Påverkas klättrares greppstyrka av tejpning kring fingrarna?

Transkript

1 Påverkas klättrares greppstyrka av ning kring fingrarna? Händer och fingrar har en central och mycket viktig funktion inom klättring. Greppstyrka tränas mycket specifikt, och fingrarna utsätts för extrema belastningar som kan leda till skador. Det är vanligt förekommande att klättrare ar fingrarna, både i samband med skada men också i förebyggande syfte. Hur påverkar detta handstyrkan? Blir de starkare av ning, eller blir de rent av svagare? Hur påverkas den fysiska prestationsförmågan av ning? Cecilia Rolf leg. sjukgymnast, NÄL, Trollhättan Elin Magnusson Thomas Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet Åsa Stenlund Primärvården Örebro läns landsting Ulla Svantesson Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet Bakgrund Handen fyller en viktig funktion inom många idrotter, bland annat genom att fånga, greppa och kasta. Hand och arm fungerar även som stabilisatorer och för att upprätthålla balansen t.ex. i fotboll, gymnastik och löpning. Inom klättring har händer, fingrar och underarmar en mycket komplex och viktig funktion. Under nittiotalet har sporten utvecklats från att ha varit främst en livsstilssport till att bli även en tävlingsgren. Detta innebär att nya metoder för att träna fingrarna har utvecklats, som innefattar specifik fingerträning (1). Specifik fingerträning utsätter flera strukturer i händerna för extrema belastningar, vilket kan leda till att skador i fingrar och händer uppstår om belastningen är för stor eller om den utförs på ett felaktigt sätt (2). Tidigare undersökningar visar att över 50 procent av klättrarnas skador är lokaliserade i handen (3). Senorna till m. flexor digitorum superficialis (FDS) och m. flexor digitorum profundus (FDP) löper genom carpaltunneln, och senorna är inneslutna i senskidor i områdena handled samt phalangerna. Senskidorna innehåller synovialvätska för att möjliggöra 12

2 Bild 1. Anatomisk bild över fingrarnas ringband. Bild hämtad ur One Move Too Many av Thomas Hochholzer, Volker Scheffl. Bild 2. Anatomisk bild över flexorsenans bågsträngsbildning. Bild hämtad ur One Move Too Many av Thomas Hochholzer, Volker Scheffl. liten friktion. Senorna med senskidor hålls på plats av ringformade retinakler (ringformad fibrös bindväv) och dessa retinakler benämns A1, A2, A3, A4 och A5. Av dessa retinakler är det A2 och A4 som är av störst betydelse för att förhindra en så kallad bågsträngsbildning (att senorna spänns upp likt en pilbågssträng från fäste till distala delen av handflatan) vid aktiv flexion av fingrarna (4). Bågsträngsbildning kommer vi i fortsättningen att benämna som spänning av flexorsenan. I den engelska litteraturen benämns retinakel som pulley. Bland klättrare i Sverige benämns detta som ringband. I fortsättningen kommer vi att kalla retinakel/pulley för ringband. I en studie av Rohrbough med flera (4) studerade man förekomsten av skada på A2 s ringband. I studien deltog 42 elitklättrare. Resultatet visade att det i synnerhet är fingrarnas ringband vid den proximala interphalangeal leden, A2, som skadas eller blir överansträngt. En studie av Warme och Brooks (5) visade att det framförallt är digitorum (dig) 3 och 4 som skadas. Warme och Brooks (5) och Hochholzer med flera (6) har funnit att det är vanligt att klättrare försöker Bild 3. Fingrar i krimpposition. Foto Bild 4. Fingrar i öppen-hand position. Foto behandla sin smärta i fingrarna genom att a kring fingerlederna för att minska belastningen på ringbanden i fingrarna. Många klättrare ar dessutom runt proximala phalangen för att förhindra ruptur eller skada på A2 ringbandet. Det finns tre sätt att a fingerlederna som används bland klättrare (6). Den metod som har visat störst minskning avseende spänning av flexorsenan är ning över ringbandet vid den distala änden av den proximala phalangen (7). Klättrare använder sig till stor del av tre sorters grepptekniker; öppenhand, krimp och pinch. Krimpgreppet innebär att de proximala interphalangeal (PIP) lederna är flekterade 90 grader och att de distala interphalangeal (DIP) lederna är hyperextenderade maximalt (Bild 3). De biomekaniska egenskaperna hos klättrarnas krimpgrepp har studerats av Schweizer (8). Resultatet visade att under denna position av fingerlederna blir belastningen mycket hög på flexorsenornas ringband, och att detta är den vanligaste positionen för att skada A2 ringbandet. I samma studie undersökte man även flexorsenornas spänning vid krimp grepp och vid öppen-hand grepp. Öppen-hand greppet innebär att PIP lederna är flekterade 0-10 grader och DIP lederna är flekterade grader (Bild 4). Resultatet visade på tydlig spänning av flexorsenorna vid krimpgreppet men obetydlig spänning av flexorsenorna vid öppen-hand greppet. Warme och Brooks (5) studerade ökande belastning på flexorsenan tills den rupturerade. Studien gjordes på nio par händer från nyss avlidna personer. Resultatet visade inte på någon signifikant skillnad mellan ade och icke ade fingrar. Schweizer (7) studerade de biomekaniska effekterna av ning av 16 fingrar på fyra personer. A2 ringbandet ades och resultatet visade att ning har minimal effekt när det gäller att avlasta ringbandet. Inom många idrotter använder man sig av ning för att öka greppstyrkan. I en studie av Rettig med flera (9) som gjordes bland utövare av amerikansk fotboll undersöktes hur fingrar och handleder påverkades av ning. Resultatet visade inte på någon signifikant skillnad mellan ade och icke ade fingrar/handleder vad gällde greppstyrkan. Reynolds Sagar (10) har använt ett funktionellt test för att mäta klättrares handstyrka. Grepptekniken som användes i testerna var öppen- 13

3 Bild 5. (till vänster) Testposition för det funktionella greppstyrketestet. Bild 6. Tejpens placering på fingrarna. hand grepp. Testerna användes för att utforma och utvärdera träningsprogram för klättereliten i USA. Ellmin (11) har utformat testmetoder för mätning av fingerstyrka hos svenska elitklättrare. Vid dessa tester användes öppen-hand greppet. Det finns till författarnas kännedom inget funktionellt test för mätning av greppstyrka i krimppositionen hos klättrare. Detta borde därmed vara intressant att undersöka. Därför utformades ett modifierat funktionellt test av författarna utifrån Reynolds Sagar och Ellmins tester (10.11). Syfte Syftet med studien var att undersöka hur klättrares greppstyrka påverkades av ning kring fingrarna. Syftet var också att undersöka om det fanns ett samband mellan de olika mätmetoderna och om det fanns ett samband mellan klättrares prestationsgrad och mätmetoderna. Dessutom genomfördes en enkät för att undersöka varför och hur vanligt det är att klättrare ar sina fingrar. Metod Undersökningsgrupp Undersökningsgruppen bestod av 30 klättrare i åldrarna år, både män och kvinnor, samtliga högerhänta. Rekryteringen av undersökningsgruppen skedde på Klätterfabriken i Göteborg 14 Inklusionskriterier Testpersonerna skulle ha klättrat i minst tre år och tränat minst tre gånger per vecka under den tiden. De skulle också vara skadefria vid studiens genomförande och kunna träna för fullt. Mätmetoder Funktionellt greppstyrketest Testpersonen fick ställa sig på en våg, sträcka upp armen och hålla i ett klättergrepp med fingrarna i krimpposition. En hand i taget testades, och armen som testpersonen hängde i skulle hela tiden hållas rak (Bild 5). Testpersonens kroppsvikt i kilogram (kg) noterades. Testomgången varade i tre sekunder för mätning av maxstyrkan. Vågen mätte hur mycket av sin kroppsvikt i kg som testpersonen kunde avlasta. Antalet kg testpersonen kunde avlasta noterades. Testpersonerna skulle under hela testet bibehålla framfotens kontakt med vågen för att minimera skaderisken. Vågens höjd från golvet anpassades till testpersonens längd genom att träskivor lades under vågen. Både höger och vänster hand testades en gång med och en gång utan. Mätning av handstyrka Handstyrkan mättes med Grippit (AB Detektor, Göteborg, Sverige) (Bild 7). Grippit är ett väl standardise- Bild 7. Grepposition för Grippit. rat elektroniskt instrument, som mäter handstyrkan i cylindergreppet angett i Newton (N). Testet utfördes vid ett bord med testpersonen sittandes på en höj- och sänkbar stol, med bordskanten i höjd med nedersta revbenet. Benen vilade stadigt mot golvet. Underarmen vilade mot bordet, med armbågen

4 50 Avlastad kroppsvikt, kg 49, , ,5 47 funk. test med funk. test utan funk. test med funkt. test utan höger vänster Diagram 1. Testpersonernas medelvärden avseende greppstyrka med och utan mätt med funktionellt greppstyrketest. Testvärdena avser de medelvärden avseende vikt som testpersonerna kunnat avlasta från vågen Bild 8. Testposition för Grippit. flekterad i 90 grader och handleden i neutral position. Maximalt värde och medelvärdet under 10s noterades. Både höger och vänster hand testades en gång med och en gång utan. Detta var ett avsteg från befintlig testmanual för Grippit (12). Grippit bedöms i tidigare studier ha god validitet (12) och reliabilitet (13). Enkät En egenkonstruerad enkät utformades. Enkäten bestod av 13 slutna frågor. Frågorna 1-9 skulle besvaras av samtliga testpersoner. Frågorna riktade sig till de klättrare som någon gång at fingrarna. Ur enkäten framkom klättrarnas fysiskt hårdaste klätterprestation. För att kunna använda dessa värden vid analysen av vårt material har vi bearbetat gradsystemet. Gradsystem används för att svårighetsbestämma en klätterprestation. Systemen är nationella, men det mest utbredda graderingssystemet i Europa är franskt. Därför översatte vi de svar i enkäten som uppgetts enligt det svenska gradsystemet till det franska gradsystemet. Inom klättring finns det dessutom två stora discipliner, bouldring och ledklättring. Dessa skiljer sig åt och därför utfördes en gradtransponering så att bouldergraden översattes till ledgrad. I enkäten tillfrågades deltagarna om hur hårt de klättrat någonsin och hur hårt de hade klättrat under de N grippit med grippit utan grippit med grippit utan höger senaste sex månaderna. För att kunna analysera de olika graderna med hjälp av statistikprogrammet Statistical Package for Social Science (SPSS) (14) omarbetades gradsystemet så att de endast innehöll numeriska värden. Lägsta klätterprestation 5a graderades till 1 och högsta klätterprestation 9a graderades till 22. Utförande Mätningarna utfördes i Klätterfabrikens lokaler i Gårda i Göteborg. Varje försöksperson testades en gång. Först utfördes det funktionella greppstyrketestet och därefter mättes handstyrkan med Grippit. Startordningen att börja med eller utan ade fingrar randomiserades. Statistisk analys Data bearbetades med hjälp av statistikprogrammet SPSS för PC. Parat t- test användes för att jämföra skillnaden i styrka med eller utan ade fingrar. Pearsons korrelationskoefficient (r) användes vid test av samband mellan vänster Diagram 2. Testpersonernas medelvärden avseende greppstyrka med och utan mätt med Grippit. de olika styrketesterna och Spearmans rangkorrelationskoefficient (rs) mellan styrketesterna och klättrarnas prestationsgrad. Signifikansnivån p<0.05 valdes. Resultat Studien visade på signifikanta skillnader i styrka vid mätningar med och utan med samtliga mätmetoder. Samband mellan de olika mätmetodernas maxvärden med och utan Maxstyrka mätt med funktionellt greppstyrketest visade signifikanta samband med maxstyrka mätt med Grippit både på höger och vänster hand, både med och utan. Höger hand med r=0,77, höger hand utan r=0,81, vänster hand med r=0,81 och slutligen vänster hand utan r=0,84. Samband mellan bästa klätterprestation och de två olika mätmetodernas maxvärden Det förelåg inga signifikanta samband 15

5 mellan bästa klätterprestation och maxvärden mätt med Grippit. Det fanns dock ett signifikant samband mellan bästa klätterprestation och maxstyrka mätt med det funktionella testet (r=0,38, p=0,041). Enkät I enkätens första del svarade alla 30 deltagarna på frågorna. I enkätens andra del var det nio personer som aldrig använt och därför inte svarade på frågorna. Sju kvinnor och 23 män deltog i studien. Deltagarna hade i genomsnitt tränat klättring i nio år, och den fysiska klätterprestationens medelvärde var 13,87. Deltagarna ägnade i genomsnitt 11,76 timmar per vecka åt klätterträning. Sextiotre procent uppgav att de någon gång haft en fingerskada som hindrat dem från att utöva klättring. Det var 70 % av deltagarna som någon gång hade använt på fingrarna. Majoriteten av deltagarna ade på grund av smärta (n=16/21), efter skada (n=14/21) eller för att de hade en pågående skada (n=14/21). Några uppgav att de ade för att uppnå ökad stabilitet kring fingerlederna (n=8/21). Majoriteten av deltagarna uppgav också att de fingrar de någon gång at var A2 och A3 s ringband på dig 3 och dig 4. Detta gällde såväl höger som vänster hand. Diskussion Studien visade att klättrares greppstyrka påverkas av. Båda mätmetoderna visade signifikant högre värden utan i jämförelse med. Vi fann ett mycket starkt samband mellan funktionell maximal greppstyrka och maxstyrka mätt med Grippit. Vi fann inget samband mellan bästa klätterprestation och Grippit, men det fanns dock ett svagt samband mellan bästa klätterprestation och det funktionella greppstyrketestet. 16 Metoddiskussion Tidigare studier som har syftat till att mäta klättrares greppstyrka har mätt med fingrarna i öppen-hand position (10,11). Denna position ger inte lika stor påfrestning på flexorsenorna som vid krimpgreppet. I det funktionella testet valde vi att undersöka krimppositionen för att den ger störst spänning i flexorsenorna (8). Individuella grepptekniker vid krimpgrepp förekommer hos klättrarna som kan ge en viss variation. Detta kan ha påverkat resultatet. Tejpning av ringbandet vid den distala änden av den proximala phalangen har visat ge störst minskning av spänning i handens flexorsenor (7). Därför valdes denna placering av en. Placeringen kan ha påverkat resultaten. Testledaren försökte a alla deltagarnas fingrar lika hårt men variationer kan ha förekommit. Även detta kan ha påverkat resultaten. Efter avslutade tester var det fyra testpersoner som på eget initiativ provade att hänga i klättergreppet som användes vid det funktionella testet, men utan kontakt med fötterna i golvet och klarade detta med lätthet. Ytterligare ett antal testpersoner lyfte med lätthet av nästan hela sin kroppsvikt. Motståndet i det funktionella testet

6 var inte tillräckligt stort för dessa testpersoner. Detta gjorde det svårt att se om en påverkade den maximala greppstyrkan hos dessa personer. Detta kan ha påverkat resultaten. För att få fram klättrarnas bästa klätterprestation och kunna använda detta vid analys i SPSS utfördes en gradtransponering. Omräkningen gjordes före den statistiska bearbetningen. Ledklättring och boulderklättring skiljer sig åt och därför kan översättingen från bouldergrad till ledgrad ha påverkat exaktheten i värdena. Detta kan ha påverkat resultatet. Resultatdiskussion Vi fann en signifikant skillnad mellan maxstyrka med och utan i det funktionella testet samt i tre av fyra uppmätta variabler mätt med Grippit. Vårt resultat stämmer inte överens med den tidigare studien utförd av Rettig (9) där man mätte greppstyrkan hos utövare av amerikansk fotboll med och utan. Rettigs mätningar utfördes med Jamar (J.A. Preston Corp., Jackson, MI, USA). Den studien fann ingen skillnad i greppstyrka med eller utan kring fingrarna. Enligt Andersson och Nordé (14) finns det ett mycket starkt samband mellan mätinstrumenten Jamar och Grippit. Detta motsägs av Massy-Westropp med flera (15) som i sin studie fann att instrumenten inte är jämförbara med varandra. Detta skulle kunna förklara skillnaderna mellan våra och Rettigs (9) resultat. Mellan det funktionella greppstyrketestet och Grippit fann vi ett mycket starkt samband. Det starka sambandet är mycket intressant eftersom kroppens position och handens grepposition är mycket olika vid de två mätmetoderna. I en tidigare studie av Watts (16) fann man att sambandet mellan handstyrka mätt med Jamar och klätterprestation var mycket svagt. Inte heller vi fann några samband mellan bästa klätterprestation och de två mätmetoderna, med undantag för det funktionella greppstyrketestet som hade ett svagt samband med klätterprestationen. Detta skulle kunna förklaras av att det funktionella greppstyrketestet är mer klätterlikt. Sambandet mellan det funktionella greppstyrketestet och bästa klätterprestation hade sannolikt blivit starkare om testets utformning sett annorlunda ut. De testpersoner som klarar att lyfta av hela sin kroppsvikt fick inte möjlighet att göra det under vårt test. Därmed visar de resultaten sannolikt inte deras maxvärden vilket de övriga mätvariablerna gör. Ytterligare en möjlig förklaring till de svaga sambanden mellan mätmetoderna och klätterprestationen kan vara att det är flera andra faktorer som påverkar klätterprestationen. Detta kan vara faktorer såsom teknik, smidighet, balans och positionering av kroppen (10). Dessa faktorer påverkar troligtvis inte mätningar med Grippit i lika stor utsträckning. Tidigare studier har visat att det är vanligt att klättrare ar för att lindra smärta kring fingerlederna (5,6). Även vår enkät visade att 70 procent av testpersonerna någon gång hade at sina fingrar. Det framkom också att de vanligaste orsakerna var smärta och skador. Tidigare studier har visat att ning av fingrarna har ringa eller ingen biomekanisk effekt (5,7). Trots detta visar vår studie att många av testpersonerna ar sina fingrar i förebyggande syfte. I en studie där Johansson (17) undersökte effekterna av användning av handortos, framkom det att ortosen inte reducerade muskelaktiviteten. Däremot visade den att ortosen gav en känsla av stabilitet och minskad smärta. Detta skulle kunna förklara delar av resultatet från vår enkät. Tejp borde kunna ha liknande effekter som en ortos vad gäller stabilitet och smärtlindring. Vidare forskning inom området skulle kunna inrikta sig på att vidareutveckla det funktionella greppstyrketestet. Genom att utföra testet på samma sätt men belasta de starkaste testpersonerna med extra vikter, så att inte heller dessa orkar lyfta sig helt från vågen, skulle man kunna uppnå ett mer rättvisande maxvärde. Utöver detta skulle man kunna studera alternativa greppositioner och a deltagarnas fingrar på olika sätt. Slutsats Tejpning av fingrarna påverkar klättrares maximala greppstyrka negativt i denna studie. Korrelationerna mellan de olika mätmetoderna är starka. Ett relativt svagt samband mellan handstyrka och klättergrad indikerar att andra kvalifikationer också har betydelse för den fysiska prestationsförmågan inom klättring. Det är vanligt att klättrare ar sina fingrar för att minska smärta i samband med skada i hand och fingrar. Acknowledgements Ett stort tack till alla engagerade testpersoner, våra handledare och Ola Hillberg för lån av lokal på Klätterfabriken. Referenser 1. Wright D.M, Royle T.J, Marshall T. Indoor rock climbing: who gets injured? Br J Sports Med 2001; 35: Jebson P, Steyers C. Hand injuries in rock climbing reaching the right treatment. Phys Sportsmed 1997; 25 (5): Bollen S.R, Gunson C.K. Hand injuries in competition climbers. Br J Sports Med 1990; 24 (1): Rohrbough J.T, Mudge M.K, Schilling R.C. Overuse injuries in the elite rock climber. Med Sci Sports Exerc 2000; 32 (8): Warme W.J, Brooks D. The Effect of Circumferential Taping on Flexor Tendon Pulley Failure in Rock Climbers. Am J Sports Med 2000; 28 (5): Hochholzer T, Schoeffl V, Lightner Jr S Ed. One move too many: How to understand the injuries and overuse syndroms of rock climbing. Ebenhausen: Lochner-verlag; Schweizer A. Biomechanical effectiveness of taping the A2 pulley in rock climbers. J Hand Surg. 2000; 25B (1): Schweizer A. Biomechanical Properties of Crimp Grip Position in Rock Climbers. J Biomech 2001; 34 (2): Rettig AC, Stube KS, Shelbourne KD. Effects of finger and wrist taping on grip strength. Am J Sports Med 1997; 25 (1): Reynolds Sagar H. Climbing your best Training to maximize your performance. Mechanicsburg: Stackpole Books; Ellmin I. Gripstyrka hos svenska elitklättrare Utveckling av testmetoder för mätning av fingerstyrka hos elitklättrare. Stockholm: Idrottshögskolan; Examensarbete nr 76 10p; Legitimerade sjukgymnasters riksförbund. Sektionen för reumatologi. REFORM: reumatologisk fysioterapi och riktlinjer för mätmetoder. Stockholm: Legitimerade sjukgymnasters riksförbund; Lagerström C, Nordgren B. On the reliability and usefulness of methods for grip strength measurement. Scand J Rehab Med 1998; 30: Andersson S, Nordé M. En jämförande studie av Jamar och Grippit för mätning av handstyrka. Göteborg: Göteborgs Universitet, Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi; Examensarbete 10p, Fördjupningskurs i sjukgymnastik; Massy-Westropp N, Rankin W, Ahern M, Krishnan J, Hearn TC. Measuring grip strength in normal adults: Reference ranges and a comparison of electronic and hydraulic instruments. J Hand Surg. 2004; 29A: Watts P.B. Physiology of difficult rock climbing. Eur J Appl Physiol 2004; 91: Johansson L. The hand in manual work: physiological and psychophysical studies. Göteborg: Chalmers tekniska högskola; Doktorsavhandling;