Monofilt eller multifilt suturmaterial Vad är bäst för den nyblivna mamman?

Transkript

1 Barnmorskeprogrammet Institutionen för kvinnors och barns hälsa Monofilt eller multifilt suturmaterial Vad är bäst för den nyblivna mamman? Författare: Johanna Ekblom Handledare: Marianne Gertzell Agneta Skoog Svanberg Examinator: Kerstin Hedberg Nyqvist Barnmorskeprogrammet 15 högskolepoäng 2008

2 Sammanfattning Syfte Syftet med studien var att undersöka om det fanns skillnader mellan kvinnor som blivit suturerade med ett snabbabsorberande monofilt suturmaterial, Caprosyn och ett multifilt suturmaterial, Polysorb då det gällde kvinnans uppfattning om hur bristningen läkte åtta veckor postpartum. Urval Ett konsekutivt randomiserat urval. Fyrahundratvå kvinnor som fått en bristning vid förlossningen randomiserades till att sutureras med antingen Caprosyn eller Polysorb. Den slutgiltiga svarsfrekvensen var 67 %, det största bortfallet var på förlossningsavdelningen. Metod En experimentell kvantitativ studie. Två enkäter användes i studien, en som barnmorskan besvarade direkt efter förlossningen om bristningens art samt en till de medverkande kvinnorna åtta veckor postpartum. Resultat Inga skillnader fanns mellan suturmaterialen då det gäller kvinnornas smärta i underlivet, obehag i underlivet, återupptagande av sexualliv, samlagssmärta, amning eller hur många kvinnor som sökt sjukvård samt varför de sökt sjukvård åtta veckor postpartum. Fler positiva kommentarer gavs av barnmorskorna om Polysorb än om Caprosyn. Om kvinnan ammade delvis och hade samlagssmärta var denna smärta större än för de kvinnor som ammade helt. Ju lägre kvinnan skattade sin förlossningsupplevelse desto mer smärta hade kvinnan vid samlag åtta veckor postpartum. Slutsats De två studerade suturmaterialen skiljer sig inte åt enligt de deltagande kvinnornas upplevelse åtta veckor efter förlossningen. Däremot fanns ett samband mellan smärta i underlivet och upplevelse av förlossningen samt mellan hur mycket kvinnan ammade och samlagssmärta. Sammanfattningsvis kan barnmorskor inom förlossningsvården använda sig av båda materialen vid suturering av bristningar efter förlossning utan att det påverkar kvinnans hälsa negativt. Sökord Childbirth, Sutures, Perineal Pain, Suture Techniques 1

3 Abstract Aim The aim of the study was to examine if there were differences between women who had been sutured with either non-braided sutures, Caprosyn or braided sutures, Polysorb postpartum regarding the women s experience of healing eight weeks postpartum. Sample A consecutive randomized sample. Four hundred and two women who had got a trauma after childbirth were randomized to be sutured with either Caprosyn or Polysorb. The response rate was 67 % (n=267), the largest loss of participants was at the delivery ward. Method An experimental quantitative study. Two questionnaires were used in the study one that the midwife filled out directly after the delivery about the trauma and one questionnaire witch the women filled out eight weeks postpartum. Results There were no differences between the different materials regarding the women s perineal pain and discomfort, sexuality, pain during intercourse, breastfeeding and if and for what they had sought help regarding the genital areas eight weeks postpartum. More positive comments from midwifes were given about Polysorb than about Caprosyn. If a woman breastfed partly and had pain during intercourse the pain was more severe than for a woman who breastfed exclusive. If the woman had a bad experience of childbirth it was more likely that she experienced perineal pain eight weeks postpartum. Conclusions The two studied suturing materials do not differ regarding the women s experiences eight weeks postpartum. On the other hand there was a correlation between perineal pain and the experience of childbirth and also between how much the woman breastfed and pain during intercourse. The summary is that midwifes in the delivery care now can use both of the materials whilst suturing trauma after childbirth without affecting the woman s health negatively. Keywords Childbirth, Sutures, Perineal Pain, Suture Techniques 2

4 Innehållsförteckning 1. Nyckelord 5 2. Bakgrund Introduktion Perineal smärta och bristningsgrad Perineal smärta och klipp Perineal smärta och paritet samt instrumentell förlossning Sexualitet postpartum Bristningsgrad och klipp relaterat till sexualitet Amning och sexualliv Suturteknik och suturmaterial Suturera eller inte suturera Suturteknik Suturmaterial Syfte Frågeställningar Metod Design Urval Datainsamlingsmetod Tillvägagångssätt Dataanalys Etiska aspekter Resultat Skillnader mellan de olika suturmaterialen Kvinnornas självskattning av smärta 3

5 och obehag i Caprosyn respektive Polysorb gruppen Sexualliv för kvinnor i Caprosyn respektive Polysorb gruppen Amning i Caprosyn respektive Polysorb gruppen Sjukvårdssökande i Caprosyn respektive Polysorb gruppen Barnmorskornas kommentarer om materialet Samband mellan smärta vid samlag och amning Samband mellan smärta i underlivet och kvinnans upplevelse av förlossning Diskussion Resultatdiskussion Skillnader mellan suturmaterialen Kvinnornas självskattning av smärta och obehag Sexualliv Amning Sjukvårdssökande Barnmorskornas kommentarer om suturmaterialet Samband mellan smärta vid samlag och amning Samband mellan smärta i underlivet och upplevelse av förlossning Metoddiskussion Förslag till vidare forskning Konklusion Referenser Bilagor 39 4

6 1. Nyckelord Childbirth, Sutures, Perineal Pain, Suture Techniques 2. Bakgrund 2.1. Introduktion Ett sår i perineum genomgår tre faser då det läker (1, sid 177). Först bildas koagler i såret och inflammation i vävnaden runtomkring, detta är inflammationsfasen och pågår de första fyra dagarna. Dag 5-14 är nybildningsfasen då granulationsvävnad, kärl, bindväv samt kollagen bildas. Efter detta så börjar mognadsfasen som kan vara i upp till ett år, hudens hållfasthet mognar då och huden kring ärret får ett normalt utseende (1, sid 177). Bristningar efter förlossning definieras som grad ett till grad fyra beroende på hur djup bristningen är och var den är lokaliserad (1, sid 176). Med grad ett menas en bristning som gått genom huden men inte djupare. Grad två är en bristning som innefattar även underliggande muskler men inte sfinktermuskulaturen. Grad tre och fyra innefattar sfinktermuskulaturen samt slemhinnan i ändtarmen. I Sverige suturerar barnmorskor bristningar av grad ett och grad två, detta innebär att de som fått en bristning som innefattar analsfinktern sutureras av läkare (1, sid 176). Bristning i perineum har visat sig vara ett allvarligt och vanligt förekommande problem efter förlossning (2). En engelsk studie undersökte bristningar i underlivet efter förlossning samt smärta postpartum på 5471 kvinnor som fött barn (3). Av dessa kvinnor fick 85 % någon form av bristning i underlivet. I en annan studie som undersökte klipp och bristningar i Storbritannien var smärtan och obehaget övergående, men för en minoritet blev det ett kroniskt problem (4). I en grupp med 1193 nyförlösta kvinnor i Australien hade ungefär var fjärde kvinna perineal smärta åtta veckor postpartum (5). I en undersökning om underlivsmuskulaturens funktion tolv veckor postpartum framkom att var tionde nyförlöst kvinna av 444 hade perineal smärta tolv veckor postpartum (6). De kvinnor som hade fått en perineal bristning hade inte mer ont postpartum än de som inte fått en bristning. Det fanns inte heller något samband mellan att vara förstföderska och risken för att få en perineal bristning 5

7 (6). Fysiska hälsoproblem och depression undersöktes på 1366 kvinnor som fött barn och visade att perineal smärta och sexuella problem var förknippat med relationsproblem sex månader postpartum (7) Perineal smärta och bristningsgrad Nittiotvå procent hade perineal smärta dag 1 postpartum i en studie där 447 kvinnor tillfrågades (8). Studiens syfte var att undersöka sambandet mellan perineal bristning och perineal smärta och efter sju dagar hade antalet som hade perineal smärta sjunkit till 61 % (8). Denna studie (8) samt en annan studie i Tyskland som undersökte klipp och bristningar hos 146 förstföderskor (9) visade att om kvinnan inte fått en bristning i perineum vid förlossningen så upplevede hon mindre smärta under en kortare tid postpartum än de kvinnor som fått en bristning (8,9). Flera studier som undersökt smärta postpartum konstaterade att storleken på bristningen hade betydelse för kvinnans smärta postpartum, dvs. de kvinnor som hade större bristning hade mer smärta (3, 8). De kvinnor som fått första eller andra gradens bristning hade minst smärta, sedan kom de kvinnor som fått ett klipp och risken för smärta var störst för de med en tredje eller fjärde gradens bristning (8). I New Mexico i USA undersöktes 212 kvinnor med första eller andra gradens bristning (10). Kvinnor med andra gradens bristning hade mer ont i perineum och använde sig av mer analgetiska läkemedel vid utskrivning från sjukhuset än kvinnor som fött barn utan att få en bristning (10) Perineal smärta och klipp I den tidigare nämnda studien från Tyskland kom de fram till att om ett restiktivt användande av klipp användes så fick färre kvinnor en bristning då de födde barn (9). De kvinnor i undersökningen som hade fått ett klipp vid förlossning hade också större risk för att ha smärta vid aktiviteter postpartum än kvinnor som inte fått ett klipp (9). Kvinnor som fått ett klipp har också visat sig ha en ökad risk för analsfinkterruptur (3) Perineal smärta och paritet samt instrumentell förlossning Förstföderskor hade i flertalet studier en ökad risk för att få en bristning vid förlossning samt smärta postpartum (5,8,11). De kvinnor som genomgått en instrumentell förlossning hade också större risk för att få en perineal bristning och perineal smärta i efterförloppet (5, 8, 11). 6

8 2.3. Sexualitet postpartum I en svensk fokusgruppstudie med 27 kvinnor undersöktes sexuella problem postpartum (12). Kvinnorna tyckte att problematiken främst berodde på fyra saker: kvinnorna var inte bekväma med sin kropp efter graviditet och förlossning, de sexuella vanorna hade förändrats på grund av det nya familjelivet, de hade fått en minskad sexlust och de kände att de behövde mycket bekräftelse om utseendet (12). I en studie gjord i Berlin på 655 förstföderskor (13) fann forskarna att många par kände sig osäkra på att ha samlag de första veckorna efter förlossning, speciellt om kvinnan hade fått ett klipp eller hade en suturerad bristning. Nästan hälften av alla kvinnorna hade ändå återupptagit sitt sexualliv åtta veckor postpartum. Många av kvinnorna hade samlagssmärta efter förlossningen och ungefär hälften av alla kvinnor kände smärta som var medelstor till mycket stor vid första samlaget postpartum (13). En amerikansk studie undersökte kvinnors sexuella liv postpartum hos 921 kvinnor som fått sitt första barn (14). Tre månader postpartum hade 41 % av kvinnorna smärta vid samlag och sex månader postpartum hade 22 % smärta vid samlag. En fjärdedel av alla förlösta kvinnor hade sex månader efter förlossning en sämre sexuell sensation, sexuell tillfredställelse och förmåga att få orgasm än innan förlossningen (14). Det har rapporterats att sexuella problem är en riskfaktor för att få en depression sex månader postpartum (7). I en engelsk studie utförd i Birmingham på 2100 kvinnor fann man att om kvinnan hade samlagssmärta så påverkades kvinnans fysiska, psykiska och sociala hälsa negativt (15) Bristningsgrad och klipp relaterat till sexualitet I den tidigare nämnda amerikanska studien (14) framkom att storleken på bristningen i samband med förlossningen var signifikant förknippad med hur lång tid efter förlossningen paret återupptog sitt sexuella liv. De kvinnor som inte hade fått en bristning hade första samlaget tidigare än de kvinnor som fått en bristning av grad III eller IV samt kände mindre samlagssmärta tre månader postpartum. Jämfört med de kvinnor som fött utan bristning var risken 80 % högre att ha samlagssmärta om kvinnan haft en grad II-bristning och risken var 270 % högre om kvinnan fått en grad III eller IV-bristning (14). Men det finns även rapporterat motsatsen (6,13) att inga skillnader fanns då det gäller sexuell aktivitet mellan de som fått en bristning och de som inte fått någon bristning tre månader postpartum. I dessa studier fanns inte heller några skillnader mellan kvinnor som genomgått ett klipp, fått en 7

9 mindre bristning eller fått en större bristning då det gäller tid för återupptagande av sexuelliv (6,13). Det har framkommit att förstföderskor oftare har sexuella problem åtta veckor postpartum än omföderskor (5). Riskfaktorer för samlagssmärta postpartum har i tre studier visat sig vara att vara förstföderska, att vara äldre samt instrumentell förlossning (11,14,15), det sist nämnda var även förknippat med sexuell problematik och samlagssmärta sex månader postpartum. De kvinnor som genomgått en instrumentell förlossning återupptog sexuallivet signifikant senare än kvinnor som hade genomgått en normal vaginal förlossning (15) Amning och sexualliv Andelen som ammar i Sverige är stor, 89 % ammar exklusivt då barnet är en vecka och i Uppsala län ammar 81 % exklusivt och 11 % delvis vid två månaders ålder (16). Kvinnor som ammar visade sig i den ovan nämnda amerikanska studien ha brist på östrogen vilket gav torra slemhinnor och smärta vid samlag (14). Kvinnans androgen och testosteronnivåer var låga vid amning, dessa hormoner är förknippade med kvinnas möjlighet till sexuell tillfredställelse. Amning var den största riskfaktorn för samlagssmärta sex månader postpartum, de som ammade hade fyra gånger så stor risk för samlagssmärta. Ammande kvinnor återupptog ändå sexuallivet signifikant tidigare än icke ammande (14). I en annan studie som undersökte hur graviditet och förlossning påverkar sexuallivet i North Carolina, USA var samlagssmärta förknippat med amning även tre månader postpartum (17) Suturteknik och suturmaterial Suturera eller inte suturera En studie utfördes i England med 1542 kvinnor och undersökte skillnader mellan två olika suturtekniker. De kom fram till att hur stor bristning kvinnan haft, hur duktig operatören var samt vilket suturmaterial som användes vid förlossningen påverkade hur ont kvinnan fick postpartum (2, 11). I en undersökning om suturteknik har det visat sig att barnmorskor har en tendens att inte suturera mindre skador och författarna påstår också att kvinnor kan lida av sina stygn 8

10 postpartum (18). I en undersökning om betydelsen av den första timmen postpartum för mamma och barn blev läkningsprocessen bättre och kvinnorna kunde snabbare koncentrera sig på första amningen om de inte suturerades (19). I en annan studie framkom inga nackdelar med att lämna huden osuturerad, speciellt inte då det gällde risk för sårruptur och omsuturering. Genom att lämna översta huden osuturerad reducerades smärta i underlivet och smärta vid samlag upp till tre månader postpartum (4). När kvinnor jämfördes som fått en grad II-bristning som antingen blivit suturerade eller inte fann man att suturerade kvinnor tog signifikant mer analgetika vid utskrivning från sjukhuset än de som inte blivit suturerade, men kvinnorna i de olika grupperna skattade ändå lika då det gäller smärta vid samma tidpunkt (10). Andelen med felläkta och oläkta sår i perineum skiljde sig inte mellan de som blivit suturerade och de som inte blivit det. En annan studie i Nigeria utfördes så att grad II-bristningarna suturerades i botten men de lämnade huden osuturerad på hälften av kvinnorna och den andra hälften suturerades även i huden (20). I studien var 823 kvinnor inkluderade och kvinnorna som inte hade suturerats i huden hade mindre smärta och mindre obehag de två första dagarna. De använde också mindre analgetika och hade en mindre inflammatorisk reaktion både de två första dagarna och 3 månader postpartum. Kvinnorna som inte hade blivit suturerade i huden hade en större risk för att såret skulle glipa två dagar postpartum men denna skillnad syntes inte 14 dagar och sex veckor postpartum. Kvinnorna som inte fått huden suturerad hade en signifikant lägre risk att drabbas av smärta vid samlag tre månader postpartum (20). Även en engelsk studie har undersökt perineal suturering där 74 kvinnor blev randomiserade till att sutureras eller inte. De kvinnor som inte hade suturerats hade inte läkt lika bra som de som suturerats. Det finns enligt den studien inte tillräckligt med bevis för att en osuturerad bristning leder till reducerad smärta (21). Bland 59 kvinnor som fått en sårruptur undersöktes riskerna för att såret skulle gå upp i efterförloppet (22). Riskerna visade sig vara: ett långt utdrivningsskede, en instrumentell förlossning, ett mediolateralt klipp, en grad III till IV-bristning, mekoniumfärgat fostervatten samt att vara förstföderska. Av kvinnorna som fått en sårruptur hade 41 % av kvinnorna samtidigt en infektion i underlivet (22). 9

11 Suturteknik Läroboken för barnmorskor förordar att det bör användas så lite suturmaterial som möjligt postpartum för att minska vävnadens reaktion på materialet och kvinnans obehag (1, sid 178). Vid suturering av bristningar efter en förlossning bör och används vanligtvis enstaka suturer eller fortlöpande suturer, de enstaka suturerna kan ha många olika utformningar men det innebär att en knut görs efter varje stygn. Då barnmorskan suturerar med en fortlöpande teknik görs en knut då sutureringen startar och en då den slutar. Den fortlöpande tekniken används ofta då huden ska sutureras och sker då intracutant. Vid suturering ska knutarna göras med ett slag fyra gånger, detta är speciellt viktigt vid suturering med ett monofilt material (1, sid ). Två studier har genomförts för att utröna vilken suturteknik som är den bästa för nyblivna mammor, fortlöpande eller enstaka suturer (2, 23). I båda dessa studier kom författarna fram till att den fortlöpande tekniken gav mindre smärta än enstaka suturer tio dagar postpartum (2,23). Kvinnorna som blivit suturerade med den fortlöpande tekniken efter förlossning använde mindre mängd analgetika än de som blivit suturerade med enstaka suturer (23). I en översiktsartikel som gjordes 2001 av fyra randomiserade studier visades det att en intracutan fortlöpande teknik gav mindre kortsiktig smärta än enstaka suturer efter förlossning (24) Suturmaterial Det optimala suturmaterialet ska ge så liten reaktion i vävnaden som möjligt samtidigt som den absorberas så fort som vävnaden har läkt ihop (25). Det finns två olika sorters material vid suturering av kvinnans underliv, monofilt och multifilt suturmaterial (1). Monofila suturer består av en heldragen tråd som inte drar åt sig vätska eller mikroorganismer medan multifila suturer består av flera hoptvinnade eller flätade trådar. De senare kan dra åt sig vätska och mikroorganismer (1). De multifila trådarna suger åt sig vätska från omkringliggande vävnad och det har visats att monofila material var mindre troliga att samla på sig mikroorganismer (26). På kvinnor med sfinkterruptur har det visat sig att genom att använda monofila suturmaterial istället för multifila material borde risken minskas för infektion och irritation av bristningen (26). Dencker (27) inkluderade 1139 vaginalt förlösta kvinnor och hälften av kvinnorna suturerades 10

12 med ett monofilt material och hälften suturerades med ett multifilt material. Ingen skillnad fanns i perineal läkning mellan det monofila och det multifila materialet en till tre dagar postpartum. En signifikant skillnad fanns dock mellan materialen vid 8-12 veckor postpartum gällande smärta och obehag. De kvinnor som var suturerade med monofilt material hade mer ont och mer obehag än de som var suturerade med multifilt material. De som suturerats med monofilt material hade också oftare en rodnad och en känsla av hårdhet i perineum än de som suturerats med multifilt material. Fler kvinnor i den multifila gruppen visade god läkning i perineum och hade sökt sjukvården färre gånger än de i den monofila gruppen på grund av problem med det suturerade området (27). Absorptionstiden för suturmaterial har också studerats där forskare uttryckte att det möjligen finns en risk med en tidig absorption av materialet (2). En tidig absorption ökade antalet sårrupturer men antalet som tog bort sina suturer var signifikant lägre för dem som blev suturerade med en snabbabsorberande tråd jämfört med dem som blev suturerade med en mindre snabbt absorberande tråd. Då det gäller smärta fanns ingen skillnad mellan de olika trådarna (2). I en annan studie där 192 kvinnor inkluderades undersöktes skillnaden mellan två multifila material med olika absorptionstid, kvinnorna delades upp i grupper och suturerades med de olika suturmaterialen (28). Studien visade att kvinnorna som hade blivit suturerade med den snabbabsorberande tråden använde signifikant mindre smärtlindring än de som blivit suturerade med den mindre snabbt absorberande tråden (28). Det monofila material som Dencker et al (27) använde var ett monofilt suturmaterial med 110 dagars absorptionstid. Det har dock efter att denna studie utförts producerats ett nytt monofilt material med en absorptionstid på 56 dagar. Detta snabbabsorberande material kan antas ge mindre obehag än det monofila materialet med den längre absorptionstiden. Detta på grund av att materialet inte irriterar vävnaden under lika lång tid. Att göra en ny jämförelse mellan det mulitfila materialet och det nya mer snabbabsorberande monofila materialet är därför angeläget. 11

13 3. Syfte Syftet är att undersöka om det finns skillnader mellan kvinnor som blivit suturerade med ett snabbabsorberande monofilt suturmaterial och ett multifilt suturmaterial. 4. Frågeställningar 1) Finns det någon skillnad mellan de som suturerats med monofilt respektive multifilt suturmaterial åtta veckor postpartum då det gäller: a) Självskattning av smärta och obehag i underlivet? b) Återupptagande av sexualliv samt smärta vid samlag? c) Hur många kvinnor som ammar samt om de ammar helt eller delvis? d) Hur många kvinnor som uppsökt sjukvård på grund av problem med underlivet samt för vad de uppsökt sjukvård? 2) Vilka kommentarer har barnmorskorna om de olika suturmaterialen? 3) Finns ett samband mellan kvinnornas självskattning av smärta vid samlag och hur många kvinnor som ammar samt om de ammar helt eller delvis? 4) Finns ett samband mellan kvinnornas självskattning av smärta i underlivet och hur kvinnorna upplevde sin förlossning? 12

14 5. Metod 5.1. Design En experimentell kvantitativ studie med ett konsekutivt randomiserat urval. Studien var en kvalitetssäkring av två olika suturmaterial och utfördes på Uppsala Akademiska sjukhus Urval Alla kvinnor som födde barn och behövde sutureras på Uppsala Akademiska sjukhus blev under cirka två månader randomiserade att sutureras med antingen monofilt eller multifilt suturmaterial. Inklusionskriterierna var, att kvinnan genomgått en vaginal förlossning där hon fått en grad I eller grad II-bristning som sutureras av en barnmorska och att kvinnan kunde tala, skriva och läsa svenska, eftersom enkäterna var på svenska. För att kunna räkna bortfallet på dem som inte behärskade det svenska språket så randomiserades även dessa till suturmaterialen. Kvinnor som genomgått klipp, tång eller sugklocka inkluderades också. Fyrahundratvå kvinnor inkluderades i studien (se figur I). Tvåhundranittiotvå (73 %) av kvinnorna skrev på ett medgivande om att vara med i studien och åtta veckor postpartum fick dessa kvinnor en enkät hemskickad. Det totala antalet kvinnor som var med i studien blev till slut 267 kvinnor och den slutgiltiga svarsfrekvensen blev 67 % (n=267). Antal medgivanden om att delta i studien Antal kvinnor som inkluderades n=402 Bortfall på förlossningsavdelningen n=292, 73 % n=110 Slutgiltigt antal kvinnor som deltog Bortfall av kvinnornas enkäter Totalt bortfall n=267, 67 % n=25 n=135, 33 % Figur I: Bortfall i de olika stegen av studien 13

15 Bortfallet blev totalt 135 kvinnor och orsakerna till detta resovisas i tabell I. Övriga orsaker i tabellen representerar att en barnmorska råkade använda fel material, en kvinna som fått ett intrauterint avlidet barn samt en barnmorska glömde lämna lappar till mor. Tabell I: Bortfallsfördelning Procent totalt Antal kvinnor Procent (%) (%) Ej svensktalande 17 4,2 12,6 Suturerad av läkare 19 4,7 14,1 Övriga orsaker 3 0,6 2,2 Bortfall utan angiven orsak 96 23,9 71,1 Totalt ,4 100 Ungefär hälften av kvinnorna blev suturerade med Polysorb och hälften med Caprosyn, se tabell II. Tabell II: Fördelning av kvinnor mellan de olika suturmaterialen. Polysorb Caprosyn Antal (N) Procent (%) 49,8 50,2 Medianåldern på kvinnorna var 32 år i Caprosyn gruppen respektive 31 år i Polysorb gruppen. Den äldsta kvinnan var 40 år i Caprosyn gruppen samt 45 år i Polysorb gruppen. Den yngsta kvinnan var 17 år i båda grupperna. Inga signifikanta skillnader fanns mellan de två suturgrupperna då det gäller ålder, se tabell III. Tabell III: Medianvärde och medelvärde av kvinnornas ålder i Caprosyn - respektive Polysorb gruppen. Caprosyn Polysorb Medianvärde Medelvärde Medianvärde Medelvärde P-värde 1 Ålder på kvinnorna 32 31, ,9 ES 1 ES= Ej Signifikant 14

16 Det fanns ingen skillnad mellan de två suturmaterialgrupperna då det gäller paritet, grad på bristningen eller storleken på en grad II-bristning, se tabell IV. Tabell IV: Paritet samt storlek på bristning för kvinnor i Caprosyn - samt Polysorb gruppen. Totalt Caprosyn Polysorb antal Procent Procent P-värde 2 Variabel Svarsalternativ (N) Antal (N) (%) Antal (N) (%) Paritet Inga barn innan ES detta barn , ,9 Ett barn innan detta barn , ,1 Två barn innan detta barn ,2 13 9,8 Fler än två barn innan detta barn 8 5 3,7 3 2,3 Bristningsgrad Grad ES Grad Storlek grad Liten , ,6 ES två bristning Mellan , ,6 Stor ,8 8 11,8 2 ES=Ej Signifikant Av de kvinnor som blev suturerade i labia var det signifikant fler som blev suturerade med både fortlöpande och enstaka teknik i gruppen som blivit suturerade med Caprosyn än i gruppen som blivit suturerad med Polysorb (p=0,031)(se tabell V). För övrigt fanns inga skillnader mellan suturmaterialgrupperna då det gäller vilken sutureringsteknik barnmorskorna använde. 15

17 Tabell V: Sutureringsteknik för kvinnor i respektive suturmaterialsgrupp. Totalt Caprosyn Polysorb antal Procent Procent P-värde 3 Variabel Svarsalternativ (N) Antal (N) (%) Antal (N) (%) Metod för Fortlöpande , ,9 0,031 suturering i Enstaka ,1 labia Både fortlöpande och enstaka ,5 0 0 Antal enstaka En , ES suturer i labia Två , Tre , Fyra Fem Sex 2 2 6,5 0 0 Sju Bortfall , Metod för Fortlöpande ,1 10 8,8 ES suturering vid inre Enstaka , ,6 suturer i vagina och perineum Både fortlöpande och enstaka ,1 11 9,6 Antal inre En , ,5 ES enstaka suturer Två , ,1 i vagina och Tre , ,9 perineum Fyra , ,6 Fem , ,4 Sex ,7 7 6,7 Sju ,0 Åtta 2 1 1,0 0 0 Nio Tio 2 2 1,9 0 0 Elva Bortfall ,0 2, ,7 Metod för Intracutant , ,4 ES suturering i Enstaka , ,4 huden i perineum Både fortlöpande och enstaka ,2 Antal suturer i En ,8 ES huden i Två ,3 perineum Tre ,3 Fyra ,8 Fem ,3 Sex ,8 16

18 Sju Åtta ,8 3 ES=Ej Signifikant Det var fler kvinnor som förlösts med hjälp av sugklocka i gruppen med kvinnor som blivit suturerade med Polysorb (se tabell VI). Inga skillnader fanns mellan grupperna då det gäller antalet kvinnor som fått ett klipp. Tabell VI: Antal kvinnor i Caprosyn - respektive Polysorb gruppen som fått ett klipp eller genomgått en sugklockeförlossning. Totalt antal (N) Antal (N) Caprosyn Procent (%) Antal (N) Polysorb Procent (%) P-värde 4 Variabel Svarsalternativ Kvinnor som fått ett klipp Ja ,8 10 8,1 ES Nej , ,9 Kvinnor som genomgick en Ja , sugklockeförlossning Nej , ES= Ej Signifikant 0, Datainsamlingsmetod Två olika enkäter användes i studien. Direkt efter förlossningen fyllde barnmorskan i en enkät (Bilaga 1) som innehöll frågor om bristningen som: Vilken grad av bristning var det? Svarsalternativ Grad I eller Grad II. Om det var en grad II-bristning, hur stor var denna? Svarsalternativ: liten, mellan och stor. Användes episiotomi (klipp) under förlossningen? Svarsalternativ: ja och nej. Suturering, metod och stygn. Här fick barnmorskan kryssa i var hon hade suturerat, med vilken teknik samt hur många suturer som sattes om enstaka suturer användes. Svarsalternativ: Labia: fortlöpande och enstaka, antal suturer. Vagina, perineum (inre suturer): fortlöpande och enstaka, antal suturer. Perineum (hud): intracutant och enstaka, antal suturer samt kommentarer angående bristningen. Barnmorskorna skrev tillslut om hon/han hade några kommentarer på materialet. Barnmorskan satte sin signatur längst ner på sidan, detta för att kunna fråga dem om det var något som var oklart i enkäten. 17

19 Åtta veckor efter förlossningen skickades ett informationsblad (bilaga 2) tillsammans med en enkät (bilaga 3) hem till kvinnorna. Kvinnorna fick frågor av demografisk karaktär om ålder, antal tidigare barn samt datum för partus. Därutöver ställdes följande frågor Hur stor är Din smärta i underlivet nu? samt hur mycket obehag har Du i underlivet nu? På ovanstående två frågor fick kvinnorna sätta ett streck på en tio centimeter lång linje mellan inget obehag till mycket obehag. Hur upplevde Du Din förlossning? Kvinnorna svarade även här på en VAS-skala mellan mycket dålig och mycket bra. Ammar Du nu? Svarsalternativ: ja och nej. Ammar Du helt eller delvis. Har Du haft samlag sedan Du födde barn? Svarsalternativ: ja och nej. Upplevde du smärta vid samlaget? Svarsalternativ: ja och nej. Hur stor var denna smärta? Kvinnorna fick svara på en VAS-skala mellan ingen smärta och outhärdlig smärta. Har Du behövt uppsöka sjukvård för problem i underlivet sedan Du födde barn? Svarsalternativ: ja och nej. För vad har Du sökt sjukvård? Övriga tankar eller sådant Du tycker att vi borde veta. Den sista frågan var en öppen fråga där kvinnorna kunde skriva om det var något speciellt de ville förmedla. 5.4 Tillvägagångssätt Barnmorskorna på förlossningen (n=54) blev innan studien började undervisade i sutureringsoch knyttekniker och fick information om materialet som användes i studien. Det monofila materialet går av om barnmorskan drar fel då hon ska knyta och om barnmorskan inte använder sig av fyra slag så kan knuten gå upp. Denna utbildning utfördes av en representant från suturföretaget. Barnmorskorna använde i studien sin egen sutureringsteknik men med studiens utvalda material. Barnmorskorna suturerade med antingen fortlöpande eller enstaka teknik och använde sig av olika sorters knutar. Barnmorskans specifika suturteknik dokumenterades av dem i barnmorskeenkäten dock inte vilken knut som användes (Bilaga 1). Alla som arbetade på förlossningen fick skriftlig information om studien innan dess start (Bilaga 4). Alla kvinnor som genomgått en vaginal förlossning och behövdes sutureras av barnmorska randomiserades innan suturering till att sys med antingen Caprosyn (Bilaga 5) eller Polysorb (Bilaga 5). Denna randomisering skedde inne på förlossningsrummen genom att barnmorskan eller undersköterskan tog ett kuvert. Alla kuverten innehöll tre papper: En enkät till barnmorskan (Bilaga 1), ett informationsbrev till kvinnan (Bilaga 6) samt ett papper som 18

20 kvinnorna fyllde i om de ville delta (Bilaga 7). På enkäten till barnmorskan stod det också skrivet vilket material barnmorskan skulle sy med. Totalt 402 kuvert gjordes i ordning, 201 för Caprosyn och 201 för Polysorb. Efter att barnmorskan suturerat tillfrågades alla kvinnor som uppfyllde inklusionskriterierna om de ville svara på en enkät om åtta veckor och därigenom delta i studien. Det var barnmorskan som suturerade som frågade kvinnan om hon ville delta i studien. Kvinnorna fick i samband med att de blev tillfrågade ett informationsblad om studien (Bilaga 6) som de kunde ta med sig hem. Om de ville delta skrev de eller barnmorskan deras namn, adress samt vilket datum deras barn föddes på ett bifogat papper (Bilaga 7) som sedan återlämnades till personalen. Barnmorskan fyllde sedan i en enkät om bristningens art, sutureringsteknik samt om hon/han hade några åsikter om materialet. På alla papper fanns ett kodnummer för att kunna koppla ihop de båda enkäterna med varandra samt för att kunna skicka ut påminnelser. Barnmorskeenkäten lades sedan tillsammans med det papper kvinnan fyllt i, i en låda på expeditionen. Även om kvinnan valde att inte vara med i studien så fyllde barnmorskan i sin enkät och på så sätt kunde bortfallet ses eftersom denna enkät inte röjde kvinnans identitet. Ungefär en gång i veckan tömdes lådan med enkäter och godkännande för medverkan och alla kvinnorna skrevs då in i en kodningslista som förvarades avskilt från enkäterna. Endast de som arbetade med undersökningen hade tillgång till enkäterna. De papper som delas ut på förlossningen trycktes på grönt papper för att det skulle synas i journalen. Inget annat papper i journalen hade samma färg. Fem kvinnor från olika bakgrunder och i olika åldrar pilottestade enkäterna innan de skickades ut. Då detta gjordes framkom ingenting som behövde förändras i enkäterna. Åtta veckor postpartum fick alla kvinnor som valt att delta ett informationsbrev (Bilaga 2) och en enkät (Bilaga 3) hemskickad. De skickade tillbaka enkäten i ett förfrankerat kuvert. Om enkäten inte hade återvänt inom två veckor skickades en påminnelse ut (Bilaga 8). Svarsalternativen på frågorna var dels rangordnande på ordinal skalnivå och dels besvarades frågorna med hjälp av en Visuell Analog Skala (VAS). Detta är ett beprövat instrument för att självskatta variabler såsom smärta och obehag (29). All data från båda enkäterna kodades och matades in i Microsoft Excel. De frågor som blivit besvarade med en VAS-skala mättes med linjal. För att veta om det var en instrumentell 19

21 förlossning så gjordes en journalgranskning. Personnumren på de kvinnor som under perioden då studien pågick födde med sugklocka framplockades genom ett statistikprogram och dessa journaler granskades för att hitta namnen samt datum för partus på dessa kvinnor. Dessa namn och datum jämfördes sedan med studiens kvinnor och på så sätt framkom vilka av studiens kvinnor som hade genomgått en sugklockeförlossning. Detta fördes sedan in i dataprogrammet och resultat beräknades Dataanalys Enkäterna kodades och matades in i dataprogrammet för att sedan kunna beräkna resultat. Statistikprogrammet SPSS (Statistical Packages for the Social Sciences 13.0) användes för att beräkna resultat. Signifikansnivån som användes var p<0,05. Dataanalysen gjordes enligt tabell VII: Tabell VII. Genomförda analyser på datamaterialet. Ämne Skillnader mellan grupperna då det gäller ålder, smärta, obehag, hur stor smärtan var vid samlag, kvinnornas förlossningsupplevelse samt antalet suturer som sattes. Skillnader mellan grupperna då det gäller paritet, storlek på grad två bristningen, med vilken teknik barnmorskan hade suturerat, hur mycket kvinnorna ammade samt varför de hade uppsökt sjukvård. Samband mellan smärta i underlivet och kvinnornas upplevelse av förlossning. Samband mellan smärta vid samlag och antal som ammar samt och frekvens på amning. Skillnader mellan grupperna då det gäller hur många kvinnor som hade fått ett klipp eller avslutat förlossningen med sugklocka, hur många av kvinnorna som ammade, återupptagande av sexualliv, smärta vid samlag samt hur många av kvinnorna som behövt uppsöka sjukvård. Barnmorskornas kommentarer om materialet Statistiska analyser Oberoende t-test Wilcoxon s rangsummetest Pearsons produktmomentkorrelation Spearman s rangkorrelation Chi 2 analys Innehållsanalys 20

22 5.6. Etiska aspekter Denna studie gjordes som en kvalitetssäkring av de material som redan användes på förlossningen. Studien blev godkänd av verksamhetschefen inom obstetrik på Uppsala Akademiska Sjukhus samt av avdelningschefen på förlossningsavdelningen. Innan studien startades överlades flertalet gånger huruvida det var rätt att tillfråga kvinnorna efter att de blivit suturerade med materialet. Slutsatsen blev att eftersom de båda materialen redan användes på förlossningen så förändrades inte vården av de förlösta kvinnorna för att studien skulle göras. Det fanns dessutom inte någon evidens på att det ena materialet var bättre än det andra och därför var det en kvalitetssäkring av suturmaterialen på förlossningsavdelningen. Någon ansökan till etiska kommittén gjordes därför ej. 21

23 6. Resultat 6.1. Skillnader mellan de olika suturmaterialen Kvinnornas självskattning av smärta och obehag i Caprosyn - respektive Polysorb gruppen. I jämförelsen mellan de olika suturmaterialen hade kvinnorna lika mycket smärta och obehag åtta veckor postpartum (p= 0,494 samt p=0,237), se tabell VIII. En kvinna svarade inte på frågan om hur ont hon hade i underlivet. Tabell VIII: Medelvärde av kvinnornas självskattning på VAS-skalan i suturmaterialgrupperna. Medelvärde VAS Caprosyn Medelvärde VAS Polysorb P-värde 5 Smärta i underliv åtta veckor postpartum 0,33 0,38 ES Obehag i underliv åtta veckor postpartum 0,83 0,93 ES 5 ES=Ej Signifikant Sexualliv för kvinnor i Caprosyn - respektive Polysorb gruppen. Då det gäller om kvinnorna återupptagit sexuallivet, om de kände smärta vid samlag samt hur stor denna smärta var fanns inga skillnader mellan suturmaterialsgrupperna, se tabell IX samt X. 22

24 Tabell IX: Antal kvinnor som haft samlag samt om de kände smärta vid samlaget i de båda suturmaterialgrupperna. Variabel Svarsalternativ Totalt antal (N) Antal (N) Caprosyn Procent (%) Antal (N) Polysorb Procent (%) Kvinnor som hade Ja , ,9 haft samlag åtta veckor postpartum. Nej , ,1 Kvinnor som hade smärta Ja , ,3 vid samlag åtta veckor postpartum Nej , ,7 6 ES=Ej Signifikant P-värde 6 ES ES Tabell X: Medelvärde av smärta vid samlag på en VAS-skala i de båda suturmaterialgrupperna. Medelvärde VAS Medelvärde VAS Caprosyn Polysorb P-värde 7 Hur mycket smärta kvinnorna hade vid samlag postpartum 3 3,5 ES 7 ES=Ej Signifikant Amning i Caprosyn - respektive Polysorb gruppen Ingen signifikant skillnad fanns mellan suturmaterialen då det gäller amning, se tabell XII. 23

25 Tabell XII: Amning i de båda suturmaterialgrupperna. Totalt Caprosyn Polysorb antal Procent Procent Variabel Svarsalternativ (N) Antal (N) (%) Antal (N) (%) Om kvinnorna ammade åtta Ja , veckor postpartum Nej , Hur mycket kvinnorna ammade Helt , ,9 åtta veckor postpartum Delvis , ,1 8 ES=Ej Signifikant P-värde 8 ES ES Sjukvårdssökande i Caprosyn - respektive Polysorb gruppen Det fanns inga skillnader mellan grupperna då det gäller hur många kvinnor som sökt sjukvård samt för vad de sökt sjukvård, se tabell XII. Tabell XII: Om och varför kvinnor sökt sjukvård i båda suturmaterialgrupperna. Totalt Caprosyn Polysorb antal Procent Procent P-värde 9 Variabel Svarsalternativ (N) Antal (N) (%) Antal (N) (%) ES Kvinnor som uppsökt Ja , sjukvård åtta veckor postpartum Nej , Varför Urinvägsbesvär ,6 4 20,0 ES kvinnorna Suturer lossnade 6 1 5,3 5 25,0 hade uppsökt sjukvård åtta Borttagande av suturer ,1 4 20,0 veckor postpartum Infektion i livmodern ,5 1 5,0 Smärta i underlivet ,5 2 10,0 Hemorrojder ,5 1 5,0 Blödning ,5 3 15,0 9 ES= Ej Signifikant 24

26 6.2. Barnmorskornas kommentarer om materialet Fler positiva kommentarer inkom från barnmorskorna om Polysorb. Fler barnmorskor tyckte att Caprosyn var svår att suturera med än som tyckte att Polysorb var svår att suturera med, se tabell XIII och XIV. Tabell XIII: Barnmorskornas kommentarer om Polysorb, n=54 Antal Polysorb kommentarer Exempel på kommentarer Polysorb är bra 56 Lätt att arbeta med, Bra, Gillar Polysorb, Bättre än Caprosyn, Mycket bra, Skönt att få sy med Polysorb igen, Polysorb är bäst! Smidigt, Hållbara och bra knutar, Stum tråd vilket gör det lättare att veta hur hårt man ska dra, Syns bättre, Glider inte upp lika lätt, Bra till enstaka suturer Materialet fungerar bra 17 4:0an är svårare att suturera med 8 Kommentarer om knutar 3 Knut går upp, Stora knutar, Små knutar Ovant och svårt att sy med den intracutant, För liten nål till 4:0an, Tråd går av. Tabell XIV: Barnmorskornas kommentarer om Caprosyn, n = 54 Antal Caprosyn kommentarer Exempel på kommentarer Caprosyn Ok, Bra, Jag föredrar Caprosyn, Bra på ytliga bristningar, fungerar bra 35 lättknutet Materialet är Är som en fiskelina, känns stelt, glider, känns stickigt, elastiskt, stelt och glatt 49 otympligt Knutarna går upp trots fyra slag, Svårt att veta hur hårt man ska Svårt att sy med 26 dra 2:0an, Går av, Svår att fästa, Fick sy fler suturer än vanligt Bra med lila färg 4 Synd att inte 2:0 var lila, syntes bra med lila färg Tycker inte om Jag tycker inte om Caprosyn, jag hoppas att vi slipper det i Caprosyn 2 framtiden Kommentarer om tjocklek på tråden 2 2:0an var bättre, 4:0an var bättre 25

27 6.3. Samband mellan smärta vid samlag och amning Ett samband hittades mellan hur mycket smärta kvinnorna kände vid samlag samt hur mycket de ammade (tabell XV). Kvinnor som ammade delvis hade mer smärta vid samlag än de kvinnor som ammade helt. Tabell XV: Samband mellan amning och smärta vid samlag åtta veckor postpartum. Om kvinnorna ammar Om kvinnorna ammar helt eller delvis Om kvinnorna kände smärta vid samlag Korrelationskoefficient -0,004 0,047 P-värde 10 ES ES Hur mycket smärta kvinnorna kände vid samlag Korrelationskoefficient -0,107 0,298 P-värde 10 ES 0,047 9 ES= Ej Signifikant 6.4. Samband mellan smärta i underlivet och kvinnans upplevelse av förlossning Ett samband finns mellan förlossningsupplevelse och smärta i underlivet åtta veckor postpartum (tabell XVI). Ju lägre kvinnorna skattar sin upplevelse av förlossningen desto mer smärta har de åtta veckor postpartum. Tabell XVI: Samband mellan smärta i underlivet och förlossningsupplevelse åtta veckor postpartum. Upplevelse av förlossningen Smärta i underlivet Korrelationskoefficient -0,143 P-värde 0,019 Inga skillnader fanns mellan de två suturgrupperna då det gäller upplevelse av förlossningen. I tabell XVII redovisas medelvärdet för upplevelsen av förlossningen i respektive grupp. 26

28 Tabell XVII: Medelvärde på en VAS- skala för hur kvinnorna upplevde sin förlossning i de olika suturgrupperna. Medelvärde VAS Caprosyn Medelvärde VAS Polysorb P-värde 11 Upplevelse av förlossningen 7,31 7,42 ES 11 ES= Ej Signifikant 27

29 7. Diskussion I föreliggande studie undersöktes två olika suturmaterial, ett monofilt och ett multifilt och hur dessa skilde sig från varandra. Inga skillnader fanns mellan de två suturmaterialen Caprosyn och Polysorb åtta veckor postpartum i de variabler som undersöktes. Mellan samlagssmärta och amning fanns ett samband. Då kvinnan hade smärta vid samlag så var denna smärta signifikant högre om kvinnan ammade delvis än den var om kvinnan ammade helt. Ett samband hittades också mellan hur kvinnorna upplevde sin förlossning och hur ont de hade i underlivet åtta veckor postpartum. Ju lägre kvinnorna skattade sin upplevelse av förlossningen desto mer smärta hade de åtta veckor postpartum. Barnmorskorna verkade också överlag tycka bättre om det multifila suturmaterialet Resultatdiskussion Skillnader mellan suturmaterialen För att veta att resultatet var tillämpbart jämfördes de olika grupperna då det gäller bakgrundsfakta, bristningens storlek och belägenhet, sutureringsteknik samt antalet sugklockeförlossningar och klipp. Grupperna var så gott som identiska då det gäller variablerna. Inga riktlinjer fanns på förlossningsavdelningen för med vilken teknik en bristning skulle sutureras. Barnmorskorna använde sig dock överlag av samma teknik i de olika vävnaderna. I labia och inre suturer i vagina och perineum suturerade de flesta barnmorskorna med enstaka suturer och i huden i perineum suturerades det oftast med en fortlöpande teknik. Tidigare forskning har visat på att fortlöpande suturer är bättre för den nyblivna mamman eftersom detta ger mindre smärta postpartum (2,23). Därför bör det övervägas om rutinerna ska ändras på avdelningen så att alla barnmorskor suturerar med den fortlöpande tekniken även i labia och inre suturer i vagina och perineum. Skillnader fanns mellan de två grupperna då det gäller hur barnmorskorna suturerade i labia. Det var fler kvinnor i gruppen som blivit suturerade med Caprosyn som blev suturerade med både fortlöpande och enstaka teknik i labia. Läroboken för barnmorskor förordar att barnmorskan använder sig av så lite material som möjligt eftersom kvinnan då får mindre obehag efter förlossningen (1). Vid användande av både enstaka suturer och en fortlöpande 28

30 teknik kan mer suturmaterial använts alltså har kvinnorna som suturerats med Caprosyn fått mer suturmaterial i labia än de som blivit suturerade med Polysorb. Genom detta kan också antas att obehaget och smärtan i underlivet kan vara högre i Caprosyn gruppen än vad det hade varit om det inte funnits skillnad mellan grupperna då det gäller sutureringstekniken i labia. Detta kan vara ett hot mot validiteten och generaliserbarheten. Fler antal kvinnor i föreliggande studie som blev suturerade med Polysorb genomgick en sugklockeförlossning än bland de kvinnor som blev suturerade med Caprosyn. Att genomgå en instrumentell förlossning har visat sig vara en riskfaktor för ökad perineal smärta (5,11). Kvinnor som genomgått en sugklockeförlossning har mer sexuell problematik och samlagssmärta sex månader postpartum (5,14,15). De kvinnor som genomgått en instrumentell förlossning återupptar också sexuallivet senare än de som genomgått en normal vaginal förlossning (15). Denna tidigare evidens tyder på att smärtan i underliv samt smärtan vid samlag kan vara högre i gruppen som blivit suturerade med Polysorb än vad den hade varit om grupperna varit jämlika då det gäller antal sugklockeförlossningar. Dessutom kan kvinnorna som blivit suturerade med Polysorb ha återupptagit sexuallivet senare än de kvinnor som blivit suturerade med Caprosyn Kvinnornas självskattning av smärta och obehag I föreliggande studie fann författaren inga skillnader mellan suturmaterialen då det gäller smärta och obehag i underlivet åtta veckor postpartum. I Denckers (27) resultat framkom att de kvinnor som blivit suturerade med ett monofilt material hade mer smärta och mer obehag åtta veckor postpartum än de som blivit suturerade med ett multifilt suturmaterial. Resultatet i föreliggande studie skiljer sig från detta. Dencker använde sig av ett monofilt material som tar längre tid att absorberas i kroppen än det som användes i denna studie. Tidigare forskning har varit oense om huruvida absorptionstiden av ett suturmaterial påverkar kvinnornas smärta postpartum (2, 28). Det är därför osäkert om faktumet att det användes material med olika lång absorptionstid i de olika studierna hade någon inverkan på skillnaderna i resultat. Borttaget: Sexualliv Då det gäller återupptagande av sexualliv hos kvinnorna fanns i föreliggande studie inga skillnader mellan de kvinnor som suturerats med Caprosyn respektive Polysorb åtta veckor postpartum. Något under hälften av alla kvinnorna hade återupptagit sexuellivet i båda 29

31 suturgrupperna åtta veckor postpartum. Detta stämmer ungefär med tidigare studiers resultat (13). Men eftersom endast kvinnor med en bristning inkluderats och det finns studerat att kvinnor som fått en bristning efter förlossning återupptar sexuallivet senare än vad kvinnor utan bristning gör (14) är detta resultat rimligt vid jämförande med tidigare studier. Resultatet i föreliggande studie visar att det inte fanns skillnader mellan kvinnorna som blivit suturerade med Caprosyn eller Polysorb då det gäller om de hade smärta vid samlag eller hur stark denna smärta var. Ungefär hälften av de kvinnor som haft samlag åtta veckor postpartum i båda suturgrupperna hade känt smärta vid samlag. Tidigare forskning visar att 41 % av kvinnorna som haft samlag postpartum kände samlagssmärta tre månader postpartum (14). Resultatet i föreliggande studie stämmer ganska väl överens med detta eftersom antalet kvinnor som har samlagssmärta minskar med tiden postpartum (14). Föreliggande studies resultat bör därför vara något högre än i studiens (14) resultat, vilket det också är. I beaktning bör tas att i föreliggande studie inkluderades endast de kvinnor som fått en bristning i underlivet vid förlossning. Tre månader postpartum har de kvinnor som fått en bristning vid förlossning mer samlagssmärta än de kvinnor som inte fått en bristning (14). De kvinnor som var med i föreliggande studie bör därför ha mer samlagssmärta än kvinnor i allmänhet. Därför är resultatet svårt att generalisera på en större population om inte endast kvinnor med en bristning efter förlossning undersöks. En fjärdedel av alla kvinnor i föreliggande studie kände smärta vid samlag. Smärta vid samlag kan leda till att kvinnan påverkas negativt fysiskt, psykiskt och socialt (15). Dessa problem är sådana som många nyblivna föräldrar handskas med de första månaderna efter att de fått barn. Men problemen kan bli större för kvinnorna som har smärta vid samlag och kanske behöver mer stöd av oss professionella än de utan samlagssmärta Amning Varken då det gäller antalet som ammade åtta veckor postpartum eller då det gäller om kvinnorna ammade helt eller delvis fanns det skillnader mellan suturmaterialgrupperna i föreliggande studie. Etthundratjugo kvinnor som hade blivit suturerade med Caprosyn ammade och 117 kvinnor som blivit suturerade med Polysorb ammade. Detta är ungefär 89 % av alla kvinnor i studien. Detta är ett högt tal om man jämför med socialstyrelsens siffror där 81 % av kvinnorna ammade åtta veckor postpartum i Uppsala län (16). Att så många kvinnor ammar är ett gott tecken, det är ett gott betyg för amningsrådgivningen i länet. Det 30