Helårsrapport. Samordningsteam Sala. Period till och med

Transkript

1 Helårsrapport Samordningsteam Sala Period till och med

2 Sammanfattning Deltagare Under denna period har 59 deltagare varit inskrivna hos Samordningsteam Sala. 31 personer har avslutats och av dessa har 23 personer funnit vägar fram till arbete, heltidsstudier eller annan rehab aktör. De övriga personerna som avslutats har återgått till medicinsk rehab eller beviljande av sjukersättning. Det är personer som tagit del av samordningsteamets verksamhet under längre tid och där prövandet har lett fram till ett underlag för utbyte eller ansökan om sjukersättning via försäkringskassan. Sammantaget har 74 % avslutas med ett positivt resultat. Av dessa avslut är snittiden i utanförskap och offentligförsörjning 5,3 år innan start hos samordningsteamet. Genomströmningstid för dem som deltagit är i snitt 15,5 månader. Personal Personal gruppen har under det senaste året haft små personalomsättningar. En ny arbetsförmedlare har tillkommit på halvtid vilket vi i teamet ser som en god förstärkning. En erfaren och kunnig man som har hjärtat på rätt ställe har kommit in på ett suveränt sätt vilket vi är glada för. Under senare del av denna tidsperiod har även verksamhetsledare minskat sin tjänstgöringsgrad till 50 % och tillträtt annan tjänst på halvtid inom arbetsmarknadsenheten. Vi har då rekryterat en kvinna som haft god kännedom om vår verksamhet och som är kunnig inom området. Detta betyder att vi är 6 personer i teamet fördelat på 3,33 tjänst. Såklart kan detta innebära nackdelar men vi ser också många vinster med detta upplägg. Vi blir ett mindre sårbart team vid sjukdom och ledighet. Man fångar även upp mycket bra med delade tjänster vilket kan befrukta verksamheter. Organisation Effekter av vårt arbete börjar sakta märkas på flera sätt. Den Samhällsekonomiska utvärdering, som Payoff nu har gjort, är en tydlig indikator på att investeringen som de ägande parterna gör betalar sig. Inte bara humant utan även ekonomiskt. Ett seminarium under hösten kommer att djuploda än mer i denna samhällsekonomiska utvärdering. Att lägga tid och arbete på sådana utvärderingar ger oss möjligheter att arbete långsiktigt med en social ekonomi i blickfånget. 2

3 Inledning I denna årsrapport har vi beslutat att fördjupa och loda i några ämnen under varje rubrik. Detta för att än mer finna förklaring/svar/tankar om vad som egentligen gör skillnad för människor i denna rehabiliterande process. Vi har utifrån denna ansats valt bort upprepande beskrivningar och hänvisar till den första rapporten för en mer detaljerad beskrivning om verksamhetens val av metod och arbetssätt. Deltagare förutsättningar Som vi poängterade vid förra årets rapport så tenderar fler och fler unga människor vara i behov av stöd och större hjälp än vad ordinarie myndighet kan ge. Vi har även sett att unga killar med missbruksbakgrund har ökat under detta år. Killar som vill göra en förändring men samtidigt brottas med ett osunt kontaktnät och sug efter droger. Man pratar även på flera myndigheter om 90-talisterna som en homogen grupp där passivitet och sämre hälsa beskrivs som en akut förändring till tidigare målgrupp. Kanske en viss sanning men knappas helt korrekt. Många är dem som kämpar med sig själva, normer och kravbild som än mer beskriver den samtid vi lever i. Kanske ett tecken och en signal som vi borde ta på allvar och se i ett större perspektiv. Kön in till Samordningsteamet har ökat konstant under detta år från att ha i stort sett varit noll. Vi upplever ett mer akut behov av samordningsteamet när det inte fungerar för människor. Fler av dem som deltagit hos Samordningsteamet ger tips till vänner som själva ger förslag på eget behov till handläggare. Det stärker vår tro till att vi tillsammans, alla parter, gör nytta. I samverkansgruppen, där ärendet bereds in till Samordningsteamet, kan vi även se en utökning till att nästan alla personer kommer med vid föredragning och berättar sin historia själva. Det är positivt för alla, men helst för personen själv som får företräda sig och ge sig själv en plats i sitt liv. Positivt också att andra team tagit till sig Salas modell som vi är stolta över och verkligen tror på. Vi har även i tidigare rapport fört ett resonemang om att komma in tidigare i ärenden vilket vi haft en dialog om under året. De unga människorna ska inte sitta hemma i passivitet utan röra sig mot ett mer aktivt liv på alla fronter, både själsligt, intellektuellt och fysiskt. Det är viktigt. Det till skillnad från en annan grupp vi möter som behöver finna återhämtning och lära sig vara passiva i stunder för att vänta in själen. På olika sätt men ända rätt. Här behöver vi finnas och tillsammans med personen avgöra riktning framåt. Deltagare genomförande och process Vi har utökat med aktiviteter under senaste året till att vissa dagar ha två aktiviteter per dag. Hur det kommer sig kan nog handla om fler variablar. Men vi har sett ett utökat behov av en större bredd i aktiviteter under senaste tiden. Under året har exempelvis massageutbildning, sömnutbildning, körkortsteori, badminton och grupp om livsfrågor kommit till. På ett annat sätt har det också blivit mer möjligt för oss att ha fler aktiviteter. Detta utifrån utökade resurser, då vi samarbetar med nystartade jobbcenter från mars i år. Då aktiviteter hela tiden ska spegla våra deltagares behov så fann vi än större behov av att ha med deltagare i vår planering. Så under januari detta år fanns våra deltagare med oss på 3

4 planeringsdagen. Det gav mervärde både i form av allt de själva delgav oss i information och tyckande. Men också utifrån vårt grundperspektiv att deltagaren behöver få vara aktiv i alla delar i sin utvecklande väg framåt. Och vad är då inte viktigare än att de finns med och styr vårt innehåll. En viktigt steg som vi kommer att lägga in som rutin framöver. Att ha vårt café som nav är fortfarande väldigt viktigt för de deltagare som finns hos oss. Vi hör återkommande att de spontana mötena och samtalen ibland har det största värdet för en persons insikt och självutveckling. Här ges möjligheten till att bara vara i ett första ofta skört läge. Inga krav på att behöva ta till sig någon information eller krav på aktivitet. Vi har också fått till oss att det är viktigt att vi finns med i cafét. Deltagare blir stressade om vi far runt och aldrig stannar upp i cafét och ger oss tid för spontana samtal. Vi behövs för att normalisera och bara dela med oss om att vara människa. För att få till detta har teamets personal ansvarat för varsin dag då vi är i caféet under förmiddagen. En struktur som främjar närvaro. Under året som gått kan vi se en minskad frekvens på enskilda samtal. Vad det handlar om är vi inte helt klara med. Kanske aktiviteter har fått ett större utrymme. Eller så är vi mer effektiva i samtalen och gör en tydligare kartläggning som sätter allians och riktning än mer. I vilket fall så upplever vi att vi fortsatt har en stor möjlighet att individuellt sätta den prägel på upplägg som behövs utifrån varje unik människa. Deltagare resultat och effekter Under denna period har 59 deltagare varit inskrivna hos Samordningsteam Sala. 31 personer har avslutats och av dessa har 23 personer funnit vägar fram till arbete, heltidsstudier eller annan rehab aktör (sen nedan tabell). De övriga personerna som avslutats har återgått till medicinsk rehab eller beviljande av sjukersättning. Det är personer som tagit del av samordningsteamets verksamhet under längre tid och där prövandet har lett till ett underlag för utbyte eller ansökan om sjukersättning via försäkringskassan. Sammantaget har 74 % avslutas med ett positivt resultat. Av dessa avslut är snittiden i utanförskap och offentligförsörjning 5,3 år innan start hos samordningsteamet. Genomströmningstid för dem som deltagit är i snitt 15,5 månader. Utfallsmått aktiva under perioden avslut totalt Varav dropouts (tidiga avhopp) i arbete i studier till annan arbetslivsinriktad rehab till medicinsk rehab till föräldraledighet till annat aktiva vid ingången av år Att föra statistik över vad som händer våra deltagare ger såklart en indikation på om vårt arbete har någon verkan. Om än otillräcklig. Att komplettera med ORS ger mervärde och beskriver till viss del den rörelse som annars är svår att mäta. Och vi tycker oss skönja en märkbar positiv 4

5 stegförändring i deltagarens regelbundna skattningar av ORS. Många är nöjda och upplever sig få en ökad livskvalitet av deltagandet i sig. Att tillhöra ett sammanhang kan i sig vara tillfrisknande. För att beskriva det ännu mer så har vi ställt frågan om vad som varit till hjälp till en av våra deltagare som tagit del av vår verksamhet under ett år. Även andra deltagare i teamet har bekräftat hennes utsaga. Hon svarade så här: Det är som att komma till en arbetsplats. Dels är det grupper som anordnas som exempelvis sömngruppen och samtalsgruppen. Men också föreläsningar som jag varit på. De spontana samtalen i caféet har varit värdefullt. Vi kommer in på djupare ämnen som berör. Också har jag fått mycket hjälp av Anna-Cari med fokus och spår framåt. Fått insikter. Alla prova på aktiviteter har också givit mycket. När man är sjuk så tror man inte att man klarar av något. Så när man provar aktiviteter och klarar av det så stärks man inifrån. Så det är ju sjukdomen som sätter hindren och inte oförmågan. Sedan är det en trygg plats och ni finns här och har ett lugn. Det blir mycket lättare med alla på samma ställe så att man slipper fara runt. Och även om man inte blir bästis med andra deltagare så får man ett nätverk som känns gott. Vi finns för varandra och det öppnar för vänskap. Och till sist så tycker jag att jag får den tid jag behöver. Tid att lära sig att hantera de nya insikterna och verktygen jag får. I en takt som är min. Personal förutsättningar Personal gruppen har under det senaste året haft små personalomsättningar. En ny arbetsförmedlare har tillkommit på halvtid vilket vi i teamet ser som en god förstärkning. En erfaren och kunnig man som har hjärtat på rätt ställe har kommit in på ett suveränt sätt vilket vi är glada för. Vår arbetsförmedlare beskriver sitt första år så här; Fick för drygt ett år sedan möjligheten att börja arbeta inom Samordningsteamet i Sala. Hade viss inblick i verksamheten sen tidigare då jag bland annat suttit med i beredning av ärenden till teamet och haft handläggarkontakt med Anette, Sara-Stina, Anna-Cari och naturligtvis min företrädare Claes. Men jag förstod nog inte riktigt hur pass omfattande och stort det var att jobba med ett helhetsgrepp kring varje person. Då har jag ändå jobbat ganska mycket i samverkan mellan olika myndigheter och försökt skaffa mig en helhetsbild samt månat om att det ska fungera. Poletten åkte dock ner under hösten och jag fick ett väldigt bra bemötande/inskolning av Teamet. Vad som också är nytt är just att få jobba i team. Man kanske inte alla gånger tänker på skillnaden, men det är en stor skillnad. Att jobba i arbetslag där man jobbar parallellt med varandra mot samma mål. I ett team jobbar man tillsammans och det bygger på en stor tillit till varandra och att man är duktig på att kommunicera och stötta varandra. Arbetet på Arbetsförmedlingen är ett mycket komplext, men jätteroligt jobb. Har i alla år trivts med det även om det kan vara jobbiga tider ibland. Det är intensivt, föränderligt och man ställs inför väldigt många olika problemställningar att lösa. Ibland blir det rätt, ibland mindre rätt. Man övergriper stora delar av samhället och har inte möjlighet att fördjupa sig i olika saker pga. det stora snabba flödet av personer och ärenden. Det är ett jobb som ställer mycket stora krav och som 5

6 också många gånger granskas av allmänhet, media och politiker. Man får helt enkelt stå ut med att bli omtyckt. Inom Samordningsteamet så finns inte detta snabba flöde och dessa tvära kast. Personen äger processen och jag som handläggare kan/ska inte påskynda alltför mycket riktning och mål. Jag kan tillsammans med mina team-are bara skapa en god plattform för att kunna bygga vidare på. Det har varit en nyttig erfarenhet att få reflektera kring. Underbart att få jobba på detta sätt och se hur personer utvecklas och går framåt av egen vilja och kraft. Fick vid ett tillfälle frågan om vad som är den stora skillnaden med att jobba i två så pass olika världar. Svarade spontant på detta: - På Arbetsförmedlingen så är jag arbetsförmedlare men råkar också vara människa. I Samordningsteamet så är jag människa men råkar också vara arbetsförmedlare. Ja, kanske inte så genomtänkt och lysande svar, men...så är det. Jag har haft ett fantastiskt lärorikt år men framför allt fått möjligheten att jobba tillsammans med otroligt trevliga, prestigelösa och kompetenta arbetskamrater!! Ser fram emot att fortsätta med det och hoppas kunna bidra med det jag kan för att utanförskapet i samhället ska minska. Under senare del av denna tidsperiod har även verksamhetsledare minskat sin tjänstgöringsgrad till 50 % och tillträtt annan tjänst på halvtid inom arbetsmarknadsenheten. Vi har då rekryterat en kvinna som haft god kännedom om vår verksamhet och som är kunnig inom området. Detta betyder att vi är 6 personer i teamet fördelat på 3,33 tjänst. Såklart kan detta innebära nackdelar men vi ser också många vinster med detta upplägg. Vi blir ett mindre sårbart team vid sjukdom och ledighet. Man fångar även upp mycket bra med delade tjänster vilket kan befrukta verksamheter. Att vi sedan har en kvinna anställd som café biträde är suveränt. Hon ger trygghet och skapar ett lugn i vårt café. Vår kurator i teamet har nu kommit in på det allra bästa sättet i vårt team. För att ännu mer påskina vikten av hennes arbete hänvisar vi till bilaga 1. Personal arbetssätt och metoder Vi har under senaste året jobbat mer på detaljnivå i vårt val av arbetsmetoder men vi vill ändå återkoppla till förra årets rapport och det vi då skrev om vårt grundantagande. Vi väljer ett humanistiskt perspektiv där människan själv ses ha en avgörande roll i sitt sammanhang. Vi ser en reflekterande varelse som har möjlighet att göra personliga och genomtänkta val grundande i sina erfarenheter, värden och värderingar. Det är en stor skillnad till det mekaniska synsättet där människor ses ha behov av expertkompetens som åtgärdar problemet. Självklart gångbart i vissa sammanhang men ett otillräckligt synsätt när man arbetar med rehabilitering. Här kan vi på ett vis tänka att vi ställer krav på att människor är kapabla till att kunna reflektera över sin val och sitt handlande. Och de flesta kan det men inte alla. Har man en låg kognitiv förmåga kopplat till låg tilltro till sitt jag är det klurigt. Ibland kan vi uppleva att vi då behöver arbetsplatser som ger människor en struktur och en tydlighet. Och vi ser ett stort behov av dessa platser just nu. I annat fall har vi en grupp människor som bollas mellan våra olika möjliga 6

7 rehabiliteringsplatser. En arbetsplats som rör sig i glappet mellan LSS verkssamhet och arbete. Vi jobbar på det. För att tydliggöra våra deltagars behov från början har vi nu kartläggningssamtal tillsammans med vår arbetsförmedlare. Det ger en riktning och en pejl mot vad som är på gång. Det ger också fler nyanser i samtalet då socialkonsulent och arbetsförmedlare kan varva frågeställningar. Deltagaren får också ett ansikte på vår arbetsförmedlare som inger trygghet. För att bibehålla en framåtskridande utvecklingsprocess gällande metod och arbetssätt i teamet så är vi noga med att ge tid för reflektion och tankar. Det gör vi genom återkommande teamträffar med spegling varje fredag och gemensamma planeringsdagar några gånger per år. Det går aldrig att understryka vikten och betydelsen av samtal om vad, hur och på vilket sätt vi arbetar bäst. Det behöver blötas och stötas konstant. Personal Resultat och effekter Vi anser oss ha det bästa jobbet om man önskar självutveckling. Att varje dag lära sig något i mötet med en annan människa är en ynnest. Att på ett prestiglöst sätt öppna upp sig för lärande är en spännande process men samtidigt utmanande. Ibland kan gamla invanda tankemönster få sig en känga. Då ökar vår förståelse för allt som står utanför oss själva. Det behöver vi om vi ska utveckla en ökad insikt. I teamet finns en fortsatt trivsel som speglas i låg frånvaro från arbetet. Även ett gott samarbete med arbetsmarknadsenheten är viktig. Det ger en effektivitet och ett ökat gemensamt synsätt som vi tror sprids som ringar på vatten. Norra Västmanlands Samordningsförbund har också bidragit till ökat lärande i många processer via alla utbildningsinsatser som genomförs under ett år. På en nivå ett konkret lärande som fler får ta del av och som gynnar vår gemensamma kunskapsbank. Men det viktigaste tror vi är den kollektiva medvetenhet som får oss att gå åt samma håll. Som minskar på risken att sätta sig i sin egen båt och tänka att andra får agera. Det ger ett VI som blir starkare och mer ihopsatt än tidigare. ORS är ett verktyg som vi upplever oss ha stor nytta av i vårt dagliga arbete. Det speglar på ett enkelt sätt vårt arbetes kvalitet. Däremot anser vi att SRS inte fyller vårt behov så vi har valt bort detta instrument. Bästa sätt att beskriva resultat av vårt arbetssätt är effekten över tid av vårt arbete. Och det har vi valt att göra genom en intervju med en av våra första deltagare i teamet. Sara- Stina har sammanställt hans ord i nedan text. I 2012-års halvårsrapport så beskrev vi hur en av våra deltagares resa såg ut under tiden han tog del av Samordningsteamet. I årets upplaga av helårsrapport så vill vi att ni ska få en bild av hur livet ter sig nu för samma person, 18 månader efter avslut. När J. påbörjade sitt deltagande i Samordningsteamet i oktober 2011 hade han en kontakt vid Arbetsförmedlingen, vilken också var den som initierade J. deltagande i Samordningsteamet. Han upplever att han tidigare blivit forslad mellan olika myndigheter och han hade tidigare erbjudits olika insatser som han provat men som han inte kände gav honom något. 7

8 I övrigt gjorde J. inte så mycket om dagarna direkt innan han startade i Samordningsteamet. Han var mycket hemma, programmerade datorer som övning, eftersom han hade en dröm om att någon gång kunna jobba med det, och spelade tv- och dataspel. Han bodde i en egen lägenhet och hade bra kontakt med sina föräldrar och sina syskon men umgicks inte så mycket med vänner, då han inte hade intresse av det de sysselsatte sig med. J. mådde relativt bra men så här, med facit i hand så kan han se att han inte mådde lika bra då som han gör idag. I sjuan fick J. diagnosen ADD och under den här perioden, 2011, medicinerade han inte. Han beskriver ADD som att det gör honom tankspridd, han hakar upp sig på saker, är känslig för avvikelser, han blir orolig och ett nervöst vrak hade han aktivitetsersättning ville J. ha mer att göra och AF frågade om han kunde vara intresserad av Samordningsteamet som då var nystartat. J. minns att han fick Samordningsteamet presenterat för sig som en verksamhet där man kunde lära sig att gå upp på mornarna och att kraven på deltagarna var relativt låga. Just att ha möjligheten att lägga upp dagarna och veckorna efter eget tycke och smak passade J. och han tyckte att det var ett bra sätt att komma igång och nämner det som en framgångsfaktor för sin egen del. Han började med att komma till teamet 2-3 gånger/vecka och ganska snart formades en plan där praktik och utbildning till CNC-operatör fanns med. Han minns att han blev väl mottagen i teamet och att teamet utgick från hans intressen vilket han inte upplevt tidigare i samma utsträckning. Något som han tror har haft stor betydelse för att han är där han är idag. Det dröjde inte länge förrän J. var ute på praktik och under hans deltagande så var han på några olika ställen och praktiserade. Dessa perioder har gett honom en hel del. Han beskriver att förutom arbetsvana och fastare rutiner så har han känt sig uppskattad och bekräftad vilket gjort honom gott. Dessutom har han fått chans att omvärdera en del sociala aspekter. Han är t.ex. mindre synisk idag, dömer andra människor i mindre omfattning och accepterar människors olikheter. J. tid i Samordningsteamet och även tiden efter har inte gått som på räls. Planer har av olika anledningar spräckts och fått omformas och J. har fått tråckla sig förbi hinder, hela tiden med samma målmedvetenhet. Deltagandet i teamet avslutades då han gick in i en tidsbegränsad anställning. En anställning som idag är avslutad, tidigare än planerat och J. har istället valt att studera till undersköterska och jobbar extra på rättspsykiatri. Organisation förutsättningar Styrgruppen fortsätter att fungera enligt plan. Det finns en gemensam samsyn i gruppen som vill gott och önskar en framskridande, utökad, integrerad samordning. Landstinget, genom chef för vuxenpsykiatrin i Sala, har stärkt gruppen under året och är ett välkommet tillskott. Arbetsförmedlingens representant har av olika skäl varit frånvarande vilket till viss del har påverkat gruppen i vissa beslut. Det blir svårt att finna gemensamma vägar och svar på frågor när en part är borta. Alla behövs i beslutsfattande för att det ska bli en tyngd i vårt arbete. 8

9 Att arbete nära och i samma lokaler som arbetsmarknadsenheten har även blivit ett lyft under året. Det blir på ett annat sätt personaleffektivt när vi kan ha vissa gemensamma aktiviteter. Det generar även fler tankar och idéer, när kunskap och personligeter möts. Tanken om att få till utökning av socialt företagande som en koppling till teamet har under året rört sig framåt. Frågan har blötts inom politiken och bland tjänstemän och resulterade till slut i ett beviljande av medel för att kunna lägga än mer arbete på detta. Organisation genomförande och process När vi enas oss inom organisationen så händer goda saker. Tanken om utvecklande av socialt företagande är ett strålande exempel på det. Att håll i och hålla ut ger oftast resultat. Tålamod behövs och är kanske en viktig del i allt vårt arbete. Att även samordna information för att minimera stress och panikkänslor hos våra deltagare (för det händer ofta) är så värdefullt. För oss alla. Nya regler skapar ovisshet och oro och behöver mötas upp direkt av en lugn och saklig person. Vår arbetsförmedlingshandläggare är suverän på detta likt många andra inom våra myndigheter. Men inget är så bra att det inte kan bli ännu bättre. Utskick behöver ofta mötas upp av en personlig kontakt oavsett från vilken myndighet/organisation det kommer ifrån. Något att tänka på framöver. Organisation Resultat och effekter Effekter av vårt arbete börjar sakta märkas på flera sätt. Den Samhällsekonomiska utvärdering, som Payoff nu har gjort, är en tydlig indikator på att investeringen som de ägande parterna gör betalar sig. Inte bara humant utan även ekonomiskt. Ett seminarium under hösten kommer att djuploda än mer i denna samhällsekonomiska utvärdering. Att lägga tid och arbete på sådana utvärderingar ger oss möjligheter att arbete långsiktigt med en social ekonomi i blickfånget. När nya verksamheter och nya sätt att arbete möter erfarna strukturer så händer något. En befruktning av olika synsätt blandas och blir till något mer. Som alla är del av. Det är ett spännande arbete att våga se med nya ögon på de strukturer vi befinner oss i. Budgeterat medel för Samordningsteamet har under detta år varit i balans med ett litet överskott vid årets slut. Nedan tabell visar halvårsrapport på förbrukade medel för period , även här i balans. Beslut totalt* Tidigare godkända kost.* Periodens kostnader Verifikat nummer Ackumulerat (ifylls automatiskt) Återstår Egen personal Externa tjänster i teamet Lokaler Övriga kostnader S:a bokförda kostnader

10 Bilaga 1 Kurators del i samordningsteamen Jag har nu haft förmånen att jobba som kurator i Norra Västmanlands tre samordningsteam sedan hösten Då det inte fanns någon kurator innan jag började har jag också tillsammans med teamet och deltagarna kunnat utforma mitt arbete utifrån de behov som deltagarna och teamet påtalar. Jag har individuell kontakt med ca 10 deltagare i varje team åt gången. Ibland räcker det med några samtal mekdans andra deltagare är i behov av en längre samtalskontakt. Deltagaren blir oftast introducerad via socialkonsulenten eller att det redan från remittent uttrycks ett behov av kuratorsstöd. När jag fått en deltagare aktualiserad, bokar vi in ett första samtal där vi gemensamt försöker hitta vad personen själv tänker att jag kan hjälpa till med. Det kan handla om att stödja i kontakt med vården eller ge råd i vilka vägar som finns för att få rätt stöd och hjälp i vården. Individuella samtal vad gäller lättare psykiatrisk problematik som sömnsvårigheter, ångestproblematik, information runt olika diagnoser är också en vanlig insats. Det är viktigt att personen själv får känna efter om det är rätt stöd och att kontakten med kurator uppfyller rätt behov. I en del av de kontakter med deltagare jag haft, märker jag att konsumtion av vård inte är lika frekvent. Det blir en skillnad då jag kan ge de elementära kunskaperna/informationen som deltagare i annat fall kanske skulle ha bokat en tid vid Familjeläkarenheten eller Vuxenpsykiatrin för att få. Min kompetens ger också en trygghet i att det kanske inte är så farligt att jag kan normalisera en hel del av den oro och de känslor som deltagaren känner. Det är viktigt för deltagaren att se på sin problematik utifrån den livssituation de befinner sig i och att det är vanligt att man drabbas av olika symtom, på grund av utanförskapet oftare än att det är tvärtom! Det finns också ett behov av att få diagnoser förklarade med ett enklare språk och framför allt få verktyg att hantera de svårigheter som ibland framkommer utifrån att en utredning som gjorts. Jag har också olika grupper, en sömngrupp där vi genom KBT jobbar med sömnproblematik. Sömnsvårigheter är en stor del av hindren att komma vidare i arbetslivet. Utifrån att ha varit hemma, i kanske många år, har man inte några rutiner där en regelbunden sömn ingår. Jag har också en s.k. minigrupp där antalet deltagare max är fyra personer. Där pratar vi om de sociala hinder som lätt kan bli helt oöverstigliga p.g.a. det utanförskap man levt i under lång tid. Deltagarna får i grupperna psykoedukation såväl som verktyg för att kunna hantera sin livssituation på ett bättre sätt. Förutom detta har jag också miniföreläsningar runt viktiga ämnen som, stress, oro, ångest vad är det och hur kan jag hantera detta? Livsglädje, energi, - hur hitta energi i vardagen, självkänsla självförtroende, tankens kraft m.m. Vid en inventering visade det sig att, ca ¾ av våra deltagare, har eller har haft kontakt med psykiatrin på olika sätt. Även långvarig kontakt med den somatiska vården är vanlig, då våra deltagare ofta har flera fysiska som psykiatriska diagnoser som ytterligare problematiserar deras förmåga att närma sig arbete. Smärtproblematik som tex fibromyalgi är en diagnos som ofta förekommer hos deltagarna. Jag får också en hel del indikationer på att deltagare har mångåriga erfarenheter av samtalskontakter som man upplevt inte varit verkningsfulla. Det kan bli en skillnad nu när man kommit igång i samordningsteamet och är mer motiverad att ta itu med det som tidigare hindrat en utveckling i rätt riktning. Det upplevs av många att vägen till samtal med mig som teamets kurator är lättare och 10

11 enklare tack vare att de redan har träffat mig på teamet i olika sammanhang. Det känns inte lika skrämmande att träffa någon för samtal som man redan känner. Kuratorsdelen i teamet ses ofta som en förebyggande del genom att föreläsa om psykisk ohälsa, arbeta med symtomminskning via grupper. I ett längre perspektiv kan detta ses som en samhällsekonomisk vinst. Det upplevs även att kuratorskompetensen är en viktig del i kompetensutvecklingen i teamet vad gäller neuropsykiatrisk problematik, psykiatriska diagnoser och vanliga symtombilder utifrån dessa. Anna-Cari Calander Kurator samordningsteamen Norra Västmanlands samordningsförbund 11