Trygg idrott för alla?

Transkript

1 Folkhälsans förbund r.f Sarah Storm Trygg idrott för alla? En kartläggning av barns och ungdomars erfarenheter av kränkningar och mobbning inom föreningsidrotten.

2 Innehåll 1 Inledning Bakgrund Mobbningsförebyggande inom idrotten Syfte med kartläggningen Definition av begrepp Mobbning Kränkning Kartläggningen Genomförande Kartläggningens styrkor och svagheter Deltagarna Vem har svarat på enkäten? Kön Fortsatt respektive slutat med sin idrott Ålder Region Idrotter Resultat Varför håller barn och unga på med idrott? Skillnader mellan kön och utövare av lagidrott respektive individuell idrott Varför slutar barn och unga med sin idrott? Skillnader mellan kön och utövare av lagidrott respektive individuell idrott Erfarenhet av utsatthet för mobbning och kränkningar inom idrotten Blivit kränkt/mobbad av en idrottskamrat Blivit kränkt/mobbad av tränare eller lagledare Blivit kränkt/mobbad av någon annan i samband med idrott Fördelning utifrån kön, ålder och idrottstyp bland de som upplevt kränkningar under de senaste tolv månaderna Fördelning enligt kön Fördelning enligt ålder Fördelning enligt idrottstyp Erfarenheter av att själv ha kränkt eller mobbat inom idrotten Fördelning utifrån kön, ålder och idrottstyp bland de som kränkt en idrottskamrat Vem ser och ingriper vid kränkningar?

3 4.6.1 Kränkningar från idrottskamrater Kränkningar från ledare Kränkningar från någon annan inom idrotten Själv sett att någon annan blivit kränkt/mobbad Känslor och mående i förhållande till idrotten Deltagarnas egna reflektioner Analys och diskussion Deltagarna Resultat Mobbning och kränkningar inom idrott Egen utsatthet Själv kränkt eller mobbat andra Vem ser och ingriper? Känslor och mående i förhållande till idrotten Reflektioner Referenser

4 Förord Folkhälsan har länge jobbat för goda kamratrelationer och mot mobbning både inom den grundläggande utbildningen och på andra stadiet. År 2002 blev Folkhälsan hemvist för det finlandssvenska projektet Vi mobbar int som skapats i ett samarbete med bl.a. Utbildningsstyrelsen, Finlands svenska lärarförbund, Finlands svenska skolungdomsförbund, Förbundet Hem och skola i Finland, Kommunförbundet, pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi, Luckan samt fältrepresentanter. Det här nätverket har skolmiljön i fokus. Tyvärr förekommer mobbning också på många andra arenor än i skolan. Mobbning som utreds i skolan har ofta direkta kopplingar till barns och ungas fritid och hobbyer. Sociala medier har gjort att kränkande beteende inte behöver vara bundet till det fysiska rummet. Hösten 2013 kunde Folkhälsan starta ett nytt projekt med finansiering från Undervisnings- och kulturministeriet Trygg idrott för alla. Syftet är att öka kunskapen och skapa modeller för aktiva inom idrottsföreningar för att jobba med förebyggande av kränkningar, mobbning, diskriminering och utanförskap. Ingen ska lämnas utanför och exkluderas utan barn och unga som vill idrotta inom en viss gren ska kunna göra det. Och alla skall känna sig välkomna i sin klubb eller förening. Projektet samarbetar med idrottsledarutbildningarna inom Folkhälsan Utbildning så att de ledare som utexamineras från idrottsinstituten i Norrvalla och Solvalla har en grundläggande kunskap gällande förebyggande, upptäckande och ingripande vid kränkningar, mobbning och diskriminering. Finlands Svenska Idrott (FSI), YLE/ungdomskanalen Hajbo samt pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi är viktiga samarbetspartners. Inom projektet strävar vi till att skapa modeller på handlingsplaner mot mobbning som är anpassade för idrottsföreningar. De första planerna är under arbete. Vi har även fått draghjälp av musiker som gör musik för barn samt programledare inom radio och tv. Med Tomas Järvinen (Robin Hund och hans glada orkester) som låtskrivare och initiativtagare har de donerat låten Vi gör det tillsammans och med den devisen har vi gått ut till idrottsföreningar och skolornas gymnastiklärare om vikten av att alla får vara med. Vi riktar ett stort tack till alla samarbetspartners för både hjälp och engagemang! Sarah Storm, som från Folkhälsans sida lett projektet Trygg idrott för alla, gjorde en kartläggning över förekomsten av mobbning inom idrotten före material och metoder började prövas. Resultaten kan ni läsa i denna rapport. Vår förhoppning är att rapporten ska tjäna som ett underlag för föreningar och för dem som vill verka för att idrotten blir en trygg arena för alla och som vill jobba för kamratstöd och gemenskap. Helsingfors i september 2015 Viveca Hagmark Förbundsdirektör Gun Andersson avdelningschef 3

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund Folkhälsan har en lång historia av att jobba mobbningsförebyggande i skolan, både i den grundläggande utbildningen och på andra stadiet. Sedan år 2002 koordinerar Folkhälsan antimobbningsprojektet, Vi mobbar int. År 2011 inleddes arbetet med mobbningsförebyggande inom dagvården med projektet Daghem utan mobbning. 1.2 Mobbningsförebyggande inom idrotten Hösten 2013 startade Folkhälsan ett nytt projekt med finansiering från Kultur- och undervisningsministeriet: Trygg idrott för alla. Syftet med projektet är att öka kunskapen och skapa modeller för idrottsföreningar att jobba med förebyggande av kränkningar, mobbning, diskriminering och utanförskap i sina föreningar. Detta för att idrotten skall kunna inkludera alla som vill idrotta. Projektet samarbetar med idrottledarutbildningarna inom Folkhälsan Utbildning AB så att de ledare som utexamineras från idrottsinstituten Norrvalla och Solvalla skall ha en grundläggande kunskap i ämnen som berör förebyggande, upptäckande och ingripande vid kränkningar, mobbning, diskriminering, trakasserier och utanförskap. Även Finlands Svenska Idrott (FSI) är en viktig samarbetspartner. 1.3 Syfte med kartläggningen När projektet inleddes och en genomgång av befintlig forskning i ämnet gjordes visade det sig att man inte på någon bredare front undersökt förekomsten av kränkningar och mobbning inom idrotten i Finland. Ett fåtal studier fanns där man undersökt mobbning inom enstaka lag eller regioner. Det var alltså nödvändigt att få en bild av förekomsten av kränkningar och mobbning inom barn- och ungdomsidrotten i Finland, hur omfattande det är och hur det upplevs av de unga idrottsutövarna. Samtidigt ville vi också ta reda på lite mer om vad man uppskattade med sin sport och vad det kan finns för anledningar till att man slutar. En motsvarande undersökning har gjorts av TNS-Sifo och anti-mobbnings-organisationen Friends i Sverige. Inspiration har hämtats från deras undersökning, Mobbning inom idrotten Definition av begrepp Huvudsyftet med kartläggningen var att undersöka om barn och unga har erfarenhet av kränkningar och mobbning när de utövar sin idrott. Kränkning och mobbning är två begrepp som behöver definieras närmare Mobbning I forskarvärlden är man ganska överens om vad mobbning är, även om man formulerar det på lite olika sätt. Christina Salmivalli och Dan Olweus är två framstående forskare inom mobbning i skolan. Nedan följer deras respektive definition av mobbning: Salmivalli: Mobbning är handlingar som är avsiktliga och återkommande och som riktar sig mot en försvarslös person. 2 1 Perlind, TNS-Sifo, Kiva-skola webbsida 4

6 Olweus: Mobbning är medvetna handlingar, de är återkommande (här inkluderar Olweus att de förekommer över tid, t.ex. ryktesspridning, uteslutning eller spridande av sårande innehåll på internet) och maktbalansen, mellan den/de som utför handlingen och den som blir utsatt, är ojämn Kränkning Kränkning är dels ett begrepp som används om en enstaka händelse, där en person blir så illa behandlad att den känner sig ledsen, sårad och mindre värd. Dels är kränkning ett paraplybegrepp som innefattar mobbning, trakasserier, diskriminering och annan negativ behandling. 4 I den här rapporten kommer jag att använda ordet kränkning som paraplybegrepp, som också innefattar mobbning m.m. Detta för att läsbarhetens skull. 2 Kartläggningen 2.1 Genomförande Eftersom Folkhälsans verksamhetsspråk är svenska och vi i första hand har kontakt med svenskspråkiga skolor gjordes kartläggningen inom Svenskfinland. I november 2014 genomfördes en enkätundersökning bland finlandssvenska barn och unga från 10 år och uppåt om deras erfarenheter och upplevelser av kränkningar och mobbning inom föreningsidrotten. Eftersom vi även ville nå de som slutat idrotta vände vi oss till skolan. Ett mail med länk till den webbaserade enkäten skickades till samtliga svenskspråkiga skolor i Finland, såväl grundläggande utbildning som andra stadiets utbildningar. Webbenkäten låg öppen under två veckor i november 2014 under vilka man när som helst kunde gå in och svara på frågorna. För att göra enkäten förståelig även för de yngsta respondenterna så valde vi att förenkla definitionerna av orden kränkning och mobbning. I enkäten förklarades begreppen så här: Kränkning är när man blir behandlad på ett dåligt sätt, som gör att man känner sig ledsen, sårad eller mindre värd. En kränkning kan vara en engångsföreteelse eller hända flera gånger. Mobbning är när man blir kränkt flera gånger under en tid, och man har svårt att försvara sig. Trots begreppsförklaring kan det ändå vara svårt att avgöra för ett enskilt barn om det är utsatt för mobbning i ordens rätta bemärkelse. Å andra sidan används ordet mobbning i många fall där det inte handlar om mobbning per definition. Vi bedömde att barnen och ungdomarna själva inte behövde definiera vad det handlade om, utan vi frågade om kränkning eller mobbning i samma fråga. I svarsalternativen valde man hur ofta det skett, enligt följande: 3 Olweus international webbsida 4 Friends webbsida 5

7 Fråga: Har du någonsin känt dig kränkt eller mobbad av en lag- eller träningskamrat? Nej, aldrig Ja, enstaka gånger Ja, några gånger per år Ja, varje månad Ja, varje vecka. Frågorna som gällde om man blivit utsatt av tränare eller lagledare eller av någon annan inom idrotten följde samma form. Även frågorna som handlade om huruvida man själv utsatt någon följde samma modell, såväl vad gäller frågans ordval som svarsalternativen. 2.2 Kartläggningens styrkor och svagheter Eftersom någon motsvarande kartläggning inte gjorts tidigare i Svenskfinland, eller Finland för den delen, så får det ses som en styrka att över huvud taget ha några siffror att utgå ifrån när man diskuterar frågor kring kränkningar inom idrotten. En utmaning med att ingen kartläggning tidigare gjorts var att utforma enkäten och ställa frågorna så att vi fick svar på de frågor vi ville. I efterhand kan konstateras att enkäten blev för omfattande, ett resultat av att vi, när vi en gång hade möjlighet, ville ta reda på så mycket som möjligt. Den kan ha blivit aningen för lång för respondenterna att svara på, och då särskilt de yngsta. I slutet av enkäten kunde deltagarna ge respons på enkäten. En kommentar gällde att man uppfattat att samma fråga upprepades flera gånger. I och med att frågorna var ställda på ett likartat sätt, som beskrivits ovan, kan det ha uppfattats så. En annan deltagare upplevde att svarsalternativet att man inte blivit mobbad saknades, när det de facto var ett alternativ på samtliga frågor som gällde om man blivit utsatt för något (enligt exemplet ovan). En kommentar gällde att enkäten behövde uppdateras, utan att vara mer specifik kring vad som behövde uppdateras. En annan kommentar gjorde gällande att respondenten aldrig idrottat. I inledningen till enkäten och följebrevet till skolorna uttrycktes tydligt att enkäten skulle besvaras av dem som idrottat eller fortfarande idrottar. Två deltagare var tydligt negativt inställda till att frågor om detta ställdes överhuvudtaget. En av dem ansåg att man behövde hjälpa alla som tar självmord på grund av mobbning, i stället för att hålla på med tester. Den andra upplevde en trötthet gentemot enkäter om mobbning och upplevde att det endast handlade om att hitta fel och att gnälla på ungdomen. Samtliga dessa kommentarer är värda att tas på allvar då de dels beroende på hur man läst frågorna och, dels vilken inställning man haft till frågorna, kan ha haft påverkan på hur man har svarat och därmed på resultatet. I något fritextsvar kan man förstå att de erfarenheter respondenten delat med sig av handlar om skolidrott, emedan kartläggningens främsta syfte var att undersöka föreningsidrotten. Erfarenheterna från skolidrotten är dock inte oviktiga och förhoppningen är att även skolan/gymnastiklärare skall finna resultaten av kartläggningen intressanta. En styrka med kartläggningen är definitivt att vi även fått svar av dem som slutat idrotta. Idrotten är frivillig och blir man utsatt finns det risk att man slutar, till skillnad från t.ex. skolan där man går kvar oavsett hur man behandlas. För att få en rättvis bild av situationen kunde vi därför inte vända oss direkt till idrottsföreningarna, utan valde skolan där alla barn och ungdomar finns. 6

8 En invändning mot frågornas formulering kan vara t.ex. att en del blir kränkta för minsta lilla, eller att man blandar ihop en kränkning med att man inte får som man vill. En annan invändning är att vi av svaren inte kan dra någon slutsats om det handlar om kränkning eller mobbning. Den första invändningen kan man hålla med om, det finns tillfällen där ordet kränkt kan tyckas användas väl lättvindigt. Samtidigt så är en kränkning alltid en subjektiv upplevelse, oavsett om vi frågar barn eller vuxna. Det som en person upplever kränkande, är inte kränkande för en annan. Just därför är det den som upplever sig kränkt, som vi behöver lyssna på. Dessutom är det just den subjektiva upplevelsen vi är ute efter i denna kartläggning. Det är barnen och ungdomarna, som är målgruppen för idrottsföreningarnas verksamhet, som skall uttrycka sin upplevelse. Kan man då utifrån svaren dra någon slutsats om förekomsten av mobbning? Det beror på var man anser att gränsens mellan kränkningar och mobbning går. Vi återkommer till detta i diskussionen. Den här rapporten beskriver de viktigaste resultaten från kartläggningen. Jag vill poängtera att detta inte är någon studie i vetenskaplig mening, utan skall ses som just en kartläggning av slumpmässigt utvalda erfarenheter. Resultaten skall därmed ses som riktgivande. I rapporten presenteras inte svaren för varje fråga som ställdes, eftersom den då skulle bli alltför omfattande och svårläst. I resultatredovisningen har procentsatserna avrundats till hela tal, och i något fall till halva. I rapporten används orden respondent, deltagare och svarande synonymt med varandra. Idrottskamrat används ibland i stället för det längre lag- eller träningskamrat, och ledare som samlingsnamn för tränare, lagledare och andra ledare inom idrotten. 3 Deltagarna 3.1 Vem har svarat på enkäten? Totalt svarade 470 personer på enkäten. Antalet deltagare är inte konstant enkäten igenom eftersom det var möjligt att hoppa över frågor utan att svara på dem. Hur många som svarat på respektive fråga går att följa rapporten igenom i figurerna där resultaten presenteras. Antalet svarande per fråga benämns N= antal svarande Kön Fördelningen mellan könen är jämn, 48 % pojkar och 52 % flickor har deltagit Fortsatt respektive slutat med sin idrott Det är fler som fortsatt med sin idrott, 58 %, än som har slutat, 42 %, av de som svarat Ålder Det är flest deltagare i åldergruppen år men alla ålderskategorier, från år och upp till 18 år och äldre, är representerade i kartläggningen. 7

9 Åldersfördelning 1 (N=469) 10 % 7 % 15 % 25 % 43 % år år år år 18 år eller äldre Figur 1: Åldersfördelning bland deltagarna i kartläggningen. I resultatdelen har vi delat in deltagarna i tre åldersgrupper: år, år samt 16 år och äldre. Utifrån den indelningen ser åldersfördelningen ut som i figur 2 nedan. Åldersfördelning 2 25 % 32 % 43 % år år 16 år - äldre Figur 2: Åldersfördelning bland deltagarna utifrån tre åldersgrupper Region Den allra största andelen svarande bor i Nyland (63 %), därefter Österbotten (21 %) och Åboland (16 %) Idrotter De respondenter som vid tillfället för kartläggningen utövade någon idrott fick kryssa för en idrott de just då var aktiva inom 5. Svaren fördelade sig enligt diagrammet nedan. Att staplarna för samma procenttal, t.ex. 1 %, är olika långa beror på att andelen avrundats till närmaste heltal. 5 Om man var aktiv inom flera idrotter så var det möjligt att fylla i enkäten igen, och svara utgående från en annan idrott. 8

10 Annan individuell idrott Annan lagidrott Volleyboll Tennis Skidåkning, längd Skidåkning, alpin Simning Segling Ridning Orientering Motorsport Konståkning Kampsport Ishockey Innebandy Handboll Gymnastik Golf Friidrott Fotboll Danssport Cykel Brottning Boxning Bordtennis Basket Badminton Figur 3: Föredelning av idrotter bland aktiva idrottare. Kryssa för den idrott du håller på med. Välj en. (N=272) 0% 2% 2% 2% 0% 0% 0% 0% 0% 2% 3% 3% 6% 7% 8% 10% 1 0% 5% 10% 15% 20% 25% 13% 24% Fotboll är den klart mest utövade idrotten bland dem som fortsatt med sin idrott, följt av handboll, innebandy, ridning och dans. De som slutat med någon idrott fick i sin tur kryssa för en idrott de slutat med 6. Även bland dem som slutat var fotboll störst, därefter: friidrott, innebandy, ridning och handboll. Se figur 4. 6 Om man hållit på med flera idrotter som man slutat med, var det möjligt att fylla i enkäten igen, och då svara utifrån en annan idrott. 9

11 Kryssa för den idrott du slutat med. Välj en. (N=388) Annan individuell idrott Annan lagidrott Volleyboll Tennis Skidåkning, längd Skidåkning, alpin Simning Segling Ridning Orientering Motorsport Konståkning Kampsport Ishockey Innebandy Handboll Gymnastik Golf Friidrott Fotboll Danssport Cykel Brottning Boxning Bordtennis Basket Badminton 2% 3% 2% 0% 2% 0% 0% 0% 3% 3% Figur 4: Fördelning av idrotter bland de som slutat med sin idrott. 3% 6% 7% 7% 1 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 16% 26% De som svarat representerar många olika idrottsgrenar, både bland de fortsatt aktiva och de som slutat, och flertalet idrotter representeras endast av ett fåtal utövare i kartläggningen. Därför har vi inte gjort några jämförelser idrotter emellan. Däremot har vi skiljt på lagidrott och individuell idrott. Till lagidrotter räknar vi: basket, danssport, fotboll, gymnastik, handboll, innebandy, ishockey, volleyboll och annan lagidrott. 7 Till individuella idrotter räknas: badminton, bordtennis, boxning, brottning, cykel, golf, kampsport, konståkning, motorsport, orientering, ridning, segling, simning, alpin skidåkning, längdskidåkning, tennis och annan individuell idrott. 7 Danssport och gymnastik skulle kunna ha kategoriserats som både lag- och individuell idrott. Vad gäller gymnastik så är det så få som valt detta att det inte har någon större betydelse för jämförelsen mellan lag- och individuell idrott. Det är flera som valt danssport och den kan ha viss betydelse för resultaten vid jämförelserna. Hur man än kategoriserar danssport och gymnastik så är det dock fler respondenter som är utövare av en lagidrott än av individuell idrott. Fotboll, handboll och innebandy var de största lagidrotterna, och när de räknas samman blir de fler än samtliga utövare av individuell idrott. 10

12 Vi kan konstatera att bland de som svarade på vår enkät, och som fortfarande håller på med sin idrott, är fotboll, handboll och innebandy de största lagidrotterna och ridning är den vanligaste individuella idrotten. Övriga individuella idrotter har relativt få utövare i vårt sampel. Fotboll är den lagsport som flest verkar ha provat på eftersom de som slutat också överstiger alla andra idrotter. Friidrott är den individuella idrott som flest provat på och slutat med. Bland alla dem som svarat på vår enkät fördelar sig lag- respektive individuella idrottare enligt diagram i figur 5. Lag- respektive individuell idrott 38 % 62 % Alla lagidrott Alla individuell idrott Figur 5: Fördelning av lag- och individuella idrottare totalt. 11

13 4 Resultat 4.1 Varför håller barn och unga på med idrott? Inledningsvis var vi nyfikna på vad det är som gör att man vill idrotta och varför man fortsätter med den idrott man har valt. Man hade möjlighet att ge flera svar, därför överstiger den totala andelen 100 %. Vad är det som gör att du fortsätter med din idrott? (N=272) Annat, vad? Jag skulle inte ha något att göra annars Min tränare är så bra och trevlig Vi har så roligt i laget /träningsgruppen För att få vara med mina kompisar För att bli bättre på min idrott För att vinna För att få spela matcher eller tävla Mamma/pappa vill att jag ska träna De flesta av mina kompisar håller på med den idrotten Jag tycker om min idrott 10% 16% 2 28% 15% 29% 10% 20% 38% 6 87% Figur 6: Fördelning av orsaker till att man fortsätter med sin idrott. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% De vanligaste angivna orsakerna var: jag tycker om min idrott, för att bli bättre på min idrott, vi har så roligt i laget/träningsgruppen, för att få spela matcher eller tävla och för att få vara med mina kompisar. Vanliga orsaker där man angett annat som svar var att man mår bra av att träna, för att ha en god hälsa/kondition/styrka, för att få utlopp för sin energi m.m Skillnader mellan kön och utövare av lagidrott respektive individuell idrott Vissa skillnader mellan kön och idrottstyp framkommer när vi korsar svaren. Pojkar som är med i lagsport har i större utsträckning, än de som håller på med individuell idrott, svarat att de fortsätter för att: de tycker om sin idrott, de flesta kompisarna håller på med den idrotten, för att få spela matcher eller tävla, vara med kompisar och för att de inte skulle ha något att göra annars. Flickor som håller på med lagsport har i större utsträckning, än de som håller på med individuell idrott, uppgivit att de tycker om sin tränare. 4.2 Varför slutar barn och unga med sin idrott? Vi ville också veta varför man valt att sluta med en idrott man varit aktiv inom. Även på den här frågan kunde man ge flera svar. 8 Enligt fritextsvar i enkäten. 12

14 Varför slutade du med din idrott? (N=354) Annat, vad? Jag/ mina föräldrar hade inte råd Jag fick inte tävla/spela match så mycket som jag ville Jag blev kränkt/mobbad Tränaren var orättvis Jag kände mig utanför Jag var inte tillräckligt duktig Jag hade inga kompisar där Jag hade inte tid/andra intressen Det var inte roligt på träningarna Jag tappade intresse för idrotten Flyttade till annan ort 3% 4% 5% 4% 10% 9% 9% 8% 20% 24% 32% 48% Figur 7: Fördelning av orsaker till att man slutat med sin idrott. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% De vanligaste orsakerna var: jag tappade intresse för idrotten, jag hade inte tid/andra intressen, det var inte roligt på träningarna och annat. I de flesta fall där man svarat annat så angavs orsaken att den verksamhet man hade deltagit i helt enkelt hade upphört Skillnader mellan kön och utövare av lagidrott respektive individuell idrott När det gäller orsaker till att man slutade så framkom att för dem som hållit på med lagsport att det hade stor betydelse att man inte var tillräckligt duktig. För dem som hållit på med individuell idrott hade det stor betydelse att man inte hade råd. Särskilt bland flickor var detta mönster tydligt. 4.3 Erfarenhet av utsatthet för mobbning och kränkningar inom idrotten Huvudsyftet med kartläggningen var att ta reda på i hur stor utsträckning barn och unga upplever kränkningar och mobbning inom idrotten, samt vilken typ av kränkningar det handlar om. Resultaten behövdes som utgångspunkt i utvecklingen av mobbningsförebyggande metoder inom idrotten. 9 Enligt fritextsvar i enkäten. 13

15 4.3.1 Blivit kränkt/mobbad av en idrottskamrat Har du någon gång känt dig kränkt eller mobbad av en lag- eller träningskamrat? (N=465) 5 % 2 % 4 % 24 % 65 % Nej, aldrig Ja, enstaka gånger Ja, några gånger per år Ja, varje månad Ja, varje vecka Figur 8: Erfarenheter av kränkningar från lag- eller träningskamrater. - 6,5 % svarade att de återkommande känt sig kränkta eller mobbade av en idrottskamrat, d.v.s. varje månad eller varje vecka % har upplevt sig kränkta eller mobbade enstaka gånger eller några gånger per år % uppger att de aldrig känt sig kränkta eller mobbade av en lag- eller träningskamrat. - Totalt är det alltså 35 % av samtliga respondenter som någon gång blivit kränkt av en lageller träningskamrat. 14

16 På vilket sätt blev du kränkt eller mobbad av lag- eller träningskamrat? Du kan välja flera alternativ. (N=156) Annat, vad? Jag vill inte berätta vad som hänt Mina kläder eller idrottsutrustning blev stulna, gömda eller förstörda Skrek åt mig eller skällde ut mig Bilder eller filmklipp där jag var med lades ut på nätet/skickades till andra Elaka kommentarer om mig på nätet/på telefon 3% 5% 3% 6% 10% 13% Elaka blickar eller fula gester Jag kände mig utfryst 35% 34% Jag fick elaka kommentarer på match/tävling 24% Jag fick elaka kommentarer på träning 55% Slag, knuffar, sparkar eller liknande 8% Figur 9: Typer av kränkningar från lag- eller träningskamrater. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Över hälften av dem som blivit kränkta har upplevt elaka kommentarer på träning, mer än en tredjedel har fått elaka blickar eller fula gester eller känt sig utfryst. Nästan en fjärdedel har fått elaka kommentarer på match/tävling. Exempel på vad annat kunde vara är: Tala illa bakom ryggen, Man skrattade till allt jag gjorde, Mer på skämt men ändå, Utskrattad och Onödiga ord Blivit kränkt/mobbad av tränare eller lagledare Har du någon gång känt dig kränkt eller mobbad av en tränare eller lagledare? (N=457) 1 % 1 % 2 % 16 % 80 % Nej, aldrig Ja, enstaka gånger Ja, några gånger per år Ja, varje månad Ja, varje vecka Figur 10: Erfarenheter av kränkningar från tränare eller lagledare. 10 Direkta citat ur fritextsvar i enkäten. 15

17 - 3 % svarade att de återkommande blivit kränkta eller mobbade av en tränare eller lagledare, d.v.s. varje vecka eller varje månad % har uppgett att de blivit kränkta enstaka gånger eller några gånger per år. - De allra flesta, 80 %, uppger att de aldrig känt sig kränkta av tränare eller lagledare. - Totalt har 20 % av alla respondenter någon gång blivit kränkt av en tränare eller lagledare. På vilket sätt blev du kränkt eller mobbad av tränare eller lagledare? Du kan välja flera alternativ. (N=87) Annat, vad? Jag vill inte berätta vad som hänt Kläder eller idrottsutrustning blev stulna, gömda eller förstörda Skrek åt mig eller skällde ut mig Jag fick inte spela på matcher/tävla Bilder eller filmklipp där jag var med lades ut på nätet/skickades till andra Elaka kommentarer om mig på webben/telefon 6% 5% 5% 5% 16% 15% 18% Elaka blickar eller fula gester Jag kände mig utfryst Jag fick elaka kommentarer på match/tävling 23% 25% 24% Jag fick elaka kommentarer på träning 4 Slag, knuffar, sparkar eller liknande 9% Figur 11: Typer av kränkningar från tränare eller lagledare. 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% De vanligaste kränkningarna var elaka kommentarer på träning, elaka blickar eller fula gester, elaka kommentarer på match/tävling och utfrysning från tränare eller ledare. Nästan var tionde uppger att kränkningen varit av fysiskt slag, så som slag, knuffar, sparkar eller liknande. Detta är en större andel än den andel som uppgav fysiska kränkningar från idrottskamrater. I antal är det dock fler som upplevt fysiska kränkningar från kamrater, 12 stycken, mot 8 stycken som upplevt det från tränare eller ledare. 16

18 4.3.3 Blivit kränkt/mobbad av någon annan i samband med idrott Har du någon gång känt dig kränkt eller mobbad av någon annan i samband med att du idrottat? (N=457) 2 % 2 % 1 % 16 % 80 % Nej, aldrig Ja, enstaka gånger Ja, några gånger per år Ja, varje månad Ja, varje vecka Figur 12: Erfarenheter av kränkningar från någon annan inom idrotten. - 3 % svarat att de återkommande blivit kränkta av någon annan (än en idrottskamrat eller tränare/ledare) inom idrotten, d.v.s. varje månad eller varje vecka. Detta motsvarar andelen som upplevt återkommande kränkningar från tränare/ledare % uppgav att de har känt sig kränkt enstaka gånger eller några gånger per år av någon annan % har aldrig känt sig kränkt av andra personer inom idrotten. - Totalt uppger 20 % av alla respondenter att de någon gång känt sig kränkta av någon annan (än idrottskamrat eller ledare) i samband med idrotten. Vilka är då dessa någon annan? I fritextsvar har respondenterna svarat på från vem kränkningen har kommit. Sammanfattat kan man urskilja följande grupper (utan inbördes ordning): andra idrottare från egen klubb, idrottare från motståndarklubb, publik (obekanta), andras föräldrar, andras tränare, motståndarnas anhängare, gymnastiklärare och egen förälder. 17

19 På vilket sätt blev du kränkt/mobbad (av någon annan inom idrotten)? Du kan välja alternativ. (N=88) Annat, vad? Jag vill inte berätta vad som hänt Kläder eller idrottsutrustning har blivit stulna, gömda eller förstörda Skrek åt mig eller skällde ut mig Bilder eller filmklipp där jag var med lades ut på nätet/skickades till andra Elaka kommentarer om mig på webben/telefon 5% 5% 6% 10% 10% 10% Elaka blickar eller fula gester 38% Jag kände mig utfryst 24% Jag fick elaka kommentarer på match/tävling 38% Jag fick elaka kommentarer på träning 32% Slag, knuffar, sparkar eller liknande 9% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Figur 13: Typer av kränkningar från andra inom idrotten. De vanligaste kränkningarna är elaka blickar eller fula gester, elaka kommentarer på match/tävling, elaka kommentarer på träning och utfrysning. 9 % uppger fysiska kränkningar så som slag, knuffar, sparkar eller liknande från annan inom idrotten. 4.4 Fördelning utifrån kön, ålder och idrottstyp bland de som upplevt kränkningar under de senaste tolv månaderna En av våra följdfrågor, om man upplevt någon kränkning, var när den i så fall hade skett. I jämförelsen mellan kön, åldersgrupper och idrottstyper (lag- eller individuell idrott) valde vi att titta på den grupp som angett att de upplevt kränkningar under de senaste tolv månaderna. Anledningen var att det då var lättare att fastställa just i vilken ålder det hade skett. Det var också ett sätt att få de uppgifter som kändes mest aktuella i dagsläget. En invändning kan vara att många av dem som slutat sin idrott då inte kommer med i samplet, eftersom man kanske slutat för mer än ett år sedan. Totalt var det 83 personer som uppgav att de utsatts för någon typ av kränkning under de senaste tolv månaderna. En relativt liten grupp men dock tillräckligt stor för att dela in i tre mindre grupper; de som blivit kränkta av lag- eller träningskamrater, de som blivit kränkta av tränare eller lagledare och de som blivit kränkta av någon annan inom idrotten. Resultaten presenteras nedan. 18

20 4.4.1 Fördelning enligt kön Frågan vi ställde oss var alltså: Finns någon skillnad i utsatthet för kränkningar mellan pojkar och flickor? Av lag- eller träningskamrater (N=36) Av tränare eller lagledare (N=20) Av någon annan inom idrotten (N=27) Figur 15: 53 % 47 % 55 % 45 % 63 % 37 % Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Figur 14: Erfarenheter av kränkningar under de senaste 12 månaderna, fördelat enligt kön. Det skiljer inte så mycket i utsatthet mellan flickor och pojkar, dock är det fler pojkar som uppgett att de blivit kränkta eller mobbade i alla tre grupper. Med tanke på att det var fler flickor som deltog i enkäten kan man i denna kartläggning konstatera att pojkarna är överrepresenterade bland de som upplevt kränkningar, särskilt mycket vad gäller kränkningar från andra inom idrotten Fördelning enligt ålder Finns det någon skillnad i utsatthet för kränkningar beroende på ålder? Av lag- eller träningskamrater (N=36) Av tränare eller lagledare (N=20) Av någon annan inom idrotten (N=20) 17 % 44 % 39 % 25 % 30 % 45 % 19 % 44 % 37 % år år 16 år - äldre år år 16 år - äldre år år 16 år - äldre Figur 15: Erfarenheter av kränkningar under de senaste 12 månaderna, fördelat enligt ålder. Vid åldersjämförelsen så verkar de yngsta, åringarna, vara de som upplevt mest kränkningar från idrottskamrater och ledare. Men när det gäller kränkningar från någon annan inom idrotten är det åringarna som till största del som upplevt detta Fördelning enligt idrottstyp Som nämndes tidigare har vi inte gjort någon jämförelse mellan enskilda idrotter, utan endast mellan lag- och individuell idrott. Under denna fråga är det totala antalet respondenter färre, detta med anledning av att det för en del svarande saknades vilken idrott de utövar eller har utövat. Här 19

21 presenteras fördelningen bland dem som angett sin idrott. Finns det alltså någon skillnad i utsatthet för kränkningar beroende på om man håller på med lag- eller individuell idrott? Av lag- eller träningskamrater (N=27) 22 % 78 % Av tränare eller lagledare (N=18) 28 % 72 % Av någon annan inom idrotten (N=20) 20 % 80 % Lagidrott Individuell idrott Lagidrott Individuell idrott Lagidrott Individuell idrott Figur 16: Erfarenheter av kränkningar under de senaste 12 månaderna, fördelat enligt idrottstyp. Det verkar vara mycket vanligare att man upplevt kränkningar inom lagidrott än inom individuell idrott, särskilt från idrottskamrater och andra i samband med idrotten. 4.5 Erfarenheter av att själv ha kränkt eller mobbat inom idrotten Vi ville också fråga om egna erfarenheter av att kränka eller mobba någon. Här kan benägenheten att svara ärligt tänkas vara lägre än när det gäller egen utsatthet. Dock kan det vara viktigt att frågan ställs, för att man skall reflektera över sitt eget beteende. I miljöer där kränkningar förekommer är det dessutom sannolikt att man både själv blir kränkt och också kränker andra. Har DU någon gång sagt eller gjort något mot en lag- eller träniongskamrat så att han/hon kan ha känt sig kränkt eller mobbad? (N=461) 1 % 1 % 1 % 12 % 85 % Nej, aldrig / Vet ej Ja, någon enstaka gång Ja, några gånger per år Ja, varje månad Ja, varje vecka Figur 17: Erfarenheter av att själv ha kränkt någon idrottskamrat % svarar att de själva kan ha kränkt eller mobbat någon lag- eller träningskamrat återkommande, d.v.s. varje vecka eller varje månad % uppger att de kränkt någon enstaka gånger eller några gånger per år.

22 - 85 % säger att de aldrig, eller inte är medvetna om de, har kränkt någon idrottskamrat. - Totalt säger alltså 15 % av alla respondenter att de kan ha kränkt eller mobbat någon annan inom idrotten. På vilket sätt har du kränkt/mobbat någon annan? Du kan välja flera alternativ. (N=67) Annat, vad? Jag vill inte berätta vad som hänt Stal, gömde eller förstörde hans/hennes kläder eller idrottsutrustning Skrek åt eller skällde ut honom/henne Jag delade eller gillade; bilder eller filmklipp där han/hon var med, utan lov Jag skrev eller gillade elaka kommentarer om honom/henne på nätet/telefon Elaka blickar eller fula gester Utfrysning Elaka kommentarer på match/tävling 9% 9% 10% 7% 4% 16% 19% 19% Elaka kommentarer på träning 5 Slag, knuffar, sparkar eller liknande 9% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Figur 18: Typer av kränkningar man själv gjort mot andra. De vanligaste kränkningarna man själv ägnat sig åt är elaka kommentarer på träning, elaka kommentarer på match/tävling, utfrysning, elaka blickar eller fula gester, att man skrikit åt eller skällt ut någon, slag, knuffar, sparkar eller liknande, delat eller gillat bilder eller filmklipp på någon utan lov, skrivit eller gillat elaka kommentarer om någon på nätet/telefon Fördelning utifrån kön, ålder och idrottstyp bland de som kränkt en idrottskamrat Det är 21 personer som uppgivit att de kränkt någon annan under de senaste 12 månaderna. Av dem är 81 % pojkar och 19 % flickor. Alltså en mycket större andel pojkar än flickor. Det var vanligast att man var i åldersgruppen år om man hade kränkt någon annan, de utgjorde 48 % av de som svarat jakande, åringar utgjorde 33 % och 16 år eller äldre 19 % av dem som uppgivit att de kränkt någon annan. 71 % höll på med lagidrott och 10 % med individuell idrott. I 19 % av fallen saknas uppgift om idrott. 21

23 Vi försökte också se om vi kunde hitta samband mellan dem som utsatts för kränkningar och dem som utsatte andra. Det som kan konstateras utifrån hur respondenterna svarat är att de som inte uppgett att de själva blivit kränkta inte heller uppgivit att de kränkt någon annan. 4.6 Vem ser och ingriper vid kränkningar? I enkäten frågade vi av de som svarat jakande på att de känt sig kränkta eller mobbade, om någon hade märkt att de blivit kränkta samt, om någon försökte stoppa kränkningen/mobbningen Kränkningar från idrottskamrater Om någon hade märkt att man blivit kränkt av en idrottskamrat så var det vanligast att en annan lageller träningskamrat märkt det, i 23 % av fallen, och i 14 % av fallen försökte även en idrottskamrat att stoppa kränkningen. Det näst vanligaste, i 15 % av fallen, var att ingen märkt någonting. 13 % uppger att en tränare märkte att man blivit kränkt och 12 % svarar att tränaren försökte stoppa kränkningen. I 6 % respektive 13 % av fallen märkte en lagledare eller en förälder att man blivit kränkt. 5 % uppger att lagledare ingrep och för föräldrarna var den ingripande andelen hela 14 %, alltså större del än de som uppmärksammade kränkningarna! Utifrån det sistnämnda resultatet kan man fråga sig om resultaten är med verkligheten överensstämmande. Det kan också betyda att föräldrar ingripit t.ex. efter att man själv berättat om kränkningen, utan att föräldrarna sett eller hört kränkningen själv. I nästan hälften av fallen, 44 %, vet den utsatte inte om någon märkt att hen blivit kränkt Kränkningar från ledare Även i fall där kränkningen kom från tränarhåll så var det vanligast att lag- eller tävlingskamrater märkt det, i 35 % av fallen, och i 12 % av fallen hade idrottskamraterna försökt stoppa kränkningen. I 25 % av fallen har en förälder märkt kränkningen, och 24 % uppger att en förälder även försökt stoppa kränkningen. I 16 % av fallen har ingen märkt något. Den stora skillnaden från när en tränare märkt att man blir kränkt av en idrottskamrat var, att när kränkningen kom från tränarhåll så var tendensen att som tränare stoppa kränkningen mycket mindre. I 10 % av fallen har en tränare märkt kränkningen men endast 4 % uppger att en tränare har försökt stoppa kränkningen. 32 % av respondenterna som upplevt kränkningar från tränare/ledare har uppgett att det inte är någon som försökt stoppa kränkningen. 22

24 4.6.3 Kränkningar från någon annan inom idrotten Lag- och tävlingskamrater var bäst på att uppfatta även kränkningar från andra inom idrotten, i 22 % av fallen, och 14 % uppgav att någon idrottskamrat försökte stoppa kränkningen. 11 % uppgav att en förälder märkt något och 8 % uppgav att en förälder försökte stoppa kränkningen. 17 % svarade att en tränare eller lagledare märkte kränkningen och 16 % att tränare eller lagledare även försökte stoppa kränkningen Själv sett att någon annan blivit kränkt/mobbad Vi frågade också om de själva uppmärksammat att någon annan blivit kränkt. Har du märkt att någon av dina lag- eller träningskamrater blivit kränkt eller mobbad? (N=469) 20 % 6 % 74 % Ja, av andra lag- eller träningskamrater Ja, av tränare eller lagledare Nej, aldrig Figur 19: Erfarenheter av att ha märkt att idrottskamrater blivit kränkta % har märkt att en idrottskamrat blivit kränkt av andra lag- eller träningskamrater. - 6 % har märkt att en idrottskamrat blivit kränkt av tränare eller lagledare. - Totalt har 26 % av alla respondenter uppmärksammat att någon annan blivit utsatt för kränkning eller mobbning inom idrotten. - Av de 111 svarande som uppmärksammat att någon annan blivit kränkt, säger 59 % att de har försökt stoppa kränkningen. Det man försökt göra är bl.a. att prata med den som blivit utsatt, att säga åt den som kränker och att berätta för någon vuxen Enligt fritextsvar i enkäten. 23

25 På vilket sätt blev han/hon kränkt eller mobbad? Du kan välja flera alternativ. (N=106) Annat, vad? Jag vill inte berätta vad som hänt Kläder eller idrottsutrustning har blivit stulna, gömda eller 3% 3% 5% Han/hon kände sig utanför Skrek åt eller skällde ut Fick inte spela på match/tävla för laget 14% 13% 19% Bilder eller filmklipp där han/hon var med lades ut på Elaka kommentarer om honom/henne på webben/telefon 6% Elaka blickar eller fula gester 25% Utfrysning 3 Elaka kommentarer på match/tävling 42% Elaka kommentarer på träning 60% Slag, knuffar, sparkar eller liknande 10% Figur 20: Typer av kränkningar man sett idrottskamrater utsättas för. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% De vanligaste kränkningarna man sett andra utsättas för var elaka kommentarer på träning, elaka kommentarer under en match/tävling, utfrysning, elaka blickar eller fula gester, att han/hon kände sig utanför, att någon skrek åt eller skällde ut honom/henne och han/hon fick inte spela match/tävla. Var tionde uppger att man sett någon bli fysiskt kränkt genom slag, knuffar, sparkar eller liknande. 4.7 Känslor och mående i förhållande till idrotten Slutligen bad vi respondenterna kryssa i påståenden som de tycker stämmer överens med vad de själva upplever eller upplevde när de idrottade. Även i denna fråga kunde man kryssa för flera svar. 24

26 Kryssa för de påstående du tycker stämmer. Om du slutat idrotta, kryssa för de som stämmer för hur det var medan du ännu höll på. (N=423) Inget av påståendena stämmer Jag är gladare och mår bättre när jag sportar Jag känner att jag duger som jag är på träningen Mina tränare uppmärksammar mig och det jag gör Jag mår bättre på träningarna än när jag är i skolan Jag mår bra i mitt lag eller träningsgrupp. Jag känner mig rädd för mina träningskamrater Jag är rädd för att misslyckas på tävlingar eller matcher Jag är rädd för att misslyckas på träningen Jag har ibland en dålig känsla i magen inför tävlingar eller 8% 13% 24% 29% 25% 23% 37% 40% 50% 49% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Figur 21: Påståenden om mitt idrottande. De påståenden som fått flest svar är: Jag är gladare och mår bättre när jag sportar, Jag mår bra i mitt lag eller träningsgrupp, Jag känner att jag duger som jag är på träningen, Min tränare uppmärksammar mig och det jag gör. Mellan var femte och var tredje respondent har gett svar som: Jag är rädd att misslyckas på tävlingar eller matcher, Jag är rädd att misslyckas på träningen och Jag har ibland en dålig känsla i magen inför tävlingar eller matcher. Vi delade in respondenterna i tre grupper: 1. De som inte slutat med någon idrott, 2. De som har slutat med någon idrott, men fortfarande idrottar (med någon annan idrott) och 3. De som helt slutat med idrott. Syftet med uppdelningen var att se om svaren fördelat sig olika på något sätt mellan de som fortfarande idrottar och de som slutat. I grupperna 2 och 3 (de som någon gång slutat med en idrott) visade det sig att man i större utsträckning svarat att man var rädd att misslyckas på träning. I grupp 1 har man, å andra sidan, i större utsträckning svarat att man mår bra i sitt lag/sin träningsgrupp, att man mår bättre på träningarna än i skolan, att tränaren uppmärksammar en, att man känner att man duger som man är på träningen och att man är gladare och mår bättre när man sportar. 4.8 Deltagarnas egna reflektioner Avslutningsvis i enkäten fick deltagarna möjlighet att fritt skriva något kring temat kränkningar och mobbning inom idrotten. Nedan listas direkta citat från dessa kommentarer. Stavfel har rättats. Osakliga, uppenbart oseriösa och för frågan irrelevanta kommentarer tas inte med. Kommentarer som gällde själva enkätens utformning togs upp under Kartläggningens styrkor och svagheter. Frågan som ställdes var: Har du något mer du vill berätta om kränkningar och mobbning inom föreningsidrotten? Det fotbollslag jag spelade i är lite annorlunda än andra. Jag vill inte klanka ner andra fotbollslag, men just det jag spelade i var verkligen extremt. Det var många som slutade redan i tidig ålder och bytte lag. Jag tänkte sluta flera gånger men då började lagledare och tränare att pusha mig mitt i allt 25

27 och när jag valde att fortsätta slutade de med pushandet. Till sist orkade jag inte mer och jag slutade för ungefär ett år sen och då hade det hållit på i flera års tid. Slalom däremot är en underbar sport. Alla får vara med och jag känner mig tillräckligt duktig och jag hittar mig själv när jag får stå på skidorna. Tränarna och de andra åkarna är super. Det är verkligen en sport jag älskar. Ja, alltså det är svårt att veta för de som inte idrottar själv hur mycket mobbning som faktiskt dyker upp. Jag känner inte någon som aldrig skulle ha blivit mobbad som tränar, jag tror det är något alla går igenom någon gång och sådant får man helt enkelt ta om man vill klara sig igenom tills man blir riktigt bra. Det finns alltid andra som måste mobba eller kränka någon bara för att själv må bättre. Det är ju ofta som det bara är föräldrarna som vill man ska spela ishockey t.ex., så många tror jag gör det mest för att deras pappa vill, och det är inte bra. Föräldrar borde hållas helt borta från ALLA träningar, ingen skillnad om du tränar din pojkes lag eller inte, du ska helt enkelt INTE träna din pojkes lag, så enkelt är det. Jag är av den uppfattningen att det i 90 % av alla mobbningsfall inom kampkonst är nybörjare som mobbar. Mer erfarna utövare är för upptagna med att försöka förbättra hela lagets tekniker för att ha tid att mobba någon. Jag tror att mobbning inte förekommer något ofta, i alla fall inte i lag, för oftast är lagen väldigt tighta och alla är vänner för det behövs om laget ska prestera bra Gör som jag: Skäll ut läraren (kränkaren). Fel mest på tränarna som inte lyssnar eller orkar bry sig om de mobbade. Hatade att gå på träningar efter alla gånger jag själv blev utsatt för kränkning och mobbning, och ännu i dessa dar hatar jag och inte kan tänka mig att börja friidrotta igen. Tränaren fick sparken. Jag har slutat fler idrottsgrenar på grund av mobbning. Där är till exempel handboll och ridning. Det var bra att detta ifrågasatts. Det är bra att det finns såna här saker då kanske man får veta hur mycket barn egentligen blir mobbade ifall de inte känner för att villa berätta till sina föräldrar/närvarande. När jag blev mobbad tog min pappa kontakt med fotbollsförbundet. Det ordnades ett möte där det var på plats föreningens, förbundets representant samt vi spelare. Det pratades om mobbning. Efteråt blev jag nerskälld av vår lagledare för detta och för att jag inte står ut med mobbning som enligt henne hör till sporten. I mitt förra lag så sa alla nästan kränkningar till varandra, men det var inte som att man mobbade någon. Laget slutade inte på grund av mobbning, utan av att vi var för lite spelare. De hör till att de ska skrikas o gapas i lagsporter, så alla har blivit kränkta någon gång. Big deal, ingen bryr sig! Tävlingssimföreningar satsar enbart på sådana barn som kan klara sig i sin åldersgrupp. Andra petas ut från hobbyn och får inte fortsätta i föreningen, trots att barnet gillar sporten och skulle vilja 26

28 fortsätta med idrotten. Alla barn borde ha rätt att idrotta, utan att behöva tävla eller idka sporten flertals gånger i veckan, redan i lågstadieålder. Inom friidrotten hade tränarna alldeles för höga förväntningar samt hårda träningar eftersom 17- åringar tränade i samma grupp. Jag blev aldrig kränkt av andra, mina tränare var svartsjuka, det var min mamma som gjort så jag kom uppåt i klasserna [...]sedan fick jag nog, tappat intresse efter [att ha nått (förf.anm.)] mitt mål. :) 5 Analys och diskussion Kartläggningen som vi genomförde i november 2014 var den första av det slaget som gjorts i Finland. Vi kan därför inte jämföra resultaten men någon motsvarande undersökning. Kartläggningen kan inte heller sägas vara en vetenskaplig undersökning, utan just en kartläggning kring hur just dessa respondenter i denna undersökning ser på saken. Detta gör att man inte kan dra alltför säkra slutsatser, däremot har vi en utgångspunkt i fortsatta diskussioner. Det finns mycket resultat att analysera ännu, i denna rapport har jag valt ut det som jag fann mest matnyttigt och intressant. I diskussionen kommer jag heller inte att kunna kommentera allt, det skulle bli alltför långt, utan jag väljer vissa saker att lyfta fram. Det står var och en fritt att själv plocka ut de saker man själv finner intressanta. 5.1 Deltagarna Med tanke på att enkäten gick ut till samtliga svenskspråkiga skolor i Finland får svarsantalet på 470 personer nog betraktas som ganska lågt. Dock är antalet tillräckligt högt för att kunna kartlägga erfarenheter, vilket syftet med enkäten var. Spridningen bland respondenterna är god både vad gäller, ålder, kön, region och om man idrottar eller har slutat med idrott. Spridningen på idrotter som representeras är också god. Övervikten på fotboll, handboll, innebandy och ridning (samt friidrott för de som slutat) får nog anses spegla idrotternas popularitet i Svenskfinland ganska väl Resultat Den första delen av resultatredovisningen handlade om varför man fortsätter respektive har slutat med sin idrott. De mest valda anledningarna till att man vill fortsätta med sin idrott handlar, å ena sidan, om att man tycker om sin sport och vill utvecklas och utmanas inom den och, å andra sidan, om de goda sociala relationer som finns idrottskamraterna emellan och mellan idrottare och tränare. Att vinna kommer på nionde plats av elva alternativ, något som kan vara bra att komma ihåg när man funderar kring syftet med föreningsidrott bland barn och unga. De vanligaste anledningarna till att man slutat med sin idrott var bristande intresse/tid, att det inte var roligt eller att verksamheten helt enkelt hade upphört. En följdfråga kunde vara varför det inte var roligt på träningarna, eller varför intresset inte väcktes, men tyvärr ger denna kartläggning inte svar på det. 12 Tyvärr har några jämförande siffror inte hittats här. 27