HENR.. WILH. ROMANSON FÖRSÖK. A f ha n dl i n g o m Ben e n. M e n n i s k o k r o p p e n. utgifvet af

Transkript

1 FÖRSÖK till en A f ha n dl i n g o m Ben e n i M e n n i s k o k r o p p e n trn ed Med. Facultetens Samtycke Till offentelig granskning utgifvet af HENR.. WILH. Anat. Profeft. och ROMANSON Ghir. vid Nos. Acad. o cli PER REINH. II A A K Vestmanlänning på Audit. Nosoc. d. 7 December kl. 3 e. m. 180g IV St. U p s a 1 a Tryckt hos Joh, Fä. Edman, Kongl. Acad, Boktr.

2 T h e f e s. L ^taéam érc-uum humane- corpori genuinum esfe, ex /Itu quoqne fonaminis magni osfts oecipitis, coot-ra opinionen* P. Moscati, Prof. quondam Pavienfts, bene ftatuerunt Anatomici. IL Quod os occipitis- aliaque, majora quse ambiunfc foraföina. osfi ex diverfis in foetu compofita funt particuüs, velocioribus moltium quse iisdem inhaerent, partium incrementis merito tribuitur. hl Etenim quamvis osfi, diitn crefcunt, vi vaforum abforbentium varie mutentur,. vicinisque cedant partibus, fantura tamen cedere ron posie, quantum ab iisdem urgentur, nifi in partes divifa esfent, hujusqaoque foraminis exemplum. ofåendere videtur. IV. Neque tamen, (T ab altera parte rem fpéétaveris, adfeö generale eil hoc pbaenomenon fc. quod os-fa cedant vicinis, quin ipfi contraria praebeat osfium genefis. Subftantia e. c. osfea labyrinthnm cingcnte, pariter ac alia, quae annulo membrans; tympani fuperftruitur meatumque format auditorium, partes quodammodo dimoveri adjacentesr nulli dubitamus.. V' Has itaque omnes, quibus inter crefcendum obnoxium ed osfeuia fyftema, mutationes non ex fortuita quadam abforbentium aftione repetendas esfe, fatis edocemur. Vim naturae fortnantis vitalem, quis ed, qui hic quoque non agnofceret? VI. Sunt autem rariores quidam cafis, confumtiones fc. tum vi aneurisma- tumorumque cyfcicorum effefbe, quibus osfium compages fortuito» abforberi videatur. Atque verum qurdem eft, materiem fic os fe a ra plerumque fine rnorbo evanefcere, eosque graviter errare, qui fanguinft" vel carie eandem disfolvi tradant. Sed ex deficiente nutrimento, non vero vi quadatn infolita vaforum abforbentium haec oriri mala, $erfpiciet, qpicunque acutius rem intuetur.

3 ) Si C d) for finns falciformis cerebelli och occipitalis pofieriör genom den undre liften och defs fåra; e) for finus petrefi inferiores genom fårorne på inre ytan af grundutfkottet f) for ftora hjernans bakre lober, genom de öfre flora gröparne; g) for lilla hjernan genom defs undre ftora gropar; h) for den förlängda ryggmärgen genom den excaverade ytan på grundutfkottet. 3. Det tjenar till genomgång för kärl : åtfkilliga nerver och blod a) för i2:te nervparet, (N. hypoglosfi) genom foramina condyloidea; b) för 9:de, io:de, och inte nervparen, (N. N. glosfopharyngei, vagi, accesfori Willifii), och inre haisådrorne, (ven» jugulares intern») genom den halfmånlika infkärningen på undre rånderna. c) genom ftora nackhålet för Ryggmärgen, N. accesforii Willifii, arteri» och ven» vertebrales. d) för ådror genom canales condyloidei. 4. Följande mufkler fäfta fig därpå: a) på den öfre nackbågen M. occipitales, fternocliedomaftoidei till en del, trapezii och fplenii capitis5 b) på den öfre bågformiga ytan biventres cervicis, complexi 7 obliqui capitis fuperiores; c) på den undre bågformiga linjen redli capitis poftici majores, och minores, de fednare fåfta lig meren på den undre bågformiga ytan; d) på tubereuium jugulare redi capitis laterales; e) på grundutfkottet retfti capitis antici majores och mi nores. Nackbenet beftår hos ett fofter af 4 ftycken, nemligen af de förut omnämnde delarna, fom på hvar fin lida omgifva det F ftora

4 ) 3* C ftora nackhålet, Dels far ben ing begynner något tidigare ån hjtfsbenets, med åfven få många forbeningspunkter. Någongång ehuru hogft fal Un beftår den bakre eller nackdelen af rvånne hälfter, då fot beningspur.hrerna varit lem. Vid flutet af forfta iefnadsåret vifa fig nackbenets delar ånnu lifcfem famman* limmade. Ledgångsknolarne åro- fm» och foga uphojdå. Den yttre nackknolen fynes ganfica tydligt på nackdelen, nemligeu dar forbeningen lorft tog flu början, men man ler ånnu ingen yttre nacklift, utan benet år for oirigt jämnt ock glatt, tå dey inre ytan af denna del fer man i ftåilet for en knéi en fördjupning, och inga korfande lifter. Grundutfkottei a endaft genom brolie 1 or b un det med kilbenet. Laget i Tinningbenen, (csfa tetnporum}» Vid undre fidodelen af hufvudfkåishvalfvet, ftdodelen al liyfvudlkålens boxten. Indelningen. och medlerftas Hvardera tinningbenet hos en fultvåxx månnilka indelas i- Fjälliket delen Cpars fcjuoinofa, Vårtlika delen, (pars mafloidea)*, och Pyramiden ^ (pars petrofa}. I. Fjälldelen år den tunnade, bredsfte,; ofre och upråt t flåen de, fom har tvånne ytor och en rand. 9 l. Randen år till ftotre delen Ikaip, och innantill ojämn * framtill blir den tjockare och taggig, och grånfar flute ligen till pyramiden, från hvilken den dock år fltilld genom, en ganfiu flnal fpringa, (fisfura Glaferi). z. Den yttre ytan år något ojåmn x>ck hvålfd j, dår tråfiaso

5 3 33 C a) Kindutfkottet, (procesfus zygomaticus), hvarpå bafea en taggig' fpets, en yttre och inre yta, en ofre och undre rand anmerkas ; ' b) Ledgångsknolen, (tuberculum arttculare); från denna utfkjiitor till en del kindutlkoffer; c) Ledgångshålan, (fosfa glenoidalis) ; den ligger på tvåren bakom ledgångs-knölen och grånfar bakåt tili fisfjra Gl fri; d) bakom kindutfkottet en låg upftigande fåra; e) en fvagt uphojd linia, fom ifrån kindutfkottets bafis går bakår; och fkiljer fjålldelen ifrån vårtdelen. 3. Inre ytan, fom år excaverad, har de for hufvudfkålsbenen egna urgröpningar och uphojningar, och åtfkilliga upfiigande fåror for blodkärl. Skiljes från pyramiden genom en fjällik fpringa. II. Vdrtdelen år den mindfia, och ligger bakom fjålldelen. Den har två ytor och två ränder. 1. Ränder na: a) den ofre randen år bred, fjållik; b) den bakre randen ojämn och längre. 2. På den yttre ytan finnäs: a) Vårtutfkottet, fprocesfus mäftoideus), fom har en bred bafis och en fpets; b) en djup infkårning på inre frdan om våitutfkottet, (incifura maftöidea ); c) Vårtknolen, (tuberculum inaftoideum ), ligger inåt bredvid denna infkårning, och år ibland få flor, fom vårtutfkottet, d) yttre opningen till vårtdelens kanal, fom ibland felar, ibland bildas gemenfamt af nackbenet och tinningbenet. 3. Inre ytan intages till florfia delen af en bred halfmånlik fåra, (losfa figmoidea), fom år en, fortfåttiring af fåran F 2 på

6 ) *4 C på bjefsbenets vårtvinkel, och ofvergår till Hen fornt be* fkrifna fåran på nackbenefs ledgångsdelar, bakom denna grop v i far lig inre opningen till canal^s maüoidea. III. Pyramiden, har Att namn af likheten med en liggande pyramid, fom med bafen Sr /Våld utåt och bakåt, ined fpetfen inåt och framåt 5 utom desfa delar anmerkas vidare tre ytor och tre vinklar. i. Bafen, (bafis), fom till flor/la delen Sr fammanvåxt med vårt- och f jålldelarne, bildar yttre hårfelgångens ovala op~ ning, (hneatus auditorius externus); 3. vid Spetfen, (apex) har canalis caroticus med en vid opning fin utgång; bakom.denna opning traffas en djup fkroflig infkurning. Tiorna: 3. Den främre ytan, fom grånlar till fja Ilde Vens Inre yta, vilar a) baktill en glatt, hvålfcf uphojning, under Ii vilken labyrinthens ofre cirkelgång ligger förborgad j b) mera framåt inre opningen tili Fallopii kanal} till hviiken en fmal fåra leder» 4. Bakre ytan grånfar till vårtdelens inre yta 5 dårpå trsffas a) inre hörfelgångens, eller nervkänalens opning, (meatus auditorius inttrnus)de/s botten, år genom ui tvårlif! afdelad i en ofre mindre, och en undre flörre urgropningj i bagge t rå/tas fmå opningar 5 b) bakom hoifelgångcn under ett benfjåll en fpringa, fom leder till en kanal i förmakets vattengång (^acjusedudlus veflibuii); f) ofver denna fpringa en liten aflång vifar uphojning, fon> labyrinthens därunder liggande undre cirkelgång} d) framfor denna uphojning ett litet hal.

7 > 35 ) Den undre ytan år ganfka ffroflig orh ojåmn, endrfi: fraia^ till och utåt år den något glatt och excrvercd i den förefiåller hår en tunn benfkifva, bakom hvilken den yttre hoitelgången ligger, och fom merendels forlanger fig i en fkarp rand. Bakom denna rand träffas. a) -griffc-iutfl<:ottet, (procesfus fiyloideus"), fom har fitt urfprung från i»re ytan af nyfs btfkiifne benfkifva, och ofta, om det år langte, af bry tes af ett mellan liggande brofkffycke; / b bakom detta utlkott ett hål, (Toramen Aylomafioiv de mf) lom utgör yttiie öpningea till Fallopii kanal; c) framför griffelutfkotteti inåt, halsådergropen, (fosfa jugularis), fom med éen halfmånltka urfkårningen på nackbenets undre rand bildar halsåcteihålet, (foramen jugulare); d) framför halsådergropen utåt,1 en vid öpning, ingången till canalis carotjcus ; e) framför famma grop inåt, en vid mynning, fom le der tiil fneckans vattengång, (acjnscduclus Cochleae) ; f) emellan denna mynning och den, vid pyramidens fpers befindfliga, fkrofhga infkårningen, en fåra, fom böjer Dg framåt emot pyramidens fpeis.. Denna fåra och den fom be finnes vid nackbenets undre ränder bilda A gemenfarm en florre fåra, den få kallade fulcus petrofus infetior» Vinklame.. öfre. Bakre. Den vinkeln, fora år den långfta, har en fåra, (Tulcus petrofus fuperior) vinkeln bildar bredvid halsådergropen en Utarp rand. främre kortafte vinkeln grånfar till f jåildelens taggiga rand; hår vifa fig tvånne öpniugar: den öfre mindre leder till en half kanal, hvari en mufkel har fitt läge; den undre flor-

8 4. Subjlanfen. 3 3«( Tlörre år en början till Örtrumpeten, (tuba Euflachiana osfea Fjålldelen år vid urgröpningarna på defs inre yta ganlka tunn, vid uphöjuingarne och emot randen blir den tjockare, och på desla flåilen delas den af cn mellanliggande diploe i tvånne tåta fkifvor, af Ii vilka den inre år mindre ån den yttre. Vårtdelen innehåller många fammanhångande celluler; de flörßa af dem ligga på undre fidan och flråcka fig nit anda till pyramidens bafis; celjulerne fl< il jos endaft genom en gawfka tunn benfkifva ifrån den halfmånlika fåran på våitdelens inre yta. Pyramiden beflår af en ganfka tåt och hård benfubflans, fom innehåller åtfkiliiga fammanhångande ca vi teter och gångar, hvilkas befkrifning vidare förekommer vid höifelns mechanism i Splanchnologitn. <* Sammcjifcgningen. Hvardera tinningbenet fammanfogas med fem ben: 1. med hjefsbenet genom fjålldelen och ofre randen af vårtdelen i en fjållföm; 2. med nackbenet genom bakre randen af vårtdelen i en kort tandad fom, genom pyramiden föruiedelfl en teus ligamen- brofkmasfaj; 3. med kilbenet vid fråmre delen af f jållranden till det måfla genom en fjållföm, och genom pyramidens fråmre vin kel förmedelfl en ligamenteus broifkmasfa; r. med kindbenen genom kindutfkottet i en fåglik fom ; 5. med nedre käften genom fjåiidtlens ledhåla i en tcmligt fri ledgång, '... ; -

9 Nyttan, > 3? ( 1. De bilda genom fjäll- och vårtdelarne undre fidodelen af" hufvudlkålens hvalf, och genom pyramidens medlerila fldodeien af defs botten. 2. De lämna ett ftadigt och fåkert fäfter. a) for hjernans tjocka membran genom inre ytan af vart- och fjäildeiarne, och genom främre och bakre ytan af pyramiden b) for tenrorium- cerebelii genom pyramidens ofre vinkel;. c) for arteria meningen media genom fåran pä inre ytan af fjäll delen; d) for flnus. transverlus genom fosfa Cgmoidea på vårtdelen e) for finus petroft genom fårorne och bakre vinkel; på pyramidens ofre O for horfelns organer uti pyramiden;.g) for den brolkaktiga delen pyramidens främre vinkel; af ortrumpeten genor» h) for arteria temporalis profunda, genom de fåran på fjålldelens yttre yta. den upftigan- 5. De bidraga till. bildningen af käftens, ledgång genom ledgångshålorne och knölarue» 4. De fläppa. följande blodkärl igenom fig: a) carotis, genorp fin kanal; bj inre halsådern (vena jugularis interna) genom hals åder hålet ; c) en åder genom vårtdelens kanal. 5:. Följande nerver gå igenom dem: a) N. fympaticus magnus genörn canalis carotfcua. b) i förening med nackbenet genom halsåderhålet gtde», io:de och iirte nervparen, (N glosfopharyngeus, va gns. och acctdoiius Willifiii.) a>

10 , S ( Tlårre år en borjsu tili örtrumpeten, (tuba Euflachiana osfea ). Subjlanfen. Fjålldelen år vid urgropningarne på defs inre yta ganlka tunn, vid uphojuingarne och emot randen blir den tjockare, och på desfa flåilen delas den af en mellanliggande diploe i tvånne tara fkifvor, af hvilka den inre år mindre ån den yttre. Vårtdelen innehåller många fammanhångande celluler; de florßa af dem ligga på undre fidan och ßiacjka ßg alt ånda till pyramidens bafis; celjulerne fkiljas endafl genom en ganfka tunn benfkifva ifrån den hallmånlika fåran på våitdeiens inre yta. Pyramiden beflår af en ganfka tåt och hård benfubflans, fom innehåller åtfkilliga fammanhångande caviterer och gångar, hvilkas befkrifning vidare förekommer vid Irorfelns mechanism i Splanchnologien. r Sammrjifcgningm, Hvardera tinningbenet fammanfogas med fem ben: 1. med hjefsbenet genom fjålldelen och ofre randen af vårtdelen i en f jållfom; 2. med nackbenet genom bakre randen af vårrdelen i en kort tandad fom, genom pyramiden formedeifl en ligamenteus bro'fkmasfaj; 3. med kilbenet vid fråmre delen af f jållranden till det måfla genom en fjålffom, och genom pyramidens fråmre vin kel formedeifl en iigamenteus brofkmasfa; med kindbenen genom kindutfkottet i en fåglik fom; 5. med nedre käften genom fjåildeleus ledhåla i en fri temligt ledgång, -... ;. nyt-

11 Nyttan. > 3? C 1. De bilda genom fjäll- och vårtdelapne undre fidodelen af' hufvudfkålens hvalf, och genom pyrarniderne medlerfta fi~ dodelen af defs botten- 2. De lämna ett fiadigt och fåkert fåfie: a) for hjernans tjocka membran genom inre ytan af vart- och fjälldeiarne, och genom främre och bakre ytan a i pyramiden* b) for tentorium cerebelii genom pyramidens ofre vinkel; c) for arteria meningea media genom fåran pä inre ytan af fjäll delen d) for finus. transverlus genom fosfa figmoidea pä vårt» delen e) for finus pefrofi genom och bakre vinkel; fårorne pä pyramidens ofre O for Jiorfeins organer uti pyramiden;.g) for den brofkaktiga delen pyramidens främre vinkel; af ortrumpeten genom h) for arteria temporalis profunda, genom de fåran på fjålidelens yttre yta. den upfiigan- $. De bidraga till bildningen af käftens, gångshåiorne och knolame; ledgång genom led- 4» De fläppa, följande blodkärl igenom fig: a) carotis, genom fin kanal; b) inre halsådern (vena jugulari«interna) genom hals åder hålet c) en åder genom vårtdelens kanal. Följande nerver gä igenom dem: a; N. i^mpaticus magnus genom canafis caroticus. b) i förening med nackbenet genom halsåderhålét <):de,. io:de och n:te nervparen, (N, glosfophäryngeus, va gns- och acctsforius Wiilifiii.) a)

12 ) 38 ( ) 7:da nervparet, (N. facialis) genom foramen flylomafioideum. d) Chorda fympani, en fisfura Giaferi; gren af 7:de nervparet, genom e) en gren af N. vidianus genom inre opningen pl Fai- Jopii kanal; Q 7:de och 8:de nervparen, (N. acufticus och genom inre horfelgången. facialis) 6. Följande mufkler fafta fig på hvardera tinningbenet: Masfeter på undre randen och inre ytan af kindutlkottet; Temporalis på pars fquamofa; Sternocleidomafioideus, Iplenius capitis och retrahentes auris på vårtutlkottet; Biventer maxillae i incifura maftoidea» Stylohyoideus,! Styloglosfus och Stylopharyngeus på griffelutfkottet. Conftri&or pharyngis fuperiör och levator palati mollis på undre ytan af pyramiden; Trachelomafloideus på vårtknolen. Få tinningbenen hos nyfödda barn åro vårtutlkottet och den yttre horfelgången ånnu outbildade; den fednare erfåttes hos dem genom en liten benring fom utgör omkring z af en cirkel, emedan den 6fre lldan fattas; den år då ånnu icke fullkomligen fammanvåxt med pyramiden, men år på fin inre fida forfedd med en final fåra, i hvilken trummeihinnan jamat uptages. Få bågge bågarne af denna ring, men i flörre mångd på den bakre, afßttes efterhand mer och mer benmaterie, till defs de nedböjda, genom denna affåttning tillkommande benfkifvorne upnå hvarandra, och bilda en gång, loin omkring I2:te året fullkomligen tiliflutes, och fullkomnas med manbarhets åren; följaktcligen blir trummelhinnans ring, fom på ett barns hufvudikåi ligger bar och öppen, från bågge fidor alt bre-

13 ) 39 ( brecfare Och bredare, ock förvandlas flüteligen till yttre horfelgången. Hos mycket fp a da foder och intill J:te månaden bedå tinningbenen af tre flyeken, nemligen af ringen, fjålldelen och pyramiden. På fjåildejen fer man då ånnu ej nå gra pulsåderfåroi ; ej något vårtutfkott, fom efter födfeln jåmte defs celluler' fmåningom utbildas, och intet griffelutfkott. Led gångshålan for nedta kåken och ledgångsknölen; åro knappaft lfierkeliga. Man ler ty del igen utanpå pyramiden den dåruti förborgade Jabyrinthen, emedan den ännu ej år omgifven af benfubfians. Under öfre cirkelgången år en urgröpning, hvari fjoekh hjemhinnan intränger. Ockfå tinningbenens låge år hos barn olika j pyramiden* ligger mera inåt mot botten af hufvud» ikålen, fjålldeien däremot år mera utåt böjd. Läget. K :1b ene t, (os fphenoideum, baflare, polymor phen, v e/piförme). Kilbenet ligger tvårt öfver ech nåfian i midten af hufvudlkålens botten, och fhåcker lig på hvar fida, upåt till tinnin garna, nedåt till gomen, och framåt till ögongroparna. Det indelas i Kroppen, (corpus), och tre flygelutfkott (alae) på hvar fida, I. Kroppen ligger i midten emellan flygelutflkotten; 1. defs bakre yta år fkroflig och ojåinn Dels undre yta flöter ihop med den främre i tvånne bredvid hvarannan liggande csviteter (finus fphenoidales), hvilka åro fkiljda från hvarandra genom en perpendiculår fkiljevågg; denna förlänger fig och formerar Kilbensfna* Beln, (rofirum fphenoidaie ), fom på den främre ytan bil- G dai

14 * n 3 ~ dar en fram flå ende fkarp, och.på den undre en fluttande trubbig rand. Kilbenshålorue (fiuus fph.eooidale.s) betackas till flor/la delen ;af de få kailade kilbenshornen., C cornua fpheuoidalia, osfa Bertini). Desfa åro tvånne trekantiga, utbdjda benflufvor, fom med fina inre råra ränder fluta fig tått -intill kiibensfnabeln; deras.yttre fneda rånder grånfa till kroppens undre yta och till gombenet; deras främre urholkade rånder pasfa till filbenets bakre fidodelar, hvarigenom bagge kilbenshålen, få når fom på en liten.ailång opning, tillhutas; deras undre eller yttre yta år hvåifd, den --ofre eller inre excaverad; ofta åro de fa mm anvåxta med kilbenet, fållan med fifbenet, 4. Defs ofre yta kallas Sadel, (fella equina turcica); en vifs likhet dermed har den af följande delar: a) fadelbommen år en vanligen framåt lutande tagg, fom ofvantili på bagge fidor har två framflående horn, Cprocesfus clinoidei pofleriores); b) fadelgropen (fosfa glandulre pituitariae), en inf Inkning", fom ligger framfor fadelbommen, år öppen på bagge fidor, och öfvergår i fluttande yta; c) fadelknappen (tuberculum feilte equinaf) ligger fram for fadelgropen på en liten uphojning; jåmte fädeln tråffas vidare på ofre ytan d) tvånne fmå coniflta fpetfar (procesfus clinoidei med ii, pyramidales), en på hvardera fidan bakom fadefknolen; de åro obefiåndiga 5,e) bredvid fadelbommen utår, bakre fåran for carotis, (fulcus caroticus poflerior), fom på fin v!tre fida begrånfas af en fkarp rarvd, eller ibland af en tunn benfkifva, den få kaffade lingula carotica. f) främre fåran for carotis, (fulcus caroticus anterior); d<n böjer fig om den conifka fpetfen utifrån framåt och inåt,