Vilka kollektiv kan betraktas som ansvariga?

Transkript

1 Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori Vilka kollektiv kan betraktas som ansvariga? -I kraft av vad kan kollektiv betraktas som ansvariga? Gustaf Glavå Kandidatuppsats, 15 hp Fördjupningskurs i praktisk filosofi, 30 hp Handledare: Bengt Brülde Datum: januari,

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund.5 3. Frågeställning Välstrukturerade Kollektiv Delade intressen och Attityder Delade intressen Delade Attityder Löst strukturerade och ostrukturerade individmängder Slutsats Tillkännagivanden Källförteckning.20 2

3 1. Inledning Traditionellt sett inom filosofin har diskussionen om moraliskt ansvar mestadels handlat om individuellt ansvar. Men diskussionen har även kommit att handla om kollektivt ansvar. Diskussionen om kollektivt ansvar består i några centrala frågeställningar. Den begynnande frågeställningen är den om huruvida individmängder kan betraktas som kollektivt ansvariga utöver de enskilda individerna som utgör mängden. Och i sådana fall: vilka individmängder kan betraktas kollektivt ansvariga? Låt mig inleda med några exempel som illustrerar de här inledande frågeställningarna. 1. För ett par år sedan arbetade jag på ett lager. Under en arbetsdag konverserade jag med en arbetskamrat som berättade att han blivit trakasserad då han skulle handla mat på en snabbmatsrestaurang. Han hade helt oprovocerat blivit verbalt och fysiskt hotad av en man då han stod i kön och väntade på sin tur. Restaurangen var full av vuxna människor som med all sannolikhet med gemensamma krafter kunnat hjälpa min arbetskamrat och se till att hoten upphörde. Men ingen av de individer som bevittnade hoten ingrep förrän min arbetskamrat uttryckligen bad om hjälp och poängterade hur absurt det var att ingen hjälpte honom. Det slutade bra till slut och ingen kom till skada. Det vill säga om man bortser från den oro och kränkning min arbetskamrat kände över delvis hoten i sig men även av det faktum att ingen hjälpte honom förrän han bad om det trots att det var uppenbart att han behövde hjälp. Kan individmängden som bevittnade hoten betraktas som kollektivt ansvarig? Eller rör det sig enbart om individuella underlåtelser? Eller både och kanske? Individerna som bevittnar hoten i exempel 1 är tillsynes helt oorganiserade. Men kan de klandras för att de inte organiserar och därmed anses kollektivt ansvariga? Eller kan de betraktas som kollektivt ansvariga på andra grunder? En del skulle hävda att individerna inte har något gemensamt, men kanske har det en gemensam nämnare vilken räcker för att betrakta dem som kollektivt ansvariga; nämligen den att de tillhör en mängd individer vilka tillsammans bevittnar en illgärning vilken de tillsammans kan förhindra. 2. Under min högstadietid gick jag i en klass i vilken en individ var utsatt för mobbing. Det var endast ett fåtal, tre eller fyra individer, som utförde den direkta fysiska och psykiska mobbingen, men det fanns en väldigt stor mängd individer, inklusive jag själv, som i tystnad och utan att ingripa bevittnade mobbingen på daglig basis. Skolledningen, lärarkåren samt föräldrar var mycket väl införstådda med den situation som rådde och det fanns inget tvivel om att det var mobbing det rörde sig om. Fallet blev uppmärksammat i media. Det hela slutade med att min mobbade klasskamrat spenderade sin sista termin i högstadiet hemma, då han inte orkade gå kvar i skolan. 3

4 I exempel 2 är det väldigt många olika individer inblandade. Vissa begår illgärningar medan andra bevittnar illgärningarna direkt eller är indirekta vittnen. Tillskillnad från exempel 1 är många eller de flesta av individerna på ett eller annat sätt bekanta med varandra. Det finns både vuxna individer och ungdomar som är inblandade och de vuxna har olika uttalade maktpositioner. Maktpositionerna är upprättade inom ramen för den organisation skolledningen och lärarna utgör. Så tillskillnad från exempel 1 finns det en tydlig och uttalad organisation på plats. Frågan är om det finns en individmängd i exemplet som kan betraktas som ansvarigt för att direkt eller indirekt ha deltagit i mobbingen eller för att inte ha förhindrat den och i sådana fall i kraft av vad kan den betraktas som ansvariga. 3. I apartheid regimens Sydafrika genomled den svarta befolkningen svåra förhållanden. Rasism och förlegade imperialistiska samhällsstrukturer var möjligen orsaken. Förtrycket av den svarta befolkningen var till den vita befolkningens fördel. I detta exempel verkar det finnas delade attityder och intressen som driver förtrycket samt lagar och statsmakt. Den vita befolkningen gynnas av det rasistiska system som upprättats och hålls uppe av den rasism som utövas av dem själva. Här finns det vissa tydliga strukturer och relationer på plats. Det finns en organisation, apartheidregimen, vilken är uppbyggd av olika maktpositioner. Frågan är om ansvaret i detta fall sträcker sig utanför regimens styre. Kan hela den vita sydafrikanska befolkningen betraktas som kollektivt ansvarig och i sådana fall i kraft av vad? 4. Företaget Coca-Cola har ett stort antal buteljeringsanläggningar i Indien. Produktionen i anläggningarna är oerhört vattenkrävande. I många delar av Indien där Coca-Colas buteljeringsanläggningar är placerade lider lokalbefolkningen brist på vatten och allt tyder på att detta är en direkt konsekvens av Coca-Colas exploatering. Konsekvenserna blir att regeringen får frakta ut vatten till de drabbade områdena med lastbilar. Det har även beskrivits hur kvinnor i de drabbade områdena får gå fem kilometer enkel väg för att få tag i dricksvatten samtidigt som Coca-Colas anläggning skeppar ut lastbilslass efter lastbilslass med läsk. I detta fall finns det vad många tänkare skulle anse vara en tydlig organisering bakom handlandet: Coca-Colas företagsledning och styrelse. Kan det tillsynes välstrukturerade företaget Coca-Cola betraktas som kollektivt ansvarigt? Dessa fyra exemplen kan alla anses visa att frågan om vilka individmängder som kan vara moraliskt ansvariga inte är helt lätt att besvara(trots att många skulle kunna leverera ett snabbt intuitionsbaserat svar på sådana frågor). Detta då individmängder eller organiserade kollektiv kan se väldigt olika ut, men även då det kan finnas anledning att skilja på aktiva handlingar 4

5 och underlåtelser. Frågor om kollektivt ansvar har cirkulerat under en längre tid såväl i den filosofiska diskussionen som i media och i samhället i övrigt. Frågan om vilka kollektiv som kan anses ansvariga är idag högst aktuell då globaliseringen och den tekniska utvecklingen gör att vi påverkar tillsammans. Många handlingar verkar kräva kollektivt handlande; att handlingarna kräver något mer än det man skulle kunna reducera till individuellt handlande. Då otaligt många handlingar utförs av det som kan kallas kollektiv(även om fallet är att kollektiva handlingar ytterst består av individuella handlingar) och det faktum att stora skador som orsakas kan härröras till sådana kollektiv är det önskvärt att frågan om kollektivt ansvar ges utrymme i diskussionen om moraliskt ansvar. Om endast för att reda ut huruvida allt ansvar kan reduceras till individuellt ansvar eller om det även går att betrakta kollektiv som ansvariga. 2. Bakgrund: Kollektivt ansvar Som Marion Smiley konstaterar i artikeln Collective Responsibility är de flesta tänkare som deltar i den samtida diskussionen om kollektivt ansvar eniga om att det är rimligt att tala om kollektivt ansvar som ett aggregativt 1 fenomen. Oenigheten uppstår i frågan om huruvida det är rimligt att tala om icke-distributivt ansvar; kollektivt ansvar som inte går att reducera till individuellt ansvar. Om vi håller med om att kollektivt ansvar finns, i någon form, följer flera andra frågor till exempel (1) vilka grupper kan vara kollektivt ansvariga?, (2) i kraft av vad kan grupper vara ansvariga?, (3) kan grupper vara ansvariga för vad tidigare generationer/versioner av gruppen har ställt till med? samt (4) vilka implikationer har kollektivt ansvar för individuellt ansvar? Om man tar exemplet om huruvida gruppen män kan anses vara kollektivt ansvariga för ojämställdheten i samhället uppstår frågorna (1) kan gruppen män utgöra ett kollektiv med moraliskt ansvar? Om svaret är ja (2) i kraft av vad kan gruppen män anses ansvariga för ojämställdhet. Vidare (3) kan den nutida generationen män anses ansvariga för den ojämställdhet deras farföräldrar orsakade? (4) Om gruppen män är ansvariga för kvinnors underordning vad har detta för implikationer för den enskilde mannens ansvar? 1 Aggregativt kollektivt ansvar innebär att man kan klumpa ihop många individers ansvar och på så sätt tala om kollektivt ansvar. 5

6 3. Frågeställning De specifika frågor i bakgrunden ovan som jag avser behandla i uppsatsen är fråga (1): vilka kollektiv kan betraktas som ansvariga? Samt fråga (2): i kraft av vad kan kollektiv betraktas som ansvariga? Då kollektivt ansvar används i texten nedan avses, om inget annat framgår, kollektivt moraliskt ansvar i bakåtblickande mening och alltså inte framåtblickande förpliktelseansvar eller något annat. Utifrån de exempel som jag presenterade i inledningen vill jag undersöka fråga (1) och (2) inom ramen för den klassifikation av kollektivt ansvar som används i Collective Responsibility (Smiley 2010). De tre klasser som ingår är Välstrukturerade kollektiv, löst samt ostrukturerade kollektiv och kollektiv som kännetecknas av att dess medlemmar delar attityder och/eller intressen. Jag väljer att lägga lite mindre fokus på kategorierna delade intressen och/eller attityder än de andra två. Jag vill behandla fråga (1) och (2) samtidigt i var och en av klassifikationerna då jag upplever att frågorna går hand i hand. 4. Välstrukturerade kollektiv De flesta tänkare som skriver om kollektivt ansvar och som anser att kollektiv kan vara ansvariga håller med all sannolikhet med om att stater, företag och andra typer av kollektiv med välorganiserade beslutsfattande organ kan betraktas som ansvariga. Oenighet uppstår då vissa tänkare anser att kollektiv vilka inte uppfyller dessa kriterier också kan betraktas som kollektivt ansvariga. Nedan ges två olika uppsättningar strikta kriterier på kollektivt ansvar för välorganiserade kollektiv följt av den kritik som riktats mot tanken på kollektivt ansvar och kollektivt agentskap. Sedan vill jag undersöka de olika resonemangen och om de tillsynes välstrukturerade individmängder som jag beskrev i mina exempel i inledningen verkar kunna betraktas som kollektivt ansvariga och i sådana fall i kraft av vad. Smiley (2010) beskriver att de kriterier som välorganiserade kollektiv allt som oftast uppfyller är (1) att de har någon form av styrelse eller liknande vilken kan liknas vid en individuell moralisk agent och att denna moraliska agent kan verkställa grupphandlingar och (2) att de kan fatta rationella beslut vilket gör att vi kan tala om gruppintentioner och gruppbeslut. Om dessa kriterier är uppfyllda och det således finns en likhet mellan välstrukturerade kollektiv och enskilda moraliska agenter med avseende på ansvarighet i åtminstone några centrala kriterier för individuellt agentskap, verkar det rimligt att anse att kollektiv som de ovannämnda och/eller liknande betraktas som ansvariga. 6

7 French (Smiley 2010) har också pekat ut några essentiella drag för sådana välorganiserade kollektiv, dessa drag kan potentiellt användas som kriterier för att avgöra om välorganiserade kollektiv kan betraktas som ansvariga. Om ett kollektiv uppfyller kraven är de enligt French kapabla att utföra kontrollerade handlingar och kan därmed betraktas som ansvariga. För det första verkar kollektiv som till exempel företag ha någon form av organisatorisk mekanism som kan fatta rationella beslut. Det andra draget är det att individerna i kollektivet omfattas av vissa upprättade uppförande-regler och andra regler, vilka gör kollektivet tydligt striktare organiserat än många andra individmängder. Det tredje draget är det att kollektiv som till exempel företag är organiserade så att det går att identifiera vissa roller genom vilka individer i företaget kan utöva makt. Skeptikerna menar att kollektiv i alla dess former är allt för olika individer för att det ska vara rimligt att tillskriva dem ansvar. Med argument som utgår från den metodologiska individualismen vill skeptikerna belysa de olikheter mellan individuellt agentskap och kollektivt agentskap vilka de menar gör att de inte kan liknas vid varandra. Följande påståenden är centrala för skeptikerna: (a) att gruppintentioner inte finns samt (b) att det vare sig finns kollektivt handlande eller kollektivt agentskap. Tänkare som Weber (Smiley 2010), Lewis (Smiley 2010) och Watkins (Smiley 2010) är försvarare av denna typ av invändningar mot kollektivt ansvar. Om man håller med om (a) och (b) verkar det orimligt att betrakta även välstrukturerade kollektiv som ansvariga. De som försvarar kollektivt ansvar har på många olika sätt argumenterat för att påståenden som (b) är felaktiga, däremot kan man argumentera för kollektivt ansvar utan att för den delen hålla med om (a); tro att det finns gruppintentioner. Vad som dock verkar svårförenligt är att förneka att det finns kollektivt handlande(skeptikernas påstående (b)) och samtidigt hävda att kollektiv kan betraktas som ansvariga. Då vare sig Smileys s eller French s kriterier bygger på tanken om att kollektivt ansvar förutsätter att det finns gruppintentioner(smileys punkt (2) innefattar tanken om gruppintentioner men består som jag förstår det främst i tanken om kollektivt rationellt beslutsfattande) ställer jag dem främst mot (b) och vill sedan titta närmare på skeptikernas punkt (a). Hur förhåller sig då de strikta kriteriernas(smiley och French) till skeptikernas påstående (b): att det vare sig finns kollektivt agerande eller kollektivt agentskap. För att besvara detta vill jag först ställa frågan om det är rimligt att hävda att det inte finns kollektivt handlande genom att lyfta fram May s (Smiley 2010) argument om kollektivt handlande. Låt mig illustrera May s argument med det exempel jag konstruerat nedan. 7

8 Ponera ett scenario där två individer som uppfyller de vedertagna kriterierna för individuellt moraliskt agentskap står framför en kärnvapendetonator, en scen mycket lik den i Bondfilmen Goldeneye. För att avfyra kärnvapnet måste två nycklar vridas exakt samtidigt, något som är omöjligt för en enskild individ att utföra. Avfyrandet kräver en kollektiv handling och om bara en av individerna vrider avfyras inte vapnet. Vad exemplet illustrerar är att det finns agerande som är av uteslutande kollektiv karaktär. I en situation då en individ i ett sådant kollektiv avstår delaktighet i agerandet uteblir agerandet. Så det striktaste men också möjligt allmängiltiga kriteriet för vilken typ av individmängd som kan anses handla kollektivt och därmed potentiellt betraktas som ansvarig för handlingen är en sådan individmängd som beskrivs i Goldeneye exemplet. French (Smiley 2010) använder sig av språklig analys och pekar ut att vissa språkliga satser endast kan vara sanna för kollektiv som till exempel förlorade fotbollsmatchen. En individ kan inte förlora fotbollsmatchen. Det detta exempel kan belysa är att vissa handlingar kräver kollektivt handlande, vilket förvisso inte behöver innebära att ett sådant kollektiv kan betraktas som ansvarigt. Men en individ kan på egen hand vare sig förlora eller vinna en fotbollsmatch som spelas enligt alla spelets regler och detta belyser att vissa handlingar eller underlåtelser inte kan utföras/underlåtas av individer och således kan betraktas som kollektiva. Det verkar som om det välstrukturerade kollektivet(i generella termer) karaktäriseras av en struktur som möjliggör sådant agerande om än mycket mer komplext än det i Golden eye exemplet. Vad gäller om vi kan betrakta ett sådant kollektiv som i Golden eye exemplet ansvarigt är en annan fråga. Men om vi håller med May kan vi konstatera att en av skeptikernas primära invändningar mot kollektivt ansvar är orimlig. Nu vill jag undersöka bemötandet av skeptikernas punkt (a): förnekandet av kollektiva intentioner. Ett av de stora problemen för försvararna av kollektivt ansvar är att visa att det finns kollektiva intentioner, då intentioner traditionellt sett är ett sett att befästa individuellt moraliskt ansvar. Tänkare som Gilbert (Smiley 2010), Bratman (Smiley 2010), Tuomela (Smiley 2010) och Velleman (Smiley 2010) har konstruerat argument utifrån tanken om delat engagemang. Gilbert (Smiley 2010) menar att gruppintentioner existerar då två eller fler personer utgör ett pluralistiskt subjekt av en intention vilket ligger bakom utförandet av en specifik handling. Gilberts införande av termen pluralistiskt subjekt, är som jag förstår det, ett sätt för Gilbert att visa sin tanke om att kollektiv kan vara starkt sammansvetsade entiteter, i vilka individerna delar intentioner på ett sätt som gör att kollektivet som sådant kan ses som en moralisk agent. Tuomela däremot menar att kollektivt intuitionsmässigt agentskap 8

9 supervenierar på individuellt intuitionsmässigt agentskap och att detta gör att vi kan tala om kollektiva intentioner samt kollektivt handlande. Bratman (Schweikard, Schmid 2013) har ställt upp följande argument som visar strukturen för det han kallar en delad intention: 1. (a) I intend that we J and (b) you intend that we J. 2. I intend that we J in accordance with and because of 1a, 1b, and meshing subplans of 1a and 1b; you intend that we J in accordance with and because of 1a, 1b, and meshing subplans of 1a and 1b and 2 are common knowledge between us. (Schweikard, Schmid 2013) Bratmans argument är, som jag förstår det, inte ett försök att visa att det finns kollektiva intentioner utan ett försök att förklara hur flera agenters individuella intentioner kan vara beroende av varandra. Om vi köper Bratmans argument är det som jag förstår det giltigt för individmängder av olika storlek. Och om Bratmans argument är rimligt så kan vi starkt ifrågasätta skeptikernas argument om att det inte finns kollektiva intentioner. Vilka är då invändningarna mot Bratmans argument? Schweikard och Schmid (2013) presenterar i artikeln Collective Intentionality några olika invändnigar mot Bratman. En del av kritiken riktas mot en av förutsättningarna för Bratmans argument; en tanke som kan formuleras med satsen min intention är att vi X, som enligt Bratman ligger till grund för det som skulle kunna kallas för en delad intention. Kritiken består i tre invändningar som avser motsätta delade intentioner. Invändningarna är (a) att en agents intentioner endast kan avse dennes egna handlande, (b) att en agent endast kan kontrollera sina egna handlingar samt (c) att en agents intentioner endast kan avse något som denne står i makt att utföra. Bratman bemöter denna kritik genom att poängtera att intentioner likt de som kan beskrivas med satsen min intention är att vi X formas i och med förutsättandet att den agent man handlar i samspel med besitter eller har för avsikt att forma en liknande intention. Kritiken mot Bratmans argument tydliggör några följdfrågor som uppstår i diskussionen om delade intentioner men jag anser att Bratmans sätt att bemöta denna kritik är tillfredställande. För även om en agent som agerar i samarbete med andra agenter inte kan vara säker på hur de andra agenterna kommer handla eller vad de besitter för intentioner kan denne ha goda skäl att förutsätta de andra agenternas agerande/intentioner eller åtminstone välja att basera sina egna intentioner och agerande på antaganden om de andras agerande/intentioner. 9

10 Ytterligare kritik mot Bratmans argument avser visa att resonemanget om delade intentioner är cirkulärt. Tanken här är att resonemang om delade intentioner snarare förutsätter det kollektiva än förklarar det. Vidare att satser som till exempel: min intention är att vi X är avhängd att man förutsätter det kollektiva i satsen; vi:et. En invändning till Bratmans fördel skulle kunna vara en förklaring som avser klargöra hur en delad intention bildas. Nämligen att en delad intention möjliggörs av att var och en av agenterna förhåller sig till varandras intentioner och agerande samt att deras individuella agerande baseras på just detta. En ytterligare kommentar till Bratmans fördel är att argumentet om cirkularitet verkar implicera att agenter inte kan planera sitt agerande eller besitta intentioner/avsikter vilka inkluderar rimliga beräkningar av andra agenters agerande och detta verkar kunna ifrågasättas starkt. För även om en agent ytterst inte kan veta något om en annan agents intention, verkar det rimligt att det under vissa förutsättningar finns goda skäl för en agent att förutsätta vad en annan agent avser göra. Efter att ha tagit del av argument för och emot att kollektiv kan vara ansvariga och mer specifikt de argument som är centrala gällande välstrukturerade kollektiv vill jag tillämpa de strikta kriterierna för kollektivt ansvar på de tillsynes välstrukturerade kollektiv jag beskrev i inledningen. Detta då jag anser att de, trots den i vissa fall välriktade kritiken, visar att det både verkar finnas kollektiv handlande samt delade intentioner. Detta verkar åtminstone på ett teoretiskt plan lägga grunden för att kunna betrakta vissa kollektiv som ansvariga på liknande grunder som man traditionellt sätt kan betrakta individer som ansvariga. Om man då reflekterar över vad de kriterier som Smiley presenterat och de French utformat har för implikationer då man skall avgöra huruvida de exempel på kollektiv jag presenterade i inledningen kan vara ansvariga ger de åtminstone tydligt svar i exempel 3: Coca-Colaexemplet. Coca-Cola kan rimligen anses uppfylla båda de kriterier Smiley beskriver. Coca- Cola har en välstrukturerad organisation vars styre kan besluta att till exempel en buteljeringsanläggning upprättas i någon indisk provins. Vidare kan Coca-Cola betraktas som ansvariga då de orsakade vattenbristen och att det gick att förutse att produktionen skulle orsaka vattenbrist. French kriterier verkar också belysa möjlig ansvarighet för Coca-Cola. Coca-Colas ledning och styrelse utgör den organisatoriska mekanism French beskriver. Vidare finns en tydlig hierarki i företaget likt den French beskriver, vilken inbegriper olika identifierbara maktpositioner. Coca-Cola verkar även uppfylla Frenchs tredje kriterium; det finns, som i de flesta företag, vissa förhållandevis strikta regler som omfattar de anställda. 10

11 Det verkar rimligt att anse att Coca-Cola kan betraktas som kollektivt ansvarigt för vattenbristen i de indiska provinserna. Ansvaret går att knyta till olika maktpositioner och strukturer som är upprättade i företaget. Vi fortsätter diskussionen om välstrukturerade kollektiv och går vidare med att undersöka exempel 2 i inledningen; det om mobbingfallet. Vi ser att de strikta kriterierna för ansvarighet som vi diskuterat inte är lika plausibla på alla parter i detta fall, men åtminstone på skolan. Det finns inte vid första anblick samma struktur på plats vilket omfattar alla inblandade subgrupper som i fall med till exempel företag eller välorganiserade organisationer. Det är vanligt att man i mobbingfall talar om att alla som är tysta vittnen delar ansvaret med de som utför mobbingen. Det blir ganska uppenbart då man befinner sig i en situation där man bevittnar en grupp starka individer som förgriper sig på en utsatt individ att en sådan situation kräver kollektiva insatser. De som aktivt handlar i exempel två är den lilla gruppen mobbare. För övriga individer i exempel 2 gäller att de inte aktivt handlar men låter bli att handla så att de stoppar mobbingen. Kriterierna för ansvarighet som Smiley och French beskrivit för välorganiserade kollektiv verkar passa in på skolans organisation. Skolan har en organisation vilken inbegriper en skolledning som kan verkställa olika grupphandlingar som gäller för lärarkåren och andra underordnade. De beslut som fattas kan betecknas som rationella. Det finns därutöver åtminstone en ytterligare relevant faktor som bör spela in då vi diskuterar ansvarighet för skolan i mobbingfallet; nämligen att det finns stadgar om mobbingförebyggande samt nolltolerans mot mobbing vilka skolan ska verkställa. Trots att detta är en lagstadgad juridisk företeelse, vars skälighet givetvis kan ifrågasättas, kan vi anse att det är en rimlig faktor att översätta till den moraliska diskussionen. Skolans organisation omfattas av vissa regler, riktlinjer och trivselföreskrifter däribland antimobbingarbete, vilket ska genomsyra allt arbete som genomförs på skolan. Förutsatt detta och att skolan faktiskt har möjlighet att förhindra den mobbing som sker men trots detta inte lyckas genomföra detta kan skolan betraktas som kollektivt ansvarig för den underlåtelsen. Och därigenom skulle den även kunna betraktas som kollektivt ansvarig för den skada som orsakas de individer som blir mobbade. Det verkar rimligt att skolan kan betraktas som kollektivt ansvarig för mobbingen på samma grunder som till exempel Coca-Cola kan betraktas som ansvarigt för den skada de utfört i Indien. Detta trots att skolan inte är ansvariga för aktiva handlingar utan istället för underlåtelser. Som jag antydde tidigare är det även möjligt att skolan har ett ganska stort ansvar för den sub-grupp beståendes av mobbare som utför den direkta skadan. Och kanske är det så att vi kan till och med kan inkludera alla de inblandade sub-grupperna: skolan, 11

12 mobbarna, föräldrar och alla tysta vittnen i ett och samma kollektiv vilket kan betraktas som ansvarigt. Jag väljer dock att avgränsa diskussionen till den förefallande välstrukturerade subgruppen(skolan) i denna stora individmängd. Vad gäller gruppen mobbare verkar den inte falla in under kriterierna för välstrukturerade kollektiv. I detta avsnitt om välstrukturerade kollektiv har jag undersökt några av de argument som avser visa att kollektiv av denna karaktär kan betraktas som ansvariga i kontrast till den kritik som riktas mot argument av detta slag. Om man efter att ha tagit del av diskussionen håller med om att välstrukturerade kollektiv kan betraktas som ansvariga på samma grunder som en enskild moralisk agent verkar företaget Coca-Cola och Skolan i mina exempel vara lämpliga exempel på sådana kollektiv. Skeptikernas två påståenden: (a) att gruppintentioner inte finns samt (b) att det vare sig finns kollektivt handlande eller kollektivt agentskap verkar kunna ifrågasättas. För även om de är starka argument i sig verkar de inte kunna förklara hur individsamlingar kan handla såsom i Goldeneye exemplet. Och jag kan inte heller se hur skeptikerna på ett tillräckligt övertygande sätt bemöter Bratmans argument om delade intentioner. Nedan vill jag fortsätta diskussionen med att undersöka huruvida grupper som kännetecknas av att dess medlemmar delar intressen och/eller attityder också kan betraktas som kollektivt ansvariga. 5. Delade intressen och delade attityder 5.1 Delade intressen Ett annat svar på frågan om vilka kollektiv som kan betraktas som ansvariga är att peka ut kollektiv i vilka medlemmarna delar intressen och behov, som exempel på kollektiv som kan betraktas som ansvariga. Det finns både välorganiserade och löst strukturerade kollektiv av detta slag. Smiley (2010) presenterar två förutsättningar för tanken om att kollektiv som delar intressen kan betraktas som ansvariga. Den första är medlemmarna i sådana kollektiv uppvisar gruppsolidaritet. Den andra är att sådana kollektiv i och med sin gruppsolidaritet kan agera och besitta intentioner på det sätt som är relevant då man diskuterar kollektivt ansvar. Vidare verkar det som att i kollektiv av denna karaktär är den gruppsolidaritet som råder av ett sådant slag att individerna inte bara värnar om sina egna intressen, vilka de delar med de andra individerna i gruppen, utan även om de andra medlemmarnas intressen. Kollektiv som 12

13 brukar anses uppfylla denna typ av kriterium är etniska grupper, klubbar av olika slag samt olika rörelser. McGary (1986) menar att den gruppsolidaritet som uppstår mellan individer som delar intressen inte implicerar att de faktiskt aktivt värnar om intressena och gemensamt handlar utifrån dem. Här formulerar McGary något som verkar vara ett centralt problem för argument om delade intressen; att förklara det andra kriteriet Smiley presenterade som består i tanken om att kollektiv som karaktäriseras av att dess medlemmar delar intressen kan agera och besitta intentioner utifrån en stark gruppsolidaritet. Att delade intressen mellan individer i ett kollektiv kan motivera till organisering och/eller även agerande verkar rimligt men eftersom detta inte följer ur tanken på delade intressen verkar argumentet grundas på att endast delade intressen kan ligga till grund för att ett kollektiv kan betraktas som ansvarigt. Även om kollektivt agerande och/eller kollektiva intentioner inte implicerar kollektivt ansvar är de traditionellt sett faktorer som anses vara avgörande för kollektivt ansvar. Låt mig fortsätta diskussionen genom att använda mitt exempel 3 från inledningen; det om apartheidregimen och de vita sydafrikanerna. Exempel 3 kan undersökas utifrån argument som baseras på tanken om att kollektiv kan hållas ansvariga då medlemmarna i kollektivet delar intressen. Etniska grupper brukar anses ha denna karaktär; att de kännetecknas av att medlemmarna delar intressen. Frågan är om vita sydafrikaner som etnisk grupp kan betraktas som kollektivt ansvarig i kraft av de intressen som karaktäriserar gruppen. Då frågan om vilka kollektiv som kan vara ansvariga och i kraft av vad behandlades i kapitlet om välstrukturerade kollektiv verkade det finnas en del rimliga argument som försökte visa att vissa välstrukturerade kollektiv kan betraktas som ansvariga i kraft av att de kan agera kollektivt samt dela intentioner. Det är möjligt att de vita sydafrikanerna med apartheidregimen inkluderad kan betraktas som ansvariga på samma grunder och att anledningen till att de organiserar sig kan förklaras med delade intressen. Men nu är frågan om de delade intressena i sig är skäl nog att betrakta de vita sydafrikanerna som ansvariga. Jag ser två utmaningar med denna position. För det första går det att ifrågasätta något som inte har med själva argumentet att göra; den kategorisering som tänkare gör angående vilka kollektiv som kan karaktäriseras av att dess medlemmar delar intressen. För problemet med avgränsning blir uppenbart; det är inte säkert att alla etniska vita sydafrikaner delar de intressen som avses här. För det andra frångår argumenten om delade intressen några av de traditionellt sett centralaste punkterna då man diskuterar moraliskt ansvar för såväl individer som kollektiv; nämligen kollektivt agentskap samt intentioner. Frångår i meningen att intresseargumenten försöker förklara kollektiva intentioner samt handlande med hänvisning till gruppsolidaritet men detta utan att 13

14 inbegripa organisation och struktur som brukar vara centrala kriterier då man diskuterar möjlig ansvarighet för kollektiv. Argumenten om delade intressen verkar vilja förklara att kollektiv kan betraktas som ansvariga endast med hänseende till intressen. Låt oss titta närmare hur sådana förklaringar skulle kunna se ut. Tänkare som McGary (1986) menar, som jag nämnde ovan, att den gruppsolidaritet som uppstår mellan individer som delar intressen inte implicerar att de faktiskt aktivt värnar om intressena och gemensamt handlar utifrån dem. Tanken är alltså att till exempel de vita sydafrikanerna, utan att själva vara direkt medvetna om det, har delade intressen och gruppsolidaritet. Dessa faktorer leder till att de upprätthåller sin priviligerade position. Låt mig exemplifiera det som verkar vara problematiskt med detta resonemang: Aktieägare har ett intresse i att det företag de är delägare i går med vinst och delar det intresset med alla de andra aktiehållarna. Intresset i att företaget går med vinst är av ett mycket konkret och tydligt slag. Däremot följer det inte av aktieägarnas intressen att dessa har möjlighet att rent konkret överföra preferensen till handling(även om detta givetvis är möjligt). Det exemplet ovan kan tydliggöra är att det inte följer av delade intressen att det finns medel att agera utifrån de intressen som avses. Översätter vi exemplet till diskussionen om de vita sydafrikanerna verkar det förhålla sig så att det snarare är apartheidregimens organisation och statsmakt samt det kollektiva stödet för detta än de delade intressena i sig som ger incitament för att betrakta de vita sydafrikanerna som ansvariga. Om fokuset i Smiley s och McGary s resonemang ovan, som avser förklara hur delade intressen kan ligga till grund för kollektivt ansvar, hade legat på förklararingar om varför det är intressena i sig snarare än vad de möjliggör sett till kollektivt agerande och agentskap hade de kanske varit mer givande. Istället verkar det som om förklaringarna behandlar frågor om varför intressen kan vara en central faktor för att avgöra kollektivt ansvar men med hänvisning till de faktorer(agentskap och agerande) som per definition är exkluderade. 5.2 Delade Attityder Ett ytterligare svar på frågan om vilka kollektiv som kan betraktas som ansvariga är att peka ut kollektiv i vilka medlemmarna delar attityder. Med begreppet attityder i diskussionen om kollektivt ansvar avses attityder såsom rasism, sexism och liknande vilka kräver att stora delar av en befolkning delar dem för att de ska ha någon effekt. Om den vita befolkningen i Sydafrika delar attityden rasism kan de enligt vissa betraktas som kollektivt ansvariga på dessa grunder. Initialt vill jag notera att problemet med kategorisering som vi såg i diskussionen gällande delade intressen verkar återkomma. För det går även här att ifrågasätta 14

15 den kategorisering som tänkare gör angående vilka kollektiv som kan karaktäriseras av att dess medlemmar delar attityder. Problemet med avgränsning blir uppenbart; det är till exempel inte säkert att alla etniska vita sydafrikaner delar de attityder som avses här. Dock är detta endast en iakttagelse av att de individmängder som ofta får utgöra exempel i diskussionen om delade attityder kanske i vissa fall kan utvidgas till mycket större individmängder eller i vissa fall avgränsas. Detta ifrågasätter inte resonemanget om att individmängder som delar intressen kan betraktas som ansvariga. Attityd argumenten består, som jag förstår det, av idéen om att det med direkt men även indirekt delaktighet i till exempel ett rasistiskt system som skapar lidande följer ansvarighet för kollektivet som besitter de attityder som avses. Vad som dock står klart är att delade attityder kan sträcka sig väldigt långt utanför de grupper som traditionellt sett brukar få karaktäriseras av dem. Till exempel var det långt fler än de vita sydafrikanerna som delade de rasistiska attityder som låg till grund för apartheidsystemet. Som Smiley (2010) konstaterar är de Attityder som avses i diskussionen sådana som (1) orsakar stora samhällsproblem samt (2) är avhängda att väldigt många individer tillsammans accepterar och eller utövar dem för att de ska ha någon reel inverkan. I artikeln Harming Women as a Group (1985) förklarar Friedman och May hur kvinnor som ett kollektiv blir skadat av attityder som mer specifikt skulle kunna beskrivas som sexistiska. Smiley(2010) förklarar genom att hänvisa till Friedmans och Mays artikel att sådana attityder ligger till grund för att tänkare som Friedman och May med fler anser att gruppen män skulle kunna betraktas som kollektivt ansvarig. Jag ser dock att diskussionen i Harming women as a group avser etablera en tydlig förklaring till varför stora grupper och mer specifikt kvinnor kan fara illa av omfattande kollektiva attityder snarare än att diskutera kollektivt ansvar på dessa grunder. En attityd med ett bredare scoop än sexism sett till antalet drabbade, antalet utövande samt dess strukturella inflytande verkar svår att hitta om jag förstår Friedman och May rätt. De argumenterar på ett övertygande sätt för hur vitt spridda attityder kan ha stor skadeverkning i samhället och att sådana attityder verkar möjliggöras endast genom ett kollektivt utövande av sådana attityder. Trots mitt ifrågasättande av Smiley s tolkning ovan, verkar Friedman s och May s diskussion erbjuda många aspekter som pekar mot att det är möjligt att betrakta ett kollektiv som ansvarigt på grund av de attityder som karaktäriserar det. Däremot verkar inte Friedman och May själva dra några tydliga slutsatser om huruvida man kan betrakta kollektiv av detta slag som ansvarigt. 15

16 I detta avsnitt har jag undersökt diskussionen om huruvida kollektiv vars medlemmar delar intressen och/eller attityder kan betraktas som ansvariga och i sådana fall i kraft av vad. Vad jag anser gemensamt för attityd- och intresseargumenten är att de inte ger tillräckliga medel för hur man i tillämpning ska ringa in en ansvarig grupp vilket av praktiska skäl kan vara önskvärt. När det kommer till de resonemang som avser visa att kollektiv av dessa slag kan betraktas som ansvariga verkar de inte på ett tillräckligt övertygande sätt förklara varför intressen/attityder i sig är skäl nog för att betrakta ett kollektiv som ansvarigt. Däremot upplever jag att det är rimligt att anse att sådana intressen/attityder som avses inte skulle ha någon reel effekt i samhället om de inte delades av individmängder. Om vi går vidare och tittar på fall 1 i inledningen blir det dock en annan form av kollektiv som skall granskas. Individsamlingen i fall 1 är ett ostrukturerat, oorganiserat och endast tillfälligt kollektiv som kan beskrivas som en random collection of people. Vi kan utesluta att Smileys och Frenchs kriterium har någon rimlig plausibilitet i fallet och solidaritets argument verkar inte heller vara rimliga. Frågan är på vilket sätt man kan argumentera för att till exempel det slumpmässigt sammansatta kollektivet i fall 1 i inledningen kan betraktas som ansvarigt. 6. Löst strukturerade och ostrukturerade individmängder Tänkare som Held (1970), May (Petterson 2008) och Tännsjö (Petterson 2008) menar att såväl löst strukturerade som tillsynes helt ostrukturerade individsamlingar kan betraktas som ansvariga för att inte ha handlat tillsammans då situationen kräver det. Deras teorier kan i vissa fall implicera att män som kollektiv kan betraktas som ansvariga för ojämställdhet eller att individsamlingar som de i exempel 1(vittnena i snabbmatsrestaurangen) samt 3(de vita sydafrikanerna) är ansvariga ifall de inte ingriper. Låt mig presentera några av de centrala argumenten och den kritik som går att rikta mot dem. Held (1970) har illustrerat sin ståndpunkt med ett exempel som liknar mitt första. Hon beskriver en situation där en slumpvis samling individer bevittnar en misshandel som leder till att offret dör. Inget av vittnena har någon relation vare sig till varandra eller till misshandlarna eller offret. De individer som bevittnar misshandeln hade med gemensamma ansträngningar kunnat stoppa misshandeln. Om de väljer att inte handla tillsammans och de utan att ingripa fortsätter bevittna misshandeln kan de betraktas som ansvariga för att inte ha ingripit, och enligt Held kan de således även anses medansvariga till offrets lidande/död. Detta då det är sant att inget av vittnena på egen hand utan endast tillsammans med andra skulle kunna stoppa misshandeln. Held s exempel är upplagt som goldeneye exemplet i diskussionen ovan, 16

17 det försöker visa att vissa situationer kräver agerande som är uteslutande kollektivt. I Held s exempel finns dock ingen synlig koppling mellan de individer som ingår i individmängden och därmed vare sig någon grund för struktur eller någon form av delade intentioner. De invändningar som riktas mot Held s ståndpunkt och liknande är att den typen av löst strukturerade individmängder som Held med fler anser kan vara ansvariga, inte kan anses uppfylla kraven för kollektivt agentskap. Och mycket riktigt saknar Held s slumpmässigt sammansatta kollektiv många eller alla av de attribut som många tänkare anser nödvändiga för agentskap såsom beslutsfattandemetod, organisering, intentioner och liknande. Frågan är om agentskap är nödvändigt för ansvarighet. Antingen kan man argumentera för att agentskap inte är nödvändigt för ansvarighet eller så måste man etablera något väldigt svagt krav på agentskap för att slumpmässigt sammansatta individmängder ska kunna anses ansvariga. Man skulle kunna hävda att så länge de som bevittnar misshandeln är rationella och fysiskt kapabla att gemensamt förhindra misshandeln, är det allt som krävs för att betrakta dem som kollektivt ansvariga ifall de väljer att inte ingripa. För att utesluta individer som, av olika möjliga skäl, inte kan hjälpa till måste kollektivet i detta fall endast innefatta de individer som faktiskt kan bidra till att stoppa misshandeln. Ytterligare kritik som kan anföras mot Held s resonemang är att det verkar implicera en direkt koppling mellan agerande/underlåtelser och ansvar, vilket är uppenbart problematiskt. För som vi sett tidigare i diskussionen verkar det faktum att en individsamling agerar som en grupp inte vara skäl nog för att betrakta den som ansvarig. En ytterligare kommenterar till Held s argument kan framställas med frågan: kan inte även löst/slumpmässigt sammansatta grupper begå handlingar/underlåtelser av kollektiv natur? Även om jag tror att det på grund av bristande struktur och organisation är osannolikt är det kanske ändå möjligt. Jag förstår Held s argumentation som ett försök att visa att löst strukturerade och ostrukturerade individsamlingar kan vara ansvariga för handlingar/underlåtelser endast på grund av att det är möjligt för sådana individsamlingar att agera som ett kollektiv. Vidare förstår jag det som om Held s argument implicerar att de som kan inkluderas i ett sådant kollektivt måste vara direkt delaktiga/passiva i den skada som kollektivet orsakat/inte förhindrat. Men kanske är det först då ett sådant kollektiv agerar på ett uteslutande kollektivt sätt som det är möjligt att betrakta dem som ansvariga. Även Tuomela (Smiley 2010) samt Le Bon (Smiley 2010) argumenterar för att totalt ostrukturerade grupper som till exempel tillfälligt sammanstrålade upprorsmakare kan betraktas som kollektivt ansvariga i kraft av att de agerar som en grupp även om de inte betraktar sig som en sådan. 17

18 Tännsjö (Petterson 2008) menar att det är rimligt att betrakta slumpmässigt sammansatta individmängder som ansvariga endast på grund av deras kausala inblandning då de till exempel väljer at t inte ingripa. Tännsjös förslag implicerar följande om man applicerar det på mitt exempel om vittnena i snabbmatsrestaurangen: vittnena kan betraktas som ansvariga för den potentiella skada offret blir utsatt för ifall de inte ingriper i kraft av deras kausala inblandning i situationen. Tännsjös resonemang är går att ifrågasätta i åtminstone ett avseende. För om man ska kunna avgränsa ett kollektiv som är slumpmässigt sammansatt(som det i Held s misshandels exempel) måste gränsen sättas vid de individer för vilka det är sant att de kan ingripa och om de hade ingripit hade de tillsammans kunnat förhindra misshandeln. Det Tännsjös argument om kausalitet implicerar är att även individer som inte kan ingripa är ansvariga, vilket inte är rimligt. Kanske är det inte rimligt att tala om kollektivt ansvar för slumpmässigt sammansatta grupper i kraft av deras kausala involvering i en situation. Problemet med Tännsjös resonemang är som sagt delvis det att bara för att en individ är kausalt förbunden till situationen behöver inte det betyda att individen faktiskt kan ingripa. Men även det att enligt Tännsjö verkar oändligt många individer inkluderas i ett kollektiv som kan vara ansvarigt, vilket onekligen är ett problem och leder till ett godtyckligt krav för avgränsning. Björn Petterson (2008) vill skilja på kollektiva underlåtelser och det han kallar sets of not doings (mängder av individuella underlåtelser) genom att hänvisa till hur individer uppfattar en situation. Han verkar mena att för att vara medlem i ett kollektiv måste du uppfatta handlandet som du och andra utför/underlåter som kollektivt. Alltså det faktum att jag uppfattar att en situation kräver kollektivt handlande eller att jag uppfattar en handling jag utför med andra som kollektiv avgör mitt medlemskap i det kollektivet som kan hållas ansvarigt. Det finns åtminstone en invändning som bör anföras mot Pettersons resonemang. Det verkar inte utan vidare rimligt att låta individernas uppfattning av situationen, i Pettersons mening, utgöra kravet på medlemskap. Ponera att jag och tre andra bevittnar en misshandel vilken vi tillsammans med all sannolikhet kan förhindra, men vi väljer att inte förhindra misshandeln och offret dör. I detta fall behöver det inte vara min uppfattning i Pettersons mening som är avgörande för att jag ska kunna räknas in i det kollektiv jag och de tre andra kan utgöra. Det faktum att jag och de tre andra kan förhindra misshandeln kan vara tillräckligt för att vi ska kunna anses utgöra ett kollektiv vilket kan välja att handla/inte handla. Det Petterson utformar sitt krav på medlemskap utifrån här, att en individ uppfattar att en specifik situation måste lösas med kollektiva insatser, är något vi skulle kunna förvänta oss att 18

19 normalfuntade individer förstår i en sådan specifik situation, och att det faktum att de inte gör det skulle kunna vara klandervärt. Pettersons argument belyser något som kan anses vara en betydande skillnad mellan individsamlingar som är strukturerade och individsamlingar som är löst- eller ostrukturerade, nämligen att den tidigares struktur och organisering ger individerna som utgör mängden möjlighet att förstå att vissa situationer kräver kollektiv agerande. Individerna i den ostrukturerade individmängden kanske inte kan förväntas ha den förståelsen då de inte uppfattar sig som en potentiell del i en kollektiv insats. Smiley (2010) ger en ytterligare infallsvinkel för varför man skulle kunna betrakta ostrukturerade kollektiv som ansvariga. Smiley s resonemang består i tanken om att ostrukturerade kollektiv skulle kunna betraktas som ansvariga för sitt agerande/underlåtande just på grund av den relation som uppstår gruppmedlemmarna emellan i den process då de agerar/underlåter. Kanske kan vi alltså betrakta en individmängd som bevittnar en misshandel eller en tillfälligt sammanstrålad folkhop som utför skada som mindre slumpvisa än vad vi oftast gör. Detta då sådana individmängder, som tidigare inte existerat och inte heller kommit att existera på ett organiserat sätt, faktiskt består av individer som har en relation till varandra som är given av situationen i sig. I det här avsnittet har jag diskuterat huruvida löst strukturerade och ostrukturerade individsamlingar kan betraktas som ansvariga. Även om många tankegångar som avser visa att det är möjligt att individmängder av detta slag kan betraktas som ansvariga belyser intressanta betydande aspekter gällande kollektivt agerande och agentskap verkar de inte kunna förklara hur sådana grupper kan förväntas agera genuint kollektivt om de helt saknar eller endast har en mycket lös struktur och organisation vilket jag upplever som en av de centrala utmaningarna för sådana argument. 7. Slutsats Jag har i min uppsats försökt behandla frågan om vilka kollektiv som kan betraktas som ansvariga samt frågan om i kraft av vad ett kollektiv kan betraktas som ansvarigt. Utifrån de resonemang och diskussioner jag tagit del av anser jag att det verkar rimligt att betrakta vissa välstrukturerade kollektiv som ansvariga på samma grunder som man traditionellt sett brukar betrakta en individ ansvarig. Detta då de kan anses vara organiserade på ett sätt som möjliggör rationellt beslutsfattande, delade intentioner och att de därmed kan agera på ett uteslutande kollektivt sätt. 19

20 Vad gäller diskussionen om grupper som delar intressen och delar attityder verkar inte sådana grupper vara organiserade nog att vara i stånd att upprätthålla ett agentskap som är genuint kollektivt, något som underlättar om man ska försöka avgöra om en grupp kan betraktas som ansvarig. Det verkar dock svårt att förneka att de kollektiva intressen och/eller attityder som avses verkar kunna skapa omfattande problem och orättvisor i samhället och att detta är möjligt på grund av deras kollektiva karaktär och att det är en större individmängd som delar dem. Det går att ifrågasätta huruvida kollektiv som är löst- eller ostrukturerade kan betraktas som kollektivt ansvariga på liknande grunder som det går att ifrågasätta huruvida kollektiv som kännetecknas av att dess medlemmar delar intressen eller attityder kan betraktas som kollektivt ansvariga. Det verkar inte rimligt att förvänta sig att de kan agera genuint kollektivt om de helt saknar eller endast har en mycket lös struktur och organisation. Frågan om hur sådana grupper skulle kunna betraktas som kollektivt ansvariga verkar inte ha några övertygande svar. 8. Tillkännagivanden Mer generell fakta är hämtad från Stanford Encyklopedia of Philosophy, Nationalencyklopedin samt Wikipedia. Övriga källor är utskrivna i källförteckningen. 9. Källförteckning Feinberg, Joel, 1968, Collective Responsibility, Journal of Philosophy, 65: Friedman, Marilyn and Larry May, 1985, Harming Women as a Group, Social Theory and Practice, 11 Held, Virginia, 1970, Can a Random Collection of Individuals be Responsible?, Journal of Philosophy, 67: May, Larry och Hoffman, Stacey, 1991, Collective Responsibility Five Decades of Debate in Theoretical and Applied Ethics, Rowman & Littlefield Publishers. McGary, Howard, 1986, Morality and Collective Liability, Journal of Value Inquiry, 20: Petterson, Björn, 2008, Collective Omissions and Responsibility, Philosophical Papers 37: Raikka, Juha, 1997, On Dissociating Oneself from Collective Responsibility, Social Theory and Practice 23:

21 Schweikard och Schmid, 2013, Collective Intentionality Stanford Encyclopedia of Philosophy. Smiley, Marion, 2010, Collective Responsibility, Stanford Encyclopedia of Philosophy. 21