Mot säkrare fallskärmshoppning

Transkript

1 Mot säkrare fallskärmshoppning Alla inser att fallskärmshoppning är farligt, men ingen vet exakt hur farligt eller på vilket sätt. Att inte utlösa någon fallskärm alls är naturligtvis dödligt farligt, men ofullständig internationell statistik pekar mot att hälften av alla dödsfall inom civil sporthoppning sker vid landning med en utvecklad och fullt fungerande fallskärm, och att så mycket som nio av tio dödsfall i världen inträffar med minst en fungerande fallskärm på ryggen. Om man kunde ta reda på vad det är som leder fram till dessa dödsfall borde det vara möjligt att drastiskt förbättra säkerheten inom fallskärmshoppning. Anton Westman Akut- och katastrofmedicinskt centrum, AKMC, Umeå Skydiving Civil sporthoppning kallas på engelska skydiving vilket är en bra beskrivning av verksamheten: fridykning i luft. Fritt fall genom atmosfären känns ungefär som att simma i strömmande vatten, men till skillnad från simmare rör sig inte fallskärmshoppare genom simtag, utan genom att styra luftströmmar runt kroppen. I en hastighet av flera hundra kilometer i timmen kan en handflata eller ett underben utgöra ett kraftfullt roder, som himlasimmaren nyttjar för att svänga, volta eller glida fram till en kamrat. De flesta tävlingsgrenar syftar till att demonstrera kontroll i detta märkliga element, exempelvis genom att i lag bygga formationer av sina kroppar, eller utföra rörelser exakt och estetiskt tilltalande. Andra tävlingsgrenar syftar till att demonstrera kontroll med utvecklad fallskärm. Utstigning från flygplanet sker på fyra kilometers höjd och utlösning av fallskärm på en kilometers höjd, vilket ger en minut i fritt fall, följt av ett par minuters fallskärmsflygning ner till landningsplatsen. Fallskärmshoppning är en växande idrott, både som tävling och rekreation. Idag bedrivs skydiving av utövare i 118 länder, som årligen gör Foto: Anton Westman arkiv nästan sex miljoner hopp. Svenska Fallskärmsförbundet som i år fyller femtio är med hopp om året världens sjunde största. Vi brukar placera oss skapligt i internationella sammanhang, senast på VM i Kroatien förra året då vi tog en silvermedalj i grenen kalottformation. Mer om tävlingsverksamheten finns på förbundets hemsida: www. sff.se. Svensk hoppning Svensk fallskärmshoppning bedrivs i klubbar på samma sätt som andra sporter i vårt land. Detta skiljer oss från många utomnordiska länder, där hoppning ofta sker på kommersiella 6

2 hoppfält. En del av dessa kommersiella verksamheter är mycket stora, bland annat några amerikanska hoppfält som ensamma gör fler hopp än hela Sverige. Ett exempel på detta är Perris Valley Resort Skydiving Center i södra Kalifornien: De flesta svenska hoppklubbar är mycket små och drivs av ideellt arbetande entusiaster, exempelvis Fallskärmsklubben Dala: Att hoppare från Dala framgångsrikt kan konkurrera mot hoppare från Perris är ett gott betyg till den svenska idrottsrörelsen. Fallskärmshoppning brukar ibland räknas in i den oklart definierade gruppen av extremsporter, men intar bland dessa en särställning eftersom den i egenskap av flygverksamhet är hårt reglerad. Svenska Fallskärmsförbundet ansvarar genom ett delegerat myndighetsansvar för regelverkets utformning och efterlevnad, och intar därför den ovanliga trippelrollen av statlig myndighet, intresseorganisation och idrottsförbund. Säkerhetsarbetet leds av en förordnad Riksinstruktör med långtgående befogenheter. En minnesvärd händelse i SFF:s historia inträffade 1981 när dåvarande RI Claes Ljunggren stoppade all fallskärmshoppning i Sverige för att sätta press på klubbarna i några angelägna säkerhetsfrågor. Två viktiga instruktörskategorier under en vanlig hoppdag är hoppmästaren, som är ansvarig i planet, och hoppledaren, som har det övergripande ansvaret på fältet. Hoppledaren kommunicerar med pilot, flygledare och hoppmästare. Vanligtvis har hoppfält inte egen räddningspersonal, utan förlitar sig vid incidenter till samhällets resurser. Medicinskt ansvar inom SFF har förbundsläkaren. Skaderegister Klubbarna är skyldiga att rapportera alla incidenter och avvikelser till RI, som utifrån dessa skriver årliga verksamhetsberättelser beträffande 7

3 Figur 1. Summering av viktigaste händelser som föregick 37 dödsfall i svensk fallskärmshoppning Operational state of parachute definierad som kapacitet att förhindra landningsskada. AAD (automatic activation device) = räddningsutlösare. 8

4 säkerhetsfrågor. Eftersom incidentrapporterna sparas har Svenska Fallskärmsförbundet något som inom internationell fallskärmshoppning är ovanligt: ett heltäckande nationellt skaderegister. Om man vill ta reda på risker inom skydiving är alltså SFF: s kansli i Stockholm en av de bästa platserna i världen att leta på. Allt material från förbundets tidigaste verksamhet på femtio- och sextiotalen finns dock inte bevarat, och vi har fått komplettera med data från bland annat luftfartsmyndigheten, rättsmedicinska institutioner och personliga intervjuer. Ett problem vid analysen är spridningen på skadehändelsernas energinivåer. En lätt misslyckad landning kan generera ett decelerationsvåld motsvarande fall från någon meters höjd med exempelvis fotledsskada som följd, och en fritt fallande människa som träffar marken i en hastighet av tvåhundra kilometer i timmen får svåra multipla organskador. Att analysera fallskärmsskador är därför lite som att analysera badminton och bilkrascher samtidigt. Vi har grovindelat materialet i dödliga och icke-dödliga skador. Arbetet med dödsfallen är nu klart. Generellt säkrare idag Svensk fallskärmshoppning har generellt sett blivit säkrare. Vi har analyserat alla dödsfall som inträffat inom Svenska Fallskärmsförbundet sedan starten 1955, exklusive flygkrascher, svenska dödsfall utomlands, fallskärmshoppning från fasta objekt samt en tandempassagerare som fick hjärtinfarkt. Totalt inkluderades 37 dödsfall, av vilka det första inträffade Under perioden inträffade 0,8 dödsfall per hopp i Sverige, vilket var en elftedel jämfört med Sannolikt beror det sjunkande dödstalet på en kombination av både mänskliga (exempelvis förbättrad utbildning) och tekniska (exempelvis förbättrade räddningsutlösare) faktorer. Det kan också vara av betydelse att akutsjukvården förbättrats. Totalt har sju skadade svenska fallskärmshoppare avlidit under transport eller på sjukhus, och kanske hade några av dem kunnat räddas idag. Elever tumlar och drunknar Ett nedslående fynd gällde fallskärmselever under utbildning, som visade sig stå för hälften (nitton) av alla dödsfall. Under den senaste tioårsperioden inträffade nio dödsfall i Svenska Fallskärmsförbundet, varav fyra var elever. Figur 2. Totalt antal hopp, hoppare och dödsfall i svensk fallskärmshoppning Figur 3. Elevhoppare i farligt instabil kroppsposition, med en älv nedanför. Under denna tidsperiod gjorde eleverna 12% av antalet hopp. Vi kunde ringa in två huvudsakliga dödsrisker för elever: Tummel och drunkning. Av de totalt nitton elevdödsfallen inträffade 8 (42%) under det första till fjärde hoppet med manuell utlösning av fallskärmen, efter initial träning med automatisk utlösning. Det är alltså när eleverna ska försöka simma själva i fritt fall som problemen kommer, med okontrollerat tummel genom luften. Detta har varit ett återkommande tema och förorsakade både det första (tumlet ledde till för låg aktivering av fallskärm) och sista (tumlet ledde till intrassling i fallskärm) dödsfallet i studien. Totalt kunde 12 (63%) av elevdödsfallen relateras till instabil kroppsposition i luften. Fem av de totalt 37 dödsfallen var drunkning, varav 4 var elever vid oplanerad vattenlandning. Samtliga elevdrunkningar involverade besvärande omständigheter, däribland intrassling i linor och tyg, felfungerande flytvästar eller underlåtelse att använda flytväst trots hopp nära vatten. Sammanfattningsvis verkar drunkning vara en glömd fiende inom svensk hoppning. Till skillnad från exempelvis amerikanska fallskärmsförbundet har SFF ingen obligatorisk vattenträning, vilket skulle kunna anses motiverat med tanke på Sveriges geografi. 9

5 ett flertal svåra skador orsakade av misslyckade höghastighetslandningar med snabba skärmar, av vilka några var en hårsmån från döden. Flera av dessa kan tacka en snabb prehospital vårdinsats för livet. En lärdom av detta är att fallskärmsincidenter måste tas på största allvar av både hoppare på plats och av sjukvården. En skadad hoppare kan ha utsatts för betydande våld och måste tas om hand enligt samma traumarutiner som vid krascher i trafiken. När skadestudien är klar hoppas vi kunna beskriva vanliga skadetyper med svårighetsgrad, vilket förhoppningsvis kommer att vara till viss hjälp. Figur 4. Materialutveckling inom fallskärmshoppning. Under sjuttio- och åttiotalen ersattes rundskärmar i otympliga selar med magreserver (överst) av styrbara vingskärmar i smidiga ryggpackningar för både huvud- och reservskärm (underst). Undgick landningsdödens årtionde Ett glädjande fynd gällde landning med snabba fallskärmar. Moderna vingfallskärmar kan uppnå landningshastigheter över hundra kilometer i timmen, och när dessa fartmaskiner introducerades på marknaden under nittiotalet ökade de internationella dödstalen dramatiskt. Amerikanska fallskärmsförbundet har kallat nittiotalet landningsdödens årtionde, och uppskattar att en tredjedel av alla dödsfall i USA var relaterade till landning med vingfallskärm. Tillgänglig internationell statistik pekar ut snabba fallskärmar och andra landningsfel som två av de huvudsakliga riskerna inom fallskärmshoppning. Men inte i Sverige. Bara ett fall i studien kunde relateras till landning med snabb vingfallskärm, en felbedömd sväng nära marken Det totala antalet hopp i vårt land övergick en miljon, men inget dödsfall under den perioden kunde relateras till landning med snabb vingfallskärm. Vad som skiljt Sverige från övriga världen i detta avseende är inte helt klart, men vi införde tidigt hårda regler för erfarenhetsnivå och vikt i förhållande till storlek på vingfallskärm. Svenska Fallskärmsförbundet har också gjort utbildningsinsatser beträffande fallskärmsflygning. Vårt decennium utan landningsdöd kom till en tragisk ände i juni i år (utredning pågår, ej inkluderat i denna studie), när en kvinna avled efter en felbedömd landning med snabb vingfallskärm. Höga våldsnivåer Även om Sverige klarade sig undan landningsdödens årtionde så har vi varit långt ifrån skadefria. I det icke-dödliga skadematerialet återfinns Kartritare Arbetet med dödsfallen har förutom sitt preventiva huvudsyfte även haft en idrottshistorisk prägel. Genom vår undersökning vet nu Svenska Fallskärmsförbundet hur många som avlidit inom ramen för verksamheten, samt deras namn. Inte minst inför femtioårsjubileet har detta känts angeläget. Sunda förnuftet säger att det är farligt att hoppa av flygplan, och rimligtvis kommer fallskärmshoppning alltid att vara en riskaktivitet. Men vi tror att man med förhållandevis enkla medel kan förbättra säkerheten. Fungerande flytvästar och förbättrad utbildningsmetodik beträffande de första fria fallen är exempel som kan minska dödligheten. Säkert finns det andra, klokare sätt. Vår roll i säkerhetsarbetet kan kanske beskrivas som kartritare. Vi har nu prickat in dödsriskerna, och kommer snart att ha märkt upp skaderiskerna. Fallskärmshoppare, räddnings- och sjukvårdspersonal får sedan finna bästa möjliga väg förbi dessa. OM FÖRFATTAREN: Läkare, hoppat fallskärm sedan hopp. Medlem av landslaget 1996 och 1997 i grenen Freestyle, tävlar för närvarande i grenen Speed Skydiving med ett personbästa på 409 km/h. ARTIKLAR SOM LIGGER FÖR PUBLICE- RING UNDER 2005: Westman, A., Bjornstig, U., Fatalities in Swedish skydiving. Accident Analysis & Prevention, in press. Westman, A., Left shoulder dislocation and reduction in freefall. Journal of Trauma, in press. 10

6 Foto: Anton Westman arkiv Referenser i urval Amamilo, S.C., Samuel, A.W., Hesketh, K.T., Moynihan, F.J., A prospective study of parachute injuries in civilians. J. Bone Joint Surg. Br. 69 (1), Baiju, D.S., James, L.A., Parachuting: a sport of chance and expense. Injury 34 (3), Barrows, T.H., Mills, T.J., Kassing, S.D., The epidemiology of skydiving injuries: World freefall convention, J. Emerg. Med. 28 (1), Bullock, M.I., Ripcord release capability of female parachutists. Aviat. Space Environ. Med. 49 (10), Dawson, M., Asghar, M., Pryke, S., Slater, N., Civilian parachute injuries; 10 years on and no lessons learned. Injury 29 (8), Ellitsgaard, N., Cuadros Ellitsgaard, V., Ellitsgaard, C., Injury producing factors in sport parachuting. J. Sports Med. Phys. Fitness 29 (4), Ellitsgaard, N., Parachuting injuries: a study of 110,000 sports jumps. Br. J. Sports Med. 21 (1), Ellitsgaard, N., Fractures sustained by civilian parachutists in Denmark. Ugeskr. Laeger 150, Hart, C.L., Griffith J.D., A summary of U.S skydiving fatalities: Percept. Mot. Skills 94, Hart, C.L., Griffith J.D., Rise in landing-related skydiving fatalities. Percept. Mot. Skills 97 (2), Hilfiker, R., Badan, J.M., Bishop, M., Worth, B.J., Parachuting, skydiving... Sports Above All. Fédération Aéronautique Internationale, Lausanne. Johnsen, J.H., Personality and Prediction in Aviation (unfinished). Compiled by Breivik, G. Jan Meyer, Hemet. Kiel, F.W., Parachuting for sport. Study of 100 deaths. JAMA (3), Lord, C.D., Coutts, J.W., Typical parachute injuries. JAMA 125, Lucas, J., The Silken Canopy: A History of the Parachute. Airlife, Shrewsbury. Petras, A.F., Hoffman, E.P., Roentgenographic skeletal injury patterns in parachute jumping. Am. J. Sports Med. 11 (5), Ryan, A.J., Thomas, C.L., Sport parachuting and sky diving. JAMA 194, Sitter, P., Parachutist 45 (4), Steinberg, P.J., Injuries to Dutch sport parachutists. Br. J. Sports Med. 22 (1), Tobin, W.J., Cohen, L.J., Vandover, J.T., Parachute injuries. JAMA 117,