Afhan d 1 ing om Benen

Transkript

1 FÖRSÖK till en Afhan d 1 ing om Benen i M e n n i s k o k r o p p e n med Med. Facultetens Samtycke Till offen tel i g utgifvet af granskning HENR. WILH. ROMANSON Anat, Prosect och Chir. vid Nos, Acad. och JOHAN WILHELM HULTBERG af Wellmanlands Nation. På Audit. Nosoc. d. 10 Junii kl. 30 f. m. ign» IX. St. Up sa la, hos Stenhammar och Palmblad, K»gt, Acad, Boktr».

2 T H E S E S. I. C^uia coticbse> nariüm hominis tam multum contortss tson funt, quam animalium diverforum ; adeoque membrans Schneiderianae minor latur extenfiö; inde causfam principen* hebetioris ejus olfa&us dedu* cere non haefitamus. IT. Ramos finales v a forum lympbaticorum ffuida, qtiae vehunt» oftiis apeitis -abforbere, nobis maxime credibile eft. III. DifETcultatem atque periculum evulfionis dentiutr, molarium divergio radicuiorum eorum metimur. IV. Nervorum vim ad chylificatienem, seque valere ac motum periftalticum, baud incerto habemus, Materiam organico animalern femper mutari; atque V. VI. ' 0'mnes oecoromiae animalis a&iones hac vicisfitudine perficb. com iendinms.

3 ) 7i ( 4) På nederkaken fålla lig tretton par mulkler; a) Temporalis på kronutlkottet; b) Pterygoideus externus på ledutfkottete friaire ur holkade yta; c) Pterygoideus internus på grenens inne yta, allt till nederkåksvinkeln; d) Masfeter på grenens yttre yta, iill undre randen och nederkåksvinkeln; e) Buccinator på ofre randens yttre fida invid xeitånderne J f) Levator menti på uphojningarna efter tandrummen af framtånderna och ögontanden; g) Depresfor labii inferioris, Depresfor angulioris, och Latisllmus colli på den ojåtnna fmala ytan emellan yttre hakknolen och den yttre fneda linien; h) Digaflricus på intryckningen under inre hakknolen; i) Genioglosfus, Geniohyoideus, på inre hakknolen; k) Mylohyoideus, på den inre fneda linien. Nederkåkens forbening begynner ganlka tidigt, få att den redan i andra och tredje månaden efter aflelfen trålfas af en anfenlig ftorlek, men under en, från den blifvande, mycket afvikande form. Hos ett fullgånget folier beflår den ånnu af tvånne hälfter, framtill förenade genom ett mellanliggande brofk, fom inom forlla halfåret forbenas.. Den år då ånnu, ifynnerhet vid fidorne, ganlka låg, men bred och iikfom fvullen i anfeende till de jåtnnforelfevis florre tandrummen, hvilkas antal likvål endall år 10 eller 12. Nederkåksvinkeln år mera trub big. Grenarne ined deras utlkott åro fmå, och falla mera i M ett

4 ) 74 ) ett horizontalt an det perpendiculåra läge, fom de hafva hos fuilvaxta, hvårföre ockfå kåk ledgången ligger nåflan i famma linie med ofverkåkens tandkött. Ledgångshufvuden åro rundare och likföm tjockare, men kanalen med defs opning år nåflan få flor, fom hos fuilvaxta, och tråffas merendels i form af en vid fåra på bottnen af tandrummen. Läget. Tänder ne (denfes) Till fiörfla delen i tandrummen af Öfver- och Nederkåken, fom hvardera, hos fuilvaxta innehålla fexton tänder. De utgöra tillfammans tvånne, emot livarandra flående, bågformiga rader, af hvilka den öfre framtill ligger något framom den undre. indelningen. 3. Den allmånna: a) i hånfigt till formen, i Framtänder (dentes incifivi); i Horn- eller Ogontänder (canini)> och Oxeltänder (molares). b) i hånfigt till åldern, i Mjölktänder (dentes decidui), och i Blifvande tånder, \fixi, permanentes). 2), Den enfkilda, hvar tand tillhörande: a) i Kronan, (corona) den utom tandköttet fritt utflående delen, fom på frifka tånder ifynnerhet utmårker fig genom fin blandande hvithet; b) i Halfen (colium), den delen, fom flår utom tand rummet och omgifves af tandköttet., o

5 \ 5 75 c) i Roten (radix), den ofriga fforfla delen af tanden, fom noga omfattas af fitt tandrum. Hvar rot Hutar i en mer eller mindre trubbig fpets, fom ar forfedd med ett litet hål, hvarigenom nerven och blod kärl komma till tandens hålighet. Framt änderna äro till antalet åtta. Fyra af dem fitta i midten af nederkåken, och fyra i de motfvarande delarne af ofverkåksbenen. Kronorna på de undre framtånderna hafva en fråinre hvålfd, och en bakre efter längden urholkad yta, fom bägge Hota ihop i en råt och hvafs rand. Från denna rand allt intill halfen blir kronan framifrån bakåt tjockare, och vid fidorna fmalare. På de två yttre framtånderna i nedre kåken år hon något bredare ån på de medlerfla. Kronorna på de medlerfla ofre framtånderna åro jåmnforelfevis ganlka breda, på de yttre deremot mycket fmalare, och bil da hos de fednare en fned rand, fem går djupare ned inåt ån utåt. Roten på de undre framtånderna år något plattad, och har två fidoyfor, fom hvardera åro efter längden fårade, den yttre djupare ån den inre; på de ofre medlerfla framtånderna år han ganfka llark och nåftan rund; på de ofre yttre år han mera platt ån rund, dock Harkare ån på de undre. Hor nt ände me åro till antalet fyra. De fitta nåfi intill yttre framtånder na; två i nederkåken, på hvardera fidan en, och två i ofver kåksbenen, en i hvardera. Desfa fednare hafva egenteligen namn af ogontånder. Kronorna på horntånderne fkjuta längre fram ån pa de of rige, och åro tjockare ån framtåndernas; deras främre yta år M 2 ilarkt

6 ) 76 ( ftarkt hvålfd, den bakre på tvären hvålfd, upifrån nedåt ur holkad } bågge ytorna fiöta ihop i en fkarp rand, fom i midten formerar en uphöjd fpers. Deras rotter åro de långida, ifynnerhet de öfres, ögontåndernas; de hafva tvånne fårade ytor. O x tit änder n t åro till antalet tjugu. De följa nåfi efter Horntånderne. På hvar fida af Nederkåken åro fem, och i hvardera öfverkåksbenet lika få många. På hvar fida, i öfre och undre raden, åro de två främre oxeltånderne de mindre (dentes molares minores, bicuspidati}, och de tre bakre, de jflorre C majores); den ytterfia af des fa kallas, emedan den fidll kommer fram, Vishetstaud (d. fapientias). Kronorna på de mindre oxeltånderne åro mer tjocka ån bre da; deras yttre ytor åro fiarkare hvålfda ån de inre; deras åndytor åro genom en tvårfåra Ikiljda i tvånne fpetfar, af hvilka > den yttre år högre. Rötterna på de mindre oxlarne åro vanligtvis enkla; bagge fidoytorna hafva en fåra, fom ibland delar roten i tvånne fpetfar. Kronorna på de fiörre oxeltånderne åro de tjockafie och bredafie. På dc undre åro deras åndytor genom eu korfande fåra afdelta i fyra fpetfar; den förfia fiörre oxeitanden, fom ligger bakom den andra mindre, har fem fpetfar, tre yttre och två inre. Kronorna på de öfre fiörre oxlarne förefiålla en fned fyrkant, hvarpå den främre ipetfen år utåt, den bakre inåt vand; om den förfia af dem har fem fpetfar, få fiår den femte fpetfen nåfian i midten, dock närmare de två inre ipetfarne. Rötterna på de undre fiörre oxlarne åro oftafi dubbla, bakåt böjda; denna böjning år ibland fiarkare på den fråmre roten ån på den bakre. Bagge rötterna åro platta; den fråmre bredare delar fig ofta i tvånne fpetfar. Röt-

7 ) 77 ( Rotterna på de ofre fiorre oxlarne åro vanligen tregreniga; bland de två yttre, platta, nåra till hvaran liggande rötterna år ftaft den främre bakåt böjd och bredare. Den tredje rundare roten aflågsnar fig från de yttre fnedt inåt. Den femte oxeltanden har merendels en enkel conifk rot. Vid antalet och rigtningen af oxeltåndernas rotter förekomma åtfkilliga afvikelfer. Subftanfeu år trefaldig. 1. Bencitnnet (Tubflantia osfea), år en hvit, ganfka tåt fubflans, och hårdare ån något annat ben. Roten, halfen och inre delen af kronan bildas derafj det år fullkomligt tått, få når fom på en ganfka trång canal, hvilken begynner ifrån fpetfen på roten, (och på hvar och en rotgren, dar flere rotter åro), vidgar fig i famma forhåilande, fom ro ten tilltager i tjocklek, och bildar inuti kronan en liten cavitet, fom fvarar emot tandens yttre form. 2. jemaljen > eller tändernas glafering, (fubfiantia vitrea); den år utanpå af en mjölkhvit fårg; innantill i brottet vifar den fig fintrådig och mörkare ån benämnet, och år mycket hårdare ån detta. Den omfattar kronans benaktiga del allt anda intill halfen. 3. Hornamnet (fubftantia eornea), år en gulbrun, half ge» noinfkinlig, mindre hård fubfians, hvaraf fpetfen af roten bildas, och en del af den ofriga roten ofverdrages med ett tunnt lag. Mjolktandern e. De tånder, fom ifrån tredje fjerdedelen af forfia året till flutet af det andra bryta med fina kronor fram genom tand köttet, hafva namn af Mjölktänder; de åro till antalet tjugu: åtta

8 åtta framtånder, fyra hörntänder, och åtta oxeltånder. ) 78 C Efter de medlerfia framtånderne, fom forfl komma fram, vifa fig, i vanlig ordning, de yttre; derefter de fyra forfla oxlarne; derpå de fyra horntånderne; fidfl de fyra andra oxlarne. I fjande året, eller efter detta begynna mjolktånderne att ef ter hand lofsna och falla ut, hvilket varar till tålfte året; få val deras flåilen, fom de bakre delar af kåkarne, fom hårtills varit fria, intagas nu af varaktigare tänder, fom kallas blifvande tänder. De blifvande tändernas framkomfl tar fin början i fjunde året, eller fnart derefter, och fortfar vanligen allt intill tjugon«de året. De bryta ut i följande ordning: forfl de tredje Oxeltånderne; efter desfa Framtånderne, bland hvilka de medierfia komma for de yttre. Efter desfa de forfta Oxlarne; därpå de andra Oxeltånderne. Nu forfl Horntånderne; fedan de fjerde Oxeltånderne; fidfl de femte Oxeltånderne; fom ibland icke vifa fig for ån mot 3o:de året, och mera fållan fednare; någon gång kom ma de alldeles icke fram. Mjöiktånderne fkilja fig ifrån de blifvande ifynnerhet där igenom : i. Att deras kronor åro emot Halfen begrånfade genom en afrundad rand, hvilket tydligafl märkes på horn- och oxel tånderne. z.

9 )- 79 ( 2, Att Mjölkoxlarnes kronor mera likna kronorna på de florre oxeltånderne. 3, Aft rötterna på de undre oxlarne åro dubbla, på de öfre tregrenade, hvilka dock merendels åro blott enkla på de efterkommande mindre oxeltånderne. 4, Att deras rotter jåmnforelfevis mot kronorne åro fvagare. Nyttan af Tänderna. De tjena till tuggning och befordra uttalet. L äget. Tun gh ene t (ox hyoidest lingvx). Vid främre öfre delen af halfen, emellan firuphufvudet Och tungan, med hvilken det har ett faß: fammanhang. Indelningen. I kroppen eller mellanßycket (Balis), de två fiörre Hor nen (cornua Majora), och i de två mindre kornlika Hornen (cornua Minora, corpufcula triticea). I. Kroppen år den främre, medlerßa och bredaße delen, fom efter fin långd ligger på tvären, 1. Defs främre yta år efter tvären upifrån nedåt hvålfdj den afdelas genom en tvårlinie i en ofre och undre del. Den ofre delen blir åter genom en i midten liggande knöl, afdelad i tvånne hälfter. 2. Bakre ytan år djupt urholkad, och tjenar4 till fåfie för ett Ligament. 3. öfre randen ligger mera bakåt, den undre mera framåt. 4>

10 ' ) 8o ( 4. Defs högra och vånftra fmalare andar åro genom brolk förenade med de ftorre Hornen. II. De ftorre Hornen, gå fidverts från kroppen horizontålt bak åt oeh utåt, oeh åro platta och fmalare ån kroppen. 1. Deras yttre ytor Hå fnedt upåt, de inre fnédt nedåt. ' 2. Deras öfre ränder boja flg mer inåt, de nedre mera utåt. 3. Den främre bredare åndan fårenar flg genom brolk med kroppen: den bakre fmalare fvåiler till en liten knopp, och tjenar till fåfle for ett band. III. De fmärre Hornen ligga ofvantill på föreningen emellan de flårre hornen och kroppen. De hafva en fned riktning bak åt och upåt, åro rundaktiga, ofvantill fpetfiga, nedtill tjoc kare; vanligen åro de omkring två linier långa, och upnå fållan de florre Hornens långd. Subftanfen i tungbenet år nåtlik. Sammanfognia gen med Ikeletets ben Iker medelbart genom mulkler och band: 1. med Nederkåken genom tre par mulkler; 2. med hvardera Tinningbenet genom tvånne mulkler och eti band; 3. med BroAbenet genom ett par mulkler; 4. med hvardera Skullerbladet genom en mulkel; Nyttan. i. Det tjenar till flod och fåfle for flruphufvudet och tungan, a«nio par Mulkler fåfla lig derpå. a) Biventer maxillae, på kroppen; *>)