Tre M dialoggrupper för överviktiga

Transkript

1 1(7) Tre M dialoggrupper för överviktiga Vi satt i en dialoggrupp för överviktiga och började närma oss slutet av kvällen. Det var en förtätad stämning. Ingen ville riktigt bryta upp. Ni får mig att tänka nya tankar, sa en av deltagarna, jag har nog inte tänkt förut jag har bara gjort. Ja, fortsatte en annan, här vet jag att jag kan säga precis hur jag känner och vet att ni förstår. Jag känner mig inte ensam längre. Vi peppar varandra. Jag säger mer vad jag tänker också hemma och på arbetet numera, kommenterade en tredje deltagare. Det är så spännande att vara ledare i en dialoggrupp för överviktiga. Det är så spännande att leva med i frågeställningarna. Det är så spännande att se hur självkänslan stärks och nya beslut fattas. I en annan dialoggrupp sa en av deltagarna, vårdcentralen hjälper mig med medicin och dietist, sjukgymnasten hjälper mig att komma igång fysiskt, ni hjälper mig med mina tankar, ni är mitt tredje ben. Så kom det sig att projektet kallas Tre M. De tre m:en kan vara: mat/medicin, motion och motivation. De kan också vara: människa, mötesplats och motivation. Vi har nu haft en till två dialoggrupper per termin sedan februari Vi ser att dialoggrupperna betyder mycket för den enskilda deltagaren. Självkänslan stärks. Beslut fattas. Nya roller intas. Mycket händer men oftast långsamt, steg för steg.

2 2(7) Samarbete med Primärvården Utgångspunkten för hela projektet var att representanter för Primärvården i Mittenälvsborg via folkhälsoplaneraren i Alingsås ställde en fråga till alla lokala studieföbund om det var något studieförbund som ville arbeta med personer som led av sin övervikt. Denna fråga ställdes för att målgruppen överviktiga i Primärvården ansågs vara en svårbehandlad och stor patient grupp och att forskningen var enig om att övervikt är ett problemområde med många infallssvinklar. Inom Primärvården är det framförallt sjuksköterskor och dietister som möter denna patientgrrupp men även sjukgymnaster kan bli involverade när det gäller att öka den fysisika aktiviteten. Inom Primärvården i Mittenälvsborg finns en Hälsoenhet som har till uppgift att stärka samarbete och metodutveckling för olika levnadsvanor både som förebyggande och behandlande åtgärd.för att kunna möta patientgruppen med övervikt och fetma på ett evidens baserat sätt testades olika modeller och det gjordes även en nulägesbeskrivning över på vilket sätt man arbetade idag med patiengruppen övervikt/fetma. I regionen finns en specifik handlingsplan framtagen för att försöka påverka mängden personer med övervikt och fetma och man har samlat all kunskap på en speciell hemsida som stöd till olika verksamheter hur man skall arbeta med denna målgrup Inom Hälsoenheten var vi överens om att behandling i grupp skulle vara ett effektivt och motiverande sätt att arbeta med övervikt men vi ville även kunna erbjuda individuella behandlingar. Den modell som vi under projektets gång till slut enades om var att erbjuda patienter tre gånger gruppbehandling med dietist för att ta fam en individuell handlingsplan, därefter fysisk aktivitet i form av ett FaR recept, som för de patienter som önskar, även innehåller en FaR stödjande verksamhet i form av ledarledda aktiviteter samt ett erbjudande om att delta i en dialoggrupp med Studieförbundet Bilda. Utöver detta finns även en vattengymnastikgrupp XXL för dessa patienter. På Hälsoenhetens hemsida anmäler läkaren eller sjuksköterskan patienten till gruppverksamheten, här finns även direkt länk till Bildas hemsida och möjlighet att anmäla till vattengymnastik eller FaR stödjande grupp. Målet som vi har antagit är att patienten skall tappa 5% av vikt under de första 6 månaderna. Vi har även planerad uppföljning 6 och 12 månader efter startad gruppintervention. Erfarenheten hitills är att olika patienter väljer olika delar av behandlingen ibland är det den fysiska aktivteten som är en framgångsfaktor ibland kostförändringar och ibland samtalsdelen. Det viktiga är att patienten skall veta att det finns olika möjligheter och att man kan ta det i den ordning man orkar eller önskar. Att det finns en handlingsplan och att dessa patienter blir bekräftade och deras behov synliggjorda är framgångsfaktorer för en lyckad viktnedgång. (Detta stycke är skrivet av Lena Thorselius, Hälsoenheten MittenÄlvsborg) Vi ser i projektet Tre M Primärvårdens FaR verksamhet som en mycket viktig del. Men Primärvårdens kompetens när det gäller att stötta med medicinsk hjälp och med dietister är också en mycket viktig del. Många överviktiga, även bland de som kommer till våra grupper, har också andra diagnoser. I gruppen vet vi inte om alla men vi ser ofta diabetes, depression, fibromyalgi, reumatism, slitna höfter och ångest. Här är det ovärderligt att veta att det finns ett medicinskt stöd bakom med läkare, sköterskor och psykologer. Ibland kan det också vara så att en gruppdeltagare börjar vågar att tala

3 3(7) om sig själv och ser efter ett tag ett behov att söka sig vidare till enskilda samtal. Dialoggruppen kan vara starten på en samtalskontakt. Syftet med Tre M uppfylls Vid projektstarten i januari 2009 skrev vi ner tre målsättningar för projektet. 1. Vi ser att med den ökade självkänsla som varje individ får genom dialogsamtalen kan och vågar gruppdeltagarna bryta tidigare mönster och börja arbeta med sin vikt på ett nytt sätt. 2. Vi ser att idén om dialoggrupper för överviktiga utifrån samtalsmetoden Vuxendialog får en stabil grund att arbeta på och att detta arbeta kan utvecklas vidare. 3. Vi ser också att det blir ett ökat samarbete mellan primärvården, folkhälsoplanerare och folkbildningen. Som studieförbund kan vi med dialoggrupper bli ett tredje ben för den enskilda individen där det två andra benen är motion/rörelse med stöd av sjukgymnast/hälsopedagog och medicinsk hjälp med stöd av läkare, sköterska och/eller dietist. Efter drygt 2 år av projektets 3 år kan vi nu konstatera att vi har utvecklat arbetet på alla punkterna. Jag är inte ensam Det är svårt att skriva ner de resultat vi sett i enskilda gruppdeltagare, inte för att de är få, snarare tvärtom, men för att de är just så personliga som vi trodde de skulle bli. Jag är inte ensam, det är fler som tänker som jag, de är fler som har erfarenheter som liknar mina, det är fler som testat alla bantningskurer, det är fler Tanken jag är inte ensam lättar på den skam många överviktiga bär på. Skammen att inte kunna ta hand om sig själv. Skammen att inte kunna rycka sig i kragen och bara följa alla de råd man redan kan. Skammen att vara till besvär för andra, i familjen och på arbetet. Denna skam bärs upp av alla de fördomar om överviktiga som finns i vårt samhälle. Vi är alla en del av fördomarna. De finns hos de överviktiga själva om andra överviktiga, de finns inom vården, i skolan, på arbetsplatser och inte minst i media. Överviktiga som lata, osmarta, humoristiska, lättpåverkade, men samtidigt de som tar på sig att vara alla till lags. Jag säger allt oftare Nej. När självkänslan stärks ser flera av dialogdeltagarna att de vågar blir tydligare med vad de vill. De vågar säga Nej. Vågar ta risken att någon ska bli besviken. Det kan gälla situationer i den egna familjen, bland släktingar och på jobbet. Tidigare var det automatiska svaret Ja eller Om ingen annan gör så ställer jag upp. Självkänslan stärktes av att kunna vara någon annan till hjälp. Vi kan ibland skrattat åt att det är så många överviktiga som är fackligt förtroende valda och att vi överviktiga nästan allihop är de som håller samman våra familjer/släktingar och våra vänkretsar. Detta är en mycket svår förändring som behöver mycket stöd. Det blir ofta två steg framåt och ett steg bakåt. Omgivningen blir väldigt förvånad de första gångerna de får höra ett Nej och gillar inte alltid denna förändring.

4 4(7) Nejet behövs för att både få utrymme och tid för det egna välbefinnandet. Det behövs för att den enskilda ska ha möjlighet att lägga om sina levnadsvanor. En förändrad kost och ett förändrat veckoschema med promenader och träning av olika slag kräver ett visst utrymme både i tiden och mentalt, också som en förståelse bland familj, vänner och arbetskamrater. Jag utmanas av er andra i gruppen I en dialoggrupp får var och en ett eget talutrymme vid början av varje samling. Det här har jag tänkt på sedan sist. Här kommer personliga berättelser fram. Jag får en möjlighet att dela med mig av mitt liv, mina bekymmer, mina frågor och mina erfarenheter. Jag får en möjlighet att summera med några meningar och kan helt plötsligt höra vad jag tänker. Ibland blir våra tankar tydligare för oss själva när vi hör oss berätta dem. I dialoggruppen finns uppmärksamma lyssnare. För de som lyssnar är det också stort att få del av andras tankar och erfarenheter. Det är en gåva som ges i förtroende. Tankar och erfarenheter som var och en kan låta sig utmanas av och fundera på. Hur jag skulle kunna göra på ett liknande sätt. Här finns inga råd och inga rekommendationer. Var och en har sin kunskapsbank med sig. Den stämmer inte alltid med de andras i gruppen. Då blir det livliga samtal. Hur tänker du nu? Hur kom du fram till det? Om jag var du, hur skulle jag då göra? I slutet av varje samling summeras tankarna. Var och en får en tid att fundera över vad han/hon vill ta med sig hem, vilken tanke man ska fundera vidare på eller vilken målsättning man vill sätta upp till nästa gång. Här kommer en beslutsprocess in med funderingar om jag verkligen vill det vi pratat om. Det kan vara att jag ska gå tre promenader per vecka, att jag bara ska äta sötsaker på fredagar, att jag ska ringa till en psykolog, att jag ska stå på mig när jag vill säga Nej, att jag ska anmäla mig till en fetma operation, att jag ska söka nytt jobb målen skiftar i gruppen. Var och en tar ansvar för sitt mål. Det skrivs ner och det uttalas högt i gruppen. Vid nästa samling berättar var och en i början om hur det gått och vad man tänkt sedan sist. Då ger de andra sin feedback och ögonen glänser av glädje. Det gick. Det kanske inte gick så bra men jag känner att jag är på väg. Sätt fokus på rörelsen så kommer maten av sig själv Vi har märkt i dialoggrupperna att det finns två sätt att gå ner i vikt. Det ena har de flesta testat så många gånger att de är trötta på det. Det andra sättet har inte lika många provat på. Det handlar om att äta mindre eller att röra på sig mer. Några av deltagarna har helt och hållet sitt fokus på att röra sig mer. Mest rör det sig om promenader i ur och skur blandat med träning på gym. Känslan av att långsamt bli starkare och att kunna gå samma sträcka på kortare tid gör då att man inte vill förstöra för sig med att äta så mycket. Promenaderna blir längre. Några börjar jogga. Det är relativt enkelt att lägga in i schemat med familjeliv och arbetsliv. Det jobbiga är att vår erfarenhet lärt oss att det tar lång tid, upp till 1 eller 1½ år, innan man som överviktig känner suget efter träning. Det gäller att vara envis och uthållig. Att då se någon annan i gruppen som ligger ett steg före är utmanande och stärkande. För andra av oss är den enda vägen framåt att sätta fokus på maten. Många äter alldeles för sällan. Andra äter dålig mat. Åter andra äter för mycket sötsaker. Här är vi olika. Men det vi ofta finner när vi borrar lite djupare i våra beteenden är att många, kanske de flesta, tröstäter. Där finns ytterligare en

5 5(7) aspekt som vi pratar mycket om i dialoggrupperna. Inte vad vi ska äta istället utan hur vi ska möta de känslor som ger upphov till tröstätandet. Vi har också varje år deltagare som också får hjälp via Sahlgrenska överviktsenhet och några som gör eller gjort en fetma operation via den offentliga vården eller den privata. Några äter bara soppor andra försöker sig på LCHF. Vi har inte diskuterat de olika metoderna så mycket utan mer mött varandra som de människor vi är med de frågor och erfarenheter vi bär. Vi tror att det som behövs är ett förändrat livsmönster. Ibland kan operation, soppor, extrem kost etc. vara en igångkörare men som en deltagare sa: Min övervikt sitter mellan öronen. Vi behöver göra livsstilsförändringar som är hållbara över lång tid. Hur går det med vikten? Vi peppar och stöttar varandra och gläds med varandras framgångar. Var och en ställer upp sina mål och hittar så småningom sin motivation. En erfarenhet vi ser är att de som gjort de största viktnedgångarna, 25 kg eller mer, har vid sidan om dialoggruppen också en pågående kontakt med dietist/sjuksköterska/läkare och hälsopedagog/sjukgymnast. Många deltagare går dock ner i vikt, 5 till 10 kilo, under tiden gruppen träffas. Ibland är gruppen en start i tänkandet och viktnedgången kommer under året efter dialoggruppen. Vad det är som gör att deltagarna slutligen ändrar sina levnadsvanor så att det också märks på vikten är svårt att säga. Men vi tror på mötet i dialoggruppen och den professionella vården i samspel. Vi ser också att deltagarna kan behålla sin vikt över tid. Visst finns också de som går upp i vikt efter en kraftig viktnedgång, men hitintills har de stannat rejält under den första vikten. Glädje, självkänsla, feedback, kontroll Vi har lärt oss att det är viktigt att räkna med glädjen i arbetet att stärka min självkänsla. Att hitta på saker som ger mig glädje. Att hitta den form av rörelse som ger mig glädje. Att finna små stunder varje dag som ger mig glädje. Att ta fram det lekfulla. Att skratta åt oss själva och släppa kraven på duktighet en smula. Flera av deltagarna blir just gladare. De ser livet mer ur ett möjlighetstänk. Söker sig nya vägar framåt. Det kan vara att våga svara jag till att bli fackombud på arbetet, att söka in på en utbildning, att byta jobb till och med att gifta sig. Att på olika sätt ta livsavgörande beslut. Det är som om att när vi börjar göra livsstilsförändringar på ett område följer andra med. Steg för steg går vi vidare. Alla gör inte så stora förändringar, men livet är en resa. Kanske ger dialoggruppens arbete resultat längre fram. Vi har i alla fall fått dela livet ett stycke väg och fått nya erfarenheter. Dialoggruppen som metod Samtalsmetoden Vuxendialog är utgångspunkten för Tre M. Under projektets gång har vi dock utvecklat metoden en hel del både vad det gäller ledarskap och innehåll. Men grunden är fortfarande den samma. Vi ser att det är en bra grund.

6 6(7) Dialoggruppen En dialoggrupp består av ca 8 deltagare. Deltagarna kommer dels med en påstötning från primärvården och dels direkt på annons. Vi har sett att de som tidigare gått i en dietistgrupp eller komma i gång grupp med en hälsopedagog kommer snabbare igång med ett personligt djupt samtal. De har en erfarenhet att tala om sig själva från den tidigare gruppen. Dialoggruppen träffas i regel varannan vecka sammanlagt 7 gånger. Det blir då 14 veckor minst från början till slut. Vid den första samlingen görs en enkel självskattning den följs sedan upp den sista gången. Det är spännande att se hur man tänkte om sitt nu och om vart man ville vara för 14 veckor sedan och se hur det blivit. Fyra grupper har nu återsamlats efter ett uppehåll på 1 termin. Vi ser då ännu mer hur tiden i gruppen påverkat deltagaren i att tänka mer på sig själv och se möjligheter runt omkring sig. Vid varje samling behandlas ett tema. Varje grupp bestämmer vilka teman de vill samtala om. Det bestäms vid den första samlingen. Vi ser dock att de flesta temana återkommer i grupp efter grupp (se nedan, Material i grupperna). Dialoggruppens ledare I Vuxendialog är en av utgångspunkterna att ledaren är en i gruppen och att ledaren delar gruppens frågeställningar. Vi har lärt oss att i grupper med överviktiga är det viktit att ledare har kommit en bit längre med frågeställningarna än gruppen i helhet. I ursprungstanken har varje dialoggrupp en ledare, men vi vill ha två ledare. Vi ser att det är enklare om det är två ledare. Den ena ledaren är då mer av en process ledare och leder själva samtalet. Den andra ledaren är mer gruppledaren som håller ihop gruppen, håller reda på tider och ändrar datum om det behövs. De båda ledarna är lika viktiga och kan använda varandra att bolla tankar med efter samlingarna. Vi ser att det är bra om den ena av ledarna själva levt med övervikt. Den andra behöver inte ha gjort det, men behöver vara inne i tankarna kring dialog. Ledarutbildning och handledning Ledarna har gått en kurs i Vuxendialog. Kursen är på 4 kursdagar. Dessutom ingår det i kursen att varje ledare ska hålla i en pröva-på-grupp med 3 träffar. Ledarna träffas regelbundet i ett nätverk med andra ledarna för att utbyta erfarenheter och eventuellt förändra arbetssättet. Vi lär oss av varandra. Material i grupperna Under projektets gång har flera dialogledare önskat en ledarhandledning. En sådan finns nu. I denna handledning finns frågeställningar och övningar som är kopplade till de 12 teman som oftast förekommer i en dialoggrupp för överviktiga: mitt liv nu och sen, fördomar, självkänsla, motivation & förändringar, stress, mat, sätt dig själv i centrum, tröstätning, kroppen, tankemönster, en hållbar livsstil och bara på skoj.

7 7(7) I dialoggrupperna använder vi oss numera också både av Lisbeth Stahres bok: Att gå ner i vikt med KBT och Martin Ingvars och Gunilla Eldhs böcker Hjärnkoll på vikten och Hjärnkoll på maten. Alla deltagare får låna Lisbeth Stahres bok och kan förbereda de olika temasamtalen med hjälp av den. Några deltagare har också följt hennes schematiska genomgång steg för steg och funnit ett viktigt stöd där. Summering Det är mycket spännande att få var med i projektet Tre M. Vi har hittat ett samarbete mellan primärvården och studieförbundet som ger resultat i den enskilda människans liv. Var för sig hade vi troligen inte nått dit. Som studieförbund har vi också fått vara med om att stötta dietister, hälsopedagog, sjukgymnast och flera distriktssköterskor i att få en starkare tro på den lilla gruppens stora möjligheter. Bara det har varit spännande. Och å andra sidan har de nära kontakterna med primärvården hjälpt oss dialoggruppledare med faktakunskaper om övervikt och fetma. Vi tror på idén bakom projektet Tre M och hoppas att detta ska bli en metod som kan användas på många fler platser, både i Västra Götaland och i andra landsting. Projektet är finansierat via projektbidrag från Västra Götalandsregionens Folkhälsokommitté förmedlat av Västra Götalands Bildningsförbund (studieförbund, folkhögskolor och bibliotek i samverkan, VGB). Idén till dialoggrupper för överviktiga kommer ursprungligen från Hälsoenheten i Mittenälvsborg, Lena Thorselius, och folkhälsoplaneraren i Alingsås, Malin Wallin. Jag är tacksam att jag fått vara med och är med på denna resa. Ingela Bergström, projektledare Skövde den 9 mars 2011 ingela.bergstrom@bilda.nu (även mobil), (sms) Studieförbundet Bilda Väst, Göteborgsvägen 10, Alingsås