet 3. Är kunskapsbaserade och effektivt utförda 4. Är tillgängliga och jämlikt fördelade 5. Är trygga och säkra och präglas av rättssäkerhet i myndighetsutövningen (Socialstyrelsen, 2010, s. 19). När det gäller hur olika kvalitetsområden ska mätas förefaller Socialstyrelsen (2010) förespråka en pragmatisk pluralism. Man menar att det helt enkelt beror på vilken fråga som ställs om det är intervjuer, enkäter, statistik, klagomålshantering osv. som är lämpligast. De krav som ställs på socialtjänsten om det systematiska kvalitetsarbetet handlar enkelt uttryckt om att verksamheten behöver kunna redogöra för vad som uppnås med de aktiviteter man tar sig för och vilka konsekvenser dessa aktiviteter får. Dessutom är ju lagstiftarens intentioner att denna kunskap ska ligga till grund för en fortlöpande utveckling, så kallad kvalitetsmetodik eller systematisk kvalitetsförbättring. Här har vad som kommit att kallas förbättringskunskap sannolikt mycket att bidra med i arbetet se figuren nedan; 7

9 Poängen med att söka komplettera professionell kunskap med förbättringskunskap är alltså antagandet att detta leder till ett ökat värde för dem verksamheten är till för. Förbättringskunskapens fyra områden handlar enkelt uttryck om att den egna arbetsprocessen ingår i och är en viktig del av ett större system (man är så att säga en kugge i hjulet) som i detta fall syftar till att på bästa sätt bistå människor som har behov av det. Dessutom är kunskaper i förändringspsykologi, till exempel motivation, liksom insikt i och förståelse för hur professionella lär sig på arbetsplatsen viktiga att beakta i ett förbättringstänkande kvalitetsarbete. Den huvudsakliga frågan som socialtjänsten bör ställa i detta sammanhang torde vara hur alla berörda parter tillsammans kan arbeta för att ständigt förbättra handlingar, beslut och insatser i verksamheten. Hela organisationen är alltså viktig i kvalitetsarbetet, något som även den kommande diskussionen om förutsättningarna för en evidensbaserad praktik kommer att belysa. Socialtjänsten i Katrineholms kommun, liksom socialtjänsten i stort, har flera enheter med olika inriktningar (t ex reception, myndighetsgrupp, mottagningsenhet, försörjningsstödsenhet och behandlingsenhet). Brukare kan således komma i kontakt med flera olika enheter och kvaliteten på de insatser som ges är därmed avhängigt inte bara de insatser som erhålls vid varje enhet utan också hur till exempel informationsflödet och samarbetet ser ut mellan dem. Evidensbaserad praktik (EBP) Frågan om socialtjänsten ska utvecklas till att bli en evidensbaserad praktik har rönt stor uppmärksamhet det senaste årtiondet med såväl mer kritiska som positiva synpunkter. Kortfattat kan sägas att kritiken handlar om problemen med att medicinens (från vilken EBP härstammar) syn på vad som är att betrakta som relevant kunskap inte på ett enkelt sätt låter sig överföras till socialt arbete (Morago, 2006). Svårigheten handlar om att isolera, avgränsa och mäta de komplexa skeenden som återfinns i det sociala arbetets praktik. Och när forskningen förefaller vara relativt säker på att en viss insats sannolikt är bättre en än annan (helst efter att ha genomför randomiserade kontrollerade studier) eller ingen alls, ja då återstår 8

10 ändå frågan för socialtjänsten och socialarbetarna att fundera på om just den klienten man jobbar med tillhör den grupp som insatsen visat sig fungera för (se Oscarsson, 2009 för en utförligare diskussion om det så kallade deaggregeringsdilemmat). Sammantaget bör därför flera kunskapskällor användas i en evidensbaserad praktik än bara sådana som kommer från experimentells studier med mer eller mindre ideala förutsättningar. Vad menas då med begreppet? En numera vedertagen definition av EBP i socialt arbete är en sammanvägning av brukarens erfarenheter, den professionelles expertis samt bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap (SOU 2008:18, s. 23). På så sätt väntas beslut som fattas grundas på dessa tre kunskapskällor - forskningen, praktikern och den egna expertisen och brukarens erfarenheter. Alltså är praktikerns roll central hon eller han har att tillämpa de kunskaper som forskningen bidrar med, involvera brukaren och lyssna på och beakta dennes förväntningar, förhoppningar och önskemål. Dessutom skall socialarbetaren väva in de egna och kollegornas erfarenheter i arbets- och beslutsprocessen. Rent praktiskt i socialarbetares yrkesutövning kan följande fem steg urskiljas i denna process som ett evidensbaserat socialt arbete utgör. Första steget innebär att utifrån brukarens behov identifiera en eller flera frågeställningar som ska besvaras. Andra steget innebär att bästa möjliga externa stöd (i forskning, kunskapssammanställningar, lokala och nationella riktlinjer osv.) eftersöks för att besvara de frågor man vill ha svar på. Därefter, i det tredje steget, ska socialarbetaren kritiskt värdera det insamlade stödet. Är det giltigt, relevant och användbart i just detta fall? I ett fjärde steg integreras sedan denna kritiska värdering utav det externa stödet men brukarens unika livsberättelse och den egna kunskapen och praktiska erfarenheten. Det femte och sista steget handlar om att socialarbetaren utvärderar processen, den egna insatsen och försöker hitta sätt att förbättra detta (Oscarsson, 2009; Morago, 2006). Det nu sagda sker givetvis inte i ett vakuum. Den evidensbaserade praktiken och praktikern befinner sig, precis som vi redogjorde för ovan, i en organisation, i ett lokalt sammanhang, liksom i en större samhällelig kontext. Detta innebär att de betingelser som råder med till exempel resurser i den lokala kontexten spelar roll för den evidensbaserade praktiken och är viktiga att ta hänsyn till. Det förutsätter till exempel att det finns ett utbud av insatser att välja mellan och att matcha med när en brukares behov är klarlagda. Att även organisationen spelar en stor roll har mer och mer kommit att uppmärksammats i forskningen och ibland vidgas evidensbegreppet därför till att innefatta evidensbaserad praktik och policy, det vill säga EBPP (se till exempel Nutley, Walter & Davies, 2007). Tre modeller för ett närmande mellan forskning och praktik Att kunskap från forskningen ska influera det sociala arbetet som bedrivs i socialtjänstens organisationer torde de flesta vara överens om. Detta kan givetvis ske på olika sätt. I det här sammanhanget är det relevant att söka sig till forskning som beskriver hur forskningsbaserad kunskap på olika sätt kan komma att påverka socialtjänstens arbete. Enligt engelsk forskning (Nutley, Walter & Davies, 2007) som undersökt ett stort antal försök att bringa forskningen närmare praktiken kan vi i socialt arbete och angränsade fält urskilja tre arketypiska modeller som används för att öka forskningsanvändning som en del i strävan att utveckla en evidensbaserad praktik. I det följande redogörs kortfattat för var och en av dem; 9

11 1. The research-based practitioner model placerar ansvaret för forskningsanvändning på den enskilde socialarbetaren. Det är upp till honom eller henne att samla in relevant forskningskunskap och ansvara för att denna tillämpas i det dagliga arbetet. Forskningsanvändning i denna modell sker i en linjär instrumentell process i vilken de anställda, i vårt fall socialarbetare, väntas ha en relativ autonom professionell situation, det vill säga att denne har möjligheter att förändra och välja i praktiken så att insatser och åtgärder kan väljas som faller väl samman med den värdering av forskningskunskap han eller hon gör. Forskningen produceras av någon annan, ofta någon annanstans och tillämpas sedan av socialarbetaren, konsumenten. 2. I the embedded research model återkommer den linjära och instrumentella synen på forskningsanvändning. Här praktiseras forskningsanvändning genom att så att säga bädda in forskningskunskaperna i riktlinjer, rutiner och olika typer av instrument, det vill säga i själva socialtjänstens struktur. Till skillnad från den första modellen där ansvaret på användningen föll på den enskilde praktikern är det istället ledare, chefer och beslutsfattare som för forskningsanvändningen framåt. 3. The organizational excellence model fokuserar framförallt de organisatoriska villkoren och förutsättningarna för forskningens användning. Detta sätt att tänka kring forskningsanvändning uppmärksammar att den enskilda praktikerns beteende (att tillämpa forskning) i mångt och mycket påverkas av sådant som ledarskap, policy, strukturer, rutiner och organisationskultur. Organisationens ledare och beslutsfattare har här en central roll att söka utveckla en lärande socialtjänstorganisation med en forskningspräglad kultur. Det är vanligt att samverkan finns med universitet och högskolor, FoU-enheter eller liknande. Forskningsanvändning handlar här inte bara om att ta hänsyn till resultat som kommer ur what works eller effektstudier, utan även andra typer av forskningskällor liksom vidare kunskaper är relevanta. Organisationen är här inte bara passiva mottagare av kunskap som producerats annorstädes utan tillför även egna bidrag till kunskapsutveckling och söker kontinuerligt utveckla sin verksamhet. Det är viktigt att betona vad gäller de olika modellerna för forskningsanvändning som Nutley, Walter och Davies (2007) beskriver att de är arketypiska. I praktiken återfinns de sällan i sina renodlade former men är ändå värdefulla då de beskriver olika sätt att betrakta forskningsanvändning och evidensbasering på. Den första modellen känner vi igen från den vanligare beskrivningen av en evidensbaserad praktik som redogjordes för ovan, att socialarbetaren arbetar med att formulera frågor och besvara dem. Den andra modellen skulle kunna exemplifieras genom system såsom Barn behov i centrum (BBIC) som har utformats eller konstruerats så att forskningen antas vara inbäddad i dem. Möjligen kan nu den senare tredje modellen betraktas vara på frammarsch och etableras som ett sätt att söka fungera som en evidensbaserad organisation (jmf Nutley, Walter & Davies, 2007). I vårt eget samarbete finns till exempel flera paralleller till denna modell, inte minst samarbetet i sig. Vilken potential ryms då i de olika modellerna? Här har Karin Alexanderson (2009) relaterat de olika modellerna till teorier om lärande organisationer. Alexanderson hänvisar till Ellströms (2001) termer av logiker i lärandet på individ respektive organisationsnivå. Den 10

12 första logiken, produktionens logik, innebär att individen och organisationen bemästrar produktionen, söker effektivisera denna och att handlande i organisationen baseras på regler och rutiner. Den andra logiken, utvecklingens logik, handlar beskrivande nog om utveckling, om kreativt lärande och tänkande hos individen och i organisationen. I beaktandet av den första modellen kan sägas att den med sin fokus på den enskilde socialarbetarens tillämpning av forskningsresultat överensstämmer med såväl produktionens som utvecklingens logik på individnivå men inte på organisationsnivå. På individnivån behöver socialarbetaren bemästra aktuell forskning i relation till den enskilde brukaren och när sådan forskning inte finns behöver han eller hon vara kreativ och nytänkande. I den andra modellen i vilken forskningen bäddas in i rutiner, riktlinjer och övergripande strukturer är produktionens logik på organisationsnivå liksom utvecklingens logik på individnivå relevant enligt Alexanderson (2009). Evidensen bäddas så att säga in i strukturen, den enskilde socialarbetaren behöver själv inte i någon stor utsträckning vara uppdaterad på forskning inom området. Att den här modellen talar för, eller kanske snarare förutsätter, utvecklingens logik på individnivå handlar om de situationer då kunskap från forskningen inte räcker till. Då behöver socialarbetaren vara kreativ, nytänkande och reflekterande. Den senare av de ovan nämnda modellerna, the organizational excellence model, förutsätter en organisation som fungerar såväl produktivt som utvecklande på individ- och organisatorisk nivå. Det är den organisationen som åtminstone i princip bejakar de bägge logikerna (Alexanderson, a.a.). En modell för kunskapsproduktion i socialt arbete De nu beskrivna modellerna för forskningsanvändning behöver emellertid arbetas vidare med och utvecklas. I det här sammanhanget har vi översiktligt velat ge en bild av hur forskningsanvändningen kan se ut. Arketyperna ovan kan tillsammans med teorier om lärandets logiker ge en grund för en diskussion om hur forskningen kan och bör influera en evidensbaserad praktik och hur man kan tänkas utveckla en struktur för detta. En utav poängerna i den tredje modellen (The organizational excellence model) och som i mångt och mycket stämmer överens med den verksamhet som forskningsstationen fungerar som nav för är att produktionen av kunskap sker i verksamheten. Modellen säger emellertid inte särskilt mycket om hur detta ska gå till i praktiken för att förbättra verksamheten för socialtjänstens brukare. Att utveckla denna tredje modell är givetvis en intressant fråga för framtiden. En poäng med inrättandet av en forskningsstation är givetvis att de kunskaper som kommer ur samarbetet påverkar praktiken liksom att de bidrar till den vidare kunskaps- och metodutvecklingen i socialt arbete. För att socialtjänsten i stort ska utvecklas i riktning mot en evidensbaserad praktik förutsätter detta aktiviteter på flera olika nivåer (jmf SOU 2008:18). 3 Följande figur illustrerar detta: 3 Jmf även Nutley, Walter & Davies (2007) som beskriver vikten av ett helhetsperspektiv på kunskapsutvecklingen där en samordning finns mellan olika aktörer på olika nivåer. Även i Socialstyrelsen (2002) där det förs en diskussion om FoU talas om vikten av att ingå i ett större sammanhang, med utvecklade relationer mellan universitet och FoU miljöerna. 11

13 Den aggregerade kunskapen från den akademiska nivån liksom nationella och lokala riktlinjer, råd och föreskrifter från politik och myndighetsnivån implementeras i det sociala arbetets praktik. Tillämpningen av dessa kunskaper i mötet mellan praktiken och brukarna dokumenteras och kan på så sätt bidra till forskning och metodutveckling som återförs till såväl den akademiska nivån som politik och myndighetsnivån. Det finns alltså ett inflöde av kunskaper via nationella riktlinjer, råd och föreskrifter liksom kunskaper från akademin och samtidigt ett kommunicerande av de erfarenheter och resultat vi får. Figuren skall åskådliggöra att forskningsstationens (forskningens) aktiviteter samordnas med FoUverksamheten och den lokala praktiken, bidrar med kunskap om systematisk dokumentation, som tillsammans med de lokala organisatoriska förutsättningarna, väntas ligga till grund för lokal utveckling, uppföljning och utvärdering. Det är forskare och socialarbetare, som tillsammans med politiken identifierar de behovsområden inom vilka lokala relevanta frågor skall besvaras. Erfarenheterna återförs till och influerar riktlinjer och kvalitetssystem på lokal nivå och bidrar dessutom till kunskapsutvecklingen i stort. I det följande ska vi kortfattat försöka beskriva de kommande årens teman och hittills planerade aktiviteter. 12

14 3. Kort om framtiden Det finns alltså mycket som talar för att kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten förutsätter en långsiktighet och en länk mellan aktiviteter på lokal och nationell nivå (jmf SOU 2008:18) liksom en länk mellan forskning och praktikutveckling. Detta är något som forskningsstationens kommande fem år skall kunna bidra till. Inom Katrineholms kommun har det på flera nivåer funnits en strävan att särskilt fokusera på barnperspektivet vilket kommer till uttryck på olika sätt. Exempelvis är kommunen en del i det större europeiska projektet barnvänliga städer vilket innebär att särskilt beakta gruppen barn i utformningen av offentliga miljöer. Att särskilt ha barn i fokus kommer även att prägla forskningsstationens arbete, detta motiveras inte mins utifrån den särskilda utsatthet barn har, i synnerhet då de är aktuella hos socialtjänsten (se t ex SOU 2011:61). Ett genomgående tema för forskningsstationens arbete är Barnperspektivet i det sociala arbetet. Därmed blir en viktig del i arbetet att ta fram strategier för att kunskap som finns om barns villkor på bästa sätt påverkar utformningen av socialtjänstens insatser (jmf modellerna för forskningsanvändning ovan). Att kvalitetssäkra sådana insatser som berör barn i socialtjänstens verksamheter betyder under de kommande fem åren att undersöka såväl de organisatoriska förutsättningarna för detta som att undersöka och utveckla de arbetsprocesser som inbegrips i insatser och åtgärder som berör barn. Ytterligare en väsentlig aspekt behandlar resultatet av insatser (jmf ovan diskussion om kvalitet). En ambition är att förbättringsarbetet som fokuserar barn som är aktuella inom förvaltningen ska ske vid samtliga de enheter som är berörda. De kommande årens arbete skall bland annat fokusera på sådana dokumentationssystem som används för att utreda, planera och följa upp detta arbete liksom förutsättningar för att arbeta med barnperspektivet i familjer med långvarigt försörjningsstöd. Diskussioner har även förts om att rikta fokus mot placerade barn och då i synnerhet aktualisera vilka strategier som kan användas för att tillgodose deras behov av god hälsa och utbildning. Att genomföra uppföljningar av barn som tidigare varit aktuella vid förvaltningens olika enheter är ett annat tema som diskuterats. Ambitionen är givetvis att de kunskaper som erhålls ska nyttiggöras i praktiken. Detta sker på olika sett. Skriftserien är till exempel ett utav dem. I skriftserien kommer förutom resultat från utvärderingar och forskning även de C-uppsatser som socionomstudenter med praktikplacering inom Katrineholms kommun skriver i slutet av sin utbildning att publiceras. Samarbeten med socionomutbildningen vid Örebro Universitet genom avtal om att ta emot praktikanter (s.k PUtC-avtal) skapar goda förutsättningar för detta. Ett annat sätt att föra ut de kunskaper som forskningsstationen genererar är att informera på de soppföreläsningar som månatligen anordnas. Vid dessa redogör forskare och praktiker för vad som kommer ur de olika projekten eller berätta om erfarenheter erhållna vid olika typer av utbildningar och så vidare. Soppföreläsningarna är ett av flera sätt att återföra kunskaper och skapa förutsättningar för lärande. I Katrineholms kommun pågår ett arbete med att söka nyttja möjligheter som ryms i sociala medier. Detta inbegriper även socialförvaltningen. Socialtjänsten i Katrineholms kommun arbetar därför med att upprätta sådana kommunikationskanaler en del i detta är att 13

15 söka synliggöra forskningsstationens verksamhet i lämpliga forum. Ambitionen är att få ut information till fler och att skapa nätverk. I inledningen till denna skrift skrev vi att verksamheten de kommande åren syftar till att skapa förutsättningar för att stödja en kommunal evidensbaserad och verksamhetsutvecklande organisation liksom en metodutvecklande forskning i socialt arbete. En viktig faktor för framgång vad gäller genomförandet av detta arbete är ett brett deltagande av samtliga berörda aktörer i syfte att erbjuda bästa möjliga insatser till socialtjänstens brukare. Det är dit vi strävar. 14

16 Referenser Alexanderson, Karin. Forskningsstyrd eller forskningsstödd - om FoU-miljöers roll i en evidensbaserad praktik. I Tydén, T. red. (2009) Gott & blandat. Om FoU-miljöer i kommun, landsting och regioner. Falun. Dalarnas forskningsråd. Angsell, Gun-Lis. Två decenniers verksamhet. I Angsell, G.L. red. (2002) 20 år av forskning och utveckling. Jubileumsskrift. Stockholm. FoU-enheten Socialtjänstförvaltningen. Blom, Björn & Morén, Stefan. Kvalitetsbegreppet. I Blom, B., Morén, S. & Nygren, L (2011). Utvärdering i socialt arbete: Utgångspunkter, modeller och användning. Stockholm. Natur och kultur. Ekermo, Mats (2002). Den mångtydiga FoU-idén lokala FoU enheters mening och betydelse. Örebro Universitet. Ellström, Per-Erik. Lärande och innovation i organisationer. I Backlund, T., Hansson, H. & Thunborg, C. red. (2011) Lärdilemman i arbetslivet: teoretiska och praktiska perspektiv på lärande i organisationer. Lund. Studentlitteratur. Frogner, Louise, Kullberg, Christian & Oscarsson, Lars (2009). Kunskap och kvalitet i socialtjänsten: En kartläggning av förutsättningar för kvalitetsarbete och verksamhetsutveckling i Katrineholms kommun. Örebro Universitet. Morago, Pedro (2006). Evidence-based practice from medicine to social work. European Journal of Social Work, 9 (4): Nutley, Sandra, Walter, Isabel & Huw T.O. Davies (2007). Using evidence. How research can inform public services. Bristol. Policy Press. Näreskog, Hans & Olsson, Lar. Hur det hela började. I Angsell, G.L. red. (2002) 20 år av forskning och utveckling. Jubileumsskrift. Stockholm. FoU-enheten Socialtjänstförvaltningen Oscarsson, Lars (2009). Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. En introduktion för praktiker, chefer, politiker och studenter. Stockholm. SKL Kommentus. Socialstyrelsen (2000). Nationellt stöd för kunskapsutveckling inom socialtjänsten. Stockholm. Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2002). Utvärdering av FoU. En studie av FoU-enheter inriktade på individ och familjeomsorg. Stockholm. Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2010). God kvalitet i socialtjänsten. Socialstyrelsen. Socialstyrelsen & SKL (2011). På väg mot en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Kartläggning, analys och förslag för att förbättra kunskapsstyrningen. Stockholm. Socialstyrelsen. 15

17 SOU 2008:18. Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten till nytta för brukarna. SOU 2011:61. Vanvård i social barnavård. Swedner, Harald (1970). Socialvård och samhällsförändring. Stockholm. Almkvist och Wiksell. Westerberg, Kristina (2004). Organisation och lärande i socialtjänsten. Uffe. Programskrift. Socialtjänstens FoU-enhet. Umeå Kommun. 16

18 Bilaga Kvalitetssystem för socialförvaltningen i Katrineholms kommun 17

19 SOCIALFÖRVALTNINGEN Datum Vår beteckning Forskning och utveckling Vår handläggare Ert datum Er beteckning Ola Nordqvist 1 (8) Kvalitetssystem för Socialförvaltningen i Katrineholms kommun Bilaga Fo rvaltningsövergripande SOCIALFÖRVALTNINGEN Besöksadress: Drottninggatan 21 Forskning och utveckling Telefon: KATRINEHOLM Telefax: Org.nummer socialforvaltningen@katrineholm.se

20 Datum Vår beteckning 2 (8) 1. Bakgrund Socialtjänsten har krav på sig att arbetet skall bygga på kvalitet, erfarenhet och ett kunskapsbaserat förhållningssätt där insatser och arbetsmetoder fortlöpande utvärderas. I tredje kapitlet 3 socialtjänstlagen står följande: "Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet. För utförandet av socialtjänstens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras". Kvalitet är ett svårfångat begrepp och låter sig inte enkelt definieras. Kvalitet i socialtjänst skapas till stor del i möten mellan människor, mellan medarbetare, mellan socialarbetare och brukare och med någon i deras nätverk, mellan socialarbetare och medborgare samt i samverkan med olika samarbetsparter. Kvalitet kan vara förgänglig och måste återskapas i varje möte. Alla dessa enskilda möten skapar verksamhetens totala kvalitet. Kvalitet i varje möte handlar till stor del om att göra rätt saker till rätt mottagare på ett adekvat sätt med rätt resursanvändning. M.a.o. kvalitet handlar om upplevelse och förväntningar. Den skall tillfredställa brukarens behov, legitima förväntningar och förvaltningens målbild. Vad som är kvalitet förändras över tid, bl.a. för att brukares behov och förväntningar förändras. Kvalitet kan därför bara förverkligas och säkras i en organisation som har förmåga att förändra sig till nya kvalitetskrav. I Socialstyrelsens rapport Att utveckla kvalitet i socialtjänsten framgår att begreppet kvalitet är kopplat till värderingar, synsätt och förhållningssätt och det är därför viktigt att etiska begrepp lyfts fram och tydliggörs i kvalitetsarbetet. De flesta insatser som utförs inom individ- och familjeomsorg (IFO) syftar till att stödja en förändring i den enskildes livssituation. Klient- och brukararbetet, det som sker mellan socialarbetare och brukare är kärnan i det sociala arbetet. En förtroendefull samverkan, respekt för den enskildes integritet och brukarens inflytande över det praktiska sociala arbetet är därför av stor betydelse för förvaltningens totala kvalitetsarbete. Brukaren skall uppleva att dennes ärende behandlas på ett objektivt, korrekt och professionellt sätt som dessutom överensstämmer med aktuell lagstiftning. Kravet på god kvalitet gäller både enskild och offentlig verksamhet och för så väl myndighetsutövning som övriga insatser. Dessutom finns det en tydlig koppling till hur man utvecklar en kunskapsbaserad praktik inom socialtjänsten. Detta begrepp har formulerats av Sackett (2002) med utgångspunkt från den medicinska praktiken och syftar på en praktik som är baserad på sammanvägningen av brukarens erfarenheter, de professionellas expertis och förtrogenhetskunskap samt bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap. Kvalitetsutveckling och förändringsarbete ligger mycket nära varandra. Socialstyrelsen redovisar vissa krav för kvalitetsutveckling inom socialtjänsten: Bilaga 2

21 Datum Vår beteckning 3 (8) - att ledning aktivt stöder kvalitetsutveckling och stimulerar till delaktighet genom att alla medarbetare ges ett stort mått av ansvar och befogenheter. - att arbetsklimatet präglas av tillit och öppenhet, så att en kritisk granskning av verksamheten och det egna arbetet blir möjlig. - en förändringsinriktad inställning allt är inte perfekt. Att det är naturligt att förändra och att problem är utmaningar som väntar på sin lösning. - att organisationen på olika nivåer har en utvecklingsidé. En idé om vad man skall granska i den egna verksamheten. Hur man skall göra det? Hur resultatet skall användas? - att man inom organisationen har vilja och kompetens att genomföra nödvändiga förbättringar. Slutligen bör det sägas att; Målet är inte kvalitetsmätning utan kvalitetsutveckling. 2. Ledningssystem - Kvalitetssystem Socialstyrelsen har gett ut allmänna råd för kvalitetsarbete enligt SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2006:11. I 3 kap. 3 ställs krav på socialnämnden genom följande text; För att kontinuerligt och långsiktigt utveckla och säkra verksamheten skall nämnden inrätta ett ledningssystem för det systematiska kvalitetsarbetet. Ledningssystemet skall se till att det finns en organisatorisk struktur, ett tydligt ansvar, dokumenterade rutiner, identifierade processer samt rutiner för uppföljning. Syftet blir då att få systematik i arbetet med att säkra och utveckla kvaliteten på olika nivåer i verksamheten. Det är därför viktigt att inte bara resonera i termerna av professionskunskap utan även i förbättringskunskap. Förbättringskunskapen kan innehålla sådant som exempelvis förändringspsykologi och implementeringskunskap. Kvalitetssystemet som vilar på ledningssystemet bör säkerställa dessa punkter utifrån SOSFS 2006:11, 3 kap. : - att fastställa mål och kvalitetskrav. - att skapa förutsättning för planering och utförande av arbetet utifrån mål och kvalitetskrav. - att ansvarsfrågan fastställs. - att personal, enskilda och grupper ges möjliga att vara delaktiga i arbetet. - att skapa förutsättning för dokumentation, uppföljning, utvärdering och utveckling. I samma kapitel fastslås att nämnden bör verka för att detta system integreras med de befintliga systemen för budget och verksamhetsplanering. Utifrån detta ansvar ska det ligga på förvaltningens ledningsgrupp att: - skapa förvaltningens kvalitetssystem genom där kvalitetskriterier, mål och kvalitetskrav fastställs - skapa förutsättning för planering och utförande av kvalitetsarbetet genom kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling Bilaga 3

22 Datum Vår beteckning 4 (8) - verka för att systemet integreras med befintliga system som budget- och verksamhetsplanering. - stödja kvalitetsutveckling utifrån förvaltningens övergripande kvalitetskriterier. - stimulera till delaktighet. - skapa förutsättning för uppföljning, utvärdering och att organisationen på olika nivåer har en utvecklingsidé. - utveckla förvaltningens värdegrund och etiska riktlinjer i nära samarbete med arbetsgrupperna. 3. Målet med kvalitetsarbetet Målet med kvalitetsarbetet är att säkerställa att en tillfredställande kvalitet i socialtjänstens olika verksamhetsgrenar uppnås. Kvalitetsarbetet skall: - bygga på ett kunskapsbaserat förhållningssätt, där forskning, personalens kunskap och klientens önskemål knyts samman. - öka statusen och trovärdigheten för det sociala arbetet genom effektiv resursanvändning och redovisningar till medborgare, förtroendevalda och medarbetare. - ha en tydlig struktur och ledningssystem. - genom delaktighet skapa en lärande organisation som ger goda förutsättningar för ett förändrings- och utvecklingsarbete. På detta sätt skall kunskapsbildning, lärande och handling knyts samman. - lyfta fram de etiska frågeställningarna som tydliggörs i processen med kvalitetsarbetet. - innefatta en tydlig utvecklingsidé inom organisationens olika delar - att förvaltningens insatser fortlöpande skall följas upp och utvärderas och att dessa synliggörs för brukare och övriga medborgare. 4. Kvalitetskriterier Socialförvaltningen har fastställt ett antal kvalitetskriterier som regelbundet skall följas upp och presenteras för förtroendevalda, medborgare och medarbetare. De förvaltningsövergripande kvalitetskriterierna tar sitt ursprung i Socialtjänstlagen och skall vara vägledande för verksamheten inom förvaltningen. Verksamheten ska: - bygga på bra bemötande samt respekt för människors självbestämmande och integritet. - utgå från en helhetssyn, där insatserna är samordnade och präglas av kontinuitet - vara kunskapsbaserad och effektivt utförd. - präglas av rättssäkerhet - bygga på delaktighet så att den enskilde får tillräcklig information för att ta tillvara på sina rättigheter. - ha god tillgänglighet. - bygga på ett barnperspektiv. Bilaga 4

23 Datum Vår beteckning 5 (8) 5. Kvalitetssäkring Kvalitetssäkring är alla inom ett kvalitetssystem planerade och systematiska aktiviteter, som skapar tilltro till att verksamheten uppfyller fastställda mål och kvalitetskrav. M.a.o. är kvalitetssäkring den process där personalen fortlöpande och systematiskt beskriver, mäter och värderar kvaliteten i den egna verksamheten med utgångspunkt från mål och kvalitetskrav. Utifrån detta arbete vidtas åtgärder vid behov för att förbättra kvaliteten. Målet bör vara att genom denna kvalitetssäkring involvera all personal i att kontinuerligt förbättra verksamheten. En viktig del i att kvalitetssäkra det sociala arbetet är att beskriva de viktigaste tjänsteprocesserna inom förvaltningen. Att beskriva de viktigaste tjänsterna gör det möjligt att identifiera de delar som kan vara särskilt problematiska, det kan exempelvis vara ledet när det sker en övergång från en tjänsteman till en annan eller när två aktörer, intern/extern gemensamt skall ansvara för en tjänst. Rutiner för kvalitetssäkring som också skall leda till kvalitets- och verksamhetsutveckling skall vara tydliga och kända av alla i organisationen. Dessa rutiner är: - dokumentation och beskrivning av verksamheten. - mäta och värdera utifrån mål och kvalitetskrav. - vidtagande av åtgärder för att förbättra kvaliteten. - personal- och kompetensförsörjning, vilket även inkluderar handledning och introduktion. - koppling till adekvat forskning. - etiska riktlinjer. - hantering av fel och brister i organisationen. 7. Kvalitetsutveckling Kvalitetsutveckling är åtgärder som vidtas inom en organisation för att öka verkan och effektivitet hos aktiviteter och processer som har som avsikt att ge större nytta åt både organisationen och brukarna. Denna utveckling uppstår inte av sig själv, här krävs ett medvetet kvalitetssystem och ett målmedvetet arbete för att förbättra kvaliteten. Kvalitetsutveckling är mera av en processinriktad utveckling mot ett mål och målet med allt kvalitetsarbete är kvalitetsutveckling. I vissa sammanhang används begreppet kvalitetsförbättring för att beskriva denna process. 8. Verksamhetsplaner och Verksamhetsberättelser När det gäller förvaltningens verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser ska de utgå från kvalitetssystemets mål och kvalitetskriterier. Dessa bryts ner till tydliga och mätbara verksamhetsmål kopplade till verksamheten. Verksamhetsplanerna och verksamhetsberättelserna kan innehålla: - beskrivning av verksamheten, eventuella riktlinjer och uppdrag från nämnden och andra åtaganden. - verksamhetsanknutna kvalitetskriterier. - verksamhetsmål som utgår från fastställd budget (kvalitativa och kvantitativa). Bilaga 5