FN:s konvention om barnets rättigheter

Transkript

1 SLUTRAPPORT 2013 FN:s konvention om barnets rättigheter I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER FN:s konvention om barnets rättigheter 1

2 Innehåll Sammanfattning... 1 Resultat och effekter... 1 Exempel på effekter... 2 Konkreta exempel i ett län... 3 Synergieffekter... 4 Överenskommelsen... 5 Steg 1 Kartläggning... 6 Medlemmarnas behov av stöd... 6 Steg 2 Handlingsplan... 8 Utgångspunkten för och syftet med handlingsplanen... 8 Målsättning... 8 Målgrupp... 8 Aktiviteter... 8 Enkät... 9 Svarsfrekvens och resultat... 9 Steg 3 Genomförande Styrgrupp Referensgrupp SKL internt arbete SKL externt Regionala konferenser Inledning SKL:s överväganden SKL:s programpunkt på konferenserna Att genomföra barnets rättigheter så här gör vi! Barnets rättigheter i teori och praktik FN:s barnkonvention Barnets rättigheter från politik till praktik Vi trodde vi var bäst! Det är dags att göra skillnad! En konferens om barnets rättigheter Barns rätt på rätt sätt SKL:s roll och ambition Målgrupper och program Deltagarantal Material Diskussion Kompetensutveckling Inledning Regionala utbildningar Regionala skillnader FN:s konvention om barnets rättigheter 2

3 Barnets rättigheter i hela organisationen Eslövs kommun Bakgrund Kompetenshöjning Referensgrupp några kommentarer Unicef Implementering två parallella processer Så går vi vidare Kiruna kommun SKL:s frågor till Kiruna kommun Genomförande Uppföljning Analys Barnkonsekvensanalyser Vägledning för att stärka barnets rättigheter Övriga kunskapshöjande aktiviteter Diskussion Kommunikation Bakgrund Webb Gör barn starkare! Nyhetsbrev Twitter Test och annonsering Utställning på SKL Film Informationsmaterial Webbstatistik Arbetet med barnets rättigheter Vägledningen gör barn starkare Test - Vad vet du om barnkonventionen på gorbarnstarkare.skl.se Diskussion Fördjupningsområden Inledning Bakgrund Mål Dialog med barn Förutsättningar för samverkan Rättigheter och implementering - SKL:s roll Resultat Man kan inte backa när man väl har börjat Diskussion Insatser mot kränkande behandling FN:s konvention om barnets rättigheter 3

4 Förutsättningar - konferenser, inledande möte och diskussioner med samarbetsparter SKL:s seminarier Diskussion Kunskapsspridning till barn och unga Förutsättningar Genomförande Uppföljning Resultat Håll i, håll ut och se tillbaka ibland Diskussion Våld mot barn Förutsättningar Syfte och mål Projektorganisation DalaMod har arbetat med följande kunskapshöjande aktiviteter Diskussion Ett fortsatt hållbart arbete för att stärka barnets rättigheter i Sverige Strategi, systematik och varaktiga strukturer Effekter och synergieffekter Komplexa organisationer Vilja väl och göra rätt! Ett paradigmskifte i varje hjärna Att synliggöra och tydliggöra vems är ansvaret? Rättighetsbaserat arbete en fråga om styrning och ledning Framtida behov Kvalitativa språng Resultat och effekter av Handslaget Extern utvärdering Uppföljande enkät Slutsats Referenser FN:s konvention om barnets rättigheter 4

5 0 (66)

6 1 (66) KAPITEL 1 Sammanfattning Under de tre år Handslaget pågått har samtliga landsting/regioner och 143 kommuner på något sätt nåtts av de olika aktiviteterna. 1 Arbetet har innefattat aktiviteter som regionala konferenser, kompetensutveckling, informationsspridning, framtagande av en webbaserad vägledning Gör barn starkare samt stöd och råd till medlemmarna. En av de viktigaste slutsatserna av Handslagets arbete är att Sverige nu är i ett läge där konventionen är implementerad på många håll men att det saknas tillräcklig kunskap om rättigheterna för att tillämpning ska vara möjlig inom olika samhällsområden. Inte minst har det blivit synligt i de fördjupningsområden där medlemmarna arbetat med en sakfråga och inte utgått från rättigheterna. Resultat och effekter SKL gav en extern utvärderare i uppdrag att genomföra en utvärdering av Handslaget under senvåren Totalt intervjuades 20 personer, varav tretton medlemmar. Utvärderingen visar att: Handslaget nått många personer med många olika aktiviteter. Medlemmarna känt sig involverade och att genomförandet har skett med tranparens. Arbetet med barnets rättigheter fått ökad legitimitet frågan kommer oftare upp på politisk nivå. Ökad kunskap har fungerat som ögonöppnare för barnets rättigheter. Kunskapsutveckling har genererat formella och informella nätverk och kontakter inom och mellan verksamheter och organisationer. Ökas kunskap har lett till förändrade arbetsmetoder. Ett gemensamt språk har skapat styrka vid genomförandet av barnets rättigheter, även i professionssammanhang. När det gäller barn och unga redovisades bland annat följande resultat: Patientenkäter för barn ska tas fram 1 SKL:s överenskommelse med regeringen om att stärka barnets rättigheter i Sverige kom att kallas Handslaget. Överenskommelsen var på tre år och genomförandet av handlingsplanen pågick i två år. Siffrorna framkom när samtliga deltagarlistor gicks igenom.

7 2 (66) Användandet av webbaserade kommunikationsmodeller för barn har ökat. Frågor om barnkonventionen har arbetats in i folkhälsoenkäter till barn och unga i årskurserna 6 och 9 och gymnasiets första år. Ungdomar har utbildats för att informera andra barn och unga om rättigheter och för att samla in deras synpunkter. Barn och unga har fått möjlighet till preop-visningar. Barnronder har börjat genomföras. I slutet av september 2013 skickade SKL ut en enkät till samtliga medlemmar (310) som uppföljning av den enkät som skickades ut i december Svarsfrekvensen var mycket hög, 96 procent. 297 medlemmar svarade, 13 svarade inte. På frågan om huruvida beslut fattats i fullmäktige om att arbeta utifrån konventionen om barnets rättigheter svarade 149 ja (jämfört med 141 år 2011) och 107 svarade nej. På frågan om huruvida beslut fattats i kommun-, region- eller landstingsstyrelse svarade 132 ja och 116 svarade nej (jämfört med 131 år 2011). Det var möjligt att svara ja på båda frågorna. Enkätsvaren visar att drygt 60 medlemmar fattat politiskt beslut om att arbeta efter regeringens strategi (30 medlemmar förra gången). 191 medlemmar säger sig känna till Handslaget. 68 känner inte till Handslaget. De flesta uppger att de har kommit i kontakt med Handslaget genom: vår webb (132 medlemmar) nyhetsbrevet (107) konferenser (66) utbildningar (56) på annat sätt (41). Arbetet och kontakterna i Handslaget har lett till: kunskapshöjande aktiviteter (102) attitydförändringar (54) förändrat arbetssätt eller beslutsfattande (42) att handlingsplaner eller strategier tar sin utgångspunkt i konventionen (47). Exempel på effekter I flera län har det startat aktiviteter till följd av de utbildningar SKL genomfört på regional nivå. För att ge en samlad bild av ett exempel beskrivs Jönköpings län där cirka 70 personer gick SKL:s utbildning FN:s konvention om barnets rättigheter i teori och svensk praktik. Detta är ett bland fler exempel. Implementeringen av FN:s konvention om barnets rättigheter har under de senaste åren intensifierats och lyfts i Landstinget i Jönköpings län. Regeringens strategi var en grund och SKL bidrog genom Handslaget till att ge frågan ytterligare uppmärksamhet och lokalt stöd för utvecklingen. 2 Se kapitel 4.

8 3 (66) Konkreta exempel i ett län På en neonatalavdelning diskuteras barnkonventionen på veckoträffar med föräldrar. På BVC sitter barnombudsmannens affischer på väggarna. I Sävsjö har ett reflektionsarbete med personalen inom BVC påbörjats för att medvetandegöra artiklarnas innebörd kopplat till den egna verksamheten. Kortleken från SKL med de olika frågorna ska ge ökad inspiration. I Tranås har utbildningen fört med sig att konventionens används i familjestödsarbete. Familjecentralen arbetar med att ta tillvara barns rättigheter och väva in det i sitt arbete. Utvecklingsledare inom de samlade barnverksamheterna arbetar nu vidare med implementering. Bland annat planeras för en vecka i oktober 2014 då hela Huskvarna vårdcentrum uppmärksammar barnkonventionen. Barnombuden på de olika mottagningarna ska vara aktiva inom sina egna mottagningar. En utbildningssatsning startar upp under våren 2014 i syfte att fördjupa kunskapen kring barns- och ungdomars reaktioner på sorg, förlust och trauma samt ge kunskap kring hur man startar och leder stödgrupper för barn och ungdomar. Ett 20-tal kuratorer och psykologer inom hälsooch sjukvården och kommunerna deltar i utbildningen som sträcker sig över sex heldagar. Ett nätverk med de sex personer anställda inom Socialtjänsten i Jönköpings läns kommuner, som har gått SKL:s utbildning i barnkonventionsarbete har nyligen bildats. De utgör ett embryo till fortsatt arbete inom socialtjänsten. Under 2012 har så kallade barnronder, med barn och unga 8-17 år genomförts på uppdrag av sjukvårdens ledning i länets samtliga tre sjukhus. Aspekter som miljö, säkerhet och trivsel har dokumenterats. Ytterligare en rond tillsammans med barn med funktionsnedsättning för att beakta specifika behov utifrån deras situation har genomförts under våren. En vårdcentral och en folktandvårdsklinik har också varit föremål för granskning. Ronder är inplanerade inom vårdcentraler, folktandvården och psykiatrin. För att kunna följa upp de insatser som genomförs och för att vidmakthålla det uppnådda har de första stegen tagits mot ett kvalitetssystem för att säkra barnets rätt till en god och likvärdig hälsooch sjukvård. För att mäta detta ska indikatorerna kopplas till: rättigheter som ska säkerställas utifrån artikel/artiklar i barnkonventionen, målgrupp, syfte, hälso- och sjukvårdens ansvar samt mätetal med målvärde. Landstinget i Jönköpings län ingår som ett av fem landsting i ett nationellt nätverk med syfte att i ett gemensamt lärande öka kopplingen mellan teori och praktik när det gäller Barnkonsekvensanalyser. Barnkonsekvensanalysens rubrik är: Hur tillgodoses barnets rätt till och behov av primärvård? En barnkonsekvensanalys av vårdvalet med sikte på framtida organisering. Ovanstående aktiviteter kan alltså direkt kopplas till den utbildningssatsning där cirka 70 personer deltog.

9 4 (66) Synergieffekter Det är intressant att se hur de olika utbildningsinsatserna påverkat arbetet lokalt och regionalt på olika sätt, beroende på i vilken verksamhet eller nivå man befinner sig. Deltagarna försöker att utifrån sin horisont hitta mesta möjliga nytta för frågan.

10 5 (66) KAPITEL 2 Överenskommelsen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Regeringen ingick den 23 juni 2010 en överenskommelse om att stärka barnets rättigheter i Sveriges kommuner, landsting och regioner. Arbetet tog sin utgångspunkt i den proposition 2009/10: 232 Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige, som antogs av riksdagen den 10 december Strategin innehöll nio viktiga principer som alla har bäring på konventionen om barnets rättigheter: 1. All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen. 2. Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang. 3. Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. 4. Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken. 5. Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. 6. Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. 7. Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. 8. Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. 9. Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Principerna är inte numrerade i strategin. De relaterar i huvudsak till följande artiklar i konventionen: 2, 3, 4, 6, 12, 42 och 19. Regeringen har valt att fokusera genomförandet av grundprinciperna och två av de generella implementeringsartiklarna samt att stärka arbetet med att skydda barn från alla former av övergrepp. Överenskommelsen sträckte sig fram till den 30 november 2013 och beviljades totalt 8 miljoner kronor. Arbetet genomfördes i tre steg. I steg ett genomfördes en kartläggning för att identifiera medlemmarnas upplevda behov av fortbildning och annat stöd för att utveckla arbetet med att stärka genomförandet av barnets rättigheter i sina verksamheter. I steg två togs en handlingsplan fram med utgångspunkt i medlemmarnas synpunkter och i steg tre genomfördes handlingsplanen.

11 6 (66) KAPITEL 3 Steg 1 Kartläggning Medlemmarnas behov av stöd Det första steget i regeringsöverenskommelsen om att stärka barnets rättigheter i Sverige var, som tidigare nämnts, att göra en kartläggning av medlemmarnas upplevda behov av utbildningsinsatser och annat stöd för att stärka barnets rättigheter. 3 Styrgruppen för arbetet beslutade att avgränsa kartläggningen till att gälla förskola/skola, socialtjänst och hälso- och sjukvårdens verksamheter. 4 Motivet till detta var att det till största delen är dessa verksamheter som möter barn. Till arbetet med kartläggningen var även en arbetsgrupp knuten. I det arbetet deltog bland annat Barnombudsmannen och ett antal medlemmar. De metoder som användes i kartläggningen var workshop, gruppdiskussioner och intervjuer. Frågeställningar var: Vilka behov av fortbildning samt andra stödinsatser behövs inom målgruppens verksamhetsområde för att utveckla arbetet med att stärka barnets rättigheter? Vilka förutsättningar krävs för att genomföra insatserna? Urvalet av kartläggningens målgrupper grundade sig i ett antal kriterier: Nätverk som har ett brett verksamhetsområde (till exempel Modellområdesprojektet som täcker primärvård, BUP, förskola/skola, skolhälsovård, socialtjänst). Nätverk med en strategisk roll (ledning, beslut) i kommuner och landsting. Experter och särskilda projekt inom området. 5 Kartläggningen redovisades till regeringen i januari Resultaten visade att arbetet med att stärka barnets rättigheter kräver stödjande strukturer, tydliga beslut och administrativa rutiner och här ses nationella 3 von Zweigbergk, Ludmilla (2011). Behov av utbildningsinsatser och annat stöd för att stärka barnets rättigheter i kommun, landsting och region. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. 4 von Zweigbergk, Ludmilla (2011). Sid. 9. I styrgruppen ingick Socialdepartementet, Barnombudsmannen, och SKL. Det fanns även en arbetsgrupp bestående av Landstinget Sörmland, Kommunförbundet Skåne, Partnerskapet för barnkonventionens genomförande i kommunen, Barnombudsmannen och SKL. 5 a.a. sid.10.

12 7 (66) aktörer som särskilt viktiga för vägledning. 6 Vad som också framkom var att samordning är viktig och för det krävs funktioner på strategisk nivå med såväl kompetens inom folkrättsområdet som mandat och resurser att utveckla arbetet. Resultaten pekade även på behovet av ökade kunskaper om konventionen och tillämpningen för samtliga nivåer i organisationerna. Ytterligare en fråga som lyftes fram var behovet av spridning av goda exempel på en lättillgänglig nationell hemsida. Resultaten korresponderar väl med strategin som lyfter såväl frågor om kunskapsutveckling som tillämpning och samverkan. 6 von Zweigbergk, Ludmilla (2011) a.a.sid. 4.

13 8 (66) KAPITEL 4 Steg 2 Handlingsplan Utgångspunkten för och syftet med handlingsplanen Aktiviteterna i handlingsplanen tog sin utgångspunkt i den ovan nämnda kartläggningen och strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige (2009/10:232). Arbetet syftade till att åstadkomma varaktiga förändringar i kommuners och landstings metoder och arbetssätt för att stärka barnets rättigheter. Arbetet skulle integreras i ordinarie verksamhet och planeras långsiktigt. Handlingsplanen omfattade både övergripande insatser för att nå samtliga kommuner och landsting och så kallade fördjupningsområden, där särskilda insatser skulle göras för att stärka barnets rättigheter. I arbetet med handlingsplanen deltog även Barnombudsmannen. Målsättning Målet för insatserna i handlingsplanen var att åstadkomma: Målgrupp Långsiktigt hållbara strukturer för utveckling och spridning av kunskap på lokal och regional nivå. Utveckling av långsiktigt hållbara metoder och arbetssätt för att omsätta strategins principer i praktiken. Målgruppen för handlingsplanens insatser var ledande politiker, tjänstemän på olika nivåer och personal som direkt möter barn. Aktiviteter Arbetet i handlingsplanen utgick från kartläggningens olika nivåer och följande områden var på en generell nivå: Regionala konferenser. Kompetensutveckling, ta fram en vägledning för att arbeta med barnets rättigheter samt att problematisera barnkonsekvensanalyser. Kommunikationsinsatser och sprida informationsmaterial.

14 9 (66) Arbetet bestod även av fyra fördjupningsområden: Dialog med barn. Insatser mot kränkande behandling. Kunskapsspridning till barn och unga. Våld mot barn. Handlingsplanen lämnades till regeringen den 30 september I följande avsnitt redovisas de olika delarna var för sig under ovanstående rubriker. Enkät Innan genomförandet påbörjades skickade SKL ut en enkät till samtliga medlemmar. I enkäten ställdes sju frågor: Har kommunen/landstinget/regionen 1. fattat beslut i fullmäktige om att arbeta utifrån konventionen om barnets rättigheter? 2. fattat beslut i kommun/landstings/regionstyrelse om att arbeta utifrån konventionen om barnets rättigheter? 3. fattat beslut i fullmäktige om att arbeta utifrån regeringens strategi från 2009 som handlar om att stärka barnets rättigheter i Sverige? 4. fattat politiskt beslut om att barnkonsekvensanalyser ska göras? Annat än checklista. 5. avsatt en ansvarig funktion/person för att samordna arbetet med att genomföra konventionen? 6. avsatt, utöver "ansvarig funktion/person", ekonomiska resurser för arbetet med att genomföra konventionen? 7. fattat beslut om att följa upp beslutade åtgärder som rör konventionsarbetet i verksamhetsberättelser eller motsvarande? Svarsfrekvens och resultat Samtliga landsting och regioner besvarade enkäten och det var endast Landstinget i Västernorrland som inte fattat beslut i fullmäktige eller styrelse om att arbeta utifrån konventionen. 310 enkäter skickades ut och 276 svarade, 34 svarade inte. Endast fråga ett och två beaktades fortsättningsvis, det vill säga det var svaren på fråga ett och två som presenterade för medlemmarna. 141 medlemmar svarade ja på fråga ett, 84 svarade nej, 51 svarade inte på frågan. På fråga två svarade 131 medlemmar ja, 88 svarade nej, 57 svarade inte. Det var möjligt att svara ja på båda frågorna kommuner hade beslutat att följa regeringens strategi. 7 SKL skickade ut en uppföljande enkät i september 2013, se kapitel 10.

15 10 (66) KAPITEL 5 Steg 3 Genomförande Nedan följer varje del av arbetet under en egen rubrik. Innehållet beskriver arbetet, syfte och mål och det förs även en problematiserande diskussion om SKL:s överväganden i förhållande till resultaten. Till sin konstruktion ska Handslaget ses som ett nationellt utvecklingsarbete. 143 kommuner och samtliga landsting/regioner har på något sätt nåtts av Handslagets aktiviteter. Även en rad frivilligorganisationer och myndigheter har involverats på olika sätt. Exempel på det är Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Skolverket, Trafikverket, Skolinspektionen, Bris, Rädda Barnen, Nätverket för Barnkonventionen och Barnrättsakademin. En central utgångspunkt för SKL:s arbete är att lärande och kunskapsutveckling och implementering är två parallella processer som förutsätter varandra för att tillämpningen av barnets rättigheter ska vara möjlig. Forskning visar att dessa två processer är beroende av varandra och om arbetet avstannar i organisationen är det någon av processerna (eller båda) som behöver stimuleras. 8 Det går alltså inte att isolera de två processerna från varandra. Ett grundantagande är att den som avser att tillämpa konventionen om barnets rättigheter på alla nivåer i sin organisation behöver kompetens inom en rad discipliner. Att arbeta rättighetsbaserat är ett kompetensområde i sig som kräver kunskaper inte bara om innehållet i konventionens artiklar (vilka rättigheter barn har och vad det innebär för vuxna) utan även om konventionens juridiska status, det svenska inre förvaltningssystemet, barns utveckling och behov och implementeringsteori. I alla olika delar av handslaget har det varit viktigt att arbeta nära och tillsammans med SKL:s medlemmar, att arbetsprocessen varit transparent och att medlemmarna har känt att det varit högt till tak för frågor och samarbete. Styrgrupp Arbetet har haft en styrgrupp som bestått av två medlemmar (en kommun, ett landsting), tre representanter från SKL internt, en representant från Barnombudsmannen och fyra personer från avdelningen för vård och omsorg. 8 Englundh, Elizabeth (2008). Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande. Statligt ansvar regionalt lärande? Diss. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

16 11 (66) Styrgruppen har träffats två gånger per termin och utgångspunkten för detta har varit den genomförandeplan som tagits fram i Handslaget. Referensgrupp Inför arbetet med Vägledningen bildades en referensgrupp för att utveckla ett webbaserat material som hjälp för den som vill börja ett arbete med att tillämpa konventionen i sina verksamheter. 9 SKL internt arbete De personer som arbetat med Handslaget har även på olika sätt bidragit till det interna lärandet om konventionen. Exempel på detta är två utbildningsdagar för medarbetare på SKL, vid första tillfället deltog fjorton personer och vid andra tillfället sju personer. Ett annat exempel är deltagande i interna referensgrupper, att lämna synpunkter på texter för att skrivningarna ska beakta rättigheterna, samt deltagande i barn- och unga-gruppens möten, filminspelningar inom olika tematiska områden som rör rättigheterna samt deltagande på andras konferenser för att prata rättigheter för barn. SKL externt Handslaget har även deltagit i en rad externa konferenser, möten och sammankomster, svarat på frågor från andra än medlemmar, rådgjort med många andra instanser och även suttit med i externa referensgrupper där barnrättskompetens efterfrågats. 9 Se vidare kapitel 8 om kommunikation.

17 12 (66) KAPITEL 6 Regionala konferenser Inledning SKL har i samverkan med medlemmar arrangerat sex regionala konferenser och en nationell spridningskonferens. Ca 1350 personer har deltagit på de regionala konferenserna. Deltagarna har representerat alla nivåer i kommuner och landsting. Att anordna regionala konferenser är en vanlig arbetsmetod för SKL när det gäller att sprida information och kunskap inom om olika områden. Därför var det naturligt att SKL tillsammans med ett antal medlemmar planerade för regionala konferenser. I planeringen av vissa konferenser deltog även Barnombudsmannen. SKL genomförde sex regionala och en nationell konferens mellan 2012 och Syftet med konferenserna var att manifestera SKL:s handlingsplan för att stärka genomförandet av barnets rättigheter i Sverige, förankra regeringens strategi, beskriva vad som kom fram i SKL:s kartläggning och koppla detta till konventionen om barnets rättigheter. Ett delsyfte var att bereda lokala aktörer möjlighet att presentera goda exempel på hur barnets rättigheter kan stärkas i lokalt arbete. Målet för konferenserna var att fler kommuner och landsting/regioner skulle få kunskap om konventionen, regeringens strategi och dess innehåll för att kunna utveckla arbetet med tillämpning av rättigheterna. Tanken var att påverka policyprocessen för att skapa långsiktiga förändringar i ordinarie verksamhet. Arbetet har utgått från artikel 4, 42 och 44.6 i konventionen. SKL:s överväganden SKL:s ambition var dels att genomföra konferenserna på olika platser i Sverige så att inte allt skulle koncentreras till Stockholmstrakten och dels att samverka med olika aktörer lokalt och regionalt så att inbjudan skulle kunna gå ut brett. Medlemmarna visade stort intresse för samverkan kring regionala konferenser och redan hösten 2011 var det klart att de två första konferenserna skulle genomföras i Jönköping och Skåne. Under vårvintern 2012 följde förfrågningar från Landstinget i Dalarna, Landstinget i Västerbotten, Jämtlands läns landsting och under hösten 2012 kom en förfrågan från Landstinget i Norrbotten om att

18 13 (66) förlägga en konferens i Luleå. En spridningskonferens planerades till Karlstad på förfrågan från Landstinget i Värmland. Varje konferens presenteras nedan. Erfarenheter från andra regionala konferenser visar att det är svårt att nå en specifik målgrupp om inbjudan är för bred och programmet för spretigt. Eftersom SKL och våra samarbetsparter hade ambitionen att nå såväl den politiska nivån, som dem som arbetar i förvaltningar och personal i verksamheter var det viktigt att redan från början problematisera frågan. Därför valde planeringsgrupperna för de olika konferenserna att bjuda in till ett program som skulle intressera olika målgrupper. Ett önskemål från SKL var att det fanns ett inslag av någon hög politiker som inledde och avslutade konferenserna. I Jönköping, Skåne och Karlstad deltog även Maria Larsson (barn- och äldreminister). Emellan dessa programpunkter var det en mix av talare inom områden som, salutogenes, ekonomi, samhällsdebatt, forskning och exempel på bra lokalt arbete kopplat till konventionen. SKL hade en given punkt på varje konferens. Utvärderingarna från de olika konferenserna visade att det blandade programmet lockat många olika aktörer och att deltagarna menade att det var en fördel att det var olika kategorier samlade vid ett tillfälle. Att moderatorerna spelat en central roll för helheten tydliggjordes också i utvärderingarna. SKL:s programpunkt på konferenserna SKL:s programpunkt var ca fyrtio minuter på samtliga konferenser (utom på spridningskonferensen) och innehållet i stort sett det samma: Regeringens strategi och överenskommelsen med SKL presenterades. De nio principerna i strategin presenterades och kopplades till SKL:s handlingsplan och konkreta insatser. SKL:s, Socialdepartementets och Barnombudsmannens brev till kommuner, landsting och regioner beskrevs. Den under hösten färdiga Vägledningen Gör barn starkare presenterades på höstens konferenser liksom en ny kortlek med konventionstexten och tillhörande frågor. Resultatet av fråga ett och två i SKL:s enkät till medlemmarna presenterades också (Fråga 1: Har beslut fattats i fullmäktige om att arbeta med konventionen? Fråga 2: Har beslut fattats i styrelse om att arbeta med konventionen?). Förutom detta presenterades två verktyg för eget arbete. Där så passade togs Barnombudsmannens material för mödra- och barnhälsovården, Viktigast av allt upp. Att genomföra barnets rättigheter så här gör vi! Regional konferens i Jönköping Den första regionala konferensen genomfördes i Jönköping den 20 mars 2012 i samverkan mellan Landstinget i Jönköpings län, Regionförbundet Jönköpings län och SKL. Syftet med dagen var att ge stöd för att intensifiera och utveckla ett strategiskt och systematiskt arbete på lokal och regional nivå för att säkerställa barnets rättigheter i Sverige. Utgångspunkten var regeringens strategi, SKL:s handlingsplan och konventionen om barnets rättigheter. Dagen var även en startpunkt för den utbildningssatsningen med regionala lärandeseminarier med fördjupning om barnets rättigheter, start den 21 mars. Arrangörerna träffades en gång fysiskt och planerade efter det via telefon och mail.

19 14 (66) Konferensen inleddes av de två moderatorerna (barnläkare) och avslutades av landstingsdirektören. Däremellan innehöll programmet inslag av såväl teori och forskning som praktiska exempel från olika verksamheter som arbetat med att tillämpa konventionen. Maria Larsson var en av programpunkterna i Jönköping och hon berättade om regeringens arbete för att säkerställa barnets rättigheter. Konferensen drog drygt 350 deltagare, ca 300 kvinnor och ca 50 män. Tre av dessa var politiker och resten av deltagarna var en mix mellan tjänstemän och personal i verksamheter. Utvärderingarna visade att deltagarna tyckte att det var bra med så blandat innehåll, att dagen innehållit en linje barnkonventionen, att det var hög kvalitet på föreläsarna samt att föreläsningarna inte var så långa. Några deltagare gav också exempel på hur dagen inspirerat och påverkat dem att gå hem och arbeta på ett nytt sätt, med tydligare utgångspunkt i konventionen. Barnets rättigheter i teori och praktik FN:s barnkonvention Regional konferens i Malmö Den andra regionala konferensen genomfördes i Malmö den 12 april 2012 i samverkan mellan Kommunförbundet Skåne, Region Skåne, Malmö högskola och SKL. Syftet med konferensen var att stärka och säkerställa genomförandet av barnets rättigheter inom såväl kommunala som regionala verksamheter i Skåne. Utgångspunkten för konferensen var konventionen om barnets rättigheter, regeringens strategi, SKL:s handlingsplan och Barnrättsforum Skåne (regional plattform för stöd och samordning). Vid det första mötet deltog representanter från Kommunförbundet Skåne (ordförande och tjänsteman), Region Skåne, Malmö högskola och SKL. Resterande planering sköttes via mail och telefon. Konferensen inleddes av kommunförbundets vice ordförande och avslutades av ett samtal mellan Barnrättsforum Skåne och SKL om organiseringen av det fortsatta arbetet och vilket stöd olika aktörer kan förvänta sig. Däremellan fanns programpunkter om barnets mänskliga rättigheter i förskolan, pågående forskning om barnets rättigheter inom olika samhällsområden, praktiska exempel från verksamheter och även här var Maria Larsson en viktigt medverkande. På konferensen deltog ca 200 personer, ca 150 kvinnor och 50 män. 31 deltagare var politiker och resten en mix mellan tjänstemän, personal i verksamheter och intresseorganisationer. Även i Malmö visade utvärderingarna att deltagarna tyckte att det var bra med en variation bland föreläsarna och många kände sig också inspirerade att göra något nytt på hemmaplan. Flera deltagare uttryckte att de skulle gå hem och undersöka varför deras kommun inte tagit arbetet med att genomföra konventionen på större allvar. Barnets rättigheter från politik till praktik Regional konferens i Falun Den tredje konferensen genomfördes i Falun den 14 november 2012 i samverkan mellan Landstinget i Dalarna, Landstinget i Gävleborg, Borlänge kommun, Säters kommun, Hedemora kommun och SKL. Syftet med

20 15 (66) konferensen var att tydliggöra hur barnkonventionen kan användas i ledning och styrning i offentlig verksamhet. Första mötet var den 13 februari 2012 och därefter skedde planering via mail och telefon, lokala aktörer träffades ytterligare några gånger. Konferensen inleddes av landstingsrådet och avslutades av ordföranden i riksdagens socialutskott som är från Gävleborg, däremellan var det inslag av olika karaktär från myndigheter, forskning och praktiska exempel på lokalt arbete. På konferensen deltog ca 250 personer, ca 190 kvinnor och 60 män och av dessa var 37 politiker och resten samma mix som i de andra konferenserna. Under avslutningen inbjöds deltagarna till att vara med och skapa ett nätverk för att stärka genomförandet av konventionen i Dalarna och Gävleborg. Det bildades aldrig något nytt nätverk, däremot fortsatte kommunerna att arbeta med ungdomars inflytande via det nätverk som finns i länet, Ung Kraft och DIMPA. I det arbetet återkommer deltagarna ofta till att genomförandet av konventionen är en grundförutsättning för ungas inflytande. Många deltagare beskrev, i utvärderingen, att de skulle gå hem och prata med sin personal, inspirera till fortsatt arbete och samverka med andra i genomförandet av konventionen i allmänhet och med att minska klyftorna i samhället mer specifikt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, som en deltagare skrev. Utvärderingarna visade också att deltagarna hade upprörts över Tapio Salonens beskrivning av den nya fattigdomen som drabbar barn på ett högst påtagligt sätt. Vi trodde vi var bäst! Regional konferens i Umeå Den fjärde konferensen genomfördes i Umeå den 15 november 2012 i samverkan mellan Region Västerbotten, Västerbottens läns landsting, Länsstyrelsen i Västerbotten, BRIS, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och SKL. Syftet med konferensen var att inspirera och initiera ett strategiskt arbete för att säkerställa barnets rättigheter i Västerbottens län. Parollen var Vi kan bli så bra som vi tror!. Planeringen genomfördes via videolänk vid ett antal tillfällen och de lokala arrangörerna träffades även fysiskt. Konferensen inleddes av landshövdingen i Västerbotten och avslutades av förbundsstyrelsens ordförande i Region Västerbotten tillsammans med landstingsrådet i Västerbottens läns landsting. Däremellan var det ett blandat program med teori och praktiska exempel från regionen. Alla som deltog på konferensen fick en stor knapp med texten: Vi ska bli bäst!. På konferensen deltog ca 200 personer, bland namngivna fanns ca 130 kvinnor och 20 män, cirka 10 politiker. Ett antal icke namngivna personer deltog via videolänk. Videokonferens erbjöds de orter med långt avstånd till Umeå. På konferensen deltog också 6 elever från gymnasieskolan Midgårdsskolan som dokumenterade med text och bild. Under avslutningen bjöds deltagarna in till en fortsatt seminariedag i februari Vi ska bli bäst! och det var fler av deltagarna som skrev i sina utvärderingar att de skulle anmäla sig till den dagen. I övrigt visade utvärderingarna att

21 16 (66) deltagarna uppskattat att det var ett blandat innehåll, att föreläsarna hade pratat konkret utifrån konventionen, att föreläsningarna inte var så långa och att deltagarna såg sig inspirerade att gå hem och arbeta med konventionen på personaldagar, att mer lyssna på barnen och att i alla åtgärdsprogram lägga till en rad om barnets bästa och barnperspektivet. Det är dags att göra skillnad! Regional konferens i Östersund Den femte konferensen genomfördes i Östersund i samverkan mellan Jämtlands läns landsting, Regionförbundet Jämtlands län, Barnombudsmannen och SKL. Syftet med konferensen var att visa på att barnen finns i hela samhället inte bara i skolan och socialtjänsten. Det här var den enda konferensen som uttalat riktade sig mot den politiska nivån. Konferensen inleddes av landstingsrådet och avslutades av ett kommunalråd från Ragunda kommun. Däremellan var det föreläsningar på förmiddagen och workshops på eftermiddagen. På konferensen deltog ca 100 personer, ca 75 kvinnor och 25 män, varav ca 30 politiker. Vid återsamlingen efter workshoparna diskuterades gruppvis hur man ville gå vidare i de olika organisationerna/verksamheterna. Utvärderingarna visade att deltagarna uppskattade workshops med en blandning av politiker och tjänstemän, att föreläsningarna gett nya kunskaper och att de hållit fokus på temat barnkonventionen. En deltagare säger: Jag har fått med mig en massa förtydliganden som definitivt underlättar fortsatt arbete, men även tydliggjort fattade beslut och deras innebörd jag inte förstått. En konferens om barnets rättigheter Regional konferens i Luleå Konferens nummer sex genomfördes i Luleå i samverkan med Norrbottens läns landsting, Kommunförbundet Norrbotten och Barnombudsmannen. Syftet med konferensen var att inspirera och initiera ett strategiskt arbete för att säkerställa barnets rättigheter i Norrbotten. Planering skedde via videolänk och mailkontakt. Konferensen inleddes av vice ordförande i riksdagens tvärpolitiska barngrupp och avslutades av landstingsdirektören. Däremellan var Skolinspektionen, UMO, Barnombudsmannen och organisationen Maskrosbarn på plats och berättade om sina verksamheter och frågor som är viktiga för barns livsvillkor. Av utvärderingarna framkom att flera deltagare tyckte det var bra att få barnrätten belyst ur olika perspektiv, att det fanns mycket att ta med sig hem och börja arbeta med. Någon ville ha breda arbetsgrupper för att få konkreta resultat. Flera utvärderingar pekade på bredden i programmet som en styrka för att gå vidare. Det var cirka 100 deltagare under dagen (drygt 90 kvinnor och resten män) och såväl lokalradio P4 som lokala Tv4 var där.

22 17 (66) Barns rätt på rätt sätt Spridningskonferens i Karlstad Den sjunde konferensen genomfördes i Karlstad i samarbete med Landstinget Värmland, Region Värmland, Barnombudsmannen, Socialdepartementet och SKL. Syftet med konferensen var både att sprida goda exempel från olika aktiviteter som genomförts i handslaget och att inspirera till nytänkande på alla samhällsnivåer. Planering skedde genom såväl ett antal fysiska möten som videomöten och mailkontakt. Konferensen inleddes av SKL:s ordförande, landstingsdirektören i Värmland och landstingsfullmäktiges ordförande och avslutades med en forskare som berättade om varför det går bättre för vissa i livet än för andra som på så sätt bidrog till att knyta ihop konferensens innehåll och teman. Däremellan var det ett antal plenarföreläsare som speglade olika perspektiv och tolv seminarier som på olika sätt visade lokalt arbete med att stärka barnets rättigheter. På konferensen deltog ca 270 personer och det var både politiker, tjänstemän och personal. Deltagarna var generellt mycket nöjda med dagarna och det fanns kommentarer som: Tack! Många nya intryck! Många intressanta reflektioner! Yes, nu fortsätter vi vårt arbete för alla och Wow! TACK ansvariga och alla ni andra som gav mig inspiration och kämpaglöd för att nu fortsätta att ge BARN RÄTT PÅ RÄTT SÄTT :). SKL:s roll och ambition SKL:s ambition var att samverka brett med våra medlemmar. Inför samtliga konferenser deltog både landsting/region och kommuner, kommunförbund eller regionförbund i planering i olika omfattning. På några platser har även Rädda Barnen, Bris och Länsstyrelsen deltagit aktivt. Avsikten var att inbjudan skulle gå ut till angränsande län, vilket uppfylldes i Jönköping och Falun. Sverige är ett avlångt land och det blir synligt i sådana här sammanhang. Ju längre norrut desto svårare att transportera sig. På konferensen i Umeå ordnades en videolänk till inlandet så att de kunde, inte delta aktivt, men väl lyssna till det som sades på plats. Detta beskrevs som positivt i utvärderingarna. Målgrupper och program SKL:s huvudsakliga målgrupp för de regionala konferenserna var den politiska nivån och ledningsnivån i kommuner, landsting och regioner. Från lokalt håll ville man även ha personal i verksamheterna som målgrupp. Arrangörerna på samtliga konferenser har därför haft ambitionen att göra ett brett program för att nå olika målgrupper. Erfarenheten säger att det är svårt att tillfredsställa olika målgrupper på samma konferens men på de här konferenserna har deltagarna varit från såväl den politiska nivån som förvaltningsnivå och verksamhetsnivå. Innehållet har anpassats till varje konferens och lokala önskemål. Det som varit viktigt är att det funnits en lokal politisk förankring som inramning till konferensen, yrkesspecifik kunskap, forskning, ett nationellt perspektiv på tillämpningen av konventionen och lokala exempel med verktyg i en eller annan

23 18 (66) form. I utvärderingarna har moderatorns roll som central för hela konferensen lyfts fram. Den grupp som varit svårast att nå är förvaltningschefer. Deltagarantal Ca 1350 personer har deltagit på de regionala konferenserna, de flesta kvinnor. Vid planeringen har samtliga arrangörer visat en viss oro över att inte kunna få tillräckligt många personer att anmäla sig. Ju längre norr ut konferenserna arrangerades desto större var oron. På någon plats hade försök gjorts att anordna flera konferenser men arrangörerna hade blivit tvungna att ställa in på grund av för få anmälda. Det var också tydligt att ju längre norr ut konferensen var, desto viktigare var samverkan med frivilligorganisationer. Trots oron att inte fylla lokalen blev det så att på flera orter var arrangörerna tvungna att sätta streck i deltagarförteckningen eftersom den bokade lokalen var fylld. Att konferensen i Karlstad inte drog fler än 270 deltagare kan bero på att Karlstad inte var en optimal ort för människor att resa till, att konferensen låg för tidigt på terminen (många sade sig fortarande i september ha verksamhetsplanering), eller att anmälningsförfarande var förenat med stora svårigheter. Material Konferensdeltagarna har fått material vid varje tillfälle, även om omfattningen varit lite olika. SKL har bidragit med information om överenskommelsen, regeringens strategi, brevet som gick ut till medlemmarna, SKL:s planering för handslaget och material om vägledningen Gör barn starkare i kommuner och landsting (när det var klart). I de fall där det varit lämpligt har SKL berättat om Barnombudsmannens material Viktigast av allt. Dessutom uppmanades arrangörerna att beställa UD-skriften om konventionen om barnets rättigheter i original och lättläst version. Lokala arrangörer har bidragit med eget material och även frivilligorganisationer har haft möjlighet att bilägga material. Det har funnits möjlighet att lägga material på bokbord på de flesta konferenser. Folkhälsoinstitutet bidrog med en rapport vid spridningskonferensen i Karlstad. Diskussion De regionala konferenserna har planerats och genomförts tillsammans med medlemmar och det har varit viktigt att förlägga konferenserna ute i landet så att hela landet kan känna sig involverade i arbetet med att stärka barnets rättigheter. De föreläsare som anlitats har genomgående hållit hög kvalitet vilket visat sig i utvärderingarna. Andra synpunkter var att föreläsningarna inte var så långa, de gav en inblick i något som deltagarna sedan kunde gå hem och fördjupa sig i. När målgruppen är så bred som den var här, är det nog viktigt att föreläsningarna inte blir för långa om deltagarna ska orka lyssna även om det inte direkt är deras område. Den regionala anknytningen med lokala exempel blev det som drog deltagare från verksamheten.

24 19 (66) KAPITEL 7 Kompetensutveckling Inledning SKL har genomfört sju utbildningar, om barnets mänskliga rättigheter och cirka 250 personer har deltagit. Sex av utbildningarna har genomförts i tre pilotlän (Skåne, Jönköping och Västra Götaland) och en utbildning genomfördes hos SKL centralt, med särskilt inbjudna strategiskt placerade personer med konventionsarbetet som uppdrag. Grundkonceptet har varit samma på de olika platserna, men det har funnits regionala skillnader. Cirka 100 personer deltog på utbildningstillfällen i Eslövs kommun och cirka 70 personer i Kiruna kommun. SKL har även tagit fram verktyg och material för kunskapsutveckling och diskussion. En kortlek med konventionens artiklar och frågor att diskutera togs fram under 2012, en webbaserad Vägledning Gör barn starkare presenterades i november I vägledningen finns olika material att ladda hem. En viktig fråga som lyftes i kartläggningen var medlemmarnas stora behov av utbildning om barnets rättigheter för alla nivåer i samhället. Kartläggningen pekade även på vikten av fortsatt stöd efter utbildning och uppföljning av hur kunskapen används i praktiken. Behovet av utbildning beskrevs som lika stort oavsett var i organisationen personerna befann sig. SKL arbetar med kompetensutveckling inom olika områden därför var det naturligt att ordna utbildning för personer ute i landet som skulle föra kunskapen om barnets rättigheter vidare in i den egna organisationen. Det framstod ganska snart att efterfrågan på utbildning skulle bli omfattande varför fokus skulle ligga på att utveckla ett koncept med regionala utbildare. Utbildningarna skulle innehålla konkreta exempel från det egna verksamhetsområdet och beskriva hur konventionen ska kunna tillämpas i praktiken. Därför skulle även ett utbildningspaket tas fram och anpassas till de behov som finns i kommuner och landsting. Syftet med kompetensutvecklingen var att stärka strategiska personer i kommuner och landsting för att öka implementeringstakten. Målet var att ett utbildningspaket och regionala utbildare skulle prövas i ett antal kommuner och landsting. För detta ändamål skulle SKL även ta fram en vägledning för den som ville påbörja ett arbete regionalt eller lokalt. Arbetet relaterar till artikel 4 och 42 i konventionen.

25 20 (66) Den första utbildningssatsningen genomfördes på SKL mellan den 12 januari och 28 mars Deltagarna, som var från hela landet, träffades sex heldagar. Syftet med utbildningen var bland annat att: Ge en grund till mänskliga rättigheter för barn och en överblick över FN-systemet och de stora konventionerna. Ge deltagarna en möjlighet att diskutera sina värderingar gällande begrepp som barn, barnsyn, barnperspektiv. Skapa en djupare förståelse för innehållet i de grundläggande artiklarna och de generella implementeringsartiklarna i konventionen. Öka kunskapen om hur man kan tillämpa konventionens grundprinciper och generella implementeringsartiklar i en verksamhet. Ge deltagarna möjlighet att fundera över sin egen position i organisationen i förhållande till implementeringen. Öka kunskapen om vilka strukturer som är viktiga för att en ny fråga ska få genomslag i en organisation. Till denna utbildning bjöds ett antal redan identifierade personer in för att få en fördjupad kunskap om FN-systemet, konventionen om barnets rättigheter och FN-kommitténs tolkningar och anvisningar för att kunna tillämpa rättigheterna. Även några praktiska verktyg presenterades. De inbjudna personerna hade arbetat med implementeringen i många år och förväntades ha en grundläggande kunskap om implementering och tillämpning. Detta visade sig inte stämma. Innehållet i utbildningen omarbetades efter första tillfället. Synpunkter från deltagarna handlade både om att kursen ställde orimliga krav, låg på en för hög kunskapsnivå och innehöll för få praktiska verktyg. Det fanns även de som var glada över att det äntligen fanns en kurs som gick på djupet med konventionen. 35 personer deltog på den här utbildningen. Regionala utbildningar Handslaget har genomfört två regionala utbildningar i Skåneregionen, två utbildningar i Jönköping med deltagare även från andra län samt två utbildningar i samverkan med Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter (Oasen) i Västra Götalandsregionen. Tre personer från Oasen gick SKL:s utbildning innan de startade egna utbildningar. Cirka 210 personer har deltagit i de regionala utbildningarna med fyra heldagar och en uppföljningsdag efter några månader. Deltagarna har varit såväl politiker som chefer på olika nivåer, medarbetare, anställda på länsstyrelser och frivilligorganisationer. Syftet med utbildningarna har varit detsamma och även innehållet har varit liknande. Deltagarna har genomfört två hemuppgifter och vid det sista tillfället fick de fylla i ett planeringsblad för fortsatt arbete på hemmaplan. Den första uppgiften var att gå hem och se över de egna styrdokumenten för att se hur mänskliga rättigheter och barnets rättigheter fanns nämnt där och hur arbetet gestaltat sig. Den andra uppgiften var att genomlysa en verksamhet med de fyra grundprinciperna. Arbetet redovisades i grupperna. När alla uppgifter var inlämnade fick varje deltagare ett kursintyg (lika för alla deltagare på alla kurser).

26 21 (66) Regionala skillnader Det fanns vissa skillnader i förutsättningar mellan de olika utbildningarna. I Skåne ville man satsa på Skånekommunerna för att de sedan skulle kunna ingå i Barnrättsforum Skåne, en plattform för fortsatt konventionsarbete i Skåne där samverkan mellan kommunerna, regionen och högskolan var i fokus. I Jönköping satsades både på Jönköpings län och omkringliggande län med landsting och kommuner. I Jönköping gick även två deltagare från Stockholm. För dem som deltog från Jönköpings län finns idag Barnkonventionens vänner, en plattform för samverkan mellan landstinget och kommunförbundet. I Oasens verksamhetsområde ligger hela Västra Götalandsregionen, så där har såväl kommuner som landstingets verksamheter deltagit. Flera deltagare i fördjupningsområdet Kunskapsspridning till barn och unga har även deltagit i regional utbildning. Barnets rättigheter i hela organisationen Eslövs kommun Bakgrund Den första regionala konferensen i Skåne genomfördes i Eslövs kommun 2011 (ej inom ramen för Handslaget). Initiativet kom från Kommunförbundet Skåne togs ett politiskt beslut i Eslöv om att implementera den nya strategin, i samtliga av kommunens verksamheter. Konsekvenserna för barn ska tydligt framgå vid alla politiska beslut. Utifrån det beslutet har Eslövs kommun skrivit under en överenskommelse med SKL, Kommunförbundet Skåne, Malmö högskola och Unicef Sverige. Arbetet innefattar såväl utbildningsinsatser som processtöd från SKL, stöd och samordning av Kommunförbundet Skåne och uppföljning och utvärdering av Malmö högskola. Dessutom samverkar Eslöv med Unicef Sverige i ett utvecklingsarbete för att implementera arbetet med en rättighetsbaserad skola (RBS). Ursprunget till RBS är det engelska Rights Respecting School Award (RRSA). 10 Initiativet till samverkan med Unicef kom från SKL och anledningen till det, var en utvärdering som visade effekter i samtliga fördjupningsområden i SKL:s handlingsplan. 11 Utvärderingen som genomfördes av universitetet i Brighton visade på flera intressanta fynd. Bland annat har barnen och de vuxna tillsammans lärt om barnets rättigheter, elevernas delaktighet i skolsammanhang ökade, skolresultaten förbättrades, respekten mellan eleverna ökade vilket fick till följd att barnen kände sig mindre utsatta, mobbningen minskade signifikant. Det finns även en svensk utvärdering som beskriver att barn kom till skolan och berättade att de inte hade det bra hemma i högre utsträckning än tidigare, vilket möjliggjorde insatser för barnets bästa. 12 I augusti 2012 skrevs ovan nämnda överenskommelse under av samtliga. Eslövs åtaganden var att initiera, i samverkan med ovan nämnda samverkansparter, ett långsiktigt, strategiskt och systematiskt arbete med implementering av barnkonventionen i kommunens verksamheter. Detta gör Eslövs kommun bland annat genom att arrangera 10 Sebba, Judy & Robinsom, Carol (2010). Evaluation of Unicef UK`S Rights Respecting School Award. Final Report. Universities of Sussex and Brighton 11 a.a. 12 Fryknäs, Malin (årtal okänt). Man måste få vatten, kärlek och utbildning. Utvärdering av metodanvändningen i pilotprojektet Rights Respecting School Award. Göteborg: MR-piloterna.

27 22 (66) utbildningstillfällen i Eslöv, att delta på den regionala utbildningen i Skåne, att samverka med Unicef i ett gemensamt skolprojekt samt att föra en dialog med andra aktörer om det lokala utvecklingsarbetet med barnkonventionen. Arbetet ska vara långsiktigt, strategiskt och systematiskt. Två fysiska träffar har genomförts för planering, i övrigt har kontakt hållits via telefon och mail. Eslöv deltog med ett seminarium på spridningskonferensen i Karlstad den 10 och 11 september. Deltagare var representanter från Eslövs kommun, SKL, Unicef och Kommunförbundet Skåne. Kompetenshöjning Arbetet har nu kommit en bit på väg. Det gick snabbt att identifiera att viljan fanns, men också att kunskapen om rättigheterna brast. En viktig åtgärd var utbildning. I ett initialt skede genomfördes en kortare grundläggande utbildning som ögonöppnare för politiker och tjänstemän (även ett seminarium för barn genomfördes). Cirka 100 personer deltog. Vilja väl eller göra rätt en ledningsfråga för Eslövs kommun? var titeln på den utbildningen. En erfarenhet blev att utbildning behövs fortlöpande och diskussioner pågår nu om hur det ska gå till. För att nå in i kommunens alla verksamheter söktes i nästa skede nyckelpersoner från varje förvaltning som kunde vara sakkunniga i frågan och få en djupare utbildning. I dag bildar de en referensgrupp med representation från nio av tolv förvaltningar och de har alla gått den fördjupade utbildningen till barnrättsstrateger som anordnades av SKL och Kommunförbundet Skåne i samverkan. Dessa personer arbetar nu för fortsatt implementering av barnkonventionen i Eslövs kommun och deltar i sammanhang där barnrättsstrategerna i Skåne samlas. Referensgrupp några kommentarer Det är viktigt att rätt personer utses att vara med i gruppen. Bäst resultat uppnås om de både är nyckelpersoner i sina förvaltningar och intresserade av att driva frågan. Personerna är utvalda av sina chefer. Det är en styrka att vara många i gruppen. Gruppen formulerar styrningen, men beslut tas av politiken. Alla förvaltningar är inte representerade än, men det pågår ett arbete för att få med alla och göra alla förvaltningar delaktiga. Referensgruppen är både en bärare och en utförare av frågan. Det sker aktiviteter på olika nivåer i stort och smått hela tiden. Framgångsfaktorer Implementering och utbildning är parallella processer som är beroende av varandra. Strategisk samordning, en tjänst/ person på heltid som har som uppgift att samordna och styra gruppen. Tvärrepresentation i förvaltningarna viktig, ger stor kontaktyta. Uppdraget måste tydliggöras.

28 23 (66) Unicef I Eslöv har Unicef just påbörjat arbetet med att pröva en rättighetsbaserad skola och här ingår för första gången en förskola. Den modell som testas handlar om hur man systematiskt kan införa barnkonventionen i skolan, i skolans visioner, värderingar och mål. Inga nya strukturer ska skapas. Att arbeta rättighetsbaserat är förankrat i både skollag och läroplan. Projektet är finansierat av Allmänna arvsfonden. Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskaper om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. 13 Implementering två parallella processer Kommunstyrelsens mål 2011 till 2014 är följande: Vi ska i alla beslut och åtgärder som rör barn utgå ifrån barnets bästa samt rätten till delaktighet och likabehandling i enlighet med barnkonventionen. Målet är lätt att instämma med, men svårt att konkretisera, säger representanter från Eslöv vid sin presentation på konferensen i Karlstad. Det behövs tydligare beslut och direktiv från ledningen för att arbetet ska kunna drivas framåt. Det finns även en bristande kompetens rörande den praktiska implementeringen av konventionens principer. Det stöd kommunen menar varit viktigt är regeringens strategi, överenskommelsen mellan regeringen och SKL, Kommunförbundet Skåne, Malmö Högskola, Eslövs kommun och Unicef. Arbetet med att genomföra rättigheterna i Eslöv pågår på olika sätt. Det är både en bottom-up process och en top-down process. Det är viktigt att behovsinventera, införa det nya, använda det och vidmakthålla det som uppnåtts. Framgångsfaktorer har varit referensgruppen, att det pågått aktiviteter på olika nivåer, att utbildningarna blev fundament för fortsatt arbete, att det nu finns ett samordningsansvar på heltid och att det ses som ett strategiskt utvecklingsarbete. Arbetet ska koppla till befintlig verksamhet, inte göra nytt men göra det befintliga bättre. Så går vi vidare Utmaningar för framtiden är att det nu behövs ett beslut i fullmäktige om att det gäller hela organisationen, att arbetet blir tvärpolitiskt förankrat, förankrat i alla förvaltningar och att det finns tid till implementering. Det finns två insikter: Insikt 1 det behövs tid till implementeringen. Det måste få ta tid, annars blir det inte bra. Man blir lätt otålig. Insikt 2 våga prioritera, allt kan inte göras på en gång. Eslöv har valt att prioritera: Barnet i beslutet. Rättighetsbaserad skola. Delaktighet och inflytande - ett stort utvecklingsområde som även kommer in i samhällsplaneringen. 13 Lgr 11.

29 24 (66) Kiruna kommun SKL blev kontaktade av verksamhetschefen för kommunkansliet i Kiruna kommun i november Frågan gällde utbildning om konventionen till förtroendevalda och tjänstemän i Kiruna kommun. I februari 2013 bifölls den motion som var utgångspunkten för frågan om utbildning till SKL. Efter detta arbetade kommunledningen vidare med planering och önskemål för utbildning. Utgångspunkten för den fortsatta diskussionen var följande grupper: förtroendevalda, ordinarie ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott, gruppledare, presidierna i de 5 nämnderna samt tjänstemän. Under den här tiden togs ett underlag fram till en barn- och ungdomspolitisk handlingsplan. SKL:s frågor till Kiruna kommun I samband med Kirunas förfrågan ville SKL veta om det fanns ett beslut i fullmäktige på att arbeta med konventionen, om fullmäktige ställt sig bakom regeringens strategi, om det fanns någon som skulle samordna konventionsarbetet i Kiruna efter genomförd insats, om det fanns en arbetsgrupp kopplad till samordningsfunktionen, vilka övriga aktiviteter som pågår kring genomförandet av konventionen och slutligen om det fanns krav på återrapportering till den politiska nivån. Svaren blev enligt följande: Kommunen har ställt sig bakom barnkonventionen år 2000 genom en bifallen motion. Våren 2013 har kommunen genom kommunstyrelsen även ställt sig bakom regeringens strategi om barnets rättigheter. Preliminärt var det tänkt att 4-nämndsgruppen inom ramen för det barn- och ungdomspolitiska handlingsprogrammet skulle samordna arbetet. Två tjänstemän blir ansvariga - folkhälsosamordnaren och ungdomskonsulenten. Varje förvaltning bör sedan få i uppdrag att utse en funktion som är kontaktperson/ansvarig för koordinering av den egna förvaltningens arbete. Här bör även miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen ha en kontaktperson med tanke på fysisk planering utifrån barnperspektivet och stadsomvandlingen. Förutom ordinarie verksamhet pågår revideringen av det barn- och ungdomspolitiska handlingsprogrammet som ska leda vidare till genomförande. Återrapportering till politiken sker inte systematiskt än men bör ske löpande i 4-nämndsgruppen och i och med uppföljningen av det barn- och ungdomspolitiska handlingsprogrammet bör det också ske en regelbunden, mer formell återkoppling till kommunstyrelsen. Vid samtal framkom att en av orsakerna till initiativet var att hela kommunen kommer att flytta rent fysiskt och man ville veta hur barn och unga kunde bli mer delaktiga i den processen. Därav följde att Trafikverket tillfrågades om att delta på utbildningarna i Kiruna. Trafikverket har en lång tradition av att arbeta med barnkonsekvensanalyser och ett seminarium kom att få den inriktningen. Genomförande Totalt hölls fem tretimmars seminarier för följande målgrupper: ordinarie ledamöter i AU, gruppledare, presidier, förvaltningschefer, avdelningschefer chefer för miljö- och samhällsbyggnad, barn- och utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen, fritids- och kulturförvaltningen och kommunkontoret. Cirka 70 personer var anmälda till seminarierna.

30 25 (66) Uppföljning Efter genomförda utbildningar skulle samordningspersonerna i Kiruna arbeta vidare med att revidera handlingsplanen och be deltagarna göra en bedömning av vad de fortsättningsvis skulle behöva för att kunna gå vidare. Dessutom skulle kontakt skapas mellan SKL och samordningspersonerna. Analys Här fanns alla förutsättningar för att få ett långsiktigt arbete i hela kommunen. Politisk förankring, en motion som antagits i fullmäktige om att genomföra utbildningsinsatser, handlingsplan som revideras, engagerade människor, och strategiskt tänkande. Kommunen kommer att arbeta vidare med att konkretisera arbetet med implementeringen av barnkonventionen under Kiruna är ytterligare ett exempel på att implementering inte går fort. Även om det finns stödjande strukturer, politiska mål och strategier måste allt processas hos varje individ i organisationen om arbetet ska gå åt samma håll. I det här läget saknas kunskap om rättigheterna och det är därför implementeringen inte hjälper organisationen. Kiruna kommun arbetar vidare med att konkretisera barnkonventionsarbetet under Barnkonsekvensanalyser I både kartläggningen och handlingsplanen nämns barnkonsekvensanalyser (bka) som något som borde utvecklas och prövas inom olika områden. Trafikverket har under många år gjort bka inför beslut och omläggningar i sina verksamheter, frågan är hur det ser ut i andra typer av verksamheter. I Handslagets arbete har SKL tillsammans med fyra landsting och två kommuner arbetat i en forskningscirkel för att problematisera och hitta former för bka i offentlig verksamhet. Cirkeln har träffats sju hela dagar, två gånger per termin och i dagsläget finns tre färdiga bka som är publicerade på SKL:s hemsida. Några av slutsatserna är att det inte finns några snabba lösningar för att göra en bka, att det är viktigt att det finns en uppdragsgivare och någon som är mottagare. Andra förutsättningar är också att bka:n ska tas fram av ett team med olika kompetenser. Deltagarna har också haft ambitionen att analysera skillnaderna mellan att göra en prövning av barnets bästa (artikel 3.1) och att ta fram en bka (artikel 4). Ett sätt att tänka kring det är att en bka kan vara en vägledande övergripande rekommendation, men att det ändå är nödvändigt att göra en prövning av barnets bästa i det enskilda fallet. Under hösten 2013 kommer det att publiceras en vetenskaplig artikel om resultaten av forskningscirkeln. Vägledning för att stärka barnets rättigheter En av de viktigaste delarna i handlingsplanen var att ta fram en vägledning för medlemmar som behövde stöd för att börja arbeta med konventionen. Tillsammans med en reklambyrå och en referensgrupp bestående av fem medlemmar och en representant från Barnombudsmannen lades en grund för

31 26 (66) innehåll och struktur för vägledningen. Vägledningen är webbaserad för att ständigt kunna utvecklas. Eftersom rättigheterna i konventionen rör alla nämndområden i en kommun/landsting så är det möjligt att röra sig fritt i vägledningen. Det centrala var att förmedla de olika nivåernas ansvar. 14 I vägledningen finns material, övningar, ett kunskapstest, och en kortlek med konventionens artiklar med frågor till. Kortleken går att beställa från SKL:s webbshop till självkostnadspris. 15 Se vidare i avsnittet om kommunikation. Övriga kunskapshöjande aktiviteter SKL har träffat medlemmar fysiskt för att diskutera utbildningsupplägg lokalt och regionalt, bidragit med föreläsningar som inspiration till nytt och fortsatt arbete, svarat på frågor via telefon samt handlett medlemmar i implementeringsoch tillämpningsarbete. SKL har även bjudit in till en tvådagars internutbildning där fjorton personer deltog vid det första tillfället och sju personer vid det andra tillfället. Handslaget har haft seminarium på MR-dagarna vid tre tillfällen. Diskussion Karaktären på arbetet i de tre pilotlänen är helt olika. I Jönköping bjöd landstinget in även angränsande län att delta i utbildingarna. Landstinget i Östergötland deltog inte medan Kalmar läns landsting deltog och även några av kommunerna, till den utbildningen anmälde sig även några deltagare från Stockholm. Sex personer från Jönköpings län gick utbildningen på SKL. På dessa utbildningar deltog cirka 80 personer. Det har varit två uppföljningstillfällen med kunskapspåfyllnad om barnet som anhörig och föräldrarättens relation till barnrätten. Sedan har några verksamheter berättat om arbetet med att stärka rättigheterna i deras arbete. Diskuterats har även svårigheter med implementering, motstånd i organisationen och hur deltagarna kan stötta varandra. I länet bildades Barnkonventionens vänner och de ska ha sitt första möte i januari Landstinget och Kommunförbundet bjuder in i samverkan. I Skåne bildades tidigt Barnrättsforum Skåne som en uppsamlande kraft för vidare arbete. Även här har två uppföljningsdagar skett. Deltagarna diskuterade vad som hänt sedan sist, några kommuner presenterade sitt arbete lite mer på djupet och det följde en diskussion om utmaningar, utvecklingsområden och vad som varit lyckosamt. Nu har 23 av Skånes 33 kommuner gått utbildningen och Barnrättsforum Skåne avser att bjuda in resterande kommuner till en ny utbildning våren Barnrättsforum Skåne har haft två uppföljningstillfällen för de regionala barnrättsstrategerna. I Västra Götalandsregionen hålls arbetet ihop av Oasen, de har uppföljningar och utvärderingar med kursdeltagarna. Vid det första uppföljningstillfället (den andra kursen hinner inte följas upp inom ramen för Handslaget) fick deltagarna reflektera över kursens upplägg och utformning. En representant från Rättighetskommittén berättade om regionens rättighetsarbete så att deltagarna kan känna att de finns i ett sammanhang. I mindre grupper diskuterades implementeringshinder och på vilket sätt man kan stötta varandra vidare. Deltagarna tyckte att uppföljningen var viktig och gav en trygghet i arbetet

32 27 (66) KAPITEL 8 Kommunikation Bakgrund För att öka kännedomen om arbetet med att stärka barnets rättigheter har olika typer av kommunikationsinsatser genomförts. Syftet med kommunikationen var att påverka attityder och öka verksamheters insikt om behov av förändring och utbildning i frågan samt att underlätta och förbättra kunskapsutbyte mellan organisationer och verksamheter. Ett delsyfte var att stötta medlemmarna i deras arbete. Webb Ett av medlemmarnas starkaste önskemål var att ta fram en webb där arbetet med att genomföra rättigheterna skulle tydliggöras och synliggöras för alla medlemmar. För att möta detta har en webbplats utvecklats. 16 Här finns bland annat aktuell information om SKL:s och medlemmarnas arbete med barnkonventionen, initiativ från regeringen för att stärka genomförandet och FN-kommitténs synpunkter på Sveriges arbete samt den webbaserade Vägledningen Gör barn starkare. Gör barn starkare! Hösten 2012 lanserades, den tidigare nämnda Vägledningen. För att nå tydlighet i kommunikationen av Vägledningen skapades en kommunikationsplattform. Budskapet är Gör barn starkare i kommuner och landsting och den visuella identiteten är ett bildmanér där perspektivet är det motsatta, barnen tar plats och är stora i förhållande till de vuxna som är små. De vuxna som deltar på bilder och i filmer är tjänstemän och politiker som arbetar i SKL:s medlemsorganisationer. Nyhetsbrev För att skapa kontakt med medlemmarna och nå ut med aktuell information om aktiviteter och händelser togs ett digitalt nyhetsbrev fram. Hösten 2012 skickades det första nyhetsbrevet Stärk barnets rättigheter ut och till och med 16 /barnetsrattigheter

33 28 (66) november 2013 har åtta nyhetsbrev producerats. Nyhetsbrevets prenumeranter ökar succesivt och är nu 762. Det finns möjlighet att starta en prenumeration via projektets hemsida där också alla nyhetsbrev läggs upp. Twitter Ett twitterkonto, SKL barn och unga, skapades våren Det har inte varit en prioriterad kanal och använts oregelbundet, mest i samband med konferenser och kurser. Dock har det visat sig att det finns ett intresse att följa kontot, som i november 2013 hade 110 följare. Arbetsgruppen twittrar på #barnkonventionen och #barnsrätt. Test och annonsering För att hjälpa medlemmarna att få fart på genomförandet i organisationer där medarbetare uttrycker att de redan kan eller gör det här konstruerades ett test med elva frågor och svar med bäring på rättighetsarbetet. För att ytterligare stärka marknadsföringen framställdes testet även interaktivt. Vad vet du om barnkonventionen, publicerades på webben. 17 Som ett komplement gjordes annonser med frågor ur testet och med uppmaningen att klicka sig in till testet för att mäta sin kunskapsnivå. Annonserna fanns i tre olika varianter och publicerades i Dagens Samhälle och Dagens Medicin, juni september Annonserna fanns också i bannerversion. En uppföljning från Dagens Medicin visar att SKL:s bannerannons hade en click rate på 0,15 procent, vilket anses vara bra. Utställning på SKL En panelutställning på temat Gör barn starkare sattes upp i SKL:s entré i Ljusgården och visades under mars oktober Här fanns också möjlighet att samla besökare och göra en introduktion till Vägledningen, vilket gjordes vid ett antal tillfällen. Deltagarna fick göra testet med de elva frågorna, Vägledningen presenterades via en dator och alla fick en kortlek att ta hem till verksamheten. Film SKL har tillsammans med ett filmbolag producerat en film som premiärvisades vid spridningskonferensen i Karlstad i september 2013, Gör barn starkare en film om att barn har rättigheter. Filmen bygger delvis på en en avhandling Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande: Statligt ansvar regionalt lärande?. 18 Filmen finns att ladda ner på projektets webb. Tanken med filmen var att den skulle kunna användas i lokala och regionala samtal om genomförandet av barnets rättigheter Englundh (2008).

34 29 (66) Informationsmaterial Som en del av kommunikationen av vägledningen Gör barn starkare har ett antal tycksaker tagits fram. Folder och affisch finns också som nedladdningsbara pdf på webben. Trycksakerna har spridits vid olika mässor, utbildningstillfällen och konferenser. Flyer, kort 140 x 140 mm Folder, A5 Affisch, A3 och70 x 100 Roll-up i 2 versioner Faktablad A4, med information om Handslaget Webbstatistik Siffrorna nedan är hämtade från Google Analytics och visar tendenser och trender. Även om det är faktiska siffror är det vanskligt att tolka dem bokstavligen. I dessa siffor ingår inte webbtrafik som kommer från SKL:s anställda. Arbetet med barnets rättigheter Landningssidan hade under maj november unika sidvisningar. 19 Avvisningsfrekvens är cirka 44 procent och visar att många stannade kvar och klickade sig runt innan de lämnade webbplatsen. 20 Genomsnittlig tid på sidan är cirka två minuter. De mest populära sidorna är startsidan Arbetet med barnets rättigheter, Kortlek barnets rättigheter, Konferens i Karlstad och Konventionen. Vägledningen gör barn starkare Den webbaserade Vägledningen har fram till november 2013 haft sidvisningar. 21 Avvisningsfrekvensen ligger på cirka 58 procent och genomsnittlig tid är 1 minut och 30 sekunder. De mest populära sidorna är startsidan Vägledningen Gör barn starkare, Förbered och testa, Starta arbetet, Testa dig själv samt Öva och fördjupa. Test - Vad vet du om barnkonventionen på gorbarnstarkare.skl.se Sidan publicerades i juni Fram till november i år har sidan haft 1220 unika sidvisningar. Webbtrafiken kom från Facebook, Twitter och bannerannonser på dagensmedicin.se och dagenssamhälle.se, SKL:s nyhetsbrev och olika intranät från landsting/regioner som länkat dit. 19 /barnetsrattigheter 20 Med avvisningsfrekvens menas den procentandel besök som endast tittar på en sida innan de lämnar webbplatsen, alltså inte klickar sig vidare till fler sidor. Anledningen kan vara att sidan inte innehåller det som besökaren efterfrågar eller att sidans navigering är svår. 21 /vi_arbetar_med/demokrati/mr/vagledningen-gor-barn-starkare

35 30 (66) Avvisningsfrekvens var 32 procent, vilket är lågt och signalerar att två tredjedelar genomförde testet innan de lämnade webbplatsen. Genomsnittstiden var 9 minuter och 44 sekunder, vilket visar att man stannade. 16 procent var återkommande besökare. Diskussion En framgångsfaktor för ett projekt är att både personella och ekonomiska resurser avsätts till kommunikation och planeras in från början. Behovet av kommunikation identifierades tidigt i det här utvecklingsarbetet. En annan framgångsfaktor i projektet var framtagandet av en kommunikationsplattform. Projektet har haft ett unikt och tydligt budskap och ett eget bildmanér. Att budskapet legat inom ramen för SKL:s grafiska profil har skapat en tydlig avsändare. Av trafik till webben kom 47 procent från sökmotorer och 34 procent från direkttrafik, det vill säga länkar från inbjudningar och nyhetsbrev med mera. För att nå ut så brett som möjligt har projektets prioriterade kanaler varit webbaserade: webbplats, nyhetsbrev, twitter, testet Vad vet du om barnkonventionen och filmer. Det har också tagits fram ett antal trycksaker. Kanalerna har stärkt varandra till exempel har bannerannonsering länkat vidare till testet Vad vet du om barnkonventionen som i sin tur lett vidare till projektets webbplats. Webbsidans besöksfrekvens ökar tydligt vid utskick av nyhetsbrev och andra större satsningar, till exempel projektets nationella spridningskonferens i Karlstad. Ser vi till spridning över tid, ökar frekvensen på veckodagar och minskar på helger och är väldigt låg under semestertider. Vägledningen Gör barn starkare har flest sidvisningar på webbplatsen. Det beror förmodligen på att den lyfts fram i kommunikationen, men en stor del av trafiken kommer till sidan från externa sökningar, vilket tyder på att sidorna gör sitt jobb. För att ytterligare följa upp effekterna av kommunikationen, ställs frågor i den enkät som skickats ut till målgrupperna under hösten Se sammanfattningen och kapitel 4.

36 31 (66) KAPITEL 9 Fördjupningsområden Inledning I Handslaget ingick fyra fördjupningsområden, Dialog med barn, Insatser mot kränkande behandling, Kunskapsspridning till barn och unga och Våld mot barn. Samtliga områden kan kopplas till de generella insatserna. För att bestämma inriktning för dessa områden bjöd SKL in myndigheter vars arbete har bäring på frågorna, Skolverket, Skolinspektionen, Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Allmänna Barnhuset, Barn- och elevombudet, Barnombudsmannen, Folkhälsoinstitutet, Handisam, Kulturrådet, Socialdepartementet, Folkhälsoinstitutet och SKL internt. Skolverket, Barn- och elevombudet, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen och SKL träffades vid ytterligare några tillfällen. Bakgrund Ett syfte med insatser inom olika fördjupningsområden var att de skulle åstadkomma förändringar i metoder och arbetssätt för att omsätta konventionen. Arbetet skulle vara långsiktigt och integreras i den ordinarie verksamheten. Detta kan till exempel ske genom politiska beslut om rapportering i verksamhetsberättelser. Med andra ord, årliga uppföljningar i fullmäktige ska visa på insatser som gör skillnad. Ett annat syfte var att skapa reella förutsättningar för aktuella pilotkommuner och landsting att pröva och förankra olika metoder som gemensamt diskuteras fram inför genomförandet. Mål Målen med insatserna var: Att de ska åstadkomma en utveckling av metoder och arbetssätt för att omsätta strategins principer i praktiken. Att de ska åstadkomma reella förutsättningar för pilotkommuner och landsting att pröva och förankra olika metoder och arbetssätt för att omsätta strategin.

37 32 (66) Att deltagande kommuner och landsting ska känna att de fått så mycket stöd att de kan arbeta vidare efter avslutat projekt. Att projekten ska ge goda och varierade exempel som kan spridas till andra kommuner och landsting. Nedan följer en beskrivning av arbetet i de olika fördjupningsområdena. Dialog med barn Att barn och unga ska få säga sin mening i frågor som rör dem är en fundamental rättighet. Rättigheten är en av grundprinciperna i konventionen och en av strategins principer. Det har visat sig svårt att hitta ett konkret långsiktigt arbete där barns åsikter systematiskt får genomslag. FN-kommittén för barnets rättigheter pekar på vikten av att de som arbetar med barn på något sätt får utbildning om vilka metoder man kan använda för att öppna en dialog med barn. Eftersom rättigheten gäller alla barn och alla frågor är det en stor utmaning att hitta metoder som fungerar. I den tredje principen framgår att barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. I det här delprojektet fokuseras socialtjänstens arbete. Syftet med fördjupningsområdet var att skapa goda exempel som vägledning för både den politiska nivån och för den som arbetar med barn i en verksamhet inom socialtjänstens verksamhetsområde. Målet var att skapa långsiktigt hållbara metoder som kan generaliseras och nå en större målgrupp så att alla barn verkligen får möjlighet att komma till tals, bli lyssnade till och få sin åsikt beaktad i förhållande till ålder och mognad. Fördjupningsområdet Dialog med barn relaterar till konventionen genom de grundläggande principerna (2, 3, 6, 12) och de generella implementeringsartiklarna (4 och 42). Vid den här tiden (2011) hade Allmänna Barnhuset precis startat ett större utvecklingsarbete som kallades Barns och ungas brukarmedverkan i den sociala barnavården. Allmänna Barnhuset samverkade med sju FoU-enheter inom Socialtjänsten i Sverige i genomförandet. Syftet med arbetet var att utveckla arbetssätt och hållbara strukturer för en ökad brukarmedverkan i socialt arbete för barn och ungdomar. 23 Utgångspunkten var lagstiftningen, konventionen och evidensbaserad praktik. Kommunerna som deltog skulle se projektet som en startpunkt för ett långsiktigt arbete. Arbetet skulle bedrivas i cirkelform och grupperna skulle i fas ett: diskutera och problematisera begrepp, som delaktighet, brukarmedverkan och brukarinflytande, medvetandegöra befintliga förhållningssätt och strategier och se om de överensstämmer med intentioner i berörd lagstiftning och riktlinjer samt 23 Allmänna Barnhuset, Projektplan

38 33 (66) utifrån en evidensbaserad praktik med ovanstående punkter som underlag identifiera och utveckla arbetssätt och strukturer för hur barns och ungdomars synpunkter och erfarenheter kan tillvaratas. I fas två skulle några strukturer prövas i praktiken. Initiativtagare till utvecklingsarbetet var Allmänna Barnhuset och vetenskaplig ledare var Ulf Hyvönen, fil.dr i socialt arbete. Referensramen för arbetet var konventionen om barnets rättigheter, den allmänna idén om att öka människors inflytande samt en förändrad barnsyn. 24 Det var sju forskningscirklar och 32 kommuner som deltog i utvecklingsarbetet. Förutsättningar för samverkan SKL träffade Allmänna Barnhuset i oktober 2011 för att diskutera förutsättningar för samverkan. Vid Barnhusets möte med IFO-chefer och politiker (oktober 2011) deltog SKL och knöt en rad viktiga kontakter. SKL deltog i Barnhusets referensgrupp från hösten 2011 till slutet i oktober På en konferens i maj 2012 presenterade de olika forskningscirklarna sina idéer om fortsatt arbete och då blev det klart att SKL skulle samverka med den forskningscirkel som fanns i Västernorrland. Val av forskningscirkel tog sin utgångspunkt i den modell som valts för fortsatt arbete i regionen. I korthet skulle deltagande socialsekreterare intervjua sina kollegors barn om deras synpunkter på hur socialtjänsten arbetar med och bemöter barn och unga. I nästa steg skulle resultaten av intervjuerna generaliseras och ligga till grund för förändringar av arbetssätt i mötet med barn och unga. Av Västernorrlands projektredovisning framkom att det arbetssätt gruppen ville uppnå skulle vara realistiskt, nåbart och göra skillnad för barnen. I fokus var följande: Tillgänglighet för alla barn i behov. Delaktighetsstilar för olika barn. Lära av människor med egen erfarenhet av barnavården. Barnens röst ska tas på allvar och göra konkret skillnad. Skapa dialog med barn i barnavården men också med andra samhällsaktörer. 25 Syftet var att med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (artikel 12) och socialtjänstens praktik utveckla hållbara strukturer och arbetssätt för: barns och ungdomars delaktighet i och inflytande över den sociala barnavården samt att systematiskt ta tillvara deras erfarenheter och synpunkter som en kunskapskälla i det praktiska sociala arbetet och att pröva något eller några arbetssätt och strukturer i praktiken Hyvönen, Ulf; Alexanderson, Karin (2011?). Referensram för forskningscirklarna i projektet Barns och ungas brukarmedverkan i den sociala barnavården. Stockholm: Allmänna Barnhuset. 25 Gardemyr, Birgitta; Rosenberg, David och Skoog, Viktoria (2012). Barns brukarmedverkan i den sociala barnavården. Västernorrlands modell för att göra barnens röster hörda. Sid. 5. Härnösand: Kommunförbundet, FoU Västernorrland. 26 a.a.

39 34 (66) Vid en avstämningskonferens den 24 och 25 maj 2012 beskrev deltagarna från Västernorrland att de funderade på hur det vara att vara barn bland vuxna och att deras ambition var att samla vad barns röster är. Deltagarna menade också att det är viktigt att hålla vad man lovar och ge barn fortlöpande information som är anpassad till varje barn. Fråga var hur man skulle organisera sig för att kunna upprätthålla konfidentialiteten och samtidigt ha glädje i korridorerna. Det som var utmanande med Västernorrlands idé var just att deltagarna valde att intervjua varandras barn för att generalisera deras synpunkter som en grund för att förändra arbetssätt och metoder i den egna organisationen. Processen var i tre steg, intervjuer med barnen, seminarium i arbetslaget och rapportering till nämnden. De två sista punkterna var tänkta att bidra till förankring på arbetsplatsen och implementeringen av arbetssättet i den egna nämnden. I oktober 2012 inbjöds SKL till FoU i Härnösand för att berätta om Handslaget, strategin och varför just Västernorrlands modell var intressant att samverka kring. Deltagare var FoU Västernorrland, politiker från deltagande kommuner och chefer från kommunernas socialtjänst. Det fanns ett stort intresse för samverkan och det bestämdes att SKL skulle erbjuda utbildning om konventionen och implementering till deltagande kommuner vid tre tillfällen under våren 2013 och med uppföljning i oktober Rättigheter och implementering - SKL:s roll Tillsammans med FoU Västernorrland planerades för tre utbildningstillfällen våren Till det första tillfället bjöds det in brett för att förankra arbetet även bland politiker och chefer. Cirka sjuttio personer, politiker, chefer och socialsekreterare deltog under dagen. Innehållet var föreläsning, bikupor och diskussion i storgrupp. Syftet var att lägga en grund för barnets mänskliga rättigheter, kopplingar till nationell lagstiftning och socialtjänstens praktik. Vid det andra tillfälle, också heldag, deltog endast socialsekreterarna och begreppet barnperspektiv problematiserades. Tillsammans gjorde deltagarna en prövning av barnets bästa utifrån ett verkligt fall. Vid det tredje tillfället fördjupades kunskaperna om artikel 19, några rättsfall med utgångspunkt i traktatskonventionen presenterades och förändringar i socialtjänstlagen problematiserades. Deltagarna hade arbetat med hemuppgifter som rörde hur mänskliga rättigheter i allmänhet och barnets rättigheter i synnerhet syntes i kommunernas styrdokument och resultaten från detta redovisade. Samtliga kommuner gjorde också en planering för fortsatt arbete med implementeringen av barnets rättigheter i den egna kommunen/verksamheten och den följdes upp den 11 oktober. Till den 11 oktober bjöds återigen politiker, chefer och socialsekreterare in. Cirka fyrtio personer från kommunerna deltog och dagen byggdes kring det arbete socialsekreterarna gjort i projektet om barns delaktighet och den planering som gjordes om hur barnkonventionen skulle få genomslag i kommunernas arbete. Förmiddagen koncentrerades till socialsekreterarnas berättelser om de båda delmomenten och under eftermiddagen arbetade deltagarna först i tvärgrupper för att identifiera viktiga aspekter för fortsatt arbete och sedan arbetade deltagarna i sina hemmagrupper för att identifiera lokala utmaningar och stöd för att komma förbi utmaningarna.

40 35 (66) Resultat Nedan kommer endast de resultat som har bäring på konventionsarbetet att redovisas. När det gäller barns brukarmedverkan finns en rapport att läsa och dagen dokumenterades även av FoU Västernorrland. En kommun berättar att det finns dokument där konventionen nämns och att den finns i nämndens värdegrund. Trots detta lever konventionen sitt eget liv och är ett utvecklingsområde. Implementering finns men det behövs mer regelbundenhet och vikten av att informera barn måste synliggöras. Det måste finnas rutiner för delaktighet. Viktigt att tänka på är att förbereda sig, att man är medveten om vad man gör och hur miljön är utformad. En annan kommun menar att det behövs rutiner för hur barnperspektivet ska beaktas i utredningar. Det är viktigt att arbeta kontinuerligt, föra vidare och informera när nya medarbetare introduceras. Det ska synas att de här frågorna är viktiga. Politikerna har fått UD-skriften och nämndordföranden säger att det är viktigt att få det perspektivet inför beslut. På förvaltningsnivå värdesätts kunskap, men det är ett utvecklingsområde. Rättigheterna finns ännu inte med på ett bra sätt. I ytterligare en kommun finns en checklista, men socialsekreterarna vill öka medvetenheten och kunskapen om rättigheterna genom föreläsningar och arbete med artiklarna. Arbetsgruppen har haft bra diskussioner och informationsutbyte. Några deltagare berättade att de efter kursen gick hem och funderade på vad de kunde göra på ett enkelt sätt. De började med att leta efter tecken på att konventionen fanns i kommunen men det fanns inga tecken på det. På webben fanns skrivningar om klimatsmarta lösningar och miljöbeskrivningar. Det hade kunnat vara ett barn på framsidan. De här personerna skrev till samtliga förvaltningar och till kommundirektören. Nu väntar de på svar från kommundirektören och vill få till stånd ett möte med honom. I en kommun har fullmäktige nyligen fattat beslut om att arbeta enligt konventionen och sedan tidigare finns riktlinjer för hur barnperspektivet ska genomsyra socialtjänstens arbete och det finns ett barnbokslut. Frågan kvarstår hur man inom socialtjänsten kan få stöd i konventionen. Utbildningen om rättigheterna och barns medverkan har bidragit till att fullmäktige fattat beslut. Det krävs hållbarhet och ihärdighet. Man kan inte backa när man väl har börjat En av deltagarna menade att när man väl börjat arbeta med konventionen i den egna verksamheten och hittat metoder som fungerar så vill man inte sluta med det. För detta krävs stöd i olika form och vad det skulle kunna vara fanns det många idéer om. Den egna kommunens ledning spelar en stor roll som stöd, liksom den politiska nivån. Finns förankring hos ledningen är det enklare att föra frågor vidare. Alla är överens om att FoU Västernorrland är en viktig part för att samordna fortsatt arbete, och nätverket av socialsekreterare i Västernorrland behövs för kunskapsutveckling både inom projektet med barns brukarmedverkan och för att genomföra konventionen. Även SKL nämns som påputtare, en viktig aktör som efterfrågar arbetet med konventionen så att det inte glöms bort regionalt, vilket är lätt hänt. Någon nämner också att stöd från kollegor är viktigt, ibland har det varit trögt med just det. Vem har ansvar att

41 36 (66) lyfta frågan och skaka liv i den? Hela kommunen behöver utbildning, checklistan, som funnits länge, ska tas fram och börja användas. Det behövs en person som är ansvarig för konventionsarbetet i kommunen. Det behövs skrivningar i måldokument för uppföljning i styrmodellen. Om vi inte får gehör kommer vi inte att orka, då får det bli på individ- och familjeomsorgen och inte i hela kommunen. Många deltagare menar också att det är väsentligt att få stöd från ledningen inom socialtjänsten. Ett förslag från fler är att ta ett nytt tag och göra en omstart för politiker och chefstjänstemän för att de ska förstå vikten av att tillämpa rättigheterna. Ett sätt att göra det är ju att gå vidare i det påbörjade arbetet med att intervjua barn för att ändra arbetsmetoder. Ett annat förslag är att göra socialtjänsten mer tillgänglig för barn och unga via webben. Diskussion SKL:s arbete med att stärka barnets rättigheter inleddes med en enkät tillsamtliga medlemmar där en av frågorna var om det fanns ett beslut i fullmäktige eller styrelse om att arbeta enligt konventionen. Landstinget i Västernorrland var det enda landsting som inte hade ett sådant beslut och på den kommunala nivån var det bara Ånge som svarade att de hade ett sådant beslut, Kramfors och Härnösand svarade nej och Örnsköldsvik, Sollefteå, Timrå och Sundsvall svarade inte på frågan eller enkäten. Redan vid första mötet i Härnösand fördes detta på tal och politikerna tog frågan på största allvar. Under våren 2013 fattade landstinget beslut i fullmäktige och i oktober samma år fick en person i uppdrag att arbeta med implementeringen av handlingsplanen för en barnrättstrategi. I Härnösand fattades ett liknande beslut under hösten 2013 och nu ska varje nämnd ta fram en handlingsplan som ska in i måldokumentet. Efter deltagarnas beskrivningar kunde tre nivåer av arbetet identifieras: Beslut finns i fullmäktige, arbete med både rättigheter och barns brukarmedverkan kan fortgå. Beslut saknas i fullmäktige, arbete med rättigheter är problematiskt, arbete med barns brukarmedverkan kan fortgå enligt plan. Beslut saknas i fullmäktige och långvarigt frånvarande chef, arbete med rättigheter saknas och arbete med barns brukar medverkan är obefintligt. Det kan inte sägas nog många gånger att förutsättningen för att ett arbete ska få stabilitet i en organisation är att det finns politika beslut och aktivt stöd från ledningen. Om ledningen byts eller blir långvarigt frånvarande finns det stor risk att kontinuiteten avstannar eller helt upphör. Då vill det till att det finns uthållighet bland medarbetarna så att de klarar att arbeta vidare och för detta krävs stöd från kollegor. Saknas även det stödet finns stor risk att arbetet upphör helt. Kunskap om rättigheterna, implementering i organisationen är centrala utgångspunkter för att göra tillämpning möjlig. Av deltagande kommuners berättelser kan vi dra slutsatsen att arbetet fortfarande är skört, även om det finns kommuner som är i bättre läge än andra just nu. Det är viktigt att Västernorrlands arbete med både rättigheter och dialog med barn följs upp och utvärderas efter hand. Syftet med fördjupningsområdet var att skapa goda exempel som vägledning för både den politiska nivån och för den som arbetar med barn i en verksamhet inom socialtjänstens verksamhetsområde. Målet var att skapa långsiktigt

42 37 (66) hållbara metoder som kan generaliseras och nå en större målgrupp så att alla barn verkligen får möjlighet att komma till tals, bli lyssnade till och få sin åsikt beaktad i förhållande till ålder och mognad. Inom ramen för sitt arbete med barns brukarmedverkan har de olika kommunerna valt olika sätt att närma sig barnen. Vid uppföljningar finns det möjlighet för de olika kommunerna att lära av varandra för att ständigt utveckla sina metoder, det blev tydligt vid den första uppföljningen den 11 oktober Om arbetet någonsin kommer att nå alla barn som kommer i kontakt med socialtjänsten i Västernorrlands kommuner är tveksamt och frågan är om det är realistiskt och önskvärt. Förhoppningen är att arbetet ska kunna utvecklas på ett sådant sätt att alla barns möten med socialtjänsten ska ske med respekt för det enskilda barnet. Insatser mot kränkande behandling Kränkande behandling är ett område som uppmärksammas allt oftare inom olika myndigheter och samhällsområden. Kränkningar av barn är särskilt allvarliga när de sker i skolan eftersom det råder skolplikt och barnen inte själva kan välja om de ska vara i skolan eller inte. Enligt Skolinspektionens rapport har antalet anmälningar till Barn- och elevombudet ökat med 63 procent mellan 2004 och Trots att det finns en diskrimineringslag (2008:567), en förordning (2006:1083) om att barn och elever ska vara delaktiga vid framtagandet av likabehandlingsplan/plan mot kränkande behandling, ny skollag (2010:800) och ny läroplan (2011) för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet som främjar barns delaktighet i arbetet mot kränkande behandling, kan Skolinspektionen konstatera att det finns både barn och vuxna som inte känner till dessa dokument. Ytterligare en bakgrund till fördjupningsområdet var den kommundialog Barnombudsmannen genomförde våren Att skydda barn från kränkningar i verksamheter där barn är tvungna att vistas borde vara en självklarhet. Det finns även ett antal berättelser där barn själva beskriver hur de under många år utsatts för kränkande behandling av så väl vuxna som barn. 28 Det yttersta ansvaret för att säkerställa att barn inte kränks i förskolan eller skolan ligger på kommunledningen. Av Skolinspektionens rapport framgår även att nio av tio skolor inte upprättat en plan mot kränkande behandling som uppfyller kraven. I samma rapport beskrivs även hur huvudmännen för skolan saknar kunskap om sitt ansvar och att vuxna inte sällan lägger skulden på det enskilda barnet. Av SKL:s kartläggning framgår att det finns ett behov av att få stöd med arbetet mot kränkande behandling. Strategins andra princip trycker på vikten av att barnets fysiska och psykiska integritet ska värnas. Syftet med detta delprojektet var att, genom att möta den rådande okunskapen, skapa långsiktiga och hållbara strukturer för arbetet mot kränkande behandling. Målet var att inget barn ska utsättas för kränkande behandling. För skolans del är det kommunledningen som har huvudansvar för arbetet mot kränkande behandling. De kommuner och landsting som är intresserade av att stärka sitt arbete mot kränkande behandling kommer att få grundläggande kunskaper om 27 Skolinspektionen (2010). Tillsyn och kvalitetsgranskning 2009 Skolinspektionen erfarenheter och resultat. Stockholm: Skolinspektionen. 28 Se till exempel Thors, C. (red.) (2007). Utstött: en bok om mobbning. Stockholm: Lärarförbundets förlag.

43 38 (66) gällande lagstiftning, förordningar och allmänna råd inom det här fältet. I nästa steg ska kunskaperna omsättas i en praktik där vi tänker oss att de som deltagit i arbetet får utveckla arbetssätt som tydliggör hur arbetet mot kränkande behandling ska involvera barn och unga och samtidigt vara anpassade till lokala förhållanden. Fördjupningsområdet Insatser mot kränkande behandling relaterar till konventionen genom de grundläggande principerna (2, 3, 6 och 12) och de generella implementeringsartiklarna 4 och 42) men även till artikel 19 (med relaterande artiklar 5, 9, 18, 20, 24.3, 25, 28.2, 34, 37, 38, och 39), artikel 28 (med relaterande artiklar 12, 14, 15, 16, 17, 19, 23, 24, 29, 30, 31 och 32), artikel 29 (med relaterande artiklar 13, 14, 15, 16, 17, 24, 28, 30, 31, 33 och 38). Förutsättningar - konferenser, inledande möte och diskussioner med samarbetsparter Under våren 2012 träffade SKL Skolverket, Skolinspektionen, Diskrimineringsombudsmannen (DO), Barnombudsmannen samt Barn- och elevombudet (BEO) för att planera och genomföra en insats för att stödja skolhuvudmän i deras arbete mot kränkande behandling. Samtliga parter var överens om att skolhuvudmän behöver kunskap om sina skyldigheter när det gäller att arbeta mot kränkande behandling. Parterna enades om att genomföra fyra regionala konferenser där fokus var att belysa arbetet mot kränkande behandling utifrån olika aspekter. SKL:s roll var att visa på rättigheterna som ska genomsyra hela skolans arbete. DO fokuserade på hur skolan kan uppmärksamma ett genusperspektiv och aktivt arbeta med värdegrund och likabehandlingsplan. Skolverket belyste det främjande och det förebyggande arbetet mot kränkande behandling samt vilka åtgärder som ska vidtas om någon blivit kränkt. Skolinspektionen och BEO problematiserade huvudmannens skyldigheter när någon blivit kränkt, med utgångspunkt i lagens krav. Konferenserna genomfördes i november och december 2012 i Stockholm, Luleå, Göteborg och Malmö. Intresset för konferenserna var stort, totalt deltog 422 personer. Vid utvärderingen av konferenserna framkom att huvudmännen önskar mer kunskap om juridiken, såväl skyldigheter vid det främjande arbetet som åtgärder. Många pekade också på att det är svårt att tolka de nya skrivningarna i skollagen när det gäller vad som krävs för att den främjande delen ska anses vara uppfyllt. SKL:s seminarier I samband med konferenserna bjöd SKL in till uppföljande seminarier där syftet var att skapa en bra grund för skolhuvudmännen att skapa hållbara strukturer och arbetssätt för värdegrundsarbetet. Utgångspunkten var konventionen och skollagen. Seminarierna genomfördes på samma orter som konferenserna (Malmö byttes mot Trelleborg). Till konferensen hade företrädesvis skolhuvudmän bjudits in, men till seminarierna bjöds även rektorer, förvaltningschefer, verksamhetsföreträdare och andra som kommer i kontakt med och har ansvar för skolverksamheten in, eftersom även de ska tillämpa lagstiftningen i den praktiska verksamheten.

44 39 (66) Deltagarna träffades vid två tillfällen, första gången i februari och andra gången i maj. Vid första träffen diskuterades barnets rättigheter och skollagen, hur man kan arbeta främjande och förebyggande i såväl förskola som skola mot kränkande behandling. Vid andra träffen var det mer fokus på det praktiska arbetet och tillämpningen. Seminarium 1 Cirka 115 personer deltog på seminarierna, mestadels förskolechefer och rektorer. Även några skolhuvudmän, pedagoger, representanter för elevhälsan, specialpedagoger och en skolbibliotekarie deltog. Ungefär hälften av deltagarna var från förskolan och hälften från skolan. Det såg lite olika ut på de olika orterna. I Helsingborg var de flesta deltagarna från förskolan och i Stockholm var det tvärtom. Syftet med det första seminariet var att lägga en grund för barnets mänskliga rättigheter, och koppla dem till skollagens 6 kapitel, portalparagrafen om barnets bästa och diskrimineringslagstiftningen. Det centrala var värdegrunden som ska genomsyra skolans och förskolans arbete. Till detta tillfälle skulle deltagarna ta med sina planer för likabehandling och planer mot kränkande behandling. Seminarierna byggdes kring olika föreläsningar, praktiskt arbete och gruppdiskussioner. Lars Arrhenius (Generalsekreterare Friends, tidigare Barnoch elevombud), Mikael Hellstadius (jurist från Skoljuristerna), Elizabeth Englundh (SKL), Lisa Ericsson (Unicef), Emma Kristensson (Bris) och olika lokala representanter föreläste utifrån sina verksamhetsområden. Deltagarna fick var sin kortlek och UD:s skrift om barnets rättigheter vilka användes under seminarierna. Det första tillfället avslutades med att deltagarna fick en hemuppgift vars huvudsakliga syfte var att stötta det främjande och förebyggande arbetet i vars och ens plan mot kränkande behandling. Ett delsyfte var att sprida goda exempel för fortsatt arbete. Uppgiften var att gå hem och titta på hur den främjande delen av planen såg ut och arbeta med någon del av det. Uppgiften redovisades vid det andra tillfället i maj. Seminarium 2 Vid det andra tillfället i maj var tidigare barn- och elevombudet (Lars Arrhenius) inbjudet för att problematisera vad som händer om skolan inte uppfyller lagens krav. Han pratade även om vilka lärdomar som kan dras från de ärenden som avgjorts i domstol. Föreläsningen gav en mer problematiserande bild av skolhuvudmannens uppgift och vikten av det främjande arbetet för att ärendet inte ska bli föremål för en juridisk process. Vid två av seminarierna deltog Barnombudsmannen och berättade om myndighetens arbete. Även föreläsare från organisationer som arbetar aktivt med delaktighet och inflytande var inbjudna för att visa olika sätt att arbeta utifrån en konkret artikel i konventionen. Flera av deltagarna uppmärksammade själva att de hade likabehandlingsplaner och planer mot kränkande behandling som varken nämner rättigheter eller

45 40 (66) barnkonventionen. Under redovisningarna kom flera av deltagarna på att det både var svårt att få barnen delaktiga och att få dem att känna sig delaktiga. I Göteborg enades deltagarna om vikten av att rättigheter benämns rättigheter så att barn får en känsla för vad det är och innebär. På eftermiddagen redovisade deltagarna sina hemuppgifter och diskuterade på vilket sätt vuxnas kunskaper om rättigheterna påverkar vad barnen får lära sig. Många hade vid inventering av sin egen verksamhet sett stora skillnader mellan olika klasser, pedagoger och förskolor/skolor inom sina respektive områden. Det visade sig också att det inte var så många som över huvudtaget arbetade främjande med de här frågorna, vilket blev som en väckarklocka för flera av dem. Deltagarna hade kommit olika långt med de olika planerna och det var svårt för vissa att koppla rättigheterna till planerna. Andra fick snabbt stöd från sin skola/förskola och det blev en start på arbetet. En skola hade, mellan första och andra tillfället, utbildat samtlig personal och elever i åk 6-9 på skolan. Viljan att återkoppla och ställa frågor till någon är stor. En av deltagarna uttryckte sig så här: Hela arbetet tillkom efter seminarium på SKL gällande kränkande behandling och FNs barnkonvention. Vi gjorde ingenting innan. Diskussion Både på konferenserna, för enbart skolhuvudmän, och på de efterföljande seminarierna var det få skolhuvudmän närvarande men desto fler rektorer och förskolechefer. Skolhuvudmännen har det yttersta ansvaret men många inom skolan vittnar om att de varken har tid eller tillräcklig kunskap för att sätta sig in i frågorna utan att det ligger på den enskilda skolan. Seminariedeltagarna uttryckte att de ville få mer kunskap om juridiken som styr skolans arbete och metoder för att stärka det främjande arbetet. Det rättighetsbaserade arbetet är inte en sak till utan en del av pågående arbete. Det visade sig att i den frågan har det, inte förvånande, gått bättre i förskolan än i skolan. Chefens inställning och kunskap är central för att arbetet ska bli hållbart, vilket visade sig i redovisningarna. Chefens stöd var även centralt för att hemuppgiften gjordes. På en plats hade huvudmannen bestämt att alla rektorer skulle delta på seminarierna. Ingen av de rektorerna kom till det efterföljande seminariet, trots att det var en del av förutsättningarna vid anmälan. På en ort var det en förskolechef för några förskolor i länet som tagit med sig flera personer från varje förskola. Hon menade att detta är ett gemensamt arbete och ju fler som får kunskap och insikt desto lättare är det att arbeta fram ett hållbart arbetssätt. Deltagarna som var från dessa förskolor kände ett genuint stöd från sin chef att arbeta med insatser mot kränkande behandling. De tyckte dock att det var svårt att koppla rättigheterna till arbetet och efterfrågade både fler utbildningar och stöd för eget arbete. Flera av deltagarna visade förståelse för barnkonventionen och barnperspektivet och hur det skulle tillämpas i arbetet. Deltagarna fick ta del av olika material och relevant litteratur, dessutom genomfördes gemensamma övningar som kan användas i arbetsgruppen eller i barngrupperna. En deltagare tillverkade tillsammans med sina kollegor ett eget material utifrån de idéer och diskussioner som varit på seminarierna. Materialet används nu i undervisningen och de har som ambition att det ska användas i alla ämnen.

46 41 (66) Enligt utvärderingarna var det de föreläsare som behandlade skollagstiftningen som deltagarna både hade förväntat sig och tyckte hade gett mest. Det kan hänga ihop med uppfattningen om att konventionen endast är en rekommendation och inte ett åtagande. Den frågan diskuterades livligt flera gånger. Innehållet i diskussionerna varierade och det var lokala frågor som väckte störst intresse. I Stockholm diskuterades inköp av föräldrastödsprogram som inte överensstämmer med barnkonventionen och det var allmänt fokus på rättigheter. I Luleå blev det mest kunskapspåfyllnad på förmiddagen och diskussioner på eftermiddagen. Diskussionerna handlade om hur det praktiskt kan gå till i ett rättighetsbaserat arbete. En fråga återkom på samtliga orter: vad menas med skyndsamt? Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna. I Göteborg var det en bra dialog mellan föreläsarna och deltagarna och det utbyttes såväl många goda exempel som kontakter. I Göteborg uteblev en föreläsare vid det första tillfället vilket gav mer utrymme för diskussioner och längre kaffepaus. Vid det andra tillfället märktes det att gruppen kände varandra bättre. Det var ett annat klimat när deltagarna redovisade sina hemuppgifter och diskuterade förslag och gav synpunkter. Av utvärderingarna framkom att diskussionerna varit väldigt uppskattade. Programmet hade, på grund av föreläsare som hade förhinder, inte helt lika uppbyggnad. I Göteborg och Helsingborg fick deltagarna vid det första tillfället arbeta med kortleken vilket gjorde att diskussionerna därefter innehöll frågan redan vid först tillfället: är det i enlighet med barnrättsperspektivet? En av deltagarna uttryckte sig efter det första tillfället: Att huvudmän nationellt blev samlade kring ämnet likabehandling var mycket givande. Frågorna under föreläsningarna och samtalen där emellan blev berikande. Där chefen delegerat arbetet till medarbetare som arbetar direkt med barn men utan kontakt med ledningen var det svårt att få hållbarhet i det rättighetsbaserade arbetet, i bästa fall får barnen på förskolan/skolan kunskap om det finns en person som driver frågan. Svårigheten med att arbeta rättighetsbaserat beskrevs av deltagarna som att kunskapen om rättigheterna saknas. Pedagogerna tycker att de beaktar rättigheterna men inte vet riktigt hur de ska tillämpas i praktiken. Efterfrågan på utbildning om rättigheterna var stor men de sökte ett gör så här! Utbildningen skall vara direkt tillämplig i deras verksamhet för att de ska få möjlighet att ta av sin tid. De flesta pekade på svårigheten att lära ut rättigheterna till barnen. Några menade att de själva saknade tillräcklig kunskap för att kunna göra det intressant för barnen. Många hade även svårt att se skollagens formuleringar och krav som en del av att processa ett lärande om deras rättigheter. Såväl diskussionerna som utvärderingen visade på fortsatt behov av kunskap inom detta fördjupningsområde. Många förfrågningar om fortsatt kurs och ny omgång av denna kurs för kollegor har kommit. Och det efterfrågas ännu mer information om hur skollagen ska tolkas och vad det innebär att arbeta rättighetsbaserat.

47 42 (66) Kunskapsspridning till barn och unga En av konventionens generella genomförandeartiklar (42) ger barn en rätt att få kunskap om sina rättigheter. Rättigheten är också en av strategins principer. Det framkommer i kartläggningen att det saknas kunskap bland vuxna om hur man pratar med barn om deras rättigheter. Av Skollagen (2010:800) 1 kap. 4 och 5 framgår att skolan ska främja, förmedla kunskap om och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna. I många skolor och förskolor får barn kunskap om FN, mänskliga rättigheter och sina egna rättigheter på FN-dagen den 24 oktober, men det har visat sig svårt att få frågan att genomsyra hela verksamheten även efter FN-dagen. Många verksamheter som riktar sig till barn menar dessutom att de just därför redan gör det här. 29 Regeringen har vid ett flertal tillfällen avsatt medel för att ta fram material som ska spridas till barn och unga. Det är oklart vilket genomslag detta material har haft bland barn. En förutsättning för att kunna samtala med barn om deras rättigheter är att man som vuxen känner till rättigheterna och vad de innebär. I en studie som genomfördes i Uppsala län 2002 visade det sig att av 477 barn var det 170 som aldrig hade fått lära sig något som sina rättigheter (12 svarade inte). 30 Även Barnombudsmannens årsrapport 2010 pekar åt samma håll. 31 Endast 22 procent av de tillfrågade barnen hade hört talas om barnkonventionen och 17 procent sade att de kände till vad konventionen handlar om. Syftet med fördjupningsområdet var att barn ska få kunskap om sina rättigheter i enlighet med konventionen och målet var dels att de vuxna som deltar i projektet ska genomföra informationsinsatser till barn och unga och dels att skapa långsiktiga och hållbara former för kunskapsspridning till barn. Fördjupningsområdet Kunskapsspridning till barn och unga relaterar till konventionen genom de grundläggande principerna (2, 3, 6 och 12) och de generella implementeringsartiklarna (4 och 42). Förutsättningar SKL har genomfört två seminarieserier med vardera fyra heldagar och en uppföljning för båda grupperna i oktober Barnombudsmannen deltog på så gott som samtliga seminarier. Myndigheten berättade om sitt arbete och specifikt om verktyget Max18. För utvecklingsarbetet sökte SKL 10 kommuner med stort intresse av att barn i deras verksamheter får kunskap om sina rättigheter på ett mer systematiserat och strategiskt sätt. Tanken var att den eller de personer som har samordningsansvar för att organisera genomförandet bjuds in till SKL för att tillsammans med andra kommuner problematisera kunskapsspridningen, strukturera ett genomförande som sedan prövas i den egna organisationen. De aktuella kommunerna behövde inte pröva samma tillvägagångssätt. För att säkra arbetet i organisationen gavs vissa förutsättningar för deltagande: 1. Att det finns ett politiskt beslut i kommunen om att arbeta utifrån konventionen om barnets rättigheter. 29 Englundh, Elizabeth (2008). Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande. Statligt ansvar regionalt lärande? Diss. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet. 30 Englundh, E. (2002). En barnombudsman för Uppsala län? Ett länsövergripande initiativ för att förverkliga barnets rättigheter. Uppsala: Barnombudsmannen i Uppsala. 31 Barnombudsmannen (2009). Kom närmare. Stockholm: Barnombudsmannen.

48 43 (66) 2. Att det finns minst en person som har uppdrag och mandat att planera för genomförandet i kommunen. 3. Att varje kommun representeras av två personer (eller fler) varav minst en chef. 4. Att arbetet följs upp och utvärderas av kommunen. Chefspersonen skulle delta första och sista tillfället, detta för att lyfta frågan även till ledningsnivå. Erfarenhet och implementeringsforskning visar att ledningen är central för förankring i organisationen och för stöd till genomförande. 32 I första seminarieserien deltog 1177.se, Strängnäs kommun, Kalmar kommun, Norrköpings kommun, Säters kommun, Krokoms kommun, Vimmerby kommun, Nykvarns kommun och en skolsköterska från Stockholms stad. I andra seminarieserien deltog Örebro kommun, Västerås stad, Malmö stad, Hörby kommun, Kils kommun, Dals Ed kommun, Borås stad och Sandvikens kommun. Hörby kommun hade observationsstatus, de uppfyllde inte alla kriterierna för deltagande men hade deltagit i den regionala utbildningen i Skåne tidigare under hösten Skolsköterskan från Stockholms stad hade också en särställning, men i och med att hon gått utbildningen i Jönköping under hösten 2012 fanns en grund att stå på. Dessutom arbetade hon aktivt med att verka för att informera barn och unga om deras rättigheter. Många kommuner önskade delta men uppfyllde inte förutsättningarna. Genomförande Totalt genomfördes 8 seminarier, fyra för varje grupp, och ett uppföljande seminarium för båda grupperna i oktober Det första seminariet ägnades åt presentation av deltagarna, en genomgång av strategin, överenskommelsen, artikel 4 och 42 och deltagarnas förväntningar på arbetet. Varje kommun gjorde också en lägesbeskrivning och berättade varför de ville delta. Gruppen problematiserade frågor som: Konventionen gäller alla barn, vilka är barn i detta projekt. På vilket sätt påverkar vuxnas kunskaper om rättigheterna vad barnen får lära sig? Vad kan det innebära att sprida kunskap till barn om att de har rättigheter? (För olika vuxna, för barnen själva, för andra barn?) Hur tänker ni kring begreppet rättigheter? Vad är det som ska förmedlas till barnen? Tid ägnades även åt att tydliggöra att det inte handlar om delaktighet i sig utan att barn har rätt att få kunskap om alla sina rättigheter, vilket ibland kan visat sig svårt att ta till sig. Under det andra och tredje seminariet presenterade inbjudna gäster sin syn på kunskapsspridning till barn och unga, deltagarna diskuterade utifrån sina erfarenheter och började planera för egna projektplaner. 32 Sannerstedt, Anders (2001). Implementering hur politiska beslut genomförs i praktiken. I: Bo Rothstein, (red.). Politik som organisation. Förvaltningspolitikens grundproblem. Sid Tredje reviderade upplagan. Stockholm: SNS Förlag.

49 44 (66) Vid det fjärde seminariet opponerade deltagarna på varandras projektplaner och dagen avslutades med en gemensam diskussion om genomförandet, vilka förutsättningar som fanns på hemmaplan och vilka farhågor som fanns. Projektplanerna finns publicerade på SKL:s webb. Två deltagare tog aldrig fram en projektplan. Orsakerna till det var förändrade arbetsuppgifter, nedläggning av verksamhet och omorganisation. Uppföljning Den 24 oktober 2013 bjöds samtliga deltagare in till ett uppföljande seminarium. Deltagande kommuner var: Sandviken, Nykvarn, Malmö, Örebro, Krokom, Hörby, Säter, Borås stad, Vimmerby, Kil och Dals Ed. Rädda Barnen och Unicef inledde dagen med att berätta om sina erfarenheter av hur mycket barn känner till om sina rättigheter. Barnombudsmannen och Barnrättsakademin deltog som observatörer. Resultat I mindre grupper diskuterade deltagarna hur vi kan se på begreppet kunskap, om det finns några rättigheter som är viktigare än andra att barn känner till och hur detta kan bli ordinarie verksamhet. Under samtalet framkom att barnen bör får lära sig, inte bara om rättigheterna utan även hur rättigheterna kan omsättas i praktiken. Deltagarna pekade också på vikten av att skilja mellan information och kunskap, där information inte leder till att kunskapen om något ökar per automatik. Staten är en viktig kugge i det arbetet som ska säkerställa att kunskaper går fram. Någon menade också att det inte räcker med att känna till sina rättigheter om det inte finns någon som kan ta emot barnen när de ska utöva sina rättigheter. Det finns även grupper av barn i olika livssituationer som inte tror att rättigheterna gäller dem utan bara barn som sköter sig. Barn bör kunna känna till sina rättigheter för att synliggöra vilka av rättigheterna som inte blir tillgodosedda. Barn ska ges möjlighet att agera som subjekt. När deltagarna diskuterade frågan om hur detta kan bli ordinarie verksamhet kom följande tips: Arbetet måste ha förankring hos politiken och nedåt i organisationen (implementering). Ta fram en plan som inte är personbunden, dock måste någon driva arbetet i rätt riktning. Planen bör sträcka sig över flera år och att det finns någon som trycker på och efterfrågar resultat (SKL nämndes här som en viktig part) och redovisning med jämna mellanrum. Inte minst i skolan ska det här vara ordinarie verksamhet, en del av det vardagliga arbetet. Fråga barnen själva, de kan vägleda oss. Det finns många likabehandlingsplaner som inte nämner rättigheter, det är viktigt att de benämns som rättigheter så att barn ska komma ihåg och förstå vad mänskliga rättigheter är och innebär. Arbetar vi på fel sätt när barn upplever att de inte är delaktiga? Deltagande chefer eller chefers röster beskrev arbetet utifrån sin horisont och lyfte frågor som synergieffekter och att det måste finnas både en kunskapsmässig röd tråd och en röd tråd i organisationen (implementeringen). En chef berättar att inget blev som de planerat men att det ändå har skett förändring på bara sex månader, sett från chefens vardag. Där togs konventionskorten fram i budgetprocessen och organisationen har

50 45 (66) medvetandegjorts både uppåt och neråt och det har blivit en självklarhet att konventionen finns med i nya planer och andra projekt. Här har kommunen satsat på en årskurs och en lärartrupp där man kan se en snöbollseffekt som rullar vidare i organisationen tills hela organisationen är inbäddad i snö. Här arrangerades en demokratidag där ett kommunalråd var moderator för det måste finnas en närhet mellan politik och medborgare. I en annan kommun går frågan upp och ner olika år, men det finns ett kommunalråd som brinner för barnets rättigheter och driver på. I en annan kommun har en rektor och en förskolechef tagit på sig att sätta mer press på skolor att redovisa hur de arbetar med konventionen, inte bara att de gör det. Varje skola ska ta fram en modell för hur just de ska arbeta. Det är viktigt med förankring i alla led och det har genomförts utbildning av nämnder, förvaltningar och många fick en riktig aha-upplevelse, vilket resulterade i att de fick mer tid än vad som var avsatt. En nämnd var lite svårare att nå med budskapet men nu har även de insett att deras verksamhet rör barn. En kommun beskriver att de gjort mycket tidigare men att nu har det helt plötsligt släppt och många delar drar åt samma håll. Det både pratas och görs saker samtidigt. Nu finns det ingen politiker oavsett nämnd som inte pratar om barnets rättigheter, fler bryr sig och frågar om rättigheter. Det är inte bara en tjänstemannafråga. Här ligger ansvaret för konventionsarbetet under fritidsförvaltningen. Det är bra för en sådan förvaltning förstår helheter och inte bara en specifik fråga. Håll i, håll ut och se tillbaka ibland En person i de deltagande kommunerna myntade ett nytt begrepp: Håll i, håll ut och se tillbaka ibland och det är en kommun som sticker ut i sitt arbete med konventionen. Här har kommunen tagit ett helhetsgrepp. Kommunen har tidigare gjort en hel del men nu har arbetet fått en annan struktur. Information har gjorts till kommunstyrelsen vilket är en viktig grund till nämnder och medarbetare. Människor behöver få veta och frågan ställdes hur det bäst kunde ske, jo genom att delta på kulturlunch och på ledarforum (där alla chefer är med). Här finns muggar med artiklarna på, gymnasieelever som har utbildats för att de i sin tur ska utbilda årskurs sex, 1900 meter barnkonvention (ett naturspår med frågor om rättigheter) för alla som vill. Affischer med konventionen i A3 finns i sammanträdesrum som en påminnelse och under vecka 42 arbetades med artikel 42 på olika fronter. Förskoleteamet har gjort en föreställning med dockor där de plockar in konventionen och alla femåringar får en dos rättigheter. Just nu byggs en metodbank upp där man kan hämta material till sin barngrupp och arbetet har gjorts synligt i likabehandlingsplaner och planer mot kränkande behandling, systematiskt kvalitetsarbete och i de nya riktlinjerna för förskola och fritidshem. Arbetet ska spridas genom alla möjliga kanaler, tidningar och sociala medier till exempel. Alla barn inom förskolan ska utbildas och det har varit fokus i det här projektet. Barnpolicyn ska vässas och det ska komma nya riktlinjer. När det gäller principen om barnets bästa så är det förskolechefen som beslutar om avvikelse från principen och det diskuteras i förskolechefsgruppen. Avvikelsen ska rapporteras till nämnden. Frågan är hur en nämnd ska förhålla sig det när en sakkunnig person gjort bedömningen att ett beslut avviker från barnets bästa? De kommer att godkänna argumentationen, tror representanter

51 46 (66) från den här kommunen. Det är viktigt att vara genuint intresserad, när barnen frågar är det bra att känna till vad det betyder inte bara ta emot frågan. Framgångsfaktorer beskrivs i stort och smått, till exempel vikten av att arbeta på alla nivåer samtidigt. Även små saker ska med i olika dokument, på alla plan! Varva information med praktik. Skapa ett undertryck, efterfrågan och behov. Förskolepersonalen ser vinster i att få ny kunskap och vågar nu skicka frågan uppåt i organisationen. Synliggör konventionen i alla frågor, och arbeta inte i projekt in i verksamheten. Nu pratas det om rättigheterna mer naturligt, på alla möten och på olika sätt. Nästa år satsas pengar i budget till del av tjänst för att arbeta med konventionen. Förvaltningschefer och nämndordföranden är överens om satsningen. Ett tips för att komma igång är använda SKL:s testa dig själv som utgångspunkt. Diskussion Som i allt annat arbete när det gäller införande av ett nytt arbetssätt i en organisation är det centralt med förankring på alla nivåer. Deltagande kommuner beskriver ett arbete som pendlar mellan hopp och förtvivlan, där rättighetsfrågan navigerar i alla omorganisationer, nedläggningar och personella förändringar. För det mesta landar det rätt efter ett tag, men för en person som har ett specifikt uppdrag kan det ligga nära till hands att ge upp om det tar för lång tid. Uppmaningen att hålla ut faller väl på plats då. När nya chefer tillräder en tjänst är det vanligt att den personen vill sätta sin prägel på arbetet, därför är det viktigt att frågan är så förankrad, att någon kan hålla i, så att det inte är just rättighetsfrågan som får stryka på foten. Arbetet med att berätta för barn att de har egna rättigheter rör hela organisationen, som någon så klok säger: att det spelar ingen roll om man berättar för barn vilka rättigheter de har om det inte finns någon som tar hand om frågorna när de kommer från barnen. Det innebär att även de vuxna behöver få kunskap om vad det innebär att arbeta rättighetsbaserat. Även om det känns svårt och tungt ibland är det viktigt att titta bakåt för att se vad som verkligen uträttats. Därför är det bra att dokumentera beslut och åtgärder så att de syns i backspegeln. Flera av de kommuner som inte kunde delta på uppföljningen beskriver att deras arbetsuppgifter bytt förvaltning och där har det inte varit prioriterad verksamhet, det finns också exempel på projektplaner som aldrig togs i respektive nämnd. Då är det svårt att gå vidare själv. Även om arbetet inte dött ut helt har det tappat fart och personerna som ska hålla i arbetar nu reducerad tid med konventionen och tiden räcker helt enkelt inte till. I andra kommuner är viktiga personer sjukskrivna på lång tid, vilket också kan påverka hur väl arbetet går att genomföra. Där chefen delegerat arbetet till medarbetare som arbetar direkt med barn men utan kontakt med ledningen är det svårt att kunna få fart på det rättighetsbaserade arbetet på bred front, här blir det i bästa fall barnen på den egna förskolan/skolan som får ta del. Vimmerby är en av de kommuner som, förutom att delta i ett fördjupningsområde, även har deltagit i en regional utbildning. Sex personer från Vimmerby deltog i den andra utbildningen i Jönköping. Det kan vara en förklaring till att konventionsarbetet i Vimmerby kommit en bra bit på väg. Syftet med fördjupningsområdet var att barn ska få kunskap om sina rättigheter och målet var dels att de vuxna som deltar i projektet ska genomföra

52 47 (66) informationsinsatser till barn och unga och dels att skapa långsiktiga och hållbara former för kunskapsspridning till barn. I de kommuner som deltagit i seminarieserierna har barn så smått börjat få kunskap om sina rättigheter, på olika sätt och i olika omfattning. Några av deltagarna tog, av olika skäl, inte fram en projektplan, så där vet vi inte vad som hänt. För övriga kan sägas att, även om det finns politiska beslut och skrivningar i olika typer av dokument så är det viktigt att det finns organisatoriska förutsättningar för att driva arbetet framåt. Det måste finnas en efterfrågan och någon som följer upp och inspirerar till fortsättning. Om inte implementering och lärande är i fas kommer inte tillämpning att ske. Våld mot barn 1979 fick Sverige en lag som förbjuder alla former av kroppslig bestraffning och kränkande behandling. 33 Lagen förbjuder däremot ingen att ingripa fysiskt om ett barn riskerar att skada sig själv eller någon annan. Även konventionen om barnets rättigheter (artikel 19) ålägger konventionsstaterna att skydda barnet från alla former av fysiskt eller psykiskt våld. I Sverige är det kommunernas socialtjänst som har det yttersta ansvaret att ge stöd och skydd till barn som far illa samt att utreda anmälningar om misstanke att ett barn far illa. Därför finns också en lagstadgad skyldighet för alla som arbetar med barn om att göra en anmälan vid misstanke om att ett barn far illa. 34 Att anmäla en sådan misstanke kan uppfattas som mycket svårt, särskilt för de yrkesgrupper som träffar både barnen och deras föräldrar. Även om attityderna har förändrats och den faktiska kroppsliga bestraffningen av barn har minskat påtagligt finns det siffror som pekar mot att vissa typer av bestraffningar ökar, till exempel att vuxna drar i barnets arm eller ruskar hela kroppen. 35 Av Regeringens strategi framgår att det har genomförts ett antal aktiviteter för att utreda, förebygga och öka kunskaperna om våld mot barn och i den sjunde principen framgår att samverkan är en viktig faktor i arbetet med barnets rättigheter. I kartläggningen efterfrågas rutiner för hur barn i riskzonen ska identifieras, utbildning kring sekretesslagstiftning och kunskap om vad som är bra former för samverkan kring barn som far illa. Syftet med detta delprojekt var att ett antal kommuner och landsting ska utveckla en metod för samverkan kring barn som far illa och målet var att metoden ska generera långsiktiga strukturer. Fördjupningsområdet Våld mot barn relaterar till konventionen genom de grundläggande principerna (2, 3, 6 och 12) och de generella implementeringsartiklarna (4 och 42) och till dem relaterande artiklar (9, 10, 13, 15, 18, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 27, 28, 29, 31, 37c, 39, 40(2)(b)(iii)). Andra aktuella artiklar är 19 (med relaterande artiklar 5, 9, 18, 20, 24.3, 25, 28.2, 34, 37, 38, och 39). 33 SFS 1949:381 6 kap Socialtjänstlagen SFS 2001:453 kap Jansson, S.; Långberg, B. och Svensson, B. (2007). Våld mot barn En nationell kartläggning. Stockholm/Karlstad: Allmänna Barnhuset/Karlstads universitet.

53 48 (66) Förutsättningar Inför planeringen av fördjupningsområdet lämnade ett landsting in en intresseanmälan om att delta i ett fördjupningsområde. Önskemålet rörde medel för att anställa en person som skulle utveckla landstingets arbete med att upptäcka och identifiera barn som riskerar att fara illa. Sedan tidigare fanns i landstinget ett kunskapsunderlag och en plan för hur anmälan ska gå till. Arbetet låg väl i tiden eftersom många rapporter visar att landstingets hälso- och sjukvård och tandvård inte, i tillräcklig utsträckning, anmäler enligt socialtjänstlagen, med tanke på att verksamheterna möter så många barn. Syfte och mål Syftet med utvecklingsarbetet var att skapa en modell för samarbete mellan de aktörer som behöver mötas kring barn som riskerar att fara illa. Målet var att öka personalens kunskaper om hur man kan tolka barns fysiska och psykiska symtom för att skapa trygghet kring anmälningsplikten genom en rad kompetenshöjande aktiviteter. Målet var även att skapa ett hållbart samarbete mellan verksamheter i landstinget och de kommunala verksamheter som är berörda av anmälningsskyldigheten i en eller två kommuner i länet. Projektorganisation Arbetet kom att kallas DalaMod. En projektledare anställdes av landstinget. Projektledaren fick till uppgift att utforma en projektplan där bland annat strukturer för implementering skulle beskrivas. Styrgrupp, projektgrupp och en projektledare utsågs av landstinget Dalarna. Styrgruppens uppgifter var att besluta om projektets styrning och bidra med resurser och stöd till projektledaren. Styrgruppen representerades av landstinget Dalarnas hälso- och sjukvård och folktandvård, skola/förskola genom elevhälsan i Säters Kommun, barn- och familjesektionen, socialtjänsten Falu Kommun och SKL. En projektgrupp tillsattes med syfte att dels föra arbetet vidare ut i organisationerna, dels att ge projektledaren vägledning i arbetet. Arbetsprocessen beskrivs i korthet nedan och efter det kommer en bild som presenterar organiseringen och aktiviteter. DalaMod har arbetat med följande kunskapshöjande aktiviteter Samordnade aktiviteter inom hälso- och sjukvård och tandvård En samordningsfunktion på central förvaltning. Antagen rutin för anmälan och handlingsplan. Riktade seminarier till olika verksamheter. Nätverk för erfarenhetsutbyte inom landstingets verksamheter. Samordnade aktiviteter mellan hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst och barn- och ungdomsförvaltning En arbetsgrupp kopplad till samordningsfunktionen. En inventering av synpunkter och upplevda behov kring anmälningsplikten i verksamheterna. Föreläsningsseminarium kring anmälningsplikten.

54 49 (66) Interaktivt seminarium: Hur kan verksamheter som berörs av anmälningsplikten samarbeta för att stärka tryggheten vid en eventuell anmälan?. Utbildning i Det nödvändiga samtalet. Riktade seminarier till skola och förskola på arbetsplatsträffar. Kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård, tandvård samt barn- och utbildningsförvaltning. Erfarenhetsutbyte mellan landsting och regioner i Sverige. 36 Figur 9.1 Modell för samordnande aktiviteter inom hälso- och sjukvården och tandvården i Landstinget Dalarna för att öka kunskapen om anmälningsskyldigheten när barn far illa. Samordningsfunktion Central förvaltning Rutin + handlingsplan Riktade åtgärder/ aktiviteter Nätverksgrupp för erfarenhetsutbyte Central förvaltning H & S verksamheter Folkandvården Seminarium kring anmälningsplikten Riktade seminarier till verksamheter Utbildning Det nödvändiga samtalet Utvecklingsområde Webbaserad utbildning kring anmälningsplikten 36 För mer detaljerad information om DalaMod, se vår webb under goda exempel.

55 50 (66) Figur 9.2 Modell för samordnade aktiviteter mellan hälso- och sjukvården, folktandvården, socialtjänsten och barn- och ungdomsförvaltningen. Samordnare + Arbetsgrupp Hälso- och sjukvården, folkandvården, socialtjänsten, barn- och utbildningsförvaltningen Inventering av behov + återrapportering Seminarium kring anmälningsplikten Interaktivt seminarium Utbildning Det nödvändiga samtalet Riktade seminarier till skola och förskola Erfarenhets- utbyte Socialtjänst hälso- o sjukvård folktandvård barn- och ungdomsförvaltning Mellan landsting, regioner och SKL Diskussion Projektledaren bjöd vid starten av projektet in till erfarenhetsutbyte mellan landstinget Dalarna och andra landsting som tagit fram kunskapsunderlag inom området. Barnhälsovården i Skåne, Landstinget Sörmland, Stockholms läns landsting, Kalmar läns landsting och Västra Götalandsregionen deltog. Vid erfarenhetsutbytet var deltagarna ense om att ett kort och koncist material om anmälningsplikten med eget kapitel om samverkan behövs för att hjälpa verksamheterna att inte fokusera på våld utan barns rätt. Det framkom även att samverkan kring barn som befaras fara illa uppfattas som positivt men saknas ofta på grund av okunskap. Okunskap om varandras verksamheter ligger nästan alltid till grund för att samverkan inte fungerar, menade deltagarna. Deltagarna trodde även att om socialtjänsten och landstinget skulle föreläsa tillsammans så skulle det underlätta samverkan mellan berörda aktörer. Samverkan Många aktiviteter har främst syftat till att skapa samverkan genom kontakter och information mellan landstingets verksamheter och socialtjänsten i enlighet

56 51 (66) med anmälningsplikten. Att förändra verksamheter och enskilda personers tankesätt kräver långsiktighet och kunskap om rättigheterna vilket inte varit möjligt under så kort tid. Aktiviteter I arbetet med att bygga upp långsiktigt och hållbart samarbete är det förtroendefulla mötet mellan människor en central del. Därför har olika aktiviteter anordnats för att bidra till detta, bland annat genom en föreläsning om barnperspektivet, barnkonventionen, nationell lagstiftning och dess tolkning. Även en barnläkare som specialiserat sig på våld mot barn föreläste om hur man identifierar ett barn i riskzonen, vad som karaktäriserar ett barns beteende och hur kroppsliga/psykiska yttringar, skador och liknande kan te sig. Föreläsningen var välbesökt, mellan 150 och 200 personer deltog under dagen, främst från landstinget Dalarna men även personer från socialtjänsten och barnoch utbildningsförvaltningen i några kommuner. Föreläsningen spelades in och sändes via videolänk för att spridas till fler. Som uppföljning erbjöds representanter från hälso- och sjukvården, tandvården, barn- och utbildningsförvaltning och socialtjänsten ett interaktivt seminarium senare under våren. Aktiviteten genomfördes av utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter, Hälsoäventyret Oasen i västra Götalands region. De 30 deltagarna från hälso- och sjukvård, tandvård samt en kommuns socialtjänst och en kommuns barn- och utbildningsförvaltning diskuterade och problematiserade olika aspekter av samarbete för att komma fram till konkreta förslag. För att skapa inspiration och reflektion i gruppen gestaltades seminariets tema Hur kan verksamheter som berörs av anmälningsplikten samarbeta för att stärka tryggheten vid en eventuell anmälan? genom olika rollspel. Resultat I de samverkande kommunerna berättar deltagarna att de hade ett gott samarbete mellan olika verksamheter redan innan projektet startade. De känner att de fått ytterligare insikt i andra verksamheter som berörs av anmälningsplikten. Socialtjänsten ser en öppning i arbetet med anmälningsskyldigheten mellan hälso- och sjukvården, folktandvården och socialtjänsten. De vill gärna samverka när personal och verksamheter är mottagliga för det. Socialtjänsten ser vinster för sin del med medverkan i de samordnade aktiviteterna. Socialtjänsten omorganiserar och nyanställer för att möjliggöra mer tid för att informera om sin verksamhet. Det är viktiga delar för att samverkan mellan landstinget och kommunala verksamheter ska fungera. Kanske har de inte lika stor betydelse för samverkan mellan olika kommunala verksamheter när det rör just anmälningsplikten. Samverkansparterna inom socialtjänsten och skola/förskola menar att DalaMod har hjälpt till att förbättra grunden genom att nya kontakter mellan berörda aktörer ökat. Behoven av utbildning och nätverkande har tydliggjorts. Styrgrupp och arbetsgrupp har tillsammans styrt och format arbetsprocessen. De olika parterna ser den framtagna modellen som framgångsrik att använda för kunskapshöjande åtgärder kring anmälningsplikten och för ett fortsatt

57 52 (66) erfarenhetsutbyte. Parterna ser både en långsiktighet i samordningen och att det går att generalisera till andra geografiska områden. Parterna är också överens om att det är en nödvändighet med en samordningsfunktion Dessutom är det viktigt att det bedrivs ett strategiskt barnrättsarbete på central förvaltningsnivå. Landstinget Dalarna avser att lämna ett förslag till landstingsledningen för ett fortsatt arbete enligt denna modell. Det finns behov av resurser för en sådan samordnande funktion som nu prövats och som underlag för ansökan används slutrapporten från projekt DalaMod. Ett långsiktigt mål (2015) är att verksamheterna i Landstinget Dalarna ska öka: Antal konsultationer mellan BVC och socialtjänsten. Antal anmälningar från BVC. Antal enheter som har rutiner för barn som riskerar att fara illa. Samtliga medverkande i projektet är överens om att arbetet har varit framgångsrikt genom kunskapshöjande åtgärder kring anmälningsplikten och erfarenhetsutbyte.

58 53 (66) KAPITEL 10 Ett fortsatt hållbart arbete för att stärka barnets rättigheter i Sverige Under de två år som genomförandet av Handslaget har pågått har samtliga landsting/regioner och 143 kommuner på något sätt kommit i kontakt med arbetet, det stod klart vid sammanställningen av alla deltagarlistor miljoner kronor avsattes av regeringens budget för att stärka barnets rättigheter i Sverige. SKL menade att rättigheterna redan är starka och därför var det genomförandet, som, genom en mer aktiv tillämpning av rättigheterna skulle stärkas. En av de viktigaste erfarenheterna är att den röda tråden mellan politisk nivå och verksamhet är central för att barnet ska få tillgång till sina rättigheter. Forskning visar att om de politiska incitamenten uteblir kommer inget att hända i organisationerna som ska tillämpa rättigheterna. 38 Det rör såväl regering som politiker på regional och lokal nivå. Strategi, systematik och varaktiga strukturer Målsättningen med Handslaget var bland annat att arbetet med att stärka genomförandet av barnets rättigheter skulle bli en del av det dagliga arbetet bland SKL:s medlemmar. Arbetet skulle åstadkomma: Långsiktigt hållbara strukturer för utveckling och spridning av kunskap på lokal och regional nivå. Utveckling av långsiktigt hållbara metoder och arbetssätt för att omsätta strategins principer i praktiken. 37 Överenskommelsen var på tre år och genomförandet av handlingsplanen pågick i två år. 38 Englundh, Elizabeth (2008). Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande. Statligt ansvar regionalt lärande? Diss. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

59 54 (66) Effekter och synergieffekter Handslagets olika aktiviteter och uppföljningar visar att det börjar skapas långsiktigt hållbara strukturer för utveckling och spridning av kunskap om rättigheterna på lokal och regional nivå. Det gäller särskilt de tre regioner där utbildningar om konventionen har skett. Arbetet är emellertid skört och det krävs fortsatta insatser för att stabilitet ska uppnås. När stabilitet uppnåtts, det vill säga när implementering och kunskapsutveckling löper jämsides kommer strategins principer (konventionen om barnets rättigheter) att kunna tillämpas i verksamheterna. Komplexa organisationer Det är svårt att förstå de komplicerade organisationer kommuner och landsting är och inte mindre svårt är det att förstå den byråkratiska struktur som gör att tiden mellan beslut och handling kan ta många år. Detta är en grund för demokratin. SKL är en medlemsorganisation och kan, lika lite som staten, ålägga sina medlemmar att arbeta utifrån vissa metoder eller i vissa strukturer. För att uppnå effekt är det därför viktigt att hitta en form för trovärdig samverkan där olika delar kan befrukta varandra på kort och på lång sikt. För det behövs både kännedom om varandras verksamhetsområde och uppdrag. Att garantera att en fråga kommer att leva och utvecklas i en organisation är omöjligt. Allt kan förändras från en dag till en annan. Även om det finns politiska beslut, skrivningar i styrdokument som budget, strategier och handlingsplaner och funktioner som ska genomföra det planerade finns det inga garantier för fortlevnad. Beslut kan rivas upp, människor i organisationerna slutar och börjar och det är allom känt att en omorganisation kan medföra att organisationens arbete avstannar, i värsta fall, i flera år. Att tänka strategiskt, arbeta systematiskt och inte skapa några nya strukturer har därför varit en viktig del av arbetet. SKL har verkat för att samtliga insatser ska ha förankring både på den politiska nivån och på någon chefsnivå. När det gäller det systematiska arbetet har det varit viktigt att arbeta transparent och med full insyn för dem som velat få insyn. Genom olika informationsmaterial har SKL haft ambitionen att tala om vad som pågår och vad som är planerat. Konferenser och utbildningar har planerats tillsammans med medlemmar och alla som så önskat har haft möjlighet att påverka. Arbetet har varit möjligt att påverka under genomförandet och uppföljning har skett efter ett antal månader. Tiden är emellertid för kort för att det ska vara möjligt att se några långsiktiga effekter. Arbetet som är utfört i Handslaget har skett inom befintliga strukturer, utom i fördjupningsområdet Våld mot barn. I övrigt har arbetet utförts av befintliga medarbetare som alla åtagit sig att ta frågan till en ny nivå i organisationen, vilket också skett i de flesta fall. Många av dem som gått SKL:s utbildning om rättigheterna har själva genomfört utbildningar i sin egen organisation. Tanken var att det skulle ske mer organiserat, men det visade sig att de flesta behöver vara på sin arbetsplats så det är inte möjligt att gå ifrån så ofta. I Västernorrland finns det ett intressant exempel på ett systematiskt påverkansarbete. I SKL:s första enkät visade det sig att landstinget i Västernorrland var det enda landsting som inte beslutat i landstingsfullmäktige

60 55 (66) eller -styrelse om att arbeta i enlighet med konventionen. Efter cirka fyra månader fanns ett beslut och efter ytterligare ett antal månader fanns en person avsatt för att arbeta med rättigheterna in i organisationen. Påverkan initierades av SKL men har sedan drivits av den politiska nivån och nu ska en handlingsplan upprättas för arbetet i landstinget. Även flera kommuner i Västernorrland har påbörjat ett sådant arbete. Vilja väl och göra rätt! Barn under 18 år, cirka två miljoner av befolkningen, har inte rösträtt. De är därför beroende av goda vuxna som vill väl och samtidigt gör rätt för att tillämpningen av rättigheterna ska vara möjlig. På en arena pågår en explicit retorik som menar att det är självklart att barn ska ha egna rättigheter, ingen människa skulle stå upp och säga att den inte vill arbeta eller göra sitt bästa för att barn ska ha det bra och få sina rättigheter tillgodosedda. Samtidigt pågår det på en annan arena en implicit retorik som försvårar tillämpningen av rättigheterna. Den retoriken handlar om det praktiska arbetet med prioriteringar och medelstilldelning. Ett paradigmskifte i varje hjärna En erfarenhet från de utbildningstillfällen som genomförts i Handslaget är att det måste hända något i varje människas hjärna innan rättigheterna kan börja tillämpas. Det rör sig om en förståelse av det historiska sammanhanget, kunskap om rättigheternas juridiska status i nationell lagstiftning, kunskap om svenskt förvaltningssystem, implementeringskunskap och sist men inte minst en kunskap om barn och barns villkor samt rättigheternas innehåll och innebörd. 39 Deltagarna har beskrivit kurserna i ordalag som ögonöppnare, attitydförändrare och kunskapshöjande aktivitet som gett dem möjlighet att förändra sitt eget arbete. Medlemmar som däremot deltagit i något fördjupningsområde har uttryckt en osäkerhet om hur de ska hantera rättigheterna i sina verksamheter. Här har arbetet direkt fokuserat på en tematisk fråga. Deltagarna i dessa fördjupningsområden har fått eller har sedan tidigare haft begränsad kunskap om rättigheterna och därför har de inte på ett naturligt sätt kunnat tillämpa dem i sina verksamheter. En slutsats av detta är att tillämpningen av barnets mänskliga rättigheter måste föregås av någon kunskapshöjande aktivitet om rättigheterna. Kunskap om barn och kunskap om rättigheter är inte samma sak. Att synliggöra och tydliggöra vems är ansvaret? För att arbetet med att stärka barnets rättigheter i Sverige ska få nationellt genomslag krävs även att nationella aktörer tar sin del av ansvaret. Regeringsuppdrag måste tydliggöra att rättigheter både ska tillämpas och implementeras i myndigheternas verksamheter och inte minst i olika texter. När det skrivs barnets behov är det enkelt att skriva barnets behov och rättigheter. Det är ett sätt att både tydliggöra och synliggöra rättigheterna. Det vore önskvärt med ett nationellt samtal om barnets rättigheter i Sverige och vilken väg Sverige ska gå, där både myndigheter och andra viktiga aktörer 39 Sylwander, Louise (2001). Child Impact Assessment. Stockholm: Utrikesdepartementet och Socialdepartementet.

61 56 (66) deltar. SKL är en viktig aktör för de medlemmar som efterfrågar nationell samordning av konventionsarbetet. Rättighetsbaserat arbete en fråga om styrning och ledning För att ett rättighetsbaserat arbete ska genomsyra hela organisationen krävs ett helhetsgrepp. Oavsett om organisationen använder sig av ett top-down synsätt eller ett bottom-up synsätt från början kommer de olika nivåerna att befrukta varandra till sist genom ett nätverkande mellan olika funktioner som måste fördjupa sig i frågan. 40 Den goda jordmånen visar sig vara en nödvändighet för förankring i en hel organisation: Beslut i fullmäktige. Tvärpolitisk förankring. Samordning. Arbetsgrupp med beslutsmandat knutet till samordningen. Förankring på alla nivåer i organisationen. Aktiviteter på olika nivåer samtidigt. Krav på återrapportering till politiken. Uppföljning av arbetet. Inte minst Eslövs arbete (se ovan) visar att samtliga ovanstående punkter är nödvändiga att beakta i ett implementeringsarbete. Framtida behov SKL:s medlemmar samarbetar ofta med olika avdelningar och sektioner inom SKL och många myndigheter. I vissa fall är det komplicerat med samordning, den ena verksamheten vet inte vad den andra gör, och det är få som tillämpar eller ens tänker på att bevaka rättigheterna i arbetet. Därför är det viktigt att, i en nästa fas, arbeta både mer inåt på SKL och mot myndigheter. En annan viktig fråga är att rikta fler insatser och skapa strategiska utbildningar för den politiska nivån, lokalt och regionalt, så att medlemmar som arbetar i organisationerna kan känna att även den politiska nivån uppfattar rättigheter som ett viktigt område. Det behövs fortsatt uppföljning av de initiativ som tagits i Handslaget för att arbetet ska vara fortsatt efterfrågat lokalt. En utveckling av webben och den webbaserade vägledningen Gör barn starkare är en annan viktig del av det fortsatta arbetet. Kvalitativa språng Att mäta effekter av ett långsiktigt kvalitativt arbete är svårt, i synnerhet när det handlar om att hela Sverige ska flytta fram sina positioner. Vad som kan uttryckas är att Sverige går framåt i kvalitativa språng. Många i Sverige vet idag att barnkonventionen inte är något som frivilligorganisationer har hittat på. 40 Sannerstedt, Anders (2001). Implementering hur politiska beslut genomförs i praktiken. I: Bo Rothstein (red.). Politik som organisation. Förvaltningspolitikens grundproblem. Sid Tredje reviderade upplagan. Stockholm: SNS Förlag.

62 57 (66) Många vet också att regeringen har det yttersta ansvaret för att rättigheterna kommer barnen till del. Många vet även att implementering och kunskapsprocesser löper parallellt i en organisation och är ömsesidigt beroende av varandra. Resultat och effekter av Handslaget För att få veta hur medlemmarna uppfattat arbetet i Handslaget och vilka resultat som uppnåtts lokalt och regionalt lät SKL göra en utvärdering. Utvärderingen genomfördes av en oberoende extern aktör och ingen som arbetat i Handslaget fanns bland informanterna. Som nämnts tidigare skickade SKL ut en enkät till samtliga medlemmar i december 2011 och svarsfrekvensen låg på 100 procent för landsting/regioner och ca 72 procent för kommunerna. 41 I september 2013 genomfördes en uppföljande enkät med samma frågor och några tilläggsfrågor för att ta reda på medlemmarnas kännedom om Handslaget, hur de kommit i kontakt med arbetet och vilka effekter det lett till. Extern utvärdering I utvärderingen intervjuades totalt 20 personer, 13 medlemmar, fem medarbetare på SKL (ingen som arbetat i Handslaget) och två samarbetsparter. 42 Syftet med utvärderingen var att ta reda på hur medlemmarna uppfattat arbetet i Handslaget och vilka resultat som uppnåtts lokalt och regionalt. Medlemmarna uttryckte att: Handslaget nått många medlemmar med många olika aktiviteter. Barnets rättigheter har fått ökad legitimitet genom att frågan kommit upp på politisk nivå. Den politiska efterfrågan växer men är fortfarande instabil. Ökad kunskapsutveckling har genererat formella och informella nätverkskontakter och förändrade arbetsmetoder. Ökad kunskap har fungerat som ögonöppnare för barnets rättigheter. Ett gemensamt språk har skapat styrka och en större säkerhet vid genomförandet av barnets rättigheter. Barnrättsperspektivet har förstärkts i redan pågående arbete. Arbetet har gått från teori till praktik. Av intervjuerna framkom också att: Utbildingarna gett personer i verksamheterna mod att ifrågasätta och att barn i högre utsträckning har blivit delaktiga. Personal i verksamheterna menar att de känt sig delaktiga genom konferenser, utbildningsdagar och workshops. Barnrättsperspektivet har förstärkts i redan pågående arbeten och medlemmarna uttrycker att de har knutit nya kontakter över förvaltningsgränser, vilket är avgörande för att kunna tillämpa rättigheterna i en hel organisation. 41 Se under rubrik Handlingsplan. 42 Askhem, Fredrik (2013). Rapport: Djupintervjer - Utvärdering av Handslaget. Örebro: Markör Marknad och Kommunikation AB

63 58 (66) Handledare i föräldrautbildningar har fokus på rättigheter. Fokus på barnets rättigheter har ökat även i förvaltningar vars verksamhet inte direkt riktar sig till barn. När det gäller barn och unga redovisades bland annat följande resultat: Patientenkäter för barn ska tas fram. Användandet av webbaserade kommunikationsmodeller för barn har ökat. Frågor om barnkonventionen har arbetats in i folkhälsoenkäter till barn och unga i årskurserna 6 och 9 och gymnasiets första år. Ungdomar har utbildats för att informera andra barn och unga om rättigheter och för att samla in deras synpunkter. Barn och unga har fått möjlighet till preop-visningar. Barnronder har börjat genomföras. Arbetet har enligt utvärderingen uppfattats som transparent och med insyn för dem som velat och SKL ses som en naturlig samarbetspart och en trovärdig aktör i rättighetsfrågan. Medlemmarna uttrycker att det finns ett stort behov av nationell samordning och att SKL upplevs som en naturlig samarbetspart med kunskap om och förståelse för hur verksamheterna fungerar. Enligt utvärderingen behövs en nationell samordnande kraft som påtryckare och för att ge frågan legitimitet. Uppföljande enkät I slutet av september 2013 skickade SKL ut en enkät till samtliga medlemmar (310) som uppföljning av den enkät som skickades ut i december Svarsfrekvensen var mycket hög, 96 procent. 297 medlemmar svarade, 13 svarade inte. På frågan om beslut i fullmäktige att arbeta i enlighet med konventionen svarade 149 ja och 107 svarade nej. I enkäten från 2011 var motsvarande siffror 141 ja och 84 nej av dem som svarade på frågan (51 svarade inte på den frågan). På frågan om huruvida beslut fattats i kommun-, region- eller landstingsstyrelse svarade 132 ja och 116 svarade nej. I den förra enkäten svarade 131 medlemmar ja, 88 svarade nej av dem som svarade på frågan (57 svarade inte på den frågan). Det var möjligt att svara ja på båda frågorna. Enkätsvaren visar att drygt 60 medlemmar fattat politiskt beslut om att arbeta efter regeringens strategi (30 medlemmar förra gången). SKL ställde också frågor om medlemmarnas kännedom om Handslaget, hur de kommit i kontakt med arbetet och vilka effekter det lett till. 191 medlemmar säger sig känna till Handslaget. 68 känner inte till Handslaget. De flesta uppger att de har kommit i kontakt med Handslaget genom: vår webb (132 medlemmar). nyhetsbrevet (107) konferenser (66) utbildningar (56) 43 Se kapitel 4.

64 59 (66) på annat sätt 41. Arbetet och kontakterna i Handslaget har lett till: kunskapshöjande aktiviteter (102) attitydförändringar (54) förändrat arbetssätt eller beslutsfattande (42) och att handlingsplaner eller strategier tar sin utgångspunkt i konventionen (47). Slutsats En av de viktigaste slutsatserna av Handslagets arbete är att Sverige nu är i ett läge där konventionen är implementerad på många håll men att det saknas tillräcklig kunskap om rättigheterna för att tillämpning ska vara möjlig.

65 60 (66) KAPITEL 11 Referenser Allmänna Barnhuset (2011). Projektplan Stockholm: Allmänna Barnhuset. Askhem, Fredrik (2013). Rapport: Djupintervjer - Utvärdering av Handslaget. Örebro: Markör Marknad och Kommunikation AB Barnombudsmannen (2009). Kom närmare. Stockholm: Barnombudsmannen. Englundh, E. (2002). En barnombudsman för Uppsala län? Ett länsövergripande initiativ för att förverkliga barnets rättigheter. Uppsala: Barnombudsmannen i Uppsala. Englundh, Elizabeth (2008). Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande. Statligt ansvar regionalt lärande? Diss. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Gardemyr, Birgitta; Rosenberg, David och Skoog, Viktoria (2012). Barns brukarmedverkan i den sociala barnavården. Västernorrlands modell för att göra barnens röster hörda. Sid. 5. Härnösand: Kommunförbundet, FoU Västernorrland Hyvönen, Ulf; Alexanderson, Karin (2011?). Referensram för forskningscirklarna i projektet Barns och ungas brukarmedverkan i den sociala barnavården. Stockholm: Allmänna Barnhuset. Sannerstedt, Anders (2001). Implementering hur politiska beslut genomförs i praktiken. I: Bo Rothstein (red.). Politik som organisation. Förvaltningspolitikens grundproblem. Sid Tredje reviderade upplagan. Stockholm: SNS Förlag. Sylwander, Louise (2001). Child Impact Assessment. Stockholm: Utrikesdepartementet och Socialdepartementet. von Zweigbergk, Ludmilla (2011). Behov av utbildningsinsatser och annat stöd för att stärka barnets rättigheter i kommun, landsting och region. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting.

66 61 (66) Slutrapport FÖR ARBETET MED ATT STÄRKA BARNETS RÄTTIGHETER I SVERIGE Det här är slutrapporteringen för hela arbetet i Handslaget SKL:s överenskommelse med regeringen om att stärka barnets rättigheter i Sverige. Arbetet har pågått mellan juni 2010 och november Upplysningar om innehållet Elizabeth Englundh [email protected] Sveriges Kommuner och Landsting, 2013 Text: Elizabeth Englundh Produktion: SKL ISBN: Ladda ner på webbutik.skl.se