SVENSK. Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer Årgång 14

Transkript

1 SVENSK Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer Årgång 14

2 CIF-FORSKNINGSKONFERENS Tidig specialisering inom idrotten JUNI 2006 PÅ GIH I STOCKHOLM Härmed inbjuder Centrum för idrottsforskning föräldrar, tränare, ledare, SF, DF, idrottslärare, idrottsansvariga och idrottsforskare till en gemensam konferens om frågor som rör barn och ungdomars hårdsatsning på idrott. Kan man nå eliten med bred ungdomsträning och en satsning senare i livet? Är det nödvändigt att starta elitsatsningen tidigt för att bli riktigt bra? Risker med tidig satsning medicinska, mentala? Vill alla barn bli bra och nå eliten? Vilket ansvar har föräldrar och ledare? Idrottsgymnasiernas roll och betydelse? Talangjakt på vems villkor? Utbränd i unga år? Glädjen av att idrotta! Medverkande blir idrottsforskare och tränare med olika uppfattningar. Vad är rätt och vad är fel? Finns svaren? Mer detaljerat program kommer att presenteras senare. Redan nu kan Du anmäla Dig till: CIF, Box 5626, Stockholm eller mejla till Ann.Schmalholz@gih.se Information: Centrum för idrottsforskning Artur Forsberg artur.forsberg@gih.se Göran Patriksson goran.patriksson@ped.gu.se Ingemar Ericson ingemar.ericson@adm.umu.se Eva Jansson eva.jansson@labmed.ki.se

3 LEDARE NR Succé - Idrottsskador Ansvarig utgivare Ingemar Ericson Chefredaktör Artur Forsberg artur.forsberg@gih.se Adress Centrum för Idrottsforskning, Box 5626, Stockholm tel , fax Hemsida Prenumeration Helår med fyra nummer kostar 100 kr. Insätts på postgiro Betalningsmottagare, CIF Prenumerationsärenden Anne-Britt Olrog Omslagsbild Foto: Anton Westman arkiv Produktion Grafiska Huset i Stockholm AB Tryck Grafiska punkten i Växjö AB Innehåll Nr Årgång 14 Utvärderingsseminarium för CIFs doktorander. Artur Forsberg Mot säkrare fallskärmshoppning. Anton Westman Påverkas klättrares fingerstyrka av tejpning kring fingrarna? Åsa Stenlund, Cecilia Rolf m fl Är det naturligt att spela på konstgräs? Pascal Rotter Nilsson och Fredrik Johansson Fysisk aktivitet och kunskapsutveckling. Ingegerd Ericsson Hälsoprojekt ökar barns lust att röra på sig. Susanne Bernhardsson m fl Game, set, match och sen då? Jonas Stier Ny avhandling: Amatör eller professionist? Karin Wikberg Ideologi för svältfödd idrottsrörelse Torsten Tegnér som idrottsideolog. Rolf Haslum Förändring mot ökad knäkontroll. Lina Wahlgren och Ingemar Wedman Debatt: Kapitulationens vita flagga! Stefan Söderfjell Världskongessen i idrottspsykologi Christian Carlsson Rekordmånga ansökningar inför Artur Forsberg Forskningsanslag CIF genomförde sin årliga konferens november på Folkets Hus i Stockholm. Temat var Idrottsskador med underrubriken - Frontlinjen inom behandling och rehabilitering. Det omfattande programmet med 50 av landets mest framstående idrottsmedicinare och idrottsforskare drog verkligen till sig ett stort intresse. Nästan 700 deltagare var anmälda. Programmet följde det enkla upplägget; Skallskador, knäskador, ryggskador, muskelproblem osv. Inom varje problemområde hade en moderator utsetts som skapat ett team med kunniga medarbetare. Varje team bestod av 5-10 föreläsare som beskrev skadepanoramat, dess akuta omhändertagande, operationsmetoder och rehabilitering. Dessutom fanns ett särskilt block som avsåg rehabilitering. Föreläsarna hade verkligen tagit uppgiften seriöst. För de flesta presentationer fanns bara 10 minuter. Men man bemödade sig verkligen om att hålla tider. Det man imponerades av var den pedagogiska skicklighet och det avancerade bildmaterial som finns inom detta forskningsområde. Från många kursdeltagare kom också spontana reaktioner, att detta var den bästa konferens/utbildning de varit med om. CIF vill rikta ett mycket stort Tack till föreläsarna. Föreläsarna var också valda så att de flesta genom åren fått forskningsstöd från CIF. Denna konferens kan därför ses som ett samlat tillfälle, då en omfattande resultatredovisning skedde. För CIF är det väsentligt att kunna visa på att de medel som Idrottsrörelsen och Statsmakterna ger oss förtroende att fördela, genererar bra forskning och kommer ut till rätt brukare. CIF har även ansvar för att informera om forskningsresultat. Detta kan ske på olika sätt. Denna konferens är tänkt att dokumenteras i bokform. Förhoppningen är att samtliga föreläsare skriver sin presentation som en kortare artikel, vilken kommer att utgöra en del i respektive bokavsnitt. Boken planerar vi ge ut i samarbete med SISU, för att via deras kanaler få bra spridning och många köpare. Skulle boken gå med överskott innebär det mer pengar att fördela till landets idrottsforskare. Detta behövs verkligen, mer pengar! CIF har nu i slutet på året fördelat forskningsmedel. Ansökningssumman för 2006 var på över 80 mkr och ca 16 mkr fanns att fördela. Av beviljade medel räckte det till 9 foass tjänster (1/2-tid), 23 studiestöd till forskarstuderande (doktorander) och nästan 100 projekt. Men som sagt konkurrensen är stenhård och mer resurser är viktigt att skaka fram, för att svensk idrottsforskning inte skall halka efter internationellt. Detta år skedde en medveten satsning på tjänster. Detta är just nu synnerligen väsentligt att unga disputerade forskare ges möjlighet att utveckla sin forskning och bygga upp egna forskningsmiljöer. I Sverige finns ca professorer som bedriver idrottsrelaterad forskning. Med få undantag hör alla till det tunga 40-talistgänget som går i pension nu eller inom de närmsta åren. Det är då synnerligen viktigt att det finns kompetenta sökanden som kan bära upp dessa professurer, som annars riskerar att omvandlas till andra ämnesområden och försvinna från idrotten. Tunga ämnesföreträdare måste finnas där idrott ges ett stort utrymme. CIF har ett stort ansvar att bevaka och värna om att förutsättningar skapas som möjliggör höga forskartjänster inom idrotten. Läs i slutet av tidningen vilka som tilldelats tjänster och projektanslag. Vill Du även nästa år följa med vad som händer inom svensk idrottsforskning glöm inte att förnya Din prenumeration. Vi håller kvar samma otroligt låga pris sedan 15 år, 100 kr. Så önskas Du kära läsare GOD JUL och GOTT NYTT När vintern är som bäst valla med blått Artur Forsberg Chef red. 3

4 AV Artur Forsberg,CIF Utvärderingsseminarium för CIFs doktorander CIF finansierar ett stort antal forskarstuderande. Antalet varierar något år från år, men det brukar vara något fler än 20 stycken. Finansieringen avser fyra år, men en del blir klara med sin avhandling tidigare. Detta beror ofta på att de redan arbetat något år innan de fick medel från CIF. De sökande rangordnas vid ansökan och de mest meriterade kommer då högst upp i denna ranking. Inför varje nytt år lämnar handledaren in ett intyg att arbetet följer gjord plan och att utvecklingen är positiv. Efter två år inbjuds doktoranderna till ett utvärderingsseminarium som CIF arrangerar. Detta år genomfördes detta på GIH i Stockholm 9 november. Inför seminariet har doktoranderna skrivit en rapport som bedöms, samt håller ett föredrag på ca halvtimme över sina preliminära resultat och presenterar sitt planerade avslutningsarbete mot disputation. Följande deltog i årets presentationer: var kommandopräglad och undervisning genomfördes i grupp, på led efter lärarens kommando, med exakta krav på rörelsernas utformning. Barnen fostrades därmed till att bli noggranna, plikttrogna och uppmärksamma. Hennes studier omfattar mer än ett sekel och omfattar även utbredningen till Danmark, England och USA. Tidigare forskning har studerat Linggymnastikens etablering inom olika verksamhetsområden och dess funktion. Denna avhandling avser att studera både aktörerna och den samhällstruktur som omgav dem. Istället för att fokusera på enskilda aktörer i olika länder studerar Eva de institutioner, organisationer och nätverk som de skapar. Ling, en av de stora svenska personligheterna är väl värd att få nytt ljus över sitt livsverk. utgångspunkt är att elitidrottare tränar mer och hårdare för varje årtionde. Kravet på att effektivisera träningen blir då nödvändig. Ett sätt är att utföra Eva Fredriksson är doktorand vid Historiska institutionen vid Stockholms universitet med professor Jan Lindroth som handledare. Hennes avhandlingsarbete avser Linggymnastiken som anses vara det mest särpräglade och slagkraftiga bidraget från Sverige inom kroppsövningsområdet. Pedagogiken 4 John Hellström genomför sina doktorandstudier i Idrott vid Örebro universitet med professor Leif Isberg som handledare. Som idrott har han valt golf och syftet är att belysa topp prestationer med flera teoretiska utgångspunkter för att på så vis försöka skapa en större förståelse för spelet ur ett helhetsperspektiv. Hans golfspecifika krav- och kapacitetsprofiler med vetenskaplig förankring. Faktorer som behöver studeras är både teknik, fysik och psykologi. Väsentligt i

5 arbetet är också att få de olika aktörerna kring spelaren såsom tekniktränare, mental rådgivare, näringsexpert och fystränare att ha en gemensam helhetssyn. Över 200 golfare har redan genomfört olika fystester, samtidigt som spelstatistik samlats in. Samband mellan styrka, kondition och spelresultat kommer att behandlas statistiskt. Ett omfattande arbete läggs också ned på att intervjua både elitspelare och coacher i syfte att finna gemensamma variabler av betydelse för framgång inom golf. Lisbeth Brax Olofsson genomför sina studier vid Enheten för ortopedi och Idrottsmedicinska enheten vid Umeå universitet. Huvudhandledare är professor Olle Svensson. Avhandlingen heter Periost transplantation på får och kanin broskgenerationsstudier. Detta är ett mycket stort idrottsproblem med utslitet brosk i lederna, främst knäleden, ofta orsakad av en skada tidigare i livet. Broskets uppgift är ju att underlätta för skelettdelarna att glida mot varandra. Alltför många f.d. idrottsmän dras med dessa smärtproblem redan vid promenad och lättare joggning och inte sällan med artros som följd. Skador på ledbrosk har tyvärr mycket dålig läkningspotential. Detta är ett vanligt dilemma inom den traumatologiska forskningen, att man inte kan göra studierna på människa direkt utan får använda djurmodeller. Djur med isolerade djupa broskskador, grad 4, studerades histologiskt och biokemiskt efter periost-transplantation. Skadorna läkte med fibröst brosk. En hypotes är att broskets proteinuppbyggnad är olika i olika leder och får därmed olika läkningsprocesser med krav på olika behandling. Arbetet fortsätter med målsättningen att finna behandlingsalternativ till skadade både unga och äldre idrottare. Lena Virchenko studerar bristningar i senor och ligament och hur läkningen skall kunna påskyndas. Hon är verksam vid avdelningen för ortopedi och idrottsmedicin vi Linköpings hälsouniversitet. Handledare är professor Per Aspenberg. Senskada kan vara en direkt avslitning, ruptur, eller långsam förslitning genom för mycket träning under lång tid, överträning som kan ge s.k. tendinoser. Tidigare studier vid institutionen har visat på att läkningsförloppet kan påskyndas med injektioner av ett mycket dyrbart signalprotein kallat CDMP. I denna avhandling jobbar man med att använda kroppens eget akutförråd av läkningsstimulerande signalämnen, nämligen trombocyterna. Arbetsmodellen är att på mus eller råtta skära av akillessenan utan att sy eller gipsa vilket idag är den vanligaste behandlingsmetoden. Läkningen stimuleras istället med medel tillförda på en kollagensvamp under operation några timmar efter avskärning. Efter olika uppföljningstid mäts den läkande senans mekaniska egenskaper i en hållfasthetsmaskin och studeras även histologiskt. Meningen är givetvis att vunna erfarenheter skall kunna tillämpas på människa. Andreas Nilsson är verksam vid Hälsovetenskapliga institutionen vid Örebro universitet. Hans handledare är professor Karin Piehl-Aulin. Doktorsavhandlingen omfattar ett mycket aktuellt problem med barnoch ungdomars övervikt och minskade fysiska aktivitet. Med hjälp av en accelerometer mäts kroppens accelerationer. Den lilla apparaten fästs på försökspersonens höft eller bak på ryggen och mätningen ger en bild av den fysiska aktiviteten med avseende på omfattning och intensiteten timme för timme och även minut för minut. På detta sätt kan man även fånga in korta intervallbetonade moment som ofta missas vid andra mätningar. Med detta som bas kan sedan energiförbrukningen beräknas. Härvid kan noteras att övervikt baseras på större energiintag än utgifter. Möjligheten finns också att jämföra den fysiska aktiviteten mellan kön, ålder, social bakgrund m.m. Denna mätning kan också användas för att värdera andra studier då självrapportering förekommer. Klara skillnader föreligger i fysisk aktivitet med avseende på årstid, veckodag, tidpunkt på dagen, kön och nationell tillhörighet. Kunskapsunderlaget kan bli mycket väsentligt i kampen mot överviktiga barn. 5

6 Mot säkrare fallskärmshoppning Alla inser att fallskärmshoppning är farligt, men ingen vet exakt hur farligt eller på vilket sätt. Att inte utlösa någon fallskärm alls är naturligtvis dödligt farligt, men ofullständig internationell statistik pekar mot att hälften av alla dödsfall inom civil sporthoppning sker vid landning med en utvecklad och fullt fungerande fallskärm, och att så mycket som nio av tio dödsfall i världen inträffar med minst en fungerande fallskärm på ryggen. Om man kunde ta reda på vad det är som leder fram till dessa dödsfall borde det vara möjligt att drastiskt förbättra säkerheten inom fallskärmshoppning. Anton Westman Akut- och katastrofmedicinskt centrum, AKMC, Umeå Skydiving Civil sporthoppning kallas på engelska skydiving vilket är en bra beskrivning av verksamheten: fridykning i luft. Fritt fall genom atmosfären känns ungefär som att simma i strömmande vatten, men till skillnad från simmare rör sig inte fallskärmshoppare genom simtag, utan genom att styra luftströmmar runt kroppen. I en hastighet av flera hundra kilometer i timmen kan en handflata eller ett underben utgöra ett kraftfullt roder, som himlasimmaren nyttjar för att svänga, volta eller glida fram till en kamrat. De flesta tävlingsgrenar syftar till att demonstrera kontroll i detta märkliga element, exempelvis genom att i lag bygga formationer av sina kroppar, eller utföra rörelser exakt och estetiskt tilltalande. Andra tävlingsgrenar syftar till att demonstrera kontroll med utvecklad fallskärm. Utstigning från flygplanet sker på fyra kilometers höjd och utlösning av fallskärm på en kilometers höjd, vilket ger en minut i fritt fall, följt av ett par minuters fallskärmsflygning ner till landningsplatsen. Fallskärmshoppning är en växande idrott, både som tävling och rekreation. Idag bedrivs skydiving av utövare i 118 länder, som årligen gör Foto: Anton Westman arkiv nästan sex miljoner hopp. Svenska Fallskärmsförbundet som i år fyller femtio är med hopp om året världens sjunde största. Vi brukar placera oss skapligt i internationella sammanhang, senast på VM i Kroatien förra året då vi tog en silvermedalj i grenen kalottformation. Mer om tävlingsverksamheten finns på förbundets hemsida: www. sff.se. Svensk hoppning Svensk fallskärmshoppning bedrivs i klubbar på samma sätt som andra sporter i vårt land. Detta skiljer oss från många utomnordiska länder, där hoppning ofta sker på kommersiella 6

7 hoppfält. En del av dessa kommersiella verksamheter är mycket stora, bland annat några amerikanska hoppfält som ensamma gör fler hopp än hela Sverige. Ett exempel på detta är Perris Valley Resort Skydiving Center i södra Kalifornien: De flesta svenska hoppklubbar är mycket små och drivs av ideellt arbetande entusiaster, exempelvis Fallskärmsklubben Dala: Att hoppare från Dala framgångsrikt kan konkurrera mot hoppare från Perris är ett gott betyg till den svenska idrottsrörelsen. Fallskärmshoppning brukar ibland räknas in i den oklart definierade gruppen av extremsporter, men intar bland dessa en särställning eftersom den i egenskap av flygverksamhet är hårt reglerad. Svenska Fallskärmsförbundet ansvarar genom ett delegerat myndighetsansvar för regelverkets utformning och efterlevnad, och intar därför den ovanliga trippelrollen av statlig myndighet, intresseorganisation och idrottsförbund. Säkerhetsarbetet leds av en förordnad Riksinstruktör med långtgående befogenheter. En minnesvärd händelse i SFF:s historia inträffade 1981 när dåvarande RI Claes Ljunggren stoppade all fallskärmshoppning i Sverige för att sätta press på klubbarna i några angelägna säkerhetsfrågor. Två viktiga instruktörskategorier under en vanlig hoppdag är hoppmästaren, som är ansvarig i planet, och hoppledaren, som har det övergripande ansvaret på fältet. Hoppledaren kommunicerar med pilot, flygledare och hoppmästare. Vanligtvis har hoppfält inte egen räddningspersonal, utan förlitar sig vid incidenter till samhällets resurser. Medicinskt ansvar inom SFF har förbundsläkaren. Skaderegister Klubbarna är skyldiga att rapportera alla incidenter och avvikelser till RI, som utifrån dessa skriver årliga verksamhetsberättelser beträffande 7

8 Figur 1. Summering av viktigaste händelser som föregick 37 dödsfall i svensk fallskärmshoppning Operational state of parachute definierad som kapacitet att förhindra landningsskada. AAD (automatic activation device) = räddningsutlösare. 8

9 säkerhetsfrågor. Eftersom incidentrapporterna sparas har Svenska Fallskärmsförbundet något som inom internationell fallskärmshoppning är ovanligt: ett heltäckande nationellt skaderegister. Om man vill ta reda på risker inom skydiving är alltså SFF: s kansli i Stockholm en av de bästa platserna i världen att leta på. Allt material från förbundets tidigaste verksamhet på femtio- och sextiotalen finns dock inte bevarat, och vi har fått komplettera med data från bland annat luftfartsmyndigheten, rättsmedicinska institutioner och personliga intervjuer. Ett problem vid analysen är spridningen på skadehändelsernas energinivåer. En lätt misslyckad landning kan generera ett decelerationsvåld motsvarande fall från någon meters höjd med exempelvis fotledsskada som följd, och en fritt fallande människa som träffar marken i en hastighet av tvåhundra kilometer i timmen får svåra multipla organskador. Att analysera fallskärmsskador är därför lite som att analysera badminton och bilkrascher samtidigt. Vi har grovindelat materialet i dödliga och icke-dödliga skador. Arbetet med dödsfallen är nu klart. Generellt säkrare idag Svensk fallskärmshoppning har generellt sett blivit säkrare. Vi har analyserat alla dödsfall som inträffat inom Svenska Fallskärmsförbundet sedan starten 1955, exklusive flygkrascher, svenska dödsfall utomlands, fallskärmshoppning från fasta objekt samt en tandempassagerare som fick hjärtinfarkt. Totalt inkluderades 37 dödsfall, av vilka det första inträffade Under perioden inträffade 0,8 dödsfall per hopp i Sverige, vilket var en elftedel jämfört med Sannolikt beror det sjunkande dödstalet på en kombination av både mänskliga (exempelvis förbättrad utbildning) och tekniska (exempelvis förbättrade räddningsutlösare) faktorer. Det kan också vara av betydelse att akutsjukvården förbättrats. Totalt har sju skadade svenska fallskärmshoppare avlidit under transport eller på sjukhus, och kanske hade några av dem kunnat räddas idag. Elever tumlar och drunknar Ett nedslående fynd gällde fallskärmselever under utbildning, som visade sig stå för hälften (nitton) av alla dödsfall. Under den senaste tioårsperioden inträffade nio dödsfall i Svenska Fallskärmsförbundet, varav fyra var elever. Figur 2. Totalt antal hopp, hoppare och dödsfall i svensk fallskärmshoppning Figur 3. Elevhoppare i farligt instabil kroppsposition, med en älv nedanför. Under denna tidsperiod gjorde eleverna 12% av antalet hopp. Vi kunde ringa in två huvudsakliga dödsrisker för elever: Tummel och drunkning. Av de totalt nitton elevdödsfallen inträffade 8 (42%) under det första till fjärde hoppet med manuell utlösning av fallskärmen, efter initial träning med automatisk utlösning. Det är alltså när eleverna ska försöka simma själva i fritt fall som problemen kommer, med okontrollerat tummel genom luften. Detta har varit ett återkommande tema och förorsakade både det första (tumlet ledde till för låg aktivering av fallskärm) och sista (tumlet ledde till intrassling i fallskärm) dödsfallet i studien. Totalt kunde 12 (63%) av elevdödsfallen relateras till instabil kroppsposition i luften. Fem av de totalt 37 dödsfallen var drunkning, varav 4 var elever vid oplanerad vattenlandning. Samtliga elevdrunkningar involverade besvärande omständigheter, däribland intrassling i linor och tyg, felfungerande flytvästar eller underlåtelse att använda flytväst trots hopp nära vatten. Sammanfattningsvis verkar drunkning vara en glömd fiende inom svensk hoppning. Till skillnad från exempelvis amerikanska fallskärmsförbundet har SFF ingen obligatorisk vattenträning, vilket skulle kunna anses motiverat med tanke på Sveriges geografi. 9

10 ett flertal svåra skador orsakade av misslyckade höghastighetslandningar med snabba skärmar, av vilka några var en hårsmån från döden. Flera av dessa kan tacka en snabb prehospital vårdinsats för livet. En lärdom av detta är att fallskärmsincidenter måste tas på största allvar av både hoppare på plats och av sjukvården. En skadad hoppare kan ha utsatts för betydande våld och måste tas om hand enligt samma traumarutiner som vid krascher i trafiken. När skadestudien är klar hoppas vi kunna beskriva vanliga skadetyper med svårighetsgrad, vilket förhoppningsvis kommer att vara till viss hjälp. Figur 4. Materialutveckling inom fallskärmshoppning. Under sjuttio- och åttiotalen ersattes rundskärmar i otympliga selar med magreserver (överst) av styrbara vingskärmar i smidiga ryggpackningar för både huvud- och reservskärm (underst). Undgick landningsdödens årtionde Ett glädjande fynd gällde landning med snabba fallskärmar. Moderna vingfallskärmar kan uppnå landningshastigheter över hundra kilometer i timmen, och när dessa fartmaskiner introducerades på marknaden under nittiotalet ökade de internationella dödstalen dramatiskt. Amerikanska fallskärmsförbundet har kallat nittiotalet landningsdödens årtionde, och uppskattar att en tredjedel av alla dödsfall i USA var relaterade till landning med vingfallskärm. Tillgänglig internationell statistik pekar ut snabba fallskärmar och andra landningsfel som två av de huvudsakliga riskerna inom fallskärmshoppning. Men inte i Sverige. Bara ett fall i studien kunde relateras till landning med snabb vingfallskärm, en felbedömd sväng nära marken Det totala antalet hopp i vårt land övergick en miljon, men inget dödsfall under den perioden kunde relateras till landning med snabb vingfallskärm. Vad som skiljt Sverige från övriga världen i detta avseende är inte helt klart, men vi införde tidigt hårda regler för erfarenhetsnivå och vikt i förhållande till storlek på vingfallskärm. Svenska Fallskärmsförbundet har också gjort utbildningsinsatser beträffande fallskärmsflygning. Vårt decennium utan landningsdöd kom till en tragisk ände i juni i år (utredning pågår, ej inkluderat i denna studie), när en kvinna avled efter en felbedömd landning med snabb vingfallskärm. Höga våldsnivåer Även om Sverige klarade sig undan landningsdödens årtionde så har vi varit långt ifrån skadefria. I det icke-dödliga skadematerialet återfinns Kartritare Arbetet med dödsfallen har förutom sitt preventiva huvudsyfte även haft en idrottshistorisk prägel. Genom vår undersökning vet nu Svenska Fallskärmsförbundet hur många som avlidit inom ramen för verksamheten, samt deras namn. Inte minst inför femtioårsjubileet har detta känts angeläget. Sunda förnuftet säger att det är farligt att hoppa av flygplan, och rimligtvis kommer fallskärmshoppning alltid att vara en riskaktivitet. Men vi tror att man med förhållandevis enkla medel kan förbättra säkerheten. Fungerande flytvästar och förbättrad utbildningsmetodik beträffande de första fria fallen är exempel som kan minska dödligheten. Säkert finns det andra, klokare sätt. Vår roll i säkerhetsarbetet kan kanske beskrivas som kartritare. Vi har nu prickat in dödsriskerna, och kommer snart att ha märkt upp skaderiskerna. Fallskärmshoppare, räddnings- och sjukvårdspersonal får sedan finna bästa möjliga väg förbi dessa. OM FÖRFATTAREN: Läkare, hoppat fallskärm sedan hopp. Medlem av landslaget 1996 och 1997 i grenen Freestyle, tävlar för närvarande i grenen Speed Skydiving med ett personbästa på 409 km/h. ARTIKLAR SOM LIGGER FÖR PUBLICE- RING UNDER 2005: Westman, A., Bjornstig, U., Fatalities in Swedish skydiving. Accident Analysis & Prevention, in press. Westman, A., Left shoulder dislocation and reduction in freefall. Journal of Trauma, in press. 10

11 Foto: Anton Westman arkiv Referenser i urval Amamilo, S.C., Samuel, A.W., Hesketh, K.T., Moynihan, F.J., A prospective study of parachute injuries in civilians. J. Bone Joint Surg. Br. 69 (1), Baiju, D.S., James, L.A., Parachuting: a sport of chance and expense. Injury 34 (3), Barrows, T.H., Mills, T.J., Kassing, S.D., The epidemiology of skydiving injuries: World freefall convention, J. Emerg. Med. 28 (1), Bullock, M.I., Ripcord release capability of female parachutists. Aviat. Space Environ. Med. 49 (10), Dawson, M., Asghar, M., Pryke, S., Slater, N., Civilian parachute injuries; 10 years on and no lessons learned. Injury 29 (8), Ellitsgaard, N., Cuadros Ellitsgaard, V., Ellitsgaard, C., Injury producing factors in sport parachuting. J. Sports Med. Phys. Fitness 29 (4), Ellitsgaard, N., Parachuting injuries: a study of 110,000 sports jumps. Br. J. Sports Med. 21 (1), Ellitsgaard, N., Fractures sustained by civilian parachutists in Denmark. Ugeskr. Laeger 150, Hart, C.L., Griffith J.D., A summary of U.S skydiving fatalities: Percept. Mot. Skills 94, Hart, C.L., Griffith J.D., Rise in landing-related skydiving fatalities. Percept. Mot. Skills 97 (2), Hilfiker, R., Badan, J.M., Bishop, M., Worth, B.J., Parachuting, skydiving... Sports Above All. Fédération Aéronautique Internationale, Lausanne. Johnsen, J.H., Personality and Prediction in Aviation (unfinished). Compiled by Breivik, G. Jan Meyer, Hemet. Kiel, F.W., Parachuting for sport. Study of 100 deaths. JAMA (3), Lord, C.D., Coutts, J.W., Typical parachute injuries. JAMA 125, Lucas, J., The Silken Canopy: A History of the Parachute. Airlife, Shrewsbury. Petras, A.F., Hoffman, E.P., Roentgenographic skeletal injury patterns in parachute jumping. Am. J. Sports Med. 11 (5), Ryan, A.J., Thomas, C.L., Sport parachuting and sky diving. JAMA 194, Sitter, P., Parachutist 45 (4), Steinberg, P.J., Injuries to Dutch sport parachutists. Br. J. Sports Med. 22 (1), Tobin, W.J., Cohen, L.J., Vandover, J.T., Parachute injuries. JAMA 117,

12 Påverkas klättrares greppstyrka av tejpning kring fingrarna? Händer och fingrar har en central och mycket viktig funktion inom klättring. Greppstyrka tränas mycket specifikt, och fingrarna utsätts för extrema belastningar som kan leda till skador. Det är vanligt förekommande att klättrare tejpar fingrarna, både i samband med skada men också i förebyggande syfte. Hur påverkar detta handstyrkan? Blir de starkare av tejpning, eller blir de rent av svagare? Hur påverkas den fysiska prestationsförmågan av tejpning? Cecilia Rolf leg. sjukgymnast, NÄL, Trollhättan Elin Magnusson Thomas Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet Åsa Stenlund Primärvården Örebro läns landsting Ulla Svantesson Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet Bakgrund Handen fyller en viktig funktion inom många idrotter, bland annat genom att fånga, greppa och kasta. Hand och arm fungerar även som stabilisatorer och för att upprätthålla balansen t.ex. i fotboll, gymnastik och löpning. Inom klättring har händer, fingrar och underarmar en mycket komplex och viktig funktion. Under nittiotalet har sporten utvecklats från att ha varit främst en livsstilssport till att bli även en tävlingsgren. Detta innebär att nya metoder för att träna fingrarna har utvecklats, som innefattar specifik fingerträning (1). Specifik fingerträning utsätter flera strukturer i händerna för extrema belastningar, vilket kan leda till att skador i fingrar och händer uppstår om belastningen är för stor eller om den utförs på ett felaktigt sätt (2). Tidigare undersökningar visar att över 50 procent av klättrarnas skador är lokaliserade i handen (3). Senorna till m. flexor digitorum superficialis (FDS) och m. flexor digitorum profundus (FDP) löper genom carpaltunneln, och senorna är inneslutna i senskidor i områdena handled samt phalangerna. Senskidorna innehåller synovialvätska för att möjliggöra 12

13 Bild 1. Anatomisk bild över fingrarnas ringband. Bild hämtad ur One Move Too Many av Thomas Hochholzer, Volker Scheffl. Bild 2. Anatomisk bild över flexorsenans bågsträngsbildning. Bild hämtad ur One Move Too Many av Thomas Hochholzer, Volker Scheffl. liten friktion. Senorna med senskidor hålls på plats av ringformade retinakler (ringformad fibrös bindväv) och dessa retinakler benämns A1, A2, A3, A4 och A5. Av dessa retinakler är det A2 och A4 som är av störst betydelse för att förhindra en så kallad bågsträngsbildning (att senorna spänns upp likt en pilbågssträng från fäste till distala delen av handflatan) vid aktiv flexion av fingrarna (4). Bågsträngsbildning kommer vi i fortsättningen att benämna som spänning av flexorsenan. I den engelska litteraturen benämns retinakel som pulley. Bland klättrare i Sverige benämns detta som ringband. I fortsättningen kommer vi att kalla retinakel/pulley för ringband. I en studie av Rohrbough med flera (4) studerade man förekomsten av skada på A2 s ringband. I studien deltog 42 elitklättrare. Resultatet visade att det i synnerhet är fingrarnas ringband vid den proximala interphalangeal leden, A2, som skadas eller blir överansträngt. En studie av Warme och Brooks (5) visade att det framförallt är digitorum (dig) 3 och 4 som skadas. Warme och Brooks (5) och Hochholzer med flera (6) har funnit att det är vanligt att klättrare försöker Bild 3. Fingrar i krimpposition. Foto Bild 4. Fingrar i öppen-hand position. Foto behandla sin smärta i fingrarna genom att tejpa kring fingerlederna för att minska belastningen på ringbanden i fingrarna. Många klättrare tejpar dessutom runt proximala phalangen för att förhindra ruptur eller skada på A2 ringbandet. Det finns tre sätt att tejpa fingerlederna som används bland klättrare (6). Den metod som har visat störst minskning avseende spänning av flexorsenan är tejpning över ringbandet vid den distala änden av den proximala phalangen (7). Klättrare använder sig till stor del av tre sorters grepptekniker; öppenhand, krimp och pinch. Krimpgreppet innebär att de proximala interphalangeal (PIP) lederna är flekterade 90 grader och att de distala interphalangeal (DIP) lederna är hyperextenderade maximalt (Bild 3). De biomekaniska egenskaperna hos klättrarnas krimpgrepp har studerats av Schweizer (8). Resultatet visade att under denna position av fingerlederna blir belastningen mycket hög på flexorsenornas ringband, och att detta är den vanligaste positionen för att skada A2 ringbandet. I samma studie undersökte man även flexorsenornas spänning vid krimp grepp och vid öppen-hand grepp. Öppen-hand greppet innebär att PIP lederna är flekterade 0-10 grader och DIP lederna är flekterade grader (Bild 4). Resultatet visade på tydlig spänning av flexorsenorna vid krimpgreppet men obetydlig spänning av flexorsenorna vid öppen-hand greppet. Warme och Brooks (5) studerade ökande belastning på flexorsenan tills den rupturerade. Studien gjordes på nio par händer från nyss avlidna personer. Resultatet visade inte på någon signifikant skillnad mellan tejpade och icke tejpade fingrar. Schweizer (7) studerade de biomekaniska effekterna av tejpning av 16 fingrar på fyra personer. A2 ringbandet tejpades och resultatet visade att tejpning har minimal effekt när det gäller att avlasta ringbandet. Inom många idrotter använder man sig av tejpning för att öka greppstyrkan. I en studie av Rettig med flera (9) som gjordes bland utövare av amerikansk fotboll undersöktes hur fingrar och handleder påverkades av tejpning. Resultatet visade inte på någon signifikant skillnad mellan tejpade och icke tejpade fingrar/handleder vad gällde greppstyrkan. Reynolds Sagar (10) har använt ett funktionellt test för att mäta klättrares handstyrka. Grepptekniken som användes i testerna var öppen- 13

14 Bild 5. (till vänster) Testposition för det funktionella greppstyrketestet. Bild 6. Tejpens placering på fingrarna. hand grepp. Testerna användes för att utforma och utvärdera träningsprogram för klättereliten i USA. Ellmin (11) har utformat testmetoder för mätning av fingerstyrka hos svenska elitklättrare. Vid dessa tester användes öppen-hand greppet. Det finns till författarnas kännedom inget funktionellt test för mätning av greppstyrka i krimppositionen hos klättrare. Detta borde därmed vara intressant att undersöka. Därför utformades ett modifierat funktionellt test av författarna utifrån Reynolds Sagar och Ellmins tester (10.11). Syfte Syftet med studien var att undersöka hur klättrares greppstyrka påverkades av tejpning kring fingrarna. Syftet var också att undersöka om det fanns ett samband mellan de olika mätmetoderna och om det fanns ett samband mellan klättrares prestationsgrad och mätmetoderna. Dessutom genomfördes en enkät för att undersöka varför och hur vanligt det är att klättrare tejpar sina fingrar. Metod Undersökningsgrupp Undersökningsgruppen bestod av 30 klättrare i åldrarna år, både män och kvinnor, samtliga högerhänta. Rekryteringen av undersökningsgruppen skedde på Klätterfabriken i Göteborg 14 Inklusionskriterier Testpersonerna skulle ha klättrat i minst tre år och tränat minst tre gånger per vecka under den tiden. De skulle också vara skadefria vid studiens genomförande och kunna träna för fullt. Mätmetoder Funktionellt greppstyrketest Testpersonen fick ställa sig på en våg, sträcka upp armen och hålla i ett klättergrepp med fingrarna i krimpposition. En hand i taget testades, och armen som testpersonen hängde i skulle hela tiden hållas rak (Bild 5). Testpersonens kroppsvikt i kilogram (kg) noterades. Testomgången varade i tre sekunder för mätning av maxstyrkan. Vågen mätte hur mycket av sin kroppsvikt i kg som testpersonen kunde avlasta. Antalet kg testpersonen kunde avlasta noterades. Testpersonerna skulle under hela testet bibehålla framfotens kontakt med vågen för att minimera skaderisken. Vågens höjd från golvet anpassades till testpersonens längd genom att träskivor lades under vågen. Både höger och vänster hand testades en gång med tejp och en gång utan tejp. Mätning av handstyrka Handstyrkan mättes med Grippit (AB Detektor, Göteborg, Sverige) (Bild 7). Grippit är ett väl standardise- Bild 7. Grepposition för Grippit. rat elektroniskt instrument, som mäter handstyrkan i cylindergreppet angett i Newton (N). Testet utfördes vid ett bord med testpersonen sittandes på en höj- och sänkbar stol, med bordskanten i höjd med nedersta revbenet. Benen vilade stadigt mot golvet. Underarmen vilade mot bordet, med armbågen

15 50 Avlastad kroppsvikt, kg 49, , ,5 47 funk. test med tejp funk. test utan tejp funk. test med tejp funkt. test utan tejp höger vänster Diagram 1. Testpersonernas medelvärden avseende greppstyrka med och utan tejp mätt med funktionellt greppstyrketest. Testvärdena avser de medelvärden avseende vikt som testpersonerna kunnat avlasta från vågen Bild 8. Testposition för Grippit. flekterad i 90 grader och handleden i neutral position. Maximalt värde och medelvärdet under 10s noterades. Både höger och vänster hand testades en gång med tejp och en gång utan tejp. Detta var ett avsteg från befintlig testmanual för Grippit (12). Grippit bedöms i tidigare studier ha god validitet (12) och reliabilitet (13). Enkät En egenkonstruerad enkät utformades. Enkäten bestod av 13 slutna frågor. Frågorna 1-9 skulle besvaras av samtliga testpersoner. Frågorna riktade sig till de klättrare som någon gång tejpat fingrarna. Ur enkäten framkom klättrarnas fysiskt hårdaste klätterprestation. För att kunna använda dessa värden vid analysen av vårt material har vi bearbetat gradsystemet. Gradsystem används för att svårighetsbestämma en klätterprestation. Systemen är nationella, men det mest utbredda graderingssystemet i Europa är franskt. Därför översatte vi de svar i enkäten som uppgetts enligt det svenska gradsystemet till det franska gradsystemet. Inom klättring finns det dessutom två stora discipliner, bouldring och ledklättring. Dessa skiljer sig åt och därför utfördes en gradtransponering så att bouldergraden översattes till ledgrad. I enkäten tillfrågades deltagarna om hur hårt de klättrat någonsin och hur hårt de hade klättrat under de N grippit med tejp grippit utan tejp grippit med tejp grippit utan tejp höger senaste sex månaderna. För att kunna analysera de olika graderna med hjälp av statistikprogrammet Statistical Package for Social Science (SPSS) (14) omarbetades gradsystemet så att de endast innehöll numeriska värden. Lägsta klätterprestation 5a graderades till 1 och högsta klätterprestation 9a graderades till 22. Utförande Mätningarna utfördes i Klätterfabrikens lokaler i Gårda i Göteborg. Varje försöksperson testades en gång. Först utfördes det funktionella greppstyrketestet och därefter mättes handstyrkan med Grippit. Startordningen att börja med eller utan tejpade fingrar randomiserades. Statistisk analys Data bearbetades med hjälp av statistikprogrammet SPSS för PC. Parat t- test användes för att jämföra skillnaden i styrka med eller utan tejpade fingrar. Pearsons korrelationskoefficient (r) användes vid test av samband mellan vänster Diagram 2. Testpersonernas medelvärden avseende greppstyrka med och utan tejp mätt med Grippit. de olika styrketesterna och Spearmans rangkorrelationskoefficient (rs) mellan styrketesterna och klättrarnas prestationsgrad. Signifikansnivån p<0.05 valdes. Resultat Studien visade på signifikanta skillnader i styrka vid mätningar med och utan tejp med samtliga mätmetoder. Samband mellan de olika mätmetodernas maxvärden med och utan tejp Maxstyrka mätt med funktionellt greppstyrketest visade signifikanta samband med maxstyrka mätt med Grippit både på höger och vänster hand, både med och utan tejp. Höger hand med tejp r=0,77, höger hand utan tejp r=0,81, vänster hand med tejp r=0,81 och slutligen vänster hand utan tejp r=0,84. Samband mellan bästa klätterprestation och de två olika mätmetodernas maxvärden Det förelåg inga signifikanta samband 15

16 mellan bästa klätterprestation och maxvärden mätt med Grippit. Det fanns dock ett signifikant samband mellan bästa klätterprestation och maxstyrka mätt med det funktionella testet (r=0,38, p=0,041). Enkät I enkätens första del svarade alla 30 deltagarna på frågorna. I enkätens andra del var det nio personer som aldrig använt tejp och därför inte svarade på frågorna. Sju kvinnor och 23 män deltog i studien. Deltagarna hade i genomsnitt tränat klättring i nio år, och den fysiska klätterprestationens medelvärde var 13,87. Deltagarna ägnade i genomsnitt 11,76 timmar per vecka åt klätterträning. Sextiotre procent uppgav att de någon gång haft en fingerskada som hindrat dem från att utöva klättring. Det var 70 % av deltagarna som någon gång hade använt tejp på fingrarna. Majoriteten av deltagarna tejpade på grund av smärta (n=16/21), efter skada (n=14/21) eller för att de hade en pågående skada (n=14/21). Några uppgav att de tejpade för att uppnå ökad stabilitet kring fingerlederna (n=8/21). Majoriteten av deltagarna uppgav också att de fingrar de någon gång tejpat var A2 och A3 s ringband på dig 3 och dig 4. Detta gällde såväl höger som vänster hand. Diskussion Studien visade att klättrares greppstyrka påverkas av tejp. Båda mätmetoderna visade signifikant högre värden utan tejp i jämförelse med tejp. Vi fann ett mycket starkt samband mellan funktionell maximal greppstyrka och maxstyrka mätt med Grippit. Vi fann inget samband mellan bästa klätterprestation och Grippit, men det fanns dock ett svagt samband mellan bästa klätterprestation och det funktionella greppstyrketestet. 16 Metoddiskussion Tidigare studier som har syftat till att mäta klättrares greppstyrka har mätt med fingrarna i öppen-hand position (10,11). Denna position ger inte lika stor påfrestning på flexorsenorna som vid krimpgreppet. I det funktionella testet valde vi att undersöka krimppositionen för att den ger störst spänning i flexorsenorna (8). Individuella grepptekniker vid krimpgrepp förekommer hos klättrarna som kan ge en viss variation. Detta kan ha påverkat resultatet. Tejpning av ringbandet vid den distala änden av den proximala phalangen har visat ge störst minskning av spänning i handens flexorsenor (7). Därför valdes denna placering av tejpen. Placeringen kan ha påverkat resultaten. Testledaren försökte tejpa alla deltagarnas fingrar lika hårt men variationer kan ha förekommit. Även detta kan ha påverkat resultaten. Efter avslutade tester var det fyra testpersoner som på eget initiativ provade att hänga i klättergreppet som användes vid det funktionella testet, men utan kontakt med fötterna i golvet och klarade detta med lätthet. Ytterligare ett antal testpersoner lyfte med lätthet av nästan hela sin kroppsvikt. Motståndet i det funktionella testet

17 var inte tillräckligt stort för dessa testpersoner. Detta gjorde det svårt att se om tejpen påverkade den maximala greppstyrkan hos dessa personer. Detta kan ha påverkat resultaten. För att få fram klättrarnas bästa klätterprestation och kunna använda detta vid analys i SPSS utfördes en gradtransponering. Omräkningen gjordes före den statistiska bearbetningen. Ledklättring och boulderklättring skiljer sig åt och därför kan översättingen från bouldergrad till ledgrad ha påverkat exaktheten i värdena. Detta kan ha påverkat resultatet. Resultatdiskussion Vi fann en signifikant skillnad mellan maxstyrka med och utan tejp i det funktionella testet samt i tre av fyra uppmätta variabler mätt med Grippit. Vårt resultat stämmer inte överens med den tidigare studien utförd av Rettig (9) där man mätte greppstyrkan hos utövare av amerikansk fotboll med och utan tejp. Rettigs mätningar utfördes med Jamar (J.A. Preston Corp., Jackson, MI, USA). Den studien fann ingen skillnad i greppstyrka med eller utan tejp kring fingrarna. Enligt Andersson och Nordé (14) finns det ett mycket starkt samband mellan mätinstrumenten Jamar och Grippit. Detta motsägs av Massy-Westropp med flera (15) som i sin studie fann att instrumenten inte är jämförbara med varandra. Detta skulle kunna förklara skillnaderna mellan våra och Rettigs (9) resultat. Mellan det funktionella greppstyrketestet och Grippit fann vi ett mycket starkt samband. Det starka sambandet är mycket intressant eftersom kroppens position och handens grepposition är mycket olika vid de två mätmetoderna. I en tidigare studie av Watts (16) fann man att sambandet mellan handstyrka mätt med Jamar och klätterprestation var mycket svagt. Inte heller vi fann några samband mellan bästa klätterprestation och de två mätmetoderna, med undantag för det funktionella greppstyrketestet som hade ett svagt samband med klätterprestationen. Detta skulle kunna förklaras av att det funktionella greppstyrketestet är mer klätterlikt. Sambandet mellan det funktionella greppstyrketestet och bästa klätterprestation hade sannolikt blivit starkare om testets utformning sett annorlunda ut. De testpersoner som klarar att lyfta av hela sin kroppsvikt fick inte möjlighet att göra det under vårt test. Därmed visar de resultaten sannolikt inte deras maxvärden vilket de övriga mätvariablerna gör. Ytterligare en möjlig förklaring till de svaga sambanden mellan mätmetoderna och klätterprestationen kan vara att det är flera andra faktorer som påverkar klätterprestationen. Detta kan vara faktorer såsom teknik, smidighet, balans och positionering av kroppen (10). Dessa faktorer påverkar troligtvis inte mätningar med Grippit i lika stor utsträckning. Tidigare studier har visat att det är vanligt att klättrare tejpar för att lindra smärta kring fingerlederna (5,6). Även vår enkät visade att 70 procent av testpersonerna någon gång hade tejpat sina fingrar. Det framkom också att de vanligaste orsakerna var smärta och skador. Tidigare studier har visat att tejpning av fingrarna har ringa eller ingen biomekanisk effekt (5,7). Trots detta visar vår studie att många av testpersonerna tejpar sina fingrar i förebyggande syfte. I en studie där Johansson (17) undersökte effekterna av användning av handortos, framkom det att ortosen inte reducerade muskelaktiviteten. Däremot visade den att ortosen gav en känsla av stabilitet och minskad smärta. Detta skulle kunna förklara delar av resultatet från vår enkät. Tejp borde kunna ha liknande effekter som en ortos vad gäller stabilitet och smärtlindring. Vidare forskning inom området skulle kunna inrikta sig på att vidareutveckla det funktionella greppstyrketestet. Genom att utföra testet på samma sätt men belasta de starkaste testpersonerna med extra vikter, så att inte heller dessa orkar lyfta sig helt från vågen, skulle man kunna uppnå ett mer rättvisande maxvärde. Utöver detta skulle man kunna studera alternativa greppositioner och tejpa deltagarnas fingrar på olika sätt. Slutsats Tejpning av fingrarna påverkar klättrares maximala greppstyrka negativt i denna studie. Korrelationerna mellan de olika mätmetoderna är starka. Ett relativt svagt samband mellan handstyrka och klättergrad indikerar att andra kvalifikationer också har betydelse för den fysiska prestationsförmågan inom klättring. Det är vanligt att klättrare tejpar sina fingrar för att minska smärta i samband med skada i hand och fingrar. Acknowledgements Ett stort tack till alla engagerade testpersoner, våra handledare och Ola Hillberg för lån av lokal på Klätterfabriken. Referenser 1. Wright D.M, Royle T.J, Marshall T. Indoor rock climbing: who gets injured? Br J Sports Med 2001; 35: Jebson P, Steyers C. Hand injuries in rock climbing reaching the right treatment. Phys Sportsmed 1997; 25 (5): Bollen S.R, Gunson C.K. Hand injuries in competition climbers. Br J Sports Med 1990; 24 (1): Rohrbough J.T, Mudge M.K, Schilling R.C. Overuse injuries in the elite rock climber. Med Sci Sports Exerc 2000; 32 (8): Warme W.J, Brooks D. The Effect of Circumferential Taping on Flexor Tendon Pulley Failure in Rock Climbers. Am J Sports Med 2000; 28 (5): Hochholzer T, Schoeffl V, Lightner Jr S Ed. One move too many: How to understand the injuries and overuse syndroms of rock climbing. Ebenhausen: Lochner-verlag; Schweizer A. Biomechanical effectiveness of taping the A2 pulley in rock climbers. J Hand Surg. 2000; 25B (1): Schweizer A. Biomechanical Properties of Crimp Grip Position in Rock Climbers. J Biomech 2001; 34 (2): Rettig AC, Stube KS, Shelbourne KD. Effects of finger and wrist taping on grip strength. Am J Sports Med 1997; 25 (1): Reynolds Sagar H. Climbing your best Training to maximize your performance. Mechanicsburg: Stackpole Books; Ellmin I. Gripstyrka hos svenska elitklättrare Utveckling av testmetoder för mätning av fingerstyrka hos elitklättrare. Stockholm: Idrottshögskolan; Examensarbete nr 76 10p; Legitimerade sjukgymnasters riksförbund. Sektionen för reumatologi. REFORM: reumatologisk fysioterapi och riktlinjer för mätmetoder. Stockholm: Legitimerade sjukgymnasters riksförbund; Lagerström C, Nordgren B. On the reliability and usefulness of methods for grip strength measurement. Scand J Rehab Med 1998; 30: Andersson S, Nordé M. En jämförande studie av Jamar och Grippit för mätning av handstyrka. Göteborg: Göteborgs Universitet, Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi; Examensarbete 10p, Fördjupningskurs i sjukgymnastik; Massy-Westropp N, Rankin W, Ahern M, Krishnan J, Hearn TC. Measuring grip strength in normal adults: Reference ranges and a comparison of electronic and hydraulic instruments. J Hand Surg. 2004; 29A: Watts P.B. Physiology of difficult rock climbing. Eur J Appl Physiol 2004; 91: Johansson L. The hand in manual work: physiological and psychophysical studies. Göteborg: Chalmers tekniska högskola; Doktorsavhandling;

18 Är det naturligt att spela på konstgräs? Alla vill ha konstgräs, utom de som måste spela på det. En maktkamp pågår mellan elitfotbollsspelare, Svenska fotbollsförbundet och UEFA. I Norge har det utvecklats till en fråga om arbetsmiljö. Vad grundar sig spelarnas motstånd på? Pascal Rotter Nilsson Idrottshögskolan i Göteborg Fredrik Johansson Idrottshögskolan i Göteborg Fotboll i förändring Samhället genomgår ständigt förändringar. Tekniska innovationer löser problem men skapar också nya behov och vanor i vardagen. Eftersom fotboll är en del av samhället, påverkas även dess förutsättningar i takt med att samhället förändras. Fotbollen har en stark idrottslig tradition och spelets grunder har på flera punkter inte ändrats på över hundra år. De största förändringarna har varit att reglera bakåtpassningar till målvakt och den tid målvakten får hålla bollen samt införandet av spelarbyte under pågående match (9). Ett av dessa områden som genomgår förändring är underlaget som fotboll spelas på. Konstgräs som ett alternativ till naturgräs blir allt vanligare. Valet av konstgräs har blivit en kontroversiell fråga eftersom en del spelare och lag föredrar naturgräs framför konstgräs. UEFA:s president Lennart Johansson tror att de flesta EM och VMkvalmatcher inom tio år spelas på konstgräs (7). Han säger vidare att konstgräs istället för naturgräs minskar driftkostnaderna betydligt för både klubbarna och UEFA. Sveriges förbundskapten Lars Lagerbäck (8), menar att svenska fotbollsspelare måste ges möjlighet till att spela året om för att vi skall kunna närma oss den sydeuropeiska fotbollen vad gäller fotbollsteknisk kompetens. Han ser konstgräset som Sveriges enda chans eftersom den förbättrade kvaliteten på fotbollsplanerna skulle ge en större sportslig rättvisa, speciellt under vår- och höstmånaderna. Syfte Denna studie syftar till att beskriva hur svenska elitfotbollspelare på herrsidan upplever spel på den tredje generationens konstgräs. Beskrivningen koncentreras till tre områden: Hur man upplever att spelet förändras. Hur man upplever risker för skador. Hur man upplever att spelets taktiska förutsättningar påverkas. Ett underlag i förändring På talet började det byggas stora inomhushallar för idrottsevenemang och då ställdes man inför nya problem. Ett av dessa var att naturgräs får svårt att överleva i denna miljö, vilket gjorde att man behövde ett konstgjort underlag som var av gräsliknande karaktär. Man tillverkade då en konstgräsplan av nylonfiber. En nackdel med konstgräset av nylon var att det medförde brännskador. Sedan den första generationen har det utvecklats en andra och nu även en tredje generation, där egenskaperna successivt har förbättrats och nya material används. Brännskadorna har minskat och underlaget liknar mer vanligt naturgräs. Enligt UEFA är den tredje generationens konstgräs egenskaper praktisk taget identiska med naturgräs. UEFA har ställt upp fotbollsmässiga och tekniska krav på konstgräsets egenskaper. UEFA (9) skriver att även om bollstudsen kan variera betydligt på en plan med naturgräs (hård yta, våt eller vattensjuk plan osv.) får detta inte vara fallet på konstgräs som är tillverkat och installerat enligt den här handboken. (s.28) Av UEFA:s konstgräsmanual kan man utläsa att förbundet vill ha ett 18