Afhandling om Benen i. Menniskokroppeii. HENR, WILH, ROMANSON Anat. Profeét, och Chir. vid Nos. Acad. FÖRSÖK. offentelig granskning.

Transkript

1 FÖRSÖK till en Afhandling om Benen i Menniskokroppeii med Med. Faculfcetens Samtycke i ill offentelig granskning utgifvet af HENR, WILH, ROMANSON Anat. Profeét, och Chir. vid Nos. Acad. och FRANS ENROTH Piperfk Stipendiat af Weftmanl. Nation. Pa Audi t. Nosöc. d. 22 November kl. 10 f, m. 1809, V. St. U p s a 1 a Tryckt hos Joh. Fr. Edman, Kongl, Acad. Boktr.

2 T H E S E S. I. Causfam motuum, quibus eminent corpora organica, inferiorum expiicaturis, phyficas, quas vocant, vires nobis non fuffice» re; eosdem itaque vi cüidam, ab*"iiis prorfus alienae, tribuendos esfe; hane denique vim, liquidem viventibus foiis propria fit ^ vitalem apte dici, jure contendimus.. II. Hsec autem vis vitalis, non interveniere organismo, fed, proxime et immediate in mateiiem organicam agit: quia III. Propria vi, legibus hucusque notis viriurn phyficarum non adaptanda, materies organica generatur j atque IV. Quam adepta efl mixtionem fpecificam, eandem fola vi vir ta Ii conlervat; nec V. Vita manente, cum aliis c.orporibus conjundiones initura,, legibus attraclionis chemicae obnoxia til:. Vt. Vulgarem autem opinionem, vim vitalem non nifi conci-- jiante organismo corpori organico adhserere, ntque obhrvaiiones, nec. r.itiucinatio defendu-u. Canales propri, CeiluU et -cet. qui bus fluidum nerueum, cet. propagarentur, gratis a phyfiologis runtasfumta, ut eo expeditius tx Divino opere macbina hydraul'ica refurgeret; audaci certe piriculo, cum ad hunc usque di em ne. Pjbyficusr^juidem de. materia ponderis lequi aufus hi.1

3 I TT SACRA M REGIAM MAJESTATEM MAGNJE FIDEI VIRO JUSTITIAR CONSILIARIO, REGII DE STELLA POLARI ORDINIS E QU IT I, NOBILISSIMO DOMINO E T I N SACRAM REGIAM MAJESTATEM SPECTATAE FIDEI VIRO S. S. THEOL. DOCTORI AD REG. GYMN. AROS. LECTORI PRIMARIO RCCLKS. BADELUND. PASTORI ET PR^POSlTO SUMME REVER.ENDO A T QU E CELEBERRIMO L DOM I N O ÄVsf SACKAT U M VOLUIT D-EBUIT Cullnr FR. devohsfirr US EN ROTH.

4 HANDELSMANNEN HOGÅDLE e HERR SAMT HÖGÅDLA FRU fodd $ JlSSCQTXST. VÖRDADE VÄLGÖRARE! Det ar Edra vålgårningar, fom ifrån mig aflågsnat de fvårigheter, fom ett oblidt ode mig åmnat, och betydligt låttat de få fteg jag tagit till det mål jag föker upnå. Tillåten mig derfore, att agna Eder desfa blad, fåfom lorfllingen af det fåde, Eder hand få forgfalligt vårdat Måtte Himlen altid (kånka Eder den fållhet, fom Edra dygder fortjena och den hulpna nodens förböner nedkalla öfver Edra dagar! Komme fent den dag, då behofvet i Eder fa» knar fin hjelp, lidandet fin trofi och vaninagten fitt fiod! Denna onfkan (kall altid blifva lika ofkiljacktig ifrån mig, fom erkånflan af Edra många vålgårningar och bemödandet dem att gora mig värdig;, och då defs upfyllande bereder Edra återfående dagar ett oftort lugn, (kall det åfven (kånka den Ijufvafie glä dje åt EDER Ödmjukafte tjenare. FRANS ENROTH,

5 ii f' h'o elu tfk ot t e n. ) 4t ( A. Det ofre, (ala fuperior, minor, procesfus enfiformis). Hvardera utfkortet upkommer från ofre och främre delen af kroppen med tvånne rot ref, emeilair h vilka Syn- nervs ha let, (For.anen opncum) tråff.s ; den bakre och undre roten åc final, den Itäime och ofre år bred, denna bildar pfver fya - nåi vshåiet bakåt en fkarp rand, fom genom en lift forenar fig med en dylik rand på moifvarande flja. Bakom lått låra, fom tvårsfore leder till Synnervs- denna lift år en hålen. Det ofre ftygelutfkottets främre rand år fkarp, taggig. Defs bakre rand år glatt, utåt nåftan fkarp, och inåt trubbig tjockare. Defs ofre yta vilar fvaga aftryck af hjernans rnndningar. Defs undre yta bildar med den fhedlerfta ftorre Flygeln, Sfre Kilbenfpringan, (hkfura fpheno idadis) Uråt 6fvergår det i en tunn fpets, inåt Hutar det flg i ett trubbigt, emot fädeln framftående horn, (procesfus ciinoideus anterior!; detta fammanvåxer ibland med procesfus ciinoideus medius, och pofterior, hvarigenom då främre fåran for Carotis kommer att utgöra en ring, och fadelgropens opaa fida en ovai opning. B. Den medltrßa eller fiorre fiygtfa, (ala major), höjer fig från frd an af kroppen utåt och framåt; den har fex ränder och tre ytor. Ytorna. I. Den inre eller mot Hjernan vånda ytan, (fnpeificies cere- - brajis), år excaverad ; hår tråftas a) aftryck och uphojningar efter hjernans läge, och fåror efter blodkärl; b) det runda hålet, (foramen rotundum), nå ra in till kroppen ; H c) Bak-

6 ) 42 t c) bakom detta, utåt, det åggfcrmiga hålet, (foramen ovale) v d)-bakom detta, mera utåt, ett mycket mindre, Tagg* hålet, (foramen fpinofum). 2. Türe ytan, (fuperffcies temporalis) år hvålfd upifrån ned åt; den har nedan om midten en ojåmn, någon gång fkarp, t vår I i fl, forn delar denna yta i en 6fre florre, och i en undre mindre del. - LJå den undre fer man baktil återigen det. åggformigä, och Tagghålet; bakom detta fednare fynes, på ett fkarpt framflåcnde horn, ett kort taggutfkott, (fpina angularis)., 3.. Den främre ytan, (fuperßeies orbitalis) år den minfla^ ojämnt fyrkantig och glatta Rån der tia. 1. Den vfi e randsen år bred., taggig och emot tinningen hög re och fkarpt framflående; i denna rand f-lota- alla tre ytorna ihop. 2. Den undre randen år kort och glatt, och forlanger ßg inåt i en jifl, forn fhitas ofvan om främre épningen af foramen rotundum. Under denna lifl år en fåra, fom of ta tydligen år fyniig anda till foramen rotundum. Denna, rand fkiljer främre ytan från undre delen af den yttre, och bi':d;.f, gemenfåmt med den framom liggande ofre kåf» ten, nedre Kilbensfpringan, (Fisfura fpheno maxillaris). 3. Den' främre randen år taggig och kort, oeh fkiljer främ re ytan från ofre delen af den yttre. 4 Den bakre randen år kort, bred och utan taggar; öfver den famma går fnejt en fåra efter Ör- trumpeten. Inre ytan. och undre delen af yttre ytan gran far till (tenna rand. 5. Inre randen år hvafs; i denna flora inre och främre ytor na ihop. Den bildar med ofre flygeln den förut nämn da ofre Kilbeiisfpnngan. 6. Tttre

7 ) 43 ( t. Titra- randen ar den långfla, ovalt utfkuren och taggig. Defs ofre del Har fkaipare fram emot inre ytan, den un dre mer emot den yttre. Den utgdr gråiden mellan inre g c Ii yttre ytorne. C, Undre Flygekißottet eller Gomflygeln, (ala inferior, prqcesfus pterigoideu.s). Den" har fict urfprung dels ifitm krop pen, dels ifrån medlet Ha flygeln, och fånker fig nedåt, re* dan från fln början baktiii delad i tvånne hen hl ad, (alx pterigoidets); det yttre af des fa, eller muskelbladet år kortare och vanligen bredare, det inre, eller nåsbladet år 'längre. Hvardera har en yttre och, inre yta, en främre och bakre rand- Emellan bagge bladen formeras en grop, fly. gilgropen, (fosfa ptetigcidea). Framtill och ofvantill frota bagge bladen ihop i flygelvinketil, (angalus pterigoideus) ; bredvid denna år flygelgomfäran, (fuleus pterygopalatinüs), fom blir fullkomligare genom det tilliggande göhtbenet, och neråt leder till tre kanaler, hvilka vid gombenet fkola befkrifvas. Upåt leder denna fåra till främre öpningen af flflgelkan'alen, eller Vkiiani kanal, (canalis pterygoideus, Vidi* anus), fom har fin utgång emellan bakre fåran for Carotis och roten af nåsbladet. Framtill och nedtill nro båggebladen fkiljda ifrån hvararidra genom fiygelgomfpringan, (fisfura pterigopajatina). Bakre randen af inre bladet förlorar fig nedtill i flygelhaken, (hamulus pterigoideus), fora ifrån fainma blads främre rand fkiljes af en glatt infkårning. Der fom inre bladet har fm urfprung framlkjuter ölver undre ytan af kroppen en liten benfkifva, den få kallade procesfus vaginalis. S ii b fl a tife JJ. Kroppen år t i fl flörfia delen jfimmanfatt af en tunn och tå-t benfubflans, mellan hvilken, vid defs bakre del, någon H 2 fvam-

8 } 44 ( fbamptg' masfa år inblandad ; om kiibenshålorne åro i ma, år qiantitcten al denna florre. På flygel utfkorten år den af famma beskaffenhet, fora på hufvudfkålcns ofrtga platta ben. Kilbenet fammanfogas mtd alla kuivudfkålsbenen * och med fem anfigtsben. K Med pannbenet aj genom medlerfta flygelns, ofre rand till Aorfla de len i en fjållföm ; h; genom ofre flygelns fråmre rand? dels i en ta»- dad fom, dels i en harmonie. 2. Med filbenet a) genom inedlerfta delen, af ofre flygelns fråmre rand ^ b) genom, ofre delen af kroppens fråmre yta 5, c) genom kiibeasfoabelns (toflri fphenoidaiis) fråmre fkarpa rand Med bjefsbénen. genom en. liten bakre del af niedlerfla. flygelns ofre rand. 5. Med nackbenet genom kroppens bakre yta,, fårmedelff ett mellanliggande broflt, fom redan tidigt i ungdomen för vandlas fill ben, Med tinningbenen. a) genom medier/b flygelns yttre ovala rand ; b) genom inedferfla flygelns bakre rand förmedelft ett ftnigt brofk. g. 9. Med kindbenen genom- m&dlerfla flygelns fråmre rande Med gombenen a) genom kroppens fråmre och undre ytaj. b) genom gomflygeln. \2, Mtd Plogber.et a'» genom kilbensfnabeln;,b} genom kroppens undre yta.

9 Isy t tan. j. Det bildar ) 45 ( a) ta tfc-l af hufvudfkålens botfen genom kroppen de ofre och medlerfla flyglarne; b) bakre delen af ogongroparnes yrtre väggar genom medla Aa flygelns främre yta j c) Bakre opningarne till Näfans cariteter genom gomflyglarne. ä. Det lämnar ert ftadtgf och fåkert fåfle a) for Byrnans tjocka membran gerrom medlerfla flyglarnes inre yta, genom fade i bommen och éfre ti v g tame y b) for SJemknrteln, fgiandula pitoitarra) i fadelgropen* c) for Carotis cerebialis i fadielus bakre och frå«ftre fåraj d) lor Sinus cavernofus och circularis Ridleyi ge nom Sadeln. e) for gomnerven (N. palatinus) i flygelgomfäran; f) fot Hrofkaktiga delen af Ör- trumpeten i den fneda fåran på medierfla flygelus bakre rand» och genom Gomflygelns Nåsblad. 3,. ßenom kilbenet utgå flere Hjernnerver j a) 2:dra paretr Synnerven, (N_ opticus) genom fynnervshale: ; b) 3:je, 4:de och $:te parefs forfla gren och 6:te nervpjren (N. N. Gculo - motortus, patheticus, ramus oplrhalnncus v:ri, och abducens) genom ofre kiibensfpringan emeflaa ofre och medierna flygeln; c) 5:te parets andra grc» (ramus ma-xilfäfis fuperior), genom runda hålet d) 5:te parets tredje gren (fcmas Maxi I lar rs inferior) genom äggrunda bålet \ O

10 ) 46 C ej flygelnerven (N. Vidianus) genom flygelkanalen, 4. följande blodkärl gå igenom det: a) arteria ophthalfiiica genom fynnervhålet; b) Vena ophthalmica genom ofre kilbensfpringrn * c) Arteria meningea media genom foramen fp i uo fura, 5. Foljan de Mufkler fåfla flg derpå:. a} Temporalis på ofre delen af med ler Aa flygelns yttre yta. b) Pterygoideus exfernus på undre delen af medier* Aa flygelns yttre yta, på yttre y-tan af Gomfly gelns muskeiblad, c) Pterygoideus internus i flygelgropen ; * d) Circumfiexus palati på fpina angularis, och invid medlerfla flygelns bakre rand ; e) Conflridlor pharyngis fupeiior på flygelhaken och på Gomflygelns Nasblad; f) Tenfor tympani på medlerfla flygelns bakre rand. Kilbenet hos ett fpådt fofler beflår af fem Aycken, neml. de tvånne ofre flyglarne, kroppen och de tvånne medlerfla flyglarne, fom alla genom brofk åro förbundna med h va rand ra. Men ofre flyglarne blifva fnart förenade få val flnsemellan, iom ock få med kroppen, få att kilbenet redan hos ett -fullgånget fofler beflår af tre Aycken. Dock träffas det ibland i denna period beflående af 4 Aycken, då nemligen de ofre flyg larne val åro förenade flnsemellan, men ånnu icke«.med krop pen. Dé orriga delarne fammanvåxa forfl efter födfe 111.med hvarandra, Irinom kroppen träffar man ånnu inga hålor, utan en da fl fvampig fubflans. De ofre ocli undre flyglarne åro ånnu trubbiga och foga utbildade. SÅ Ib t-

11 botten Läget. vid hålorna. ) 47 C $ii benet, (bs ethmoideum, eribrifomiey fpongioder, colatorium). Vid fråmfia och medlerfia delen af hufvudfkaleas. x ogon groparnes. inre vaggar och tili fiorfia delen i Näs Det indelar i medlerfia delen ("pars media) oeh tvä fidodelar (partes laterales,). I, På medlerfia delen förekomma Silfkifvan, Kammen och Mel lanväggen. l. Sfi/kiJvjUn f la min a er ib ro fa) trllffuter fi 1 b e ni i nfkå rrti n g en på pannbenets nåsdel, och ligger något lägre ån f dodelarne. Den genomborras af inånga fmå hål, fom på hvardera fidsn om kammen ligga, ehuru oordentligt, i tvanne ra der; de fom hora till inre raden, kda till kanaler och fåror på mellanväggen; de från yttre raden leda till fåror på fidodelens inre yta. På fiifkifvan anmeikas vidare en éfre yta, en undre eller Nåsyta, och en bakre ojämn rand» Z. Kammen, (crifia galli), år en fortsättning af mellanväg gen, fon>.framfkjuter upom främre delen af filfkifvan. Den är meråndels framtill högre och tjockare än baktill. Ifrån dtfs främre breda rand afgå tvänne fn*å utfkott (procesfns alares), Ofvantili och båktill har den en glatt och. Utarp rand. 3. Mellanväggen, (Irmina perpendiculat is) fänker fig ner från midien af fiifkifvans undre yta. Öfverfi vifa fig på defs bägge ytqr ilere fåror ocli fmå hål, fom genom fina kanaler flå i förening med hålen på fifflafvan. Defs främ re rand är tjock och fkrofiig, och. éfvergår i kammens främre rand; den undre randen år den långfia, tjockare framtill * kvasfare baktillden bakre raiden år den livasfafie. IL

12 ) 48 C II. Sidodelarne, eller labynnthen, flå i omedeilwv förening med fiukifvan, Hvar fidodei har fyra ytor och tvauac andar. Tto ma: 1. Den yttre, mot ögongropen liggande ytaq, fratnflaller en glatt och, ganfka tunn benlkifva, det fa kallade pappersbe net fes papyraceum), loin bakfil! räcker fr.ni tiil benets ånda, men uphör fitarare framtill. På pappeishenet anmerker men en öfre och en undre, en främre och en bak-, re rand; emellan dels öfre rand och den vrtre randen af pannbenets nåsdel tråffas de inre ögongropshålen. 2. Den inre ytan, fom år vand emot mellanväggen, år ifynnerhet ofvantill ojåxnn och gropig, efter de många fåror, fom leda litt ilrfprung från ullkifvans hål. Denna yta blir genom en djup in Ik årning, fom ifrån bakre Sudan går fnedt öfver midten upåt och framåt, delad i cvåane kullriga benfkifvor, de få kallade Nihmusjlome, fconclite). Den öfre mur/lan, fconcha fuperior, os turbinatum fuperius), fom år den nundfla, har en undre Ikarp nedåt rik tad rand, och en bakre fpetlig anda. Den med ler fta mus- Jian (c media, os turlx medium) har fm hvålfda yta in åt, den excaverade utåt riktad; defs undre Ikrofliga rand rullar lig utat; dels bakre Ikarpa ånda vänder lig ånnu mer utåt i form af ett tunt benblad, med hvilket den ofvergar i lidodelens undre yta. Framtill öfvergår inre ytan förmedel fl ett tunt benblad i fidodelens främre ånda. 3. Den undre ytan år baktill platt, framtill hvålfd och o- j.ittin, böjer lig framåt och upåt och uphör vid öpningen af lilbenets främre celluier. * 4 Den öfre ytan ligger något högre ån fiifkifvan, och betackes ofta A af den a lian ga, hvaifda uphöjningen på inre.ytan al Pannbenets nåsdei, fl fr. pag , b). An-