Vårt ansvar som vuxna språkförebilder 15 Att vara aktiv lyssnare 16. Språket i leken 17 Leken och språket går hand i hand 17 Låtsaslek 18

Transkript

1 Innehåll Förord 2 Vad är språk 4 Tal 8 Språkförsening och avvikande språkutveckling 9 Hur fungerar det egentligen 9 Uttal 11 Den ungefärliga språkutvecklingen 11 Utveckling av språkets delar 12 (fonologisk, semantisk och pragmatisk) Språklig medvetenhet 14 Vårt ansvar som vuxna språkförebilder 15 Att vara aktiv lyssnare 16 Språket i leken 17 Leken och språket går hand i hand 17 Låtsaslek 18 Hur arbetar man i förskolorna med språkutvecklingen 19 Språket i vardagsarbetet 21 Vardagsrutiner 22 Vardagsaktiviteter 24 Språk och matematik 31 Metoder 32 Stimulering av munmotoriken (oralmotorik) 32 Språkpåsar 34 Språkresan 35 Namngivna material 36 TPR (total physical response) 36 AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) 37 Irene Johansson (Karlstads metoden) 39 Vägen till språklig medvetenhet 39 Bornholmsmodellen 39 Öjaby modellen 41 Visuellt och auditivt minne 42 Lekläsning och lekskrivning 42 Olika läs och skrivinlärnings strategier 43 Litteratur och material som är användbart i arbetet med barns språkutveckling 44 Referenser 49

2 Vi som har framställt detta arbete, är anställda och arbetar i olika verksamheter inom Karlskrona kommuns barn och ungdoms förvaltning. Vi är fem förskollärare/mellanstadielärare som har olika påbyggnadsutbildningar, specialpedagogutbildning och specialpedagogisk fortbildning, som inriktar sig på bl.a. barns språkutveckling. Vi arbetar alla aktivt med att stimulera barn som är i behov av stöd. Barnets tidiga språkutveckling har i senare års forskningsrapporter visat sig oerhört viktig för barnets senare läs -och skrivinlärning. Språklig medvetenhet är ett nu vedertaget begrepp, men vad innebär det egentligen? Hur arbetar vi i förskolan för att stödja barnen i sin språkutveckling, kan vi göra ännu mer? Vi hoppas att det här materialet kommer till nytta i det pedagogiska arbete som görs ute på förskolorna i Karlskrona kommun varje dag året runt. Det finns mycket skrivet om barns språkutveckling och vi tycker att det är viktigt att samla tankar och metoder för att få en teoretisk grund om barns språk. I detta material försöker vi ge en överskådlig bild om vad några av de pedagoger och forskare, som har/har haft inflytande över förskolan säger om språkutvecklingen. Vi ger också en kort beskrivning hur talet och språket formas. Genom olika litteraturer och egna erfarenheter beskriver vi arbetssätt och metoder. De är samlade för att kunna fungera som en form av idébank. Vi ger förslag till material som finns för specifik språkträning. 2

3 Språkutveckling är en av de viktigaste grunderna för ett barns identitet. Har man inga eller små möjligheter att uttrycka sig genom det talade språket eller genom alternativ kommunikation kan det få stora konsekvenser i det sociala samspelet och eventuellt senare i skolan med läs och skrivinlärningen. Vi vill sätta ord på det arbete som pågår i verksamheten. Vardagsarbetet i förskolan kan ge rika tillfällen till en dialog med barnen. Det finns mycket material ute på förskolorna som är direkt kopplat till språkutvecklingen, men vardagsmaterialet och vardagssamtalet är ett minst lika viktigt redskap när vi kommunicerar med varandra. De samtal vi för tillsammans med barnen när vi t.ex. dukar ett bord, när vi hjälper till med påklädningen eller när vi deltar i leken ger dem en mängd begrepp som de först använder i ett liknande sammanhang men som de sedan så småningom för över till nya situationer. 3

4 Vad är språk Alla levande väsen har någon form av språklig förmåga (Lindö, 1998 s.75). Människan har en särställning genom sin förmåga att använda talorgan, handtecken, mimik, kroppsspråk, skrift, bilder m.m. Via språket får vi kunskap, vi löser problem, vi känner en social och kulturell gemenskap, vi får och ger information, vi kan förmedla tankar och känslor. Språket är en budbärare mellan människor. Anders Arnqvist skriver i boken Barns språkutveckling om att språket är både muntligt och icke muntligt. I det muntliga språket ingår inte bara de ord och ordkombinationer som vi använder utan också prosodin (betoning, tonhöjd och den känslomässiga tonen i språket). I det icke muntliga språket ingår teckenspråk, skrift, bilder (bliss) och dit hör också gester, mimik, blickar och kroppsspråk i allmänhet. Det latinska ordet communicare betyder göra gemensamt, dela med sig. På svenska säger vi kommunicera. Redan det ofödda barnet uppfattar ljud, rytm, rörelse, ljus och mörker. Det nyfödda barnet kommunicerar med blickar, mimik, joller och skrik. Barnet måste ha någon att dela kommunikationen med annars blir den meningslös. Genom att samspela med en annan människa som på olika sätt svarar på barnets kommunikation kommer barnets språkutveckling i gång. Redan innan barnet har lärt sig att säga sitt första ord har det tillägnat sig en stor del av modersmålets struktur (Ellneby, 1991 s. 98) 4

5 Det finns många som har forskat i barns språkutveckling, och man kan se på utvecklingen från olika synvinklar. För det första, när infaller de olika stegen i talets utveckling? Forskarna har dragit en del generella slutsatser i vilken ordning barn lär sig tala. Man menar också att den utvecklingen är oberoende av språk och kultur (Arnqvist -93 s.24). De flesta barnen jollrar vid ungefär 6 mån. ålder De flesta barnen säger de första orden mellan 8 18 mån. ålder De flesta barnen gör de första ordkombinationerna vid ca 2 år. De flesta barnen behärskar de grundläggande grammatiska reglerna vid 4-5 års åldern. För det andra, vilka faktorer styr/påverkar barns språkutveckling? Teorierna är många. De som främst har påverkat den syn på barn vi har i Sverige är Piaget och sedan 80- talet också Lev Vygotsky (pedagog i Sovjetunionen i början av talet). De företräder båda den kognitiva teorin. Båda menar att språk och tankeutveckling går hand i hand. Piaget menar att det lilla barnets joller beror på att barnet finner ett nöje i att höra sin röst, det upprepar sig och prövar. Det första språket är ett egocentriskt språk. Barnet kan inte ta en annan människas perspektiv och först efterhand utvecklas det sociala språket. Vygotsky menar tvärtemot att barnen från början är inriktad på ett socialt samspel och att skrik, blickar och joller är en kommunikation mellan barnet och den andra människan. Det Piaget kallar för egocentriskt tal är enligt Vygotsky barnets sätt att organisera och pröva sina tankar. Piagets syn går från det inre till det yttre medan Vygotsky från det yttre till det inre (Arnqvist -93, Imsen -92). När barnet lämnar förskolan har det vant sig vid att språket är verklighetsanknutet. För barnet är språket konkret. De använder gester, mimik, de pekar m.m. när de samtalar. När barnet berättar eller diskuterar något förutsätter det, att alla har varit med om det som sägs, att lyssnaren kan ta deras perspektiv. Barnet förväntar sig också att det språk som den vuxne använder ska vara likadant. Barnet kan ha svårt att skifta från ett konkret innehåll till det ofta abstrakta innehållet i det som barnet ska lära sig i skolan. Här kan många barn få svårigheter. För oss som arbetar i förskolan gäller det att använda oss av ett så 5

6 nyanserat språk som möjligt och att ge barnet många möjligheter till att knyta nya begrepp till sig. Språket måste fördjupas från ett samtalsspråk till ett tankespråk (G. Ladberg & O. Nyberg 1996). Rigmor Lindö beskriver i sin bok Det gränslösa språkrummet (1998), vilka faktorer som kan påverka barnets språkutveckling. När det gäller språket (ordförråd, grammatik, satsmelodi och pragmatik) så är det bara i kommunikation och dialog med andra människor som det utvecklas. Det finns tre viktiga saker att tänka på i den vuxnes beteende när det gäller kontakten med barn. Svarsbenägenheten: d.v.s. den vuxnes vilja och förmåga att ge respons på barnets kommunikation, respektera, ta hänsyn till och ta aktiv del i barnets aktiviteter. Vägledning: Den vuxne ska genom att ligga lite före barnet förbättra barnets möjligheter att lyckas. Genom samspel blir det en naturlig väg till självständighet. Engagemang: Den vuxne ska ha positiva förväntningar på barnet, man förklarar och uppmuntrar barnet till att utforska och upptäcka. Barnet är aktivt och prövar det han hör och ser, men det behöver förebilder som har kommit längre i sin utveckling. Lev Vygotsky kallade det här för den närmsta utvecklingszonen (aproximativa utvecklingszonen). Vårt ansvar som vuxna är att aktivt finnas med i barnens sysselsättningar och att aktivt lyssna och delta i en dialog med barnet. Vuxna som är med i barnets lek och andra aktiviteter bidrar med nya ord och begrepp och hjälper också barnet att organisera intrycken. Barnet prövar och övar sedan i lek och samtal hur det kan använda sina nya kunskaper. Barnet behöver av olika anledningar stöd i sin språkutveckling. Det kan vara att behöva utöka sitt ordförråd, för att bättre kunna bygga upp och berätta en 6

7 händelse. Ett litet ordförråd gör att viktiga led utesluts och att lyssnaren inte förstår handlingen. Splittrade och okoncentrerade barn behöver en aktivt lyssnande vuxen för att få hjälp med att hålla kvar och rikta uppmärksamheten. I grupper med färre barn blir detta betydligt lättare än i stora barngrupper, det är därför viktigt att antalet barn i grupperna inte är för stort. När vi talar har vi olika avsikter med det vi säger. Vi vill skapa kontakt, vi informerar, vi uppmanar och vi uttrycker tankar och känslor. När vi talar med barnen i förskolan, måste vi vara medvetna om vad vi vill med det vi säger. Vi har till uppgift att stimulera barns språkutveckling och det är viktigt att ta alla tillfällen i akt. T.ex. blöjbytet, påklädningen, uteleken och vid matbordet är exempel på situationer när vi kan ha enskilda samtal med barnen. De här stunderna blir på barnens villkor och det handlar ofta om saker som intresserar dem, då är de också koncentrerade och deltar i en dialog med någon som lyssnar och svarar. I den stora samlingen där vi som vuxna oftast pratar själva och barnen inte ges samma möjligheter att komma till tals, går språket många förbi. Språket ska upplevas i meningsfulla sammanhang. När språket får samspela med upplevelser, behov och känslor aktiveras och skapas en mängd associationsbanor i hjärnan som hjälper oss att utveckla språket (Enskär, B s.17). 7

8 Tal Talet, det vi själva producerar och det vi hör, kan man dela upp i olika delar. Språkets sociala funktion, hur det används (pragmatik): Vi talar olika beroende med vem vi talar. Till ett litet barn använder vi ett speciellt tonfall, vi använder oss av enkla ord och inte så långa meningar. Med en arbetskamrat pratar vi på ett annat sätt och med en tonåring på ytterligare ett. Språkets innehåll (semantik): ordens och begreppens betydelse. Vi måste ha en ordförståelse för att kunna följa med i ett samtal. För att kunna förstå en text och att kunna följa en instruktion måste vi ha en god semantisk förmåga. Det kan också gälla att inte ta orden bokstavligt. T.ex. kan du hålla ett öga på hunden, eller du måste gå på toaletten. Språkets form: fonemen, språkljuden, är språkets minsta betydelsebärande del. Byts ett fonem ut i ett ord kan ordets betydelse ändras, bil - pil. Fonemen ska inte förväxlas med bokstäverna, som är de synliga symbolerna i språket. En bokstav kan låta på olika sätt beroende på vilka ljud (fonem) som kommer före och efter. K låter på ett sätt i katt, och ett annat i köpa. G i grön låter på ett sätt, och g i general på ett annat. Morfemen är språkets minsta betydelsebärande enhet. Det finns lexikala morfem som inte går att dela t.ex. katt, i, salt. Det finns också grammatiska morfem som ändrar ordens form t.ex. hög re, sommar-dagar-na-s. Syntax innebär hur orden kombineras i meningar och satser. Ändras ordföljden i en mening ändras också innebörden fastän orden är de samma. Kalle kommer hem till Lisa. Kommer Kalle hem till Lisa? Lisa kommer hem till Kalle. När vi uppmärksammar att ett barn är sen i sin språkutveckling är det ofta uttalet, det som är lätt att uppfatta, som vi reagerar på. Men för att senare upp i skolåren kunna lära sig att läsa och skriva bra och att kunna förstå innebörden i 8

9 det som sägs, läses och skrivs är språkets alla delar lika viktiga. Ofta har vi en benägenhet att vänta med att aktivt stimulera språket och att ta eventuella kontakter med logoped med den uppfattningen att problemen växer bort, men vad händer under tiden? Barn måste få tid på sig i sin utveckling, och vi kan hjälpa dem på vägen. Språkförsening och avvikande språkutveckling Föräldraföreningen Talknuten har gett ut en skrift om språkstörningar hos förskolebarn.(johansson & Samuelsson, 1999) Där beskriver författarna vad begreppen språkförsening och avvikande språkutveckling innebär. Ett barn som är språkförsenat har samma språkutveckling som andra barn, men den går långsammare. En avvikande språkutveckling följer inte utvecklingsmönstret, det kan innebära att ett spädbarn inte jollrar, att barnet har ett begränsat ordförråd, att utvecklingen av ljudsystemet inte följer den normala ljudutvecklingen, att barnet använder mycket kroppsspråk. Språkstörning är det överordnade begreppet. Hur fungerar det egentligen? För att producera och ta emot tal inverkar både motorik och perception. För att vilja tala måste vi ha en erfarenhet av omvärlden och någon som tar emot kommunikationen. Erfarenheter får vi hela tiden även innan födseln genom våra sinnesorgan. Hörsel, syn, lukt, smak, känsel, balans. Erfarenheterna lagras i olika delar av hjärnan. När vi vill säga något så kodas tankarna och förvandlas till nervimpulser, som sätter andnings och talorgan i rörelse (magmuskler, lungor, strupen, stämband, gom, tunga, läppar, käke). 9

10 Meddelandet bildar en ljudvåg, som träffar mottagarens öron. Trumhinnan skickar vibrationerna vidare till innerörat, där de omvandlas till nervimpulser. Nervimpulserna når mottagarens språkcentra där de tolkas efter de erfarenheter den personen har. Uttal När man talar passerar luft genom strupen och talorganen (struphuvudet, stämband, gom, tunga, läppar, käke) har redan förberett sig på vad som ska sägas. Språkljud benämns efter artikulationsställe och efter artikulationssätt. Artikulationsställe kan vara läpparna (p, b, m), tänderna mot läpparna (v, f) tungan mot tänderna och tandvallen (d, n, s, t, l, n) tungryggen mot hårda gommen (k, g), tungryggen mot mjuka gommen (r), i stuphuvudet (h). Artikulationssätt kan vara: stängt och öppnas plötsligt (b, p, t, d, k, g), luftströmmen passerar genom en trång passage (f, v, s,), luften passerar på båda eller ena sidan av tungan (l), munnen stängd luften ut genom näsan (m, n, ng), i struphuvudet (h), tungan vibrerar mot tandryggen eller tandvallen (r). Konsonanterna kan vara tonande eller tonlösa ex. b/p, d/t och k/g har samma artikulationsställe. P är tonlöst medan b är tonande, detsamma gäller med t/d, och k/g. För många barn är det svårt att höra skillnaden. De kan heller inte se på munnen att ljuden låter olika. Även vokalerna har olika artikulationsställen och artikulationssätt. Man delar in det i främre/bakre, rundad/orundad, öppen/sluten vokal. Ex. /i/ är en främre, sluten, orundad vokal och /o/ är en bakre, sluten, rundad vokal. 10

11 Den ungefärliga språkutvecklingen Åldersangivelserna är riktmärken som anger ungefär var i utvecklingen barnet befinner sig. Utvecklingsstadier är alltid preliminära och stora variationer kan förekomma hos barnen. Det är också viktigt att uppmärksamma barnets utveckling inom alla områden. En språkutveckling som är senare än vad som anges här kan bero på att barnet har varit upptaget med att t.ex. lära sig gå Födseln Skrik. Alla barn i alla länder skriker från början. Barnet föds med möjlighet att utveckla alla världens språkljud. Barnet lär sig tala det språk som används i den miljö det växer upp i. 0 5 mån Sökreflex: barnet söker efter bröstvårtan, när läpparna berörs. Sugreflex: barnet suger då bröstvårtan eller flaskan sätts i barnets mun. Sväljreflex: barnet kan svälja naturligt. Gråt som kan uttrycka olika känslor. Alla möjliga sorters ljud Barnet suger på allt. Kan matas med sked. Ler mot andra personer. Skrattar med gurgelljud Skrattar, jollrar, leker med ljud. 5 mån 1 år Sugreflexen försvinner. Kan dricka ur mugg med hjälp. Barnet biter på allt som stoppas i munnen på det. Ligger för sig själv och jollrar. Upprepar små egna ljud. Ändrar röstläge och ljudstyrka. Uttrycker sinnesstämningar. Gör mer varierat ljud. Nu kan barnet uttrycka alla språkljud i världen. Efter några månader försvinner sådana språkljud som inte finns i språket som talas runt barnet. Blir uppmärksam på egna ljud. Gör konsonat-vokal kedjor. T.ex. ma-ma-ma. Pa-pa-pa. Övar sig mycket på ljud. Imiterar alla ljud det hör. Jollerramsor, säger några ord börjar förstå ord. 11

12 1 år: Säger enstaka ord som betyder en hel mening. T.ex. mamma. Som kan betyda mamma jag vill ha mat. 1½ år: Håller ofta på att lära sig gå. Språkutvecklingen kan gå långsammare ett tag. 2 år: Talar i meningar med två ord: Titta lampa. Lyssnar, imiterar. 3 år: Talar i meningar med 3-4 ord. Barnet har vanligtvis fått ett stort passivt ordförråd. Den största ökningen av ordförrådet är mellan 2½-3år. Ibland kan barnet i den här åldern börja stamma. Det är oftast ingen riktig stamning, utan det beror på att ordförrådet har ökat så kraftigt att barnet inte hinner med att tänka. Detta går över av sig självt, men det är viktigt att inte påpeka stamningen för barnet utan i stället ge det lugn och ro att tänka färdigt innan det talar. 4 år: Nu har barnet kommit långt i sin språkutveckling och börjar använda grammatiken på rätt sätt. Är mycket pratig, tycker om rim och ramsor, leker med ord. Vissa ljud kan vara svåra att säga t.ex. r. sje-tje, tj, mj, str och andra konsonantförbindelser. 5 år: Använder meningar med fyra, fem ord. Använder språket när det leker. 6 år: Använder långa, komplicerade meningar. Intresserar sig för läsning och skrivning. (Ellneby 1991 s.102) Utveckling av språkets delar (Fonologisk, semantisk och pragmatisk utveckling) Ylva Ellneby har beskrivit hur barnet under de första levnadsmånaderna använder sina sök, sug och bitreflexer. Det är ett sätt för barnet att få mat men också en motorisk process som utvecklar de muskler som vi använder när vi producerar tal. Runt och i munnen finns ett stort antal muskler som måste 12

13 samarbeta för att vi ska hitta de artikulationsställen och artikulationssätt som gör att språkljuden låter som de ska. Många barn har svårigheter just med uttalet och de kan behöva hjälp att utveckla sin munmotorik. Språkljuden, fonemen, är språkets minsta meningsskiljande enhet. Fonologin beskriver språkljuden och den funktion som dessa har i språket. Efterhand som talorganen utvecklas kan barnet åstadkomma mer och mer komplicerade ljud. Det sägs att det första som utvecklas är prosodin i språket. Barnet prövar sin röst, tonläge, styrka och betoning. Utvecklingen av barns uttal sker i ett antal perioder, utan skarpa gränser emellan. Redan spädbarn som jollrar samspelar med personer, besvarar deras uppmärksamhet med gester och ansiktsuttryck. Även döva barn jollrar från början, men slutar när de inte hör något gensvar. I början är det vokalljud som barnet producerar, det skiftar mellan vokaler som uttalas framme i munnen och bak i munnen. Därefter lägger det till en konsonant som hamnar före vokalen. Det är lättare att uttala konsonant vokal än tvärt om. Så småningom blir det konsonant vokal kedjor, t.ex. ma-ma-ma, pa-pa-pa. När barnet är ca ett år säger det de första orden. Här innehåller satserna bara ett ord, men det ordet kan ha många olika innebörder Det upprepar ord, som människor i omgivningen säger och det generaliserar, vovve kan betyda alla djur, inte bara hund. Kaka, kan betyda jag vill ha en kaka. Vid ca två år börjar barnet kombinera ihop ord till satser. Titta där! Ha den! Barnets ordförråd har ökat betydligt och det kan använda ett par ord för att uttrycka sig. Barnet ökar sitt ordförråd och sin ordförståelse i samspel med människorna runt omkring det. Ofta skapar barnet egna ord när det inte kan det rätta ordet. Det finns fortfarande många ljud som barnet inte kan. I treårsåldern brukar barnet 13

14 kunna skilja på handling och föremål. Då brukar barnet också förstå en form av orsak och verkan, så länge det är kopplat till deras egna erfarenheter. Det innebär att barnet börjar kunna kombinera ihop ett par två ords satser till mer avancerat tal, ex. mamma baka och baka kaka till mamma baka kaka. Barnet förstår i allmänhet betydligt fler ord än de själva använder. Barnet övar sig redan från födseln att föra en dialog. Tillsammans med föräldrarna genomför det en turtagning bestående av ljud och ord, gester och mimik. Genom att den vuxne ställer följdfrågor om det barnet berättar ökar barnets förmåga till dialog och det ökar även begreppsvärlden. Barnet kan med hjälp av gester och mimik förtydliga det som det berättar om, och genom den vuxne få bekräftelse på att han/hon har förstått. Språklig medvetenhet Med språklig medvetenhet menas att man kan skifta från ordets innehåll till dess form. Anders Arnqvist skriver i Barns språkutveckling att ett korrektare uttryck egentligen är språklig uppmärksamhet. Att vara språkligt medveten är enligt honom inte bara att kunna skifta uppmärksamhet från ordets innehåll till ordets form utan också att vara medveten om och kunna förklara vad t.ex. ett rim är eller vad ett språkljud är för något. Så långt har oftast inte förskolebarnet kommit. 14

15 När vi talar om orderns innehåll menar vi att en stol är något vi sitter på, en bulle kan man äta. Språklig uppmärksamhet är bl.a., - kan du rimma på stol? sol. Med vilket ljud börjar bulle? /b/. Om man tar bort boll från fotboll vad blir det kvar? Fot. Språklig medvetenhet är att kunna förklara att rim är ord som låter likadant på slutet. Och att /b/ är ett ljud i ett ord, byter jag ut /b/ i bulle mot ett /k/ blir det kulle. Man är också medveten om och kan beskriva att ord består av delar som man kan sätta ihop för att bilda nya former av ett ord eller ett helt nytt ord. Barns språkliga medvetenhet är enligt många språkforskare av avgörande betydelse för hur det kommer att gå för barnet vid läs och skrivinlärningen. Läsning och skrivning är framförallt att kunna avkoda språkliga symboler, i det här fallet bokstäverna. För de allra flesta barn är detta en utveckling som går helt automatiskt. I förskolan kan vi genom att arbeta på ett medvetet sätt med barnens språkutveckling underlätta den språkliga uppmärksamheten för alla barn. Vårt ansvar som vuxna språkförebilder Som vuxna i en förskolegrupp är det vårt ansvar att aktivt lyssna på och delta i barnets prat. Det är vi som har de större erfarenheterna och det är genom att vi är engagerade och respekterar barnet som det kan utveckla sin språkliga förmåga och identitet. I förskolan skall barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen. (Lpfö 98) 15

16 Att vara aktiv lyssnare Att aktivt lyssna på någon innebär att vara koncentrerad på hela personen som talar. Man står vänd emot henne och har ögonkontakt. Genom kroppsspråk och även genom att lägga in småord och frågor visar man att man deltar i det som sägs. Brister vi i uppmärksamhet gentemot barnet har det lätt att tappa tråden och uppfattar kanske att det inte är lönt att säga något. Att ställa frågor om det barnet berättar, att försöka utveckla resonemanget genom om, hur och varför frågor, ges barnet en möjlighet att tänka efter och reflektera på det som det berättar. När vi är närvarande i lyssnandet växer barnets identitet. I gester, mimik och i ögonen på oss lyssnare märker barnet att det är viktigt och att vi är intresserade av dem. Genom att vara aktiva lyssnare visar vi barnen att det är lika viktigt att lyssna på en annan människa som att själv prata. I många av de aktiviteter som förekommer på förskolan intar vi som vuxna en avvaktande, en passiv roll. Vi finns där men deltar inte aktivt. Det är självklart att vi ska låta barnen vara själva och leka, vi ska inte alltid finnas där för att tillrättalägga, de måste också lära sig klara av situationer som dyker upp. Ofta är det så att vi känner att vi hämmar barnens lekar. Men det är viktigt att finnas med för att kunna hjälpa barnen att sätta ord på uttryck och känslor som det ännu inte klarar av. Kommer vi med i barnens lek kanske den stannar upp ett tag, men den fortsätter oftast där den slutade eller kanske med ett nytt innehåll. Vi hjälper dem med nya erfarenheter vilket ger dem nya begrepp. För barn som har svårt för att leka eller som har svårt med kontakten med de andra barnen är det nödvändigt att vi finns med för att stödja och hjälpa till. 16

17 Språket i leken Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I leken och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt till förmågan att lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. (Lpfö 98 s.9) I förskolan är leken redskapet för lärandet. Genom lek lär barnen språket. I leken prövar barnet sina nya erfarenheter, i leken blir allt möjligt. Begrepp som lärs in utan att upplevas konkret förblir skramlande tomma skriver Ulf Jederlund (2002). I många aktiviteter är det vi vuxna som har strukturerat upp innehållet och barnens talutrymme blir inte så stort. Många barn kanske inte är intresserade, språket och innehållet i aktiviteten inte ligger på deras nivå. Då går språket dem förbi. Det kan gälla samlingen eller ett tema, där barnen inte har varit delaktiga i vad som ska göras. I lek som inte är styrd är det verbala språket ofta innehållsrikare, både vad det gäller meningarnas längd och den grammatiska uppbyggnaden, än i styrda aktiviteter. Den vuxne som är med och leker berikar barnets språk. Ulf Jederlund kallar leken barnets viktigaste språk. Lek handlar om så mycket: om lust, känslomässig bearbetning och reglering, om utforskande och inlärning och inte minst om kommunikation (Jederlund, s. 87, 2002).I leken använder man alla sina sinnen. Språket i leken består både av ett verbalt språk och av ett icke verbalt språk. Röstläget spelar en stor roll som leksignal, gester, mimik och kroppsspråk likaså. När man leker är reglerna i leken, de tysta och outtalade, viktiga att följa annars fungerar den inte. Det handlar både om turtagning, först jag sedan du, och om att veta att leken är en lek. Låtsasslåss man så får man inte slåss på rik- 17

18 tigt, då bryts leken. När vi vuxna är med och leker, måste vi sätta oss in i leken på allvar. Blir vi bjudna på sandtårta, så är det en tårta med både ljus och grädde på. Är vi inte riktigt med så märker barnen det och leken slutar. Leken är ett symbolspråk. I leken förvandlar barnen vanliga föremål till någonting helt annat, en stol blir en häst, en bil ett flygplan, en kloss till ett gevär. Tanken, förmågan att fantisera, de begrepp och ord som vi behärskar gör det möjligt att förflytta sig mellan nu och då, mellan lek och verklighet i sekundsnabba skeenden. Leken och språket går hand i hand Birgitta Knutsdotter Olofsson beskriver i sin bok I lekens värld hur leken föds på skötbordet. De kroppslekar nu äter jag upp dig, nu kommer jag och tar dig, var är Lisa, o.s.v. är början till leken och början till det verbala språket. Vi säger egentligen en del hemskheter, men både röst och minspel visar att vi leker. Barnet svarar med leenden och gurglande ljud (en förövning till jollret). Vi går in på det och samspelet är i gång. Språk och lek, lek och språk. Rida ranka, tittut leken, barnramsor, fingerlekar m.m. är ytterligare exempel. Låtsaslek Det lilla barnet leker ofta med sig själv eller bredvid en kompis. Under leken samtalar barnet ofta intensivt med sig själv. I början är det långa jollermonologer som efterhand blir till ord. Barnet prövar och övar sin språkliga förmåga, det tycker om att lyssna på sin egen röst. Det sjunger och hummar, pratar ljust och mörkt, antagligen så testar det sin rösts förmåga och bearbetar intryck de fått av omgivningen. Det prövar också de begrepp och ord det fått och försöker att organisera sin lek runt dessa. Barnets tänkande utvecklas i och med att orden och leken samspelar med varandra. När man får nya erfarenheter får man nya ord 18

19 I låtsaslekarna är språket symboler för händelser och begrepp. Vi vuxna är ett redskap och en lekpartner. Barnet visar vägen i leken, det kan vara i sandlådan där barnet bakar en tårta av sand. Låt dig bjudas in på kalaset och du kommer med i ett äventyr där bara fantasin sätter dina gränser. Barnen använder hela sig när det kommunicerar i leken. Det använder gester och mimik, de förställer rösten och de rör sig obehindrat i tid och rum. De går in och ut ur leken utan att störas. De får sina erfarenheter, begrepp och ord prövade i en situation som de behärskar. Barn ersätter handlingar med ord, - lag, lag, lag så är bilen hel igen. Leken är barnens viktigaste verktyg i språkutvecklingen. Hur arbetar man ute i förskolorna med barns språkutveckling? Vi har varit ute på ungefär en tredjedel av Karlskrona kommuns förskolor och i intervjuform samlat material och arbetsmetoder som används i arbetet med barns 19

20 språkutveckling. Det har visat sig att man på många förskolor deltagit i olika projekt och fortbildningsdagar i hur man stimulerar barns språk. Detta har resulterat i att det finns en stor medvetenhet kring språket. Många av personalen berättar att i början efter ett sådant här projekt arbetade man mycket strukturerat i samlingar med olika metoder, men att det efter en tid har blivit en del av vardagsarbetet. Man tänker mer medvetet under hela dagen och i alla situationer hur viktigt det är att stimulera barnens språkutveckling. Språkpåsar är främst den metod som används på de förskolor vi varit på. De används i olika sammanhang men syftet är det samma. Innehållet i påsarna ska konkretisera föremål och begrepp för barnen. Det kan vara föremål som beskriver innehållet i en sång, eller en saga, det kan vara föremål som ska visa på begrepp som storlek, läge och färg. Och det kan också vara föremål som ska konkretisera en situation eller en aktivitet. Föremålen i påsarna och sättet att arbeta med dem innebär att barnen får begrepp befästa med flera sinnen. Flanosagor används ofta. Ett syfte är att alla barn kan se på bilderna samtidigt. Ett annat är att efter man har läst färdigt kan kontrollera förståelsen hos barnen genom att de får hjälpa till att plocka ner bilderna. Den vuxne ger barnet en uppgift kan du ge mig bilden där katten ligger under stolen?. Ledtrådarna för att hitta rätt bild är givna. Katt, under och stolen. Förstår barnet begreppen? Ordlappar använder man sig också ofta av. Främst med barnens namn men även med ord som barnen själva vill samla på i ordlådor. På några förskolor använder man ordlappar tillsammans med föremål och bilder för att ge barnen det skrivna ordet. Rim och ramsor förekommer på alla de förskolor vi besökt och till en viss del också olika språklekar och lyssnarlekar. Tillsammans med ordlappar och 20