Vårdkedjan för sköra äldre hur kan den förbättras?

Transkript

1 Vårdkedjan för sköra äldre hur kan den förbättras? Ett FoU-seminarium den 31 maj 2011

2 Leena Odebo från FoU i Väst/GR hälsade välkommen. För precis ett år sedan hade vi ett seminarium om samma projekt. Då var vi i aulan på Mölndals sjukhus och där hade vi tänkt vara i år igen. Men på grund av det stora intresset har vi varit tvungna att byta lokal, sa Leena. Sten Landahl, som bland annat är biträdande chef för Vårdalinstitutet, hälsade också välkommen. Han berättade om bakgrunden till projektet gjorde Socialstyrelsen nedslag på akutmottagningar runtom i landet och pekade på att mottagandet av äldre patienter behövde förbättras. Akutmottagningarna på Östra, Mölndal och Sahlgrenska sjukhusen började då arbeta med en handlingsplan för ett bättre mottagande av äldre, sköra patienter. Det är i skenet av detta som Projekt Vårdkedja ska ses. I projektet deltar Mölndals sjukhus, Mölndals stad, Primärvården Södra Bohuslän och Vårdalinstitutet. Sten kommenterade också benämningen på projektets målgrupp: - Tidigare förekom ofta begreppet multisjuka, men numera föredrar många att tala om sköra, sårbara eller de svårast sjuka äldre eftersom multisjuk inte säger något om graden av funktionsnedsättning eller behov av stöd, sa Sten. Katarina Wilhelmson och Kajsa Eklund är forskare vid Vårdalinstitutet. De beskrev syftet med Projekt Vårdkedja; att skapa en sammanhållen vårdkedja för sårbara äldre personer från akuten ut i det egna hemmet. Det man genomfört är att en geriatrisk sjuksköterska har anställts på akutmottagningen på Mölndals sjukhus. Det finns också en case manager eller kontaktsjuksköterska samt ett multiprofessionellt team i kommunen, som tar en tidig kontakt med sjukhusavdelningen eller blir kontaktad redan från akutmottagningen. Planering sker i hemmet, man arbetar med tidigt och aktivt anhörigstöd, aktiv uppföljning och kontaktsjuksköterskan finns hela tiden tillgänglig för stöd/rådgivning. - De patienter som inte får den här interventionen får rehabilitering, vårdplaneringsmöte på sjukhus och så vidare. Men där finns inte samma kedjetänk som är utmärkande för Projekt Vårdkedja, sa Kajsa. I forskningsstudien har 85 personer lottats till att få interventionen och 76 personer har lottats till kontrollgruppen. Deltagarna är 80+ eller minst 65 år med minst en kronisk sjukdom eller beroende i minst en vardaglig aktivitet. Det är personer som söker på akuten i Mölndal och bor i eget boende i kommunen. Personerna har ingen kognitiv svikt och de är inte demenssjuka. De är inte heller i ett palliativt skede. Innan patienterna lämnar sjukhuset studeras bland annat deras sociala bakgrundsfaktorer, nätverk, beroende, hälsorelaterad livskvalitet, trötthet, svaghet och aktivitetsnivå enligt ADL-trappan. Och så följs patienterna upp vad gäller exempelvis Kajsa Eklund (t v) och Katarina Wilhelmson

3 Staffan Blomberg och Anna Dunér sårbarhet, självskattad hälsa och aktivitetsförmåga efter 3, 6 respektive 12 månader. Katarina och Kajsa presenterade några preliminära resultat av hur det har gått för den grupp som fått del av projektets intervention jämfört med de som fått del av traditionella insatser: - Den självskattade hälsan upplevs redan från början som dålig av fler i kontrollgruppen jämfört med interventionsgruppen och den skillnaden består med tiden. - Vid det första mättillfället var skillnaderna mellan grupperna små på trötthetsskalan (exempelvis om man orkar gå i trappor). Men senare visar det sig att personer i interventionsgruppen orkar gå i trappor i högre utsträckning. - Redan vid första mätningen är livstillfredsställelsen högre i interventionsgruppen och det håller i sig efter både tre och sex månader. - När det gäller oberoende vid det första mättillfället respektive efter sex månader, så råder skillnader mellan grupperna. Interventionsgruppen upplever att de får bestämma mer än kontrollgruppen. - Patienterna var klart nöjdare när planering av vård gjordes i hemmet - interventionsgruppen upplever att de egna behoven, hemtjänstinsatser och hemsjukvårdsinsatser diskuteras mer. Även när det gäller rehabilitering, träning och hjälpmedel var interventionsgruppen nöjdare. - När man mätte tillfredsställelsen med vård och omsorg efter sex månader var interventionsgruppen nöjdare med hemtjänstinsatserna och hemsjukvården. Vad gäller rehab och hjälpmedel fanns ingen skillnad grupperna emellan. - I fråga om sjukvårdskonsumtion fanns en klar skillnad. De betaldagar kommunen står för när de inte kan ta hem en patient i tid från sjukhuset var i interventionsgruppen 3 dagar, medan de var 34 dagar i kontrollgruppen under mätperioden. -Antalet återinläggningar var färre i interventionsgruppen. Staffan Blomberg, Anna Dunér och Henna Hasson (den sistnämnda deltog inte i seminariet) har Vårdalinstitutets uppdrag att göra en implementeringsstudie av införandet av den nya vårdkedjemodellen. Man har genomfört 44 intervjuer på ledningsnivå, mellanchefsnivå (enhetschefer) och operativ nivå inom sjukhuset, primärvården och kommunens äldreomsorg. Studien belyser implementeringen med hjälp av de tre begreppen förstå, vilja och kunna, där en lyckad implementering bygger på att berörda förstår vad som ska implementeras, de vill göra det och har möjlighet att också kunna göra det. - Implementeringsstudien visar att det är viktigt

4 att beakta olika organisationers traditioner när nya arbetsmodeller ska utformas och introduceras. Ledningens betydelse är stor både symboliskt och faktiskt. Information är nödvändigt men svårt. Det krävs en uttänkt strategi och ihärdighet. Metoden måste uppfattas som relevant i förhållande till det problem som aktörerna erfar i det dagliga arbetet på samtliga nivåer i samtliga organisationer. Intressekonflikter, rädsla och revirtänkande innebär ofrånkomligen utmaningar, summerade Anna. Tillsammans med Helene Berglund och Karin Kjellgren (de var inte med på seminariet) har Staffan och Anna också genomfört en studie i syfte att beskriva och analysera äldres inflytande vid vårdoch omsorgsplaneringsmöten i hemmet respektive på sjukhus. Bland annat har man studerat talutrymme vid planeringar och räknat antal ord. Studien visar att mötena har en förutbestämd agenda. Vårdplaneringar är exempel på institutionaliserade samtal med specifik logik och dagordning, något som är vanligt i möten expert - vanlig människa. De äldre har ingen självklar agenda däremot. Mötena på sjukhuset respektive i hemmen har olika mötesstrukturer, bland annat med avseende på vem som inleder mötena och vilken informationsöverföring som sker. Ofta var det så att de professionella ställde frågor och den äldre svarade. Samtalsflödet präglades av avbrott, upprepningar, interna samtal mellan professioner och parallella samtal när motsvarigheter på sjukhus och kommun talade med varandra. Mötena handlade om omsorg, vård och rehabilitering men också livssituation, den sociala situationen och aktiviteter, fysisk och psykisk hälsa, existentiella historier och livshistoria. Vid mötena fattades också beslut, beslut om hjälp (vård, omsorg, rehabilitering) eller direkta åtgärder. - Även oklara beslut med oklar innebörd och oklar ansvarsfördelning förekom, liksom icke-beslut om man inte finner någon lösning eller inte får någon respons. Det sistnämnde rör ofta existentiella frågor som den äldre ställer, sa Anna. Slutsatsen av studien är att de äldres inflytande begränsas av organisatoriska regler och strukturer oavsett var vård- och omsorgsplaneringsmötena äger rum. Äldre förefaller få större talutrymme i hemmet. Professionerna måste diskutera möjligheten att skräddarsy individuella lösningar för att öka de äldres inflytande. Anne-Charlotte Larsson, projektledare för Projekt Vårdkedja, berättade om det programarbete där tanken är att kunna gå vidare med de erfarenheter som gjorts i projektet och utforma ett lokalt vårdprocessprogram (en gemensam, sammanhållen vårdprocess) för omhändertagande av äldre, sårbara personer. Anne-Charlotte Larsson (t v) och Anna Hyltner -

5 Paneldiskussionen Vi vill uppnå bättre omhändertagande med ökad vårdkvalitet för den enskilde och samhällsekonomisk nytta. Därför måste vårdprocessen över organisationsgränserna utvecklas, liksom en ITinfrastruktur som möjliggör detta, sa Anne-Charlotte. Anne-Charlotte pekade på några viktiga byggstenar i ett vårdprocessprogram: - Identifiera och riskbedöma - Individuell planering i hemmet - Samordna och aktiv uppföljning - Gemensam bedömning och planering - Familjefokuserat anhörigstöd Informationsöverföring är en nyckelfaktor i ett sammanhållet vårdprocessprogram. Anna Hyltner är verksamhetsutvecklare på geriatriken, Mölndals sjukhus och arbetar bland annat med utveckling av KLARA SVPL, ett strukturerat, standardiserat arbetssätt för kommunikation och informationsöverföring. - Tidigare skickades dokumentation kors och tvärs men detta har ersatts av KLARA SVPL. Idag har vi en testperiod på akuten. Information om en patient som återgår till hemmet vidarebefordras till kommunerna via KLARA SVPL, allt för att underlätta när patienten förflyttar sig i vårdkedjan, sa Anna. Vid den avslutande paneldebatten beskrev representanter från berörda organisationer sina erfarenheter av Projekt Vårdkedja. - Interventions- och implementeringsstudierna parallellt ger styrka till projektet och det ger styrka till det lokala vårdprocessprogram vi talat om. Samverkan mellan forskning och verksamhet krävs för att arbeta evidensbaserat. Vi är glada över sexmånadersuppföljningen som visar på skillnader i sjukvårdskonsumtion, tillfredsställelse med mera. Men sex månader är en kort tid, vi får se efter ett år, sa Synneve Dahlin Ivanoff som är forskningschef på plattformen Äldre och äldres vård och omsorg vid Vårdalinstitutet. - Något som jag tycker sticker ut är effekten av vårdplanering i hemmet i form av patientnöjdhet och tillfredsställelse. Här ser vi effekterna av att patienten går från att vara patient till att bli en person. Det är värdefullt med vetenskapliga data, annars är det svårt att arbeta med förändringar. Nu gäller det att implementera, inte bara i Mölndal och det är den stora utmaningen. Det största hindret är att vi arbetar från olika pengapåsar, sa Eva Waern, verksamhetschef geriatrik/mölndal. - Implementeringen av en akutgeriatrisk sjuksköterska har skett på kort tid men vi ser många goda effekter redan och jag vill betona vikten av att hon har både ett medicinskt- och ett omvårdnadsperspektiv, sa Anna- Karin Juwel-Egeland, verksamhetschef, akuten/ Mölndals sjukhus.

6 - Vi står för myndighetsutövningen här och i det kan man få väldigt mycket tvärprofessionell hjälp av varandra. Studien visar att man är mer nöjd med vårdplanering i hemmet och det talar sitt eget språk, sa Annika Jansson, chef för biståndsenheten, vårdoch omsorgsförvaltningen i Mölndals stad. - Jag tror på arbetsmetoden och några framgångsfaktorer är det tvärprofessionella teamet som är väldigt tight och nära och har ett personfokus som suddar ut professionsgränser. Kontaktsköterskan är bra för oss i olika organisationer men också för de äldre. Hon skapar en trygghet som kan göra att man inte åker in till akuten. Inom Mölndals stad och tillsammans med primärvården har vi diskuterat att samverkansformer oss emellan måste stärkas och utvecklas för vi rör oss inom samma område kring de här brukarna, sa Monica Holmgren, chef för hälsooch sjukvården i Mölndals stad. Kajsa Ejnell, verksamhetschef Krokslätts vårdcentral, instämde i att det finns behov av att stärka samverkan på den här punkten. Leena Odebo avslutade seminariet med att berätta att FoU i Väst/GR planerar för ett seminarium i höst utifrån en studie som Anna Dunér och Maria Wolmesjö har gjort om biståndshandläggarens roll i interprofessionell samverkan. FoU i Väst/GR kommer också att utvärdera och ge forskarstöd till försöksverksamheten In- och utskrivningsklar patient vårdkedjan för de mest sjuka äldre. Projektet pågår i Göteborg, Härryda, Mölndal, Partille och Öckerö och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Text & bild: Märit Malmberg Nord, FoU i Väst/GR.