Kan globala egalitarianer inte leverera?

Transkript

1 Uppsala universitet Filosofiska institutionen Kan globala egalitarianer inte leverera? Om Andrea Sangiovannis kritik av argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans Anna Nyman C-uppsats HT18 Handledare: Jens Johansson

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Egalitarianism Rättvisa Komparativ Är Komparativ ogiltigt? Är Komparativ* cirkulärt? Den apokalyptiska invändningen Kontrafaktisk Innebörden av neutralisera är Kontrafaktisk en fantasimotståndare? Är Kontrafaktisk ogiltigt? Kommer Kontrafaktisk* aldrig i gång? Kriterium en alternativ rekonstruktion Sammanfattning Referenser... 23

3 1. Inledning Oavsett om en i övrigt är egalitarian eller inte, verkar många människor ha starka intuitioner om att ojämlikheter som beror på icke-valda omständigheter är orättvisa. Det verkar till exempel orättvist om jag för samma arbete får sämre betalt för att jag är kvinna och inte man, eller om jag med samma meriter har lättare att få en viss position för att min hud är melaninfattig och inte melaninrik. Eftersom vi inte väljer vilket land vi föds i, tycks samma intuition också stödja tanken att det är orättvist om jag enbart på grund av var jag föddes har det bättre, eller sämre, än någon annan. I ljuset av detta har globala egalitarianer hävdat att egalitarianismens krav på jämlikhet inte kan stanna vid statsgränserna om vi vill leva i en rättvis värld. I Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth argumenterar Andrea Sangiovanni för att de, födelselandets moraliska irrelevans till trots, inte kan leverera ett argument för en mer jämlik värld. Sangiovanni menar att resonemanget ovan givet en första tolkning förutsätter det som ska bevisas och att det, givet en andra tolkning, är ogiltigt. Om han har rätt innebär det att förespråkarna för global egalitarianism förlorar ett av sina starkare argument. 1 Syftet med denna uppsats är att undersöka om Sangiovannis kritik mot det vi på svenska kan kalla argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans är övertygande. Detta kommer jag att göra på två sätt. För det första utvärderar jag kritiken som Sangiovanni riktar mot de båda rekonstruktionerna av argumentet han presenterar han kallar dem för Komparativ respektive Kontrafaktisk. För det andra föreslår jag en alternativ rekonstruktion av argumentet, som jag kallar för Kriterium. Jag kommer att argumentera för att Sangiovannis kritik mot Komparativ inte håller, men att argumentet dock misslyckas av andra skäl. Jag menar vidare att det verkar ligga något i Sangiovannis kritik av Kontrafaktisk om den förstås som en invändning mot en av premisserna snarare än som ett anklagande om formell ogiltighet. Då Kontrafaktisk bygger på vad jag tror är en felaktig bild av den typ av egalitarianism Sangiovanni behandlar, borde detta dock inte oroa dessa egalitarianer alltför mycket. Slutligen menar jag att den rekonstruktion av argumentet jag föreslår inte är sårbar för Sangiovannis kritik och dessutom har flera fördelar jämfört med de båda andra rekonstruktionerna. Kort sagt argumenterar jag alltså för att Sangiovannis kritik mot argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans inte är övertygande. 1 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s

4 Texten är disponerad som följer. Avsnitt 2 och 3 innehåller förtydliganden. Det förra handlar om vad som menas med egalitarianism och det senare om vad rättvisa är och vad en rättviseteori bör vara. I avsnitt 4 redogör jag för Komparativ och utvärderar Sangiovannis kritik mot denna rekonstruktion. I avsnitt 5 gör jag detsamma med Kontrafaktisk. I det sjätte och sista avsnittet föreslår jag en alternativ rekonstruktion av argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans och visar varför det bör föredras framför Komparativ och Kontrafaktisk. 2. Egalitarianism Egalitarianism är ett samlingsnamn för en rad teorier inom politisk filosofi som på något sätt förordar jämlikhet. Det kan exempelvis handla om att människor ska behandlas som likar, att allas intressen ska väga lika, eller att alla ska få lika mycket av något som till exempel resurser, möjligheter eller välfärd. 2 Det är den senare typen av egalitarianism som är aktuell här. Sangiovanni kallar den egalitarianism som i rättvisans namn kräver att vi korrigerar ojämlikheter i fördelning som är ett resultat av våra icke-valda omständigheter för vänsterliberal egalitarianism. 3 Detta är egentligen ett samlingsnamn det också, då teorin inte säger något om vad det är som ska fördelas jämlikt. När jag hädanefter använder termen egalitarianism är det Sangiovannis vänsterliberala egalitarianism jag kommer att syfta på. Jag kommer med andra ord att syfta på en teori som säger att rättvisan kräver att vi korrigerar de ojämlikheter i fördelning som beror på icke-valda omständigheter, men inte säger något om vad det är som ska fördelas jämlikt. Global egalitarianism, å sin sida, är enligt Sangiovanni tesen att egalitarianismens krav på att korrigera ojämlikhet som beror på icke-valda omständigheter inte kan stanna vid statsgränserna, utan måste omfatta alla existerande personer, om vi vill leva i en rättvis värld. 4 Det är detta jag kommer att syfta på när jag använder termen global egalitarianism. För att det redan från början ska vara tydligt vad jag pratar om också när jag pratar om rättvisa, redogör jag även för rättvisebegreppet innan jag i avsnitt 4 går in på själva granskningen av Sangiovannis kritik. 3. Rättvisa De många nyanserna hos termen rättvisa innebär att det är viktigt att klargöra vilken typ av rättvisa argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans handlar om, och därigenom 2 Arneson, Egalitarianism. 3 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s Ibid, s

5 klargöra vad jag kommer att mena med rättvisa i denna uppsats. En vanlig distinktion i sammanhanget är den mellan distributiv och retributiv rättvisa. Medan retributiv rättvisa handlar om att människor får det de förtjänar i termer av straff, handlar distributiv rättvisa om vad som är en rättvis fördelning av förmåner och bördor mellan medlemmarna i något samfund. 5 Argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans handlar om den senare typen av rättvisa om hur en rättvis fördelning ser ut. När jag i det följande använder termen rättvisa, är det alltså distributiv sådan jag syftar på. Det är också viktigt att precisera vem det är som ska vara rättvis eller vad. I Distributive Justice: Getting What We Deserve from Our Country skiljer Fred Feldman mellan rättvisa individer och rättvisa stater. En rättvis individ (och kom ihåg att vi här nu talar om en distributivt rättvis individ), menar Feldman, är någon som är motivated to distribute honors, money, etc. appropriately. En stat som är rättvis, däremot, är en stat som har political and economic institutions that ensure that honors, money, etc. are distributed appropriately. 6 I argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans är det varken rättvisa individer eller stater som står i fokus, utan en rättvis värld. 7 Feldman behandlar inte själv global rättvisa, men med avstamp i hans förståelse av en rättvis stat ligger det nära till hands att förstå global rättvisa på så sätt att en rättvis värld är en värld som har politiska och ekonomiska institutioner som säkerställer att honors, money, etc. fördelas på ett lämpligt sätt mellan människorna i det värdsliga samfundet. Vad som är ett lämpligt sätt är rättviseteoretikernas uppgift att komma underfund med. Det är dock inte alltid helt tydligt, konstaterar Feldman, vilken fråga filosofer försöker besvara när de utvecklar rättviseteorier eller skriver om rättvisa. Han menar, och jag är benägen att hålla med honom, att de centrala frågorna i en teori om (inomstatlig) rättvisa är: Vad gör situationen i någon stat perfekt distributivt rättvis? Vad gör situationen i en stat mer distributivt rättvis än situationen i någon annan stat? 8 Dessa frågor är frågor specifikt om rättvisa fördelningar. En del som skriver om rättvisa skriver dock, menar Feldman, som om de försöker svara på frågan om vilken fördelning som är moraliskt riktig. Till exempel talar Peter Vallentyne om att egalitarianska rättviseteorier stipulerar att vi bör 5 Barry and Matravers, Justice. 6 Feldman, Distributive Justice: Getting What We Deserve from Our Country, s.9. 7 Vissa har hävdat att det är meningslöst att tala om rättvisa utanför stater. Som skäl har man anfört bland annat att staten utgör det största moraliska samfundet, samt att frånvaron av en internationell suverän entitet gör att förutsättningarna för rättvisa saknas (se Barry och Matravers, Justice, international ). Jag kommer här att anta att det är meningsfullt att prata om rättvisa även på ett globalt plan. 8 Feldman, Distributive Justice: Getting What We Deserve from Our Country, s.16. Min översättning. 3

6 främja jämlikhet, och Elizabeth Anderson om att tur-egalitarianismen vilar på premissen att vi bör kompensera människor för oförtjänta motgångar. Detta sätt att tala om rättvisa kallar Feldman för den deontiska stilen. En rättviseteori skriven (eller beskriven) i den deontiska stilen talar om för oss vad vi bör göra, eller hur saker och ting bör vara. Men detta, menar Feldman, är olyckligt eftersom vad en bör göra i en viss situation kan bero på andra överväganden än bara rättviseöverväganden. 9 Andra filosofer skriver som om de försöker svara på frågan om vilken fördelning som är intrinsikalt bäst. Detta kallar Feldman för den axiologiska stilen. Rättviseprinciper skrivna (eller beskrivna) i den axiologiska stilen formuleras som om de var principer om vad som är intrinsikalt värdefullt. Som exempel citerar Feldman Derek Parfits jämlikhetsprincip, som säger att det är dåligt i sig självt om vissa har det sämre än andra. 10 Även detta blir dock lätt missledande, menar Feldman. Två stater kan nämligen ha precis samma fördelningsmönster och således vara lika rättvisa, utan att de för den sakens skull har samma intrinsikala värde; det är fullt möjligt att den ena staten har mycket mer av det som är intrinsikalt värdefullt än den andra, trots att de är precis lika rättvisa. 11 För att undvika missförstånd och göra diskussionen så tydlig som möjligt verkar det alltså bäst att inte formulera principer om distributiv rättvisa deontiskt eller axiologiskt. I stället bör vi försöka formulera principerna så att de tydligt utgör ett svar på frågan om vad som är en rättvis fördelning. Feldman föreslår att principer om rättvisa då skulle kunna lyda Det finns perfekt distributiv rättvisa i en stat om och endast om, där vi ersätter med något kriterium för distributiv rättvisa. 12 Här skulle såklart stat behöva bytas ut mot värld för att det ska bli ett tydligt svar på frågan om vad som krävs för att rättvisa ska råda globalt. Jag kommer att återkomma till Feldmans klargöranden om rättvisa i avsnitten som följer, då de ger viktiga insikter om vad som är fel med de rekonstruktioner Sangiovanni presenterar och påverkar argumentens trovärdighet. Jag ska nu övergå till att redogöra för och diskutera Sangiovannis första rekonstruktionsförslag och hans kritik av det. 9 Feldman, Distributive Justice: Getting What We Deserve from Our Country, ss Ibid, s. 18. Min översättning. 11 Ibid, ss Om det är fallet att rättvisa har intrinsikalt värde och dessutom är det enda som har intrinsikalt värde, sammanfaller givetvis hur rättvis en stat är med dess intrinsikala värde. De som är beredda att acceptera att rättvisa har intrinsikalt värde och att det dessutom är det enda med intrinsikalt värde torde dock vara få. 12 Ibid, s

7 4. Komparativ Den första rekonstruktionen av argumentet som Sangiovanni presenterar kallar han för Komparativ ( Comparative ). Det går som följer: P1. Vi bör neutralisera (eller minska) skillnader i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. P2. Födelseland är en icke-vald aspekt av våra omständigheter. C1. Alltså: Vi bör neutralisera skillnader i utsikter som beror på födelseland. C2. Alltså: Vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter. 13 Termen utsikter för tankarna till framtidsutsikter, men Sangiovanni preciserar att argumentet ska förstås som neutralt vad gäller rättvisans valuta det tar inte ställning till vad det är som ska fördelas på ett rättvist sätt. Utsikter ska således förstås som ett slags stand-in för det som visar sig utgöra rättvisans valuta som till exempel resurser, välfärd, möjligheter eller förmågor. På samma sätt tar icke-valda omständigheter inte ställning till vad som räknas som en sådan. Detta är en kontroversiell fråga, men en som vi enligt Sangiovanni inte behöver gå in på för argumentets skull. Det viktiga för Komparativ är att P2 är sann och Sangiovanni menar att alla rimliga tolkningar av vad en icke-vald omständighet är kommer att implicera detta; födelseland är helt uppenbart något vi inte väljer. 14 Sangiovannis kritik av Komparativ är tvåfaldig. För det första menar han att det är ogiltigt ( invalid ). 15 För det andra menar han att Komparativ, om det rekonstrueras så att det blir giltigt, är cirkulärt ( question-begging ). 16 Jag förstår det senare som Sangiovannis huvudsakliga kritik mot Komparativ, men börjar med att titta på det förra. Först är dock ytterligare två anmärkningar om Komparativ på sin plats. För det första skulle en kunna invända att det inte alls stämmer att födelseland är en ickevald aspekt av våra omständigheter. Exempelvis våra föräldrar kan välja var vi ska födas, i den mån de tillåts resa eller flytta. Det är dock inte detta argumentet handlar om. Det som åsyftas här är att födelseland är en icke-vald omständighet på så vis att vi aldrig kan välja vårt eget födelseland. För det andra skulle skillnader i P1 och C1 kunna förstås på så vis att målet är att det inte ska finnas några olikheter i människors utsikter. Av allt att döma verkar det dock handla om att 13 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s Min översättning. 14 Ibid, s Ibid, s Ibid, s

8 människors utsikter ska vara likvärdiga, inte identiska. Om jag i det följande talar om skillnader i utsikter, är det alltså med den senare förståelsen i åtanke Är Komparativ ogiltigt? Komparativ är uppenbart inte giltigt, men detta är inte svårt att åtgärda. Beakta Komparativ*: P1. Vi bör neutralisera skillnader i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. P2. Födelseland är en icke-vald omständighet. C1. Vi bör neutralisera skillnader i utsikter som beror på födelseland. P3. Om vi bör neutralisera skillnader i utsikter som beror på födelseland, så bör vi sikta på global jämlikhet i utsikter. C2. Vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter. 17 Komparativ* är giltigt slutsatsen C2 följer från premisserna. Sangiovannis kritik av argumentets giltighet förefaller således något märklig; lösningen ligger nära till hands och det är trots allt han själv som har rekonstruerat argumentet. Kanske är det helt enkelt så att han använder ogiltigt i en vidare mening än den logiska ogiltighet det brukar syfta på Är Komparativ* cirkulärt? Komparativ* är, förutom med avseende på logisk giltighet, analogt med Komparativ. Jag förmodar därför att Sangiovanni skulle rikta samma kritik om cirkelresonemang mot båda rekonstruktionerna. Denna kritik tar avstamp i det faktum att skillnader i utsikter är synonymt med ojämlikheter i utsikter. Eftersom detta är fallet menar Sangiovanni att premiss 1 egentligen inte säger något annat än att ojämlikhet är oberättigat om det är ett resultat av människors icke-valda omständigheter. I och med P1 antar alltså Komparativ* jämlikhet som utgångspunkt. Men, påpekar Sangiovanni, P1 preciserar inte mellan vilka denna antagna jämlikhet ska gälla. Ska den gälla mellan alla människor på jorden, eller mellan medborgarna i en stat? Oavsett hur vi besvarar den frågan, hävdar Sangiovanni, innebär det problem för Komparativ*. 18 Om jämlikhetens räckvidd antas vara global, det vill säga om den ska gälla mellan alla människor på jorden, måste argumentet enligt Sangiovanni lyda: P1. Vi bör neutralisera globala skillnader i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. 17 I Komparativ* har jag bortsett från tillägget (eller minska) eftersom Sangiovanni är inkonsekvent med dess användning och han dessutom menar att det inte är av vikt för argumentets struktur (se Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, fotnot 1, s. 582). 18 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, ss

9 P2. Födelseland är en icke-vald omständighet. C1. Vi bör neutralisera globala skillnader i utsikter som beror på födelseland. P3. Om vi bör neutralisera globala skillnader i utsikter som beror på födelseland, så bör vi sikta på global jämlikhet i utsikter. C2. Vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter. Detta, menar Sangiovanni, gör dock argumentet trivial och med trivialt får jag anta att han här menar cirkulärt. 19 Vi skulle nu, hävdar han, lika gärna kunna skriva: P1. Vi bör neutralisera globala skillnader i utsikter. C1. Vi bör sikta på global jämlikhet [i utsikter]. 20 Detta tycks mig dock inte uppenbart. För att se varför kan det vara värt att nämna vilka kriterier ett argument generellt måste uppfylla för att vara cirkulärt. Ett argument är cirkulärt när vi inte har skäl att tro på premisserna om vi inte redan tror på slutsatsen eller rättare sagt, när vi inte har några av slutsatsen oberoende skäl att tro på premisserna. Följande argument från Bowell och Kemps Critical Thinking behandlar uppdelningen av bytet mellan medlemmarna i en grupp rånare, och är ett uppenbart exempel på ett cirkelresonemang: P1. Jag får störst del av bytet. P2. Den som får störst del av bytet är gängledare. C1. Jag är gängledare. P3. Gängledare får alltid störst del av bytet. C2. Jag får störst del av bytet. 21 Här är det uppenbart att jag inte har några skäl att tro på P1 om jag inte redan tror på C2, då de är exakt likadana. Det är givetvis ovanligt att ett argument är så uppenbart cirkulärt att en av premisserna ordagrant lyder precis som slutsatsen. För att ett argument ska räknas som cirkulärt räcker det dock med att premissen är en version av slutsatsen. 22 Följande argument är alltså även det cirkulärt: P1. Inget är lika viktigt som rättvisa. P2. Om inget är lika viktigt som rättvisa, så är rättvisa det viktigaste i världen. C1. Rättvisa är det viktigaste i världen. 19 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s Ibid, s Min översättning. 21 Bowell och Kemp, Critical Thinking: A Concise Guide, s Ibid, s

10 Här har P1 och C1 inte samma ordalydelse, men de uttrycker samma påstående. Satserna inget är lika viktigt som rättvisa och rättvisa är det viktigaste i världen betyder samma sak när jag säger att rättvisa är det viktigaste i världen, säger jag också att inget är lika viktigt som rättvisa, och vice versa. Följande argument är också det cirkulärt, även om inte slutsatsen och någon av premisserna uttrycker samma påstående: P1. President Trump säger att han är tillförlitlig. P2. Om president Trump säger att han är tillförlitlig, så är president Trump tillförlitlig. C1. President Trump är tillförlitlig. Även här har vi inga av slutsatsen oberoende skäl att tro på premiss 2 enda skälet att tro på att president Trump är tillförlitlig för att han säger att han är tillförlitlig, är att han faktiskt är tillförlitlig. På vilket sätt kan Sangiovanni tänkas mena att Komparativ* utgör ett cirkelresonemang? Det är uppenbart att det inte är fråga om att argumentet är cirkulärt på så vis att slutsatsen och någon av premisserna delar samma ordalydelse. Men uttrycker P1 och C2 kanske samma påstående? P1 och C2 lyder, efter tillägget av globala : P1. Vi bör neutralisera globala skillnader i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. C2. Vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter. Det verkar inte helt omöjligt att sikta på global jämlikhet i utsikter betyder samma sak som neutralisera globala skillnader i utsikter. Att säga att vi ska sikta mot global jämlikhet i utsikter, är kanske i någon mån detsamma som att säga att vi ska neutralisera global ojämlikhet i utsikter. 23 Problemet är att P1 faktiskt säger något helt annat, nämligen: Vi bör neutralisera globala skillnader i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. Det borde vara uppenbart för envar att det är en sak att säga att vi ska sikta på global jämlikhet i utsikter, och en helt annan att säga att vi bör neutralisera globala ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. Det senare påståendet säger något om en del av de globala ojämlikheterna i utsikter om de som orsakats av icke-valda omständigheter medan det förra inte har denna begräsning i omfång. Så länge en inte menar att alla globala ojämlikheter i utsikter beror på icke-valda 23 Om så är fallet beror förmodligen på vad som menas med neutralisera, men detta är inte viktigt för mitt resonemang här. Jag återkommer dock till hur termen ska förstås i avsnitt 5, där det är relevant. 8

11 omständigheter, verkar det alltså inte som om Komparativ* utgör ett cirkelresonemang på så vis att premisserna och slutsatsen uttrycker samma påstående. Men kanske är det fallet att vi inte har några av slutsatsen oberoende skäl att tro på premisserna på samma sätt som vi inte har det i exemplet om Trumps tillförlitlighet? Med andra ord: är det så att vi, trots att ingen av premisserna uttrycker samma påstående som slutsatsen, inte har några av slutsatsen oberoende skäl att tro att vi bör neutralisera globala ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter? Det verkar inte så. Jag skulle till exempel kunna hävda att ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter är orättvisa, och att rättvisan därför kräver att vi neutraliserar alla ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. Om vi ska neutralisera alla sådana ojämlikheter, gäller det även de globala. Jag har således skäl att tro att vi bör neutralisera globala ojämlikheter i utsikter som beror på ickevalda omständigheter, oberoende av huruvida jag har goda skäl att tro att vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter. På vilket sätt Komparativ* utgör ett cirkelargument förblir alltså oklart Den apokalyptiska invändningen Trots att det förblir oklart på vilket sätt Komparativ* utgör ett cirkelargument, menar jag att argumentet misslyckas. Detta eftersom premiss 1 givet en tolkning är falsk och eftersom vi, givet en andra tolkning, inte har goda skäl att acceptera den. P1 lyder som bekant Vi bör neutralisera globala skillnader i utsikter som beror på ickevalda omständigheter. Ett första sätt att tolka premissen är som en moralisk princip som gör anspråk på att alltid gälla. I sådana fall är den falsk. Vad som bör göras i en viss situation beror nämligen, om vi erinrar oss Feldmans kommentarer, inte endast på rättviseöverväganden. Låt oss till exempel föreställa oss att vi gör det rättvisan kräver enligt P1. Det vill säga: vi neutraliserar globala ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. Vi kan för enkelhetens skull anta att rättvisans valuta är ekonomiska resurser. Ponera att omfördelningen av ekonomiska resurser leder till en så radikal förändring i livssituationen för så många människor att ett världskrig bryter ut omfördelningens förlorare försöker outtröttligt ta sina resurser tillbaka och dess vinnare försvarar lika enträget sin nyfunna rikedom. Som följd av världskriget dör stora delar av livet på jorden, inklusive många miljarder människor, och jorden förstörs till 24 Sangiovanni överväger även inhemsk ( domestic ) som en möjlig term att använda för att precisera jämlikhetens omfång i P1, men menar att argumentet med det tillägget förblir ogiltigt. Jag är inte benägen att hålla med honom det verkar gå att konstruera ett giltigt argument (om än inte starkt) argument som inkluderar inhemsk på detta sätt. Jag går dock inte närmare in på det eftersom samma invändning som jag snart ska rikta mot premiss 1 i Komparativ* även kan riktas mot en sådan rekonstruktion. En annan möjlighet, som Sangiovanni själv inte tar upp, är att helt enkelt använda kvantifikatorn alla för att specificera omfånget. Inte heller detta alternativ går jag närmare in på, eftersom samma invändning håller för den modifieringen också. 9

12 den grad att de människor som faktiskt överlever inte kan leva ett drägligt liv. Om detta är fallet, verkar det orimligt att vi bör neutralisera globala skillnader i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. Just detta exempel är såklart en smula apokalyptiskt till sin karaktär, men poängen är att det går att föreställa sig situationer där rättvisan skulle kräva att vi neutraliserar globala ojämlikheter som beror på icke-valda omständigheter, men där P1 ändå är falsk; rättvisan kan helt enkelt konkurreras ut av andra moraliska överväganden ibland. Premiss 1 skulle dock kunna förstås som en uppmaning om vad vi bör göra i någon faktisk situation, snarare än som en generell moralisk princip. I sådana fall skulle ett exempel som det ovan bara visa att P1 är falsk om vi faktisk befinner oss i den beskrivna situationen, vilket vi (förmodligen) inte gör. Exemplet illustrerar dock det faktum att det finns en mängd olika överväganden som spelar in när vi bestämmer vad som bör göras, varför det verkar vara ogrundat att acceptera P1 även om den inte uppenbart är falsk givet denna andra tolkning. Precis som Sangiovanni menar alltså även jag att Komparativ* misslyckas. Misslyckandet beror dock inte på någon form av cirkelresonemang, utan på det faktum att argumentet är svagt. Till skillnad från Sangiovanni tror jag dock att det, med avstamp i tanken att en människas födelseland är moraliskt irrelevant, går att bygga ett starkt argument för en mer jämlik värld. Detta återkommer jag till i avsnitt 6, men först tittar jag närmare på det andra rekonstruktionsförslaget som Sangiovanni presenterar. 5. Kontrafaktisk Det andra rekonstruktionsförslaget av argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans som Sangiovanni presenterar kallar han för Kontrafaktisk ( Counterfactual ). Kontrafaktisk ser ut så här: P1. Vi bör neutralisera (eller minska) effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter. P2. Födelseland är en icke-vald omständighet. C1. Alltså: Vi bör neutralisera effekterna av födelseland på utsikter. C2. Alltså: Vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter. 25 Även i Kontrafaktisk ska utsikter förstås som neutralt vad gäller rättvisans valuta, och ickevalda omständigheter som neutralt med avseende på vilka omständigheter som räknas som icke-valda. 26 Sangiovanni kritiserar Kontrafaktisk på två sätt. 27 Han kritiserar det för att C2 inte 25 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s Ibid, s Ibid, ss

13 följer från premisserna och för att det eftersom det är omöjligt att specificera hur en persons utsikter skulle ha sett ut utan hens icke-valda omständigheter aldrig riktigt kommer i gång. 28 I avsnitt 5.2 tittar jag på den förra invändningen och i avsnitt 5.3 på den senare. Innan jag går närmare in på detta är dock två anmärkningar på sin plats. För det första är det inte uppenbart vad skillnaden mellan Kontrafaktisk och Komparativ är. Medan Komparativs premisser handlar om att neutralisera skillnader i människor utsikter som beror på icke-valda omständigheter, handlar Kontrafaktisks premisser om att neutralisera icke-valda omständigheters effekt på människors utsikter. I det första fallet krävs en jämförelse mellan olika individers utsikter för att en neutralisering ska vara möjlig, medan det som krävs i det andra fallet är en jämförelse mellan en och samma individs faktiska och kontrafaktiska utsikter. Då denna skillnad är av vikt för relevansen av Sangiovannis kritik mot argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans ägnar jag avsnitt 5.1 åt den, innan jag övergår till att utvärdera själva kritiken i avsnitt 5.2 och 5.3. För det andra är det inte helt uppenbart vilken komponent som ska ändras i den kontrafaktiska jämförelsesituationen enligt Kontrafaktisk. En första tolkning är att det är effekterna av icke-valda omständigheter. Den kontrafaktiska situationen är då en där de icke-valda omständigheterna föreligger, men inte får några effekter på utsikter. De icke-valda omständigheterna skulle då alltså föreligga både i den kontrafaktiska och den faktiska världen, men de skulle inte få några effekter på utsikter i den kontrafaktiska världen, till skillnad från i den faktiska. Även om argumentet skulle kunna tolkas på detta sätt, tyder inget på att det är detta Sangiovanni är ute efter. Den kontrafaktiska komponenten skulle, för det andra, kunna vara de icke-valda omständigheterna i sig. I sådana fall skulle de icke-valda omständigheterna inte föreligga i den kontrafaktiska världen och således skulle ens utsikter inte påverkas av dem, till skillnad från i den faktiska världen där de föreligger och påverkar ens utsikter. Detta verkar vara den rimligaste tolkningen av den kontrafaktiska komponenten i sammanhanget. Sangiovanni skriver bland annat: We need to specify what the relevant prospects would have been had he not been born with his [ ] talents, där talents är en icke-vald omständighet. 29 Det är således på detta sätt jag kommer förstå den kontrafaktiska komponenten i Kontrafaktisk. Innan jag går vidare till att utvärdera Sangiovannis kritik ska jag nu, som nämnt, titta närmare på skillnaden mellan de två rekonstruktionerna. Den utgörs av två olika innebörder hos termen 28 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s Ibid, s

14 neutralisera och sättet på vilket termen används i Kontrafaktisk föder frågan om inte denna rekonstruktion är något av en fantasimotståndare i sammanhanget Innebörden av neutralisera är Kontrafaktisk en fantasimotståndare? Neutralisera används på ett sätt i Kontrafaktisk och på ett annat i Komparativ. Premiss 1 i Komparativ (och Komparativ*) säger att vi bör neutralisera skillnader i utsikter som beror på ickevalda omständigheter. Vi bör alltså identifiera vilka skillnader i människors utsikter som beror på icke-valda omständigheter och sedan neutralisera dessa skillnader. Här verkar då neutralisera betyda något i stil med utjämna. Att neutralisera skillnader i utsikter som beror på icke-valda omständigheter innebär i sådana fall att vi går från en situation där det finns skillnader i människors utsikter som beror på icke-valda omständigheter, till en där det inte längre finns sådana skillnader. Anta att rättvisans valuta, igen för enkelhetens skull, är ekonomiska resurser och att jag själv har ett sparkapital på 100 kr som följd av icke-valda omständigheter, medan en vän till mig har ett på kr. En neutralisering innebär här alltså en utjämning av denna skillnad så att vi får kr var. Notera att en sådan utjämning inte innebär en utjämning av alla skillnader i utsikter, eftersom det fortfarande kan finnas skillnader som beror på valda omständigheter. Att neutralisera är alltså med denna förståelse inte en fråga om att uppnå ett tillstånd av jämlikhet i utsikter generellt, utan att uppnå jämlikhet vad gäller de utsikter som beror på icke-valda omständigheter. I Kontrafaktisk, å sin sida, säger premiss 1 att vi bör neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter. Vi bör alltså enligt P1 identifiera vilka effekter en persons icke-valda omständigheter har på hens utsikter och sedan neutralisera dessa effekter. Neutralisera verkar då snarare innebära något i stil med upphäva. Att neutralisera icke-valda omständigheters effekt på utsikter innebär i sådana fall att vi går från en situation där en persons icke-valda omständigheter har effekter på hens utsikter, till en där de inte har några effekter. Anta ännu en gång att ekonomiska resurser utgör rättvisans valuta och säg vidare att jag har en helt igenom genetisk sjukdom som gör att jag inte kan försörja mig jag är, på grund av min sjukdom, utfattig. Säg vidare att vi kan komma fram till att om det inte vore för min genetiska sjukdom, så skulle jag ha varit en framgångsrik uppfinnare med miljoner på banken. En neutralisering skulle i sådana fall innebära att effekterna av den genetiska sjukdomen på mina ekonomiska resurser upphävs att jag får miljonerna på banken. Notera att även här är resultatet av neutraliseringen inte nödvändigtvis generell jämlikhet. Här är faktiskt resultatet inte nödvändigtvis jämlikhet överhuvudtaget. Sangiovanni skriver: 12

15 Why must the counterfactual result of people s choices in a possible world cleansed of unchosen circumstances necessarily (or even probably) result in egalitarian prospects? Given the tremendous variety of influences that determine any one person s prospects, it would be nothing short of miraculous if neutralizing unchosen circumstances in this way left everyone with egalitarian prospects. 30 Sangiovannis resonemang verkar visserligen inte felaktigt, vi har helt klart ingen garanti för att resultatet skulle innebära jämlikhet. Men denna förståelse av neutralisera verkar inte på ett rimligt sätt uttrycka vad egalitarianer tycker att vi bör göra i den mån de överhuvudtaget tycker att vi bör göra något (se avsnitt 2). Sangiovanni konstaterar själv att kravet på att korrigera ojämlikheter i socio-ekonomiska utsikter som beror på icke-valda omständigheter är i fokus för den typ av egalitarianism som argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans är tänkt att stödja. 31 Ändå föreslår han en rekonstruktion där jämlikhetens betydelse utelämnas i premisserna. Kontrafaktisks premisser säger inte något om skillnader eller avsaknaden av skillnader, inget om ojämlikhet eller jämlikhet. Det säger att vi bör neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på människors utsikter tout court. Men detta verkar meningslöst ur ett egalitarianskt perspektiv. Förståelsen av neutralisera i Kontrafaktisk verkar alltså innebära att argumentet missar poängen med egalitarianismen eller i alla fall med den typ av egalitarianism som Sangiovanni behandlar. I det inledande avsnittet refererar Sangiovanni till texter av Simon Caney, Kok-Chor Tan, David A.J Richards, Charles R. Beitz, Thomas Pogge, Darrell Moellendorf och Brian Barry när han skriver att många filosofer accepterar att egalitarianismens omfång bör vara globalt. 32 Men ingen av dem verkar stödja tanken på att detta har något att göra med att neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter tout court. De skriver alla om jämlikhet/ojämlikhet mellan människor. Caney skriver till exempel att persons of different nations should enjoy equal opportunities 33 och Pogge att [n]ationality is just one further deep contingency (like genetic endowment, race, gender, and social class), one more potential basis of institutional inequalities. 34 Att de inte explicit skriver om att neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter visar visserligen inte att det inte kan vara en anledning till varför de accepterar global egalitarianism som teori. Men att det skulle vara fallet förefaller märkligt 30 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s Ibid, s Ibid, s Se fotnot 4, s Caney, Justice Beyond Borders, s Min kursivering. 34 Pogge, Realizing Rawls, s Min kursivering. 13

16 eftersom idén att vi ska neutralisera effekter av icke-valda omständigheter på utsikter, som sagt, inte verkar ha något med jämlikhet i utsikter att göra. Jag är alltså benägen att tro att egalitarianer inte skulle stödja en rekonstruktion i linje med Kontrafaktisk och att Sangiovannis kritik mot argumentet, oavsett hur träffande den visar sig vara, därför inte behöver oroa dem. Men det är såklart möjligt att Sangiovanni har rätt och att det är jag själv som misstar mig om vad egalitarianer egentligen menar. I nästa avsnitt antar jag därför att det finns egalitarianer som skulle acceptera en rekonstruktion i linje med Kontrafaktisk och utvärderar Sangiovannis kritik givet detta Är Kontrafaktisk ogiltigt? Sangiovannis första kritik mot Kontrafaktisk är som sagt att det är ogiltigt. 35 Precis som med Komparativ är det uppenbart att Kontrafaktisk är logiskt ogiltigt. Sangiovanni har således rätt i att slutsatsen inte följer från premisserna. Detta är dock inte svårt att åtgärda här heller. Ta Kontrafaktisk*: P1. Vi bör neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter. P2. Födelseland är en icke-vald omständighet. C1. Vi bör neutralisera effekterna av födelseland på utsikter. P3. Om vi bör neutralisera effekterna av födelseland på utsikter, så bör vi sikta mot global jämlikhet i utsikter. C2. Vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter. Kontrafaktisk* är logiskt giltigt slutsatsen C2 följer från premisserna. Jag får alltså anta att Sangiovanni i detta fall inte skulle rikta samma kritik om ogiltighet mot Kontrafaktisk* som mot Kontrafaktisk. Men hans resonemang tycks egentligen handla om något annat än logisk ogiltighet. Det verkar snarare vara en invändning mot någon saknad premiss mellan C1 och C2 i Kontrafaktisk alltså mot en premiss i stil med Kontrafaktisk*s P3. Sangiovannis resonemang tar av avstamp i påpekandet att vi kan neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på en persons utsikter utan att göra någon jämförelse med andra personers utsikter. Det som krävs är att vi tar reda på hur någons utsikter skulle ha sett ut om det inte vore för de icke-valda omständigheterna. 36 I exemplet jag gav tidigare där vi tänker oss att jag är utfattig på grund av min genetiska sjukdom, krävs till exempel inte att mina utsikter jämförs med någon annans för att effekterna av sjukdomen på mina utsikter ska kunna neutraliseras. Det som krävs är att vi 35 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s Ibid, s

17 bestämmer vad mina utsikter skulle ha varit vore det inte för sjukdomen och att vi sedan ser till att jag får dessa utsikter. Med andra ord är det som krävs att vi bestämmer det Sangiovanni kallar för den kontrafaktiska utgångspunkten ( the counterfactual baseline ) och att vi sedan återställer mig till denna. Men en sådan neutralisering, påpekar Sangiovanni, innebär ingen garanti för att resultatet blir något slags jämlikhet i utsikter. Tvärtom vore det, menar han, mirakulöst om den faktiskt gjorde det. Således, menar Sangiovanni, misslyckas argumentet. 37 Detta resonemang verkar handla om att jämlikhet i utsikter inte impliceras av en neutralisering av effekterna som icke-valda omständigheter har på utsikter, snarare än om logisk ogiltighet. Det skulle då kunna fungera som en invändning mot premiss 3 i det logiskt giltiga Kontrafaktisk*, som säger att det faktum att vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter impliceras av det faktum att vi bör neutralisera effekterna av födelseland (en icke-vald omständighet) på utsikter. Om det inte nödvändigtvis leder till jämlikhet i utsikter att neutralisera effekterna av födelseland på utsikter är det oklart, tycks Sangiovanni mena, varför vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter bara för att vi bör neutralisera effekterna av födelseland på utsikter. Sangiovanni har rätt i att detta inte är någon nödvändig implikation att vi bör sikta på global jämlikhet i utsikter följer inte logiskt från att vi bör neutralisera effekterna av födelseland på utsikter. Detta innebär dock inte per automatik att P3 är falsk, eftersom dess eftersats kan göras rimlig av dess försats av andra skäl än logiska. Det skulle exempelvis kunna vara så att det bästa sättet att uppnå målet att neutralisera effekterna av födelseland på utsikter, är att sikta på global jämlikhet i utsikter. I sådana fall har vi kanske skäl att acceptera P3 även om försatsen inte logiskt implicerar eftersatsen. Notera att jag inte säger att det bästa sättet att uppnå neutraliseringsmålet på faktiskt är att sikta på global jämlikhet i utsikter. Snarare är poängen att Sangiovannis kritik, förstådd som en invändning mot P3, är otillräcklig för att vi ska kunna slå fast att P3 är felaktig. Om det trots allt saknas skäl som är goda nog för att vi ska acceptera att försatsen gör eftersatsen rimlig i P3, misslyckas argumentet ändå Kommer Kontrafaktisk* aldrig i gång? Sangiovannis andra kritik mot Kontrafaktisk är att argumentet aldrig riktigt kommer i gång. Detta eftersom Kontrafaktisk förutsätter att vi kan specificera den kontrafaktiska utgångspunkten, vilket Sangiovanni menar är omöjligt då den är obestämd. Sangiovanni illustrerar svårigheterna med specificeringen: 37 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s

18 [W]hat some person x's prospects would have been in a possible world w depends not only on what he or she would have desired in w but also on what the desires, prospects, plans, etc., of everyone else in w would have been. Presumably the correct specification of w requires us to ask what x's luck-neutralized baseline would have been had everyone else received what their luckneutralized baseline requires. This is a system of simultaneous equations with as many variables as there are persons, but with only one equation a system, that is, with an infinite number of solutions. 38 Problemet ska inte förstås enbart som ett epistemiskt sådant, utan också som ett metafysiskt. Anledningen till att vi inte kan veta vad x skulle ha för utsikter i w är inte att vi saknar kapacitet att inse sanningen, utan att det inte finns någon bestämd sanning om x:s kontrafaktiska utgångspunkt. 39 I sådana fall kan vi inte heller återställa x:s utsikter. Huruvida det är sant att (vissa) kontrafaktiska situationer är obestämda är en fråga som är alltför omfattande för att gå in på här. Det som kan sägas är att om Sangiovanni har rätt skulle detta resonemang, kombinerat med tanken att bör implicerar kan, kunna ses som en invändning mot premiss 1 i Kontrafaktisk och Kontrafaktisk*. Premiss 1 säger: Vi bör neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter. Det kan förstås på minst tre sätt. För det första kan premiss 1 tänkas säga ungefär det existerar effekter av icke-valda omständigheter på utsikter och vi bör sätta i gång med att neutralisera dessa effekter. Om P1 ska förstås så här och vi samtidigt accepterar att bör implicerar kan, förutsätter en plikt att neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter att vi kan neutralisera dessa effekter. Det är dock omöjligt om den kontrafaktiska utgångspunkten är obestämd; vi behöver ett bestämt svar på frågan om hur någons utsikter skulle ha sett ut om det inte vore för de icke-valda omständigheterna för att kunna utföra neutraliseringen. Således kan det inte vara fallet att vi bör neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter. Med andra ord: P1 är falsk. Om Sangiovannis kritik ska förstås som en invändning mot P1 och P1 ska tolkas på detta sätt verkar kritiken alltså, givet att den kontrafaktiska utgångspunkten faktiskt är obestämd, stark. Den enda möjliga försvarsstrategin tycks då vara att ge upp principen om att bör implicerar kan, vilket få förmodligen är beredda att göra. Premiss 1 kan dock, för det andra, tänkas säga något i stil med om vi kan neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter, så bör vi också göra det. Premissen skulle kunna förstås på detta sätt eftersom det är en generell och inte en specifik bör-utsaga. Hade 38 Sangiovanni, Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth, s Ibid, s

19 premissen sagt att vi bör neutralisera en specifik effekt av icke-valda omständigheter hade det mer uppenbart inneburit en uppmaning att omedelbart sätta i gång neutraliseringen av den existerande effekten. När det nu snarare handlar om något mer generellt, kan man tänka sig denna andra tolkning. Om premissen förstås på detta sätt, är den fullt kompatibel med tanken att bör implicerar kan, eftersom den då säger att neutraliseringsplikten endast gäller om vi faktiskt kan uppfylla den. Att vi accepterar att bör implicerar kan innebär då inte automatiskt att P1 är falsk. Om det egalitarianer vill är att upphäva effekten av icke-valda omständigheter på utsikter och det är sant att den kontrafaktiska utgångspunkten är obestämd, borde dock denna strategi inte vara särskilt lockande. För även om strategin räddar premiss 1 innebär den också att argumentet blir uddlöst eftersom vi aldrig kan, och därför aldrig bör, neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter om den kontrafaktiska utgångspunkten är obestämd. Hur argumentet tjänar egalitarianismen är i sådana fall oklart. Premiss 1 kan, för det tredje, tänkas säga ungefär vi bör neutralisera varje effekt på utsikter som beror på icke-valda omständigheter. En sådan förståelse av premissen är kompatibel med tanken att det inte finns något som är en effekt som beror på icke-valda omständigheter; det premissen säger är att om det finns några sådana effekter, så bör vi neutralisera dem. Givet att den kontrafaktiska utgångspunkten är obestämd, verkar det dock inte finns några sådana effekter. Huruvida e är en effekt av en icke-vald omständighet beror rimligen på huruvida e skulle ha förelegat i en situation där de icke-valda omständigheterna inte förelåg. Men om det inte finns något bestämt svar på hur en sådan situation skulle ha sett ut, verkar det inte gå att slå fast att e är en effekt av icke-valda omständigheter. Om det på detta sätt inte finns några effekter som lever upp till kravet att bero på icke-valda omständigheter, är inte P1 automatiskt falsk bara för att vi accepterar bör implicerar kan. Detta eftersom P1 inte innebär någon neutraliseringsplikt om det inte finns några effekter som beror på icke-valda omständigheter och i sådana fall är huruvida bör implicerar kan irrelevant för sanningsvärdet hos P1. Inte heller denna strategi är särskilt framgångsrik. Om vi förstår premiss 1 på det här sättet kan argumentet aldrig kan ge upphov till en neutraliseringsplikt eftersom vi måste förutsätta att inga effekter finns för att undgå invändningen om att bör implicerar kan. Precis som i den andra tolkningen är det alltså oklart hur argumentet då kan tjäna egalitarianer som vill upphäva effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter. Oavsett vilken av de tre tolkningarna av premiss 1 en föredrar, verkar det alltså ligga något i Sangiovannis kritik om att argumentet aldrig riktigt kommer i gång. Givet den första tolkningen handlar det om att argumentet redan i premiss 1 visar sig vara osunt, och givet de två senare 17

20 tolkningarna handlar det om att argumentet inte gör något arbete för egalitarianismen även om premiss 1 inte är falsk. Utöver Sangiovannis kritik lider premiss 1 i Kontrafaktisk* också av samma problem som premiss 1 i Komparativ*: rättviseöverväganden kan konkurreras ut av andra överväganden ibland och det är därför felaktigt att vi bör neutralisera effekterna av icke-valda omständigheter på utsikter. Denna invändning verkar hålla för alla tre tolkningarna av argumentets första premiss. 6. Kriterium en alternativ rekonstruktion Komparativ* och Kontrafaktisk* misslyckas alltså av olika skäl. Dessa rekonstruktioner är båda skrivna i det Feldman kallar den deontiska stilen de handlar om vad vi bör göra. Detta är som vi sett en svaghet, då rättviseöverväganden kan konkurreras ut av andra överväganden ibland. Ett argument som ska lyckas där Komparativ* och Kontrafaktisk* misslyckas måste alltså undvika att tala om att böra. Feldman föreslår att rättviseprinciper ska ge kriterier som en stat (eller i detta fall en värld) ska uppfylla för att kunna kallas rättvis. Om argumentet utifrån födelselandets moraliska irrelevans formuleras så att det säger något om hur en rättvis värld ser ut, kan dess slutsats tänkas ingå som ett kriterium i en sådan rättviseprincip. Det skulle till exempel kunna se ut så här: P1. Alla ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter är orättvisa. P2. Födelseland är en icke-vald omständighet. C1. Alla ojämlikheter i utsikter som beror på födelseland är orättvisa. P3. Om alla ojämlikheter i utsikter som beror på födelseland är orättvisa, så är en värld rättvis endast om den inte innehåller någon ojämlikhet i utsikter som beror på födelseland. C2. En värld är rättvis endast om den inte innehåller någon ojämlikhet i utsikter som beror på födelseland. Detta argument, som vi kan kalla Kriterium, är ett argument specifikt om rättvisa det säger något om rättvisans natur, inte om normativ etik eller intrinsikalt värde. 40 Notera att C2 inte säger att det är ett tillräckligt villkor för en rättvis värld att den är fri från ojämlikhet i utsikter som beror på födelseland, utan säger att det är ett nödvändigt villkor en värld kan enligt C2 40 Ett analogt argument specifikt om rättvisa mer i linje med Kontrafaktisk kan konstrueras. Jag utvecklar dock inte detta här, då jag som sagt menar att det inte verkar vara så vi ska förstå den typ av egalitarianism som diskuteras i denna uppsats. 18

21 inte vara rättvis om den innehåller ojämlikhet i utsikter som beror på födelseland, oavsett vilka andra kriterier den uppfyller. Kriterium är giltigt någon som accepterar premisserna i Kriterium måste också acceptera dess slutsats. Och jag hävdar att för de flesta torde premisserna vara rimliga. Premiss 1 stödjs av den intuition jag inledde uppsatsen med att beskriva: det verkar orättvist att människor har ojämlika utsikter på grund av sådant de inte själva har valt och omöjligen kan undvika som sin hudfärg, sitt kön eller sitt födelseland. De som förnekar detta borde inte låta sig övertygas av argumentet, men jag har svårt att se hur någon rimligen kan göra det. Att det skulle vara något annat än orättvist att jag enbart på grund av exempelvis min hudfärg har bättre utsikter än någon annan verkar helt orimligt. Kanske skulle någon dock kunna invända mot P1 att det inte finns några ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter om den kontrafaktiska utgångspunkten är obestämd. Huruvida o är en ojämlikhet i utsikter som beror på icke-valda omständigheter beror, skulle någon kunna hävda, på om o skulle föreligga i en situation där de icke-valda omständigheterna inte föreligger. Om den kontrafaktiska utgångspunkten är obestämd finns dock inget bestämt svar på hur en sådan situation skulle se ut, varför det aldrig går att slå fast att o är en ojämlikhet i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. Givet att den kontrafaktiska situationen faktiskt är obestämd verkar det stämma att det inte finns några ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter. Detta visar dock inte att P1 är falsk. P1 säger att alla ojämlikheter i utsikter som beror på icke-valda omständigheter är orättvisa, vilket är kompatibelt med att det inte finns några sådana ojämlikheter. Invändningen missar alltså sitt mål. Den kan dock tänkas utgöra ett problem för egalitarianer på ett mer generellt plan: även om Kriterium klarar sig undan denna kritik innebär invändningen att det inte finns några orättvisa ojämlikheter som beror på icke-valda omständigheter i vår faktiska värld. Denna slutsats skulle nog många egalitarianer ha svårt att acceptera. Huruvida inga sådana orättvisa ojämlikheter finns beror på om den kontrafaktiska situationen faktiskt är helt obestämd. Detta är, som sagt, en omfattande fråga som går utöver uppsatsens syfte. Det som kan sägas är dock att det inte verkar orimligt att i alla fall vissa saker inte är helt kontrafaktiskt obestämda. Det verkar exempelvis rimligt att det är kontrafaktiskt obestämt huruvida min inkomst, på grund av till exempel någon genetisk sjukdom, är kr lägre än någon annans snarare än kr. Men att det skulle vara kontrafaktiskt obestämt att jag, på grund av min sjukdom, lever ett fattigt liv till skillnad från någon som inte har min genetiska åkomma, är inte lika uppenbart. Oavsett hur det är med den kontrafaktiska bestämdeller obestämdheten är invändningen dock alltså inte ett direkt skäl till att förkasta P1. 19