Att leva med social fobi

Transkript

1 EXAMENSARBETE Hösten 2009 Sektionen för Hälsa och Samhälle Omvårdnad Att leva med social fobi Författare Emelie Ohlson Marina Svensson Handledare Gabriella Nilsson Examinator Kerstin Samarasinghe

2 Att leva med social fobi Författare: Emelie Ohlson, Marina Svensson Handledare: Gabriella Nilsson Litteraturstudie Abstrakt Bakgrund: Social fobi är en sjukdom där personen har en irrationell rädsla för situationer där personen kan bli iakttagen och bedömd av andra. Rädslan kan vara så stark att det kan vara outhärdligt att vistas i samma rum som andra. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur det är att leva med social fobi. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie som baserades på femton kvantitativa artiklar och en självbiografisk bok. Artiklarna var publicerade efter år Enheter som svarade på syftet identifierades och sammanställdes till resultatet. Resultat: Personer med social fobi har en lägre livskvalitet. Personer med social fobi räds sociala interaktioner och anses utstråla mindre värme än andra personer. Under samtal upplever personer med social fobi ångest, de nedvärderar sitt eget uppförande då de är fokuserade på sitt eget uppträdande, vilket leder till en negativ självbild. Kognitivbeteendeterapi har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för att behandla social fobi. Slutsats: Livskvaliteten hos personer med social fobi är reducerad och självkänslan är ofta låg. Ångest uppstår vid social interaktion. KBT ger goda behandlingsresultat för personer med social fobi. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen bemöter personen med social fobi på ett positivt sätt för att främja relationen. Nyckelord: Social fobi, upplevelser, livskvalitet, självkänsla, social interaktion, terapi.

3 Living with social phobia Author: Emelie Ohlson, Marina Svensson Supervisor: Gabriella Nilsson Literature review Abstract Background: When suffering from social phobia people experience an irrational fear of being observed and judged by others. The fear can be so powerful that being in the same room with other people is unbearable. Aim: The aim of the study was to illustrate what it is like to live with social phobia. Methods: The study is a general literature study based on fifteen quantitative articles and one autobiography. Articles were published after the year of Unites responding to the aim were identified and assembled into a result. Results: Person with social phobia has a reduced quality of life. They fear social interaction and are perceived by others to emit less warmth than other people. During conversation persons with social phobia experiences anxiety, they underestimate their own performance when being excessively focused on their own behaviour. This leads to a negative self image. Cognitive behavioural therapy has shown to be an effective treatment of social phobia. Conclusion: The quality of life is reduced in social phobia and the self-esteem is often low. Social interactions result in anxiety. Cognitive behavioural therapy yields effective results for social phobia. Positive treatment from health care staff is of high relevance to promote the relationship. Keywords: Social phobia, experience, quality of life, social interaction, therapy, self esteem.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND...4 SYFTE...7 Specifika frågeställningar...7 METOD...7 Design...7 Urval...7 Datainsamling...8 Etiska överväganden...8 Genomförande...9 RESULTAT...10 Påverkan av livskvalitet...10 Reducerad självkänsla...13 Social interaktion...16 Sjukvårdsupplevelser...19 Kognitiv beteendeterapi...21 Sammanfattning...22 DISKUSSION...24 Metoddiskussion...24 Resultatdiskussion...26 Behandling...28 Mötet med sjukvården...29 Slutsats...31 REFERENSER...32 Bilaga 1 Sökschema för datorbaserad litteratursökning Bilaga 2 Artikelöversikt

5 BAKGRUND Risken att insjukna i social fobi är sju procent, med lika stor risk för män och kvinnor (Ottosson, 2004). Enligt Acarturk, de Graaf, van Straten, ten Have & Cuijpers (2008) söker personer med social fobi vård oftare än personer utan social fobi, både inom psykiatrin och primärvården, således kan personer med social fobi vara patienter som även sjuksköterskan utanför psykiatrisektorn kan komma att möta. Därmed har även allmänsjuksköterskan nytta av att besitta kunskap om social fobi för att kunna möta dessa patienter på ett värdigt och professionellt sätt. Ju fler förekommande sociala rädslor, det vill säga företeelser som personer med social fobi fruktar, ju oftare söker personen med social fobi hjälp (a.a.). Acarturk et al. (2008) skriver att den vanligaste rädslan vid social fobi är att prata inför publik, följt av en rädsla för att prata utan att ha något att säga eller med en risk för att låta dum. Det finns också en rädsla för att prata inför en mindre grupp, skriva medan andra ser på, äta och dricka offentligt och att använda offentliga toaletter. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan (DSM IV), som är en diagnoskatalog över psykiska sjukdomar, beskriver att situationer där personen kan bli iakttagen och bedömd av andra framkallar en ihållande och obefogad rädsla. Personen har en stark återkommande rädsla för sociala situationer som innebär att möta främlingar. Det finns en specifik rädsla för att visa tecken på nervositet eller uppföra sig på ett sätt som kan uppfattas generande eller förödmjukande för personen. Personen undviker den fruktade situationen eller uthärdar den svåra oro och ångest som medföljer. Antingen plågas patienten av tanken på att vara drabbad av fobin eller hindrar fobin personen från att uträtta sina dagliga rutiner och delta i sociala och arbetsrelaterade möten. För att få diagnosen social fobi skall symptomen inte vara relaterade till medicinering eller narkotikabruk (Psychnet-UK, 2009). Tecken på social fobi kan i vissa fall visa sig redan i småbarnsåldern (Ottosson, 2004). I sådana fall är barnen överdrivet blyga inför främmande människor och tar inte heller några sociala initiativ. Det är däremot vanligare att social fobi visar sig först under puberteten då det är viktigt för ungdomar att vara attraktiva och duktiga (a.a.). Bezerra de Menezes, Fontenelle & Versiani (2005) skriver i sin studie att över 75 % av deltagarna visade symptom på social fobi innan 18 års ålder. I nästintill alla fall kom symptomen smygande. Om en person under 4

6 18 år uppvisar symptom skall de ha förekommit i minst sex månader för att kunna klassificeras som social fobi (Psychnet-UK, 2009). Social fobi är till viss del ärftligt, cirka en tredjedel av fallen beror på arv medan cirka två tredjedelar beror på miljö och erfarenheter (Allgulander, 2008). Enligt Ottosson (2004) kan social fobi yttra sig genom att den drabbade personen fruktar att rodna vid tilltal eller då denne blir presenterad för en ny person. En rädsla för att darra på handen vid olika tillfällen föreligger också, exempelvis då den drabbade skall dricka kaffe, skriva sin underskrift eller betala i en butik. Personer med social fobi har även en ständig rädsla för att darra på rösten vid samtal, både med en eller flera personer. Den drabbades stora skräck är att bete sig på ett uppseendeväckande sätt (a.a.). Personer med social fobi har en varaktig fruktan för att uppträda på ett pinsamt eller förödmjukande sätt (Allgulander, 2008). Situationer som är speciellt obehagliga för personer med social fobi är inte teatrar, konserter, sportarenor och biografer, utan kafferep, danser, seminarier etcetera. Detta beror på att ångesten framkallas av situationer där personen kan bli iakttagen eller på något sätt hamna i rampljuset, som vid intimare tillställningar. Platser såsom biografer och sportarenor framkallar ingen ångest på grund av att personen kan vara anonym i den stora mängden människor (Ottosson, 2004). Det kan vara problematiskt att etablera en ny bekantskap, men trots den sociala ångesten är kontakten med familj och nära vänner oftast obesvärad (Ottosson, 2004). Personer med social fobi är fokuserade på sin ångest och föreställer sig skräckscenarier där den drabbade ser sig själv misslyckas. För att undgå misslyckande försöker den drabbade att undvika situationer där denne kan bli föremål för andras uppmärksamhet, något som ibland kan ha direkt motsatt effekt. Efter ett upplevt misslyckande ältas situationen om och om igen vilket leder till att personen får ett sämre utgångsläge i nästa situation som denne ställs inför (Allgulander, 2008). Även om personer med social fobi förstår att deras rädsla är obefogad, orsakar nästan alltid den fobiska stimulansen ångest, som i sin tur kan leda till en panikattack (Psychnet-UK, 2009). Utan behandling kan social fobi få stora konsekvenser för det dagliga livet (Allgulander, 2008). Allgulander (2008) berättar om en 29-årig kvinna som trots begåvning och viljan att 5

7 utbilda sig avstår på grund av att hon inte vågar. Istället söker hon sjukbidrag. För kvinnan upplevs det otänkbart att genomgå en gynekologisk undersökning för att få preventivmedel. Det var också otänkbart för henne att fotografera sig för ett identitetskort. Vidare skriver Allgulander (2008) om en snickare som inte samarbetar med arbetskamraterna på grund av social ångest. Han klarar inte heller att fika med kollegorna eller ta tillräckligt betalt för sitt arbete (a.a.). Valente (2002) beskriver att utan behandling finns en risk för att drabbade personer får en försämrad livskvalitet och får svårare att klara av sina dagliga göromål. I värsta fall kan social fobi leda till suicidtankar (a.a.). En behandlingsform som visat sig vara effektiv vid social fobi är kognitiv beteendeterapi (KBT) (Allgulander, 2008). Denna behandlingsform innebär träning av de sociala situationer som personen anser problematiska. Träningen kan ske individuellt eller i en grupp bestående av andra personer med social fobi. Personen kan sedan självständigt använda sig av de träningsmetoder som har lärts ut. Först tränas lättare sociala situationer såsom att sitta i fikarummet eller ringa till en myndighet. Senare övergår träningen till mer avancerade sociala situationer, exempelvis arbeten i grupp eller middagsbjudningar. Metoderna innebär också träning av initiativtagande. Ett exempel är att komma tidigt till fikarummet för att brygga kaffe till sina kollegor eller förbereda sig inför möten genom att föreställa sig vilka frågor som skulle kunna tas upp och därmed ha förberedda svar. Som komplement till kognitiv beteendeterapi kan vissa läkemedel ges för att förebygga ångest och nedstämdhet (Allgulander, 2008). Enligt socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor bör sjuksköterskan ha förmåga att möta patientens lidande och sjukdomsupplevelse och på ett lämpligt sätt försöka lindra detta (Socialstyrelsen, 2005). För att uppnå optimal delaktighet i vård och behandling skall sjuksköterskan i samråd med patient och närstående vägleda och fungera som stöd. Sjuksköterskan skall individuellt eller i grupp undervisa och informera patienten och eventuellt närstående. Sjuksköterskan skall även ta hänsyn till undervisningens struktur och innehåll. Att motivera till följsamhet i behandlingen är också ett av sjuksköterskans åligganden (a.a.). 6

8 Förhoppningen med studien var att bidra till en djupare förståelse hos sjuksköterskan för personer med social fobi. Om sjuksköterskan besitter den kunskapen har hon möjlighet att anpassa sitt bemötande för att uppnå ett gott och givande möte mellan sjuksköterska och patient. SYFTE Syftet var att belysa hur det är att leva med social fobi. Specifika frågeställningar Hur ser livskvaliteten ut hos personer med social fobi? Hur påverkas självkänslan av social fobi? Hur ser den sociala interaktionen ut för en person med social fobi? Hur upplevs sjukvården av personer med social fobi? Hur genomförs kognitiv beteendeterapi för personer med social fobi? METOD Design En allmän litteraturstudie baserad på tidigare empiriska studier genomfördes. Enligt Friberg (2006) har en allmän litteraturstudien till uppgift att skapa en översikt av det valda ämnets kunskapsläge. Innebörden av detta är att forskningsartiklar och rapporter med kvantitativ och kvalitativ ansats, som behandlar det valda ämnet studeras (a.a.). Urval Vetenskapliga artiklar som svarade på studiens syfte valdes ut. Funna artiklar granskades för att finna relevant och användbart material. Artiklarna kvalitetsgranskades i enlighet med Friberg (2006). 7

9 Utvalda artiklar baserades på empiriska studier och behandlade ämnet social fobi. Språkkriterier vid artikelsökningen var svenska, danska, norska och engelska. Artiklar vars urvalsgrupp innehöll personer under 18 år exkluderas då studien fokuserade på vuxnas erfarenhet av social fobi. Studien berörde både kvinnor och män med social fobi. Artiklar som var publicerade före år 1995 exkluderades. Gränsen sattes för att minska risken att bygga resultatet på förlegad forskning. Datainsamling Databaser som nyttjades var PsychInfo, PubMed, Springerlink, Cochrane Library och Cinahl för att hitta vetenskapliga artiklar. Tidskrifter så som Journal of Psychosocial Nursing and Mental Health Services, Journal of Constructivist Psychology och Journal of Advanced Nursing söktes igenom för att finna relevanta artiklar. Även originalartiklar från funna litteraturstudier granskades för att eventuellt finna empiriska studier däribland. Sökord som användes var social fobi, social phobia, social anxiety disorder, SAD, nursing, experience, patient, perspective, social, quality, quality of life, fobi, phobia, cop*, treatment, feel, disability, impair, impact life, living, life, qualitative, interaction, situations och meeting i varierande kombinationer. Booleska operatörer har använts. Etiska överväganden I enlighet med Forsman (2008) skall etisk ansökan godkännas för empiriska studier. Studierna i de utvalda artiklarna var godkända av en etisk kommitté. Informanterna som medverkade i studien gjorde detta på frivillig basis och de var informerade om att de när som helst hade rätt att avbryta studien om de så önskade (a.a.). Författarna till litteraturstudien hade inte träffat någon person som var drabbad av social fobi, därför hade författarna endast en obetydlig förförståelse. Det vi anade innan studiens genomförande var att personer med social fobi lever ett begränsat och enskilt liv på så vis att de inte kan röra sig i offentliga miljöer eller göra vad de önskar. 8

10 Genomförande Artiklar hittades genom sökningar i databaser och tidskrifter. Vid sökningen av artiklar gjordes första urvalet genom att läsa titel, nyckelord och abstrakt. Se bilaga 1. Genom manuell sökning hittades en självbiografisk bok vid namn Den inre stormen, skriven av Anne- Sofie Anson. Boken behandlade upplevelser av social fobi ur ett patientperspektiv. Analys De utvalda artiklarnas resultatdelar analyserades för att fastställa att de svarade på studiens syfte. Många artiklar fokuserade dock på behandling av social fobi. Dessa sorterades tillfälligt bort, men kom åter till användning då resultatet senare utökades med en behandlingsdel. Där sammanfattades och presenterades behandlingsartiklarna. I alla artiklar, bortsett från de artiklarna som berörde behandling, identifierades enheter som svarade på syftet. Dessa enheter skrevs över på separata papper. Där efter analyserades enheterna på så vis att de genomgicks och bearbetades upprepade gånger. Enheterna grupperades därmed kom tre huvudkategorier att bildas: Livskvalitetspåverkan, Påverkan av självkänsla och Social interaktion. Efter att syftet bearbetats och ändrats till det nuvarande, användes även de först bortsorterade artiklarna vars fokus låg på behandling av social fobi. Dessa artiklar analyserades inte på samma vis som övriga artiklar då artiklarna om behandling undersökte en och samma metod. Artiklarnas resultatdelar var därför inte möjliga att dela upp och sortera i kategorier. Istället sammanfattades varje artikel kort och presenterades under Alternativa behandlingsmetoder i resultatet. Senare kom boken Den inre stormen av Anne-Sofie Anson att berika resultatdelen. Analys och bearbetning av bokens innehåll skedde på samma villkor som för artiklarna (dock inte artiklarna om behandling); meningsenheter identifierades och skrevs över på separata papper. De meningsenheterna analyserades genom upprepad granskning och bearbetning. Analysen inspirerades av Graneheim & Lundman (2004). Bokens enheter som svarade på syftet integrerades i resultatdelen och ytterligare en kategori bildades: Sjukvårdupplevelser. 9

11 RESULTAT Påverkan av livskvalitet Personer med social fobi visade sig ha lägre livskvalitet än den friska populationen (Heiser, Turner, Beidel & Roberson-Nay, 2009; Hyman Rapaport, Clary, Fayyard & Endecott, 2005; Wittchen, Feutsch, Sonntag, Müller & Liebowitz, 2000). Enligt Hyman Rapaport et al. (2005) hade en femtedel av de personer med social fobi svår livskvalitetspåverkan och de personer med social fobi som uppnådde högst värden av livskvalitet låg tio procent under kontrollgruppens medelvärde av livskvalitet (a.a.). En annan studie av Wittchen et al. (2000) visade att över hälften av personerna med social fobi hade markant reducerad livskvalitet jämfört med kontrollgruppen. Personerna med social fobi angav också att de hade återkommande suicidtankar och en minskad vilja att leva. En ung kvinna i boken Den inre stormen skrev i sin dagbok att hon smet från muntliga uppgifter i skolan för att hon svettades och mådde så illa. På helgen drack hon alkohol för att dränka sina sorger. Hon skrev också att droger eller självmord kanske var den enda utvägen (Anson, 2004). Studien av Hyman Rapaport et al. (2005) visade däremot att själva sjukdomen endast stod för en liten inverkan på livskvaliteten. Kön och längden på sjukdomstiden hade inte heller någon påverkan av livskvaliteten. Vidare beskrevs personerna med social fobi ha en lindrigare försämring av livskvaliteten än personer med exempelvis posttraumatiskt stressyndrom, dystymi och kronisk depression (a.a.). Personer med social fobi var inte signifikant olyckligare än kontrollgruppen men mer socialt nervösa (Alden & Wallace, 1995). En kvinna med social fobi från boken Den inre stormen beskrev att hon var så nervös att hon inte klarade av att äta tillsammans med andra. Hon oroade sig två veckor inför ett personalmöte eftersom det fanns en möjlighet att det bjöds på fika. En annan person från samma bok beskrev att denne var orolig flera dagar innan denne skulle arbeta. Ytterligare en person beskrev oro inför sitt jobb. När personen tänkte på sitt jobb mådde denne illa och det som beskrevs som värst var samlingen på morgonen, då arbetskollegorna satt tillsammans i fikarummet i en halvtimme. Personen trivdes inte med sitt arbete och undrade om det överhuvudtaget fanns något jobb där denne skulle trivas. Gemensamt för personerna var att de 10

12 själva insåg att de egentligen inte borde ha varit så nervösa och efter att de avklarat något skrämmande kände de sig lyckliga (Anson, 2004). En studie av Heiser et al. (2009) visade att personer med social fobi rapporterades ha en högre grad av funktionell nedsättning. En annan studie av Simon et al. (2002) menade att det inte fanns någon fysisk nedsättning. Studien visade också att generell hälsa och vitalitet var på samma nivå som för friska personer. Personerna med social fobi hade heller inte större problem med fysisk smärta än friska personer (a.a.). Personer med social fobi hade fler svårigheter med sociala och familjära relationer. Fritidsaktiviteter var svåra att klara av och förmågan att fungera i dagliga livet var också nedsatt (Hyman Rapaport et al., 2005). Ett exempel på det var en ung man från boken Den inre stormen som alltid var rädd för att ha för lite pengar då det blev hans tur att betala. Därför tog han alltid med sig dubbelt så mycket pengar som han räknade med att använda. I affären kände han hela tiden efter i fickan för att kontrollera att han hade tillräckligt mycket pengar med sig och att pengarna låg på plats. För att undvika att ha för lite pengar handlade han högst 5-7 varor åt gången (Anson, 2004). Studien av Hyman Rapaport et al. (2005) visade däremot att nedsättningen inte förekom i samma utsträckning angående hälsa, hushållsaktiviteter, sex, levnadssituationen och omkringresande. Personerna med social fobi hade heller inte någon nedsättning i sitt arbete. En kvinna i 30-årsåldern beskrev dock att hon led av sociala fobier som innebar ångest inför att stå i centrum av uppmärksamheten. Fobierna gjorde hennes gymnasielektioner mentalt smärtsamma och att gå hemifrån var också plågsamt då hemmet var den trygga punkten (Anson, 2004). Wittchen et al. menade också att personer med social fobi hade stora svårigheter med karriär, utbildning och anställning. Humörsvängningar visade sig också vara ett problem. De flesta personerna med social fobi som var arbetslösa ansåg att detta var på grund av den sociala fobin (a.a.). I boken Den inre stormen av Anson (2004) beskriver en person med social fobi att han växte upp i ett optimalt område och hade många vänner. Han minns inga problem från låg- eller mellanstadiet, men beskriver att allt blev sämre i högstadiet. En dag kunde han inte längre äta utan att må illa. Beteendet fortlöpte under hela högstadietiden och under samma period uppstod också svårigheter med att redovisa i skolan. Problemen fortsatte in i arbetslivet. Han oroade sig över att han kanske inte orkade äta upp all mat, att han inte skulle tycka om maten 11

13 eller att han skulle må illa. När han väl lyckades utföra en måltid tillsammans med andra blev han lycklig. Mannen beskrev att då uppmärksamheten var riktad mot honom själv, såsom vid tandläkar- eller doktorsbesök var han tvungen att ställa in allting annat han hade planerat samma dag, inklusive arbete (a.a.) Jämfört med en kontrollgrupp hade personer med social fobi lägre värden gällande fysisk hälsa, psykisk hälsa och vitalitet. De upplevde även problem med att fungera socialt (Wittchen et al., 2000). Ålder visade sig förutsäga livskvalitet hos personer med social fobi (Hyman Rapaport et al., 2005). Enligt Wittchen et al. (2000) hade de flesta personer med social fobi sin värsta period vid 26 års ålder, därmed var livskvaliteten också som lägst i den här åldern. Detta kunde tyda på att efter den värsta perioden kunde personerna med social fobi lära sig leva med, och acceptera sina svårigheter (a.a.). En ung man berättade att han skrev musik och dikter för att tygla sina känslor (Anson, 2004). Studien av Wittchen et al. (2000) visade däremot att varken ålder vid insjuknandet, sjukdomstid eller antalet depressiva symptom hade någon signifikant inverkan på livskvaliteten. En ung kvinna i boken Den inre stormen berättade att hon hade haft social fobi i sju år. Hon beskrev sig själv som att hon alltid hade varit blyg, men att fobin debuterade i femte klass då en klasskompis ropade till klassen att alla skulle titta på den blyga flickan. Hon skämdes då och sedan dess hade hon alltid undvikit situationer där hon eventuellt kunde uppmärksammas. Det började med att jag avstod från att redovisa i klassen, men det har bara blivit värre och värre för varje år. Nu kan jag inte ens åka buss, gå på café, betala i kassan när jag handlar, gå till posten. Jag klarar, helt enkelt, inte av när folk tittar på mig. (Anson, 2004, sid. 52) Det tog lång tid innan hon vågade berätta för någon om sin problematik, men då hon väl hade modet att berätta hade personen hon anförtrodde sig till sagt att det förmodligen handlade om rampfeber och att det drabbade alla någon gång. Efter den förklaringen förlorade hon modet och beskrev att hon sjönk till noll igen. Senare berättade hon för sina vänner, men vågade fortfarande inte söka hjälp då hon var rädd för att åter inte bli tagen på allvar (Anson, 2004). 12

14 Föredrag beskrevs av en person med social fobi som ett skräckscenario, däremot tyckte han att det gick bättre om han var väl förberedd (Anson, 2004). En annan ung man gjorde vad han kunde för att undvika föredrag i skolan och kom på en egen metod: En gång innan jag skulle hålla ett föredrag i skolan, fick jag en jättebra idé! Den gick ut på att jag inte skulle sova någonting natten innan, för att dagen därpå bli så pass snurrig och borta så att jag inte kände av mina andra symtom. För säkerhets skull tog jag också tredubbel dos av mina lugnande tabletter. Tyvärr, så misslyckades mitt experiment och när jag så skulle hålla mitt föredrag så var allt som vanligt. Jag fick sedan riktiga lugnande piller av en läkare (Inderal), men dessa hjälpte inte heller. (Anson, 2004, sid. 95) Jämfört med friska personer hade personer med social fobi signifikant sämre mental hälsa och social kompetens. Förmågan att ikläda sig känslomässiga roller var också försämrad jämfört med friska personer. Skillnaden var inte signifikant (Simon et al., 2002), men en annan studie påvisade också att personer med social fobi hade problem att ikläda sig sociala roller på grund av känslomässiga problem (Wittchen et al., 2000). Alden & Wallace (1995) visade i sin studie att medelvärdet på en depressionsskala varierade mellan friska personer och personer med social fobi. Medelvärdet visade sig vara högre för personer med social fobi, skillnaden var däremot inte statistiskt signifikant (a.a.). Personer med social fobi meddelade lägre tillfredställelse i områden som innefattade eget presterande och socialt fungerande, än i områden som innefattade personlig utveckling och interaktion med omgivningen (Eng, Coles, Heimberg, Safrem, 2005). Om personen med social fobi samtidigt led av depression hade personen lägre livskvalitet (Hyman Rapaport et al., 2005). Detta bekräftades av Wittchen et al. (2000) som i sin studie framställde att personer med social fobi med dubbeldiagnos hade lägre livskvalitet än den övriga befolkningen. Reducerad självkänsla I en utvärdering av ett samtal mellan en person med social fobi och en frisk person av det motsatta könet, överskattade de personer med social fobi hur mycket nervositet de visade, 13

15 undervärderade hur intressanta de verkade för sin samtalspartner och undervärderade hur de uppskattades generellt (Alden & Wallace, 1995). Det visade sig att kontrollgruppen underskattade sig själva på samma vis, men inte i samma utsträckning. Då bemötandet från samtalspartnern var positivt undervärderade inte personerna med social fobi och kontrollgruppen sig själva i samma grad som då bemötandet var negativt. Forskaren bedömde de båda grupperna (det vill säga kontrollgruppen och gruppen bestående av personer med social fobi) mer fördelaktigt än vad kontrollgruppen och personerna med social fobi bedömde sig själva. Denna bedömningsskillnad kunde ses i tre av fyra olika kategorier som kallades; Icke-verbalt interesse, Synlighet av nervositet och Sympatiskhet. I den fjärde kategorin Verbalt underskattade personerna med social fobi sig däremot inte. Överlag underskattade personerna med social fobi sitt eget beteende mer än vad kontrollgruppen underskattade sitt. Personerna med social fobi skattade sin samtalspartner högre än vad forskaren gjorde. Personerna med social fobi hade en mer positiv uppfattning av samtalspartnern än vad forskaren hade. Kontrollgruppen bedömde inte heller sin samtalspartner lika positivt, något som visade på en partiskhet hos personerna med social fobi (a.a.). En man i Den inre stormen beskrev att han alltid hade känt sig utanför och såg på sig själv och andra som jag och dem. Han berättade också att han ofta anpassade sig efter andra. En medelålders man i samma bok återgav att han ofta tänkte på döden och såg sitt liv som en transportsträcka till en skön vila. Mannen beskrev att han hade svårt för att umgås med andra. Han intalade sig att alla andra var friska och självsäkra, medan han själv kände sig som en liten, rädd människa utan vilja. Han berättade också att han hade använt narkotika hela livet. I ungdomen använde han drogerna intensivt, medan ett mer kontrollerat missbruk utvecklades senare. Mannen berättade att han också drack mycket alkohol (Anson, 2004). En person i Den inre stormen berättade om sin oro inför att gå till arbetet. När personen ifråga inte orkade kämpa mot sin fobi och ångest kände personen sig misslyckad. En annan person var arbetslös och klarade inte av att skaffa ett jobb. Personen ansåg att det var svårt med pressen från föräldrar och vänner som var väldigt angelägna om att denne skulle skaffa ett jobb. Personen berättade: 14

16 Förut praktiserade jag på en bilfirma för några år sedan det var jobbigt den sociala kontakten blev fel från början sen gick det inte att få till det. Satt mest tyst hela tiden. För några arbetsuppgifter fick jag inte heller. Förutom att sopa. Men då blev det ännu värre kände mig mobbad. Har aldrig nämnt den firman som erfarenhet då jag sökt jobb. Rädd för vad dom skulle säga om mig (Anson, 2004, sid. 40) En ung man upplevde sina första problem i skolan då han plötsligt blev medveten om alla människor runtomkring honom i klassrummet. Han blev rädd för att stamma även om han aldrig hade stammat tidigare. Han började låtsas att han hade glömt vad han skulle säga och senare utvecklades rädslan för att stamma till en rädsla för att göra bort sig eller verka dum. Vid grupparbeten i skolan fick den unge mannen tunnelseende då någon gav honom direktiv om att skriva på datorn. Hans blick flackade hastigt fram och tillbaka över tangentbordet för att finna rätt tangent, men det blev ofta fel och då kände han sig korkad. Han berättade att han blev mobbad under en period i högstadiet och han spekulerade över att detta möjligen var en bidragande faktor till hans nuvarande problem. Mobbningen ledde till att han inte längre vågade räcka upp handen och svara på frågor i skolan, även om han kunde svaren. Istället började han spela dum för att han var rädd för vad andra skulle tycka om honom. Mannen upplevde att det blev bättre i gymnasiet, men då en nära vän vände honom ryggen uppstod problem igen. Han funderade på att hoppa av gymnasiet. Han skolkade och betygen sänktes. Han berättade också att han numera inte längre litade på sina kunskaper. Han blev osäker på saker han borde ha kunnat. För att han inte skulle verka dum skämtade han bort sina misstag, vilket han efteråt tyckte framställde honom som ännu dummare. Vid vissa tillfällen ansåg han att han inte kunde någonting alls även om han hade studerat många år på universitetet (Anson, 2004). I en studie av Wells, Clark och Ahmad (1998) undersöktes huruvida personer med social fobi såg på sig själva från ett inifrån- eller utifrånperspektiv. Inifrånperspektivet innebar att personen såg på händelsen genom sina egna ögon, medan utifrånperspektivet innebar att personen såg tillbaka på sig själv och händelsen som en åskådare. Det visade sig att när personer med social fobi mindes en social situation såg denne sig själv ur ett 15

17 utifrånperspektiv. Med ett sådant perspektiv var det mer troligt att personen fick en överdrivet negativ bild av hur denne betedde sig (a.a.). Då personen med social fobi tänkte tillbaka på en situation såg denne sig själv från ett utifrånperspektiv (Wells, Clark & Ahmad, 1998). Detta gjorde att självmedvetandegraden ökade hos personen. Inför en förväntad social interaktion fokuserades därmed också uppmärksamheten på det egna uppträdandet. Detta betydde att personen med social fobi redan från början kom att befinna sig i ett tillstånd där uppmärksamheten var riktad bort från vad som egentligen skedde i mötet med andra. Uppmärksamheten var istället riktad mot bilden av sig själv och det egna uppträdandet. Ett problem med självbilden som skapades då personen såg sig själv från ett utifrånperspektiv var att den ändrade sig beroende på hur nervös personen var då denne mindes tillbaka. Självbilden förändrades vid olika minnen. Konsekvensen var att bilden av jaget troligtvis gav ett fluktuerande och negativt intryck (a.a.). Perspektivtagandet skilde sig signifikant mellan personer med social fobi och kontrollgruppen då de såg tillbaka på en social situation, men inte då de mindes en icke-social situation där båda grupperna såg sig själva från ett inifrånperspektiv. Kontrollgruppen såg alltid sig själv från ett inifrånperspektiv (Wells, Clark & Ahmad, 1998). Social interaktion Heiser et al. (2009) skrev i sin studie att huvudsymptomet vid social fobi var en rädsla för sociala situationer. I samma studie delgav personerna med social fobi att de vanligaste rädslorna var att delta i samtal, möten, lektioner, fester och tala inför publik. Studien visade vidare att personer med social fobi rapporterade fler problem än kontrollgruppen. Personerna med social fobi hade fler sociala rädslor och ett mer undvikande beteende då de befann sig i en fruktad situation. De hade också fler somatiska symptom, exempelvis hjärtklappning, rodnad, skakningar, orolig mage och svettningar. Enlig Wittchen et al. ansåg personerna med social fobi att den största oförmågan förekom i det sociala nätverket, familjerelationer och romantiska förhållanden. Detta bekräftades i boken Den inre stormen där en ung man uttryckte en saknad av kärlek och gemenskap. Han berättade om en flicka som han hade haft kontakt med via Internet och som han senare träffade i verkligheten. Via Internet hade de talat mycket om sexuallitet och kärlek, men beskrev att träffen blev misslyckad. Det slutade med 16

18 att han började dricka alkohol och blev stökig. Efter träffen beskrev mannen att det enda han ville var att verka normal - något han enligt sig själv framställde sig som under Internetkontakten men i verkligheten inte kunde leva upp till (Anson, 2004). Vid ett samtal mellan en person med social fobi och en frisk person framkom det att personen men social fobi uppvisade mindre intresse, var mer synligt nervös, utstrålade mindre värme, gav färre positiva kommentarer och framstod som mindre omtyckt än de personer utan social fobi (Alden & Wallace, 1995). Likvärdiga resultat visades i en studie där personer med social fobi väckte negativa känslor hos sin samtalspartner, som till exempel att skämmas för personens skull (Voncken, Alden, Bögels & Roelofs, 2008). Personer med social fobi visade en mer nervös framtoning och hade ett mindre lämpligt socialt beteende under ett samtal. Under ett tal kunde ingen större skillnad på det sociala beteendet ses mellan personerna med social fobi och kontrollgruppen. Personerna med social fobi underskattade dock sin egen prestation (Voncken & Bögels, 2008). I en annan studie visade personer med social fobi mindre facial gaze (fritt översatt blick mot ansiktet ), konversationsflöde och hade kortare svar jämfört med kontrollgruppen under samtal. Under samtalet visade personerna med social fobi sig också ha sämre röstkvalitet och högre värden av obehag. Under konversationen rapporterade personerna med social fobi dessutom betydligt högre ångestnivåer än kontrollgruppen. I samma studie fick personerna med social fobi även i uppgift att hålla ett tal. Resultatet visade likaså här att personerna med social fobi hade sämre röstkvalitet och facial gaze. De uppvisade också mer obehag än kontrollgruppen. Personerna med social fobi rapporterade dessutom högre ångestnivåer än kontrollgruppen (Heiser et al. 2009). Heiser et al. (2009) visade i sin studie att personer med social fobi hade betydligt lägre förmåga att socialisera än kontrollgruppen. Undersökningen visade också att personerna med social fobi hade signifikant högre nivåer av negativ kognition, det vill säga de första negativa, spontana tankarna som uppstår. I en annan studie gjord av Alden och Wallace (1995) där personer med social fobi samtalade med en frisk person framkom det att personerna med social fobi visade mer intresse och blev mer omtyckta när samtalspartnerns bemötande var positivt än när bemötandet var negativt. Personerna med social fobi hade en benägenhet att uttrycka sig mer och trevligare under det positiva bemötandet än under det negativa bemötandet. Även kontrollgruppen reagerade likvärdigt (a.a.). 17

19 Nästintill alla personer med social fobi i en undersökning hade en rädsla för att tala med andra. De flesta upplevde panikliknande ångestreaktioner när de blev konfronterade med, eller endast tänkte på, konfrontationer med situationer som involverade tal (Wittchen et al., 2000). Heiser et al. (2009) visade även i sin studie att personer med social fobi hade en lägre nivån av delaktighet under ett samtal än kontrollgrupperna. En person med social fobi i boken Den inre stormen undrade vem som skulle vilja anställa någon som satt tyst hela tiden och aldrig var med på möten eller resor, någon som drog sig undan och ville vara ensam. Personen beskrev även att om denne var lika effektiv som de andra anställda, kände denne sig ändå inte välkommen. Personen såg sig själv som annorlunda och att denne inte passade in. Personen ansåg inte heller sig själv som tillräckligt social och trevlig. Denne menade att det borde räcka med att sköta sitt jobb och komma i tid (Anson, 2004). En man i boken Den inre stormen beskrev att stå inför andra människor gjorde honom illa till mods. Han kunde inte heller äta tillsammans med andra människor på arbetet. Hans problem fortsatte då han bilade familj. Han mådde alltid illa så fort familjen skulle göra något och han tackade nej till inbjudningar där det fanns en risk att det serverades mat. Mannen skiljde sig från sin fru och då en nära vän senare begick självmord eskalerade ångesten. En ung kvinna i samma bok berättade om sina problem tillsammans med vänner. Även hon hade nästan alltid haft problem med att äta tillsammans med andra och i gymnasiet började hon tycka att det var obehagligt att umgås med sina vänner. Oron ledde till att hon alltid sprang iväg för att kräkas. Kvinnan upplevde inte någon förbättring i vuxen ålder. Hon oroade sig flera dagar innan hon skulle göra något, såsom att träffa en kompis, och gjorde allt för att undvika situationen. Dagen innan hon skulle på en fest kunde hon inte äta någonting. Den unga kvinnan var medveten om att hon egentligen inte borde må dåligt tillsammans med sina vänner. Hon uttryckte att de istället borde prata och ha roligt. Detta till trots fokuserade hon till största delen på sig själv då hon var tillsammans med vänner och kunde inte sluta fundera på platser dit hon kunde springa och kräkas. En annan ung kvinna i samma bok skrev i sin dagbok om oron inför sin kommande födelsedag. Hon vaknade mitt i natten och kunde inte sova. Hon mådde illa och höll på att kräkas då hon tänkte på födelsedagen. Hon oroade sig över att alla gästerna skulle sjunga för henne och uppmärksamheten skulle vara riktad mot henne. Hon 18

20 funderade på att säga att hon var sjuk för att slippa gästerna. Hennes problematik gjorde sig också bemärkt bland vänner. Idag var jag hemma hos Gustaf. Han och familjen skulle äta mat. De hade t o m gjort vegetariska burgare för min skull. Jag sa att jag inte alls var hungrig, fastän jag egentligen var vrålhungrig och jättegärna ville ha mat. Kan inte sitta där med dom och äta. Dom kanske skulle börja fråga mig en massa frågor. Jag undrar vad dom egentligen tänker om mig? När dom andra gick iväg för att äta, så började jag gråta. Varför just jag? (Anson, 2004, sid. 53) Sjukvårdsupplevelser Gemensamt för flera av personerna med social fobi var deras upplevelser av att bli slussad mellan olika vårdinstanser i deras hjälpsökande (Anson, 2004). Ofta fanns inte den relevanta hjälpen tillgänglig och hjälpsökaren fick istället nöja sig med den hjälp som gick att få för tillfället. En av hjälpsökarna fick ingen hjälp när hon behövde på grund av att det var semesterperiod. Hon kände att den allmänna sjukvården inte räckte till och att en förändring var nödvändig (a.a.). En annan man blev arbetslös och hans tillvaro rasade då samman (Anson, 2004). Han ramlade och fick kramper. Då han sökte hjälp menade läkaren att inget var fel. Han gjorde ett EEG och konstaterade att det inte handlade om epilepsi (a.a.). En ung kvinna uppsökte en läkare som gav henne diagnosen hjärtklappning (Anson, 2004). Läkaren förklarade att detta var vanligt bland ungdomar i hennes ålder. Kvinnan fick medicin mot hjärtklappning och hon berättade att läkarna inte verkade insatta i hennes situation. När kvinnan senare fick värre problem försökte hon kontakta sin gamla psykiatriker. När hon inte hade någon remiss blev hon istället hänvisad till psykmottagningen där den enda hjälp som erbjöds just då var samtalsterapi. Kvinnan undrade över hur akutsjuka personer skulle uppleva den situationen (a.a.). 19

21 En ung man i gymnasieålder uppsökte läkare för att få veta vad som var fel med honom skickades han vidare till en psykolog dit han gick ett fåtal gånger (Anson, 2004). Då skolan startade igen efter sommarlovet fanns ingen möjlighet att fortsätta då psykmottagningen stängde innan skolan slutade för dagen. Istället gick han till hälsokostbutiken ett lugnande medel som inte gav något resultat (a.a.). En man i Den inre stormen som blev behandlad med medicin upplevde stor förändring och var lycklig över att kunna äta ute, umgås med andra, ta saker som de kom. Han slutade att oroa sig för allting och upplevde en känsla av frihet. Medicinen hjälpte några år, men därefter kom ångesten åter. Medicinen byttes då ut mot en annan, men inte med samma goda resultat. Mannen började må ännu sämre och fick en ny läkare. Mannen upplevde att allt började om från början. Den nya läkaren rekommenderade terapi, men på grund av den långa kön fick mannen ännu en ny medicin under väntetiden. Inte heller den medicinen hjälpte och mannen hade fortfarande ångest. En kvinna i samma bok hade inget hopp om att bli frisk från sin sjukdom. Hon berättade att hon utsatte sig för obehagliga saker, men blev ändå inte bättre. En annan kvinna i boken beskrev att det tog lång tid att bli frisk, men att hon var väl medveten om att det enda sättet hon kunde bli frisk på var att ta tag i sina problem. Hon uppmanade också andra att söka hjälp och tyckte att personer med psykiska problem skulle få mer plats i samhället, då de var så många. En av personerna i boken har börjat få kognitiv behandling där hemläxor ingick i behandlingsprocessen. Efter att en man såg ett tv-program som handlade hans problem kände han genast igen sig. Han började söka på Internet och leta efter andra med samma problem. Han hade ett hopp om att någon skulle kunna hjälpa honom (Anson, 2004). En kvinna i 30-årsåldern med social fobi hade aldrig tidigare fått behandling, men skulle nu börja i kognitiv beteendeterapi, något hon tyckte verkade ohyggligt men hoppades skulle hjälpa henne (Anson, 2004). Hon uttryckte att hon var rädd för att möta sina sociala fobier, men var redo att göra allt hon kunde för att bli frisk då fobierna hade begränsat hennes liv. Hon berättade även att det kanske uppfattades besynnerligt att hon mådde så dåligt men ändå inte hade sökt hjälp förrän nu. Kvinnan menade att hon ju inget annat visste hon hade inget att jämföra med. Hon uttryckte att hennes känslor på sätt och vis satt i ryggraden, något som fick henne att skämmas (a.a.). 20

22 En man med hade svårigheter med att äta vilket senare ledde till problem med magen (Anson, 2004). Han var därför tvungen att uppsöka läkare. Mannen upplevde att läkaren tog honom på allvar och han skickades vidare till en specialist. Det lilla som att samtala med en läkare beskrev mannen som skönt (a.a.). Kognitiv beteendeterapi En av de mest utövade behandlingsmetoderna vid social fobi är kognitiv beteendeterapi (KBT). KBT finns i flera former. En form av KBT är gruppterapi. Erickson, Janeck & Tallman (2007) undersökte effekten av KBT i grupp med blandade ångestsjukdomar. En fjärdedel av deltagarna i studien hade svåra symptom eller svår funktionsnedsättning. Alla deltagare lovade att ägna sig åt dagliga hemläxor. Hemläxorna dokumenterades i en hemläxelogg som sedan diskuterades under sessionerna. Efter behandlingen upplevde mer än hälften en 20 %-ig förbättring och nästan hälften uppnådde en 40 %-ig förbättring. Ångestsvårigheterna hade också minskat. Sex månader efter behandlingen hade deltagarna inte mer ångest än vad de hade precis efter avslutad behandling (a.a.). I en studie av Carlbring et al. (2007) undersöktes hur följsamheten vid Internetbaserad KBT kunde öka genom att addera korta telefonsamtal en gång per vecka till terapin. Behandlingen bestod av en självhjälpsmanual som var anpassad till Internet. Varje kapitel i manualen innehöll information, övningar, interaktionsfrågesport och 3-8 uppsatsfrågor. Efter varje kapitel blev deltagarna ombedda att med egna ord beskriva vad de hade upplevt som mest värdefullt och vad de hade tyckt mest om i kapitlet. Utvärderingen sändes sedan till terapeuten som bedömde om deltagarna hade tagit till sig materialet. Terapeuten besvarade sedan personen med social fobi inom tjugofyra timmar. Utöver detta ringde terapeuten deltagaren en gång per vecka för att svara på eventuella frågor och ge positiv återkoppling (a.a.). 21

23 Under behandlingen sänktes nivån av ångest och social ångest. Någon skillnad av livskvalitet före och direkt efter behandling kunde inte ses, men ett år efter behandlingen hade livskvaliteten förbättrats (a.a.). Rapee, Abbott, Baillie & Gaston (2007) gjorde en undersökning av fyra grupper där personer med social fobi fick behandling på olika vis. Den första gruppen behandlades med hjälp av KBT i grupp, den andra gruppen fick behandling genom självhjälp där de fick en bok att följa och ett schema med riktlinjer, den tredje gruppen fick också behandling genom samma typ av självhjälp men med stöd av en terapeut och en kontrollgrupp. Efter tolv veckors behandling hade flera personer tillfrisknat och mötte inte längre diagnoskraven för social fobi. Det fanns ingen signifikant skillnad de tre behandlingsgrupperna sinsemellan. Tolv veckor efter avslutad behandling visade det sig att fler av deltagarna i gruppterapin och självhjälpsgruppen med stöd av terapeut tillfrisknat mer än de personer som behandlades med endast självhjälp. De personer som uppnådde tillfrisknande upplevde även mindre social ångest. De personer som endast fått självhjälp upplevde efter behandlingens slut samma problematik som kontrollgruppen. Det visade sig att de personer som behandlades med självhjälp och stöd av terapeut hade läst fler kapitel i sin självhjälpsbok än de personer som fick självhjälp utan stöd av terapeut. Det visade sig att de personer med social fobi som hade flest symptom på social fobi läste fler kapitel i sin självhjälpsbok än de personer med social fobi som hade färre symptom på social fobi (a.a.). Sammanfattning Personer med social fobi hade lägre livskvalitet än friska personer, signifikant sämre mental hälsa och signifikant sämre social kompetens än personer utan social fobi. Många hade återkommande tankar om självmord. Sociala och familjära relationer var svåra att klara av, likaså fritidsaktiviteter och att fungera i dagliga livet. Ett exempel på detta var en person med social fobi som alltid var rädd för att inte ha tillräckligt med pengar när han skulle betala i en affär, trots att han hade mer än tillräckligt med pengar med sig. Personer med social fobi hade inga större problem gällande generell hälsa, hushållsarbete och levnadssituation. Det rådde motsättningar om social fobi påverkade arbetsförmågan eller inte. Enligt en studie fanns inga större nedsättningar av arbetsförmågan medan en annan studie menade att personer med 22

24 social fobi hade stora svårigheter vid anställning, karriär och utbildning. Dessutom ansåg många arbetslösa personer med social fobi att arbetslösheten berodde på deras sociala fobi. Vid cirka 26 års ålder var den sociala fobin som värst och därmed livskvaliteten som lägst. Personer med social fobi undervärderade sig själva under samtal med en annan person samt övervärderade den andra personen. Personerna med social fobi undervärderade sig mer om bemötandet var negativt. Även vid andra tillfällen kunde personer med social fobi undervärdera sig själva, till exempel tyckte en man med social fobi att han inte kunde någonting, trots flera år av studier på universitet. Vid minnen av sociala händelser såg personer med social fobi sig själva från ett utifrånperspektiv, detta ledde till en negativ självbild. Personer med social fobi fruktade sociala situationer. Vid samtal uppvisade de mindre intresse samt visade mer nervositet och gav färre positiva kommentarer än personer utan social fobi. Personer med social fobi gav inte facial gaze lika ofta och hade sämre konversationsflöde än personer utan social fobi. Många personer med social fobi upplevde panikliknande ångest när de konfronterades med, eller tänkte på att hålla ett tal inför publik. Personer med social fobi upplevde att de slussades runt mellan olika vårdinstanser. En person med social fobi upplevde det som skönt att läkaren tog honom på allvar. Personer med social fobi upplevde att den allmänna sjukvården inte räckte till och att de fick nöja sig med den behandling som fanns att erbjuda för tillfället. KBT var en behandlingsform som visade sig ha god effekt på social fobi. KBT kunde utföras i flera olika former, som bland annat gruppterapi med blandade ångestsjukdomar, självhjälp via Internet eller med hjälp av en självhjälpsbok med stöd från en terapeut. Alla dessa former visade sig ha god effekt. 23

25 DISKUSSION Metoddiskussion Från början hade studien ett annat syfte än det nuvarande. Orginalsyftet var att beskriva upplevelser av att leva med social fobi för att ge sjuksköterskan en djupare förståelse för drabbade personers livssituation, men på grund av brist på forskning inom området fick författarna justera syftet till det nuvarande. Vår studie är trovärdig då vi tror att andra studenter skulle komma fram till ett liknande resultat eftersom vår informationsökning har varit omfattande. Vi har använt oss av flera databaser för att söka information. Vi har valt databaser som vi anser är relevanta för att finna material som överensstämmer med studiens syfte. På grund av att författarna endast behärskar vissa språk kan det finnas relevanta artiklar på andra språk som missats då vi inte behärskat språket. Arbetets resultat kan möjligtvis ha påverkats av att valda artiklar har varit skrivna på engelska, vilket inte är vårt modersmål. Det kan ha medfört att vissa översättningsfel har uppstått. Alla artiklar har varit peerreviewgranskade för att säkerställa kvaliteten på materialet. Sökorden som har använts har varit anpassade efter syftet. Det fanns en betydande brist på kvalitativa artiklar, vilket gjorde att syfte och resultatdel fick anpassas till den aktuella forskningen. På grund av detta kom också en bok att användas i resultatet. Boken innehöll många värdefulla självbiografiska berättelser av att leva med social fobi. Innehållsanalysen inspirerades av Graneheim och Lundman (2003), för att minimera risken för att förbise värdefull information. Vi anser att boken berikade studien då den innehöll berättelser från personer med social fobi. Resultatet fick omstruktureras till två resultatdelar, varav den första behandlar livskvalitet, självkänsla, social interaktion och upplevelser av sjukvården. Den andra delen belyste behandlingsmetoder. Vi anser att vår analys är anpassad för vår studie och ger en rättvis bild av de artiklar som använts. Analysförfarandet skedde genom att meningsenheter som svarade mot 24