Helårsrapport. Samordningsteam Sala. Period till och med

Transkript

1 Helårsrapport Samordningsteam Sala Period till och med

2 Sammanfattning Deltagare Under denna period har 56 deltagare varit inskrivna hos Samordningsteamet. Vi har kommit till avslut för 26 personer och av dessa 26 har 21 personer funnit vägar fram till arbete, heltidsstudier eller annan rehab aktör. Studier har mestadels bedrivits på olika folkhögskolor och flertalet påbörjade studier i slutet av augusti 2012 och är fortfarande kvar i dessa. Det säger något om uthållighet och en motiverad plan. Sammantaget har 81 % gått vidare till ett positivt avslut hos Samordningsteam Sala. Av dessa avslut är snittiden i offentlig försörjning, innan start hos Samordningsteamet, 5.08 år. Genomströmningstiden i teamet är 10.3 månader. Samtidigt märker vi av en rörelse som inte konkret går att mäta. Det kan handla om ändrade beteenden, förhållningssätt och värderingar. Att finna ett nytt sätt att se på sitt liv kan ge oanade möjligheter. En ny värld kan öppnas med en rik flora av nya val och med det en egenmakt. En deltagare skrev ett brev under våren när han deltog i samtalsgrupp och där uppdraget var att skriva ett brev till sig själv( se bilaga 1). Det brevet fördjupar bilden av vad vi vill vara en del av. Att ge människor tilltro till livet igen. Personal Som personalgrupp stärks vi mer och mer i vårt grundantagande om hur vi på bästa sätt kan bemöta människor. Ett humanistiskt perspektiv där människan själv ses ha en avgörande roll i sitt sammanhang. Vi ser en reflekterande varelse som har möjlighet att göra personliga och genomtänkta val grundande i sina erfarenheter, värden och värderingar. Man äger sitt eget ärende. Det är en stor skillnad till det mekaniska synsättet där människor ses ha behov av expertkompetens som åtgärdar problemet. Självklart gångbart i vissa sammahang men ett otillräckligt synsätt när man arbetar med rehabilitering. Organisation Att väva ihop alla delar i en organisation för att gynna en positiv utveckling är en utmaning. Att i minsta beståndsdel hitta takten ihop. Vad krävs då? Till en början tror vi på viljans kraft och att vara nyfiken på andras arbete och även sitt eget. Vad vill vi alla vara del av och hur kan det bli större och bättre om vi tillsammans interagerar med varandra? Den frågan behöver ställas och svaras på för att vi på något sätt skall hitta takten. En takt som inte behöver vara glasklar till en början men ändock kännas vägvinnande. Vi är på gång i Sala. Samtalen först och Jonas Wells, Norra Västmanlands Samordningsförbund, ger möjligheter och bidrar positivt genom sitt engagemang och sammanlänkande genom olika forum. 2

3 Inledning I denna årsrapport har vi beslutat att fördjupa och loda i några få specifika ämnen under varje rubrik. Detta för att än mer finna förklaring/svar/tankar om vad som egentligen gör skillnad för människor i denna rehabiliterande process. Vi har utifrån denna ansats valt bort upprepande beskrivningar och hänvisar till föregående rapport vid en mer detaljerad beskrivning om verksamhetens val av metod och arbetssätt. Deltagare förutsättningar Under senaste året tenderar fler och fler unga människor vara i behov av Samordning mellan myndigheter. Unga människor i 20 års ålder, som av samhället förväntas vara i sin första trevande period i vuxenlivet. Och med ett bagage av fullständig skolbakgrund ska de nu ta steget in i arbetslivet. Så ser det inte ut för alla. Dem vi möter har många gånger, trots sin unga ålder, ett utanförskap i 5 år redan. Avhopp av skolan under högstadiet är ett vanligt fenomen och passivitet har ofta genomsyrat dessa första år i utanförskap. Det är inte ovanligt att dessa personer inte kan svara på frågan om vad som har hänt under de senaste åren. Åren tenderar att flyta ihop och någon konkret plan har inte funnits att hålla i. Lite lösryckta trådar kan ha dragits i från skola och myndigheter, men långt ifrån en mer långsiktig och genomgripande plan. Flertalet av dessa unga har mått psykiskt dåligt redan från mellanstadiet och kämparandan har räckt fram till åttonde klass men inte längre. Det är ett skrämmande scenario vi bevittnar och på vilket sätt kan vi möta upp dessa personer i ett tidigare stadie. Vad är det man i den perioden behöver för att orka/vilja finna en väg vidare i livet som inte behöver vara densamma som de flesta andra. Hur lär vi oss att tacka livet utifrån olika möjligheter och grundförutsättningar? Vi tror att hålla i och hålla ut tillsammans med människor är en framkomlig väg. Att inte ge upp stöd till människor om det strular eller på något sätt inte går framåt. Utan fokusera på små framsteg och utforska var som gör skillnad till det positiva. En del som upplever sig komma framåt hos oss uttrycker att detta stöd skulle de ha önskat tidigare. Finns möjligheten att prata livsfrågor än mer i skolan? Att ge ett stöd till oliktänkande och dagliga samtal om livet tror vi vore värdefullt. Deltagare genomförande och process Aktiviteter som skall bidra till ökad energi, inspiration och styrka förändras kontinuerligt beroende av deltagarnas behov. Det vi kunnat se under denna tid är att vi har aktiviteter som är mer frekventa och mindre av prova på aktiviteter. Det skulle kunna handla om en större trygghet i upprepande av aktiviteter. Ett sätt att få hjälp med struktur och möjlighet att prova något under längre tid. Eller så handlar det om att vi tillsammans med deltagare funnit 3

4 aktiviteter som fyller upp de behov vi människor behöver balansera i vårt liv. Det vill säga hjulet av kognitiva, känslomässiga, sociala, fysiologiska och existentiella behov. Vi har några aktiviteter som vi sett över tid stärker våra deltagare och ger mervärde. Quizen har under året varit en populär aktivitet som många känner är givande. En aktivitet som inte kostar något mer än tid och plats. På en fråga till deltagarna om värdet av Quize stunden så svarade de; Vi samarbetar över gränserna, personal, deltagare och andra i huset vilket känns stärkande Man fixar att gå dit trots dåligt mående Bra första steg då man har svårt att prata med andra Dynamik i att sammarbeta och tävla i grupp Lär sig en hel del om olika ämnen Intellektuell stimulans Ger en självförtroende boost Vår egen analys av värdet av denna aktivitet är just att vi gör något tillsammans, på lika villkor. Oavsett om du är anställd eller deltagare. Det ger ett normaliserande av att vara människa. Samtidigt som det ger en stimulans för hjärna och det kognitiva mänskliga behovet av tanke och idéstimulans stärkts. Samtalsgrupper är ett sätt att utforska och komma till rätta med själva huvudorsaken till sina problem och mående. Det är också ett sätt att arbete tillsammans med andra kring det som är skamfyllt och svårt samtidigt som det ger hopp, acceptans och framtidstro. Vi har sett att de som går i samtalsgrupper får en större rörelse och energi till att komma vidare. Av de personer som idag är i arbete eller studier har 46 % deltagit i någon form av samtalsgrupp. När vi frågat deltagare om värdet av samtal enskilt och i grupp så har de svarat; Givit mig visdom som jag saknat Jag har nu verktyg till att bli stark Får kraft av att vara i denna positiva gemenskap Tidigare var jag folkskygg och trodde att jag inte gillade människor nu inser jag att det var helt fel. Jag var bara rädd Jag har lärt mig massor om mig själv och kan nu gå en annan väg Jag som trodde att jag inte kunde något vet nu att jag kan och vill Jag mår bättre nu och känner att jag äntligen kan ta tag i mitt liv som jag vill Träning tillsammans med både personal och deltagare har varit ett framgångsrikt recept. Att träffas varje fredag och gå/lunka/springa har för många givit motivation att sätta 4

5 upp gemensamma mål med springlopp osv. Att sedan göra detta tillsammans, oavsett nivå och profession, tror vi ger ett normaliserande av den ansträngande process det är att göra en förändring. Träning har blivit min medicin Löpningen har gett mig redskap i att hantera livet Jag mår mycket bättre med träning i mitt liv Den roligaste dagen i mitt liv (kvinna som var med på ett löp lopp) En gemenskap i att träna ihop Lättare att hålla i när vi gör det tillsammans Deltagare resultat och effekter Under denna period har 56 deltagare varit inskrivna hos Samordningsteamet. 26 personer har avslutats i teamet och av dessa har 21 funnit vägar fram till arbete, heltidsstudier eller annan rehab aktör. Studier har mestadels varit på olika folkhögskolor och flertalet påbörjade studier i slutet av augusti 2012 och är fortfarande kvar i dessa. Det säger något om uthållighet och en motiverad plan. De övriga 6 personerna har avslutats av olika anledningar (se nedan tabell), där övrigt står för flytt till annan ort. Sammantaget har 81 % gått vidare till ett positivt avslut hos Samordningsteam Sala. Av dessa avslut är snittiden i offentlig försörjning, innan start hos Samordningsteamet, 5.08 år. Genomströmningstiden i teamet är 10.3 månader. Samtidigt märker vi av en rörelse som konkret är svårare att mäta. Det kan handla om ändrade beteenden, förhållningssätt och värderingar. Att finna ett nytt sätt att se på sitt liv kan ge oanade möjligheter. En ny värld kan öppnas med en rik flora av nya val och med det en egenmakt. En deltagare skrev ett brev under våren när han deltog i samtalsgrupp och där uppdraget var att skriva ett brev till sig själv. Det brevet fördjupar bilden av vad vi vill vara en del av. Att ge människor tilltro till livet igen. Och då kommer kreativitet och styrka till att ta sig vidare till en hållbar och egenförsörjande situation. SE BILAGA 1 Att föra statistik över vad som händer våra deltagare ger såklart en indikation på om vårt arbete har någon verkan. Om än otillräcklig. Att komplettera med ORS/ SRS ger mervärde och beskriver till viss del den rörelse som annars är svår att mäta. Utfallsmåtten aktiva under perioden avslut totalt Varav dropouts (tidiga avhopp) i arbete i studier till annan arbetslivsinriktad rehab till medicinsk rehab till föräldraledighet till annat aktiva vid ingången av år

6 Personal förutsättningar Personalgruppen har under året som gått utökats med en kurator från landstinget. En pusselbit som tidigare saknats i teamet har lagts till och passar perfekt in. Behovet den rollen fyller är främst de samtal vår kurator har med deltagare som behövs för att stärka/ge mod/ stödja till att ta ett steg i en ny riktning. Många är de människor som inte vågat eller har velat ta hjälp av psykiatrin av olika anledningar. Det är som att de egna, många gånger destruktiva, tankarna får fritt spelrum och går i repris varje dag. Ett nytt utmanade innehåll behövs och då är KBT inriktade samtal en god start får många. Vi ser också att vår kurator bidrar till att våra samtal om arbetsätt och bemötande stärks då hon har en kunskap som inte vi andra besitter. Vår kurator beskriver sitt första år så här; När jag började min tjänst i teamet för ca ett år sedan fanns inte något direkt skrivet vad mina arbetsuppgifter skulle innehålla. Det har gett mig och teamet en bra förutsättning att kunna bygga upp min del i teamet utifrån vad vi gemensamt ser är behov av hos deltagare och i teamet. De som bedöms ha behov av att träffa mig som kurator är ofta deltagare som har haft eller ser ett behov av kontakt med psykiatri eller familjeläkarkontakt. Det kan handla om lättare psykiatrisk problematik eller annat som hindrar personen att gå vidare i sin utveckling. Deltagaren blir oftast introducerad via socialkonsulenten eller att det redan från remittent uttrycks ett behov av kuratorstöd. När jag fått en deltagare aktualiserad bokar vi in ett första samtal där vi försöker gemensamt hitta vad personen själv tänker att jag kan hjälpa till med. Det kan handla om att stödja i kontakt med vården eller ge råd i vilka vägar som finns för att få rätt stöd och hjälp i vården. Även stödsamtal vad gäller lättare psykiatrisk problematik som sömnsvårigheter, ångestproblematik, information runt olika diagnoser. Det är viktigt att personen själv får känna efter om det är rätt stöd och att kontakten uppfyller rätt behov. I en del av de kontakter med deltagare jag haft under året som gått, märker jag att konsumtion av vård inte är lika frekvent. Det blir en skillnad då jag kan ge de elementära kunskaperna/informationen som deltagare i annat fall kanske skulle ha bokat en tid vid FLE eller VUP för att få. Min kompetens ger också en trygghet i att det kanske inte är så farligt att jag kan normalisera en hel del av den oro och de känslor som deltagaren känner. Jag ser hela tiden utvecklingsområden och nya arbetssätt som kan föra min del i teamet framåt och ännu mera ge varje deltagare rätt insats. Jag ser att min yrkesroll i teamet också kan vara lite av vårdens förlängda arm för deltagaren. Ett utvecklingsområde är att öka samverkan mellan samordningsteamen och vårdkedjan. I vårdkedjan ingår såväl VUP, FLE som handikappcentrum och mera specifika mottagningar som smärtkliniken m.m. Teamet har under den här perioden varit utan arbetsförmedlingens representant under långa perioder. Det har varit kännbart för teamet men helst för våra deltagare. Om man har satt samman ett team utifrån olika professioner och kunskaper så blir det kännbart när någon är borta. Det ska vara så när man jobbar i team, då själva essensen består av summan av alla, för att ge en god service till dem vi arbetar för. Övriga teamet har dragit ett tyngre lass under året då det självklara blir att försöka kompensera förlusten av arbetsförmedlingskunskapen. Det i sin tur har bidragit till en ökad stressnivå i perioder, som inte varit bra men ändå hanterbar. Personal arbetssätt och metoder Som personalgrupp stärks vi mer och mer i vårt grundantagande om hur vi på bästa sätt kan bemöta människor. Ett humanistiskt perspektiv där människan själv ses ha en avgörande roll i sitt sammanhang. Vi ser en reflekterande varelse som har möjlighet att göra personliga och genomtänkta val grundande i sina erfarenheter, värden och värderingar. Man äger sitt eget ärende. Det är en stor skillnad till det mekaniska synsättet där människor ses ha behov av 6

7 expertkompetens som åtgärdar problemet. Självklart gångbart i vissa sammahang men ett otillräckligt synsätt när man arbetar med rehabilitering. Och det har blivit tydligt för oss, när vi frågar våra deltagare, vad det är för komponenter hos ett team och oss människor som stödjer. Alltså hur vi bäst hjälper varandra till en positiv förändring? När vi ställt frågan till våra deltagare säger några så här; Ni är lyhörda, in lyssnande och empatiska. Det är ett gott stöd. Det känns lätt att fråga och be om hjälp! Man tar sig hit för att man vill, inte för att man måste. Det är inte styrt utan jag får vara i centrum. Om jag mår dåligt så krävs inte närvaro och då blir det mycket lättare att finna min egen motivation. Det finns mycket tålamod, flexibilitet och högt i tak Jag blir mottagen med engagemang och bekräftad hur tokigt det än kan vara Det finns alltid någon där och det känns tryggt! Vi tror på att bjuda in oss själva i processen och med det mötas på ett plan som människa som människa. Att göra saker tillsammans med deltagare istället för att instruera och se på tror vi är viktigt. Det ger en bekräftelse för att vi alla har svaga och starka sidor och att vi kämpar med olika saker. Ingen står utanför uppdraget i att vara människa. Att normalisera det många går igenom och även beskriva att allt är föränderligt från dag till dag. Och det viktiga i att ge hopp om framtiden. Det tillsammans med en tilltro till människors kapacitet och lyssna fullt ut till det människor säger är avgörande för all rehabilitering! Om vi inte kan tro på människor fullt i allt de säger och gör så kan vi inte vara till stöd. För att bibehålla en framåtskridande utvecklingsprocess gällande metod och arbetssätt i teamet så är vi noga med att ge tid för reflektion och tankar. Det gör vi genom återkommande teamträffar med spegling varje fredag och gemensamma planeringsdagar några gånger per år. Det går aldrig att understryka vikten och betydelsen av samtal om vad, hur och på vilket sätt vi arbetar bäst. Det behöver blötas och stötas konstant. Personal Resultat och effekter Det finns en nytta med en trygg arbetsgrupp som oftast rör sig i ett tillstånd av konsensus. Samtidigt som många säger att det behöver få finnas lite motsättningar och koalition mellan medarbetare, att det behövs för utveckling. Och visst ska det finnas men inte för att det behöver ha ett egenvärde. Vi inser att en ständig utveckling av oss själva som människor och tillsammans som team är en process som ska gödas. Att kunna vara transparant med våra tankar och lyfta allt som rör sig i huvudet, oavsett hur det kan låta, är något vi försöker värna om. Att dagligen har dialog mellan medarbetar i stort som smått, och en gång i veckan följa upp var och ens mående, ger ökad trygghet. Vi skulle nog kunna säga att vi känner oss så trygga vi kan med varandra samtidigt som nya utmaningar behövs för att göda processen än mer. 7

8 Arbetsglädje är en annan parameter som vi tror är oerhörd viktig komponent i vårt arbete. Om vi känner glädje så smittar det av sig, både till varandra, men helst till dem vi arbetar med. Finns inte arbetsglädje i ett team så saknas grundbulten för att vilja nå det lilla extra. Vad är det då som ger arbetsglädje för oss? Självklart finns flera aspekter men nedan punkter tror vi är grundstommen; Att ta in sina egna intressen i arbetet ger genuin glädje som smittar Att möta mina kollegor med nyfikenhet och uppmuntran ger energi Otroligt viktigt att ta hand om sig själv och vara ärlig med vad man behöver som person för att bibehålla arbetsglädje Vi gör något värdefullt som förändrar världen till lite bättre Organisation förutsättningar Personal i styrgruppen har under året skiftats men trots det så har en god balans genomsyrat möten. Det har inte funnits några större utmaningar för styrgruppen att ta i under året utan fokus har mer legat på en kontinuerlig uppföljning av verksamheten. För att få till en dynamik i diskussioner så behöver alla representanter vara närvarande, vilket inte alltid är givet. Här finns en utvecklingspotential både i form av back upp om man inte kan gå på möten. Även en utökning av gruppen med landstingets representant är välkommet. Det känns som ett glapp då Samordningsteamet finansieras av fyra parten men endast tre finns med i styrande position. Så hur kan vi bli bättre utrustade här? Självklart är det ett arbete som styrgruppen behöver prioritera under kommande tid. Samverkansgruppen har en stor och viktig roll för att initiera deltagare till Samordningsteam Sala. På det sätt som gruppen arbetar kan vi nog säga att det har fungerat väldigt bra. Att ha en gemensam ingång för de som behöver samordnat stöd tror vi är en framgång. Att personen får komma dit och berätta det som är själva essensen, och gruppen ges möjligheter att ställa utforskande och klargörande frågor, ger en fördjupad och ärlig bild över personens behov. Att deltagaren även får tycka till och beskriva sitt behov av stöd för att komma vidare är livsviktigt för en god process. Personen får äga sin väg från start och med det tror vi att processen både blir bättre och mer framgångsrik. Det kan vara så att handläggaren har i sin remiss till samverksgruppen haft en tanke men efter en mangling i gruppen så blir det en annan väg. Det känns sunt att det är så. På något sätt viktigt att vi kan lyssna in och ta nya beslut utifrån den information som kommer fram. En annan styrka är själva gruppdynamiken där deltagarna möts av en engagerad och nyfiken skara som önskar hjälpa personen med ärligt uppsåt. Arbetsmarknadsenheten som enhet har en styrka och bra grund för integrerad samverkan. Det finns en god människosyn som genomsyrar hela personalgruppen. Både mellan personal men också i de olika verksamheter som finns. Samtidigt finns också en nyfikenhet till att lära mer och önska finna ännu bättre arbetssätt. En ödmjukhet för att enheten inte har alla svar utan en medvetenhet för att ett öppet sinne behöver få vara närvarande i allt. Detta gynnar utveckling. För Samordningsteamet har tillhörigheten till denna enhet varit stärkande. Att möta kompetent och engagerade chefer och arbetskollegor är en daglig ynnest, som behöver lyftas fram som en framgångsfaktor i allt arbete. 8

9 Organisation genomförande och process Att ovan nämnda förutsättningar är en bra grogrund för att höja kvalitén i allas vårt arbete är tydligt. Och att finna gemensamma ytor till att samverka kräver ofta tålamod. Tålamod till att bida sin tid och inse att allt inte byggs över en dag. Men det häftiga är att för varje tanke och handling som vi gör, där det gemensamma flödet är i fokus, händer det saker. Sara- Stina beskriver en del av vår process i lärande under året. Under året så har vi varit på några gemensamma utbildningsdagar. I syfte att höja kvaliteten på arbetet med rehabilitering och förbättra samarbetet mellan berörda myndigheter bjöds vi in till KUR-projektet, sju myndighetsgemensamma seminariedagar som handlade om psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Dagarna kändes värdefulla utifrån alla de berättelser som vi fick ta del av från människor som själva kan relaterade till de olika diagnoserna och som har erfarenhet av att vara klient/patient/deltagare inom våra verksamheter. Det var hoppingivande och stärkande att höra vad som är viktigt i bemötande och kontakter. Det var också givande att mötas över myndighetsgränserna för att få en inblick och en förståelse i andras vardag och arbete. Jag har också gått en MI-utbildning som hölls av Uppsala Universitet. En utbildning där vi också fick mötas över verksamhetsgränserna och lära mer om varandra. Lärorikt att få öva och lära mer om tekniker och också lyssna på andras samtal. Organisation Resultat och effekter Att bygga upp starka fundament, för en framtid med integrerad samverkan som naturlig del, tar tid. Och ska ta tid. Att vi sakta rör oss mer stabilt mot varandra tycker vi är tydligt. Och här gör samordnaren Jonas Wells, Norra Västmanland ett viktigt arbete. Genom återkommande utbildningsinsatser och seminariedagar öppnar han arenor för möten. Möten som sker mellan olika professioner där tankar får möjlighet att bli till handlingar. Han väver även ihop politik och operativt arbete vilket är ett måste för att bygga en stabil grund. Med engagemang driver hand frågorna som behöver ställas och svaren kommer i takt med kunskap och vilja. Budgeterat medel för Samordningsteamet har under detta år varit i balans med ett litet överskott vid årets slut. Nedan tabell visar halvårsrapport på förbrukade medel för period , även här i balans. Beslut totalt* Tidigare godkända kost.* Periodens kostnader Verifikat nummer Ackumulerat (ifylls automatiskt) Återstår Egen personal Externa tjänster i teamet Lokaler Övriga kostnader S:a bokförda kostnader Utvecklingsområden rent organisatoriskt har framkommit till viss del i rapporten. Att väva ihop alla delar i en organisation för att gynna en positiv utveckling är en utmaning. Att i minsta beståndsdel hitta takten ihop. Vad krävs då? Till en början tror vi på viljans kraft och att vara nyfiken på andras arbete och även sitt eget. Vad vill vi alla vara del av och hur kan det bli större och bättre om vi tillsammans interagerar med varandra? Den frågan behöver ställas och svaras 9

10 på för att vi på något sätt skall hitta takten. En takt som inte behöver vara glasklar till en början men ändock kännas vägvinnande. Det går inte att hoppa över detta viktiga moment. Att vara klar över vår gemensamma VISION är själva grundfundamentet för en god integrerad samordning. At veta vad som fungerar för en organisation och vilket nästa spår är borde vara självklart. Men i kortsiktiga strukturer faller ofta dessa bitar bort. Här tror vi att exempelvis samhällsekonomiska utvärderingar är oerhört viktiga för att finna en god och långsiktig social ekonomi. Ett helhetsgrepp som griper över de mest basala och som sätter agendan för vår framtid. 10

11 Brev till en självvald silhuett Bilaga 1 Andreas föddes som en udda liten fågel... en duva som kippade efter luft i en luttrad världskropp; bestulen på kärlek och empati, förståelse och uppkäftighet. Han lirkade sig fram bland vassa armbågar, betonghjärtan och hämningslösa karriärister: försökte vara som andra, men äcklades av kameleontteatern och skrubbades tillbaka till sitt trygga, skygga, rädda Jag. Självkänslan nöttes sakta men säkert ner till ett kokainvitt Ingenting: han fick veta att nummer två är den första och största förloraren. Allt eller Inget! No pain no gain! Gaska upp dig, pojk! Han låste in sig i sig själv. Kvävde sig i puppan och hyste en längtan efter att få försvinna. Att hitta den boning där han Fick vara liten och rädd, men där han inte Hade något att Behöva vara rädd för egentligen. Han ville förinta skräcken och undgå att möta människors väderkvarnar genom isoleringens omsorg. Han önskade bara att få vada fram i kall och sövande bomullssvärta, som totalt nonchalerade hans pengavärde; ett kargt och ändå ljummet värmande tillstånd där tankar tilläts löpa fritt; eller där tankar och ageranden var meningslösa på ett meningsfullt vis. Där han inte taxerades efter möjligheten att dra in snabba cash genom att prostituera sig på torftiga löpsedlar eller ännu torftigare Youtube-klipp. Åtta år i fyra vita väggars sällskap. Inte ett pip från myndigheterna under den tiden. När sedan signalen ljöd som ett inställt självmord bröt han ihop. Beblandas med populasen? Pulsen var en stångjärnshammare, ångesten en lieman i skägg, depressionen ett dyblött duntäcke som kvävde hans tysta skrik... Efter X antal möten med psykologen och tiodubbelt så många övertalningsförsök om att slippa ryckas ut till Livet, tvingades han att fejsa Verkligheten - den verklighet han tidigare alltid hukat för, den verklighet som var lika skrämmande som en strimma av vår. Men... Han växte. Jo, faktiskt. Det tog sin lilla tid... verkligen sin Lilla tid. Duvan fick veckla ut sina vingar och vädra sina lungor. Han fann faktiskt Medmänniskor - inte Motmänniskor - som kunde sätta ord på samma känslor som Han hade. Det växte små strimmor av livslust - det tacklades undan stora delar av den sociala fobin... Skrattet återfanns av och till. Han vågade fläka upp sitt rödsvarta hjärta och 11

12 dela med sig av sin sorg, han kunde ta emot andras sorg och hitta berörelsepunkter och sammanhang som han kände igen i sig själv. En gnutta självförtroende och självinsikt frodades och blomstrade. En önskan efter sällskap och rutiner, samtal och dialoger sipprade fram - något som inte inträffat på över ett decennium. Han gjorde en inre resa till snällheten mot sig själv... han nådde fram med ena foten. Det var halsbrytande fantastiskt. Och, visst, nuläget är inte sambadans och partaj med kräfthattar, snapsvisor och vuvuzelor. Men grundvalen och fundamentet i honom har ändrats. Stommen är vackrare. Att det kommer dippar och dalar i livet vet han om. Att depressionen och ångesten understundom tar strupgrepp på honom, det får han leva med. Men med Anton Tjechov i bagaget skall han klara av det också. Ty betänk att: "Vilken dumbom som helst kan möta en kris. Det är det dagliga livet som tröttar ut en." /Andreas Ekholm, 11 juni