Att sluta som tränare. Sambandet mellan att sluta som tränare och motivation, psykologisk behovstillfredsställelse och stöd från föreningen.

Transkript

1 Att sluta som tränare Sambandet mellan att sluta som tränare och motivation, psykologisk behovstillfredsställelse och stöd från föreningen. Sofie Andersson VT 2016 Examensarbete, 30 hp Psykologprogrammet, 300 hp Handledare: Patrik Hansson och Tova Stenlund

2 Jag vill rikta ett stort tack till mina handledare Tova Stenlund och Patrik Hansson För deras expertis inom det statistiska området som för mig varit ovärderlig samt för deras engagemang och positiva inställning. Jag vill även passa på att tacka Susanne Tafvelin och Andreas Stenling För deras givmildhet och bidrag till denna uppsats. 2

3 ATT SLUTA SOM TRÄNARE SAMBANDET MELLAN ATT SLUTA SOM TRÄNARE OCH MOTIVATION, PSYKOLOGISK BEHOVSTILLFREDSSTÄLLELSE OCH STÖD FRÅN FÖRENINGEN Sofie Andersson Idrottstränare har viktiga roller i att få idrottsverksamheterna att gå runt och i att utveckla idrottarna såväl idrottsligt som personligt. Tränare som slutar kan leda till negativa följder både för idrottsföreningar och idrottare. Syftet med denna studie var att undersöka om motivation, psykologisk behovstillfredsställelse och stöd från föreningen kan predicera tränares intention att sluta och att de faktiskt slutar i en förening. En longitudinell design tillämpades där data samlades in vid tre olika tillfällen genom en enkät. Deltagarna (N = 335) var innebandytränare från svenska föreningar, med en medelålder på 41.65, varav 81.2 % var män. Resultatet visade att behovet av autonomi kunde predicera tränares intention att sluta och att behovet av kompetens kunde predicera att tränare faktiskt slutar i en förening. Stöd från föreningen och de olika motivationstyperna enligt Self-Determination Theory kunde varken predicera intention att sluta eller att faktiskt sluta. Detta tyder på att det kan vara värdefullt att lägga resurser på att öka behoven av autonomi och kompetens hos tränare, då det tycks kunna påverka att tränare stannar kvar i sina föreningar. Sports Coaches have important roles in getting sports activities to thrive and to develop the athletes, both athletically and personally. Coaches dropout can lead to negative implications, both on sports clubs and athletes. The purpose of this study was to examine whether motivation, psychological need satisfaction and support from the sport club can predict coaches turnover intention and their actual dropout. A longitudinal design was applied where data were gathered on three different occasions using a questionnaire. Participants (N = 335) were floorball coaches from Swedish sport clubs, with an average age of 41.65, of which 81.2 % were men. The results showed that the need for autonomy could predict coaches turnover intention and that the need for competence could predict their actual dropout. Support from the sport club and the different types of motivation according to the Self- Determination Theory could neither predict the turnover intention nor actual dropout. This suggests that it may be valuable to devote resources in increasing the needs for autonomy and competence in the coaches, since it seems to affect that the coaches remain in their sport club. Idrottstränare som väljer att sluta i en idrottsförening kan leda till många negativa följder för föreningen och dess idrottare (Ryan & Sagas, 2009). Erfarenhet, kunskap, talang och relationer är några av de saker som kan gå förlorade inom föreningen (Cunningham & Sagas, 2003). Dessutom kan det påverka idrottarna negativt eftersom tränare influerar sina idrottare på en mängd olika sätt. Det bör dock nämnas att detta inte gäller alla tränare, eftersom vissa tränare faktiskt kan orsaka mer skada än nytta för sina idrottare. Tränare har inte bara som uppgift att utveckla idrottarna inom de fysiska, taktiska, tekniska och mentala områdena utan även i att främja idrottarnas personliga och sociala utveckling (Woodman, 1993). När en tränare slutar innebär det att idrottsföreningen måste fylla den rollen med en ny person, vilket inte är en helt lätt uppgift då tränaruppdraget är en krävande roll som vanligtvis utförs på ideell basis (Larsson & Meckbach, 2010; Ryan & Sagas, 2009). Idrottsföreningar och idrottare kan därför gynnas av att tränare stannar kvar i sina idrottsföreningar under längre perioder. Det skulle även gynna hela idrottsrörelsen, 3

4 som är en av de mest populära fritidssysselsättningarna i dagens samhälle. Idrottsrörelsen aktiverar en stor del av Sveriges befolkning i alla åldrar, framför allt barn- och ungdomar (Riksidrottsförbundet, 2010). Innebandy är ett exempel på en relativt ung idrott som vuxit lavinartat sedan 1980-talet till att idag vara Sveriges största inomhusidrott. Svenska innebandyförbundet räknar med att en halv miljon svenskar spelar innebandy regelbundet. Att lyckas behålla tränare under längre perioder är framförallt viktigt inom unga idrotter, så som innebandyn, för att de ska ha möjlighet att fortsätta växa och utvecklas för att på sikt kunna konkurrera mot de mer etablerade idrotterna (Tervo & Nordström, 2014). Dessutom har det visat sig att nya tränare och tränares beteenden har stor betydelse vid unga flickors beslut om att fortsätta respektive sluta spela innebandy (Eliasson & Johansson, 2014). En stor del av den tidigare forskningen gällande att sluta inom idrottsvärlden berör de aktiva idrottarna. Liknande forskning gällande tränare är inte lika omfattande. Den här studien har som syfte att öka förståelsen för varför tränare väljer att sluta. Motivation anses vara en av de mest betydelsefulla faktorerna att undersöka när det gäller vad som kan förklara att tränare slutar (Guzman, Kieran & Grijalbo, 2015). Dessutom har tidigare studier visat att ledarskap, arbetstillfredsställelse och känslomässigt förhållande till en organisation kan påverka huruvida en person trivs med sitt arbete eller vill sluta (Cunningham & Sagas, 2003; Wells & Peachey, 2011). Därför kommer denna studie både att undersöka om olika motivationsfaktorer samt stöd från föreningen kan förklara att tränare väljer att sluta i en förening. Kortfattat kan motivation definieras som drivkraften att utföra en handling. En person som har energi att aktivt göra någonting kan anses motiverad, medan en person som inte har någon inspiration eller kraft att göra någonting kan anses omotiverad (Ryan & Deci, 2000). En högst aktuell och välanvänd motivationsteori är Self-Determination Theory (SDT) som tillämpas inom en mängd olika områden, bland annat inom arbetsliv, utbildning och idrott (Deci, Connell & Ryan, 1989). SDT ser på motivation som att det är dess kvalitet snarare än dess kvantitet som är av betydelse (Deci, & Ryan, 2000). Enligt SDT är motivation ett multidimensionellt koncept som kan ses som ett kontinuum. Det görs en central åtskillnad mellan autonom och kontrollerad motivation, samt mellan inre och yttre motivation. Kontinuumet börjar vid amotivation, som innebär en total avsaknad av motivation och är ett tillstånd associerat med starkt negativa emotionella, kognitiva och beteendemässiga konsekvenser. Kontinuumet fortsätter vidare till de fyra olika typerna av yttre motivation. De två första av dessa kategoriseras även som kontrollerade typer av motivation. Den ena är extern reglering, som innebär att beteendet styrs av konsekvenser i form av externa belöningar, undvikande av bestraffningar eller andra negativa konsekvenser. Nästa typ är introjekterad reglering, som också innebär att beteendet styrs av konsekvenser, men istället för att konsekvenserna kommer utifrån, utgår de från personen själv. Det kan till exempel handla om skuld- eller skamkänslor. Nästa två typer av yttre motivation kategoriseras även som autonoma typer av motivation. Vid identifierad reglering börjar beteendet mer och mer styras av personen själv, men det finns fortfarande ett yttre mål i sikte. Den sista typen av yttre motivation är integrerad reglering och där är beteendet fullständigt integrerat med personens egna värderingar och identitet. Slutligen kommer den eftersträvansvärda inre motivationen, som innebär att beteendena är frivilligt valda och att de drivs av engagemang och inre belöningar i form 4

5 av njutning och intresse (Deci & Ryan, 2000; Haivas, Hofmans, & Pepermans, 2013; McLean, Mallett & Newcombe, 2012). Inre motivation uppvisar positiva effekter på individers beteenden, prestationer och välmående. Jowett (2008) hävdar att enligt SDT upplever tränare som drivs av inre motivation, tillfredsställelse, lycka och känslor av framgång. De som drivs av yttre motivation upplever istället att de är kontrollerade och tvingade att utföra sina tränaruppdrag för att uppnå positiva konsekvenser som exempelvis status och bekräftelse från omgivningen. Resultaten från Guzman et al. (2015) indikerade att endast amotivation var den motivationstyp enligt SDT som ansågs vara en riskfaktor för att tränare väljer att sluta. Även Pelletier, Fortier, Vallerand och Brière (2001) beskriver amotivation som en allvarlig maladaptiv motivationstyp som leder till att många tränare slutar. SDT vilar på antagandet att alla människor har tre grundläggande psykologiska behov; att känna autonomi, kompetens och samhörighet. Att känna autonomi innebär en upplevelse av valmöjligheter, frihet och en känsla av att den aktivitet som utförs är grundad i den egna fria viljan. Att känna kompetens innebär att kunna interagera effektivt med sin omgivning. För att behovet av kompetens ska underhållas är lagom svåra utmaningar essentiella, då de sätter kunskaperna på prov samtidigt som de bidrar till personlig utveckling. Att känna samhörighet innebär att tillhöra en trygg social kontext, där relationer till andra kan frodas och utvecklas. Dessutom krävs ömsesidiga handlingar i att både ge och ta emot kärlek, omtanke och stöd, för att behovet av samhörighet ska kunna uppfyllas (Solstad, Hoye, & Ommundsen, 2015). Uppfyllande av samtliga tre psykologiska behov benämns behovstillfredsställelse, vilket anses påverka motivationens kvalité (Deci & Ryan, 2000; Gagné & Deci, 2005). Guzman et al. (2015) fann stöd för att behovet av kompetens var en prediktiv faktor för att tränare slutar. Detsamma tycktes inte gälla behoven av autonomi och samhörighet enligt deras studie. I motsats till detta kom Van den Broeck, Vansteenkiste, De Vitte, Soenens, och Lens (2010) fram till att behovet av autonomi var en prediktiv faktor till att medarbetare slutar i en organisation, medan behoven av kompetens och samhörighet inte uppvisade några signifikanta samband med att sluta i deras studie. Ytterligare en studie fann att behoven av autonomi och kompetens var direkt kopplade till intentionen att sluta, men att behovet av samhörighet inte uppvisade något direkt samband (Haivas et al., 2013). Trots att behovstillfredsställelse påverkar kvaliteten av motivationen, visade studien av Guzman et al. (2015) att behovet av kompetens var en starkare prediktiv faktor än motivationstyp i att förutse att tränare slutar. Studien indikerade även att bristande behovstillfredsställelse kan leda till utbrändhet. Vidare menar författarna att det krävs mer forskning för att undersöka dessa samband (Guzman et al., 2015). Sett till ovan nämnda studiers motsägande resultat tycks det angeläget med mer forskning gällande den psykologiska behovstillfredsställelsens betydelse för att tränare slutar i idrottsföreningar. Motivation och behovstillfredsställelse påverkar såväl tränares egen trivsel och välmående som deras interaktioner med idrottarna, vilket i allra högsta grad även kan påverka idrottarnas motivation, välmående och prestationer (Deci & Ryan, 2000; Mageau & Vallerand, 2003; McLean, et al., 2012, Stebbings, Taylor & Spray, 2015). Tränare som drivs av inre motivation tenderar att bete sig autonomistödjande gentemot sina idrottare. 5

6 Även tränare kan gynnas av att bemötas med autonomistöd från sin ledning. Autonomistödjande beteenden beskrivs som huruvida ledare förstår och uppmärksammar sina medarbetares perspektiv, delar med sig av betydelsefull information, erbjuder valmöjligheter och uppmuntrar medarbetares initiativ samt huruvida ledare visar förtroende för sina medarbetares förmågor (Baard, Deci & Ryan, 2004). Autonomistöd handlar således inte om jobbegenskaper utan om det interpersonella klimat som skapas mellan ledare och medarbetare (Gagné & Deci, 2005). Denna typ av autonomistödjande beteenden har visat sig ha positiv inverkan på behovstillfredsställelse och inre motivation (Solstad et al., 2015). Genom att ta hänsyn till medarbetares grundläggande psykologiska behov kan ledare erbjuda en social kontext som ger goda förutsättningar för att medarbetares behovstillfredsställelse uppfylls. Medarbetare som upplever sina ledare som autonomistödjande rapporterar högre arbetstillfredsställelse och större förtroende för organisationen (Baard et al., 2004). Enligt Deci, Connell och Ryan (1989) kan en arbetsplats sociala omgivning i allra högsta grad påverka medarbetares motivation och deras välmående. Den sociala omgivningen handlar bland annat om ledarskap och organisationsmiljö. Om dessa faktorer stödjer medarbetarnas autonomi har det visat sig att deras behovstillfredsställelse främjas och därmed också deras autonoma motivation. Det leder i sin tur till effektiva prestationer, arbetstillfredsställelse, positiv attityd till arbetet, psykologiskt välmående och organisatoriskt engagemang (Gagné & Deci, 2005). De flesta tränare inom svensk idrottsverksamhet arbetar ideellt (Larsson & Meckbach, 2010). Likt resultat från studier inom arbetslivet visade en studie på volontärarbetare att autonomistöd även hade stor betydelse för volontärarbetares engagemang i arbetet (Allen & Bartle, 2014). Utöver betydelsen att en organisation bemöter sina medarbetare autonomistödjande, har det visat sig vara betydelsefullt att medarbetare upplever att organisationen värdesätter deras åtaganden och bryr sig om deras välmående (Eisenberg, Cummings, Armeli, & Lynch, 1997). Detta kan benämnas Perceived organizational support (POS), vilket kan översättas som upplevt stöd från organisationen. Högt POS gällande tränare kan innebära att tränarens behov av godkännande, förtroende och sociala identitet uppfylls samt att beteenden och prestationer utöver det vanliga uppmärksammas och belönas. Det kan skapa en starkare känslomässig relation till föreningen och resultera i ökade ansträngningar för föreningens bästa. I kontrast till detta skulle indikationer om att en förening inte värdesätter en tränares ansträngningar och välmående kunna resultera i lägre POS och därmed färre upplevda förpliktelser gentemot föreningen. Risken är att tränaren minskar sitt engagemang och eventuellt söker sig vidare någon annanstans eller helt enkelt slutar (Eisenberg et al., 1997). Tidigare studier har visat att POS och autonomistöd från ledningen ökade den autonoma motivationen hos medarbetarna, vilket även förbättrade deras arbetstillfredsställelse samt minskade deras intentioner att sluta (Gillet, Gagné, Sauvage re & Fouquereau, 2013). Sammanfattningsvis kan det konstateras att tränare har flera viktiga roller samtidigt som de ställs inför en mängd olika krav (Larsson & Meckbach, 2010; Woodman, 1993). Tränare som slutar kan leda till flera olika negativa följder (Ryan & Sagas, 2009). Tidigare studier har visat att motivation är en betydelsefull faktor att undersöka när det 6

7 handlar om att öka förståelsen för varför tränare väljer att sluta (Guzman et al., 2015). Enligt SDT påverkar den psykologiska behovstillfredsställelsen motivationens kvalitet där den inre motivationen är att eftersträva, då den för med sig många positiva effekter både för tränaren själv och för tränarens omgivning. På samma sätt som tränare påverkar sina idrottare, påverkas tränaren av ledningen i föreningen. Autonomistöd och POS är betydelsefulla faktorer som är nära relaterade till arbetstillfredsställelse och främjande av de grundläggande psykologiska behoven, vilket har visat sig minska tränares intentioner att sluta (Eisenberg et al., 1997; Gillet et al., 2013). Det saknas dock fortfarande studier inom innebandyområdet, som framförallt märks i en brist på studier med psykologiska perspektiv. För att innebandyn liksom andra nya idrottsinriktningar ska fortsätta utvecklas och kunna konkurrera mot de mer etablerade idrotterna krävs mer forskning som tar hänsyn till psykologiska aspekter (Tervo & Nordström, 2014). Denna studie ämnar bidra till att utöka den psykologiska kunskapen inom innebandyn i hopp om fortsatt utveckling. Syfte Syftet med den här studien var att undersöka om motivation, psykologisk behovstillfredsställelse och stöd från föreningen kan predicera innebandytränares intention att sluta och att de faktiskt slutar i en förening. Specifikt ställdes följande frågeställningar: 1. Kan innebandytränares upplevelser av olika motivationstyper, psykologisk behovstillfredsställelse och upplevt stöd från föreningen predicera deras intention att sluta i en förening? 2. Kan innebandytränares upplevelser av olika motivationstyper, psykologisk behovstillfredsställelse och upplevt stöd från föreningen samt intention att sluta predicera att de faktiskt slutar i en förening? Metod Studien är en del av forskningsprojektet Implementering av behovsfrämjande strukturer i svenska innebandyföreningar: En flernivåanalys som drivs av doktorand Andreas Stenling och universitetslektor Susanne Tafvelin vid Umeå universitet. Projektet är finansierat av Svenska innebandyförbundet. I denna uppsats behandlas ett av projektets delsyften vilket är att undersöka motivationsfaktorer som kan relateras till att innebandytränare fortsätter eller slutar som tränare. Deltagare Deltagarna i denna studie är innebandytränare från 41 olika föreningar i Sverige. Enkäterna som användes för att samla in data skickades ut via e-post och besvarades av både tränare och andra typer av ledare inom föreningen (ordförande, styrelsemedlem etc.). Då denna studie hade som syfte att specifikt undersöka tränare inkluderades endast de deltagare som kategoriserade sig som tränare i analyserna. Datainsamlingen skedde vid tre olika tillfällen med ungefär ett års mellanrum. Vid T1 skickades webbenkäten ut till 1059 ledare och besvarades av 360 ledare (svarsfrekvens %). Av dessa kategoriserade sig 335 som tränare och inkluderades därför i denna studie. Vid T2 7

8 skickades webbenkäten ut till de 360 ledare som deltog i T1 och besvarades av 175 ledare (svarsfrekvens %), varav 153 kategoriserade sig som tränare. Webbenkäten vid T3 skickades ut till de 360 ledare som deltog i T1 och besvarades av 159 ledare (svarsfrekvens %), varav 148 hade kategoriserat sig som tränare vid T1. Deltagarnas ålder varierade mellan år (M = 41.65, SD = 7.04). 272 var män (81.2 %), 59 var kvinnor (17.6 %), 4 (1.2 %) besvarade inte frågan. Instrument Projektledarna Andreas Stenling och Susanne Tafvelin utformade den enkät som användes vid T1 och T2. Enkäten var uppdelad i fyra områden, bestående av olika subkategorier (redovisas nedan inom parantes) och den konstruerades utifrån tidigare forskning och redan befintliga formulär inom de aktuella områdena som enkäten avsåg. Dessutom samlades en del bakgrundsinformation in. Översättning av enkäten utfördes i två steg: först översattes enkäten från engelska till svenska. Denna översättning diskuterades till konsensus nåtts. I det andra steget översattes enkäten tillbaka till engelska och diskuterades återigen till konsensus nåtts. Om oklarheter i översättning uppdagades i det andra steget, återgick man till det första steget. Motivation (Inre motivation (IM), Integrerad reglering (IG), Identifierad reglering (ID), Introjekterad reglering (IJ), Extern reglering (EXT), Amotivation (AM)). Detta område bestod av 22 påståenden gällande olika orsaker till varför personer är tränare. Påståendena utformades i syfte att behandla olika typer av motivation enligt SDT utifrån en tränares perspektiv med inspiration från självskattningsformuläret Coach Motivation Questionnaire som uppvisat god intern konsistens för samtliga delskalor (α =.71.87) samt god konvergent, diskriminant och konstruktvaliditet (McLean, Mallet, & Newcombe, 2012). Den interna konsistensen för skalorna i denna studie visas i Tabell 1. Fyra påståenden berörde IM (ex: För att jag tycker att det är stimulerande ). Tre påståenden berörde IG (ex: För att vara tränare är en grundläggande del av vem jag är ). Tre påståenden berörde ID (ex: För att det bidrar till min utveckling som person ). Fyra påståenden berörde IJ (ex: För att om jag slutar skulle det betyda att jag har misslyckats ). Fyra påståenden berörde EXT (ex: För att få erkännande av andra ). Fyra påståenden berörde AM (ex: Ibland vet jag inte varför jag fortsätter som tränare ). Samtliga påståenden besvarades genom en sjugradig Likertskala som stäckte sig från stämmer inte alls till stämmer mycket bra, där höga poäng innebar att de rapporterat en hög grad av respektive typ av motivation. Vissa frågor var dock ställda i motsatt riktning där det tvärtemot betydde att låga poäng innebar att de rapporterat en hög grad av respektive typ av motivation. Dessa omkodades inför analysen. Psykologisk behovstillfredsställelse (Autonomi, Kompetens och Samhörighet). Detta område innehöll 17 påståenden gällande tränares upplevelser av sitt ledaruppdrag i sin förening. Påståendena ämnade mäta tränarnas upplevelser av autonomi, kompetens och samhörighet utifrån SDT och utformades utifrån ett redan befintligt självskattningsformulär gällande upplevd behovstillfredsställelse på arbetet (Van den Broeck et al., 2010). Den befintliga skalan har uppvisat acceptabel intern konsistens gällande autonomi (α =.85), kompetens (α =.86) och samhörighet (α =.86) (Vander Elst, Van den Broeck, De Witte, & De Cuyper, 2012) samt god kriterievaliditet och diskriminant validitet (Van den Broeck et al., 2010). Den interna konsistensen för 8

9 skalorna i denna studie visas i Tabell 1. Behovet av autonomi mättes genom sex påståenden (ex: Jag känner mig fri att genomföra mina arbetsuppgifter på det sätt jag tror är bäst ). Behovet av kompetens mättes genom fem påståenden (ex: Jag är bra på de saker jag gör som ledare ). Behovet av samhörighet mättes genom sex påståenden (ex: I min förening känner jag mig som en del av en grupp ). Samtliga påståenden besvarades genom en femgradig Likertskala som stäckte sig från instämmer inte alls till instämmer helt och hållet, där höga poäng innebar att de rapporterat en hög grad av upplevd behovstillfredsställelse. Vissa frågor var dock ställda i motsatt riktning där det tvärtemot betydde att låga poäng innebar att de rapporterat en hög grad av upplevd behovstillfredsställelse. Dessa omkodades inför analysen. Stöd från föreningen (Autonomistöd och Perceived organizational support (POS)). Detta område berörde tränares upplevelser av stöd från sin förening och bestod av de två underkategorierna autonomistöd och POS. Sju påståenden behandlade autonomistöd (ex: Min förening visar förtroende för min förmåga ) och utformades utifrån SDT (Baard, et al., 2004). Åtta påståenden behandlade POS (ex: Hjälp är tillgänglig från min förening när jag har problem ) och utformades utifrån tidigare studier som redovisat god intern konsistens (α =.90) och diskriminant validitet (Eisenberg et al., 1997). Den interna konsistensen för skalorna i denna studie visas i Tabell 1. Samtliga påståenden besvarades genom en sjugradig Likertskala som stäckte sig från stämmer inte alls till stämmer helt och hållet, där höga poäng innebar att de rapporterat en hög grad av upplevt stöd från föreningen. Vissa frågor var dock ställda i motsatt riktning där det tvärtemot betydde att låga poäng innebar att de rapporterat en hög grad av upplevt stöd från föreningen. Dessa omkodades inför analysen. Intention att sluta. Detta område berörde tränarnas intention att sluta och utformades med stöd i tidigare studier gällande intention att sluta utifrån ett SDTperspektiv (Haivas, et al., 2013). Området bestod av två påståenden ( Det är troligt att jag kommer sluta som tränare i den här föreningen inom det närmsta året och Jag tänker ofta på att lämna den här föreningen ). Påståendena har tidigare uppvisat god intern konsistens (α =.71) (Haivas, et al., 2013). Den interna konsistensen för denna studie visas i Tabell 1. Båda påståendena besvarades genom en 7-gradig Likertskala, som stäckte sig från stämmer inte alls till stämmer helt och hållet, där höga poäng innebar att de rapporterat en hög grad av intention att sluta. Vid T3 bestod enkäten (endast) av frågan Är du fortfarande aktiv som innebandytränare?. Svaren kodades enligt följande: slutat = 1 och inte slutat = 0. Procedur Svenska innebandyförbundet genomförde i maj 2014 en föreningsutvecklingsvecka för representanter från olika svenska innebandyföreningar. Efter veckans avslut insamlades e-postadresser till ledare i föreningarna genom kontakt med de olika föreningarnas ordförande alternativt genom att en forskningsassistent letade upp e-postadresser via föreningarnas hemsidor. Studien var av longitudinell design där data samlades in genom en enkät som skickades ut via e-post vid tre olika tillfällen; maj 2014 (T1), maj 2015 (T2) och mars 2016 (T3). Vid varje tillfälle hölls enkäten öppen under ett par veckor och innan 9

10 den stängdes ner skickades ett antal påminnelser ut till de deltagare som inte hade besvarat enkäten och som inte heller hade tackat nej till att delta. Dataanalys IBM SPSS Statistics 23 användes vid dataanalyserna. Inledningsvis undersöktes ifall resultaten för skalorna var normalfördelade samt intern konsistens för samtliga skalor (se Tabell 1). Skewness och kurtosis värden visade på normalfördelning. Vidare genomfördes två bortfallsanalyser genom oberoende t-test och Chi-2-test beroende på aktuell variabels skalenivå. Syftet med den första bortfallsanalysen var att undersöka om det fanns några skillnader mellan den grupp tränare som valde att svara vid både T1 och T2 i jämförelse med den grupp tränare som valde att svara vid T1 men inte vid T2. Syftet med den andra bortfallsanalysen var att undersöka om det fanns några skillnader mellan den grupp tränare som svarade vid både T1 och T3 i jämförelse med den grupp tränare som svarade vid T1 men inte vid T3. Efter kontroll av normalfördelning, multikollinearitet och homoskedasticitet utfördes regressionsanalyserna. En multipel hierarkisk regressionsanalys genomfördes i syfte att besvara den första frågeställningen gällande vilka faktorer som kan förklara innebandytränares intention att sluta i en förening. Vid denna kontrollerades det för ålder och intention att sluta vid T1. En logistisk hierarkisk regressionsanalys utfördes i syfte att besvara den andra frågeställningen gällande vilka faktorer som kan förklara att innebandytränare faktiskt slutar i en förening, eftersom den beroende variabeln att faktiskt sluta är kategorisk. Även här kontrollerades det för ålder. Etiska ställningstaganden Projektet för datainsamlingen är etikprövat och godkänt vid den Regionala Etikprövningsnämnden i Umeå (Dnr Ö). De personuppgifter som samlades in var e-postadress, namn och personnummer. Det tydliggjordes att detta endast var av anledningen att senare kunna matcha svaren vid de olika mättillfällena. Deltagandet var frivilligt. Resultat I Tabell 1 presenteras den deskriptiva statistiken för de olika skalorna i enkäten. Vid T3 rapporterade 23 tränare (15.5 %) att de hade slutat och 125 tränare (84.5 %) att de fortfarande var kvar som tränare i föreningen. 10

11 Tabell 1. Deskriptiv statistisk i form av medelvärden (M), standardavvikelser (SD), intern konsistens (a), skewness och kurtosis för samtliga variabler vid T1 samt TOI vid T2. M SD a skewness kurtosis Autonomi Kompetens Samhörighet Autonomistöd POS IM IG ID IJ EXT AM TOI T TOI T Not: IM= Inre motivation, IG= Integrerad reglering, ID= Identifierad reglering, IJ= Introjekterad reglering, EXT= Extern reglering, AM= Amotivation, POS= Perceived organizational support, TOI= Intention att sluta. Resultatet av den första bortfallsanalysen, mellan T1 och T2, visar att de tränare som svarade vid T1 men inte vid T2 skattade signifikant högre på skalan AM, t (-2.38), df = 329, p =.018 och intention att sluta vid T1 t (-3.43), df = , p <.001, samt signifikant lägre på skalan IM, t (2.16), df = 330, p =.031, än de tränare som svarade vid både T1 och T2. Gällande resterande variabler uppvisades inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Resultatet av den andra bortfallsanalysen, mellan T1 och T3, visar att de tränare som svarade vid T1 men inte vid T3 var signifikant yngre, t (2.82), df = 331, p =.005, samt skattade signifikant högre intention att sluta vid T1, t (-3.50), df = , p <.001, än de tränare som svarade vid både T1 och T3. Gällande resterande variabler uppvisades inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Resultatet av korrelationsanalysen (se Tabell 2) visar att det fanns ett negativt signifikant samband mellan autonomi och intention att sluta vid T2 (r = -.47, p <.001), mellan kompetens och intention att sluta vid T2 (r = -.17, p =.032), mellan samhörighet och intention att sluta vid T2 (r = -.34, p <.001), mellan autonomistöd och intention att sluta vid T2 (r = -.33, p <.001), samt mellan IM och intention att sluta vid T2 (r = -.21, p =.009). Dessutom fanns det ett positivt signifikant samband mellan AM och intention att sluta vid T2 (r =.40, p <.001), samt mellan intention att sluta vid T1 och intention att sluta vid T2 (r =.49, p <.001). POS, IG, ID, IJ och EXT uppvisade inga signifikanta samband med intention att sluta vid T2 och uteslöts därför ur den följande multipla hierarkiska regressionsanalysen. Den enda bakgrundsvariabel som uppvisade ett signifikant samband med intention att sluta vid T2 var ålder (r =.17, p =.034). 11

12 Tabell 2. Korrelationer mellan samtliga variabler Ålder (1) - Kön (2).14* - Autonomi (3) Kompetens (4) ** - Samhörighet (5) **.32** - Auto. stöd (6) **.25**.69** - POS (7) **.26**.68**.85** - IM (8) **.47**.43**.21**.33** - IG (9) **.47**.36**.27**.26**.66** - ID (10) -.19** *.32**.27**.27**.28**.47**.65** - IJ (11) ** **.26** - EXT (12) -.13* **.29**.44**.45** - AM (13) ** -.34** -.46** -.34** -.39** -.47** -.38** -.20**.19**.09 - TOI T1 (14) ** -.14* -.42** -.39** -.40** -.29** -.18** ** - TOI T2 (15).17* ** -.17* -.34** -.33** ** **.49** - Slutat T3 (16) -.17* ** -.20* **.29**.42** - *p <.05, **p <.01. Not: Auto. stöd= Autonomistöd, POS= Perceived organizational support, IM= Inre motivation, IG= Integrerad reglering, ID= Identifierad reglering, IJ= Introjekterad reglering, EXT= Extern reglering, AM= Amotivation, TOI T1=Intention att sluta vid T1, TOI T2= Intention att sluta vid T2, Slutat T3= Att faktiskt sluta vid T3. 12

13 Gällande att faktiskt sluta visade korrelationsanalysen att det fanns ett negativt signifikant samband mellan autonomi och att faktiskt sluta (r = -.23, p =.005) samt mellan kompetens och att faktiskt sluta (r = -.20, p =.013). Dessutom fanns det ett positivt signifikant samband mellan AM och att faktiskt sluta (r =.21, p =.009), mellan intention att sluta vid T1 och att faktiskt sluta (r =.29, p <.001), samt mellan intention att sluta vid T2 och att faktiskt sluta (r =.42, p <.001). Samhörighet, autonomistöd, POS, IM, IG, ID, IJ och EXT uppvisade inga signifikanta samband med att faktiskt sluta och uteslöts därför ur den följande logistisk hierarkiska regressionsanalysen. Den enda bakgrundsvariabeln som uppvisade ett signifikant samband med att faktiskt sluta var ålder (r = -.17, p =.037). Vidare redovisas resultatet för den multipla hierarkiska regressionsanalysen (se Tabell 3) som utfördes i syfte att undersöka frågeställningen gällande vilka faktorer som kan predicera innebandytränares intention att sluta i en förening. Intention att sluta vid T2 användes som beroende variabel medan autonomi, kompetens, samhörighet, autonomistöd, IM och AM vid T1 användes som oberoende variabler. Eftersom även ålder uppvisade ett signifikant samband med den beroende variabeln i korrelationsanalysen kontrollerades det för ålder i regressionsanalysen. Dessutom kontrollerades det för intention att sluta vid T1. POS, IG, ID, IJ och EXT vid T1 användes inte som oberoende variabler eftersom dessa variabler inte uppvisade några signifikanta samband med intention att sluta vid T2 i korrelationsanalysen. Tabell 3. Multipel hierarkisk regressionsanalys där intention att sluta vid T2 prediceras. ΔR 2 b β Steg (Ålder) TOI T1 Steg Ålder *.493*** TOI T **.320*** Autonomi *** Kompetens Samhörighet Autonomistöd IM.046 AM.053 *p <.05, **p <.01, ***p <.001. Not: TOI T1= Intention att sluta vid T1, IM= Inre motivation, AM= Amotivation Ålder och intention att sluta vid T1 fördes in i Steg 1 och förklarade 27 % av variansen av intention att sluta vid T2. När autonomi, kompetens, samhörighet, autonomistöd, IM och AM fördes in i Steg 2 förklarade modellen som helhet 35.8 %, F (6, 149) = 10.4, p < 001 av den totala variansen av intention att sluta vid T2. De fem oberoende variablerna förklarade ytterligare 8.8 % av variansen av intention att sluta vid T2 efter att ålder och intention att sluta vid T1 kontrollerats för, ΔR 2 =.088, F (6, 149) = 3.4, p = 004. I den slutliga modellen var endast ålder (β =.18, p =.006), intention att sluta vid T1 (β =.32, p <.001) och autonomi statistiskt signifikanta (β = -.29, p =.001). 13

14 Slutligen redovisas resultaten för den logistisk hierarkiska regressionsanalysen (se Tabell 4) som utfördes i syfte att undersöka frågeställningen gällande vilka variabler som kan predicera att innebandytränare faktiskt slutar i en förening. Att faktiskt sluta användes som beroende variabel och autonomi, kompetens, AM och intention att sluta vid T1 användes som oberoende variabler. Eftersom även ålder uppvisade ett signifikant samband med den beroende variabeln i korrelationsanalysen kontrollerades det för ålder i regressionsanalysen. Samhörighet, autonomistöd, POS, IM, IG, ID, IJ och EXT vid T1 användes inte som oberoende variabler eftersom de inte uppvisade några signifikanta samband med att faktiskt sluta i korrelationsanalysen. Tabell 4. Logistisk hierarkisk regressionsanalys där risken att faktiskt sluta prediceras. 95 % K.I. 95 % K.I. b för oddskvot Oddskvot för oddskvot undre övre Ålder -.14** Autonomi Kompetens -.23* AM TOI T1.26* *p <.05, **p <.01. Not: AM= Amotivation, TOI T1= Intention att sluta vid T1. Även efter att ålder kontrollerats för i ett första steg var hela modellen innehållande samtliga fem variabler (ålder, autonomi, kompetens, AM och intention att sluta vid T1) statistiskt signifikant, χ2 (5, N = 143) = 27.4, p <.001, vilket indikerar att modellen kunde skilja på de tränare som faktiskt slutat och de tränare som fortfarande var kvar i föreningen. Modellen som helhet förklarade mellan 17.5 % (Cox & Snell R 2 ) och 30.9 % (Nagelkerke R 2 ) av variansen av att faktiskt sluta % av deltagarna klassificerades korrekt. Ålder, kompetens och intention att sluta vid T1 kunde erbjuda unika statistiskt signifikanta bidrag till modellen, medan autonomi och AM inte kunde det. Oddskvoten för ålder var.87. Eftersom svaren från enkäten vid T3 kodades som slutat = 1 och inte slutat = 0 indikerar en oddskvot under 1 att för varje extra år är det mindre troligt att tränare faktiskt slutar i en förening när det kontrolleras för andra faktorer i modellen. Oddskvoten för kompetens var.80, vilket indikerar att ju mer kompetens tränare upplever desto mindre troligt är det att tränare faktiskt slutar i en förening när det kontrolleras för andra faktorer i modellen. Oddskvoten för intention att sluta vid T1 var 1.30, vilket indikerar att ju mer intention att sluta tränare upplevde vid T1 desto mer troligt är det att tränare faktiskt slutar i en förening vid en uppföljning två år senare när det kontrolleras för andra faktorer i modellen. 14

15 Diskussion Studiens huvudsakliga syfte var att undersöka om motivation, psykologisk behovstillfredsställelse och stöd från föreningen kan predicera innebandytränares intention att sluta samt att de faktiskt slutar i en förening. Syftet delades upp i två frågeställningar där den första frågeställningen behandlade intention att sluta och den andra frågeställningen behandlade att faktiskt sluta. Resultatet visade att ingen av motivationstyperna kunde predicera varken tränares intention att sluta eller att faktiskt sluta i en förening. Gällande psykologisk behovstillfredsställelse kunde endast behovet av autonomi predicera tränares intention att sluta medan endast behovet av kompetens kunde predicera att faktiskt sluta. Stöd från föreningen i form av autonomistöd och POS kunde varken predicera tränares intention att sluta eller att faktiskt sluta. Att endast behovet av autonomi kunde predicera tränares intention att sluta går delvis i linje med den tidigare studie som menade att både behoven av autonomi och kompetens var direkt kopplade till intentionen att sluta (Haivas et al., 2013). Behovet av kompetens kunde dock inte predicera intention att sluta i denna studie. Däremot kunde behovet av kompetens predicera att faktiskt sluta i denna studie, vilket stödjer Guzman et al. (2015) som kom fram till liknande resultat. En studie som undersökte medarbetare i en organisation kom fram till att behovet av autonomi var en prediktiv faktor för att medarbetare slutar i en organisation men att detsamma inte gällde behoven av kompetens och samhörighet, vilket är motsägande till resultatet i denna studie (Van den Broeck et al., 2010). Eftersom resultatet är hämtat ur en annan kontext än idrott, bör det dock relateras till denna studie med försiktighet. Det kan tänkas finnas en skillnad mellan att vara medarbetare på ett jobb som ger betalt och som är en daglig sysselsättning i jämförelse med att frivilligt engagera sig som tränare som ett fritidsintresse. Ändå är resultatet inte helt ointressant för denna studie då en tidigare studie utförd på volontärarbetare visade att autonomistöd även hade stor betydelse för volontärarbetares engagemang i arbetet (Allen & Bartle, 2014). Det som kan konstateras gällande betydelsen av psykologisk behovstillfredsställelse för tränares intention att sluta och att faktiskt sluta är att tidigare studier inte är överens och att denna studies resultat därför till viss del går i linje med och till viss del motsäger den tidigare forskningen. Det är av intresse att vidare reflektera kring hur det kommer sig att behovet av autonomi tycks kunna predicera intention att sluta medan behovet av kompetens tycks kunna predicera att faktiskt sluta. Medan behovet av kompetens handlar om att mötas av lagom svåra utmaningar för att ens kunskaper ska sättas på prov och för att det ska bidra till personlig utveckling, handlar behovet av autonomi om att uppleva valmöjligheter, frihet och att ens uppgifter utförs av egen fri vilja (Solstad et al., 2015). Kan skillnaden förklaras av att det faktiskt går att fortsätta sitt tränaruppdrag trots att en känner sig tvingad att utföra sina uppgifter i jämförelse med att uppgifterna upplevs som alltför enkla eller alltför svåra? Att känna sig tvingad att fortsätta skulle kunna handla om vetskapen om att föreningen och laget inte klarar sig utan dig som tränare och att det är svårt att rekrytera en ny tränare som ersättare om du väljer att sluta. Dessutom kanske du som tränare är förälder till en spelare i laget, vilket gör det ännu svårare att sluta. Tränarrollen innebär 15

16 många olika uppgifter (Woodman, 1993). Upplevs dessa uppgifter som alltför påfrestande skulle det istället kunna leda till en känsla av att laget kanske faktiskt klarar sig bättre utan dig som tränare, eller att det till och med går så långt att du utvecklar en ohälsosam stressproblematik som gör att du måste sluta. Stressproblematik och utbrändhet bland tränare är ett område i behov av mer forskning (Raedeke, Granzyk & Warren, 2000). Medan ett icke-tillfredsställt behov av autonomi kanske främst leder till missnöje, kanske ett icke-tillfredsställt behov av kompetens leder till känslor av oduglighet och i värsta fall stressproblematik. Något som skulle kunna förklara att de två behoven predicerar intention att sluta och att faktiskt sluta på olika sätt. I relation till tidigare studier borde AM ha kunnat predicera både intention att sluta och att faktiskt sluta. Flera tidigare studier har nämligen indikerat att AM är den motivationstyp enligt SDT som är en riskfaktor för att tränare slutar (Guzman et al., 2015, Pelletier, et al., 2001). Denna studie gav varken stöd för att AM eller någon av de andra motivationstyperna kunde predicera att tränare faktiskt slutar i en förening. Eftersom AM är ett tillstånd associerat med starkt negativa emotionella, kognitiva och beteendemässiga konsekvenser (Deci & Ryan, 2000) kan det tänkas kunna predicera både intention att sluta och att faktiskt sluta. Resultatet i denna studie stödjer dock en tidigare studie som visat indikationer om att behovet av kompetens verkar vara en starkare prediktiv faktor än motivationstyp avseende att predicera att tränare slutar (Guzman et al., 2015). Stöd från föreningen i form av POS och autonomistöd visade sig varken kunna predicera intention att sluta eller att faktiskt sluta i denna studie. Ett resultat som inte var förväntat sett till tidigare forskning som antytt att både POS och autonomistöd ökar den autonoma motivationen hos medarbetare, vilket förbättrar arbetstillfredsställelse och minskar intention att sluta (Baard et al. 2004; Eisenberg et al., 1997; Gillet et al., 2013). I den här studien har arbetstillfredsställelse inte undersökts specifikt, men det kan tänkas ha en nära koppling till intention att sluta. Tränare i ett idrottslag behöver inte enbart förlita sig på stöd från föreningen, utan stöd kan lika gärna komma från spelarna i laget, ledarstaben och föräldrar till spelarna i laget, alternativt även hemifrån. Dessa stödfaktorer har dock inte undersökts i den här studien utan skulle kunna tänkas vara en del av den varians som inte kunde förklaras av de faktorer som ingick i denna studie. Begränsningar Flera faktorer kan ha haft betydelse för resultatet i denna studie. Med en longitudinell design är det inte ovanligt med låg svarsfrekvens. Denna studie har dock lyckats upprätthålla en godtagbar svarsfrekvens genom samtliga mättillfällen. De påminnelser som skickades ut kan ha bidragit till det. Trots att svarsfrekvensen var godtagbar vid samtliga mättillfällen utfördes bortfallsanalyser för att undersöka om det fanns några signifikanta skillnader mellan den grupp tränare som valde att svara och de som inte svarade. Den grupp tränare som valde att svara vid T1 men inte vid T2 hade högre AM och intention att sluta, samt lägre IM än den grupp tränare som svarade vid båda tillfällena. Den grupp tränare som valde att svara vid T1 men inte vid T3 var yngre och hade högre intention att sluta än den grupp tränare som svarade vid båda tillfällena. Det skulle kunna vara så att de tränare som inte svarade vid de uppföljande mättillfällena 16

17 redan hade slutat i föreningen och därför inte ansåg sig ha något intresse av att svara på enkäterna, vilket kan ha påverkat resultatet på olika sätt. Kanske hade det resulterat i fler signifikanta prediktioner om dessa personers upplevelser hade inkluderats i analyserna. Dessutom kanske de tränare som upplevde sig kontrollerade och tvingade att utföra sina tränaruppdrag och som upplevde att de inte hade stöd från sin förening inte heller tog sig tid att svara på enkäten, på grund av en avsaknad av förpliktelsekänsla gentemot föreningen (Eisenberg et al., 1997). Då denna studie endast insamlat data genom självskattning, medför det både för- och nackdelar. Självskattningar innebär alltid problem med responsbias av olika slag. Dessutom konstruerades enkäten specifikt för denna studie och har därför inte validerats enligt den svenska översättningen. Dock utformades den med stöd i tidigare forskning och redan befintliga formulär som uppvisat god validitet (Eisenberg et al., 1997; McLean et al., 2012; Van den Broeck et al., 2010). Resultatet visade också att ju större intention att sluta vid T1 desto mer troligt var det också att tränare faktiskt hade slutat tre år senare. Den del av enkäten som användes i denna studie för att mäta intention att sluta kan därför tänkas ha en god prediktiv validitet då den tycks kunna predicera att faktiskt sluta. Det går inte heller att få lika nyanserade svar med enkäter som exempelvis intervjuer hade kunnat bidra med. Dock är en av fördelarna med enkäter jämfört med intervjuer att studien får betydligt fler deltagare. En annan fördel är att känsliga frågor kan upplevas enklare att svara på i en anonym enkät än under en intervju. Enkäten i den här studien innehåller en del känsliga frågor, framför allt gällande intention att sluta. Det kan ha funnits en rädsla hos tränare som upplevde en stark intention att sluta att det skulle komma fram till föreningen, trots att det i enkäten tydliggjordes att personuppgifter endast samlades in för att kunna matcha svaren mellan de olika mättillfällena. En annan faktor som kan ha påverkat resultatet är det stora åldersspannet hos deltagarna, som kan innebära skillnader bland annat i utbildning och tidigare erfarenhet av att fylla i enkäter av detta slag. Eftersom Cunningham och Sagas (2003) tidigare har visat att kvinnor tenderar att sluta som tränare tidigare än män, kan det ha påverkat resultatet att betydligt fler män än kvinnor deltog i denna studie. Samtidigt är det svårt att uttala sig med säkerhet då det saknas information på hur representativt urvalet i denna studie är i relation till hur ålderoch könsfördelningen ser ut i populationen. Det kan också tänkas att de tränare som deltog i den här studien kom från föreningar som anser att det är viktigt att ta hand om sin förening och sina tränare eftersom de deltog i föreningsutvecklingsveckan som Svenska innebandyförbundet arrangerade. Liknande engagemang kanske inte är representativt för andra svenska innebandyföreningar. Urvalet av tränare kanske därför inte är representativt för populationen. Sammanfattningsvis kan det sägas att denna studies resultat visar att det verkar vara en stor andel andra faktorer än de som ingått i dessa analyser som förklarar tränares intention att sluta och att faktiskt sluta. Dessutom kontrollerades det endast för ålder och intention att sluta vid T1 i analyserna. Om fler bakgrundsfaktorer hade kontrollerats för kan det tänkas ha kunnat påverka resultatet än mer. 17

18 Slutsatser och förslag på fortsatt forskning SDT har utgjort denna studies teoretiska grund. Teorin är aktuell och välanvänd inom idrottsforskning, framförallt gällande aktiva idrottare. Den här studien har gjort ett försök att utöka forskningen gällande tränare. Dock krävs fler studier för att öka förståelsen för tränares upplevelser av dessa faktorer och hur det kan påverka intention att sluta och att faktiskt sluta. Det kan vara värdefull kunskap för fler idrottsverksamheter än innebandyn. Det område som benämnts som stöd från föreningen i denna studie har dessutom använt begreppet POS i den teoretiska bakgrunden. POS är ett begrepp som är välanvänt inom studier på medarbetare och ledare inom organisationer, men det är inte lika välanvänt inom idrottsforskningen. POS anses därför vara ett begrepp i behov av utökad empirisk grund inom idrottsforskningen, då begreppet behandlar ett viktigt område för hur föreningar kan bidra med stöd till sina ledare och tränare. Det tycks nämligen vara viktigt att den sociala omgivningen så som ledarskap och organisationsmiljö stödjer tränarnas autonomi (Deci, Connell & Ryan, 1989). Om föreningar lyckas stödja tränare på detta sätt kan det nämligen leda till effektiva prestationer, arbetstillfredsställelse, positiv attityd till arbetet, psykologiskt välmående och organisatoriskt engagemang (Gagné & Deci, 2005). Föreningar kan därmed gynnas av att lägga kraft och energi på detta då det kan generera positiva effekter tillbaka till föreningen och dess medlemmar. Trots att många av faktorerna i denna studie inte visade sig kunna predicera varken intention att sluta eller att faktiskt sluta, visar tidigare forskning att det är viktigt att lyckas behålla tränare inom idrottsverksamheterna av många olika anledningar (Ryan & Sagas, 2009; Cunningham & Sagas, 2003). De resultat som ändå framkom i denna studie gällande att behoven av autonomi och kompetens kunde predicera intention att sluta respektive att faktiskt sluta, bevisar att tränares psykologiska behovstillfredsställelse är en viktig aspekt att ta hänsyn till för att undvika att tränare slutar i föreningar. Kunskapen kring behovstillfredsställelsens betydelse behöver öka inom idrotten. Det skulle exempelvis kunna ske genom att utbilda föreningsrepresentanter, som sedan skulle kunna föra kunskapen vidare till medlemmarna i sin förening. Framtida forskning skulle sedan kunna studera effekten av dessa utbildningar för att säkerställa att kunskaperna implementerats på ett bra sätt och att det ger de resultat som önskas. Eftersom denna studie dessutom visade att det verkade vara en stor andel andra faktorer som förklarade variansen av både intention att sluta och att faktiskt sluta, bör framtida forskning undersöka vilka dessa faktorer skulle kunna vara. I takt med att innebandy som idrott växer kommer kraven att öka och innebandyn kommer bli allt mer professionell. Antagligen kommer det resultera i en ökad andel avlönade innebandytränare. Det skulle därför vara intressant att undersöka om det är någon skillnad mellan tränare som arbetar ideellt och tränare som är anställda. Framförallt eftersom forskning visar att inre motivation kan påverkas negativt när uppgifter som tidigare drivits av lust och intresse ges yttre belöningar, exempelvis i form av lön för ett tränaruppdrag (Deci, Koestner & Ryan, 1999). I den här studien var andelen tränare som kategoriserat sig som anställda tyvärr alltför liten för att det skulle vara tillförlitligt att utföra beräkningar på. Det kan även vara intressant att närmre undersöka vad ålder har för betydelse både för intention att sluta och för att faktiskt sluta. I den här studien hade 18