Af handling om Benen. HENR. WILH. ROMANSON Anat. ;Profeét. och Chir. vid Nos. Acad. M e n n i s kok r öppen. JOHAN JACOB Västmanlänning KALLSTENIUS

Transkript

1 F Ö R S Ö K till en Af handling om Benen i M e n n i s kok r öppen i innii t.. / m ed Med. Eacul tetens Samtycke Till offentelig granskning utgifvet af HENR. WILH. ROMANSON Anat. ;Profeét. och Chir. vid Nos. Acad. och JOHAN JACOB Västmanlänning KALLSTENIUS ja Audi t. No so c. d. 7 December 18 o g III St. U p s a I a Tryckt hos Jon, Fr. Edmaw, Kongl. Acad. Boktr.

2 TH BS ES» f. 'Sucsara quem dümnt osfeumvnbi darefcit, in fib'ras «rotteblv eaeropfcfnprimis osfium in fce n Rregtnatis oftendere conati funt Anatomie!;: hos autem maxim o vifus errore captos fuisfe, CeL Sgarpa eod-ear exemplo luculenfcer demonftravit. ir. Osfeam itaque non exi'ffere fibram cuique, Hsec etiam osfa aeujtius intuenti, faciilime patet. Neque vero exiftere posfe, vel inde probaverknus, q-?od nusquam natura, teile III, Soemmehing mat'triam tne're terream fenfu donasfe videtur. m. Quais vero produut osfa vires organicas, geiatinofi's partibus tri: buendse funt; etenim glebulas eorum terreas organica vi reage'jdi deftitutas esfe, quisque fatebitur. IV. Foramins esfe purietatia, quibus vafa dursa matris & perrcranii- arias inire posfent conjunftiones, inter orones convenit. Qu od tem haec foramina, quod ad numerum, fitum & magnitudinem pc-rtb net, admodum varient, quin etiam ioter'dum deiint, visrutrt quoque magaam, quibus ad eundem finem obiinendum utitur natura, copiam- Bobis demonftrare videfur, V. Parva funt, fed maximi tarnen momenti, osßcula triquetra, Inter additamenta, quibus adjacentium defe&us osfium natura fupplet, hafeenda esfe vel inde colligimus» quod majoribas pleraraque vel Hydrocephalo gravatis infantum capitibus adbaerent. Adventitio vero & qu&ft fortuito eorum ortu, pariter ac perfe&isfima, qua bene formatse nitent calvariae, fymmetria, vim nifus formttivi evidentisfirne demonftrari? praeeunte III. Blitmenbach, non diffidenter autumamus.

3 HOSflH UTI JSJÖRSKOGS FÖRSAMLING hogarevordige och hogl.ar.ds ^ E R R GEORG KALLSTENIUS och prostinnan hög adla fru' CHRIST. ELIS. KALLSTENIUS född GOD ENl US. MIKE HULDASTE FÜRALDRAR! Det ar en tillfredsställelse för mitt bjerta, at for Eder, mine förste Välgörare, oftenteligen förklara min eviga erkånsla for de stora upcffringar, hvilka J anråndt för bildningen af mitt förstånd; - ch rr.itt bjerta. Emottagen då vid detta tillf alle H aide Fas! öm ma Mor 1 med öfverseende godhet denna svaga gård af det sonliga tacksamma hjertat. Unne Eder Himlen glädje och sällbet under den framskridande ålderdomen och mig, den lyckan at altid vara-»årdig. namnet af Ebjkr. lydigs te Son johan jacob,

4

5 5 si C Nyttan. 1. Det bildar a) främre delen af hufvudfirålens hvaif och botten; bagge Ögongroparnas ofre väggar; c) Pannhålorna, fom öpna fig i nå fans caviteter. 2. Det afger ett ftadigt och fåkert fåfte: a) for hjärnans tjocka membran (dura mäter) genom inre ytan ef panndelen och ögongropsdelarne; b) for falx cerebri genom foramen coecum, pannka»- men och defs bagge linier; o) for finus faiciformis genom pannfåran; d) for tjocka hjerpmembranens körtlar genom fosfac glandulofae; e) for flora hjernans fråinre lob; f) for tsrkörtelen genom fosfa glandulär lachrymalis, g) for ofre fneda ögonmufkelns block genom ingropnin* gen eller taggen, (fpina trochlearis), 3. Det tjenar till genomgång får nerver och blodkärl: a) for pannans nerv och några blodkärl genom hålet of* ver ögongropen, (loramen fupraorbitale}; b) for nervus nafafis V: t i, och en liten pulsåder genöra foramina orbitalia interna. 4. Följande mufkler fåfla fig derpå: a) en Uten del af miafculus temporalis på planum femicirculare; b) Corrugator fuperciliorum, på undre delen af ogonbrynbågen ; c) Frontalis, på den inre trubbiga delen af panndeiens båglika rand; d) Orbicularis palpebrarum, på famma flållen af pann* delen. Pannbenet hos ett nyfodt barn beftår af tvånne, genom ea brolkaktig hinpa med hvarancjra förenade, hälfter > men hvilka E re-

6 3 22 C red'an I de fotfta lefnadsåren fanunanvåxa tili ett fly eke. Dock trallar man-, i låkfyntare fall, och fnarafl på bredare denna pannor,, delning åfveit hos fulivåxta, då delarne ffunmanfog; s" nom ge en iåglik- fömm,, foih kallas pannfommen, ( fumra fron talis)^ Hos mycket fpåda i offer år livar och en af des fa hå'fter afdelad i' tre delar', nenil. etr till pannan, et tid öqo-npropen och- ett till nå fan hörande flycke. Deras flxbening begyn ner tidigt, redan omkring, åttonde veckan efter afvielfen,. med' åfven få många förbeningspunkter ( puock osfiflcasionis ), af hvilka de for Ila vi fa fig på de ffållen,. dar pannknö'arne fedérmera halva litt inge, j ill pannhålor kan hos nyfödda barn annuej något fpår uptåckas. Hj efstenen,. (os/a verticis,, bregmatisv Jincipitis, parle» talia). Laget: Pa medleiffa, ofre och ffdodelen af hufvudfkålshvalfvet Tiidelningen: I ^anfeende till deras fyrkantiga och platta form åtfkiljer man på hvardera hjtfsbenet a) fyra' rander: den öfre,> främre, undre och bakreranden b) fyra vinklar:* fom upköinma genom råndemas fammanfiötande; Pännvinkeln, Tian ingsviukeln3 kein och Nackvinkeln; c) tvånne ytor: en yttre och en inrey änderna:: Vårtvin* a) den öfre eller Pilranden, den Cmargo fagittalis), år iångfta, har långa,- merendels fmala och bredare nigra taggar, Desfa åro en omedelbar från fortfåttning benets yttre fkifva, och förfvinna emot den inre, fom flutar Hg i en taggfri? men ojåmn rand.

7 ) 23 ( b) den främre eller Kr o nr anden (margo coronalis), år förfedd med kortare och finare taggar, fom nåflan forfvinna emot bagge vinklarne och förhålla füg vid benets ytor, fom på ofre randen. c) den undre eller Fjäll randen (margo temporalis), år den kortafle, båglikt utfkaren, fkarp och utanpå fkrofiig. d) den bakre eller Nac k randen, (margo occipitalis lambdoideus); på denna hafva taggarne mot yttre fidan fkarpa kanter, och åro forfedde med fmå mellantaggar; infkårningarna mellan taggarna gå fnedt från inre ytans inre rand emot den yttre, få att de fynas längre på yttre fidan. Vinklarne; a) P ann vink ein, (angulus frontalis), vid denna fammanfiota den ofre och främre randen nåftan i en råt vinkel. b) Tinnings vinkeln, ( angulus temporalis, fphenoideus) år den måfl utflåendej i denna forlånga fig främre och undre randen. c) Värt vinkeln, (angulus mafioideus), år trubbig och fkfijer den undre randen från den bakre. Hjefsbenets yttre yta år hår mera utllående ån förlorar den inre, och fig i fmå taggar. d) Nack vinkeln, (angulus occipitalis), år den trubbigafie; vid denna fammanftota den ofre och bakre randen. Tiorna: a) den yttre ytan-år glatt, och defs convexitet fiorfl; bakåt. Man anmårker på denna i) planum femicircutare, en ojåmn yta, fom ofvantill med en bågformig iinie (linea femicircularis) grånfar till den glatt» D 2 ytan

8 ) M ( ytan, och fhåcker fl g neråt allt anda till Tinningsvinkehv, undre randen och Vårtvinkeln; på en hel hufvudflkål ofvcr* gar denna omedelbart t pannbenets planum femicircuiare. 2) ofta A en pulsåderfåra, fbm A i ger tipåt från undre randen 5 3) Nåra vid ofre randen och nackvinkeln ett hål, {foramen parietale), hvars låge ej år bcaåndigt. Ockfå faknas det ibland och ibland tråflfas flere. b) Den inre, excaverade ytan vifar 1) flere pulsåderfåror, fom begynna vid finningvinkeln och vid undre randen; 2) llere fmårre, glatta fördjupningar, (impresfiones digitafar), och fvaga uphojningar, (juga cerebralia), fom åro tydligaa emot den undre och bakre randen; bagge följder af hjernans vindniogar (gyn), ^om noga pasfa till dem ; 3) Nårmafl ofre randen en låg, bred, aflång fåra, ( fulcus parietalis), fom ibland år tydligare på det högra eller venara hjefsbenet; 4) bredvid denna aiiånga fåra nu fiere nu fåne fl nå gropar, (fosfle glandulofle); 5) en bred fåra vid vårtvinkeln, fom Aorer tillfamman med en likadan fåra på nackbenet och tinningbenet. Subftanfen: Denna år i det hela tagen ofvantill tjocka-a, tunnaa emot undre randen. Den bildar tvånne tåta fkifvor, mellan hvilka fvampig fubflans befinnes; denna flknas merendels på de Hållen, fom fy nas intryckta eller dar fördjupningar åro; vid de fednare år benet ofta få tunnt fo/n ett papper, Sammanfogas med Sex Ben : 1) Hjefsbenen fammanfogas med hvarandra genom deras ofre rånder i en fåglik fömm (futura ferrata), och formera Pil" fommtn, (futura fagittalis); a) med pannbenet genom den främre randen, dels i en fåg lik

9 ) 25 C iik, dels I en bråmformig foinni, (fatura limbofa) oclr formera Kronfommen, (futura coronalis); 4. med bagge tinningbenen, a) genom den undre randen i en fjållfomm, (futura i quamofa) ; b) genom våitvinkeln dels i en bråmfömm, dels i en harmonie; 5) med kilbenet genom tinningsvinkeln i en fjållfomm; 6) med nackbenet genom deras b^kre ränder i en bråmfomm : (futura limbofa); och bilda Nackfommen (futura lambdoidea). I denna fom tråffus ibland fmå benftycken, fom vid nackbenet vidare förekomma» Nyttan: 1) De-bilda den medlet da, ofre och fidodelarne af hufvud* fkålsh valfvet. ä) De gifva ett fiadigt och fakert fåfle: 1.) i or tjocka hjernhinnan genom deras inre yta; b) for finus hongitudinalis och falx cerebri genom de* breda aflånga fåran och defs ränder vid deras ofr«rand. e) for finus transverfi genom den breda fåran vid vårt vinkeln; d) for tjocka hjernhinnans körtlar genom groparna i nej den af ofre randen e) for grenar af art. meningen media genom deras åderfåror. puls 5) De underhålla foremng mellan blodkärlen i tjocka hjern hinnan och hufvudets yttre betäckningar, ty både puls ådror och ådror gå igenom foramina parietalia. 4) Genom planum femicirculare fakert fåfle. gifva de tinningmufkeln ett Hjesbenen åro bland hufvudflkålen» ben de enda, fom kos fofter beflå af ett flycke. Deras forbening begynner fed-

10 ) 26 C fednare an pannbenets, med forbeningspunder fom vifa fig i niidtén, dar convexifcetcn år fiorft hos iullvåxta. De åro dl tiji utfenndet fjållika och nådiga, hafva mycket afrundade vinklar, och fammanfögas med de närliggande be nen förmedelbrofkaktiga hinnor, fom erfåta den ånuu, i fynnerhet vid vinklarne, till anlenjig vidd briftande benfubftånfen, och formera därigenom de få kallade fontanellerna, hvilkas befkrifniug framdeles förekommer. Na c k b en e t, (os occipitis). Läget: vid bakre delen af hufvudfka'shvallvet, medlerffa delen af hufvudfkålens botten, vid bakre och Indelas; a) i nackdelen, (pars occipitalis) ; b) i tva fldo- eller ledgångsdelar, (partes condy loideze) j c) i främre delen eller grundutfkottet, (pars bafliaris). fyra delrr ligga få bakom och bredevid hvarandra, att de mellan fig bilda en flor oval opning, det flora nack hålet, (foramen magnum osfis occipiris); främre randen af det ta hål formeras af grundutfkottet, fom år den tjockafle och kortafle delen; ledgangsdelarne U'gora fidorånderne; nackdelen, fom år den florfla och bredafle, fulländar defs bakre rand. Hos ett barn btflar nackbenet af älven f å många flycken, hvilka da fammanhailas af mellanliggande brofk. Hos en full» växt åro brofken redan öfvergångna till ben, och desfa delar fammanvaxta, att till deras förra fkilinad nu mera ej något fpår kan uptåckas., Man ätfkiljer på detta ben i anfeende till defs fammanfogning med andra, fju ränder: a) främre randen, (margo fphenoidalis), fom år fkroflig, bred, och nåflan fyrkantig; denna fammanvåxer med kilbenet redan for ån kroppens tillväxt år fulländad, Yf

11 ) 27 ( b) De undre ronderna, (margines petrofi ) $ hvar och en af desfa går i en nåfian råt vinkel från främre ran den Bii k ar, år i borj,n bred, och, nårmare -nackbe nets inre yta, fkarpt uthående; men tnera bakåt glatt', nåfian ciiketformigr utlkuren, ocji bildar därigenom tillika med en grop i tinningbenets pyramid halsåder«liålet, (foramen juguk.re j med denna urfkårning fiufa fig de undre rånderna i ett hvasfi framfiåendé horn,' balsådervinkeln, (angulus jugularis), Vid främre de len af desfa rånder träff s ibland en bred kort fåra, fom år djupare emot främre randen', och upkömmer genom tryckningen af den tilliggande carotis cere bralt. g) dé medleraa rånderna, (margines mamillares), åro halfmånlikt utlkurna och fluofliga; de begynna vid lialsådervinkeln, och fluta Ag i ett fkarpt och trub bigt horn. d) de ofre rånderna, (margines lambdoidei), begynna vid de medleraa tändernas trubbiga horn och fammanfiota i rtudten ibland i en trubbig, ibland i en fpetfig vinkel, fom ofta år klufven. De hafva dubbla tag gar, fom åro bredare mot yttre, fiiialare mot inre fidan. Nackbenets yttre yta år hvålf; i nejden af fiora nackhålet bakifrån framåt och upåt. bojér det fig; Aar k t På denna vifa fig I. vid grundutßjotiet a) i midten bakåt en knöl,- (tuberculum bafilare, fpina ha fil ar b) is) vid fidan om denna, två bakom Ii varandra liggande fiiedtgående linier, ibland endafi en,- hvarpå tvånne niufkier fåfia fig; c) bakom den andra linren en glatt fåra,- bakom denna begynna ledgångsdeiarne. 2.

12 ) >8' C vid högra och venftra ledgångsdelen: a) ledgångsknolen, (procesfus condyloideus) ; hvardera? har en afiang, fvagt hvålfd ledgångsyta; en fråmre högre, en bakre lågre anda; en inre högre, en ytrre iågre rand} vid yttre randen en rtråf, final fåra, vid inre randen en urgröpning, foin hårrora af ligamenters farten. b) framom ledgångsknolen ett hål, (fora men condyloideum anteriu-s), genom hvilket en pulsåder och en nerv framtrånga; c) bakom ledgångsknolen en grop for ledfettet, och yt tre öpningen till en canal, (eanalalis condyloideus}, fom genomflåppei en åder; denna opiiing faknas ibland på ena eller bågge fidorna. d) bredvid halsådervinkcln en knöl, (tubercuium jugulare), hvarpå en mufkei farter fig. vid nackdelen: a) den yttre naekknolen, fprotuberaruia occipitalis exter na) år ån fvagare ån rtarkarej den tjenar till. fårte för ett mufkelband; b") den öfre nackbågen, (brcus occipitalis fuperior); går från naekknolen på hvar fida emot den medlerrta ran den, hvarigenom nackdelen blifver indelad i den öfre, jåmna, och i den undre ojåmnare hålften, eller nackrtycket; c) den yttre nacklirten, Ccrirta occipitalis externa ), går rått fram ifrån yttre naekknolen till flora nackhålet; d} den undre nackbågen, farcus occipitalis inferior"); l'gger på ett litet afrtånd under den öfre, börjar på hvar fida vid nacklirten, och flutar fig emot halsådervinkeln ; t) de båglika knöliga ytorne, på hvar iida en öfre och en undre* de ligga emellan nackbågarne och rtora näck-

13 ) 29 C nackhålet; den undre ytan begynner vid nackliften med en ojåmn urgröpning. Pa desfia båglika ytor och linier få/la ßg fiere mufidér. Nackbenets inre yta år cörtcav; på denna tråffas åter åt- Ikilliga ttphojningar, fördjupningar och hal: 1. Gfufidutjköttet år på fin ofre eller inre yta efter längden urgröpt, (fosfa pro meduila oblongata ; på hvar fida har den ytterfl en fåra for en af tjocka hjernliinnans blod gångar. 2. Deil högra och vånftrci ledgångsdelen har bakom den fåran nåinnda (på grundutfkottet) a) en aflång, glatt, hvålfd uphojning, ( procesfus anonymils, procesfus rhediiilae obiongatse); b) under denna, det redan på yttre fidan anmerkta hå let, (foramen condyloideum); <f) den inre opningeri af canalis condyloideus, foni tråf fas flraxt på yttre fidan om procesfus anonymus; d) halsåderutfkottet, (procesfus jugularis), ett från ådervinkeln hals- upråttgående kort, ofta trekantigt, ibland bredare och tunnare utfkott; e) en bred, kort fåra, foin går friedt utifrån inåt bakom angulus jugularis till procesfus anonymus; den utgör flutet af en på nackdelen och tinningbenet befindtelig fåra.- f. Nackdelen v i far a) den inre nackkqolen, (protuberantia occipitalis inter na) ; denna ligger i midten af b) fyra hvarandra korsfande lifter, (liniae cruciatae); den ofre liften har antingen i midten, eller merendels på en fida, den htågra eller vånftra, en fåra, fom år en fortfåttning från hjefs- och pannbenet; den undre iiften, (crifta occipitalis interna), går från nackknolen tili ftora hålet, år ibland genom en fåra afdelad i l&ånne linier; tvårlifterna taga fin riktniha emot de E trub-

14 c 3 C trubbiga hornen mellan de medierft.a och ofre rånderna; bagge aro forfedda med en fåra, fom ofta år ftorre'pa ena ån på andra fidan; de gå ofver på tin ningbenen och fluta med den vid ledgångsdelarne om nämnde breda korta fåran; c) fyra fiorre gropar: i de ofre, fom ligga ofvanom tvårlifterna, tråffbs aflånga fvaga uphojningar, f juga cerebralia): de undre groparne ligga under tvåriifterna. Subfianfen i nackbenet år Herfaldig; tjocka A år den i grundutfkotret och i nackknoiarne, tunnait i nackftycket» Sammanfngningen med fex ben: 1. med kilbenet forbinder fig gründmfkottet i barndomen ge nom ett mellanliggande brofk, fom fuart ofvergår till ben med tinningbenen hopfogas defs undre och med'erftä rander, till fiörre delen genom en harmonie, och genom en mellanliggande b ofkm^sfa med hjefsbenen förena fig defs ofre ränder genom en bråmfom, (futora limbofa), fom for ti 1 form kallas vinkelfommen, (furura lambdoidea); I denna fomm träffas vanli gen fmå med taggiga ränder forfedda benftycken, mellanben, osfa (Wormiana, triquetra}, fom till antal och ftorlek åro olika, 6. med forfta halskotan -forenar ledgång (ginglymus > Nyttan: det.fig genom en infattande 1. Det bildar bakre och medierfta delen af hufvudfkålens botten och hvalf. 2. det tjenar till ett ftadigt pch fåkert fåfte: a) for tjocka hjernhinnan genom fin inre yta; b) for finus longitudinalis och falx cerebri geno'm den ßfra korfande liftens fåra och ränder ; c) for finus transverfi och tentorium cerebelli genom de tvåra lifternas rånder och fåror 3 4