I den akademiska garderoben

Transkript

1 I den akademiska garderoben Dokumentation från HBT-seminarium 24 november 2005

2 I den akademiska garderoben - HBT-seminarium 24 november 2005 Detta halvdagsseminarium på temat HBT anordnades på initiativ av jämlikhets- och jämställdhetssekreteraren, Personalavdelningen vid Göteborgs universitet, och inbjudna var i första hand anställda vid universitetet. Knappt trettio personer var närvarade varav merparten från samhällsvetenskap men även medarbetare från de naturvetenskapliga ämnena och några andra områden var representerade. Seminariet hölls i universitetsbyggnaden i Vasaparken i Göäteborg. Inledning Pia Götebo Johannesson, jämlikhets- och jämställdhetssekreterare vid Göteborgs universitet, inledde seminariet genom att ge en kort presentation av deltagarna samt syftet med seminariet att uppmärksamma området och sprida de resultat som framkommit från några nyligen publicerade undersökning vid Göteborgs universitet och på andra håll i landet. I den akademiska garderoben, Anna-Clara Olsson och Caroline Olsson Anna-Clara Olsson, utredare SFS och Caroline Olsson, koordinator för likabehandling av studenter, Karolinska institutet inledde sitt anförande med att ställa frågan: Varför är det viktigt med HBT-perspektiv i högre utbildning? Anna-Clara och Caroline står som redaktörer för boken I den akademiska garderoben där tio forskare och praktiker belyser svensk högskoleutbildning och forskning utifrån ett kritiskt perspektiv och granskar den normerande heterosexualiteten. Boken lägger särskilt fokus på de yrkesförberedande utbildningarna inom högskolan, t.ex. lärarutbildning, socionomutbildning, psykologi, men även inom medicin, eftersom man inom dessa yrkesområden möter många människor och okunskap kan här göra skada. Att det ändå har hänt mycket med HBT-frågorna illustrerar Anna-Clara och Carolin genom att berätta att homosexualitet var kriminellt i Sverige fram till år 1944 och hade en sjukdomsförklaring ända till slutet av sjuttiotalet. Grundläggande när man talar om HBT-frågor är den så kallade heteronormativiteten. Denna innebär att heterosexualiteten är norm. Den är naturlig, normal och önskvärd. Den är så naturlig att den blir osynlig och betraktas inte som en av flera sexuella läggningar. Heteronormativiteten är de processer som skapar föreställningen att heterosexualiteten är det normala och gör allt annat onaturligt, oönskat och avvikande. En vanlig föreställning bland heterosexuella är att homosexualitet likställs med sexuella handlingar. Det man gör i hemma i sängen är privat och inget man behöver diskutera. Det anses dock helt normalt att pryda sitt arbetsrum med familjebilder på man och kvinna. Det anses då inte vara en manifestation av sexualitet medan motsvarande bilder av samkönade par anses vara det. Slutsatsen är alltså att normen inte märks förrän den bryts. 1

3 Anna-Clara och Caroline identifierar tre problemnivåer inom högskolan: 1. Trakasserier, diskriminering och kränkningar 2. Tystnad och exkludering 3. Felaktig eller undermålig vetenskap Tre viktiga problem som uppmärksammas är: 1. Studenter på yrkesförberedande utbildningar ges inte rätt kunskap De kommande yrkesarbetarna kommer att ha ett ansvar för att bemöta klienten/patienten på rätt sätt och ansvaret förstärks av att det ofta råder beroendeställning mellan t.ex. läkaren och patienten. En hjälpsökande vill ha hjälp med sitt problem och inte ifrågasättas på grund av sin sexualitet eller tvingas redogöra för den. 2. Brister i vetenskaplighet när forskning och undervisning utgår från felaktiga antaganden. Ett exempel är hur enkätfrågor utformas. En kvinna som lever i ett homosexuellt förhållande kan inte besvara en fråga som söker svar på om det är hon eller hennes make som hämtar barnen på dagis. 3. Brist på kritiskt tänkande och ifrågasättande av normer. Heteronormativitet inom socionom- och lärarutbildningen, Christine Gilliam Christine Gilliam arbetar som utvecklingsdirektör vid Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO. Christine inledde med en kort presentation av verksamheten vid HomO. Begreppet heteronormativitet ska ses som ett systemtänkande. Att tala om heteronormativitet är inte att förespråka normlöshet utan det handlar om att förstå och ifrågasätta normerna. Man ska kunna erkänna att jag är en del av systemet och förstå att det man har i bagaget påverkar våra handlingar. HBT-perspektivet saknas i socionomutbildningen I den kartläggning som HomO har genomfört av socionomutbildningar framkommer en mängd brister berättar Christine. Bland annat finns inga övergripande planer för hur HBTfrågor ska tas upp och detta står inte heller i utbildningsplanerna. Ibland har högskolorna hänvisat till att man har en likabehandlingsplan som tar upp frågorna, men det är inte relevant då likabehandlingsplanerna talar om diskriminering, inte undervisning. En annan vanlig inställning är att studenterna erbjuds möjlighet att fritt välja att läsa kurser och skriva uppsatser om HBT-frågor och därmed anser högskolan att det är gott nog. Christine frågar sig om man kan resonera på samma sätt då det gäller frågor om t.ex. missbruksproblematik. Även exempel på kontroversiell litteratur hittades vid kartläggningen. Christine vänder sig också mot inställningen att Vi behandlar alla människor lika. Homosexuellas livssituation kan skilja sig mycket gentemot heterosexuellas. Som exempel nämns överrepresentationen i självmordsstatistiken. 2

4 Några andra exempel på områden där det behövs mer kunskap inom socialtjänstens område är familjerådgivningen (handläggare har inte kunskap om homosexuella relationer), blankettutformning (blanketter bör vara könsneutrala), familjehemsplacering (homosexuella familjer anses inte lämpliga som familjehem). HBT-perspektivet saknas i lärarutbildningen HomO har undersökt hur det står till med HBT-perspektivet inom lärarutbildningen och konstaterar flera brister. Från ett studentperspektiv tycks studenterna sakna frågan och när man tittar på presentationer på webben av olika lärarutbildningar så ser man ofta att man är noga med att poängtera att kön och etnicitetsfrågor är en del av utbildningen, medan frågor om sexuell läggning lyser med sin frånvaro. I ämnet livskunskap bör t.ex. HBT vara en självklar del men så är sällan fallet. Ett stort problem är att man redan i förskolan utgår från den heterosexuella normen. Christine avslutar med att säga att det inte är lärarnas fel att det inte finns kunskap om HBTfrågor i skolan. Det är utbildningens fel. Om man i lärarutbildningen inte reflekterar över frågorna kan det leda till att lärarna sedan använder felaktigt, föråldrat och kränkande material i undervisningen. Ett färskt exempel är hämtat från Skolverket bedömningsgrunder där lärare erbjuds uppsatsämnen varav ett är att föra en etisk diskussion utifrån homoadoptioner. Detta är förstås anmärkningsvärt med tanke på att det finns en lag sedan två år tillbaka som tillåter företeelsen! HBT-frågor ur ett studentperspektiv, Pär Wiktorsson, Caroline Öhman och Therese Lindman. Pär Wiktorsson, Sveriges Förenade Gaystudenter, inledde detta avsnitt genom att redovisa några resultat från rapporten Talande tystnad som bygger på det sk HoBiGU projektet vid Göteborgs universitet. Projektet har genomförts i samverkan mellan studentkår och universitetets gemensamma jämlikhetsarbete. Rapporten bygger på intervjuer med homosexuella studenter vid GU. Pär inledde med att betona att anmälningar om trakasserier endast är symptom på att vi har ett problem med heteronormativitet. Hur denna norm tar sig uttryck har framkommit på olika sätt i de studentintervjuer som rapporten bygger på: Normen som osynliggör: Det tas i många fall för givet att alla människor är heterosexuella. Om frågor om sexualitet ändå tas upp är det i förbifarten och som bredvidläsning för de som är intresserade. De heterosexuella har tolkningsföreträde. Normen som förminskar: Olämplig litteratur och forskning som betraktar homosexualitet som ett fel i hjärnan är exempel. Normen som stänger in: Det är för många homosexuella mycket viktigt, men också jobbigt att komma ut. Heteronormen kan upplevas som att man vid varje ny situation måste komma ut på nytt. Att berätta att man är homosexuell kan också betyda att man möts av tystnad, man riskerar att hamna i olustiga situationer då man t.ex. refererar till sitt homosexuella förhållande. Caroline Öhman, vice ordf. GFS och Therese Lindman, vice orf. FFS fortsatte på temat och betonade att HBT-frågorna berör alla studenter och inte en enskild grupp. 3

5 Information till studenterna från universitetet är mycket viktigt och då främst information om likabehandlingslagen och att man kan vända sig till Studenthälsan och Gaystudenterna om man behöver stöd. Viktigt är också att externa föreläsare upplyses om vad likabehandlingslagen innebär. Det är viktigt att HBT-perspektivet beaktas vad gäller litteratur, exempel, patientfall, översättningsövningar etc. och att denna litteratur blir en del av sammanhanget. Ett tips till lärare är att våga vara krystad det är inte alltid lätt att hitta naturliga ingångar till ämnet. Ett bevis på att det går att förändra är folkhälsovetarprogrammet som har lyckats anlägga ett genusperspektiv i alla kurser. Avslutande diskussion Eftermiddagen avslutades med en kortare diskussion kring föreläsningarna på temat hur verksamheten ska ta vara på de inhämtade kunskaperna. Bland annat underströks vikten av att initiera diskussioner om ämnet på hög nivå inom organisationen. Flera av deltagarna uppgav att man på olika sätt kommer att följa upp seminariet på heminstitutionerna och hemenheterna. Litteratur Avslutningsvis rekommenderades lite litteratur inom ämnet: I den akademiska garderoben Anna-Clara Olsson, Caroline Olsson Könsbytet - Johan Ehrenberg Höra hemma - om HBT-personer (RFSL) Det viktigaste är inte vad extremisterna tycker utan vad den stora majoriteten gör (Homo) Könsmedveten pedagogik för universitetslärare Fredrik Bondestam Länkar Länkar till medverkande där man t.ex. kan hämta rapporter: Vid pennan: Markus Hurtig 4