Planerad 130 kv luftledning mellan Ranasjöhöjden och Betåsen i Sollefteå kommun

Transkript

1 Miljökonsekvensbeskrivning E.ON Energidistribution AB Nobelvägen Malmö eon.se T Planerad 130 kv luftledning mellan Ranasjöhöjden och Betåsen i Sollefteå kommun Juni 2018 Bg: Pg: Org. Nr: Säte: Malmö

2 Projektorganisation E.ON Energidistribution AB Malmö eon.se ÅF-Industry AB Box Malmö Rapporten har upprättats av För kartor i underlaget innehas rättighet: Lantmäteriet MS2006/02876

3 Innehållsförteckning Sammanfattning 8 1 Inledning Bakgrund E.ON Energidistribution AB 10 2 Tillstånd och rättigheter Nätkoncession för linje Samråd Länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan Rättigheter och övriga tillstånd Rättigheter för att nyttja annans fastighet Övriga tillstånd, dispenser och anmälningar De allmänna hänsynsreglerna Kunskapskravet (2 kap. 2 MB) Försiktighetsprincipen, principen om bästa möjliga teknik (2 kap. 3 MB) Produktvalsprincipen (2 kap. 4 MB) Hushållnings- och kretsloppsprincipen (2 kap. 5 MB) Val av plats (2 kap. 6 MB) Miljökvalitetsnormer (2 kap. 7 MB) Rimlighetsavvägning (2 kap. 7 MB) 15 3 Alternativutredning Metod Studerat utredningsområde Studerade stråkalternativ Avfärdade stråk Förordade stråk Studerade sträckningsalternativ Avfärdade sträckningar Förordad sträckning Studerade utformningsalternativ 22 sid 3/66

4 3.5.1 Luftledning Miljöpåverkan stolpmaterial Markkabel Avfärdade utformningar Förordad utformning Nollalternativ Förordat huvudalternativ Alternativ för jämförelse 30 4 Beskrivning av förordat huvudalternativ Lokalisering och omfattning Teknisk utformning Stolpar Utförande, drift och underhåll Anläggande Drift och underhåll 33 5 Beskrivning av berörda intressen samt konsekvensbedömning avseende huvudalternativet Landskapsbild Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Markanvändning, bebyggelse och planer Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Natur- och vattenmiljö Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Kulturmiljö Intressebeskrivning 44 sid 4/66

5 5.4.2 Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Friluftsliv Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Infrastruktur Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Elektromagnetiska fält Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Rennäring Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Kumulativa effekter Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning 53 6 Beskrivning av berörda intressen samt konsekvensbedömning för jämfört alternativ Landskapsbild Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Markanvändning, bebyggelse och planer Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder 55 sid 5/66

6 6.2.3 Konsekvensbedömning Natur- och vattenmiljö Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Kulturmiljö Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Friluftsliv Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Infrastruktur Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Elektromagnetiska fält Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Rennäring Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning Kumulativa effekter Intressebeskrivning Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning 62 7 Samlad bedömning 64 8 Referenser 65 sid 6/66

7 Bilagor Bilaga 1 Samrådsredogörelse Bilaga 2 Stråköversikt Bilaga 3 Sträckningar Bilaga 4a-c Översiktskartor med intresseområden Bilaga 5 Naturvärdesinventering Bilaga 6 Arkeologisk undersökning sid 7/66

8 Sammanfattning E.ON Energidistribution AB (E.ON nedan) planerar att uppföra en ny 130 kv kraftledning från den planerade vindkraftanläggningen Ranasjöhöjden till Betåsen belägna mellan samhällena Ramsele, Junsele och Näsåker. Syftet med ledningen är att ansluta vindkraftanläggningarna Ranasjöhöjden och Flakaberget till elnätet Kraftledningen planeras som en ny 130 kv luftledning mellan en ny planerad transformatorstation vid Ranasjöhöjden och en befintlig transformatorstation vid Betåsen. Ledningen kommer att gå via den planerade vindkraftanläggningen Flakabergets planerade transformatorstation. Ledningen är totalt ca 11,5 km lång varav knappt 4 km är samlokaliserad med befintlig stamnätsledning. Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) utgör bilaga till E.ON:s ansökan om nätkoncession för linje (tillstånd) för ledningen. Information om intresseområden avseende bland annat natur- och kulturmiljöer längs ledningens planerade sträckning har samlats in. Vidare har naturvärdes- och fågelinventering genomförts. En konsekvensbedömning redovisas i denna MKB. Samråd har genomförts i flera etapper. Inledningsvis inhämtades i maj 2017 övergripande synpunkter från Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Sollefteå kommun. Med utgångspunkt i dels de inhämtade synpunkterna, dels i kända intressen såsom naturoch kulturvärden, terrängförhållanden och bebyggelse, definierades ett utredningsområde och 23 möjliga stråkalternativ för kraftledningen. Samråd rörande stråk och utredningsområde genomfördes mellan maj och oktober Ett sträckningssamråd genomfördes gemensamt med motsvarande samråd för en planerad kraftledning mellan Salsjön och Betåsen. Av totalt 17 sträckningar som samrådet omfattade kan tio sägas vara hänförliga till ledningen Ranasjöhöjden Flakaberget Betåsen. Sträckningssamrådet genomfördes under december 2017 och januari Efter ovanstående samråd gjordes mindre justeringar av sträckningarna i syfte att minska påverkan på vissa fastigheter. Kompletterande samråd kring de justerade sträckningarna genomfördes med berörda fastighetsägare samt några tillkommande organisationer. Under processen har flera olika alternativa ledningsstråk och sträckningar tagits fram och utvärderats. Baserat på inkomna samrådsyttranden och miljömässiga, tekniska samt ekonomiska förutsättningar har det, enligt E.ON:s bedömning, mest lämpliga sträckningsalternativet valts. sid 8/66

9 1 Inledning 1.1 Bakgrund E.ON Energidistribution AB (E.ON nedan) söker tillstånd för att få uppföra en ny 130 kv kraftledning, som syftar till att ansluta vindkraftanläggningarna Ranasjöhöjden och Flakaberget till elnätet. Ranasjöhöjden (ca 40 turbiner) och Flakaberget (ca 6 turbiner) planeras väster om stamnätsstationen Betåsen, belägen i Sollefteå kommun, Västernorrlands län. Vindkraftprojektör är Krange Vind AB. Ranasjöhöjdens vindkraftanläggning är belägen ca 5 km öster om Ramsele och beräknas få en installerad effekt på ca 120 MW. Flakabergets vindkraftanläggning planeras ca 12 km öster om Ramsele med en effekt om ca 20 MW. Projekten är belägna mellan samhällena Junsele, Ramsele och Näsåker. Föreliggande miljökonsekvensbeskrivning avser kraftledningen som ska ansluta ovan nämnda vindkraftanläggningar. I området, cirka 6 km sydväst om Näsåker planeras även Salsjöns vindkraftanläggning (ca 25 turbiner) som kommer att få en total effekt på cirka 75 MW. Anslutningen av Salsjöns vindkraftanläggning planeras ske via en ny kraftledning från Salsjön till den planerade stationen vid Flakaberget. Salsjöns anslutning planeras således att ske via ledningen Ranasjöhöjden Betåsen från stationen vid Flakaberget och in till Betåsen. Nätkoncession för ledningen Salsjön Flakaberget kommer att sökas separat och därmed ha en egen miljökonsekvensbeskrivning. Följande beskrivning kommer enbart att röra sträckan Ranasjöhöjden Betåsen via Flakaberget där inget annat explicit anges. De planerade vindkraftanläggningarnas läge visas i Figur 1 nedan. sid 9/66

10

11 2 Tillstånd och rättigheter 2.1 Nätkoncession för linje För att få bygga och använda en kraftledning krävs tillstånd, sk. nätkoncession för linje. Bestämmelser om nätkoncession för linje återfinns i ellagen (1997:857). I en ansökan om nätkoncession för linje ska det enligt ellagen ingå en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Samrådsförfarandet och upprättandet av en MKB sker i enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. Miljöbalken (1998:808) Samråd Av ellagen följer att 6 kap. miljöbalken (MB) gäller bland annat med avseende på samrådsförfarandet enligt MB. Därav gäller att samråd ska hållas med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Ifall verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska dessutom samråd hållas med de övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. För detta projektet har tillståndsprocessen följt MB kap. 6 enligt utformningen före 1 januari 2018 och med tillämpning av övergångsbestämmelserna. Samråd för ledningen har genomförts i flera etapper, vilka beskrivs nedan. För en mer detaljerad beskrivning se samrådsredogörelsen i Bilaga 1. Etapp 1 Utredningsområde och stråk Inledningsvis inhämtades i maj 2017 övergripande synpunkter från Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Sollefteå kommun. Med utgångspunkt i dels de inhämtade synpunkterna, dels i kända intressen såsom naturoch kulturvärden, terrängförhållanden och bebyggelse, definierades ett utredningsområde. Inom utredningsområdet identifierades i sin tur 23 möjliga stråkalternativ för kraftledningen. Utredningsområde och stråkalternativ visas i Figur 2 nedan. Motsvarande karta finns också i Bilaga 2 i större format. Som framgår av Figur 2 var ett av stråken avsett för markkabel, resterande 22 för luftledning. Samråd rörande stråk och utredningsområde genomfördes mellan maj och oktober Samrådsinformation skickades ut till myndigheter, organisationer och berörda markägare. Allmänheten informerades via annonser i lokalpressen. Annonserna publicerades i Tidningen Ångermanland och i Sollefteåbladet den 19:e respektive 30:e augusti sid 11/66

12 Figur 2, Utredningsområde och stråkalternativ Etapp 2 Sträckningssamråd Baserat på de synpunkter som inkom under stråksamrådet och de kända värden och intressen som fanns i och omkring stråken valdes nio av stråken ut för djupare analys. Natur- och fågelinventeringar genomfördes i stråken vilket också bidragit med kunskap inför val av stråk. Inom de nio stråken utarbetades ett antal förslag på sträckningar för vilka ytterligare ett samråd genomfördes. Sträckningssamrådet genomfördes gemensamt med motsvarande samråd för den planerade kraftledningen mellan Salsjön och Betåsen. Av totalt 17 sträckningar som samrådet omfattade kan tio sägas vara hänförliga till ledningen Ranasjöhöjden Flakaberget Betåsen. Sträckningssamrådet genomfördes under december 2017 och januari Ett samrådsunderlag skickades till myndigheter, organisationer samt berörda markägare. Allmänheten informerades via annonser i lokalpressen, i Tidningen Ångermanland (införd 2:e december) och Sollefteåbladet (införd 13:e december). Vidare hölls ett samrådsmöte i form av öppet hus den 11:e december 2017 i Näsåker. Efter ovanstående samråd gjordes mindre justeringar av sträckningarna i syfte att minska påverkan på vissa fastigheter. Kompletterande samråd kring de justerade sträckningarna genomfördes med berörda fastighetsägare och i samband med detta genomfördes även sid 12/66

13

14 För E.ON regionnätsledningar söks i allmänhet alltid ledningsrätt men där en frivillig överenskommelse med tecknande av markupplåtelseavtal ligger som grund till ledningsrätten. För att beträda marken för detaljprojektering och markundersökning tecknas förundersökningsmedgivanden med markägaren Övriga tillstånd, dispenser och anmälningar Vid byggnation av en ledning är det vanligt att det även blir aktuellt att ansöka om andra typer av tillstånd, exempelvis dispens från strandskydd, anmälan om vattenverksamhet eller tillstånd enligt Kulturmiljölagen. De övriga tillstånd och dispenser som krävs i det aktuella fallet har inhämtats alternativt kommer att sökas. E.ON anser att ledningens sträckning, avverkning av skogsgata, stolpplacering och tillfällig körning i ledningsgatan i normalfallet har samråtts inom ramen för koncessionssamrådet och inte föranleder separata 12:6-samråd. Stationerna och eventuell nybyggnation av vägar kan föranleda 12:6-samråd. Ifall stolpplacering eller körning kommer att ske i områden med mycket höga naturvärden kan det föranleda krav på 12:6-samråd. Redan nu kan förutses att strandskyddsdispens, korsningsavtal med andra ledningsägare och Trafikverket kommer att behövas för den aktuella ledningen. Behov av artskyddsdispens kommer att utredas vid detaljprojekteringen då några förekomster av skyddade arter har påträffats i anslutning till den förordade sträckningen. Vindkraftanläggningarna kräver också tillstånd för att kunna uppföras och drivas. Sådana tillstånd söks och hanteras av vindkraftprojektören och är således inte del av denna tillståndsprocess. 2.3 De allmänna hänsynsreglerna MB:s andra kapitel, de allmänna hänsynsreglerna, gäller för all verksamhet som kan tänkas ha en icke försumbar påverkan på människor och miljö. Det har formulerats ett antal principer som grundas på de allmänna hänsynsreglerna. Nedan redovisas hur E.ON uppfyller de allmänna hänsynsreglerna i det aktuella projektet Kunskapskravet (2 kap. 2 MB) E.ON har gedigen kompetens och lång erfarenhet inom projektering, byggnation och drift av högspänningsledningar. Bolaget eftersträvar en konstant hög kunskapsnivå inom hela sin organisation och för respektive projekt. E.ON anser därför att bolaget har den kunskap som behövs för att bedriva den aktuella verksamheten och vidta de åtgärder som projektet omfattar, allt för att i rimligaste mån skydda människors hälsa samt miljön mot skada eller olägenhet. sid 14/66

15 2.3.2 Försiktighetsprincipen, principen om bästa möjliga teknik (2 kap. 3 MB) Försiktighetsprincipen och principen om bästa möjliga teknik beaktas genomgående i alla projektets faser; planering, projektering, genomförande och i driftskedet. Utförda utredningar och föreslagna åtaganden om skyddsåtgärder och försiktighetsmått är sammantaget ett resultat av tillämpningen av försiktighetsprincipen och principen om bästa möjliga teknik. Anläggningen kommer att utföras i enlighet med gällande svensk standard Produktvalsprincipen (2 kap. 4 MB) E.ON är certifierat enligt ISO Miljöledningssystemet innebär bl.a. en kontroll och riskbedömning av produkter och material som hanteras i verksamheten samt anger hur produktval ska göras Hushållnings- och kretsloppsprincipen (2 kap. 5 MB) Vid eventuella framtida reparationer av ledningen och dess tillbehör såsom stolpar och stag kommer de uttjänta eller trasiga delarna att tas upp för skrotning och materialåtervinning, vilket är i linje med kretsloppsprincipen. De produktionskällor som ledningen skall ansluta är förnybara vilket gör att ledningen i sig själv främjar användning av förnybara energikällor, vilka enligt 5 skall användas i första hand Val av plats (2 kap. 6 MB) Med bakgrund i genomförd alternativutredning anser E.ON att den föreslagna lokaliseringen och utformningen är den bästa med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön Miljökvalitetsnormer (2 kap. 7 MB) Fjällsjöälven, som kommer att korsas, omfattas av miljökvalitetsnormer (VISS EU_CD: SE ). Älven bedöms ha otillfredsställande ekologisk potential med målet god ekologisk potential år Den kemiska ytvattenstatusen anges vara god men uppnår inte god kemisk status med avseende på kvicksilver och polybromerade difenyletrar. Planerad ledning bedöms inte påverka fastställd status eller möjligheterna att uppnå uppsatta miljökvalitetsnormer för berörd vattenförekomst Rimlighetsavvägning (2 kap. 7 MB) Föreskrivna skyddsåtgärder och försiktighetsmått för att minska påverkan på människors hälsa och miljön får inte vara orimliga att uppfylla. I en rimlighetsavvägning ska hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört kostnaden respektive nyttan för åtgärden. E.ON anser att föreslagna skyddsåtgärder och försiktighetsmått för projektet är rimliga med hänsyn till såväl miljöskyddet som till kostnaden och nyttan för åtgärderna. sid 15/66

16 3 Alternativutredning En MKB ska enligt MB innehålla en redovisning av alternativa lokaliseringar, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med en motivering om varför ett visst alternativ valts samt en beskrivning av konsekvenserna i det fall verksamheten inte kommer till stånd, ett så kallat nollalternativ. Alternativen ska redovisas så att beslutsunderlaget medger att alternativen kan behandlas och prövas i huvudsak jämställt med sökandens huvudförslag, där det är praktiskt möjligt. För att denna jämförelse mellan olika alternativ ska vara möjlig krävs således i normalfallet att sökanden i sin miljökonsekvensbeskrivning redovisar möjliga alternativa platser för verksamheten tillsammans med tillräckligt underlag angående de konsekvenser som de olika lokaliseringarna innebär. 3.1 Metod Den metod som används för att utreda alternativa lokaliseringar skall förstås utifrån att slutpunkt för kraftförbindelsen är fastställd till den befintliga stamnätsstationen Betåsen. Startpunkten är vid projektets start inte lika väldefinierad i och med att en ny station måste uppföras vid vindkraftanläggningen Ranasjöhöjden. Stationen fungerar som en samlingspunkt för vindkraftanläggningens interna elnät och bör ligga i eller i omedelbar anslutning till vindkraftanläggningen. I detta fall har två tänkbara placeringar av stationen, vilka båda fanns med i stråksamrådet, undersökts. De två stationsalternativen framgår av Figur 2 ovan. Inledningsvis i projektet definierades ett utredningsområde och inom detta ett antal stråk. Utifrån inkomna synpunkter i samrådet och med beaktande av övriga kända värden, topografiska och tekniska förutsättningar samt bebyggelse, valdes några stråk för fördjupad utredning. I de valda stråken definierades lämpliga sträckningsalternativ för vilka ytterligare ett samråd genomfördes. Baserat på redan känd information och den ytterligare kunskap som inhämtades under sträckningssamrådet har ett förordat sträckningsalternativ tagits fram. Det förordade sträckningsalternativet är den sträckning för vilken koncessionen söks. sid 16/66

17 3.2 Studerat utredningsområde Utredningsområdet som definierades i inledningsskedet togs fram med utgångspunkt i de två stationerna; den existerande i Betåsen och den planerade vid Ranasjöhöjden. Mellan de två stationerna finns flera möjliga ledningsstråk inom vilken en ledning kan byggas. Utredningsområdets utbredning i nord-sydlig riktning valdes genom att hänsyn togs till värden kopplade till bl.a. natur- och kulturmiljö, landskapsbild och närboende. Utgångspunkten var att ledningssträckningen inte skulle bli orimligt lång samtidigt som den behöver möjliggöra anslutning av vindkraftanläggningen Flakaberget. En längre ledningssträckning medför en högre kostnad och bedömdes i detta fall även ge en större omgivningspåverkan till följd av att mer oexploaterad mark, huvudsakligen produktiv skogsmark, tas i anspråk. 3.3 Studerade stråkalternativ Som beskrivits i avsnitt togs 23 stråkalternativ fram inför samrådet för utredningsområde och stråk. Dessa framgår i Figur Avfärdade stråk Efter genomfört samråd bedömdes flera av stråken som mindre lämpliga. En översiktlig motivering till varför de avfärdades ges i Tabell 1 nedan. sid 17/66

18 Tabell 1, Avfärdade stråk Stråk Grund för avfärdande 1, 2, 3, 15, 16 De norra stråken avfärdades, framförallt med hänsyn till rennäringen men även med hänsyn till vad Sollefteå kommun anfört. Stråken 15 och 16 berörde dessutom ett vattenskyddsområde, Ramsele Imnäs. Vidare berörde stråk 1 ett område upptaget i jordbruksverkets databas TUVA som identifierat vid ängs- och betesmarksinventeringen och som ingår i ett område av odlingslandskapets bevarandeområden. Bland de skogliga värdena ligger en sumpskog inom och tre sumpskogar i anslutning till stråk 1. Naturvårdsobjektet Fjällsjöälvsåsen har flera delobjekt inom utredningsområdet. Stråken 1, 2 och 15 påverkade ett sådant delområde. Stråk 16 påverkade ett annat sådant delområde. 5, 7, 10, 17 Då stråkalternativ 8 och 9 har bedömts som de älvpassager som leder till minst påverkan har stråken 5, 7, 10 och 17 avfärdats. Stråk 17 påverkar dessutom ett av delområdena till naturvårdsobjektet Fjällsjöälvsåsen. 18 Stråk 18 avfärdades då det inte ger möjlighet att ansluta vindkraftanläggningen vid Flakaberget och således inte heller kan utgöra en del av nätanslutningen för den planerade vindkraftanläggningen vid Salsjön. 21, 22 Stråken 21 och 22 har avfärdats som en följd av att de norra stråken 1 och 15 avfärdats med hänsyn till rennäringen och kommunala intressen och då stråk 17 avfärdats på grund av större påverkan vid älvpassagen jämfört med stråk 8 och 9. Markkabelstråk Vid ledningsbyggnation i glesbygd och obebyggd terräng är luftledning det dominerande tekniska alternativet, främst i kraft av att vara mer kostnadseffektivt och då luftledning är enklare och mindre tidskrävande att avhjälpa fel på. Dessa skäl är främsta orsakerna till att markkabelalternativet avfärdats. I det aktuella fallet är också en komplicerad älvpassage nödvändig, vilket också talar till markkabelalternativets nackdel. Markkabelalternativet medför också en miljöpåverkan, vilket närmare beskrivs under avsnitt I det aktuella fallet skulle en lokal påverkas där den mycket sällsynta fjärilsarten Violett guldvinge observerades vid sid 18/66

19 naturvårdsinventeringen. Arten är fridlyst enligt artskyddsförordningen. Det bör noteras att stråk 4 inte finns med bland de avfärdade stråken i ovan. Stora delar av stråk 4 avfärdades emellertid såsom mindre lämpligt med hänvisning till samma invändningar som för stråk 1, 15 m.fl., men ett avsnitt i sydvästra delen behövs för att knyta stråk 8 till stationsläget vid Ranasjöhöjden. De avfärdade stråken visas i Figur 4 nedan. Figur 4, avfärdade stråk Förordade stråk De nordliga stråken bedömdes som mindre lämpliga, huvudsakligen för att de riskerar att ge en större negativ påverkan på rennäringen men även eftersom Sollefteå kommun förordat att E.ON skulle gå vidare med de sydliga stråken. E.ON valde därför ut stråk 4, 6, 8, 9, 11, 12, 19, 13, 20 och 14 som förordade stråk. Ett antal av de nämnda stråken nyttjas endast delvis. sid 19/66

20 3.4 Studerade sträckningsalternativ Baserat på kända värden, motstående intressen, bebyggelse och inkomna synpunkter definierades 17 sträckningsalternativ för ledningarna Ranasjöhöjden Flakaberget Betåsen och Salsjön Flakaberget Betåsen. Tio av sträckningarna kan anses vara hänförliga till Ranasjöhöjden Flakaberget Betåsen. Sträckningarna visas i Figur 5 nedan. I figuren är samtliga sträckningar som omfattades av samrådet inkluderade, även de som syftar till att ansluta vindkraftanläggningen vid Salsjön. Figur 5, Sträckningsalternativ Avfärdade sträckningar Det östligare stationsläget vid Ranasjöhöjden, alternativ B i Figur 2 i avsnitt 2.1.1, har funnits vara mer gynnsamt och föranlett att sträckningarna 1 och 2 avfärdats. Sträckningarna användes i huvudsak för att binda ihop de två alternativa stationslägena. Området mellan de två stationslägena innefattas av stora sammanhängande naturvärden samtidigt som en västlig stationsplacering ger en längre ledningslängd som i sig är skäl nog för att avfärda alternativet om inga andra vinster finns med stationsläget. I det här fallet väger fördelarna över för det östligare stationsläget. För sträckning 3 och 4 genomfördes en mindre justering. Justeringen syftade huvudsakligen till att undvika fragmentering av skogsfastigheter som kan leda till att sid 20/66

21 svårbrukade avdelningar bildas, men också att öka avståndet mellan ledningen och bebyggelse. Sträckning 14 avfärdades då den inte ger möjlighet för den planerade ledningen att förläggas parallellt med stamnätsledningen, vilket ger en större påverkan på landskapsbild och på markanvändningen eftersom mer produktiv skogsmark därmed måste tas i anspråk. Strax väster om Betåsen måste SvK:s ledning CL3 passeras. Detta sker genom att gå under ledningen. För de alternativa sträckningarna har det bedömts vara en sämre plats att korsa ledningen än motsvarande plats för det förordade huvudalternativet. Sträckningarna 15 och 16 vilka löper parallellt med SvKs stamnätsledning på den södra/västra sidan, avfärdades då det bedömdes mer fördelaktigt att inte behöva korsa under stamnätsledningen. Under sträckningssamrådet har det även inkommit några alternativa förslag från allmänheten och berörda markägare. I stort sett förespråkas sydligare sträckningar från stationsplaceringen vid Ranasjöhöjden och i viss mån att bolagsägd mark används istället för privatägd. E.ON har utrett samtliga inkomna förslag och beskrivit gjorda val i samrådredogörelsen, se Bilaga 1. E.ON tar ingen hänsyn till för tiden aktuella ägarförhållanden då dessa över tid förändras men däremot försöker E.ON undvika fragmentering av skogsbruksfastigheter som resulterar i små och svårbrukade fastighetsdelar. Vidare bör ledningen inte motverka sitt eget syfte med att ansluta vindkraftparken till elnätet, dragningar genom vindkraftparken innebär att flera vindkraftverk inte kan uppföras. Övriga nackdelar från inkomna förslag har varit att ledningen blir avsevärt längre samt att den samplanering som nu gjorts med ledningen från Salsjön skulle försvåras och kumulativa nackdelar uppstå med dessa alternativ i jämförelse med den förordade sträckningen Förordad sträckning Den förordade sträckningen utgår från station Ranasjöhöjden och innebär att alternativ 3 följs knappt 2 km för att sedan vinkla söderut knappt 1 km för att sedan löpa knappt 1 km nästan rakt österut fram till ca 50 meter sydväst om alternativ 4. Sträckningen följer sedan allt närmare alternativ 4 fram till vinkelstolpen i branterna på den västra sidan om fjällsjöälven. Därefter följs alternativ 4 över Fjällsjöälven och alternativ 5 följs till sitt slut. Därefter följs alternativ 3 fram till stationen vid Flakaberget. sid 21/66

22

23

24

25

26 Byggnation av stolparna omfattar grundläggning, återfyllning och stampning med grävmaskiner. När stolparna är på plats installeras linorna med hjälp av lindragningsmaskiner. Ledningsstakning kommer att genomföras inom den berörda sträckningen. Stolpdimensionering genomförs och de tänkta stolpplatserna inspekteras. Sannolikt kommer geotekniska undersökningar att krävas vid vissa positioner. Stolpplaceringarna anpassas till de lokala förhållandena vilket innebär att avståndet mellan stolparna kan variera kraftigt utmed sträckningen. För en 130 kv ledning är normalavståndet mellan stolparna mellan 150 till 250 meter beroende på slutgiltig stolpkonstruktion. Krävs ett längre spann på någon del av ledningen kan en annan typ av stolpe, såsom en fackverksstolpe, krävas vid detta spann Miljöpåverkan stolpmaterial E.ON fattade under 2017 ett principbeslut att fasa ut användandet av kreosotimpregnerade kraftledningsstolpar. Detta genomförs genom att inga nya ledningar byggs med kreosotimpregnerade stolpar. I samverkan med stolptillverkare har alternativa impregneringsmetoder analyserats och utvärderats och E.ON har därefter valt att för regionnätet fortsättningsvis fokusera på stålstolpar och på stolpar av trä med impregnering med koppar som aktivt ämne. Liknande ställningstagande har även gjorts av E.ON:s branschkollegor. Impregneringen av trästolpar sker med koppar, vilket är samma godkända ämne som används i det tryckimpregnerade virke som säljs i bygghandeln i Sverige. För att minimera urlakning av koppar kommer impregnering även att ske med en olja som ger träet bättre vattenavvisande egenskaper, jämfört med dagens kopparimpregnerade stolpar, där vatten används som bärare av det aktiva impregneringsämnet. Genom ett sådant förfarande minskar urlakningen av koppar till omgivande mark och vatten samt förlänger stolpens livslängd. Koppar är ett grundämne med många användningsområden i vår vardag. Det är även ett viktigt näringsämne för såväl växter som djur som binder starkt till organiskt material. Även om koppar inte är cancerogent så är det skadligt i höga halter då det kan påverka lever, njurar och immunförsvar. Förmågan att reglera koppar är olika mellan olika typer av organismer vilket medför att även känsligheten varierar. Toxiciteten avtar enligt Svenska Miljöinstitutet generellt enligt följande: bakterier > svamporganismer > växtplankton > högre växter. Oljan som används för impregnering är en blandning av vegetabilisk olja och mineralolja och har inga toxiska egenskaper. För närvarande pågår fördjupad analys och utvärdering av impregneringsmetoden för att säkerställa att denna optimeras för det aktuella användningsområdet. Innan ledningar börjar utföras med koppar- och oljeimpregnerade stolpar kommer E.ON säkerställa att stolparna uppfyller både E.ON:s tekniska krav och de krav och direktiv som lagstiftning och myndigheter ställer på verksamheten Markkabel Alternativet till luftledning är markförlagd kabel. Markkabel förläggs normalt i ett kabelschakt som är minst 1,2 meter djupt. Bredden beror av antalet kabelförband och vilka sid 26/66

27 maskiner som används vid anläggningarbetet. Figur 12 visar en principskiss för ett kabelschakt samt ett foto av ett kabelschakt. Kablarna placeras på en bädd av grus som tillförs schaktet. Närmast ovanför kablarna läggs grus som skydd. Därefter återfylls schaktet med de uppschaktade massorna och överskottsmassor transporteras bort. Området intill schaktet nyttjas vid förläggningsarbetet för transporter, upplag av massor, kabeltrummor, arbetsmaskiner m.m. Efter genomförda arbeten återställs mark som påverkats så långt det är möjligt. På passager där det inte är lämpligt eller framkomligt med kabelschakt, exempelvis vid vägövergångar eller andra hinder, kan schaktfri förläggning nyttjas. Det innebär att kabeln förläggs med metoderna styrd borrning eller tryckning. Vid berg kan även sprängning bli aktuellt. Längs ledningssträckningen behövs en vegetationsröjd servicegata för att underlätta åtkomst till ledningen vid eventuella fel. Figur 12, Principskiss och fotografi av kabelschakt Avfärdade utformningar E.ON valde redan efter avslutat stråksamråd att avfärda teknikalternativet att förlägga den nya 130 kv ledningen som markkabel. Markkabel har tre huvudsakliga fördelar gentemot luftledning. Dels är synligheten mindre, dels tas mindre mark i anspråk, även om det inte är obetydligt. Dessutom utgör markkabel en mindre risk för fåglar, vilka riskerar att flyga in i faslinorna på en luftledning. Nackdelarna med markkabel är att inverkan på våtmarker riskerar att bli större, då markingrepp fordras längs hela sträckan. På lägre spänningsnivåer har markkabel också fördelen att den är mer driftsäker jämfört med luftledning. På spänningsnivån som är aktuell här (130 kv) är emellertid ledningsgatorna för luftledning utförda som sk. trädsäkra ledningsgator vilket innebär att träd inte kan välta över ledningen och orsaka avbrott, därmed blir driftsäkerheten jämförbar mellan luftledning och markkabel. En markkabel är emellertid väsentligt mer tidsödande att laga när ett fel likväl uppstår. Ledningen som sid 27/66

28 beskrivs i denna MKB skall ansluta produktionsanläggningar och det är således mycket viktigt att eventuella fel kan avhjälpas snabbt. Förutom nackdelen med större inverkan på våtmarker, längre tid för felavhjälpning är också markkabel väsentligt dyrare att anlägga än en trädsäker luftledning. Normalt är en markkabel ca 4 gånger så kostsam att anlägga, men skillnaden kan bli ännu större om markförhållandena kräver omfattande sprängningsarbeten. Baserat på ovanstående nackdelar har markkabelalternativet avfärdats. Vanligtvis används kabel inom tätbefolkade områden och vid korta sträckor. I aktuellt område med gles befolkning och stora avstånd är den dominerade tekniken trädsäkra luftledningar. Med beaktande av de samlokaliseringsmöjligheter som finns i området så ansågs luftledning vara ett bättre alternativ. Idag är ca 65 % av alla E.ON:s ledningar nedgrävda men endast en bråkdel av ledningarna på regionnätssidan. På lokalnätssidan pågår däremot ett stort vädersäkringsarbete. E.ON har investerat ca 20 miljarder kronor de senaste tio åren för att vädersäkra sitt elnät. På lokalnätssidan har det inneburit att ledningar antingen grävts ned eller att faslinor isolerats. För regionnätsledningar används trädsäkra ledningsgator för att förhöja driftsäkerheten och vid ett eventuellt avbrott går det normalt snabbare att reparera en luftledning jämfört med en markkabel Förordad utformning Ledningen förordas uppföras som trädsäker luftledning enligt de skäl som anges i avsnitt Beträffande stolpar är det fördelaktigt att vid behov kunna nyttja mer än en typ av stolpe eftersom de har delvis olika egenskaper. Som huvudsaklig stolptyp förordas antingen en traditionell träportalstolpe utan kreosot eller en stålrörstolpe i enlighet med alternativen i Figur 8. Koncession söks alltså för att medge båda huvudsakliga stolptyper och konsekvensbeskrivningen är gjord såsom värstafallscenario för de båda stolptyperna. 3.6 Nollalternativ Nollalternativet innebär att ledningen inte byggs. Det medför att de planerade vindkraftanläggningarna vid Ranasjöhöjden och Flakaberget inte kan anslutas till det allmänna elnätet och därmed ej heller uppföras. Ett nollalternativ innebär i betydelsen en utebliven utbyggnad av vindkraft vilket medför fortsatt negativ miljöpåverkan då man går miste om förnyelsebar energi. Nollalternativet innebär samtidigt en oförändrad situation lokalt när det gäller säkerhet, landskapsbild och övriga intressen som beskrivs i denna MKB. sid 28/66

29 3.7 Förordat huvudalternativ Det förordade huvudalternativet är en 130kV luftledning byggd på träportal- och/eller stålrörsstolpar med sträckning enligt Figur 13 nedan. En större karta över huvudalternativet finns i Bilaga 4a-4c där också närliggande intressen visas. Figur 13, Förordat huvudalternativ sid 29/66

30

31 4 Beskrivning av förordat huvudalternativ 4.1 Lokalisering och omfattning Det förordade huvudalternativet utgår från stationen vid läge B, ca 500 meter norr om Stor-Kilsjön vid Ranasjöhöjdens vindkraftanläggning. Ledningen löper sedan sydost knappt två km. Där viker ledningen av i princip rakt söderut i en knapp km för att sedan gå i stort sett rakt österut ca en km nedför bergssidan mot Fjällsjöälven. Nedanför det brantare partiet viker ledningen av åt ostsydost och fortsätter ca 800 meter. Ledningen passerar sedan Fjällsjöälven på så gott som rak ostlig kurs och fortsätter sedan upp för stigningen på Långforsberget i ytterligare ca 800 meter. Strax utanför Slåttersmyrorna viker ledningen av i en nordligare riktning i ca 700 meter för att sedan vika av åt sydost ner till stationen vid Flakaberget. Ut från stationen vid Flakaberget dimensioneras ledningen för att också kunna ta upp effekten från den planerade vindkraftanläggningen vid Salsjön. Ledningen går ca 700 meter åt nordnordost och viker sedan av åt nordost för att ansluta till den norra sidan på ledningsgatan på stamnätsledningen efter knappt 700 meter. Ledningarna följs åt ca 2,5 km i ungefärligen nordostlig riktning innan de både viker av åt nordnordost för att fortsätta parallellt ca en km in mot stationen vid Betåsen. Ledningen är totalt ca 11,5 km lång varav knappt 4 km är samlokaliserad med befintlig stamnätsledning. 4.2 Teknisk utformning Följande avsnitt utgör koncessionsansökans tekniska beskrivning. Den förordade tekniska utformningen är som trädsäker luftledning med konstruktionsspänning 145 kv och systemspänning 130 kv. Tekniska uppgifter för ledningen redovisas i Tabell 2 nedan. Tabell 2, tekniska uppgifter för ledningen Konstruktionsspänning Systemspänning Systemjordning 145 kv 130 kv Frånkopplingstid < 0,1s Jordslutningsström Typ och antal på faslinor Längd Direktjordning Ca 16 ka 3xAL59 11,6 km sid 31/66

32 4.2.1 Stolpar Förordade alternativ för stolputformning är en kombination av träportalstolpe med horisontella faslinor, stålrörsstolpe med horisontella faslinor och stålrörsstolpe med vertikala faslinor. Normala höjder för nämnda stolptyper är meter, meter respektive meter. Se bilder och illustrationer på stolputförande i Figur 8 och Figur 9. I något fall kan det, om spannlängden kräver, bli aktuellt med en kraftigare stolpe såsom gitter- eller fackverksstolpe, se Figur 10. På de punkter där sträckningen kröker används en vinkelstolpe. Principskisser för olika typer av vinkelstolpar visas i Figur 11.Hela sträckningen kommer att förses med en eller två topplinor med funktion för kommunikation och åskskydd. 4.3 Utförande, drift och underhåll Anläggande För att uppfylla lagkrav måste luftledningar trädsäkras genom att en ledningsgata på ca meter på vardera sida om ledningen hålls fri från högre vegetation. Förutom detta måste även enstaka höga träd att fällas utanför detta område om de vid fall kan skada ledningen. Viss kantträdsavverkning kan tillkomma. Eftersom den planerade ledningen kommer att vara samlokaliserad med andra ledningar till stor del kommer den befintliga ledningsgatan breddas på den sida som ledningen ska byggas. Hur stor breddningen blir avgörs dels av vilken typ av stolpe som är aktuell på den delsträckan, dels hur nära den befintliga ledningen den nya kan anläggas. Detta avstånd styrs bland annat av vilken stolptyp ledningen byggs med eftersom stagningen varierar med stolptyp. Det styrs också av spänningsnivå på ledningen, spannlängd, mm. För att avgöra det minsta avståndet mellan befintlig och ny ledning krävs en detaljerad studie vilken sker i samband med detaljprojekteringen, men uppskattningsvis kan bredden på den nya halveras då den existerande ledningsgatan kan nyttjas på den sidan där den befintliga ledningen finns. Vid byggnation av en luftledning utförs inmätning, stämpling och värdering av intrånget vartefter större träd och buskar i skogsgatan avverkas. Innan stolpar byggs utförs grundläggningsarbete och på vissa platser kan även en markundersökning vara nödvändig för att bedöma de geologiska förutsättningarna. Stålrörstolpar grundläggs på betongslipers samt förankras med fyra stag. Träportalstolpar grävs ned och är normalt ostagade. Slutligen reses stolpar och faslinorna dras mellan stolparna. Under byggnation kommer det att förekomma transporter i och i anslutning till ledningsgatan. Befintliga vägar kommer i så stor utsträckning som möjligt att nyttjas för att transportera material och fordon till ledningsgatan. Fordon som kommer att krävas för byggnationen är grävare på band, skotare med kran samt mindre fordon. I ledningsgatan kommer en tillfällig körväg att uppstå för att förflytta maskiner och material ut till varje enskild stolpplats. En grovbrytning av denna väg sker genom att stubbar tas bort så att fordon kan ta sig fram. Efter genomförda arbeten återställs mark som påverkats så långt som det är möjligt. sid 32/66

33 4.3.2 Drift och underhåll För att erhålla en hög driftsäkerhet sker ett löpande underhåll av ledningen. Underhållet utgörs dels av tekniskt underhåll av ledningskonstruktionen, dels av röjning av ledningsgatan. Det tekniska ledningsunderhållet genomförs efter behov på ledningssträckningen och omfattar allt underhåll på själva ledningen inklusive stolpar och andra anordningar, t.ex. byte av gamla eller skadade stolpar, stag och faslinor. Besiktning av ledningar sker med fasta intervall, ungefär vart tionde år. Besiktningen sker till fots, alternativt med hjälp av drönare längs med ledningssträckningen. Besiktning kan även utföras med helikopter. Underhåll i form av röjning av ledningsgatan görs för att bibehålla ledningen trädsäkrad och sker vart åttonde till tionde år. Röjningen innebär att all högväxande vegetation som bedöms kunna nå ledningen inom åtta år, och därmed riskera störa ledningen, tas bort. Lågväxande vegetation som inte hindrar sikt eller framkomlighet lämnas kvar. Röjningsunderhållet utförs ofta motormanuellt, och toppning av höga träd i sidoområden utförs numera ofta med helikopter. I undantagsfall kräver terrängen att skogsmaskin används vid trädfällning. Maskinell röjning av skogsgatan kan komma att utföras där terrängen tillåter detta. Detta utförs vanligen med mindre grävare typ minigrävare som är försedd med röjaggregat. Vid framtida planerade underhållsarbeten kommer hänsyn tas till identifierade naturmiljövärden samt skyddade eller hotade arter. Underhållsarbeten kommer att föregås av samråd med Länsstyrelsen om naturmiljön väsentligen kan komma att ändras. De eventuella tillstånd som behövs kommer att sökas och erhållas innan arbete påbörjas. Vad som framkommer i samrådet med Länsstyrelsen, t.ex. eventuella skyddsåtgärder, styr när och hur röjningsåtgärder och andra underhållsåtgärder ska genomföras. Vilka skyddsåtgärder som är aktuella att vidta beror på vilken ledningssträcka som åtgärden avser, åtgärdens art och omfattning samt tidpunkt för åtgärdens genomförande m.m. sid 33/66

34 5 Beskrivning av berörda intressen samt konsekvensbedömning avseende huvudalternativet Inledningsvis har kartstudier och fältbesök genomförts för att identifiera intressen som berörs av den framtagna sträckningen. Detta har kompletterats med en naturvärdes- och fågelinventering. Information om intressen har också framkommit från genomförda samråd samt vindkraftanläggningarnas miljökonsekvensbeskrivningar, vilka använts som underlag. Likaså har visst kompletterande underlag från vindkraftprojektören, bland annat spelflyktsinventering för örn, använts som bakgrundsinformation under föreliggande tillståndsprocess. Intresseområden har inhämtats digitalt från Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. Information om bebyggelse har hämtats från fastighetskartan och information om planer har inhämtats från Sollefteå kommun. 5.1 Landskapsbild Intressebeskrivning Omgivande landskap är relativt kuperat och skogsbevuxet med inslag av våtmarker och sjöar. Längs Fjällsjöälven finns, framförallt på den västra sidan, odlad och annan öppen mark samt bebyggelse Skadeförebyggande åtgärder Ledningen kommer i den förordade sträckningen att, längs vissa sträckor, samlokaliseras med befintliga stamnätsledningar. Då stamnätsledningarna är större, med en bredare ledningsgata samt högre och kraftigare stolpar, kommer en 130 kv-ledning att te sig mindre i förhållande. Det samlade synintrycket blir också mindre vid samlokalisering än om en fristående ledningsgata hade behövts som följd av att den samlade ledningsgatans bredd blir mindre än summan av bredden för två fristående ledningsgator. Ca 3,5 km av den förordade sträckningen är samlokaliserad med 400 kv-ledningar. Justeringen av sträckningen som beskrivits under avsnitt syftade huvudsakligen till att undvika fragmentering av mindre skogsskiften men motiveras också delvis av att ledningen hamnar längre från bebyggelse och därmed i någon mån minskar konsekvenserna på landskapsbilden eftersom färre människor därmed kan förväntas se ledningen. Den aktuella ledningen ska ansluta vindkraftanläggningarna Ranasjöhöjden och Flakaberget. Från Flakaberget kommer även effekten från den planerade vindkraftanläggningen Salsjön att tas upp på ledningen in mot Betåsen. Därmed blir den samlade påverkan på landskapsbilden väsentligt mindre än om alla tre vindkraftanläggningarna skulle ha varsin separat ledning till Betåsen. sid 34/66

35 5.1.3 Konsekvensbedömning En kraftlednings påverkan på landskapsbilden varierar beroende på tekniskt utförande och landskapets beskaffenheter. Genom skogsmark måste en cirka meter bred ledningsgata avverkas för luftledning. Beroende på trädhöjd och hur kuperat området är kan påverkan på landskapsbilden variera. Är omgivande träd höga syns knappt ledningsgatan förrän du promenerar in i den. Är landskapet kuperat och erbjuder punkter med god utsikt kommer ledningsgatan att synas tydligare. En ledning byggd med vertikalt orienterade faslinor är högre än motsvarande ledning byggd med horisontellt orienterade faslinor. Därför blir påverkan på landskapsbilden större om en stolpe med vertikalt orienterade faslinor används. I skog är dock vanligen sikten inte särskilt god varför skillnaden i praktiken ofta blir ganska liten i skogslandskap. Förändringar inom ramen för skogsbruket, såsom avverkning i produktionsskog, timmerställningar, gallringar eller anläggande av stickvägar kan snabbt ändra hur ledningen uppfattas i landskapet och dess visuella påverkan. I öppnare terräng, som till exempel intill myrmark eller jordbruksmark, kommer en luftledning att synas väl. I områden där ledningen går i anslutning till befintlig infrastruktur som vägar eller befintliga kraftledningar behövs, som beskrivits i avsnitt 4.3.1, inte en lika bred ledningsgata och således blir förändringen av landskapsbilden inte lika påtaglig, även om den kommer att synas. Inverkan i landskapet blir något större vid stolpplaceringarna än i spannen. Valet av stolptyp har också viss inverkan på påverkan på landskapsbilden då stålstolpar kan uppfattas som mer industriella än trästolpar. Mest påtagligt kommer landskapsbilden att påverkas i områden som tidigare inte varit påverkade och där ingen samordning med befintlig infrastruktur är möjlig. Den största påverkan på landskapsbilden förutses vid övergången av Fjällsjöälven och sannolikt är det också vid övergången och strax intill som fler människor kommer att se ledningen då det finns bostadsbebyggelse i det området. Sammantaget bedöms påverkan på landskapsbilden bli begränsad då den förordade sträckningen huvudsakligen löper genom skogsmark och då relativt lång sträcka är samlokaliserad med befintliga ledningar. 5.2 Markanvändning, bebyggelse och planer Intressebeskrivning Markanvändningen inom utredningsområdet består i huvudsak av skogsbruk. Längs den västra sidan på Fjällsjöälven finns även odlad mark och förhållandevis gles bostadsbebyggelse. Rennäring kan förekomma inom hela utredningsområdet, se även avsnitt 5.8 för närmare beskrivning. Sollefteå kommun antog under hösten 2017 en ny översiktsplan. Inga konflikter med översiktsplanen har identifierats. Varken områdesbestämmelser eller detaljplaner berörs. sid 35/66

36 5.2.2 Skadeförebyggande åtgärder En viktig skyddsåtgärd som vidtagits är att placera ledningen långt i från bebyggelse. Då bebyggelsen längs Fjällsjöälvens västra sida är tämligen utspridd finns ingen möjlighet att passera älven och hålla mycket stora avstånd till bebyggelse men den sträckning som valts som det förordade huvudalternativet håller ändå som minst 140 meter till bostadsbebyggelse. Anläggande av en ledningsgata genom skog kan dela skogsskiften i mindre delar. Om delarna blir för små kan de bli svåra att bruka rationellt. Därför har den förordade sträckningen anpassats på vissa sträckor, framförallt strax väster om bebyggelsen vid Fjällsjöälven, för att inte ge upphov till fragmentering i för små skiften. Hänsyn har också tagits väster om Betåsen till en markägares önskemål att inte förlägga ledningen på den södra sidan om stamnätsledningen eftersom skogen söder om ledningen var äldre och mer välskött än skogen norr om ledningen. Genom att samförlägga den planerade ledningen med befintlig 400 kv stamnätsledning för den del av sträckan då detta är möjligt kan den ianspråktagna markytan minskas eftersom den samlade ledningsgatans bredd blir mindre än summan av bredden på två separata ledningsgator, vilket beskrivits under avsnitt Konsekvensbedömning Luftledningen kräver en trädsäker ledningsgata. Detta sker genom att cirka 15 till 20 meter på vardera sidan om ledningen hålls fri från högre vegetation. Dessutom fälls höga träd utanför detta område om de vid fall kan skada ledningen, se Figur 7. Ledningsgatan tar mark i anspråk och förändrar den pågående markanvändningen. En stolptyp med vertikalt orienterade faslinor ger en smalare gata, vilket således minskar ytan som tas i anspråk. En enbent stolptyp kräver emellertid stagning åt fyra håll vilket ger upphov till ett hinder i ledningsgatan. Sett i relation till den totala mängden skogsmark är den ianspråktagna marken i stort försumbar. För enskilda fastigheter kan påverkan emellertid bli betydande även om E.ON, som ovan nämnts, undviker att fragmentera mindre fastigheter i möjligaste mån. Över öppen mark och odlingsmark behövs inte en gata av samma bredd som genom skogsmark då inga träd kan inverka på leveranssäkerheten. Dock tar stolparna visst markutrymme i anspråk och möjligheterna till byggnation kan minska till följd av de säkerhetsbestämmelser som måste iakttas i ledningens närhet. Sammantaget bedöms påverkan på markanvändning och bebyggelse bli begränsad. 5.3 Natur- och vattenmiljö Intressebeskrivning Längs Fjällsjöälven finns ett naturvårdsobjekt, Fjällsjöälvsåsen, med flera delområden inom utredningsområdet. Förordat sträckningsalternativ passerar strax norr om ett av dessa sid 36/66

37

38 Den förordade sträckningen passerar också närheten av objekt 30a och 30b, båda bedömda som klass 3 vid inventeringen. Objekt 30a utgörs av en blåbärsgranskog med vissa element av död ved och naturvårdsarterna garnlav (NT) revlummer, tretåig hackspett (NT) och sidensvans. Den förordade sträckningen viker av söderut här och avståndet till naturvårdsobjektet är ca 120 m. Objekt 30b är ett fuktstråk med en naturlig bäck och löper huvudsakligen i nord-sydlig riktning. Naturvårdsarten Jungfru Marie nycklar, vilken är skyddad enligt artskyddsförordningen, har identifierats i området. Avståndet mellan objekt 30b och den förordade sträckningen är ca 140 m. Objekt 31 beskrivs i naturvärdesinventeringen som en hällmarkstallskog med spår av tidigare brand. Avståndet till objektet är ca 180 m. En knapp km öster om övergången över Fjällsjöälven ligger två objekt identifierade under naturvärdesinventeringen, objekt 51 och 53. Objekt 51 är en sumpskog och objekt 53 är en större myr. Båda har givits naturvärdesklass 2. Objekt 53 är tillräckligt smalt för att ledningen ska kunna dras över myren utan att några stolpar krävs inom myren. I området finns flera orkidéer och lummerväxter, vilka båda är skyddade enligt artskyddsförordningen. Vid objekt 51 bedöms att de justeringar av stolpplaceringar, som kan göras inom ramen för detaljprojekteringen, kommer möjliggöra att området inte påverkas. Ca 1 km sydväst om station Betåsen finns ett område (59) med naturvärdesklass 3. Området består av likåldrig granskog med inslag av död ved. Ett flertal naturvårdsarter har observerats inom området. Bland annat har ormvråk ett bo i området. Den förordade sträckningen ligger i den östra kanten på området, parallellt med stamnätsledningen. Med anledning av att det förordade alternativet går i områdets ytterkant och där redan har skett en påverkan till följd av stamnätsledningens placering, bedöms påverkan som måttlig. Vanlig mattlummer, vilken är skyddade enligt artskyddsförordningen, växer i kraftledningsgatan på den befintliga stamnätsledningen. Övriga naturvårdsarter som påträffades vid objekt 59 är stuplav, garnlav (NT), vanlig mattlummer och revlummer. I visas Figur 16 nedan visas de områden med förhöjda naturvärden som identifierades kring den östra delen av det förordade huvudalternativet. sid 38/66

39

40 Objekt 69, en mycket smal och delvis underjordisk bäck som bedömts ha naturvärdesklass 3 vid inventeringen, passeras också av ledningen. Bäcken har ungskog ända in till kanten. Spår av den skyddsvärda arten utter, vilken är upptagen i Bilaga 2 till habitatsdirektivet, har identifierats på två platser inom utredningsområdet. Ett av dessa områden, 57a, passeras av den förordade sträckningen. Objekt 57a är en naturlig skogsbäck som givits en preliminär bedömning som naturvärdesklass 2. Fåglar I samband med naturvärdesinventeringen genomfördes också en fågelinventering. Under fågelinventeringen observerades ett knappt 70-tal arter varav 10 är upptagna på den nationella rödlistan. De rödlistade arter som noterades var bivråk (NT), storspov (NT), gråtrut (VU), spillkråka (NT), tretåig hackspett (NT), ängspiplärka (NT), kungsfågel (VU), buskskvätta (NT), stare (VU) och gulsparv (VU). Samtliga fågelarter omfattas av fridlysning i enlighet med vad som framgår av 4 artskyddsförordningen (2007:845). Under inventeringen noterades skogshönsen järpe, dalripa, tjäder och orre. Den enda tjäderspelplasten som säkert identifierades ligger inte i något av de stråk som varit aktuella i projektet. Vid sumpskogen som utgör objekt 51, som den förordade sträckningen tangerar, finns dock en eventuell spelplats. Alternativt används området frekvent som ruvnings- och uppväxtområde. Under inventeringen gjordes boplatsfynd av ormvråk och tornfalk. Både ormvråken och tornfalken bedöms enligt rödlistebedömningen från 2015 som livskraftiga med en ökande population. Av övriga rovfåglar noterades duvhök, bivråk och fjällvråk men enbart förbiflygande enstaka individer. Inga observationer av revirhävdande fåglar eller bon gjordes. Inga observationer av ugglor, örn eller fiskgjuse gjordes heller under inventeringen. Avsaknaden av gamla tallar som kan utgöra lämpliga boträd för stora rovfåglar saknas i stora delar av området på grund av ett, under lång tid, intensivt skogsbruk. För vindkraftprojekten Ranasjöhöjden och Flakaberget har en riktad örninventering genomförts under sammanlagt fem dagar i mars Inga örnar noterades under den inventeringen. Tidigare har även häckfågelinventeringar gjorts vid Ranasjöhöjdens och Flakabergets vindkraftområden. Slutsatserna från dessa är att närområdets produktionsskogar inte ger många möjligheter för krävande fågelarter att etablera sig och att ungskogarna i området bjuder på en trivial tättingfauna. Dominerade arter var bofink, lövsångare, trädpiplärka, grönsiska, taltrast och rödstjärt. Av skyddsvärda arter påträffades lavskrika och tretåig hackspett. De till bilaga 1 i fågeldirektivet hörande orre, tjäder, spillkråka och grönbena påträffades också i området. Vid Flakaberget var det framförallt tjärnarna vid Moflobodarna som kunde besitta betydelse för undersökta fåglar. sid 40/66

41 5.3.2 Skadeförebyggande åtgärder I strandzonerna vid passagen över Fjällsjöälven kommer lågväxande vegetation att sparas. Det är viktigt att inte älven påverkas genom att körning i strandzonen leder till att material rasar ner i älven. Därför kommer vid detaljprojekteringen en bedömning att göras om körning kan göras för att avverka de träd som behöver tas ner eller om de behöver tas ner motormanuellt. Objekt 53 bedöms kunna passeras utan ingrepp då det är tillräckligt smalt för att passeras med ett ledningsspann så att stolparna kan stå utanför området. Körning inom området kommer i möjligaste mån att undvikas. Om körning inte kan undvikas kommer förstärkt hänsyn tas med användande av körplåtar eller motsvarande i syfte att undvika körskador. I område 60 kan värdet passeras utan att någon stolpplacering görs inom området vilket gör att lågor med rödlistade arter i stor utsträckning kan lämnas opåverkade. Körning inom området kommer att minimeras. Om det är möjligt med hänsyn till förruttnelse och om tillstånd kan erhållas från markägaren flyttas de lågor som inte kan lämnas opåverkade utanför ledningsgatan. Vidare kan träd som behöver avverkas inom området fällas motormanuellt för att undvika körning inom området och träden lämnas, om överenskommelse kan träffas med markägaren, som död ved i området. Högstubbar kan också ställas i högre grad än skogsvårdslagens krav under förutsättning att markägare och Skogsstyrelsen tillåter detta. Utterspåren som indikerar förekomst av nämnda art vid Stormobäcken i objekt 57a, mellan objekt 59 och 60, ger skäl att ta förstärkt hänsyn. Därför sparas lågväxande vegetation vid bäcken. Körning i bäcken kommer inte att utföras utan tillfällig bro eller liknande kommer att användas för att korsa bäcken. Ett ormvråksbo har lokaliserats ca 100 meter från det förordade huvudalternativet på en sträcka där det löper parallellt med befintlig ledning. Ormvråken har i senaste bedömningen för rödlistning bedömts som livskraftig och har enligt Artdatabanken en stigande population. Några skyddsåtgärder med anledning av bofyndet anses inte relevanta. En skyddsåtgärd som kan användas för att minska risken för kollision av fåglar är att sätta upp fågelavvisare. Generella riktlinjer om vilka sträckor som bör förses med fågelavvisare är svåra att fastställa, men vissa artoberoende tumregler kan tillämpas vid bedömning huruvida märkning av linjer bör ske: Linjedragningar som korsar stora ledlinjer där fåglar sträcker såsom älvar, trånga dalgångar eller vissa sund. Dock visar flera studier visar att fåglar undviker även ledningar som korsar sådana linjer. Exempelvis en stor studie om överflygande rovfåglar från Harness & Dwyer Rastlokaler som nyttjas under fågelsträcket där större fågelkoncentrationer ansamlas under begränsad tid. Det kan gälla s.k. kända fågelsjöar och platser för rastande gäss och svanar. sid 41/66

42 Häckningsområden med särskilt mycket fågel. Typiska områden som attraherar mycket fåglar är näringsrika sjöar, ofta grunda. I dessa miljöer finns också förutsättningar för ett flertal rovfåglar. Dålig sikt ökar risken för kollisioner. Landskap som ofta är disiga eller dimmiga över exempelvis våtmarker och jordbrukslandskap i lågpunkter bedöms medföra högre kollisionsrisk. Större, blöta myrar med inslag av gölar är en myrtyp som kan vara fågelrik. Här kan förutom vadare även änder och sångsvan återfinnas. Skydd i form av videsnår ökar möjligheten för gäss, t ex sädgås. Korsning av lokala flyttstråk mellan olika funktionsområden, dvs. om ledningen planeras mellan ett häckningsområde och födosöksområde lokalt. Ett exempel kan vara en större lugnflytande bäck med bredare strandbård av starr eller vide, t ex gamla myrslåttermarker kan attrahera sångsvan samt sädgås och utgöra födosöksområden för rovfåglar som kan förflytta sig längs bäckens riktning. Tranor, häger och måsfåglar uppges vara arter som företar sig förflyttningar i gryning och skymning mellan födosöksområden och viloplatser Enligt Birdlifes policy förespråkas fågelavvisare på sträckningar där det är hög frekvens av rastande/migrerande fåglar samt vid häckningsplatser för särskilt utsatta arter. Det finns inga kända platser för speciell förekomst av rastande/migrerande fåglar längs ledningsdragningen. Rovfågel förekommer men då mer allmänt vilket inte anses vara en tillräcklig grund för att sätta upp fågelavvisare på sträckan. Genomförd inventering har inte indikerat att den förordade ledningssträckningen berör några områden av väsentlig betydelse för fågellivet. Således är det för den aktuella ledningen endast korsning av ledlinjer, i fallet här specifikt korsningen av Fjällsjöälven och omgivande dalgång, som kan anses uppfylla ovanstående kriterier. Vid korsningen av Fjällsjöälven bedömer således E.ON det motiverat att förse ledningen med fågelavvisare av typen Firefly eller motsvarande. Mot bakgrund av vad inventeringen visar och det faktum att de boplatsfynd som gjorts tillhör arter av livskraftiga populationer, görs bedömningen att någon betydande påverkan inte väntas och att några andra skyddsåtgärder än ovan nämnda fågelavvisare inte är motiverade Konsekvensbedömning Den planerade ledningen ger en permanent påverkan till följd av den bestående ledningsgata som krävs för att ledningen ska vara trädsäker. Längs delar av sträckan har redan en fragmentering skett till följd av den befintliga 400 kv stamnätsledningen. Där ledningen går genom hittills oexploaterad terräng kan påverkan väntas bli större. På sikt kommer en ny typ av biotop utvecklas i den röjda gatan. I kraftledningsgator trivs växtoch djurarter som gynnas av hävdade marker, fjärilar och småfåglar till exempel. sid 42/66

43 Den förordade sträckningen dras huvudsakligen genom produktionsskog med låga naturvärden. Den enda stolpplaceringen inom område med förhöjda naturvärden är inom område 59, vilket har bedömts som den lägsta av de förhöjda naturvärdesklasserna, naturvärdesklass 3, dvs påtagligt naturvärde. De sumpskogar och mossar som finns längs sträckningen kan passeras utan att stolpar placeras inom objekten. Det mycket höga naturvärde som identifierats som objekt 60 kommer att påverkas av ledningen i så mån att den existerade ledningsgatan omedelbart söder/öster om området måste breddas. Hur stor breddningen blir kan inte avgöras exakt före detaljprojekteringen men bedöms bli ca 15 till 20 meter. Längden på ledningen vid objekt 60 är ca 120 meter. En yta på ca 0,2 hektar påverkas således. Denna påverkan har vägts mot de fördelar som parallellförläggningen med den befintliga ledningen ger i form av minskat markintrång och minskad påverkan på landskapsbilden. E.ON:s slutsats är att fördelarna med att kunna förlägga ledningen parallellt med stamnätsledningen överväger om skadeförebyggande åtgärder som beskrivits i avsnitt ovan genomförs. En bedömning kommer att göras i samband med detaljprojektering av huruvida behov av artskyddsdispens föreligger för de orkidéer och lummerväxter som finns i objekt 53 respektive lummerväxter i objekt 59 och 60. Det finns sannolikt möjlighet att helt undvika påverkan genom noggrann detaljprojektering och genom användning av anpassade arbetsmetoder. De avstånd mellan faserna och mellan ledande och jordade anläggningsdelar som används på 130 kv ledningar ger enligt E.ON:s erfarenhet inga risker för strömgenomgång beträffande fåglar. Fåglar kan emellertid kollidera med faslinor och/eller topplinor. Det finns även en generell uppfattning att fler linor i vertikal ledd skulle utgöra större risk. Det finns dock ingen forskning som tydligt pekar på det. Enligt Avian Power Line Interaction Committee 2012 menar dom att det intuitivt kan tyckas stämma men att det finns för få studier för att dra dessa slutsatser: Line configuration phase conductors aligned vertically or horizontally, and the number of conductors is a collision factor that intuitively makes sense, but there are too few studies to draw conclusions. Det finns enligt E.ON endast en jämförande studie vad gäller vertikala linor, Bevanger K Det gällde en studie i Norge där man studerade ripor. I studien tog man bort en jordlina/neutralledare som hängde 1,5 meter under faslinorna på en ledning med lägre spänning. Resultatet pekade på lägre kollisionsfrekvens än med linan. Detta gällde alltså ripor i ett subalpint landskap. Huruvida det verkligen var antalet nivåer i vertikal ledd som medförde minskningen eller att neutrallinan var tunnare eller att den hängde lägre och därmed närmare ripornas flygmönster säger studien inget om. I en spansk studie (Janss & Ferrer, 1998) jämförde man tre olika ledningar, en 380 kv med tre vertikala faslinenivåer och topplinor, en 132 kv ledning med en vertikal nivå för faslinor och ingen topplina och en 13 kv ledning med en vertikal nivå och ingen topplina. De tre ledningarna fanns i olika habitat och olika landskap. Här såg man ingen signifikant skillnad i dödsantal. Det bör poängteras att syftet med studien var att studera effekt av hindermarkeringar. En syntessammanställning från 2018 anger också andra studier i Portugal där man inte sett sid 43/66

44

45

46 Den frivilliga arkeologiska utredningens slutsats är att mot bakgrund av utredningsområdets karaktär bedöms kraftledningens påverkan på kulturmiljön som ringa. Resultaten från utredningen tyder på att stolpplaceringar kan undvikas inom och i den omedelbara närheten av kulturhistoriska lämningar. Utredningsområdet för den arkeologiska undersökningen omfattade inte hela utredningsområdet för kraftledningen utan koncentrerades på den del där Länsstyrelsen anser att det var befogat. Kraftledningens påverkan på kulturmiljön längs hela den föreslagna sträckningen bedöms därför som ringa. 5.5 Friluftsliv Intressebeskrivning Ledningen löper mestadels genom obebyggd skogsmark men även över älvdalen vid Fjällsjöälven där bostadsbebyggelse finns. Någon djupare information om hur området nyttjas för friluftsändamål har inte framkommit men Jägareförbundet Mitt har yttrat sig i både stråk- och sträckningssamråd. Det har inte heller framkommit några uppgifter som fasta skid- eller skoterleder inom området. Det är emellertid rimligt att anta att området nyttjas för jakt, svamp- och bärplockning, skoteråkning, skidåkning, promenader mm Skadeförebyggande åtgärder För att undvika att skapa hinder för rörligheten och därmed friluftslivet i området kommer inte ris och avverkningsrester att lämnas på leder, stigar eller mindre vägar Konsekvensbedömning Friluftslivet bör kunna fortsätta i princip i opåverkad omfattning och utsträckning. Påverkan kan lokalt bli större då svamplokaler kan försvinna, viltets vägar kan bli annorlunda, en viss ökning av viltfodertillgången kan förväntas etc. men sammantaget bedöms påverkan på friluftslivet bli obetydlig. 5.6 Infrastruktur Intressebeskrivning Utredningsområdet består till stora delar av skogsmark med relativt få skogsbilvägar. Ingen väg eller järnväg utpekad som riksintresse kommunikation finns inom utredningsområdet. Den förordade sträckningen, liksom övriga kombinationer av stråk/sträckningar som varit föremål för samråd passerar en jämförelsevis större väg, väg 975, som löper mer eller mindre parallellt med Fjällsjöälven i det aktuella området. Ett antal kraftledningar, såväl stamnäts- som lokalnätsledningar, finns inom utredningsområdet. sid 46/66

47 5.6.2 Skadeförebyggande åtgärder Trafikverket, vilka varit del av samrådet, har inkommit med riktlinjer för hur påverkan på vägnätet skall hållas på acceptabel nivå. SvK, vilka ansvarar för det svenska stamnätet, har också inkommit med riktlinjer under samrådet. E.ON avser följa både Trafikverkets och SvKs riktlinjer. Avtal träffas i förekommande fall. E.ON har inhämtat underlag från SvK gällande deras ledningar CL3 och CL4 för att kunna bestämma den mest lämpliga platsen för att korsa ledningen CL3 strax väster om Betåsen Konsekvensbedömning Påverkan på infrastrukturen kring den förordade sträckningen bedöms som obetydlig. 5.7 Elektromagnetiska fält Intressebeskrivning Elektriska och magnetiska fält Elektriska och magnetiska fält uppkommer när el produceras, transporteras och förbrukas. Elektriska och magnetiska fält finns överallt i vår miljö, både ute i samhället och i våra hem, och härstammar bl.a. från elapparater och kraftledningar. Magnetfält mäts i mikrotesla (μt). Fälten alstras av strömmen i en kraftledning och varierar med storleken på strömmen, samt även spänningsnivån och faslinornas konfigurering. Magnetfält avtar normalt med kvadraten på avståndet från ledningen. Till skillnad mot elektriska fält så avskärmas inte magnetfält av byggnader och kan således påverka miljöer där människor vistas och därmed även människors hälsa. Magnetfält och hälsoeffekter Trots omfattande internationell forskning saknas idag entydiga resultat som påvisar ett samband mellan exponering av magnetfält och negativa hälsoeffekter. Med bakgrund i detta har svenska myndigheter inte kunnat fastställa några gränsvärden eller skyddsavstånd för allmänhetens exponering för magnetfält. Ansvariga myndigheter rekommenderar dock en viss försiktighet vid samhällsplanering och exploatering, såtillvida detta kan göras till rimliga kostnader. Magnetfält från aktuell ledning Magnetfälten från aktuell ledning har beräknats utifrån årsmedelströmlasten för ledningen och ger således ett genomsnittligt värde på magnetfälten från ledningen över året. Vid beräkningarna har olika effekt och därmed strömstyrka använts för de två sträckorna Ranasjöhöjden Flakaberget respektive Flakaberget Betåsen eftersom även effekten från Salsjöns och Flakabergets vindkraftanläggningar kommer att tillkomma på den senare av sträckningarna. Magnetfälten har beräknats 1 meter över markytan. Parallellgående ledningar har inkluderats i beräkningen, se Figur 19. sid 47/66

48 Figur 18, Magnetfältsberäkning för sträckan mellan Ranasjöhöjden och Flakaberget. sid 48/66

49 Figur 19, Magnetfältsberäkning för sträckan mellan Flakaberget och Betåsen (heldragen linje). På denna sträcka går ledningen parallellt med SVK:s 400 kv ledning, vars magnetfält också har beräknats (prickad linje). Även det totala magnetfältet framgår av diagrammet (tjock heldragen linje) sid 49/66

50 På sträckan mellan Ranasjöhöjden och Flakaberget uppgår magnetfältet till 0,4 μt på ca 25 meters avstånd, se Figur 18. På sträckan mellan Flakaberget och Betåsen har även magnetfältet från SvK:s 400 kv stamnätsledning inkluderats. Beräkningen visar att det totala magnetfältet uppgår till ca 0,4 μt på drygt 70 respektive ca 125 meters avstånd (magnetfältet varierar beroende på vilken sida av E.ON:s planerade ledning man befinner sig), se Figur 19. Avståndet till närmsta bostadshus är ca 130 meter från ledningen mellan Ranasjöhöjden och Flakaberget. Genomförda beräkningar påvisar att magnetfälten understiger 0,02 μt på det avståndet. För delsträckan mellan Flakaberget och Betåsen, där parallellgång sker, finns inga bostadshus på mindre än 500 meters avstånd Skadeförebyggande åtgärder Under processens gång har hänsyn tagits till befintlig bebyggelse. Bebyggelsen kring det förordade alternativet är gles och inga bostadshus har identifierats på ett avstånd närmare än 130 meter från ledningen. Inga ytterligare skadeförebyggande åtgärder bedöms nödvändiga och föreliggande magnetfältsnivåer bedöms inte heller ge upphov till oro Konsekvensbedömning Med bakgrund av ovanstående bedöms de magnetiska fälten från aktuell ledning sammantaget ge upphov till obetydliga konsekvenser för människors hälsa och miljö. 5.8 Rennäring Intressebeskrivning I de norra delarna av utredningsområdet finns ett utpekat område för riksintresse för rennäringen. Området täcker stora delar av de avfärdade stråkalternativen 1, 15 och 16 samt hela de avfärdade stråken 2 och 3. Dessutom täcker området de nordöstra delarna av stråk 4. Förutom det som riksintresse utpekade området inryms hela det ursprungliga utredningsområdet inom Ohredahke samebys område för vinterbete. Området visas tillsammans med stråkalternativen och förordat huvudalternativ i Figur 20. I vilken mån renbete verkligen bedrivs inom området är inte känt men sannolikt nyttjas det periodvis i stor utsträckning. Inga kärnområden, flyttleder eller kalvningsland berörs. sid 50/66

51 Figur 20, Riksintresse rennäring Skadeförebyggande åtgärder Ohredahke sameby har inte besvarat samrådsförfrågan men Sametinget har påpekat att de nordligare stråken var mindre lämpliga ur rennäringssynpunkt. Synpunkterna från Sametinget var starkt bidragande till att de nordliga stråken avfärdades. Den förändring av rörelsemönster hos renar som ibland kan bli fallet vid anläggandet av en ny ledningsgata bör minska i omfattning i och med den samlokalisering av den planerade ledningen med befintliga ledningar såsom är fallet mellan Flakaberget och Betåsen. Inför avverkning och byggskede informeras berörd sameby för att inhämta information om någon renbetesgrupp kommer uppehålla sig inom anläggningsområdet aktuell vinter. Om möjligt anpassas utförandet efter tiderna Konsekvensbedömning Den största påverkan av en kraftledning på rennäringen uppstår under byggfasen. Under denna fas ökar den mänskliga aktiviteten liksom användandet av maskiner och fordon. En syntesrapport har upprättats i Norge av Strand et al 2017 som granskat slutsatser och kunskapsläge för hur framförallt vindkraft, men även kraftledningar, påverkar vild- och tamren. Rapporten är även publicerad på svenska inom kunskapsprogrammet Vindval sid 51/66

52 2018. De har funnit belägg för att mänsklig aktivitet kan medföra ett undvikande beteende och förändringar i rörelsemönster hos renarna. Undvikandebeteendet och förändringar i rörelsemönster kan i sin tur leda till förlust av betesområde och till merarbete för renskötare. Om området inte nyttjas under tiden anläggningsarbeten sker bedöms påverkan bli obetydlig medan den kan bli måttlig om området nyttjas för rendrift under anläggningsfasen. Strand et al 2017 har också funnit att det finns studier som visar att kraftledningar under driftfasen inte påverkar renar men att det även finns studier som ger belägg för att rörelsemönster kan förändras. Det finns också indikationer på att renar påverkas negativt av UV-ljus från kraftledningar i drift, speciellt vintertid eftersom renarna har bättre förmåga att se UV-ljus under vintern. Strand et al anger emellertid att detta fenomen uppträder vid spänningar över 320 kv. I den svenska rapporten anges 300 kv som nedre gräns, dvs väsentligt högre än de 130 kv som den planerade ledningen är avsedd för. Som regel medför inte en kraftledning i driftfasen någon större ökning av mänsklig aktivitet då övervakning sker på distans. Det område som är relevant här ur rennäringsperspektiv är vinterbete och under vintern sker sällan skogliga underhållsåtgärder på ledningsgatan. Om skogligt underhåll trots detta behöver utföras på vintern, exempelvis för att tjäle fordras, kan detta koordineras med rennäringen för att hitta lämplig tidpunkt då området inte nyttjas eller annan lämplig skadeförebyggande åtgärd sättas in. Då plogade vägar kan leda till att renarna hellre rör sig på vägen än i djupare snö vid sidan av vägen bör det noteras att kraftledningsgatan inte plogas och av den anledningen inte ger upphov att renar skulle välja att följa ledningsgatan. Påverkan på rennäringen under driftfasen bedöms baserat på ovanstående som obetydliga. 5.9 Kumulativa effekter Intressebeskrivning Magnetfält från samlokaliserade ledningar har identifierats som en kumulativ effekt. Det totala magnetfältet som alstras av ledningarna tillsammans på respektive delsträcka har därför beräknats och redovisats i avsnitt 5.7. Ytterligare en kumulativ effekt från parallellgående luftledningar är att flera ledningar blir synliga i landskapet. Vidare kan som kumulativ effekt anses att det blir fler luftledningar i landskapet som kan utgöra hinder för framförallt fåglar. Rennäringen kan påverkas kumulativ av kraftledningen då även vindkraften tillkommer som påverkande faktor för näringen. Rennäringen bedriver verksamhet över mycket stora arealer och påverkan från enskilda åtgärder som i sig själva kan te sig ringa kan kumulativt med andra åtgärder bli mer betydande. sid 52/66

53 5.9.2 Skadeförebyggande åtgärder Konsekvensbedömning samt skadeförebyggande åtgärder gällande parallellgående ledningar med avseende på magnetfält redovisas i avsnitt 5.7. Beträffande påverkan på landskapsbilden så har den möjliga skadeförebyggande åtgärden att parallellförlägga ledningen med befintliga ledningar nyttjats där så varit möjligt. För rennäringen har inga skadeförebyggande åtgärder med avseende på kumulativa effekter identifierats än de som beskrivits under avsnitt Konsekvensbedömning I takt med att elnätsbolagen vädersäkrar sina nät sjunker antalet luftledningar, främst på lokalnäten. Energimarknadsinspektionens årsstatistik för 2016 visar att andelen markkabel år 2016 totalt sett var 66%. Av totalt mil kraftledningar så är mil markkabel och mil luftledning var andelen markkabel endast 53%. Vidare har andelen isolerade luftledningar ökat. Istället för att antalet luftledningar i landskapet ökar så blir det faktiskt mindre. Skälet till denna förändring har varit elbolagens arbete med att vädersäkra ledningsnätet, ett arbete som pågått sedan första halvan av 2000-talet. Slutsatsen är att det numera finns mindre antal luftledningar som inslag i landskapet samt mindre mängd luftledningar för fåglar att flyga på. Konsekvenser av kumulativa effekter på landskapsbild och fåglar bedöms därför som ringa. Under driftfasen, när påverkan på rennäringen från luftledningen bedömts som obetydlig, bedöms den kumulativa effekten på rennäringen som obetydlig. Det baserat på att rennäring fortsatt är möjligt att bedriva i området, att någon tydlig undvikandeeffekt från kraftledningar inte förutses och att relativt lång sträcka av ledningen planeras parallellt med en befintlig ledning. Det har inte framkommit någon information om att den befintliga ledningen ger upphov till undvikandeeffekter. Under anläggningsfasen kan en större påverkan på rennäringen förutses om byggnationen av vindkraftanläggningarna sammanfaller med byggnationen av kraftledningen och om området samtidigt nyttjas för renbete. sid 53/66

54 6 Beskrivning av berörda intressen samt konsekvensbedömning för jämfört alternativ Som jämförelse redovisas en motsvarande beskrivning som i föregående kapitel för sträckningskombinationen samt sträckningskombinationen enligt tidigare Figur Landskapsbild Intressebeskrivning Landskapsbilden för de alternativa sträckningarna skiljer sig inte nämnvärt från det förordade alternativet, omgivande landskap är relativt kuperat och skogsbevuxet med inslag av våtmarker och sjöar. Längs Fjällsjöälven finns, framförallt på den västra sidan, odlad och annan öppen mark samt bebyggelse Skadeförebyggande åtgärder Den skadeförebyggande åtgärd som är tänkbar för att minska påverkan på landskapsbilden är att parallellförlägga ledningen med befintliga ledningar. För de alternativa sträckningarna saknas emellertid sådana möjligheter varför inga skadeförebyggande åtgärder har kunnat identifieras. Om hänsyn tas även till anslutningen av Salsjöns vindkraftanläggning kan delsträckan Flakaberget-Betåsen ses som en skadeförebyggande åtgärd med avseende på landskapsbild eftersom även effekten från Salsjön tas upp vid stationen vid Flakaberget och således kan en separat ledning hela vägen mellan Salsjön och Betåsen undvikas. Detta är emellertid ingen förändring jämfört med det förordade huvudalternativet som också skall överföra effekten från Salsjöns vindkraftanläggning på sträckan Flakaberget Betåsen Konsekvensbedömning Konsekvenserna för de alternativa sträckningarna bedöms ur landskapsbildsperspektiv som tämligen likvärdiga med de för den förordade sträckningen. De är emellertid något större för sträckningsalternativ 14 eftersom detta inte nyttjar parallellgång med den befintliga stamnätsledningen på sträckan mellan Flakaberget och Betåsen. Sträckningsalternativ 3 bedöms ha något högre synlighet i samband med att de öppnare markerna väster om Fjällsjöälven passeras än vad det förordade alternativet har. 6.2 Markanvändning, bebyggelse och planer Intressebeskrivning Markanvändningen för de alternativa sträckningarna är i allt väsentligt samma som för det förordade alternativet, i huvudsak skogsbruk. Längs den västra sidan på Fjällsjöälven finns sid 54/66

55 även odlad mark och förhållandevis gles bostadsbebyggelse. Även de alternativa sträckningarna ligger inom område som används av rennäringen, se avsnitt 6.8. Den nyligen antagna översiktsplanen omfattar även de alternativa sträckningarna men inte heller här har några konflikter med översiktsplanen identifierats. Ej heller berörs de alternativa sträckningarna av områdesbestämmelser eller detaljplaner Skadeförebyggande åtgärder Den möjlighet att minska markintrånget genom att förlägga den planerade ledningen parallellt med befintliga ledningar och därmed minska den samlade ledningsgatans bredd som nyttjas i det förordade huvudalternativet saknas för de alternativa sträckningarna. Inga skadeförebyggande åtgärder har därför kunnat identifieras för de alternativa sträckningarna Konsekvensbedömning Mestadels löper de alternativa sträckningarna genom obanad terräng och har ingen möjlighet till parallellgång med befintliga ledningar. Den justering av sträckningsalternativ 3 och 4 som blev det förordade alternativet väster om Fjällsjöälven syftade bl.a. till att inte fragmentera mindre skogsskiften och därmed försvåra pågående markanvändning. Sträckningsalternativen 3 och 4 delar några fastigheter i små delar, vilka således skulle kunna bli svårare att bruka rationellt. Konsekvensen för de enskilda markägarna skulle i dessa fall kunna bli betydande. Samma skillnad i konsekvenser beroende på stolpval som för huvudalternativet uppstår, dvs. en bredare gata behövs vid horisontella faslinor medan enbenta stolpar kräver stag vilka utgör ett hinder i ledningsgatan. 6.3 Natur- och vattenmiljö Intressebeskrivning Den kommande beskrivningen av naturintressen är koncentrerade till de som finns i närheten av de alternativa sträckningarna. För en allmän beskrivning av de intressen som finns inom det ursprungliga utredningsområdet men inte berörs av de alternativa sträckningarna hänvisas till avsnitt Strax norr om den alternativa sträckningen 3 ligger tre områden, 30a, 30b och 31 vilka bedömts hålla klass 3 vid naturvärdesinventeringen. Objekt 30a, vilket utgörs av en blåbärsgranskog med vissa element av död ved samt naturvårdsarterna garnlav (NT) revlummer, tretåig hackspett (NT) och sidensvans. Avståndet till naturvårdsobjektet är ca 50 m. Objekt 30b är ett fuktstråk med en naturlig bäck löper och huvudsakligen i nordsydlig riktning, precis väster om objekt 30a. Naturvårdsarten Jungfru Marie nycklar, vilken är skyddad enligt artskyddsförordningen, har identifierats i området. Avståndet mellan objekt 30b och stråkalternativ 3 är ca 40m. Objekt 31 beskrivs i naturvärdesinventeringen som en hällmarkstallskog med spår av tidigare brand. Avståndet till objektet är ca 30 m. sid 55/66

56

57 gott om relativt gamla rikt hänglavsbeväxta granar. Förutom gran finns en del ytor med tall och björk. Bottenskiktet domineras av vitmossor medan fält- och buskskiktet är mer varierat. I fältskiktet förekommer hjortron, blåbär, olika gräs och diverse starrarter som utbreder sig i tuvområden, medan björksly och videbuskar dominerar i buskskiktet. Sträckningsalternativ 4 löper också söder/väster om objekt 53, en större myr med naturvärdesklass 2. Området hyser garnlav (NT), Jungfru Marie nycklar, ängsnycklar, korallrot, snip, rundsileshår dvärglummer och lopplummer. Avståndet mellan ledningen och naturvårdsobjektet är ca 20 m som kortast. Sträckningsalternativ 14 löper genom ett område (56) som i naturvärdesinventeringen bedömts som klass 3. Området är en barrblandskog på båda sidor av Stormobäcken, sydöst om Kilforsens kraftverk. Gran dominerar bland trädslagen men här finns även tall, björk, gråal och rönn. Naturvärdesarten kungsfågel (VU) observerades och gamla hackmärken från spillkråka (NT) noterades. Området visas tillsammans med de andra områdena med förhöjda naturvärden längs den östra delen av de alternativa sträckningarna i Figur 22 nedan. Den alternativa sträckningen 14 passerar precis norr om en naturlig skogsbäck delvis påverkad av skogsbruk. En stor andel död ved och döda träd ligger i bäcken som vid naturvärdesinventeringen fick objektsnummer 56 och bedömningen klass 3. Sträckningsalternativ 14 löper igenom samma naturvärdesområde (57a) som det förordade huvudalternativet, men längre norrut. Området är en naturlig skogsbäck som rinner genom flera skogsbestånd. Spår av utter (NT) noterades. Utter finns upptagen med beteckning N i bilaga 1 till artskyddsförordningen. sid 57/66

58