Ungdomens självfostran Session den 7/5 kl Paper delas ut på sessionen eller skickas på begäran. Kontakta respektive författare!

Transkript

1 Ungdomens självfostran Session den 7/5 kl Ansvarig: Sara Backman Prytz, Uppsala Universitet Övriga medverkande: Agneta Järnankar, Linnéuniversitetet Joakim Landahl, Stockholms Universitet Björn Norlin, Umeå Universitet Abstract för sessionen: Inom skol- och föreningsliv fanns det under 18- och 1900-talet en stark och uttalad tradition av självfostran hos ungdomen. Syftet med denna session är att presentera skilda perspektiv på hur ungdomars självfostran tagit sig uttryck, samt hur de fostrande institutionerna kunde vara organiserade och hur ungdomarna själva förhöll sig till dessa. Belysande exempel kommer att kopplas till frågeställningar om klass och genus. Kontakta respektive författare!

2 Föreställningar, fantasier och uppvaktning Läroverksungdomen och det motsatta könet Sara Backman Prytz Doktorand utbildningssociologi Uppsala Universitet E-post: Fram till 1927 var flickor utestängda från de statliga läroverken, och den homosociala miljön som präglade såväl goss- som flickläroverk påverkade i allra högsta grad ungdomarnas relationer till det motsatta könet. Läroverkan hade under perioden en betydelsefull roll som fostrande institution även utanför undervisningen. Eleverna själva konstituerade och upprätthöll normer och ideal. I föreliggande paper beskrivs hur ungdomarna förhöll sig till det motsatta könet, vilka ideal och normer som dominerade och hur detta kan ses som ett exempel på elevernas självfostran. Med utgångspunkt från elevtidningar och i viss mån även elevskrivningar från läroverk blir det möjligt att få en bild av hur förhållningssättet till det motsatta könet såg ut och hur umgänget mellan flickor och pojkar beskrevs. Gemensamt för både flickors och pojkars syn på det motsatta könet är att det i stor utsträckning präglas av stereotypa föreställningar och ideal. Umgänget med det motsatta könet var ofta begränsat; baler och fester var spännande undantag. Dock förekom det även att en flicka och en pojke sällskapade genom att exempelvis promenera tillsammans eller i mer vågade fall gå på konditori eller biograf tillsammans. Denna typ av uppvaktning omfattades av strikta sociala regler, exempelvis i fråga om gossens skyldigheter att betala för flickan. I flera skoltidningar från perioden debatterades just detta, vilket ger en god inblick i sällskapandets praktik. Skildrandet av sexuella erfarenheter lyser av förklarliga skäl med sin frånvaro i materialet, men kyssar och omfamnande är ett vanligt motiv i dikter och noveller. Dessa präglas ofta av en tydlig polarisering med flickan som passiv och i vissa fall till och med underlägsen, och gossen som aktiv och erövrande. I ungdomarnas texter finner vi även en idealiserad bild av äktenskapet och hemmet, påverkad av samhällets syn på de respektive könens skilda livsuppgifter.

3 Unga flickors fostran och bestämmelse en nationell fråga kring sekelskiftet 1900; ett nytt skolämne tar form. Agneta Järnankar Doktorand i historia med inriktning mot didaktik Linnéuniversitetet E-post: agneta.jarnankar@lnu.se En under 1800-talet, ny samhällsekonomi med nya former för försörjning och nya yrken ställde krav på förändringar inom utbildningsorganisationen; för flickor såväl som för pojkar. Idéer om att utbildning var en medborgerlig rättighet växte fram och utbildning skulle inte längre enbart vila på privata intressen. Med flickskolornas expansion från 1800-talets mitt, vidgades framför allt borgerliga flickors möjligheter till utbildning och ett viktigt forum för diskussionen om vad flickor skulle utbildas till, var de nationella flickskolemötena. I 1888 års flickskoleutredning, uttrycktes behovet av att ge undervisning som särskilt syftade till kvinnans anlag och bestämmelse som maka och mor. Man värnade om den nya kvinnligheten, som innefattade ett praktiskt husligt ideal. Från 1896 beviljades statsbidrag till flickskolor som meddelade undervisning i hemarbete, d v s det nya ämnet, huslig ekonomi. Intressant här är synen på flickorna samt hur den kan relateras till en samhällskontext. Förmedlingen av kunskapen om hemarbetet hade tidigare varit förbehållen hemmen, men en förskjutning ägde nu successivt rum i och med att kunskapsområdet blev föremål för offentliga intressen och åtgärder. Den praktiska kunskap som husmödrarna hade ägt och förmedlat till sina döttrar hämtades upp av skolkökslärarinnor och i omarbetad form, med ytterligare en dimension tillagd, den vetenskapliga grunden, kunde den sen lämnas tillbaka, läras ut. Den nya kunskapen innehöll ett för undervisningen, särskilt utvalt perspektiv, presenterad i ny, meningsbärande form med systematisk arbetsgång och planlagda lektioner. Tanken var att åstadkomma en mer rationell, effektiv hushållning och ett bakomliggande syfte var att komma tillrätta med husmödrarnas okunskap om hur hemarbetet skulle utföras. De bristfälliga hemmen skulle reformeras. Dåliga kostvanor skapade problem i samhället och rätt föda skulle leda till en sundare nationalekonomi hävdade ecklesiastikminister Fridtjuv Berg i samband med att han 1906 yrkade på statligt stöd för införande av huslig ekonomi. Åtagandet utvidgades; från 1907 understöddes också folkskolor som införde ämnet. Därmed inkluderades även arbetarklassens flickor.

4 Forskningsfrågan rymmer den process i vilken omgörningen av ämnet pågick, liksom att se dess betydelse i en samhällskontext. Det handlar om vad den åstadkom, hur kunskapen om hemarbetet kom att förändras med hänsyn till detta, samt vad det innebar för flickorna och familjen. Undervisningens mål var att genom teknisk utbildning, dra fördel av samtidens vetenskapliga och tekniska framsteg. Man ville dana de unga flickorna i moraliskt och intellektuellt avseende, så att de skulle tillgodogöra sig det praktiska arbetets uppfostrande inverkan, vilket ansågs lika betydelsefullt som vetenskap och konst, vad gällde fullödiga och harmoniska karaktärer. De nya åtgärderna ska enligt min mening, relateras till en nationsskapande process där hemmet sågs som en samhällets kärnverksamhet och i fokus för detta intresse stod de unga flickorna, såväl blivande husmödrar som tjänstefolk, både arbetsledare och utövare.

5 Pojkstadens arbetare. Om arbetets plats på läroverket Norra Latins sommarhem FD Joakim Landahl Universitetslektor, institutionen för pedagogik och didaktik Stockholms Universitet E-post: Norra Latins sommarhem var ett pojkläger för läroverkselever som byggdes upp som ett samhälle i miniatyr. I enlighet med tidens ideal om självstyrelse strävade man efter att bygga upp en verksamhet som i största utsträckning styrdes av eleverna själva. Således fanns här egen brandkår, sjukstuga, radiostation, bibliotek, tidning och egen valuta. På sommarhemmet förväntades alla deltagare medverka i de olika arbeten som fanns att tillgå. Syftet med detta paper är att undersöka arbetets plats i sommarhemmets kultur, med särskilt fokus på relationen mellan arbete och självdisciplinering. Hur var arbetet organiserat? På vilka sätt verkade arbetet disciplinerande? Och hur motiverades sommarlovslediga läroverkselever till att arbeta? Med hjälp av intervjuer, dagsrapporter och protokoll från sommarhemmets eget stadsfullmäktige skapas en karta över sommarhemmets arbeten liksom hur de bidrog till att skapa en viss typ av social ordning. Det visas hur arbetet skapade sysselsättning, hierarkier, straff och äventyr. Systemet för att belöna utfört arbete genomgick 1948 en stor förändring, då man införde ett eget myntsystem. Hur kan man förstå denna förändring? Hur påverkades sommarhemmets arbeten av att ett myntsystem infördes? Hur kan man förklara att ett samhälle som i tio års tid klarat sig utan mynt plötsligt anammade ett nytt ekonomiskt system?

6 Interaktion mellan läroverken Den svenska/nordiska gymnasiströrelsen FD Björn Norlin Förste forskningsassisten, institutionen för idé- och samhällsstudier Umeå Universitet E-post: Under 1800-talets avslutande decennier utvecklades ett nära utbyte mellan gymnasister och gymnasistföreningar vid svenska och nordiska läroverk. Brevväxling mellan läroverken hade förvisso pågått sedan länge, men från och med 1870-talet och framåt etablerades även en tidskriftsflora kopplad till läroverkselever och skolungdom överlag. Historiker började författades om läroverkets föreningsliv och i tidningarna formulerades programförklaringar för gymnasisters organisering. Föreningsverksamheten samordnades i och med detta och grunden lades till vad som under seklets avslutande decennier mycket väl kan förstås som en social rörelse bland manlig läroverksungdom. Ett crescendo nåddes strax efter sekelskiftet Nu instiftades en rad regionala och nationella gymnasistförbund, och återkommande kongresser arrangerades runt om i landet. Organiseringen skedde på både regional, nationell och internationell/nordisk nivå. I min presentation behandlar jag denna skolnära organisering och det mediala landskap som etablerades i anslutning till densamma. Här diskuteras även bärande ideologiska inslag i gymnasiströrelsen samt varför den kan uppfattas just som en social rörelse. Presentationen bygger på tidigare publicerade forskningsresultat.