HENR. WILH. ROMANSON Anat, Prosect och Chir. vid Nos. Acad.

Transkript

1 FÖRSÖK till en A f h an d lin g om Benen i M e n n i s k o kr o p p e n med Med. Facultetens Samtycke Till offentelig granskning utgifvet af HENR. WILH. ROMANSON Anat, Prosect och Chir. vid Nos. Acad. O ch JOH. WILH. BERGQUIST af Veitmanlands Nation, PS Au dit. Nos o c. d. 6 Maj i kl, 10 f. m. 1812» X/II. St. Upsala, hos Stenhammar och Palmbla. Kjgl, Akad, Boktr,

2 - - *

3 VICE PASTORN och COMMINi stern välarevordige och hoglarde HERR MAGISTER SAMUEL UNO MUNCKTELL af hsgacktnlag och tackfaxihet tillagnadt Jo H. WIL H. B E R G Q U IS T.

4 T H E S E S. I. n ^um incitatiori fere femper decurfu, cui pafes virium vitaliutn tnotus, par earum refpondet jaftura, morbofae producantur corporis bumani mutationes, quae ex inflammatione originem ducunt et Termini inflammationis a tnedicis appellantur, ad unam aii quam, fas fit, referantur clasfem, nomine jmmutatjonum acutarum feu plastica- ;rum infiguiendam. IL Ceterae autem omnes, five orgammmi morbofae, quarum, qaamvis easdern citius fen tardius oriantur, mutationes fa tarnen efficiens igepius comitetur, caus- non eft inflammatio, alteram confiituunt clasfem, et immutationes passiv-, MECHAKICjE feu chronic- Robis audiunt. III. Qui vero ad alteram hane, quam ftatuimus tnorbofarum mutationum clasfem generalem, pertinent morbofi flatus, vel externam tantummodo partis affectas habitum ftaturoque, vel etiam interiorum ipfins texturam refpiciunt; hinc duos compleftitur ordines, defor mation um fcilicet, et de ge ner a t i o nu m. IV. Genera horum ordinum perfequentibus primum fe offert deformis magnitudo; quae tarnen, fivi au ta fit, feu imminuta, valetudini corporis obfit, necesfe elt, priusquaui inter mutationes morbofas numerari poteft. V. Prseternaturales partium cavarum rxpanfwnes, quarum exempla fuut aneurysmata, varices, tumöres lymphatici, dilatationes ventricureferu 1^ rc',"s' cere^r'» Cfct> ad deforroatior.es magnitudinis jure quodam

5 ) 105 ( Hl. Bäckenets hem* Korsbenet (os facrumj Lä-get. Vid bakre medlerfla delen och emellan bagge höftbenen. af bäckenet, under ryggraden, Iriäélnirgefh I bafen och fpetfen, i bakre, främre, och 2lne fidoytor» Från 6:te allt anda till»5:de året, och ofta dåröfver, beflår korsbenet af 5 öfver hvarannan liggande och genom brofk forenade flycken, fom hafva mycken likhet med ryggradens ko tor, blott att deras tvårutfkott åro tjockare, och flå lika långt fram fom kiopparne. Tvårutfkotten fammanvåxa med hvarandra tidigare ån krcpparne. Desfa 5 med hvarandra faminanvåxta benflycken hafva namn af korsbenets oågta kotor, (vertebr# fpuxias osf. facri}. i. Bafen (bafis} fom flår upåt, har: a) i midten en bakåt fluttande ledyta, fom framtill år förfedd en hvafs utflående rand, hvilken med fldfla låndkotans andra rand bildar det få kallade korfet (promontoriurn osf. facr.) b) Bakom denna ledyta en trefidig opnlng, ingången till korsbenets kanal, fortfåtter fig, uti hvilken ryggradens kanal «) Bredvid denna trefidiga öpning på bagge fidor Q, led-

6 ) Io(5 ( ledutfkotten, h-vilkas ledytor åro rigfade fnedt inåt och bakåt. d) På hvardera fidan om korfet fidoflyglarne, fom foreflålla den forfla oågta kotans tvårutlkott, hvilka baktiil flå ut med en aflång tuberofltet, och fram till åro på tvären urholkade och glattare, och ofvergå med en rundad rand i korsbenets främre yta. e) Emellan ledytan och ledutlkottet en inlkårning, fom med den undre djupare infkårningen på fidaa Låndkotan bildar det underfla foramen intervertebrale., f) En annan djupare inlkårning emellan ledutlkottet och lidoflygelns tuberofltet, 2.. Spetfen (apexj år den underfla delen af korsbenet, den år i midten forfedd med en final, på (våren aflång ledy ta, och har på bagge fidor en in&årning. 3. Den främre ytan år la val efter längden» fom på tvåren urholkad; den afdelas genom fyra, och ofta fem par på hvaran följande hål, uti tre delar; den medlerfla delen foreftåller de oågta kotornas kroppar, fom upifrån nedåt blifva fmåningom flnalare och iågre, och åro genom en tvårlinie fydeligen Ikiljda från hvarandra. Sidodelarne bildas af de oågta tvårutlkotten, och aftaga hafligt i bredd, från fldoflygeln anda till fpetfen. Emel lan den medlerfla delen och fidodelarne åro de 4 (och ofta 5) par korsbenshålen (foramina facralia anteriora), af hviika det underfla paret år det mindaa* 4. Den bakre ytan år efter långden och tvären hvålfd och ganlka ojåmn; den afdelas, åfven fom den främre, ige-

7 ) ro? ( igenom 4 eller y par Rorsbenshål (Toraro, facralia poflcriora) i den nicdlerfta och 2:ne fidodelar. Den ined- Jerfia delen fortftåller de hopväxta oågta kotornas bå gar, bland hvilka den. foifla ännu ofta vijfar fig fl^iijd iiåa den andra. På medlerfia delen anmårkas -a) 4, eller $ oågta faggutfltptt fprccesfus fpfnqfi fpn» rii). Bågen af den fidffa oågta kotan forell aller a:ne knöliga upbojningar, fom ofvantill ftota ihop i en fperfig vinkel, och nedlåt aflågsna fig mer och mer ifrån hvarandra, och Hutas med fina trubbiga knölar, de få kallade korsbenshornen (cortiuå facralia.). Emellan denna delade båge bildas en Ipringa, i hvilken ryggradens och korsbenets kanal Hutas 5 b) vid inre randen af de bakre bålen 4 eller 5 par oågta fneda uilkott (proc. oblqui fpurii), årö lina knölar, af hvilka de underfta paren ofta knappaft åro mårkeliga. Hvardera fidodelen, föm på denna yta år fmalare ån på den främre, har på yttre fidan om de bakre hålen 4 eller $ florre knölar, de oågta tvårutfkottea (jproe. träns v. ipurii). 5. Sidoytorne, Hvardera af dem år bredare uptill ån ned till, dår de fnarare forefiålla en rand. Den bredare de len går fn edt framifrån bakåt och inåt, och vifar en S- foriitig ledyta, och mera bakåt ett par ojåmna gropar. På ett quinno backen år denna iedyta kortare> ån på eft manligt. Sub-

8 Suhßanfen ) io8 ( ar dels celluleus, dels tvampig Öfver kropparne år dera hetåckt med ett ganfka tunt lag tåt fubflans, hvilken år något tjockare på bågarne. Fogningen. Nyttan. 1. Med fidlfa låndkotan, a) genom bafens ledyta i en fymphylrs; b) genom ledutlkotten i en falb ledgång. 2. Med åndbenet, genom fpetfens ledyta i en fymphyfis* Med båda höftbenen genom S-formiga ledytan och de ojåmna groparne i en fymphyfis, 1. Det tjenar till flod for ryggraden, och till att forlånga defs kanal, genom kojsbenskanaicn, uti hvilken nervi facrales nedlliga. 2. Det ger ett fall och fåkert låge for ändtarmen* 3. Det bildar bakre delen af båckenet, 4» Några mulkler fåfla Hg derpå. Åndbenet (os coccygis), Läget. Under fpetfen af feojer fig framåt. korsbenet, från hvilket det finåningom In'

9 ) 109 ( Indelningen, Det beflår af 4, fållan <5 fly eken, foni aro mera breda an tjocka; det forfta ar det ftorfta, de ofriga aftaga efter hand i tjocklek, bredd och höjd. De förenas genom brofkaktiga band till ett helt, h var på man ätflfciijer bafen, fpetien 2:11c ytor och 2;ne ränder. 1. Bafen, fotn år den ofverflai bredatle delen, har a) en på tvären aflång ledyta; b) bakom denna på bagge fidor 2:ne upfligande åndbenshorn fcornua coccygea); c) framom och på fido-ruc om desfa, tvårutfkotten, fom med utlkårningarne vid korsbenets fpets, ofta bilda det 5:te paret af korsbenshåleu. 2. Spetfien år den underfla delen. Den år knubbig och of ta klulven. 3. Ytorna; den ftåmre ytan år efter längden urholkad den bakre hvåifd och knolig. 4\De tvdnne fidor änder ne zro infkurna. Fogntngen, Med lpetfen af korsbenet genom bafens ledyfa i en fymphyfls, och genom tvårutfkotten med underfla ändan af korsbe nets fidodelar. De två underfla flyeken åro ofta hopvåxta med hvarandra, ibland ockfå. det forfta fty.cket med korsbenet. Sub~

10 fråmfe ') it ro ( Sühfianfen år nåftan helt och hållet fvampig; fom knappad betåckes af ett ganfka tunt lag tåt subflans. Nyttan. i. Det underoodjer ån cl farmen, och hjelper till att bilda bäckenets un.ire opning..2. Några muflder fåa a dg dårpå. Läget. Höftbenen (offa coxarum, imwminataf. Vid vid Frdodelarne af det fanmia, och bakåt anda till korsbenet, ii vilket de innc-fluta emellan fig. Indelningen. delen af bäckenet, dar dé båda Oofa i hop, Hos unga FubjecOer år hvardera hof;benet genom mellanlig gande bro/k aide.it i tre Oy eken *, man åtlkiljer nerelter åfven hos en fullvåxt tre fårfkilda delar på höftbenet. Den ofverfta bredaoe delen kallas Robladet eller Robenet (os ileum), den underoa delen Sillbenet, (os ischii} den inre de Fm, isbenet (os pubis), Desfa tre Oycken * Oéta i hop under midten af höftbenet med hvar fin tjockaoe del, fom har namn af kropp, och bilda formedeift en urholkning i den krama på yttre fickan en Oor, djup och fpbaerifk ledgångs håla, fom kallas Panna (acetabulutt)}, och hvartill Robenet-atgor den 6 re

11 )»' c re ftorre, Sitrbenet den un!erlta florita och Isbenet den inre Riiiid'üa- delen. Man anrna; ker defpå a) randen (fupercilium acetabulf), fom ofvantill ar mera framflående, och på undre och inre fidan af-- brytes genom en utfkarning (incilura acetabuli), b) gropen (fovea seetabui ) år den på botten af pan nan hefindteüga ojårnua delen. c) en halfmånlik ledyta (cavitas femilunaris") ; denna intager hela rummet emellan gropen och randen, och delas genom utfkårningen i en ofre och undre ånda, bland hvilka den fednare liar en hvafs rand, Geh Är mera utflående. Omkring fjuttonde eller ad-ertonde året fanimanvåxa desfa pannans tre fiyeken med bvarandra. i. Robenet har tvånne ytor och tre ränder. #> a) Ofre randen, eller kammen (crifta osfis ilei), år efter hela fin iångd och på midten flackad hvålfd. Den år på llere Hållen få vål utåt fom inåt böjd, It vilket tydligare vifar fig på yttre fidan. Framtill år den neml. forfl: något urholkad, dårpå flarkare hvålfd; dårnåfi följer en längre och djupare urholk ning, fom råcker allt anda till bakre andan. Den år i allmenhet ganfka ojåmn och bred; och man er derpå en yttre oeh en inre fidorand (dahia), och en högre medellinie. Defs främre anda bildar ett trubbigt fram flående horn (fpina anterior fuperior) $ defs bakre anda åfven ett, men fpetfigare horn (fpina poflerior fuperior}.

12 i>) t 112 ( Främre randen börjar under kammens främre Itora med en fvag utfkårning, och faller med en ilark knöl (fpina anterior inferior) lodrätt ned emot ofre delen af fupercilium acctabuli. c) Bakre randen börjar under kammens bakre hora med en mindre men djupare utfkårning, flår åter ut med ett hvafst horn (fpina poflerior inferior); böjer flg inunder detta med en glatt, afrundad rand framåt, bildar bottnen af höftbens utfkårningen (inciiura iliaca), och floter dårpå emot fittbenet. dj Inre ytan ar till det måfta framtill glatt och fvagt urholkad j en undre mindre del deraf affkiljes ge nom en framåt böjd och afrundad rand (linea ar» euata interna), <5fver denna rand bakåt fes en eller tvånne opningar för blodkärl ; emot pannranden flutas den med en aflång, fvag urholkning. Den bakre ojåmna delen af denna yta har framtill en njurformig ledyta; den öfriga flörre delen baktill, år ganlka ojåmn och fkroflig (tuberoiitas osfls ilei interna), e) Yttre ytan år på tvären framåt hvålfd, bakåt ur holkad ; genom en ojåmn bågformig linie (linia arcnata externa), fom ifrån höftbens utfkårningen går till kammens främre mindre urholkning, afcie» Jas den i en bakre och i en främre del. På bag ge delarna vifa fig åtfkiiliga opningar för intrån gand blodkärl; på den bakre en knöl (tuberofitas osfls ilei externa). Sittbenet (os ischii); man åtfkiljer derpå jåmte defs kropp vidare en bakre nedftigande, oeh en främre uppiligande gren. a)