MODELLOMRÅDET. ETT SAMVERKANSARBETE för barn och ungdomars psykiska hälsa. Nyhetsbrev nr 1

Transkript

1 Nyhetsbrev nr 1 Mars 2012 Hej alla verksamma kring barn och unga i Enköpings och Håbo Kommun! INNEHÅLL LEDARE...1 intervju: tre projektledare CHARLOTTA BJÄLKEBRING...2 KRISTINA BUCHT...3 MARIE HOLMBERG...4 politisk överenskommelse: intervju MIRIAM ERIKSSON...5 AKTIVITETER...5 det här gäller i vårt modellområde: FÖRSTA LINJEN...6 kommer snart: SAMVERKANS- PLANER...7 KONTAKTA OSS...7 Nu är det dags att göra verklighet av modellområdesarbetet samverkan kring barn och ungas psykiska hälsa. Vilken tung mening men vilket viktigt innehåll de där orden bär på. Alla månar vi om att våra barn och ungdomar ska må bra, och vilket fantastiskt jobb som redan görs i våra verksamheter där barn och unga vistas. Vad, vem, hur? Rutiner och riktlinjer styr vårt arbete och för det mesta vet vi vad vi ska göra och vart vi ska vända oss om vår egen verksamhet inte räcker till. Men vad ska vi göra när vi är osäkra på vem som har ansvaret? Hur kan vi synkronisera våra verksamheter och vårt arbete kring barn och unga? Detta har Enköpings och Håbo kommun tillsammans med landstinget försökt att tydliggöra genom att medverka i Modellområdesprojektet. Vi har kommit långt med hjälp av kloka människor på alla nivåer; politiker som står bakom att vi ska samverka, chefer som ger oss mandat att lägga tid på samverkan, medarbetare som ser och kommer med förslag på förbättringar. Tack till alla er som har gjort arbetet möjligt! Samverkansplaner Under projektets gång har fyra samverkansplaner tagits fram och snart ska de implementeras. Mer om det kan du läsa längre fram i nyhetsbrevet. Där kan du också se vilka aktiviteter för samverkan som är inplanerade hittills i år. Mer kommer, så håll ögonen öppna! Mycket av det som står i samverkansplanerna gör vi redan. Men vi behöver verksamhetsöverskridande mål som ger oss en röd tråd. Målet är att det inte längre ska finnas någon risk för barn och unga att falla mellan stolarna. Lyckas vi med det så är en stort seger vunnen för oss verksamma. Men framförallt bidrar det till att förbättra villkoren för barn och unga i våra kommuner. Så, nu kör vi! Marie Holmberg Projektledare Första Linjen Hur ser första linjen ut i vårt modellområde? Läs mer på sidan 6. Fyra samverkansplaner Skolnärvaro Nedstämdhet/oro Autismspektrum Hälsofrämjande/ Förebyggande insatser Håll utkik på din arbetsplats! Visste du att... Under de tre år som projektet har pågått har det funnits tre olika projektledare. Läs intervjuerna med tre engagerade och viljestarka personer som fått kämpa med detta omfattande projekt.

2 Charlotta BJÄLKEBRING Det är inte lätt att bygga upp en fungerande samverkan mellan alla de verksamheter som vi har inom modellområdet. Det förstod Charlotta Bjälkebring när hon började som projektledare Det finns ingen enkel lösning samverkan är något vi ständigt måste jobba på. - Så som vi vill att det ska bli i framtiden, så måste vi också jobba nu, säger hon. Charlotta var modellområdets första projektledare. Håbo kommun, Enköpings kommun och Uppsala läns landsting hade fått i uppdrag att ta fram en modell för en första linje vid vård av barn och unga med psykisk ohälsa. Uppdragsgivaren var Sveriges kommuner och landsting, SKL. - I början diskuterade vi mycket kring begrepp. Vad menas med psykisk ohälsa? Vad menas med en första linje? Vi kom från många olika bakgrunder och hade olika erfarenheter, så det var inte alltid lätt att enas. Ganska snart såg de hur viktigt det var med samsyn och samverkan mellan kommunerna och landstinget. Diskussion kring organisation - Vi fick ett antal fallbeskrivningar att diskutera kring, och då visade det sig att vi i många fall arbetar dubbelt. Ett barn som remitterats från en verksamhet till en annan kunde få samma utredning eller behandling två gånger. Diskussionerna ledde till en större förståelse för varandras verksamheter. Ännu tydligare blev det när projektgruppen gjorde en kartläggning, där alla verksamheter placerades ut på antingen baslinje, första linje eller specialistnivå. Då kunde de se om organisationen var heltäckande eller om det fanns hål där barn kunde falla mellan stolarna. - Där det uppstår hål behöver vi samverka. Om alla bara tar ansvar för sin egen del är risken stor att det blir glapp. Vi är ju faktiskt bra på olika saker och borde ta hjälp av varandra, säger Charlotta. När Charlotta lämnade projektet 2010 hade man börjat fundera kring nästa steg. Fyra förbättringsgrupper arbetade med att ta fram samverkansplaner för områdena autism, nedstämdhet och oro, skolnärvaro samt hälsofrämjande och förebyggande arbete. Även efter att hon slutat som projektledare fanns Charlotta kvar i projektet, i förbättringsgruppen för hälsofrämjande och förebyggande arbete i Håbo kommun. För att samverkansarbetet ska fungera tror Charlotta att det måste finnas en stark vilja att göra skillnad tillsammans. Vi måste prata med varandra för att undvika parallellprocesser, där olika verksamheter gör samma sak kring en person utan att konsultera varandra. Det gäller att ta tillvara på varandras kunskaper i stället för att uppfinna hjulet gång efter gång. Nya budgetlösningar Ett problem enligt Charlotta är de kommunala ettårsbudgetarna. De gör det svårt att se helheten i en människas liv. - Att satsa på barn och ungdomar kräver resurser nu, men kan ge besparingar på längre sikt. Barn som mår bra klarar sig bättre i skolan och livet, medan barn som mår dåligt kan behöva mycket stöd som vuxna på grund av fortsatt ohälsa eller att de inte kan försörja sig. Då kommer det också att kosta, fast i en annan del av budgeten. - Jag tror också att det här arbetet måste vara förankrat på alla nivåer, även politiskt och samhällsekonomiskt. Verksamheter som jobbar med barn och unga behöver utrymme för en gemensam budget. De behöver pengar som de kan disponera ihop, oavsett om de hör till kommun, landsting eller stat. Alltför ofta händer det att projekt faller på att det inte finns pengar, trots att det finns både vilja och metoder för att lyckas. Tror du att en sådan ekonomisk förändring är möjlig? - Ja, den måste vara det. En av grundtankarna med modellområdesprojektet var att motverka ekonomiska stuprör, där varje verksamhet bara tar ansvar för sitt eget område. Om ett barn inte passar in i ett stuprör så placeras det i ett annat, och i värsta fall passar det inte in i något rör alls, säger Charlotta Bjälkebring.

3 Kristina BUCHT För att utvecklas till en välmående individ är starten i livet avgörande. Alla behöver ett tryggt hem, en trygg skola och ett fungerande nätverk omkring sig. Därför är modellområdesprojektet så viktigt, tycker Kristina Bucht som blev projektledare Alla säger att vi ska satsa på barn och ungdomar, men på vilket sätt? Vad ligger bakom orden? Ofta när vi arbetar med barn så gör vi det utifrån en vuxen människas perspektiv. Men inom modellområdesprojektet har det varit centralt att alltid ha barnet i fokus, säger Kristina Bucht. När Kristina kom in som projektledare var det dags att börja jobba med samverkansplanerna. Den 15 november 2011 lämnade man också in den modell för en första linje som SKL ville ha. Även om modellområdet höll sin deadline så föregicks inlämningen av långa diskussioner kring definitioner och nivåer. - Det var viktigt att försöka komma fram till något slags konsensus, säger Kristina. Vi ville att alla skulle kunna stå bakom det förslag som vi lämnade in till SKL. Jobbet som projektledare var fullt av utmaningar. En av de största var att försöka skapa en helhet och en röd tråd. Projektet hade en mycket stor bredd och många starka viljor. Det gällde att tratta ned hela bredden till en samlad bild av samverkan där alla kunde känna igen sig. Att vara del av ett större projekt var också en utmaning. SKL som huvudmän var ett bra stöd, men ställde även höga krav. Vid några tillfällen ändrades förutsättningarna och stundtals var det slitigt för alla inblandade i projektet. Har kommit längre än det kan verka - Ibland kändes det nog som att vi inte kom någonstans. Men med tanke på att vi haft fyra olika spår att jobba med, medan många andra modellområden bara haft ett, så tycker jag ändå att vi har kommit långt. Vi har haft mycket kunskap och erfarenhet i grupperna och det är jag verkligen tacksam för, säger Kristina. För att samverkansarbetet ska fortsätta även när projektet nu är avslutat tror Kristina att det är viktigt att reflektera och utvärdera. - Vi måste hela tiden fråga oss: gör vi rätt insatser? Har vi barnet i fokus? Vad fungerar och vad behöver vi förbättra? Utvärderingar med mätbara mål ger oss siffror och fakta att förhålla oss till. Vi behöver veta att vi är på rätt väg. Något som också är avgörande i det här skedet är att samverkan förankras. För att få genomslagskraft måste samverkansplanerna vara kända på alla nivåer. Att få med politikerna är till exempel avgörande för att få den tid, de resurser och det mandat som krävs för att kunna göra förändringar. Under sin tid som projektledare märkte Kristina att informationen om modellområdet inte hade nått ut som den skulle. Hon fick ofta signaler om att man inte kände till projektet runtom i verksamheterna. Stort engagemang - Det hände att folk hörde av sig och ville veta varför inte de hade blivit tillfrågade, av den enkla anledningen att de tyckte att det lät spännande och hade velat vara med, berättar Kristina. Det är positiva signaler som visar att det fanns ett stort engagemang. Man tyckte att det var roligt att det hände någonting. Hos dem som var inblandade i projektet fanns det också en stark vilja och framåtanda, och dessutom mycket kunskap. Det är Kristina tacksam för. - Känslan har alltid varit att vi ska göra det här. Vi gör det för våra barn och unga. Vi har så mycket att vara stolta för i våra kommuner och landsting, menar Kristina. Vi gör redan så många goda insatser för våra barn och unga. Grunden finns där; vi har redan strukturer att arbeta med och behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Däremot behöver vi förbättra de olika bitarna och få dem att klicka ihop så att ingen faller emellan. - Sverige är ett rikt land, säger Kristina. Vi har alla förutsättningar att skapa en struktur där alla blir sedda och får goda chanser att klara sig i livet. Vi har mycket resurser men kanske ser vi dem inte alltid.

4 Marie HOLMBERG Så, i början av 2012, tillträdde då Marie Holmberg som är nuvarande projektledare för modellområdet. Samverkansplanerna var slutligen färdiga och godkändes av projektets styrgrupp den 17 januari. Nu har tiden kommit att göra verklighet av alla goda idéer, och det blir en utmaning av stora mått. - Än så länge är det bara ett fåtal personer på verksamhetsnivå som känner till samverkansplanerna, säger Marie Holmberg. Det finns nu ett behov av att bredda och inviga både landstings- och kommunala verksamheter i modellområdesarbetet. Göra verklighet av goda idéer Med konkreta samverkansplaner att utgå från så har tiden äntligen kommit till att göra verklighet av alla goda idéer. Hela 2012 handlar till stor del om implementering av samverkansplanerna på alla nivåer: att uppdatera redan invigda och att informera och nå ut med planernas budskap till dem som på olika sätt träffar barn och ungdomar i kommunerna. Projektet avslutas- verksamheten fortsätter När året har gått kommer det nämligen inte längre att finnas någon projektorganisation som driver arbetet framåt. Därför måste samverkansarbetet vid det laget vara så pass välkänt och inarbetat att det kan leva vidare och stå på egna ben. Det ser Marie Holmberg som den största utmaningen under Samverkansarbetet måste ha fått tillräckligt fäste så att det fungerar med befintliga resurser i verksamheterna, säger hon. För att det ska bli så måste arbetet vara förankrat hos såväl politiker och chefer som tjänstemän och verksamheter. Det gäller att förmedla vikten av att samverka, så att mandatet, viljan och verktygen hålls levande. Tillsammans hittar vi de bästa lösningarna - Varje verksamhet sitter inne med olika kunskaper utifrån sina professioner. Därför behöver vi samverka för att få ihop helheten kring ett barn, det är tillsammans som vi kan hitta de bästa lösningarna. Om vi inte jobbar tillsammans finns det en risk för att vi missar helheten kring barn och ungdomars problem och då får de inte rätt hjälp och stöd, säger Marie Holmberg. I framtiden hoppas Marie att Enköpings och Håbo kommun ihop med landstinget ska finna utrymme för gemensamma socioekonomiska lösningar. Genom att satsa på kvalitet och tillräckliga resurser till verksamheterna kan fler barn och unga få en chans att lyckas i livet. Socioekonomiska bokslut - Ett sätt att främja ett sådant ekonomiskt tänk är att införa socioekonomiska bokslut. Där kan man se att investeringar i människors hälsa inte bara är en kortsiktig utgift utan även en långsiktig vinst. Med sådana insikter tror jag att det skulle vara lättare att få till ekonomiskt samarbete, säger Marie. - Men de ekonomiska bitarna är bara vägar för att nå vårt gemensamma mål: att våra barn och ungdomar i kommunerna mår bra och får goda chanser att klara sig i livet. De fyra samverkansplanerna kommer inom kort att distribueras inom modellområdet. Håll utkik på din arbetsplats!

5 aktiviteter: Politisk överenskommelse: Bara en pappersprodukt? PRAKTIK PÅGÅR ett forum där yrkesverksamma inom barn- och ungdomsområdet kan lära av varandra och lyfta fram goda exempel. Fredag 30 mars Ekonomikum, Uppsala Anmälan på: kursanmalan CHEFSFORUM ett samverkansmöte för chefer och arbetsledare inom modellområdet. Tisdag 8 maj Medborgarhuset, Bålsta missa inte: BARNFATTIGDOMS- KONFERENS info om detaljer kommer snart. Håll utkik! Varför skrev du på överenskommelsen om samverkan kring barn och unga i modellområdet? Jag tycker att det är viktigt att vi jobbar tillsammans i de här frågorna. Det är samma barn vi möter oavsett om vi finns inom kommun eller landsting, och vi måste finna fungerande sätt att arbeta tillsammans kring barnet. Jag kommer själv från en kommunal socialnämnd och har känt behovet av att samordna hela vårdkedjan. Det är viktigt att alla vet vem som gör vad, och att det är den som upptäcker barnet som först agerar. Den personen måste veta vad han eller hon ska göra i en sådan situation. Jag jobbar inom barnomsorgen och vet att det inte alltid är lätt. Man ser att ett barn mår dåligt, men med alla processer som ska gås igenom så tar det tid innan hjälpen faktiskt kommer. Hur vill du som politiker förhålla dig till samverkan inom modellområdet? Jag vill att den här överenskommelsen ska vara mer än bara en pappersprodukt. Som politiker vill jag visa att jag verkligen bryr mig, att jag inte tror att det bara är att skriva på ett papper och sedan ska resten sköta sig självt. Att politiker är tillgängliga och visar intresse tror jag ger energi åt samverkansarbetet. Det är inte alltid lätt, och då behöver man känna att det finns ett stöd och någon som man kan kontakta om det behövs. Det gäller att fråga efter vad som händer just nu och hålla sig uppdaterad. Innan vi skrev på fick vi en genomgång av vad som hänt i projektet dittills, och det var bra för då var jag ganska ny och visste inte så mycket. Men även fortsättningsvis är det viktigt att ha avstämningspunkter och följa upp. Kanske behöver överenskommelsen justeras någon gång i framtiden, till exempel. Hur har du varit engagerad hittills? Jag var med på modellområdesfinalen och deltog i politikerpanelen där. Framöver ska jag vara med när länsdelsberedningen har en genomgång om modellområdet. Sedan blir det att få och ge information i styrelsen. Jag tycker det är viktigt att träffa dem som faktiskt jobbar med samverkan, och har haft en hel del kontakt med både Marie Holmberg och Ann- Charlotte Norman (som sitter i styrgruppen, red:s anm.). Miriam Eriksson (KD) Landstingsråd, ledamot i Landstingsfullmäktige Skrev under överenskommelsen som ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen.

6 Första LINJEN Huvuduppdraget när modellområdesprojektet startade var att ta fram en FÖRSTA LINJE för hur kommuner och landsting samverkar kring barn och ungdomar. Första linjen ska beskriva formerna för hur modellområdet tar hand om barn och unga när de först behöver hjälp. Hur kan man garantera att de snabbt får hjälp, från rätt instans? TYDLIGA VÄGAR Ett tydligt system så att barn, unga och deras föräldrar vet vart de ska vända sig Medarbetare som vet vem som gör vad SAMVERKAN MED BARNET I FOKUS Kommun och landsting samlar kompetens och insatser som behövs kring barnet/ungdomen Synkroniserar rätt insats på rätt nivå KONSULTATIONSTEAM Råd och stöd till medarbetare Specialistfunktioner nyttjas på första linjen, främst konsultativa och handledande uppdrag I samverkansplanerna finns konkreta beskrivningar av hur första linjen ska bli verklighet. Håll utkik på din arbetsplats!

7 Samverkansplaner Tre år. Tre projektledare. Fyra förbättringsområden och fyra engagerade arbetsgrupper. Arbetet i modellområdet har slutligen resulterat i fyra stycken färdiga samverkansplaner som är redo att implementeras. Hälsofrämjande och förebyggande insatser, autismspektrum, nedstämdhet/oro och skolnärvaro. Där har du de fyra samverkansplaner som vårt modellområde bestämde sig för att satsa på. Där många andra modellområden har valt att fokusera på ett enda område har vi valt att ta ett bredare grepp med förhoppningen att fler barn och unga ska få en bättre start i livet. Det har krävt mycket tid, energi och tankearbete men känns desto bättre när resultatet är här. För att de här samverkansplanerna ska få liv och bli till verklighet behöver vi din hjälp. Alla verksamma inom modellområdet, politiker såväl som medarbetare, behöver få information om att planerna finns och vad de innebär för att i sitt arbete kunna ge väg åt mer samverkan. När du får syn på någon av dessa samverkansplaner, tveka inte att plocka upp den och läsa. Tillsammans kan vi göra skillnad. VILL DU VETA MER? MARIE HOLMBERG: , marie.holmberg@enkoping.se projektledare, sammankallande för förbättringsområde hälsofrämjande och förebyggande insatser KJELL-ARNE SPRINGE: , kjell-arne@springes.se sammankallande för förbättringsområde skolnärvaro MONICA ENQVIST: , monica.enqvist@akademiska.se sammankallande för förbättringsområde nedstämdhet/oro ELISABETH LANNERGÅRD: , elisabeth.lannergard@enkoping.se sammankallande för förbättringsområde autismspektrum