Omhändertagande av luftvägssymtom hos. hos norska längdskidåkare

Transkript

1 Omhändertagande av luftvägssymtom hos norska längdskidåkare sammanfattning av en rapport SAMMANFATTNING Norska skidförbundet tillsatte 2016 en kommission för att utreda bruket av astmaläkemedel hos norska längdskidåkare efter anklagelser om att man i Norge erbjöd längdskidåkare astmamediciner på mycket vag indikation och även behandlade friska skidåkare. Kommissionen blev sammansatt av medlemmar från Finland, Sverige, Danmark och Norge med kompetens inom lungmedicin, idrottsmedicin, medicinsk etik och juridik. De skulle kartlägga rutiner för omhändertagande av luftvägsbesvär och användning av receptbelagda läkemedel vid luftvägssymtom hos norska längdskidåkare från 2012 och framåt. Kommissionens rapport på 191 sidor lämnades i februari Kommissionen genomförde 80 intervjuer med 40 utövare och 21 medicinsk personal. Dessutom intervjuades tränare, administrativ personal samt personer insatta i längdskidåkares medicinska situation i Sverige, Danmark och Finland. Kommissionen fann att diagnostik och behandling av astma och astmasymtom hos norska utövare inte var i strid mot internationella rekommendationer och den fann inga belägg för att man behandlat «friska» utövare. Kommissionen fann dock flera förhållanden som förtjänade kritik vad gäller den medicinska organisationen, men inga belägg för att doping eller annat fusk förekommit. Läkemedelsbehandling av astma hos norska längdskidåkare är i stora delar den samma som praktiseras i andra länder. I den mån den skiljer sig är det inte på ett sätt som har betydelse för fysisk prestationsförmåga. KJELL LARSSON 1 Sommaren 2016 kom det till allmän kännedom att en norsk längdskidåkare testats positivt för salbutamol i urinprov. Efter detta följde en debatt i media där det bland annat framhölls att man, i Norge, erbjöd skidåkare astmamediciner på mycket vag indikation och att man även behandlade friska individer med astmaläkemedel. Detta föranledde norska skidförbundet att tillsätta en nordisk kommission för att närmare utreda bruket av läkemedel, i första hand astmaläkemedel, hos norska längdskidåkare. Kommissionen påbörjade sitt arbete i september 2016 och lade fram sin rapport den 16 februari Den ursprungliga planen var att färdigställa rapporten till årsskiftet, det vill säga till den första januari Arbetet med intervjuer av skidåkare och kringpersonal tog längre tid än beräknat och, trots en snabb handläggning av norska datainspektionen, fördröjdes offentliggörandet av rapporten med sex veckor till mitten av februari Kommissionens sammansättning Norska skidförbundet beslutade att tillsätta en nordisk kommission bestående av medlemmar från Finland, Sverige, Danmark och Norge. Man önskade en arbetsgrupp med kompetens inom lungmedicin, särskilt astma, idrottsmedicin och inom medicinsk etik. Norska skidförbundet vände sig till Antidoping Norge (ADNO) för att få förslag på personer från de nordiska länderna som ansågs lämpliga för uppgiften. Till medlemmar i kommissionens utsågs: Katarina Riise (ordförande, statsåklagare vid Riksadvokatembetet i Oslo) samt läkarna Katja Mjösund (specialistläkare i idrottsmedicin, Åbo universitet), Reidun Förde (professor vid Senter för medicinsk etik, Universitetet i Oslo), Lars Pedersen (lungläkare, överläkare och lektor i lungmedicin, Bispebjerg hospital, Köpenhamn) och Kjell Larsson (lungläkare, professor emeritus i lungmedicin, Karolinska institutet, Stockholm). Vad gäller jävsfrågor följdes Advokatforeningens Retningslinjer for private granskningar. Arbetets syfte Kommissionens uppgift var att kartlägga rutiner för omhändertagande av luftvägsbesvär och användning av receptbelagda läkemedel vid 1 Kjell Larsson, MD, PhD, professor emeritus i lungmedicin, Karolinska Institutet kontaktadress: Kjell Larsson Institutet för miljömedicin (IMM), Lung- och luftvägsforskning, Karolinska Institutet SE Stockholm kjell.larsson@ki.se 36 ALLERGI I PRAKXSIS 3/2017

2 Kommissionen fann inga belägg för att läkemedelsbehandlingen av astma bland norska skidåkare är i strid mot den som praktiseras i andra länder. FOTO: COLOURBOX luftvägssymtom hos norska längdskidåkare under tiden januari 2012 fram till tiden för leverans av rapporten. Rapporten består av 12 kapitel och omfattar sammanlagt 191 sidor. Efter ett inledande kapitel följer en sammanfattning av kommissionens slutsatser och rekommendationer. Därefter redogörs för kommissionens arbetsprocess och organisation av norsk längdskidåkning samt en kort beskrivning av längdskidåkningens organisation i övriga nordiska länder. Efter en beskrivning av det allmänna, för kommissionen relevanta, regelverket för hälsoarbete följer sedan en redogörelse för astmasjukdomen och praxis för omhändertagande av astma hos norska längdskidåkare. Rapporten avslutas med ett kapitel om etiska frågeställningar samt kommissionens slutsatser och rekommendationer. Arbetsprocessen Kommissionen hade 7 heldagsmöten och har genomfört 80 intervjuer; med utövare (40), medicinsk personal (21), tränare/instruktörer (12), administrativ personal (3) samt 4 personer insatta i längdskidåkares medicinska situation i Sverige, Danmark och Finland. Norska skidförbundet sökte och fick norsk datatillsyns medgivande att behandla personuppgifter och kommissionens medlemmar gavs tillstånd att, under tystnadsplikt, få ta del av dessa personupplysningar. Arbetet med rapporten baserades huvudsakligen på intervjuerna och kommissionen har inte haft tillgång till medicinska journalhandlingar. Kommissionen har arbetat på egen hand och har, utöver intervjuer och informationsinhämtning via mail, interagerat med andra parter såsom idrottsförbund, antidopingorganisationer och företrädare inom hälsooch sjukvård. Det har inte gjorts några försök från utomstående parter att påverka kommissionens arbete eller rapportens innehåll och utformning. Organisation av norsk längdskidåkning Norges skidförbund (NSF) organiserar idrottsaktiviteter inom norsk skidåkning, bland annat längdskidåkning. Skidförbundet har ett samarbete med Norges idrettshøgskole (NIH) där forskning med fokus på fysisk aktivitet och idrott utförs. Vidare samarbetar NSF med Olympiatoppen (OLT) som är en del av Norges idrottsförbund och har ett ansvar att utveckla norsk elitidrott. Samarbetet mellan NSF och OLT syftar framförallt till att försäkra norsk skidåkning om ett så gott medicinskt omhändertagande som möjligt. Antidoping Norge (ADNO) upprättades 2003 av norska idrottsförbundet (NIF) i samarbete med Kultur- och kirkedepartementet och är en oberoende stiftelse som utövar översyn av dopingfrågor som handläggs av ADNO oberoende av NIF och norska staten. Läkare och fysioterapeuter inom NSF har det medicinska ansvaret för elitåkarna och lagläkaren fungerar även som husläkare (fastlege) för utövarna. Utövare inom landslaget kontrolleras årligen vid NIH/OLT. Skidåkare som inte deltar i landslaget hänvisas till sin husläkare. Kommissionen riktade viss kritik mot journalföring och dokumentation av utövarnas medicinska tillstånd. Hanteringen var inte i strid med gällande lagar men det har inte alltid funnits tydliga rutiner för hur journal- A ALLERGI I PRAKXSIS 3/

3 anteckningar ska föras och förvaras. Kommissionen noterade dock att NSF avsåg att införa ett elektroniskt patientjournalsystem under 2017 vilket ökar förutsättningarna för en optimering av journalföringen. Rutinerna för informationsutväxlingen mellan OLT/NIH och NSF har varit oklara. Ordinationer och läkemedelsförskrivning har gjorts av såväl lagläkare som läkare vid OLT utan att det finns inarbetade rutiner för hur denna information ska utbytas mellan lagläkare och läkare vid OLT. Detta innebär en potentiell risk för att viktig hälsoinformation inte utbyts mellan de två behandlande instanserna, OLT och lagläkare, vilket kan innebära en nackdel för utövarna. Trots att rutiner för informationsutbyte brustit kunde kommissionen inte dokumentera något fall där lagläkaren inte fått nödvändig information om undersökningar som genomförts vid OLT. Det framkom under intervjuerna att vissa utövare och kringpersonal ansåg att de inte hade tillräckliga kunskaper i dopingfrågor och antidopingarbete. Kommissionen understryker att det är av största vikt att personer som utövar eller på annat sätt är involverade i elitidrott har hög kompetens vad gäller dopingfrågor. I rapporten framhålls att man bör vidta åtgärder för att personer som sysslar med idrott ska utbildas i syfte att nå en högre kompetensnivå i dopingfrågor och i arbetet mot doping. Diagnostik av astma hos norska längdskidåkare Enligt internationell praxis ställs astmadiagnosen baserad på symtom, påvisande av variabel luftvägsobstruktion och/eller reversibilitet och/ eller bronkiell hyperreaktivitet (1). I vissa fall har utövaren symtom tydande på astma utan att något av de ovan nämnda testerna utfallit positivt. I dessa fall görs ett försök med TABELL 1. Astmaförekomst och luftvägssymtom hos 40 norska längdskidåkare. ASTMADIAGNOS SYMTOM OCH POSITIV BRONKIALPROVOKATION PERIODISK BEHANDLING SYMTOM OCH NEGATIV BRONKIALPROVOKATION INTE BEHANDLING Senior, n ( %) 14 (61) 5 (22) 4 (17) Junior, n ( %) 2 (12) 1 (6) 13 (76) behandling med gängse astmaläkemedel och om detta utfaller positivt, det vill säga om symtomfrihet eller symtomlindring uppnås, kan behandlingen med astmaläkemedel fortsättas. WADA kräver att utövaren, förutom astmasymtom, även ska visa positivt reversibilitetstest och/eller positiv bronkialprovokation. Här kan situationer som är svårbedömda uppkomma. Dels är överensstämmelsen mellan olika bronkialprovokationsmetoder inte höggradig (2) och dels föreligger ofta en mindre god korrelation mellan denna typ av «objektiva» astmatest och förekomst av symtom hos idrottsutövare (3). Detta medför att man ibland behandlar utövare med astmamediciner trots att testerna utfaller negativt, vilket är i linje med allmänna rekommendationer för astmabehandling. Det rör sig här således inte om att behandla friska individer med astmaläkemedel utan behandling av symtomatiska individer som har nytta behandlingen. Av de 23 seniora utövare som intervjuades hade 14 (61 %) astmadiagnos, 5 hade periodvisa symtom som behandlats med astmamediciner trots negativa reversibilitetstest och provokationstester och 4 var symtomfria. Motsvarande siffror för juniorer var 2 med astma, 1 med periodvis behandling och 13 symtomfria (TABELL 1). De som behandlats utan klar diagnos fick behandling i samband med symtom tydande på astma eller när man noterat en reversibel lungfunktionsnedsättning som betecknades som relevant trots att den inte uppnådde de 12 procents ökning av FEV 1 som krävs för ett positivt reversibilitetstest. Det rörde sig i samtliga fall om behandling under en begränsad period och kommissionen kunde inte i något fall styrka att man behandlat «friska» utövare, det vill säga skidåkare som inte uppvisat symtom eller lungfunktionsförändringar tydande på astma. Vid diskussioner med skidläkare i andra nordiska länder har det framkommit att denna attityd till behandling, det vill säga att skidåkare med astmasymtom och negativa tester under perioder får behandling med astmaläkemedel, praktiseras även utanför Norge. Kommissionen konkluderar att denna praxis är i linje med internationella rekommendationer för astmabehandling men att det inte finns vetenskapligt underlag för långvarig underhållsbehandling med astmaläkemedel för personer som tillfälligt uppvisat astmasymtom. Kommissionen konkluderar även att det inte finns vetenskapligt underlag för att behandling med läkemedel mot astmasymtom förebygger utveckling av astma. Från intervjuerna framgår även att astma är betydligt vanligare bland seniora än bland juniora skidåkare, tydande på att tillståndet utvecklas under skidkarriären (TABELL 1). Behandling av astma hos norska skidåkare Läkemedelsanvändning Generellt behandlas astma hos norska längskidåkare enligt gängse riktlinjer för astmabehandling (1), dock med undantag för behandling med luftrörsvidgande läkemedel. I gällande riktlinjer rekommenderas behandling med inhalationssteroider och, om denna behandling inte är tillfyllest, tillägg av långverkande b2-agonister och/eller en leukotrienantagonist. Norska skidåkare behandlades dock i stor utsträckning med ipratropiumbromid, en bronkdilaterande substans med antikolinerga egenskaper, och inte med b2-agonister i tillägg till inhalationssteroider. Anledningen till detta terapival är oklart. Den astmalika sjukdomsbild som observeras hos skidåkare skiljer sig i flera avseenden från den sjukdomsbild man observerar vid «klassisk» astma och det framkom i intervjuerna med medicinsk personal att man var av uppfattningen att skidåkarna generellt svarar bättre på antikolinergika än på b2-agonister. Kommissionen kunde inte finna vetenskapligt underlag för detta terapival och konstaterar att den praxis som utvecklats inom norsk längdskidåkning, att vid astmasymtom prioritera kortverkande antikolinergika före långverkande b2-agonist i «terapitrappan», saknar vetenskaplig dokumentation. 38 ALLERGI I PRAKXSIS 3/2017

4 Hantering av läkemedel Under den tid som granskats av kommissionen framkom det att ipratropium och budesonid för nebulisering funnits tillgängligt i vallabussen. Läkemedlen var placerade vid nebulisatorn och meningen var att endast de som hade läkarordination på behandling med nebuliserade läkemedel skulle använda dessa. Medicinsk personal fanns dock inte alltid tillgänglig i vallabussen och det var möjligt för vilken utövare som helst som befann sig i vallabussen att inhalera budesonid och ipratropium utan ordination. Det framkom inte, i intervjuerna, att skidåkare utan astma inhalerat läkemedel men de tillfrågade var inte alltid klara över vilka utövare som hade ordination på astmaläkemedel och vilka som inte hade det. År 2016 ändrades rutinerna för detta och läkemedel finns inte längre tillgängliga i vallabussen. Om en utövare väljer att inhalera läkemedel i bussen har vederbörande själv med sig sina läkemedel. Kommissionen sammanfattar att den tidigare läkemedelshanteringen i vallabussen var i strid mot gällande regelverk. Läkemedel finns, under resor, förvarade i läkemedelskofferten vilken endast är tillgänglig för medföljande läkare. Fysioterapeut kan få tillgång till läkemedelskofferten och effektuera en ordination efter kontakt med läkare. Rutinerna för hantering av läkemedel och dokumentation av uttag från läkemedelskofferten har delvis brustit. Kommissionen konkluderar att man kritiskt bör granska och se över rutinerna för hantering av läkemedel i läkemedelskofferten och införa mer noggranna rutiner för innehållsbeskrivning och journalföring av läkemedelshanteringen. Användning av nebulisator Inhalation av läkemedel via nebulisator förekommer utbrett vid både astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) i både Norge och Sverige. Det finns inga direkta vetenskapligt genomförda jämförelser mellan underhållsbehandling med astmaläkemedel som inhaleras via nebulisator å ena sidan och inhalation via pulverinhalatorer eller i sprayform (metered dose inhaler, MDI) å andra sidan. Det finns inget som talar för att inhalation Kommissionen menar att det inte finns några tydliga indikationer på att inhalation av läkemedel via nebulisator skulle innebära en fördel framför andra inhalationsalternativ. Dock saknas vetenskapeligt stöd för att ge steroidinhalationer via nebulisator i anslutning till tävlingar. FOTO: COLOURBOX via nebulisator skulle innebära en fördel framför andra inhalationsalternativ vid underhållsbehandling av obstruktiva sjukdomstillstånd i luftvägar och lungor. Av detta skäl fick underhållsbehandling med läkemedel via nebulisator låg prioritet vid underhållsbehandling av obstruktiv lungsjukdom enligt de riktlinjer som publicerades av Socialstyrelsen i Sverige Allmänt rekommenderas istället inhalation via pulver eller sprayinhalatorer vid underhållsbehandling av astma och KOL. Dock kan det finnas indikation för inhalation av läkemedel via nebulisator vid akuta exacerbationer vid såväl astma som KOL. Flera norska skidåkare inhalerar antikolinergika och steroider via nebulisator. Tidigare gavs även salbutamol via nebulisator men denna behandling upphörde helt Kommissionen sammanfattar att det inte finns vetenskapligt underlag för att behandling med läkemedel i nebulisator innebär en fördel jämfört med behandling via «vanliga» inhalatorer (pulverinhalatorer, spray) och att det inte finns stöd i den vetenskapliga litteraturen för att ge steroidinhalationer via nebulisator i anslutning till tävlingar. Många utövare inhalerar saltvatten via nebulisator, ett bruk som även sker fortsättningsvis. Detta sker mestadels i samband med tävlingar. Att inhalera saltvatten eller rent vatten via nebulisator påverkar inte fysisk prestationsförmåga och är inte i strid mot gällande regelverk. Invändningarna mot användning av nebuliserat vatten har framförallt gällt den medikalisering av idrotten som bruket innebär. Man har påtalat det olyckliga i att elitidrottsutövare blir bundna till mer eller mindre avancerad medicinsk utrustning och att detta bör undvikas. Kritikerna har hävdat att sådant bruk strider mot idrottens idé, en uppfattning som kommissionen sympatiserar med. Det finns inga vetenskaplig belägg för att användning av nebuliserat vatten förebygger utveckling av astma eller att det motverkar fortsatt sjukdomsutveckling hos personer med astma. Det finns heller inget som talar emot detta eftersom det inte finns vetenskapliga studier som fokuserat på denna fråga. Ett viktigt stimulus som ger upphov till bronkkonstriktion hos astmatiker som anstränger sig och som sannolikt har betydelse för utveckling av luftvägssjukdom hos friska skidåkare är dehydrering av slemhinnan. Det är därför inte helt omotiverat att anta att inhalation av vatten skulle kunna ha en gynnsam effekt både hos utövare med astma och som förebyggande behandling hos de som inte har astma. Oavsett vilken uppfattning man har i denna fråga så kvarstår faktum att det saknas vetenskapliga studier inom detta område. Det framkom dock i kommissio- A ALLERGI I PRAKXSIS 3/

5 nens intervjuer med utövare och medicinsk personal att de som hade symtom i samband med tävlingar kände en klar symtomlindring vid inhalation av saltvatten via nebulisator. Detta var mest tydligt i samband med sprinttävlingar. Kommissionen konkluderar att inhalation av nebuliserat vatten är tillåtet och att, mot bakgrund att många känner en symtomlindring av dessa inhalationer, det inte finns anledning att förbjuda detta bruk. Kommissionen inser problemen med det negativa «signalvärde», bland annat till unga utövare, som användning av nebulisatorer hos elitutövare innebär. Kommissionen kan dock inte blunda för det faktum att många utövare faktiskt upplever en lindring av behandlingen och att det finns en tänkbar mekanistisk förklaring till att vatteninhalationer kan vara till fördel för utövarna. I rapporten poängteras vikten av att, till allmänheten, framhålla att detta inte rör sig om läkemedelsbehandling utan om ett sätt att befukta luftvägarnas slemhinnor. Av rapporten framgår även att detta inte är en åtgärd som praktiseras hos alla skidåkare och att de yngre skidåkarna ska informeras om att saltvatten/vatteninhalationer endast används av de som har symtom och som upplever klar symtomlindring och att metoden saknar vetenskaplig förankring. Forskning Det har nu varit känt i närmare 30 år att uthållighetsidrottare i allmänhet och längdskidåkare i synnerhet utvecklar en luftvägssjukdom som i många väsentliga delar liknar det vi brukar kalla astma. Detta kan liknas vid en yrkesskada och skidåkarnas sjukdomstillstånd kan närmast betraktas som yrkesastma. Om vi på en annan arbetsplats skulle finna att mer än 60 % av de anställda utvecklar astma som en följd av sin dagliga yrkesverksamhet så skulle kraftfulla åtgärder vidtas för att nedbringa astmaförekomsten hos de anställda och för att förebygga vidare astmautveckling. I själva verket skulle arbetsplatsen stängas och ansvariga ställas till ansvar. Trots att vi nu haft kunskapen om dessa risker i närmare tre decennier så har nästan ingenting gjorts forskningsmässigt för att klargöra, förebygga och behandla denna yrkesskada. Här borde idrottsrörelsen i alla länder, självmant, ha satsat stora resurser på att belysa problemet men så är inte fallet. Kommissionen anser att utövarnas hälsa ska komma i första rummet och ser allvarligt på att forskning inom detta område varit kraftigt eftersatt och delvis helt saknats. Behov av forskning inom detta område påtalas i rapporten och en uppmaning till ökad forskningsaktivitet riktas till såväl den norska som den globala idrottsrörelsen. Kommissionen anser det dessutom vara av yttersta vikt att resultat av forskning och undersökningar som är till fördel för utövarna snabbt ska kommuniceras internationellt så att utövare i alla länder kan få del av nya positiva medicinska åtgärder. Områden som ska belysas genom forskning: Köldgränser för träning/tävling ska testas och definieras Den astma som utvecklas hos skidåkarna ska närmare karakteriseras vad gäller symtom, lungfunktionsnedsättning, bronkreaktivitet gentemot direkta och indirekta stimuli, inflammationsprofil, svar på olika typer av farmakologisk behandling med mera Effekten av tillförsel av vatten till luftvägarna (via nebulisator eller på annat sätt) som förebyggande behandling hos friska och som «dämpande» behandling hos utövare som har astma ska studeras Betydelsen av symtom och sjukdomsutveckling i samband med olika grenar (sprint, långdistans) ska klargöras liksom Betydelsen av olika träningsformer för sjukdomsutveckling Några personliga reflektioner Problem med utveckling av astmabesvär hos elitidrottsutövare förekommer i många länder och författaren till denna artikel anser att det är anmärkningsvärt och oförsvarbart ur etisk synvinkel att idrottsrörelsen inte satsat och satsar mer resurser på att klarlägga dessa frågor. Det rör sig om unga människor som utövar en verksamhet i vilken det är allmänt känt att mer än hälften utvecklar luftvägssymtom, i vissa fall svåra luftvägssymtom. Det är idrottsamhällets skyldighet att uppmärksamma dessa problem och att vidta åtgärder för att belysa frågan och i slutänden vidta förebyggande och terapeutiska åtgärder. Detta gäller idrottsorganisationer generellt, i alla länder, som har en skyldighet att allokera resurser för att utreda dessa frågor. Detta arbete ska utföras i samarbete mellan olika länder och de medicinska resultat som är till fördel för utövarna ska snabbt kommuniceras till det internationella idrottssamfundet så att utövare i hela världen kan dra fördel av gjorda framsteg. En av utgångspunkterna till denna kommissions tillsättning fram till den slutliga rapporten i februari 2017 var beskyllningarna i media att man, i Norge, erbjöd astmamediciner till friska skidåkare. Bakom dessa beskyllningar fanns naturligtvis tanken att man erbjöd skidåkarna astmaläkemedel i syfte att förbättra deras fysiska prestationsförmåga och därmed deras resultat i skidspåren. Från svenskt (och kanske andra länder) håll beskylldes Norge för vara ett dopingland och man föreslog, i media, till och med avstängning av norska skidåkare. Av vilka skäl var dock oklart. Hela den mediedebatt som följde under senare delen av 2016 och början av 2017 var djupt ovärdig och i högsta grad orättfärdig. För det första baserades uttalanden på att astmaläkemedel generellt ökar den fysiska prestationsförmågan vilket inte är sant. Så kallade beta-agonister (alla andra astmaläkemedel har inga restriktioner och är tillåtna enligt WADAs regelverk) ökar inte prestationsförmågan när de används i doser som förskrivs i klinisk praxis. Höga doser av beta-agonister kan påverka muskelkraft och är inte tillåtna enligt WADAs regelverk. Norska skidåkare visade sig använda ipratropiumbromid som luftrörsvidgande läkemedel och använde beta-agonister i mycket liten utsträckning. Kommissionen arbetade tämligen intensivt under 5,5 månader med att klarlägga förhållanden inom norsk längdskidåkning. Intervjuer genomfördes och dokumentation studerades bland annat i syfte att finna oegentligheter och förhållanden som kunde förbättras. Det fanns en hel del 40 ALLERGI I PRAKXSIS 3/2017

6 Det är idrottsamhällets etiska skyldighet att uppmärksamma astmabesvär hos idrottsutövare och att vidta åtgärder för att belysa frågan och vidta förebyggande och terapeutiska åtgärder. FOTO: ISTOCK förhållanden som förtjänade kritik vad gäller den medicinska organisationen inom norsk längdskidåkning men kommissionen fann inga belägg för att doping eller annat fusk förekommit. Läkemedelsbehandling av astma hos norska längdskidåkare är i stora delar densamma som praktiseras i andra länder. I den mån behandlingen skiljer sig så är det inte på ett sätt som har någon som helst betydelse för fysisk prestationsförmåga. Det är således oklart varifrån sportjournalisterna som tvärsäkert påtalar fusk bland norska skidåkare hämtat sin information. Kommissionens arbete baserades på en omfattande dokumentation och redovisas i den 191 sidor långa rapporten. Medias anklagelser om fusk bland norska skidåkare har inte beledsagats av någon form av dokumentation utan förefaller mest vara baserade på den enskilda journalistens egna reflektioner och antaganden. Det är märkligt att denna typ av anklagelser får stå i stort sett oemotsagda. Den utredning som kommissionen gjorde och publicerade gav inget stöd för dessa beskyllningar om fusk. Under senare år har idrotten befunnit sig i en förtroendekris som uppkommit genom att enskilda idrottsutövare eller till och med hela nationer systematiskt använt otillåtna metoder för att nå bättre idrottsresultat. Denna utveckling har medfört att människor i allmänhet, vilka nästan undantagslöst vill ha en ren idrott, alltmer tappar förtroende för idrott. Situationen är allvarlig och risken att människor i allmänhet vänder ryggen åt elitidrott blir allt större. Som om inte situationen vore tillräckligt ansträngd så slår media upp stora rubriker om oegentligheter som helt och hållet tycks vara tagna ur luften och utgå från enskilda journalisters antaganden. Denna oseriösa journalistik lägger sten på börda vad gäller den negativa inställningen till elitidrott som växer fram bland såväl utövare som allmänheten. Det räcker gott med den negativa publicitet som idrotten får genom det faktiska fuskande som sker. Denna negativa publicitet behöver inte ytterligare förstärkas av oseriösa journalister som, baserat på spekulationer, antaganden och en vilja att synas för egen del beskyller idrottsutövare för fusk som de inte är skyldiga till. Frånsett att detta förstärker den förtroendekris som redan finns är det ju fråga om personliga anklagelser som måste uppfattas som djupt orättvisa av utövare som ägnar sig åt rent spel. Hela granskningskommissionens rapport på 191 sidor kan laddas ner från norska skidförbundets nätsidor: skiforbundet.no/langrenn/nyhetsarkiv /2017/2/granskingsutvalgets-offentlig gjoring/ REFERENSER 1. Global Initiative for Asthma. Global Strategy for Asthma Management and Prevention. wwwginasthmaorg Rundell KW, Anderson SD, Spiering BA, Judelson DA. Field exercise vs laboratory eucapnic voluntary hyperventilation to identify airway hyperresponsiveness in elite cold weather athletes. Chest 2004; 125(3): Holzer K, Anderson SD, Douglass J. Exercise in elite summer athletes: Challenges for diagnosis. J Allergy Clin Immunol 2002; 110(3): SE OCKSÅ SIDAN 44 ALLERGI I PRAKXSIS 3/