Organisatoriska vägar till hälsa: Långsiktigt hållbart förändringsarbete och chefskap i kommuner

Transkript

1 Organisatoriska vägar till hälsa: Långsiktigt hållbart förändringsarbete och chefskap i kommuner Stefan Szücs 1 Lotta Dellve 2,3 Lisa Björk 4 Annika Härenstam 1 Göran Jutengren 3 Cecilia Ljungblad 5,6 Göteborgs Universitet 1, KTH Stockholm 2, Högskolan i Borås 3, Institutet för Stressmedicin, Västra Götalandsregionen 4, Mälardalens Högskola 5 och Karolinska Institutet 6 Slutrapport till AFA Försäkring Forskningsprojekt (Dnr: 280) 0

2 1

3 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 2 Förord.. 5 Sammanfattning... 6 Bakgrund... 6 Syfte.. 9 Delstudie Delstudie Delstudie Delstudie Delstudie Delstudie Projektet Organisatoriska vägar till hälsa: Slutsatser. 16 Bakgrund Kommunernas politiska organisering och reformarbete 17 Förklaringar till lokala variationer i sjukfrånvaro Delstudie 1 20 Omorganisationer, nya organisationsformer och innovation En enkätstudie med Sveriges alla 280 kommuner Syfte Metod Resultat Slutsatser Projektpublicering 99 Delstudie 2 Trender i långa sjukskrivningar bland olika kategorier av anställda och chefer En registerstudie Syfte.. 2. Metod 3. Resultat. 4. Slutsatser Projektpublicering

4 Delstudie Betydelsen av satsningar på arbetshälsoprevention och rehabilitering En enkät- och registerstudie omfattande ett urval av 60 kommuner Syfte Metod Resultat Slutsatser Projektpublicering Delstudie Kommunala chefers perception av omorganisation 2009 och stressorer En enkätstudie som omfattar ett 30-tal verksamheter i sju kommuner Syfte Metod Resultat Slutsatser Projektpublicering 105 Delstudie Motståndskraftiga och sårbara kommuners utvecklingslinjer avseende långtidssjuka med psykisk diagnos Kluster- och regressionsanalys på rikstäckande enkät- och registerdata Syfte Metod Resultat Slutsatser Projektpublicering 112 Delstudie Omorganisation och långa sjukskrivningar i större städer (komplexitet) inom Human service-organisationer: Sambandsanalys 2012, 2005, Syfte Metod Resultat Slutsatser

5 5. Projektpublicering 119 Referenser Bilaga: Frågeblankett, enkätstudie 2012, SCB

6 Förord Denna rapport om organisatoriska vägar till hälsa i svenska kommuner fokuserar via sex delstudier på de faktorer som kan utgöra grunden för ett långsiktigt hållbart förändringsarbete och chefskap i kommuner. Studien är finansierad av AFA Försäkring och vi vill framföra vårt varma tack för detta, men också för det stöd och hjälp med registerdata på kommunnivå från AFA Försäkrings skadedatabas som vi fått tillgång till genom Avdelningen för forskning och utveckling på AFA Försäkring. Vi vill naturligtvis också tacka alla de personer som i deltagande kommuner upplåtit sin tid för att besvara enkäter. Göteborg i mars 2015 Stefan Szücs Projektledare 5

7 Sammanfattning Bakgrund Tidigare studier av organisation och arbetsrelaterad stress har visat att större organisatoriska förändringar kan resultera i psykisk ohälsa, med långtidsjukskrivning, förtidspensionering och för tidig exit från arbetsmarknaden som följd, särskilt bland personal inom offentlig sektor med arbeten i människobehandlande organisationer (vård, omsorg och skola), dvs. personal och chefer inom kommunsektorn (Vahtera et al., 1997; Kivimäki et al., 2001, 2004; Marmot & Brunner, 2005; Bamberger, 2012). Aktuell forskning har ytterligare preciserat att relationen mellan större organisationsförändring och sådana negativa hälsoutfall kan sträcka sig över längre tidsperioder (Falkenberg et al., 2013; Vahtera & Virtanen, 2013) och bero på ledarskap som brister i socialt stöd till de anställda (Stansfeld & Candy, 2006; Szücs & Andersson Bäck, 2015), men att även koordinations- och samverkanskomplexitet inom storskaliga organisationer i sig har visat sig vara av betydelse (Dahl, 2011). Forskningsprojektet Organisatoriska vägar till hälsa: Långsiktigt hållbart förändringsarbete och chefskap i kommuner har byggt på en rad resultat från tidigare forskning om organisation och hälsa inom svensk offentlig sektor, med fokus på personal inom kommunal vård, omsorg och skola, genomförd under 1990-talet och inledningen av 2000-talet (Szücs 2001, Szücs et al., 2003, Szücs 2004, Szücs & Hemström 2010). Dessa resultat indikerade i sammandrag att: - Problem med långa sjukskrivningar (och förtidspensionering) vid kommunala arbetsplatser föregås av speciell oro för omorganisation bland personalen - Hur detta förändringsarbete genomfördes, och att det inte upprepades för ofta, visade sig vara mer betydelsefullt än omorganisationens syfte. - Chef- och ledarskap baserat på tydlighet, delaktighet och kompromissvilja påverkade förändringsarbete och hälsa positivt. - Sambandet mellan omorganisation och långtidsjukskrivning framträdde tydligast i landets större städer även när sjuktalen minskade. - Innovativa, explicita strategier och programåtgärder som inkluderade personalen lyckades pressa tillbaka sjukskrivningar och nya förtidspensioneringar bland de värst drabbade städerna, åtminstone på kort sikt. 6

8 Vad som fortfarande utgjorde ett frågetecken inom forskningen om organisationsförändring och sjukskrivning handlar om långsiktiga påverkansfaktorer, förlopp, konsekvenser och möjliga botemedel. AFA Försäkring beviljade 2011 ett anslag för studier om Organisatoriska vägar till hälsa ett forskningsprojekt om långsiktigt hållbart förändringsarbete och chefskap i kommuner. Genom AFA Försäkring har projektet också fått tillgång information för alla Sveriges 290 kommuner om antalet nya sjukfall per år mellan 1998 och 2012 som lett till mer än 90 dagars årsvis sjukskrivning, aktivitets- eller sjukersättning. De långa sjukfallen ökade kraftigt från år till år under från slutet av 1990-talet för att nå sin kulmen kring 2004, då de minskade kraftigt i omfattning, men efter 2010 ökar de åter (AFA Försäkring 2014, Försäkringskassan 2014). Hög långtidssjukfrånvaro har under längre tid varit ett problem för många kommuner, men det finns även de som haft relativt låg långtidssjukfrånvaro. * * * Kommunerna ansvarar för en rad olika typer av samhällsservice där socialtjänst, skola och äldreomsorg utgör lejonparten av deras uppdrag. Dessa verksamheter styrs genom lagar och nationella riktlinjer med utrymme för en anpassning till lokala förutsättningar inom ramen för en omfattande kommunal självstyrelse, med lång tradition som innefattar den egna beskattningsrätten, dvs. att en kommun bestämmer sin egen skattesats. Efter införandet av 1991 års kommunallag skulle man kunna säga att den kommunala självstyrelsen också utökades organisatoriskt då det blev tillåtet att fritt organisera en kommun efter lokala förutsättningar och behov. Detta gav under 1990-talet upphov till decentralisering av den svenska välfärdsstaten genom en rad organisatoriska förändringar i kommunerna, först att stärka upp den lokala demokratin genom t.ex. införande av kommundelsnämnder, distriktsnämnder och institutionsstyrelser samt olika samverkanformer (Szücs, 1995), och senare under 1990-talet i huvudsak för att 7

9 effektivisera verksamheterna genom beställar-utförarnämnder, privatisering, valfrihetssystem och införande av kvalitetssäkringssystem (Wise & Szücs, 1996). Samtidigt sjösattes en rad stora reformer som åtföljdes av ökad sjukfrånvaro inom olika kommunala sektorer enligt SCB (2004). Ädelreformen, som under det tidiga 1990-talet innebar att ansvaret för äldre blev en kommunal angelägenhet, sammanföll under mitten av 1990-talet med ökade sjuktal bland personal inom äldreomsorgen. Maxtaxan, som innebar att barnomsorgen blev billigare efter 1998 års val, följdes av ökad sjukfrånvaro bland personalen inom barnomsorgen. En ökad etablering av friskolor sammanföll under tidigt 2000-tal av förhöjd sjukfrånvaro bland lärare. För att råda bot på utvecklingen av hög sjukfrånvaro bland den kommunala personalen har stora satsningar gjorts på program för att förebygga/motverka ohälsa bland personalen och rehabilitering av långtidssjuka (Szücs, 2004). Utvecklingen efter Alliansregeringens makttillträde 2006 har kanske framförallt präglats av att en ökande andel av verksamheten konkurrensutsatts och marknadsorienteras inom ramen för vad som populärt kallas New Public Management (NPM), och med anledning av lagen om valfrihetssystem, LOV, som infördes den 1 januari Samtidigt har kommunerna i sedan länge arbetat med olika typer av samverkanslösningar. Även detta har varit något som främjats av Alliansregeringen, exempelvis via den s.k. Överenskommelsen, där stora satsningar gjordes på att kommunerna genom en ny överenskommelse mellan lokal/regional politik och civilsamhällets organisationer och företag skulle samverka om vården och omsorgen av äldre, och särskilt så kring de mest sköra äldre som i störst utstäckning är i behov av både kommunalt äldreboende och landstingens sjukvårdsinsatser (Szücs et al., 2014). Men trots att det i många svenska kommuner sedan flera decennier förekommit en organisatorisk förnyelse och reformkultur inom den kommunala självstyrelsens ram, saknas fortfarande generell kunskap om den långsiktiga betydelsen av detta kommunala reformarbete i relation till den lokala utvecklingen av långa sjukfall bland olika personal- och chefskategorier inom kommunsektorn. 8

10 Syfte Projektets övergripande syfte var att för en längre tidsperiod följa upp och undersöka betydelsen av olika typer av kommunala förändringar och relatera dessa till förändringar i långvarig sjukfrånvaro och chefskap i kommunerna. Målet var att kunna ange vägar till förändringsarbete och chefskap i kommuner som är långsiktigt hållbara för verksamheternas personal och chefer. Projektet hade tre frågeställningar: - Vilken betydelse har organisationsförändring, nya organisationsformer och innovation för den långsiktiga utvecklingen av nya långa sjukfall i en kommun? - Vilken betydelse har organisationsförändring, nya organisationsformer och innovation för kommunala chefers arbetssituation? - Vilken överensstämmelse finns det mellan utvecklingen av nya sjukfall och chefers arbetssituation i en kommun, i relation till den långsiktiga utvecklingen när det gäller kommunal organisationsförändring, nya organisationsformer och innovation? Projektet har bestått av sex delstudier: - Insamling och analys av enkätdata från ledande politiska, administrativa och fackliga företrädare i Sveriges alla 290 kommuner om större omorganisationer, nya organisationsformer och innovation Insamling och analys av registerdata om långtidsjukfrånvaro för olika personaloch chefskategorier i alla Sveriges 290 kommuner för åren Analys av långa sjukskrivningar och kommunala satsningar på arbetshälsoprevention och rehabilitering i 60 kommuner - Analys av kommunala chefers perception av omorganisation och stressorer inom ett 30-tal verksamheter i sju kommuner 2009 och Analys av vägar till hållbart förändringsarbete och chefskap i sårbara och motståndskraftiga kommuner Sambandsanalys av relationen mellan större omorganisation och långa sjukskrivningar bland kommunal personal, särskilt bland större städer och inom den sociala sektorn 9

11 Delstudie 1 Den första delstudien baseras på en enkätstudie med medverkan från Sveriges alla 290 kommuner som 2012 skickades till varje kommuns ledande politiska, administrativa och fackliga företrädare med frågor om större omorganisationer, nya organisationsformer och innovation för perioden Resultaten kunde jämföras med motsvarande enkätstudier från 2004 och 2008, vilka täckte perioderna och Syftet var att för en längre tidsperiod undersöka betydelsen av kommunala förändringar i relation till arbetshälsa och chefskap (Szücs, 2015). Resultaten visade att förändringsgraden via större omorganisationer ökade mellan 2008 och Ökningen hade skett inom alla fält: socialtjänst, skola och allmänkommunal verksamhet. Vanligast var att genom omorganisationen påverka ekonomin, därefter kom att förändra själva verksamheterna. Själva idén till omorganisation kom oftast från politikerledningen och administrativa exekutiv. Stödet för omorganisationen kom likaså främst från dessa aktörer. Stödet från personal var mindre omfattande, men samtidigt högre än det som uppfattades komma från kommuninvånare och andra aktörer. De många nya organisationsformer som återfanns i kommunerna kunde reduceras till fyra centrala: privatisering/npm/marknad, servicesamverkan, innovationssamarbete och arbetshälsoreform. Det var framförallt nya organisationsformer som kan knytas till privatisering/npm/marknad som ökade kontinuerligt över tid. Arbetshälsoreform via förebyggande och rehabiliterande program och särskilda satsningar på stressrelaterad ohälsa var dock betydligt mer vanligt förekommande i kommunerna. Olika följder av omorganisation kunde reduceras till tre: vox (protester, passivitet, konflikter, dålig stämning), exit (uppsägningar, ohälsa, sjukskrivning, långtidssjukskrivning, förtidspensionering) eller pax (färre konflikter, delaktighet, ökad tydlighet, effektivitet, mer att säga till om för personalen). Vanligast i kommunerna var pax, därefter i styrka kom vox. Minst vanligt, men ökande mellan efter 2008, var exit. Graden av personalpåverkan under förändringsprocessen vid större omorganisation var i stort oförändrad mellan Viktigaste sättet att påverka 2012 var obligatoriska samverkansmöten (LSG/FSG) och arbetsplatsträffar (APT), men även andra samtal med arbetsledare eller chef (utöver medarbetarsamtal) sågs som nästan lika viktiga. 10

12 En mer omfattande, men ovanligare väg till organisatorisk hälsa gick genom s.k. personalpåverkansprocesser, där syftet med omorganisationen i högre grad inkluderade arbetsmiljö och personalinflytande, i kombination med ett starkare stöd för omorganisationen från övrig personal, samt att omorganisationen i högre grad bidragit till mer att säga till om för personalen. Delstudie 2 I en delstudie undersöktes förekomst av långtidssjukskrivning bland chefer på olika nivåer i kommunal verksamhet och dess samband med grad och form av genomförda omorganisationer (Dellve et al., 2015) Bakgrunden (rationalen) till delstudien var (1) den ökade press på rationalisering och organisationsutveckling chefer erfarit det senaste decenniet, (2) indikationer om hälsorelaterade konsekvenser bland chefer under omstruktureringsarbete, (3) resultat från epidemiologiska studier som visade ökad långtidssjukskrivning bland medarbetare och med en tydlig social gradient och att ledarskapet har betydelse för hälsokonsekvenser, och (4) bristen på epidemiologiska studier där chefer på olika nivåer fokuserats. Studien genomfördes med data från enkätstudien samt två register: AFA Försäkrings register om långtidssjukskrivning (>90 dagar per år och nya förtidspensioneringar samma år), grupperade efter kommun, och inom kommunen även chefsposition samt åldersgrupp och kön bland dessa, och SCBs register av motsvarande chefer i varje kommun samt åldersgrupp och kön bland dessa. Kommunvis incidens per helårsarbetare beräknades för 2008, 2009, 2010 och 2012 och dess samband med grad och form av omorganisation skattades genom linjära regressioner. Resultaten visade att den kommunvisa incidensen av långtidssjukskrivning var mer än dubbelt så hög bland operativa chefer på lägre nivåer jämfört med mellanchefer och chefer på högre, strategisk nivå. Incidensen bland chefer på lägre nivåer ökade kraftigt mellan 2009 och Det fanns även en stor skillnad mellan kommuner i incidens av långtidssjukskrivning bland chefer. Förklaringar till långtidssjukskrivning var av olika karaktär beroende på chefposition. För chefer på lägre nivåer påverkade grad och frekvens av omorganisationer, NPM avseende privatisering/marknadisering, samt om omorganisationen genomfördes med större grad av arbetsmiljöfokus och 11

13 medarbetardelaktighet. För chefer på högre chefspositioner hade grad av medarbetares öppna protester och arbetsmiljöfokus och medarbetardelaktighet, samt NPM avseende privatisering/marknadisering betydelse. Resultaten bör tolkas med försiktighet men indikerar en kritisk situation för chefer på lägre nivåer, där bristen på genomgripande chefsansvar och befogenheter kan ha betydelse samt närheten till medarbetare. Resultaten indikerar även en besvärlig situation för chefer på högre nivåer avseende hantering av öppna protester och kritik i samband med omorganisationer. Delstudie 3 I en delstudie undersöktes långa sjukskrivningar bland kommunanställda inom den sociala omsorgssektorn (Ljungblad et al., 2015). Eftersom sjuktalen är höga bland den sociala omsorgspersonalen var det angeläget att studera olika metoder som kunde minska de långa sjukskrivningarna för denna personalgrupp. Syftet var att undersöka individuella och organisatoriska arbetshälsofrämjande åtgärder och relation till efterföljande incidens av långtidssjukskrivning inom sociala omsorgsorganisationer. Registerdata från AFA Försäkring och SCB över årsvisa uppgifter om långa sjukskrivningar (>90 dagar per år) och nya förtidspensioneringar samma år bland social omsorgspersonal, samt enkätdata med personal och chefer/kommunföreträdare i ett urval av 60 kommuner användes för att studera förändringar mellan kommuner när sjukskrivningarna gick ned, mellan 2007 och Kontroller gjordes för föregående sjuskrivningsnivåer, samt lokala arbetslöshets- och inkomstnivåer. Resultaten visade att en starkare förekomst av program för att förebygga/motverka ohälsa bland personalen hängde samman med lägre incidens av långa sjukskrivningar bland social omsorgspersonal i en kommun i en fyraårsuppföljning (2012). Individbaserade hälsopreventiva åtgärder (friskvård och arbetsmiljöenkät) indikerade ett motsvarande, men svagare samband i en tvåårsuppföljning (2010). Slutsatsen var att särskilt att förekomsten av organisatorsikt inriktade förebyggande hälsoprogram kan ge framtida lägre nivåer av långa sjukskrivningar bland social omsorgspersonal i en kommun. 12

14 Delstudie 4 I en delstudie jämfördes olika stressorer bland kommunala chefer som varit med om en omorganisation med chefer som inte varit med om en omorganisation med kontroll för bl.a. stöd från andra överordnande chefer (Björk et al., 2015). Tidigare forskning har visat att själva graden av oro inför en omorganisation kan resultera i mer omfattande långtidsjukrivning i en kommun (Szücs et al., 2003). Detta fenomen kan bero på svagt chefstöd via otydlig ledning, bristande delaktighet och kompromissvilja en från arbetsledande chefer och kommunledning (Szücs, 2004). Huruvida kommunala chefer själva omfattades av sådan påverkan visste vi mindre om. Syftet var att studera påverkan av organisationsförändring för olika stressorer i chefers arbete, och undersöka det sociala stödets betydelse i detta sammanhang. Studien genomfördes med data från två enkätstudier som genomförts 2009 och 2011 med drygt 400 chefer på alla nivåer i sju kommuner i Västragötalandsregionen inom ett 30-tal kommunala verksamheter (med interventionsstudier gjorda i Ale, Alingsås, Borås och Göteborg) inom ramen för det s.k. Chefios-projektet (Björk, 2013; Härenstam & Östebo, 2014). Resultaten indikerade att chefer som genomgått en organisationsförändring enligt 2009 års studie, i 2011 års undersökning hade en liten, men statistiskt signifikant ökning av en rad olika arbetsrelaterade stressorer. Denna ökning kvarstod efter kontroll av negativ chefsattityd till förändring, men chefsposition i den kommunala administrativa hierarkin eller tidigare erfarenhet i termer av antal år i chefsposition hade ingen betydelse. Däremot antydde resultaten att de arbetsrelaterade stressorerna hos chefers som genomgått organisationsförändring var högre bland de chefer som hade en negativ attityd till förändring, samtidigt som stressorerna var lägre bland chefer som fått stöd från sina överordnade. Andra typer av stöd indikerade dock inte någon sådan statistisk signifikant effekt. Slutsatsen var således att omorganisationer även påverkar chefers stressnivåer, som därmed kan leda till ohälsorelaterad längre sjukskrivning. Organisatoriska vägar till minskad stress bland chefer kan gå via tydlighet som minskar eventuella negativa attityder till förändring, samt via ökad delaktighet på basen av överordnade chefers stöd. 13

15 Delstudie 5 I denna delstudie undersöktes förekomst och lokala variationer i långa sjukskrivningar till följd av psykisk ohälsa (s.k. mental diagnos) och dess beroende av organisation och ledarskap inom kommunala verksamheter under en 15-årsperiod (Szücs et al., 2014, 2015). Syftet var att longitudinellt/för en längre tidsperiod studera relationen mellan exponeringar av större omorganisationer och långtidssjukskrivning beroende på mental diagnos, med fokus på olika reform- och chefsspecifika faktorers betydelse. Studien genomfördes med data om kommunal innovation, nya organisationsformer och innovation från enkätstudier med ledande kommunala politiska, administrativa och fackliga företrädare från alla Sveriges 290 kommuner avseende perioderna , och , samt två register: AFA Försäkrings register om årsvis långtidssjukskrivning med mental diagnos bland kommunala yrkeskategorier och SCB:s register över antal kommunanställda inom samma yrkeskategorier per år per kommun. Resultaten visade att den kommunvisa incidensen av långtidssjukskrivning till följd av mental diagnos fördelas i två olika kluster mellan 1998 och 2012, där det ena klustret ena utgörs av kommuner som är sårbara (vulnerable) för långa sjukskrivningar med mental diagnos för den aktuella tidsperioden, emedan det andra klustret utgörs av kommuner som är mer motståndskraftiga eller resilienta (resilient). Resultatet angav således två vägar för perioden , där den ena utvecklingslinjen framförallt efter 2002 ledde mot en mer sårbar utveckling för en konstant grupp av kommuner. Skillnader mellan sårbara kommuner berodde främst på komplexitet och omorganisationer inom den sociala sektorn. Den större stadens komplexitet eller ett allmänt förhöjt organisatoriskt förändringstryck via större omorganisation och formaliserad ledarskapskommunikation i samband med större omorganisation tenderade öka denna sårbarhet. Större organisationsförändringar inom den sociala sektorn (endast för mätperioden ), samt ledarskap som inkluderade individuella samtal med arbetsledare eller chef (för perioden ) tenderade minska denna sårbarhet. Resultaten indikerar framförallt på problem relaterade till större, komplexa organisationer och omorganisationer inom den sociala sektorn. 14

16 Delstudie 6 I en avslutande delstudie undersöktes samband mellan omorganisationer i kommuner och långa sjukskrivningar i större städer under perioder av ökande sjukskrivningar i kommunerna ( , ), med fokus på den sociala sektorn. Syftet var att undersöka huruvida dessa större organisationer präglas av en komplexitet vilken i sig gör att graden av genomsnittligt angiven förändring vid större omorganisation samvarierar med en motsvarande nivå långa sjukskrivningar i dessa kommuner, med fokus på den sociala sektorn. Studien genomfördes med data från enkätstudien samt AFA Försäkrings register om årsvis långtidssjukskrivning (mer än 90 dagars årsvis sjukskrivning, aktivitets- eller sjukersättning) grupperade efter kommun och grupperingar i kommunen efter personalkategorier inom social omsorg, och SCB:s register över antal kommunanställda inom samma yrkeskategorier per år och kommun. Kommunvis incidens per helårsarbetare per år beräknades för Resultat från tidigare studier användes som jämförelse för perioden (Szücs et al., 2003, Szücs & Hemström, 2010). Resultaten visade på ett starkt samband i större städer mellan förändringsgrad vid större omorganisation och kommunvis incidens av långtidssjukskrivning bland den sociala sektorns personal: ju mer större omorganisation inom socialtjänsten , desto högre var incidensen för långa sjukskrivningar bland personal inom social omsorg Närmare hälften av variansen i större städers kommunala långtidssjukskrivning kunde förklaras av större omorganisation genomförd inom den sociala sektorn. Detta fenomen återkom i också reanalys av data över långa kommunala sjukskrivningar från 2000 och 2005, men då med andra större städer i topp, vilket indikerade att det verkligen kunde vara den större stadens organisatoriska komplexitet som påverkade vid omorganisation, snarare än andra socioekonomiska eller sociokulturella faktorer som t.ex. stigberoende. Slutsatsen var att det vid omorganisationer i större städer som berör socialtjänst (äldreomsorg, individ- och familjeomsorg samt funktionsnedsättning) kan vara extra viktigt att beakta eventuella stressrelaterade ohälsotendenser, eftersom sambandet tenderar vara så systematiskt. 15

17 Projektet Organisatoriska vägar till hälsa: slutsatser Projektets övergripande syfte var att för en längre tidsperiod följa upp och undersöka betydelsen av kommunala förändringar och relatera dessa till förändringar i långvarig sjukfrånvaro och chefskap. Målet var att ange vägar till förändringsarbete och chefskap som är långsiktigt hållbara för verksamheternas personal och chefer. Detta har gjorts via sex delstudier, baserade på enkät- och registerdata som omfattar Sveriges alla 290 primärkommuner : - Enkätstudien visade att förändringsgraden vid större omorganisationer ökade igen mellan 2008 och 2012, emedan nya organisationsformer avseende marknadslösningar ökade kontinuerligt Förekomsten av organisatorsikt inriktade förebyggande hälsoprogram utgör en första väg som visade sig minska framtida nivåer av långa sjukskrivningar bland social omsorgspersonal. - Långtidssjukskrivning var mer än dubbelt så hög bland operativa chefer på lägre nivåer och ökade kraftigt , jämfört med mellanchefer och chefer på högre, strategisk nivå. - En andra väg till organisatorisk hälsa (mindre stress för chefer), visade sig gå via mindre negativ chefsattityd/oro till förändring, samt överordnade chefers stöd. - Långtidssjukskrivning med mental diagnos fördelades i kluster av motståndskraftiga och sårbara kommuner, där den större stadens komplexitet samt förändringsgrad och formaliserad chefskommunikation vid större omorganisation drev på sårbarheten. - Bland de större städerna fanns samband mellan större omorganisation och långtidssjukskrivning, både under uppgången och , särskilt bland social omsorgspersonal. Omorganisation inom socialtjänst , samt kommunikativt ledarskap baserat på andra samtal visade sig utgöra en tredje väg till organisatorisk hälsa. Insatser för att resultaten ska komma till praktisk användning i arbetslivet sker/har skett genom uppbyggnad av kommunal reformdatabas, via konferens och publicering, samt intervjuer och i föreläsningar för studenter, personal och chefer. 16

18 Bakgrund Sveriges 290 kommuner ansvarar för en rad olika typer av samhällsservice där socialtjänst, skola och äldreomsorg utgör huvuddelen av deras uppdrag. Dessa verksamheter styrs genom s.k. ramlagar och nationella riktlinjer med utrymme för en anpassning till lokala förutsättningar och behov inom ramen för en omfattande kommunal självstyrelse, med lång tradition som innefattar den egna beskattningsrätten, dvs. att en kommun bestämmer sin egen skattesats. Efter införandet av 1991 års kommunallag skulle man kunna säga att den kommunala självstyrelsen också utökades organisatoriskt/demokratiskt via en decentralicering (Szücs, 1995), då det blev tillåtet att fritt organisera en kommun efter lokala förutsättningar och behov. Kommunernas politiska organisering och reformarbete En av de största strukturomvandlingarna av offentlig sektor under 1900-talet utgjordes av kommunsammanslagningarna som innebar sammanslagningar av tusentals kommuner i ett enormt lokalt förändringsarbete under 1950-och 1960-talen fram till Resultaten från dessa sammanslagningsreformer ledde dock inte främst till mer kommunal självstyrelse. I stället ökade det kommunala omvärldsberoendet i förhållande till staten, kommunförbundet, fackliga organisationer och en allmänt ökad känslighet för samhällsekonomisk förändring (Strömberg & Westerståhl, 1983: ). Dessa nya förutsättningar ledde till att kommunernas receptivitet eller mottaglighet för innovativa reformidéer ökade. Ett grundläggande drag för den fortsatta organisatoriska utvecklingen i kommunerna under de senaste decennierna är att de styrts av att förbättra delaktighet och service genom serviceinnovation, öka ekonomisk effektivitet genom flexibilitet baserad på nya marknadslika lösningar och marknadsinnovation, samt reformer som syftar till att långsiktig hållbar utveckling genom satsningar på personal och personalinnovation (Szücs, 2004). Kännetecknande för den kommunala utvecklingen som följde på 1980-talet var genomförandet av en reformer inriktade mot serviceinnovation för att stärka lokala demokratin genom att informera och decentralisera i med syfte att öka delaktigheten. Detta gjordes genom kommundelsnämnder, distriktsstyrelser, institutionsråd och 17

19 institutionsstyrelser, medborgarkontor, informationssekreterare, konsumentrådgivare, trygghetslarm i vården och olika samverkanformer genom näringslivsprogram och personalföreträdare i politiska nämnder (Schmidt, 1986). Under det tidiga 1990-talet influerades kommunerna alltmer av en ny trend som i stor utsträckning kommit att påverka många kommuners reformarbete, nämligen New Public Management (NPM). Syftet var att göra den offentliga sektorn mer effektiv genom att skapa ökad flexibilitet via marknadsinriktade reformer som inkluderade olika slag av privatisering och konkurrensutsättning (Hood, 1995). Det kommunala reformarbetet inriktades därför mot förändringar som inkluderade bolagiseringar, beställar-utförarorganisation, målstyrning, privatisering samt kundvalsorganisation och konkurrensutsättning (Wise & Szücs, 1996). Men trots att mycket av detta förändringsarbete genomförs av ekonomiska skäl förändringarna under tidigt 1990-tal sammanföll också med den djupa ekonomiska kris som drabbade olika kommuner har forskningen ännu inte kunnat visa att kommunala privatiseringar bidragit till ökad effektivitet i Sverige (Hartman, 2011). Det var dock bland de mer innovationsbenägna kommunerna som gjorde de största personalneddragningarna under början av 1990-talet (Bäck, 1994). Samtidigt sjösattes under 1990-talet en rad stora reformer som åtföljdes av ökad sjukfrånvaro inom olika kommunala sektorer enligt SCB (2004). Ädelreformen, som från 1993 innebar att ansvaret för äldre blev en kommunal angelägenhet sammanfaller under mitten av 1990-talet med ökade sjuktal bland personal inom äldreomsorgen. Maxtaxan, som innebar att barnomsorgen blev billigare efter 1998 års val, följdes av ökad sjukfrånvaro bland personalen inom barnomsorgen. En ökad etablering av friskolor sammanfaller under tidigt 2000-tal av förhöjd sjukfrånvaro bland lärare. Den organisatoriska utvecklingen i kommunerna efter Alliansregeringens makttillträde 2006 har kanske framförallt präglats av att en ökande andel av verksamheten konkurrensutsatts och marknadsorienteras inom ramen för vad som populärt kallas New Public Management (NPM) med anledning av lagen om valfrihetssystem, LOV, som infördes den 1 januari Samtidigt har kommunerna i ökad grad arbetat med olika typer av samverkan. Även detta har varit något som främjats av Alliansregeringen, t.ex. 18

20 via den s.k. Överenskommelsen, där stora satsningar gjorts på att kommunerna genom en ny överenskommelse mellan lokal politik och civilsamhällets organisationer och företag samverkar kring olika typer av samverkan kring vården och omsorgen av äldre, t.ex. när det gäller de mest sköra äldre som är i behov av både kommunalt äldreboende och landstingens sjukvårdsinsatser. Till följd av utvecklingen av hög sjukfrånvaro bland den kommunala personalen har stora satsningar gjorts på program för att förebygga/motverka ohälsa bland personalen och rehabilitering av långtidssjuka. Förklaringar till lokala variationer i sjukfrånvaro Det förekommer ett antal olika förklaringar till lokala (och även andra sociala) variationer i sjukfrånvaro vid en viss tidpunkt, eller till förändringar i sjukfrånvaron över tid (Szücs et al., 2003): De kan huvudsakligen delas in i (1) demografiska faktorer, (2) arbetsmarknadsrelaterade faktorer, (3) yrkes- och arbetsmiljöfaktorer samt (4) hälsoförhållanden. När det gäller variationer över tid men knappast för lokala variationer kan man lägga till förändringar i sjukförsäkringens kompensationsnivå. Den övervägande mängden forskning om lokala variationer i sjukfrånvaro och förtidspension verkar huvudsakligen fokusera antingen demografiska faktorer och arbetsmarknad eller på yrkesfaktorer. Organisatoriska aspekters betydelse för hälsovariationer på arbetsplatsnivå eller företagsnivå är fortfarande svagt utvecklade inom forskningsfältet jämfört med rent yrkesrelaterade exponeringar i arbetslivet. Om verksamheter, och yrket i sig, var av helt avgörande betydelse för hälsa och sjukfrånvaro, borde vi inte finna några större variationer i dessa två utfall mellan anställda i olika kommuner. Då vi vet att det finns en stor variation i sjukfrånvaro mellan olika kommuners anställda, men fortfarande inte varför, finns det således goda skäl att närmare studera de organisatoriska faktorernas betydelse för förekomst av längre sjukskrivningar bland kommunal personal. 19

21 Delstudie 1 Omorganisationer, nya organisationsformer och innovation En enkätstudier med Sveriges alla 290 kommuner 1. Syfte Syftet med denna delstudie är att undersöka den långsiktiga utvecklingen av ut i kommunerna under 2000-talet när det gäller större omorganisationer, nya organisationsformer och innovation. 2. Metod I denna rapport redovisas statistik baserad på enkätundersökningen KOMINNOVA - Kommunal innovation, nya organisationsformer och organisationsförändring. Den har hittills genomförts tre gånger vid Göteborgs universitet, nämligen år 2004, 2008 och Alla undersökningarna har planerats och genomförts under ledning av Stefan Szücs, vid Cefos (Centrum för forskning om offentlig sektor, 2004 och 2008) och institutionen för socialt arbete (2012) vid Göteborgs universitet års undersökning var en del av forskningsprojektet Personalen i innovativa kommuner, finansierat av VINNOVA (Verket för innovationssystem) och genomfördes inom ramen för SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) forskningsprogram Innovativa kommuner, landsting och regioner års undersökning har genomförts inom ramen för forskningsprojekt finansierade av FORTE (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, tidigare FAS) och VINNOVA, inom ramen för forskningsprojekten Kommunal innovation och lokala variationer i långa sjukskrivningar och Making the Triple Helix Work: Lokalt/regionalt samspel mellan universitet-företag-offentlig sektor års underökning har genomförts inom projektet Organisatoriska vägar till hälsa: Långsiktigt hållbart förändringsarbete och chefskap i kommuner, finansierat av AFA Försäkring. Fältarbetet genomfördes av SCB, enkätenheten, Örebro. 20

22 Enkäten och dess frågeställningar är bestämda efter samråd med Avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad (2004 och 2008) och Avdelningen för ekonomi och styrning (2012) vid SKL. Population och frågeformulär Samtliga Sveriges 290 primärkommuner ingår i studien. Tidigare undersökningar om förekomst av nya organisationsformer och omorganisationer som bara skickats till en informant per kommun har visat på liten överenstämmelse mellan olika studier av samma kommuner, och har därför rekommenderat att flera informanter tillfrågas i varje kommun (Bäck, 1993). Andra studier har visat på skillnader mellan informanter som befinner sig på olika hierarkiska nivåer när de tillfrågats om omorganisationer (Härenstam, 2010). I varje kommun har enkäten därför skickats till sju ledande företrädare: kommunstyrelsens ordförande, kommundirektör eller motsvarande, personalchef, verksamhetschefer för skola, vård och omsorg, samt till lokalt ledande facklig företrädare för KOMMUNAL (Sveriges kommunalarbetareförbund, SKAF) och Vision (tidigare Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, SKTF). Eftersom syftet främst är att öka kunskaperna om den långsiktiga utvecklingen i kommunerna när det gäller omorganisationer, nya organisationsformer och innovation i svenska kommuner, används resultaten huvudsakligen för att beskriva förändringar över tid och visa på skillnader mellan olika typer av kommuner. Flertalet av enkätfrågornas formuleringar har utarbetats på basen av erfarenheter från en större fallstudie inom forskningsprojektet Personalen i innovativa kommuner (Szücs 2004). Alla enkätfrågor är nykonstruerade och har veterligen inte använts i tidigare. Inför den första studien 2004 prövades enkäten också som pilotstudie bland ett mindre antal kommunala företrädare och experter inom området kommunal politik och förvaltning. I den första enkätundersökningen (2004) låg tyngdpunkten på möjliggörandet av jämförelser med data som berör olika professioner och verksamheter med kommunal personal. Frågor som berör samverkan mellan kommun, näringsliv och universitet/högskola finns med i alla undersökningarna, men med en utökad betoning på detta område i 2008 års undersökning för länkning till data om lokal arbetsmarknad, företagsetablering och nyföretagande års formulär är princip det samma som 21

23 tidigare, men med en utökade delar om nya organisationsformer, personalpåverkan och chefskap. Frågeformulärets rubriker är följande i både 2004, 2008 och 2012 års undersökningar: 1. Förekomst av större omorganisation 2. Var kommer idéerna ifrån/ varför kommer frågan om förändring upp 3. Stöd och förändringsprocesser 4. Organisationsformer och innovation 5. Bakgrundsinformation Fältarbete och undersökningsplan Arbetet med att ta fram och lägga in adressuppgifter för utskick till kommunernas ledande politiska, administrativa och fackliga företrädare har genomförts vid CEFOS i alla tre undersökningar (2012 års urval uppdaterades p.g.a. CEFOS avveckling sommaren 2011, med hjälp av studenter vid Handels Consulting, Göteborgs universitet). Fältarbetet med samtliga enkätutskick i 2004 och 2008 års undersökningar genomfördes också vid CEFOS och kodning av besvarade enkäter har genomförts under ledning av Marianne Sahlén vid Serviceavdelningen (f.d. enheten för Dataregistrering), Göteborgs universitet. Kodning av enkäternas öppna svar färdigställdes av enheten för Dataregistrering vid Göteborgs universitet för 2004 års undersökning och vid CEFOS för 2008 års undersökning års fältarbete och scanning av svar genomfördes av SCB (Avdelningen för datainsamling från företag och organisationer) under ledning och ansvar av Stefan Szücs vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet och vid SCB av Alfred Kerkenberg och Marie Gullberg. Efter det att fältarbetet avslutats i juni 2012 inkom under sommarmånaderna ett mindre antal svar (71), som kodats manuellt av studenter vid Handels Consulting. 22

24 Nedan framgår i tidsramarna för undersökningsplanens och fältarbetets olika delar; 29 november 2004 utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 6 december utskick av tack- påminnelsekort till alla 14 december påminnelsebrev till de som inte svarat 10 januari 2005 utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 21 januari utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 8 februari utskick av minienkät om orsak till bortfall 15 februari fältarbetet avslutas 31 oktober 2008 utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 10 november utskick av tack- påminnelsekort till alla 21 november påminnelsebrev till de som inte svarat 4 december 2009 utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 9 januari utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 1 februari fältarbetet avslutas 13 april 2012 utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 25 april utskick av tack- påminnelsekort till alla 9 maj utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 23 maj utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 11 juni utskick av enkät, följebrev och svarskuvert 21 juni fältarbetet avslutas av SCB 1 oktober fältarbetet avslutas; återstående enkäter inkodade Svarsfrekvens och bortfall Svarsfrekvensen är i regel hög, bortfallet lågt och relativt jämt fördelat. Enkäten skickades i alla studierna till ett urval av omkring centrala kommunala företrädare. Av de 1989 kommunala företrädare som fått frågeformuläret i 2004 års undersökning (bruttourval) är det 1321 som besvarat det. Bruttosvarsfrekvensen är 66,4 procent (Tabell 1). I bortfallet innefattas den minienkät som skickades ut i slutet av fältarbetet. 23

25 Tabell 1. Svarsfrekvens brutto och netto Brutto Netto Andel Antal Svarsfrekvens Svarsfrekvens urval Urval bortfall* Svar Brutto netto År N N % N % % , ,4 79, , ,2 70, , ,1 72,8 * Oförklarat bortfall. De som inte hade besvarat frågeformuläret 2004 gavs möjlighet att där ange varför de inte besvarat det ursprungliga formuläret. Det var sammanlagt 132 (7 procent) som besvarade minienkäten. Bland dem som besvarade minienkäten, angav störst andel att de inte kan svara då de haft sitt uppdrag för kort tid. Förutom att man inte kan svara av kunskapsskäl, angav många tidsskäl. De får för många enkäter, har inte tid att svara på frågorna, eller tycker enkäten är för omfattande. I bortfallet finns ytterligare 127 personer (6 procent) som på något sätt hört av sig och meddelat att de av olika anledningar inte kunde delta i undersökningen. Detta betyder att undersökningens oförklarade bortfall 2004 är 20,6 procent (409), med en svarsfrekvens netto på 79,4 procent. Bland de 1996 kommunala företrädare som fått frågeformuläret i 2008 års undersökning (bruttourval) är det 1342 som besvarat det. Bruttosvarsfrekvensen är således endast något högre än i den tidigare studien, 67,2 procent. Eftersom tillströmningen av svar uppfattades som relativt god skickades ingen minienkät ut i slutet av fältarbetet denna gång. I bortfallet finns 69 personer (4 procent) som av olika anledningar inte kunde medverka i undersökningen. Detta betyder att undersökningens oförklarade bortfall år 2008 var 29,3 procent (585), med en svarsfrekvens netto på 72,2 procent. Att svarsfrekvensen netto är över tio procentenheter lägre i den senare undersökningen beror troligen på att ingen minienkät skickades ut denna gång. I 2012 års undersökning bestod bruttourvalet av 2009 intervjupersoner med svar från 1408 respondenter, vilket ger en svarsfrekvens brutto på 70,1 procent. Utöver detta bortfall kan eller vill 54 respondenter (knappt 3 procent) av olika anledning inte medverka i undersökningen. Undersökningens oförklarade bortfall är 27,2 procent 24

26 (547), vilket ger en svarsfrekvens netto på 72,8 procent. I syfte att ge en bild av inflödet av svar under fältarbetet rapporterades från SCB att det efter första utskick inkom 29,5 (593); efter tack- och påminnelsekort 14,3 procent (288); efter första påminnelse med ny enkät 13,4 procent (269); efter andra påminnelse med enkät kom 9,3 (187); och efter en sista tredje påminnelse med enkät kom 3,5 procent (71). Svarsfrekvens och bortfall: kontroll för ledarroll och kommun Bortfallsanalys av svarsfrekvensen utifrån olika typer av befattningshavare och ledande företrädares medverkan i undersökningarna visar att över två tredjedelar av LOförbundet Kommunals fackliga ombud, kommundirektör och utbildningschef deltar vid alla tre undersökningstillfällen (Tabell 2). Tabell 2. Svarsfrekvens avseende på typ av ledare/befattningshavare (procent) 2004 Svar Ej svar Summa n Kommunstyrelsens 70,3 29,7 290 ordförande Kommundirektör 68,5 31,5 289 eller motsvarande Personalchef 64,3 35,7 277 Omsorgschef 67,3 32,7 284 Utbildningschef 69,0 31,0 284 SKAF-ombud 72,4 27,6 286 SKTF-ombud 56,3 43, Kommunstyrelsens ordförande 69,0 31,0 290 Kommundirektör eller 74,1 25,9 290 motsvarande Personalchef 64,1 35,9 276 Omsorgschef 59,7 40,3 290 Utbildningschef 68,4 31,6 282 SKAF-ombud Kommunal 73,7 26,3 289 SKTF-ombud 61,3 38, Kommunstyrelsens ordförande 65,4 34,6 289 Kommundirektör eller 76,6 23,4 290 motsvarande Personalchef 76,0 24,0 283 Omsorgschef 70,5 29,5 288 Utbildningschef 73,8 26,2 286 SKAF-ombud Kommunal 68,4 31,6 288 Vision-ombud (f.d. SKTF) 60,0 40,

27 Andelen omsorgschefer och ledande politiker (kommunstyrelsens ordförande) är över två tredjedelar vid två av tre undersökningstillfällen. Bland personalcheferna har fler än två tredjedelar svarat åtminstone en gång (2012). Den grupp befattningshavare som svarat i minst utsträckning utgörs av tjänstemännens i Visions (f.d. SKTF) fackliga företrädare i kommunerna. Att enkäten omfattat flera personer i varje kommun har också möjliggjort att vi fått svar från minst en respondent i varje kommun. Alla Sveriges 290 kommuner medverkar således i undersökningen. Som vi kan se i tabell 3 medverkar nästan alla tillfrågade (minst fem svarande) i över hälften av kommunerna. I hela 90 procent av kommunerna har minst tre respondenter besvarat enkäten. Tabell 3. Svarsfrekvens med avseende på antal svar per kommun (procent) 2004 Antal kommuner Andel av kommunerna Kumulativ andel ,9 7, ,0 22, ,9 53, ,7 75, ,9 91, ,6 99, ,0 Summa ,2 7, ,3 26, ,0 56, ,8 80, ,4 92, ,6 99, ,7 Summa ,6 7, ,8 31, ,0 61, ,9 88, ,6 96, , Summa

28 I över 90 procent av kommunerna medverkar tre således eller flera respondenter. I endast tre respektive två kommuner finns svar från endast en respondent (2004 och 2008). I 2012 års undersökning har minst två svarat i nio kommuner. Representationen är således ännu jämnare och bättre i 2012 års undersökning. Svarsfrekvens och bortfall: kommuntyp och regional tillhörighet Hur ser då svarsmönstren ut för olika typer av kommuner? För att kunna svara på denna fråga används först Sveriges Kommuners och Landtings (SKL) uppdelning av Sveriges kommuner i nio olika kategorier (enligt 2001 års indelning, tabell 4). Därefter görs bortfallsanalys på grundval om huruvida kommunen finns i någon av storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö, kontroll för residensstad, samt landsdel och politiskt majoritetsförhållande i kommunen vid undersökningstillfället. Tabell 4. Svarsfrekvens med avseende på kommuntyp (procent) 2004 Svar Ej svar Summa n Storstäder (Sthlm-Gbg-Mlm) 57,1 42,9 21 Förorter 68,0 32,0 247 Större städer 71,1 28,9 180 Medelstora städer 65,5 34,5 278 Industriorter 69,1 30,9 366 Landsbygd 65,0 35,0 203 Glesbygd 57,6 42,4 191 Övriga större 68,2 31,8 214 Övriga mindre 66,7 33, Storstäder (Sthlm-Gbg-Mlm) 81,0 19,0 21 Förorter 67,6 32,4 247 Större städer 63,2 36,8 182 Medelstora städer 67,5 32,5 280 Industriorter 67,0 33,0 361 Landsbygd 71,1 28,9 204 Glesbygd 62,7 37,3 193 Övriga större 67,4 32,6 215 Övriga mindre 67,2 32, Storstäder (Sthlm-Gbg-Mlm) 71,4 28,6 21 Förorter 70,5 29,5 251 Större städer 66,9 33,1 181 Medelstora städer 68,2 31,8 280 Industriorter 69,6 30,4 365 Landsbygd 74,3 25,7 206 Glesbygd 70,6 29,6 199 Övriga större 69,6 30,4 214 Övriga mindre 70,5 29,

29 I 2004 års undersökning finns en något större andel svarande ledare bland större städer, industriorter, övriga större kommuner samt förorter. I 2008 års undersökning finns en något större andel svarande i storstäderna och landsbygdskommuner. En något lägre andel svarande finner vi i glesbygdskommuner och storstäderna. I 2008 års undersökning är det landsbygd och större städer som något större andel svarat än genomsnittet. Ser man på skillnaderna mellan den kommuntyp med högst respektive lägst andel svarande ligger dock spännvidden oförändrat på 19 procentenheter i både 2004 och 2008 års undersökning. I 2012 års undersökning är svarsfördelningen mellan olika kommuntyper något högre och är jämnare fördelad (tabell 4). Även om andelen medverkande är något mindre i de tre storstäderna i år 2004 års undersökning, så blir svarsfrekvensen högre när vi inkluderar kranskommunerna kring Stockholm, Göteborg och Malmö. I 2008 och 2012 års undersökningar är svarsfrekvensen jämnare mellan de tre storstadsregionerna (Tabell 5). Tabell 5. Svarsfrekvens med avseende på storstadsområden (procent) 2004 Svar Ej svar Summa n Stockholmsområdet 62,7 37,3 158 Göteborgsområdet 83,1 16,9 77 Malmöområdet 58,1 41,9 62 Övriga kommuner 66,3 33, Stockholmsområdet 66,9 33,1 160 Göteborgsområdet 70,1 29,9 77 Malmöområdet 71,0 29,0 62 Övriga kommuner 67,0 33, Stockholmsområdet 68,3 31,7 161 Göteborgsområdet 71,4 28,6 77 Malmöområdet 77,8 22,2 63 Övriga kommuner 69,9 30, I residensstäder är svarsfrekvensen något högre än genomsnittet i 2004 års undersökning, och något lägre än genomsnittet för 2008 och Övriga kommuner ligger av naturliga skäl nära respektive genomsnittlig svarsfrekvens för landets kommuner (Tabell 6). 28

30 Tabell 6. Svarsfrekvens med avseende på typ av stad (procent) 2004 Svar Ej svar Summa n Residensstad 69,1 30,9 165 Övriga 65,8 34,2 1824/ Residensstad 64,3 35,7 168 Övriga 67,5 32,5 1828/ Residensstad 65,3 34,7 167 Övriga 70,5 29, De regionala skillnaderna i svarsfördelning är också relativt små. Det finns dock en något starkare benägenhet att medverka i undersökningen bland företrädare från kommuner i Götaland (Tabell 7). Tabell 7. Svarsfrekvens med avseende på landsdel (procent) 2004 Svar Ej svar Summa n Götaland 67,8 32,2 963 Svealand 65,8 34,2 661 Norrland 63,8 36, Götaland 69,9 30,1 968 Svealand 63,5 36,5 661 Norrland 66,8 33, Götaland 72,0 28,0 973 Svealand 67,5 32,5 664 Norrland 69,6 30,4 372 I undersökningarna är skillnaderna är små i svarsfrekvens (mellan två till fyra procentenheter) mellan kommuner med olika typ av politiska majoritetsförhållanden i kommunfullmäktige efter val. Tendens till högst svarsfrekvens i undersökningarna finner vi bland kommunala företrädare i kommuner med borgerligt majoritetsstyre (Tabell 8). 29