med Kongl. Maj:ts scrskilde allernådigste tillåtelse

Transkript

1 DE MENSKLIGA HÖRSELVERKTYGENS b e s k r if n in g o c h f ö r r ä t t n in g A k a d e m is k A fh a n d lin g, med Kongl. Maj:ts scrskilde allernådigste tillåtelse och vidterfarna Medicinska Faculletens i Upsala samycke, utgifven af G II S T A F Y A U K 1 I H M D. Ch. Maig. Extn-a Provinciallakare i Hjo distrikt och CARL HEN RIC ANDERSSON af Götlheborgs L andskap, till offcutlig granskning framställd pä Öfre FilosoGska Läsosalen d. 15 Oct p. V. t. e. m. 2 Del. ttl»sala TRYCKT HOS LKKf LER OCH SEBELL 1845.

2

3 begränsar den benskifva, Inilken bildar yttre väggen till hallsådergropen. Trtimmhålans öfra viigg innehåller en större urgröpning, i hvilken stiidets korria ben upptages. Genom håligheter i denna urgröpning, som kallas öfra viken, bemedlas gemenskap mellan trumrnhålan och fjällika delens håligheter. I stället for bakre vägg finnes en korrt, vid, fresidig bakåt och uppåt med skroflig yta stigande gång, som på gränsen till vårtutskotlet utvidgas till en större, vörtvik eller bakre viken benämnd håla, i hvars väggar finnas många smärre håligheter, hvilka stå i gemenskap med vårtutskottets, hvilka åter uppfyllande inre delen af detta utskott likaledes alla stå i gemenskap med hvaranilra. De äro, till och med hos samme person, i alla afseenden hogst olika. I bakre väggen af Fallopii vattengång nära dess bakre mynning begynner en vårtfo r mi "a utskottets benämnd göngj som i främre delen af vårtutskottet löpande Utåt och bakom Fallopii vattengång fördelar sig i 2 gångar, af hvilke den ene slutar i en springga mellan vårtutskoltet och bakre väggen af hörselgång<en, den andre slutar med en fin öppning på främre deleej af nyssnämnda utskott«likaledes finuas i stället for främre vägg öppningar för 2 öfver hvarandra liggande gångar, hvilke gå snedt fram- och inåt till pyramidens främre rand. Någosa öfver förmaksfcnstrets och tätt framför tverslåns främre ända finnes en vid, utåt nästan vinkelrätt rigtad, hakjonniga utskottet benämnd fortsättning af den ungefär ~ tum långe gängen eller föran fö r hammarmuskeln. Under denne gång ligger dert andre eller benhörde delen af Eustachi i rör, Detta rör, som är 14 2

4 tum langt, och från Irummhålans främre mynning gar genom pyramidens främre del odi vidare öfvor kilbenets gomflygel bakifrån framåt, utifrån inåt, uppifrån nedåt till svalgets sidovägg, liknar två med de tvert afskurne spetsarne sammanvuxna, frän yttre till inre sidan nägot tillplattade, ihåliga käglor, af hvilka den ena korrtare är benhård, medan den andra längre är broskartad. Den benhårde delen, som är en half tum lång, ligger under snäckan och fåran för hammarmuskeln, men öfvor hallspulsndcrgnugen. 1 dess bakre ända är desslängste diameter enligt Saunders omkring t\å, den korrtare omkring en; i den främre den längre deremot omkring en, den korrtare omkring en half linea lång. Dess yttre och nedre väggar äro t jockare än den inre, hvilken åter är tjockare än den öfra Dess främre ända är tandad. Den broskaetade (/('/ett, som går i sned rigtning framåt och inåt bakom kilbenets store flygel i en fördjupning längsefter dess nedra och bakre rand, slutar i öfre sidodelen af svalget tätt invid inre ytan af kilbenets gomflygels inre blad bakom bakre näsöppningen med en snedi ofvanifrån nedåt, framifrån bakåt utvidgad, aflångt rundad mynning, bvars öfra rand belinner sig i lika höjd med öfra randen af nedre näsgångens bakre mynning Främre ändan af Eustachiska rörets yttre sida består enligt Gaal endast af slemhinna, enligt Lincke af slomhinna och bandartad väfnad, hvilka fästa sig pa öfverste delen af inre bladet af kilbenets gomflygel, hvilken bildar en knappt märkbar rand vid främre sidan af eustaehiska rörets främre mynning. Denna mynnings längste diameter är 3 4, den korrtaste I i 2 lineer läng* Emedan de ha sin p atts i trummhålan, beskrifvas äfven här de små börselbenen: hamiiiaten3 stället, stigbygeln. Vid hammare??, som liknar en krokigt böjd klubba och, fästad mellan båda bladen af trummhinnans medlersta lager, vänder sig snedt bakifrån, uppifrån framåt, nedåt märkas: h u jv u d j halls_, handtag och utskott.

5 H u fv u d c t, hammarens öfverstc, tjockaste del, som är vänd frun trummhinnnn inåt trunimhalan har en ofvnnoch utifrån snedt nedåt, inåt och bakat'gàende med en (;tndad kant omgifven, a fl ån g ledfåra, hvilken genom dels en tversöfver dess medlerste del befintlig ryggformig upphöjning, dels en från ända till ända sig utsträckande fördjupning blir snarlik en ridsadel. Ha/lseti är korrt, något när trekantig, inifrån utåt tillplattad, nedstiger från hufvudet nästan lodrätt och öfvergår under temligen trubbig vinkel uti handtaget. Från främre delen af hnllsrns ned ra ända utlöper under nästan rät vinkel mot handtaget en ganska vek, tunn, temligen lång benflisa, ej olik ett fiskben. Denna benflisa, benämnd /ånga (/ler spet-.vi*gr/ utskottet, slutar med en krokig, spadforinig eller platt ryck t ända, som sammanväxer med främre sidan af trummhinnans ring. Korrta eller trubbiga, utskottet, som utgöres af öfversta uppöfver hallsen mot trummhinnan utskjutande ändan af handtaget, är korrt, tjockt, kegelförmig! tillspetsa dt. Från hallsen nedstiger handtaget inåt och framåt med bak- och framåt tillplattade ytor, hvilkas kanter iiro afrundade. Vid dess utgång från hallsen finnes på inre sid;vn en liten knöl till fäste för hnmmnrmuskeln. Handlagets nedra utåt och framåt höjda ända är spadforinigttill plattad, så att dess breda ytor motsvara den ötrige dele.jis af handtaget kanter. Städet, som blifvit liknadt viul en oxeliand med 2 utspärrade rötter, ligger framom v årtutskottets håligheter, men bakom och under hammarens hufvud. Man anmärker vid städet kroppen och 2 ben eller rötter. Kroppen, som ligger främst i vågrät riglning mellan hammarens hufvud och sina egna från hvarandra mycket utslående ben, är tillplattad, oregelbundet fyrkantig med de längsta sidorna bakåt och framåt. Den har en yttre mot trummhinnan, en inre mot trummhålan vänd v ta, en öfra och en nedra rand och en ojemn snedt framifrån bakåt riglad, som kronan på en oxeliand urgröpt ledyta, genom en

6 tvergående, djup fåra delad i 2 delar, af hvilke den Öfre är försedd ined en större upphöjning än den nedre. Rundloinkring denna ledyta, hvilken motsvarar den på hammarens hufvud befintliga, finnes en ojemn fara. Ö f- ra eller korrta benet är tjockt, nästan trekantigt med afrundad ända och liksom kroppen inåt och utåt till* plattadt. Detta ben ligger mot nedre delen af omkretsen kring hålet i bakre ändan af trumtnhålan. N edra eller längre benety soin mot det förra bildar en trubbig vinkel, ligger nästan parallelt bredvid hammarens handtag ungefär en half linea från trummhinnan och är smalare och längre än det förra. Afven långa benet är tillplattadt ock inåt nästan S-formigt böjdt. Af dess båda ytor är den yttre hvälfd, den inre något urgröpt och längsefter midten försedd med en fåra. På ändan af detta ben utgår vinkelrätt mot detsamma ett litet rundt tallrickformigt utskott, hvilket mången ansett för ett serskildt ben, benämndt grynet eller S ylvii tallrickform i- ga ben, Lincke anser det för ett städet tillhörigt ledhufvud. Stigbygeln. Sväfvande vågrätt inifrån utåt i förmaksfenstrets bäcken förenas den under rät vinkel genom ledband med ledhufvudet på städets långa ben. Stigbygeln indelas i h u f v u d,fo tsk if va och 2 grenar eller ben. Dess utåt liggande del, h u fv u d e tj är aflångt afrundadt och har på sin spets en rund, pannfonnig, broskbeklädd fördjupning, ledgropeny hvilken med städets ledhufvud bildar en fristående ledgång. Stundom finnes mellan stigbygelns hufvud och ben en ordentlig halls. På hufvudels öfra sida finnas två öppna gropar till fäste för stigbygelmuskeln. Från hufvudet gå under måttligt stora bågar stigbygelns båda ben till hvar sin ända af fotskifvan. Vanligen år det främre benet korrlare, smalare, rakare än det bakre. Båda äro utåt hvälfda och ha på sina inre mot hvarandra vända ytor en fåra till fäste för den tomrummet mellan de förra fyllande fållan af slemhinnan. Fotskifvan är tunn, genomskinlig, aflång, njur-

7 formig. Dess öfra rand är bågformig, den nedra midtpå njurformigt urnupen. Båda ränderna sammanlöpa under afrundade vinklar framåt och bakåt. Hundtomkring fotskifvan går en mot hufvudet vettande, listarlad ram, som äfven omsluter båda benen. Fotskifvans inåt förmaket vända yta är något upphöjd, den utåt trummhålan vettande urholkad och genom en från benens öfra ränder utgående ytterst liten list längsefler delad i 2 olika fördjupningar, af hvilka den öfra är nästan halfniånformig, hvaremot den nedra, rakare och längre, som sammanfaller med fåran uti benens inre ytor, vanligen är bredare mot bakre ändan. C) Benhårde lahyrinthen, som ligger inom, bakom och öfver trummhålan uti tinningbenets pyramid, är sammansatt af fö rm a k, h a lf cirkel bågar och snäcka, bland hvilke förmaket ligger midt i pyramiden, halfcirbågarne ofvanför och bakom förmaket och till en del öfver trummhålan samt snäckan 'innanför och framom dem båda mot pyramidens spets, a) Förm aket, som begränsas framåt af snäckan, bakåt af halfcirkelbågarne, inåt af den gemensnmine nervgångens kegelförmige spets, utåt af trummhålan, up^påt af Fallopii vattengång och främre halfcirkelbågens blåsformiga utvidgning, nedåt af hallsådergropen, är en lined sammantryckta sidor försedd, oregelbundet äggfonnig eller afiång håla, som enligt Cotugno vanligen håller i längd 2, höjd 1^* bredd ly lineer. A dess J ttr e vägg märkes det förut beskrifna förmaksfenslret» A dess inre vägg märkes den midt emot förmaksfenstret belägna, runda eller klot form i ga gropen, soin är mycket urholkad och omges framåt, uppåt och bakåt irted en skarp, kam benämnd, rand, som straxt inom och ofvanför det afrundade hörnet mellan förmaksfenstrets främre ända och öfra sida börjar med ett af små, öfre siktjläcken benämnde gångar genombrutet ungefär \ linea högt utsprång, pyram idform i ga upphöjnin

8 gen. Från denna sednaro går randen omkring klotforluiga gropen först något uppåt, sedan bakåt och nedåt till nedra randen af snäckans mynning, i hvilken den bildar en nafvellik upphöjning, som tjenar till begynnelsepunkt för snäckans skrufskifva. Till 'genomgång för kärl och nerver finnes i klotformiga gropens botlen cn mängd, tält sammangyttrade, små hål, bland hvilka 3 4 äro något större än de öfriga. Den af dem genombrulne delen af benskifvan kallas klotformiga gropens sikijliick. Bakåt och uppåt finnes på inre väggen nära främre randen af gemensamme mynningen för de båda lod rät e lialfcirkelbågarne ett litet hål, som är förmaksmynningen till förm akets a) att engång, hvilken på pyramidens bakre yta ungefär midt emellan mynningen till den gemensam- IIIe nervgången och tverfåran slutar med en sned t bakåt, utåt och nedåt rigtad af en tunn benskifva betäckt springa eller, såsom Liucke funnit, ett rundi häl. A nedra väggen strax bakom och nedom förrnaksfenstrets nedra rand märkes, rigtad snedt nedåt och framåt snäckans mynning, som till form och storlek är temligen lik förmaksfenstret. Genom den förut beskrifna, nafvellikt upphöjda nedra ändan af randen omkring klotformiga gropen och snäckans skrufskifva delas denne mynning i en inre eller bakre, större del, ledande till trummans, och en yttre eller främre, mindre, ledande till förmakets skrufgång. Den förre, som är den egentliga och enda mynningen till trummans skrufgång, har visserligen blifxit antydd af Lincke, men dock, så vidt jag har mig bekant, ännu af ingen blifvit beskrifven. Börjande i öfra ändan af främre väggen mellan öfre lodräte halfcii kelbågens blåsformiga utvidgning uppåt, den våglätes utåt och pyramidformiga upphöjningen nedåt utsträcker sig längsefter öfra och bakre väggarna först bakåt, sedan nedåt och framåt halfcirke!formigt omkring klotrunda gropen, skilljd från denna genom hennes kam, den af/änga eller äggrunda gropen, som är grundare, men större än den klotfor-

9 iiuga. fiakåt öfvergår Hon nflånga gropen mdemot förmakets hotten uli en ränulik fördjupning, hvilken iir försedd ine<i en, den nedre benäm nd, siktßäck, for genomgång af kärl och nerver. V id främ re väggen märkas början till don aflånga gropen och pyramidformiga upphöjningen. liai fei i kelbågarnes mynningar anföras vid de nu i ordningen följande b) Ua/fcirkelbägarnc. I)e äro Ire öfver och bakom lörmaket, fran hvilket de ul gå, liggande bågfornnige gångar, bland hvilke 2 ligga lodriilt, on vågrätt. Dleras håligheter äro ej cirkelrunda nian allån»:! randade mied störste diametern belägen melo lan bågens hvällda ochi urgröpta ytor. Hvarje af desse bågar är midlpå smalare än i hvardora ändan Alle tre ha en bias- eller lökfomnigl utvidgad början, kallad bhlsfnm tiga ulviidj;ninge/i. De äro mycket olika hos olike personer. Deras bågar äro ej fullt cirkelformige. a) () fre I o d r S t e h a 1f c i r k e I b å g e n som framskjuter på pyramidens främre yla och öfra rand såsom en kam, står upprätt med bågen uppåt och ändarna nedåt något snedt inifrån, bakifrån utåt, fiamåt. lian börjar med en blåsfonuig utvidgning i vinkelen mellan främre och öfra väggarna, blir strax smalare, stiger i början, rigtad något bakåt, i höjden, hvarefler han bågformigl vänder sig bakåt för att förena sig med öfra ändan af ß) H akrc lodrä te halfcirkelbågen, som ligger bakom förmaket med bågen vänd mot pyramidens bakre yta och vårtutskottet. Ilan korsar den följande och bildar enligt Lincke mot den föregående en \inkel af Höljande med en blåsformig utvidgning i förmakets nedra vägg vid vinkelen mellan denna, inro och bakre väggarna, går han först bakåt och utåt mot vårt utskottet, derefter bågformigt uppåt och framåt, för att förena sig med den förre uti den gemensamme gången, som är något vidare in hvardera af de båda serskilde bågarne och slutar efter något öfver en lineas lopp i vinkeln mellan förmakets bakre och öfra väggar, y) Den våg rät c c irk e l b å

10 g en, som är minst, men rymligast, ligger vågrätt med bagen rigtad utåt mellan de båda föregående, under den öfre. Börjande med en blåsformig utvidgning i öfre delen af förmakets yttre vägg ofvanför förmaksfenstret, nedanför öfre lodräte balfcirkclbågens blåsformiga utvidgning,-går han nästan fullkomligen C-formigt först bakåt och sedan framåt tillbaka till förmaket, i b vi 1ket ban åter inträder mellan de båda lodräte halfcii kelbågarnes gemensamma mynning och den bakres blåsformiga ut* vidgning straxt fram- och nedom den förra, bak- och ofvanför den sednare, c) Snäckan ligger i pyramiden med basen vid gemensamme nervgångens kegelförmige spets, hvarifrån den i sned rigtning sträcker sig utåt och nedåt mot hammarmuskelns halfkanal. Tänker man sig ett mot ena ändan jemnt afsmalnande, blindsäckformigt, som ett snäckhus omkring en axel lindadt rör medelst en kring'axeln till nära rörets blindsäckformige spets gående tunn skilljevägg deladt uti 2 skruflorinigt kring axeln förlöpande gångar, hvilke framom skilljeväggens ända i rörets blind* säck öfvergå i hvarandre, så har man bilden af snäckan. Snäckgången afsmalnar jemnt från basen till spetsen. Dess inro, mot axeln vända vägg är, så långt skrufskifvan räcker, något inböjd. Den går omkring axeln 2 i bvarf, Snäckan visar större likformighet än labyrinthens Öfrige delar. Börjande med den förut beskrifna, i förmaket belägna mynningen till snäckan går den först utåt och framåt, derefter nära 2 lineer långt nästan vågrätt mot pyramidens spets, hvareftor den skruflormigt lindar sig först uppåt, sedan framåt och derefter nedåt och så vidare omkring sig sjelf från främre väggen af förmaket till hammarmuskelns halfkanal, Gångens första hvarf är sä betydligt vidare än det andra, att detta sednare till större delen ligger liksom inom det förra, hvilket endast ofullständigt betäckes af slutet af det andra. Tredje halfva hvarfvet, som begynner vid det andras utåt och

11 nedåt belägna Unda, skjuter derefter framåt utöfver det andra och slutar ined en något t»ii plattad t afrundad blindsäck vid den s. k. hatten. yjxeln, pelareuj som i medelpunkten af snäckan sträcker sig från dess bas till den skålformigt hvälfde spetsen, bildas nf snäckans inre, pe~ lar- eller axelskifva benämnda vägg. 1 de 2 första hvarfven är han (pelaren) temligcn tjock, kegelförmig. Vid slutet af andra hvarfvet vrider pelarskifvan sig en half gång om sig sjelf och stiger derefter tvert opp mot snäckans tak, hvari den öfvergår. Härigenom kommer hon (pelarskifvan) att bilda ett med en öfre, fri, vanligen halfmånformigt hvälfd, stundom rak, glatt och afrundad kant försedt, från den genom snäckans medelpunkt gående axeln under en trubbig vinkel afvikande väggformigt utskott, hvats kant utgör slutet af pelaren, som, sådan den före Lincke blifvit beskrifven, bildas i de 2 nedersta hvarfven ensamt af pelarskifvan, medan den i öfversta halfva hvarfvet bildas dels af denna, dels af den» edan beskrifna, rörforrniga skidan, hvilken dock dertill lämnar minsta bidraget. Pelarens boltenvägg bildas af en skrufformigt vriden benskifva, hvars nedra yta utgöres af en del af den gemensamme nervgångens främre vägg. Den kärna* som fyller rummet mellan denna pelarens botten- och dess sidoväggar består af en pipig, af månge, små gång;ar uppfylld benväfnad. Desse gångar äro troligen lika månge som boltenväggens hål, hvilka utgöra deras mynningar. Desse gångar gå först i nära samma riglning som pelaren till dess yta, vid hvilken de vända sig vinkelrätt från den förre för att inträda mellan benhårde delens af skrufskifvan båda lager, hvarest de fördela sig i allt smalare rör, hvilka med ytterst fina mynningar öppna sig i' skrufskifvans fria rand. De, hvilke gå till skrufgångens nedra hvarf, äro korsfäst och vidast. Öf versta halfva hvarfvet skall endast erhålla en gång, som börjande i det stora hålet i medelpunkten af pelarens bottenvägg sträcker sig midtigenom hole pelaren

12 till yttersta ändar» af skrufskifvans liake. Denne gang skall vara rymligare än någon af de Öfrige. Den med mänga från pelarens botten till dess spets gående hal och fåror försedda pelarväggen nr öfverallt omgifven af en ihålig, refila d skida, som bildar en tunn fristående, en knapp linea bred fördubbling, Inilken nästan utefter hela dess längd delar snäokgången i 2 gångar, benämnda trappor, skrufgängar, af hvilke den ål trummhalan helägne, kallas trummans- eller nedra trappan eller skrufgängen, den andre förm aks- eller öfra trappan tdler skruf gängen. Den uti trummbålans skrufgång beliollige delen af skidan är tandad och medelst tänderna helt löst fästad vid pelaren, hvareniot den i förmaksskrufgången befintlige delen af samma skida och pelaren fullkomligt sammansmält med hvarandre. Genom denna innerliga förening får denne delen af pelaren ett hvitare utseende än»len öfrige delen af snäokgången. Den nyssnämnda fördubblingen, benämnd benhårda skrufsk/fvan y som från den vid snäckans mynning nedom förmakets klotformiga grop midt emot den benbrygga, hvilken skilljer förmaksfenstret från snäckfenstret, småningom utskjutande temligen tjocke kammen vrider sig längsetier snäekgångens inre vägg kring pelaren, blir derunder tunnare, mjukare. I snäekgångens tredje balfva hvurf, en half eller tredjedels linea från pelarskifvans frie kant, springer benhårde delen af skrufskifvan ifrån detta sednare och utlöper i en fri spetsig, bak- eller skärformigt krökt ända, benämnd skrufskifvans hake. Den i trummans skrufgång befintlige delen af skidan sammansmälter icke, då den wider sig omkring pelarskifvans frie kant, med delta sednare, ulan uppstiger som en fri vägg, hvilken i förening med det från axeln åt sidan och nedåt utskjutande utskottet af snäokgångens inre vägg bildar den s. k. tratten, en kegelförmig! tillspetsad båla, hvars rör enligt alle äblre Anatomcr skall sträcka sig midt igenom hele pelaren och ha sin mynning midt i den gemensamme ncrvgån-

13 gens skrufïormigt sikllike fkiqk. Emedlertid slutar han (iratlen) blindt pa öfversta ändan af den egentlige pelaren. Benhårda skrufskifvan, hvars frie kant enligt Lincke ieke är fållikt oaiviken utan, som han yttrar sig, söndersplittrad, är i denne kant tunnare, tätare, lnitare och genomskinligare än närmare pelaren, i hvars grannskap dess häda benskifvor synas tydligen åtskilljda genom mellan dem befintlig, pipig benväf, som sammanbinder dein både ined pelaren och sinsemellan. Benhårda skrufskifvans öfra lager är reffladt eller forsedt med från pelaren strålformigt utlöpande fåror och många små hål. Börjande i mynningen af nedre skrufgången vrider sig med denne rundtomkring pelaren den s. k. pelarens skrnfform ige gkng ända till tratten, i In il ken den inträder genom det hål, om hvilket äldre Anatomer trott, att det leder till den af dem beskrifna nyss omnämnda hålan inuti pelaren. Betraktad i sin helhet är skrufskifvan sammansatt af (re olike väfnader. Närmast pelaren bildas hon af fördubblingen af dennes benskifva. Vid denna fördubblings frie kant vidtager den broskartade delen. Båda desse delar äro betäckte med en ofvan beskrifven af labyrintbens vattenafsöndrande hinna till snäckan afgifven rörformig; förlängning, hvilken från skrufskifvans broskartade del vidare fortgår till snäckgångens utåt tända, bågformiga 'ägg, bvaiunder hon sammanträffar med den likartade från den ben- och broskartade sktufskif- \ans andra yta kommande. Dessa sålunda sammanfogade hinnor fullborda den mellan trummans och förmakets skrufgängar befintliga sk il i je \ äggen. Hela skrufskifvan har lyra olika färgläggningar. Den första, som är mörkare än den andra, finnes uti den närmast pelaren belägne delen af benhårda skrufskifvan, hvars tunnare, närmast den broskartade skifvan liggande del, innehåller den andra. Den tredje uti skrufskifvans broskartade del befintliga är återigen mörkare. Den fjerde har slutligen sin platts i skrufskifvans hinnaktige del och är återigen

14 ljusare. Ä den yltre mot trummhälan liggande väggen af den ofvan beskrifne trummans skrufgång finnes nära dess mynning snäckfenstres inre öppning, som genom ett halfmånformigt hvälfdt från trummskrufgångens vägg deri inskjutande utskott får aflång form. Nära snäckfenstret finnes ett fint h ål, som leder till snäckans s. k. 'vattengång, hvilken nedom mynningen till den gemensamine nervgången, mellan hallsådergropen och hallspulsådergången, på gränsen mellan pyramidens bakre och nedre ytor slutar med en trekantig, trattform iga gropen benämnd öppning, skilljd från hallsådergropen genom en lialfmånformig benskifva. Trummans skrufgång är rymligare, men korrtare än förmakets, d) Den gemensam/ne n ervgången j vanligen inre hörselgång benämnd, börjar på främre delen af pyramidens bakre yta med ett stort, äggformigt hål, som kallas inre öronhål et och omges af en glatt, uppdrifven kant. Sjelfve gången, som går snedt inifrån, framifrån utåt, bakåt, är sällan mer än 5 lineer lång och synes sluta blindt, hvarföre den äfven af äldre författare blifvit kallad blinde gången. Dess botten delas genom en från främre väggen sig småningom höjande benrygg, skärformiga r a n d e n i 2 olika gropar, kallade vikar, a f hvilka den ena > belägen öfver skärformiga randen, är smalare, mindre och leder till Fallopii vattengång som först öfver förmaket och snäckans första hvarf går vågrätt bakåt och ntåt, derefter under en nästan rät vinkel kröker sig mot trummhålans inre vägg, på hvilken han bildar tverslån. 1 krökningen mottar han bakre ändan af vidianska fåran och afger i grannskapet af trummhålans vårtformiga upphöjning ett hål till genomgång för trummsträngen. Bakom trummhålans inre vägg och dess vårtformiga upphöjning kröker den (gången) sig ånyo, går bakom trummhålan under kanalen mellan denna och vårtutskottets håligheter nedåt, för att framträda mellan vårt- och grillelutskotten i gritïelhalet. Nära

15 delfa liai går den ofvan beskrifne vårtutskottets gång snedt igenom Fallopii vattengång. Ofvan- och utanför mynningen till Fallopii vattengång ligger i samma vik en trång, men djup, nästan trattformig fördjupning, försedd med 1 3 för blotta ögat märkbara hål, omkring hvilka ligga många små, tätt sammanhopade. Dessa hål föra till små kanaler, hvilke gå dels till förmakets pyramidformiga upphöjning dels till öfre och yttre halfcirkelbågarnes blåsformiga utvidgningar, hvari de bilda en siktlik fläck. Den andra viken ^ som är större, ligger nedanför skärforiniga randen och slutar till utseendet som en hlindsäck. Den är tydligen delad i två fördjupningar, af hvilka den främre, större, som blifvit kallad runda urgröpningen, är temligen djup och skruftormigt urholkad. Denna skrufformiga urholkning, soin motsvarar snäckans skrufgångar, skall enligt äldre författare midt i botten ha ett temligen stort hål, motsvarande snäckans medelpunkt. Längsefter hela skrufformiga u r holkningen finnas inånga, mycket små hål, af hvilka de yttersta och vid den skrufformiga fördjupningens början belägna äro störst. Hela denna urholkning har blifvit kallad skrufförm igt siktltke fläcken. Ofvanför denne, helt nära intill den skärforiniga randen ligger en liten helt grund fördjupning, i hvilken man upptäcker 2, 3 hål, af Scarpa bienämnda förm akets egentliga håly omkring hvilka finnas många hårfina öppningar, ledande till gångar, hvilke under form af en aflång siktlik flä c k sluta i förmakets klotformiga grop. Något ofvanför den sistnämnda fördjupningen finnes ett ensamt hål, som är mycket större än de öfriga. Detta kallades af Morgagni ensamma hålet. Det leder till bakre lodräte halfcirkelbågens början, hvarest det såsom nedre siktli~ ke flä cken j öppnar sig med många små mynningar. Gemensamme nervgången är invändigt beklädd med en förlängning af hårda hjernhinnan.

16 l). Jïlodkiirt. a) N edre, främ re öronpulsådrornci äro vanligen 2 4 utgående frän tinningpulsådern nära intill hvarandra. De gä till främre nedre delen af yttre örat och hörselgängen. b Öfru ft (i nre öronptilsådern utgår likaledes från tinningpulsdern, vanligen ined 1, stundom med 2 stammar och går till öfre delen af yttre örats främre omfang, hvarcst den utbreder sig i huden och örats ly flare. c) Bakre öronpulsådern utgår vanligen från hufvudets yttre pulsåder, men ofta äfven från nackpulsådern och inre käkpulsådern. Från bakre öronpulsåderu utgår g/*/ffelpillsådern, som genom griffelhålet inträder i Fallopii vattengång. Genom kanalen för trummsträngen afgår från henne en gren, trunim/iinnans öfru pulsåder, som utbreder sig i våt tillskottets håligheter, hörsel gången, snäckan o?h trummhinnan. Derefler förenar griffelpulsådern sig med en gren, som genom inre ändan af Fallopii vattengånrg möter från hårda hjerhinnans medlersta pulsåder. Bakre öronpulsådern fördelar sig vidare i fördjupningen bakom örat i 2 grenar, af hvilke den nedre ger grenar till örats bakåtdragare och hud. den andre går bakom örat framifrån, nedifrån bakåt, uppåt och delar sig i 2 3 grenar, af hvilke en går till vårtutskottet, en annan till njurformiga fördjupningens bakre yta, på hvilken han förser örats bakåtdragare och tvermuskel, hvarefter lian genomtränger öroubrosket för att på dess urgröpta yta utbreda sig i huden. d) Djupa öronpulsådern kommer från inre käkpulsådern och utbreder sig uti broskartade hörs Igången. Stundom afger hon en gren till Eustachii rör.

17 e) Trummhinmins unira pulsäder utgår från ini p knkpulsudei n och gar gononi Glasrri sprinta «ill (itiminhålan, i hvilkor» hon utbreder sig i trummhinnan oih förenas med dess öfra pulsåder. f) En pnlsäder fo r slemhinnan i trummhålans }t- Ire viigg ul^ar ft Art tinningpulsädern och gar genoni Glaseri springa till sin bestämmelseort. g) Pulsädersrenar till Eustachii rör från inre käkpulsådern; flån dess gren niedlersta pulsådern till hårda hjernhinnan; från till fälliga niedlersta pulsådern till hårda hernhinnan, då denna pulsåder finnes; från svalgets uppåtstigande och htifwideis inre pulsådror. h) En pulsådergren, bakre vidianska pulsådern, går från hårda hjernhinnans niedlersta pulsåder till Fallopii vattengång och trunimhålan. I å förra stället förenar den sig nied griffelpulsådern. i Pul'siide ir g/ en ar från svalgets uppåtstigande och hufwtdets inre pulsådror till truniiuhålan. k^i Inre öron pulsåder?! utgår från hjernans bottenpulsåder, intruder jeuite öronnerven i den getuensaniiue nervgången, i hvars botten den delar sig i 2 grenar. Den ene, snäckans pulsåder, fördelas i månge grenar, hvilke genoni skrufioruiigt siktlike fläcken inkomnia uti snäcknn, bvarest de äro talrikast i föimaksskiufgångcn. Enligt Hreschets undersökningar delar sig hvarje gren, sedan han genomträngt det mot förmakslrappan \ända bladet af skrufskifvan, i flere mindre, Inilke genoni förening med de närmaste bilda kärlbågar, från hvilke på ski ufskifvans medlerste del utgå talrike, paralielt bredvid hvarandre liggande, mindre grenar, likaledes förenande sig till kärlbågar, hvilke åter afge en tredje följd

18 ännu talrikare grenar. Dessa hårfina kärl utbreda sig strålforinigt och utgjuta sig i eu venös vik befintlig mellan de bada lagren af skrufskifvan vid dess omkrets. Den andre grenen, förm akets pulsåder, gar genom de sina hålen till förmaket, hvarcst han fördelar sig i 2 grenar, hvilke åter fördela sig mellan hinnaktige labyrintheus båda säckar, blåsformiga utvidgningar och rör. I säckarne och de blåsformiga utvidgningarna bilda de ett tätt kärlnät. 1 halfcirkelbågarne löpa de längsefter, men afge grenar åt sidorna. Uti alle hörselverktygens delar finnas blodådror, hvilka ha lika namn med och åtfölja pulsådrorna. E- uiedlertid uppger Dreschet, att i snäckan skall finnas 2 slags blodådror, af hvilka det ena följer pulsådrorna, det andra utgjuter sig iden nyss anförda, venös a viken, som nära snäckans bas förbindes med förmakets vener. 10. Uppsugande kärl. De i yttre örat åtfölja de der befintliga blodkärlen, synnerligen blodådrorna. Bakom yttre örat framom vartutskottet linnas någre obetydlige sugåderkörtlar. Om inedlersta örats uppsugande kärl vet man så godt som intet och om labyrinthens, om möjligt, ännu mindre. Sålunda är det oafgjordt, om de sednare utträda genom Cotunnii vattengångar eller annorstädes Nerver. A) Tredelade nerven eller femte nervparet. a) Jndre grenen eller öfre käknerven. Från Meckels eller kilgomsnervknutens bakre del afgå uti en gemensam skida 2 sinsemellan nagot sammanhängande nerver, fordom ansedda för en enda, kallad vidians ka nerven. Den ena af dessa nerver, pyramidens ytliga nerv skilljer sig vid bakre ändan af vidianska gången från den andra, går genom brosket mellan kilbenet och