Kulturdialogen

Transkript

1 Verksamhetsutvecklingsprojekt Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän Kulturdialogen Tre rapporter: Kulturdialogen, slutrapport Kulturdialogen, delrapport Invandrarfamiljer i Habilitering, slutrapport Projektledare Lena Stignäs Borg

2 SAMMANFATTNING... 2 INLEDNING... 2 Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand... 2 Projekt Invandrarfamiljer i Habilitering... 2 Projekt leder till projekt... 3 BAKGRUND... 4 Målgrupp... 4 Syfte... 4 PROJEKTMÅL OCH MÅLUPPFYLLELSE... 4 Mål... 4 Måluppfyllelse... 5 METOD och GENOMFÖRANDE... 5 Styrgrupp... 5 Kulturgruppen... 5 Teamen... 5 Metod och genomförande... 5 Ökad kunskap och kompetensutveckling... 5 RESULTAT... 6 Kulturdialogen 1, 2, 3, (4)... 6 Kulturdialogen Tema... 6 Utmaningar och svårigheter... 6 Framgångsfaktorer... 7 Utvärderingar... 7 Kulturdialogen Grupp...8 Kulturdialogen Familj RESULTAT IMPLEMENTERINGEN Manual Handledning av metoden Teamprocessen Projektledarens process Teamens utvärdering REDOVISNING AV ENKÄT Projekt Kulturdialogen Kulturdialogen Tema Kulturdialogen Grupp Kulturdialogen Familj Övriga synpunkter Habiliteringschefernas utvärdering RESULTATDISKUSSION Försvårande faktorer samt framgångsfaktorer Analys HUR KAN PROJEKT KULTURDIALOGEN LEVA VIDARE? Riskbedömning och hoppfullhet TACK! Skapa utrymme för uppnådd kunskap och håll engagemanget vid liv BILAGOR 1-6 1

3 SAMMANFATTNING Projekt Kulturdialogen var en konsekvens av de resultat och förhållanden som redovisades i projektet Invandrarfamiljer i Habilitering. Ett behov tydliggjordes av att söka alternativa vägar till dialog med familjer, som har utländsk bakgrund och som har kontakt med Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand. Syftet var att öka personalens kunskap och medvetenhet om olika kulturella synsätt samt att öka familjernas förståelse för habiliteringens arbetssätt. I detta syfte genomfördes ett antal olika aktiviteter inom projektets ram och utvärderades för att öka föräldrars och barns delaktighet samt för att nå ökad effekt av habiliteringens insatser. Projektet fick namnet Kulturdialogen relaterat till en kulturell dialog, omtalad i boken Att möta flyktingar av Angel/Hjern. Projekt Kulturdialogen har finansierats med hjälp av medel från Ann-Mari och Per Ahlqvists Stiftelse och påbörjades hösten INLEDNING Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand Barn- och ungdomshabiliteringen (BUH) Lundbystrand är en del av verksamhetsområdet Göteborg och Södra Bohuslän inom Habilitering & Hälsa i Västra Götalandsregionen. Habiliteringen vänder sig till barn och ungdomar med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. Habiliteringens arbetssätt förutsätter att olika professioner bildar ett team, som utgör en helhet för att möta barnets och familjens behov av olika insatser. Upptagningsområde för en av enheterna på BUH Lundbystrand är Göteborgs nordöstra stadsdelar Gunnared, Lärjedalen, Kortedala och Bergsjön. Projekt Invandrarfamiljer i Habilitering Ett verksamhetsutvecklingsprojekt med rubriken Invandrarfamiljer i Habilitering påbörjades våren 2006 och redovisades i en slutrapport i november Fakta och levnadsomständigheter för befolkningen i nämnda stadsdelar togs fram och diskuterades i rapporten. Föräldrar till barn, som hade kontakt med Habiliteringen intervjuades och personal fick svara på frågor i en enkät. Berättelser och svar har sammanställts nedan: Annan etnisk bakgrund än svensk En stor andel av befolkningen i de nordöstra stadsdelarna är invandrare, vilket innebär att Habiliteringen Lundbystrand möter människor från stora delar av världen och många olika länder. Flertalet familjer har kommit som flyktingar och är asylsökande alternativt har fått uppehållstillstånd. Annat modersmål än svenska För att kunna kommunicera krävs tolk vid habiliteringens möten med de familjer, som har annat modersmål än svenska. 2

4 Olika syn på funktionsnedsättning Synen på funktionsnedsättning kan i andra länder och kulturer vara olik den som svensk hälso- och sjukvård står för. Att som i Sverige idag sträva efter allas rätt till delaktighet i samhället är inte en självklarhet. Många ser barnet med funktionsnedsättning som en gåva, som innebär ett särskilt stort omvårdande föräldraansvar. Habiliteringens arbetssätt Det kan vara svårt att förstå habiliteringens arbetssätt om man inte har något liknande från hemlandet att relatera till. Barnet kan ha haft enskild läkarkontakt och träffat sjukgymnast i hemlandet, men har inte fått habiliteringsinsatser genom olika professioner i team på det sätt som erbjuds i Sverige. Om delaktighet i barnets habilitering Familjer kan med erfarenhet från sin kulturella bakgrund ha en uppfattning om personalen som experter och att därför överlåta ansvaret till teamen för barnets träning, behandling och övriga insatser utifrån sin kunskap. Synsätt om barns självständighet Det västerländska synsättet är att tidigt i livet uppmuntra barns självständighet även om barnet har en funktionsnedsättning. I många andra kulturer har man ett mer omhändertagande förhållningssätt till barnen under förskoleåldern och ett beroendeförhållande till föräldrar kan vara det normala ända upp till vuxen ålder. Habiliteringen vill medverka till barnets självständighet utifrån sina förutsättningar genom att uppmuntra till att utföra saker själv, medan föräldrar kan se det som sin uppgift att underlätta så mycket som möjligt för sitt barn. Barnkonventionen och barnrättsperspektivet FN:s konvention om barnets rättigheter har i många länder inte förankrats i samhälle och kultur, vilket kan medföra att föräldrar tar ansvar för att bestämma vad som är bäst för barnet utan att barnets åsikt och vilja efterfrågas. Inte heller i Sverige efterlevs principerna i Barnkonventionen i önskvärd omfattning. På Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand finns dock en medveten ambition att tillvarata barnets perspektiv och barnets rätt till delaktighet i sin habilitering. Projekt leder till projekt Resultatredovisning och analys av Projekt Invandrarfamiljer i Habilitering visade på ett behov av ökad dialog mellan familj och habilitering. Föräldrar tyckte inte att de fått tillräcklig information om diagnos och samhällets stöd. Det framkom också att föräldrar inte hade uppfattat vårdplanens funktion och vilka professioner barnet hade kontakt med samt att kunskapen om habiliteringens arbetssätt inte var tillräcklig. Personalen upplevde att information om Habiliteringen och familjernas frågor om olika samhällsfunktioner tog mycket tid i anspråk. Det uppstod ofta missförstånd i kontakten på grund av familjers bristfälliga kunskaper i svenska, och personalen efterfrågade mer kunskap om olika kulturer och kulturella uttryck. Projekt Kulturdialogen kom till som en konsekvens av de resultat som redovisats i Projekt Invandrarfamiljer i Habilitering. 3

5 BAKGRUND Som framgår har Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand av olika anledningar inte alltid lyckats förankra angelägen information om Habiliteringen och ibland inte nått fram med önskvärda insatser och åtgärder för barn och familj. Det förelåg således ett behov av tydliggörande information om habiliteringens arbetssätt och att finna vägar till ömsesidig förståelse för hur barn och föräldrar skall få tillgång till habiliteringsinsatser på bästa sätt. Målgrupp Projektet Kulturdialogen vände sig till familjer med invandrarbakgrund, som hade kontakt med Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän med anledning av att deras barn har utvecklingsstörning eller utvecklingstörning i kombination med autism eller rörelsehinder. Invandrare definieras som utländska medborgare födda i Sverige eller i utlandet samt svenska medborgare födda i utlandet. Syfte Projekt Kulturdialogens syfte var att möta påvisat behov av dialog genom att förnya och vidareutveckla arbetssätt för att öka familjens delaktighet och att personalen ges kunskap och förutsättningar att nå fram med information och insatser. Genom detta utvecklingsarbete förväntades o personal och föräldrar få ökad medvetenhet om olika kulturella synsätt kring diagnos och funktionsnedsättning o tillfällen skapas till fördjupad dialog med familjer i syfte att öka förståelsen för habiliteringens arbetssätt och förslag till olika insatser för att dessa skall få avsedd effekt o föräldrar ges större utrymme att berätta om sitt barn och hur de själva försökt lösa vardagssvårigheter kring barnets funktionsnedsättning o barn och ungdomar bli sedda och få berätta om hur de ser på sin funktionsnedsättning, vilka svårigheter och hinder de möter i vardagen samt vilka förmågor de vill utveckla PROJEKTMÅL OCH MÅLUPPFYLLELSE Mål Målen för Projekt Kulturdialogen formulerades som följer: Ökad förståelse mellan familj och habilitering Att föräldrar och barn i familjer med utländsk bakgrund i högre utsträckning skall förstå syftet med och bli mer delaktiga i habiliteringsprocessen Att utveckla nya metoder och arbetssätt till hållbara koncept/modeller Att implementera dessa hos personalen på Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand 4

6 Måluppfyllelse Att ta del av familjernas berättelser om hemlandets synsätt i kultur och traditioner har visat sig vara ett sätt att medverka till ökad förståelse mellan familj och habilitering Föräldrar kan genom ökad kunskap om habiliteringens arbetssätt och synsätt kring barns utveckling och självständighet förstå vikten av att vara delaktiga i barnets habilitering Utvecklandet och implementering av nya arbetssätt - har gett personalen ökad insikt om vikten av att efterfråga vad familjen upplever som problem och därmed skapat bättre förutsättningar att bedöma på vilket sätt insatser bäst kan ges för det specifika barnet - har gett familjer ökad förståelse för habiliteringens arbetssätt och insatser METOD och GENOMFÖRANDE Styrgrupp I Styrgruppen ingick de två enhetscheferna på Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand samt projektledaren. Kulturgruppen Den s.k. Kulturgruppen fungerade som stöd till projektledaren i utvecklandet av nya arbetssätt och deltog i Kulturdialogens aktiviteter i olika hög grad utifrån beviljade medel. Kulturgruppen utgjordes av representanter för olika professioner i teamen samt projektledaren. Medlemmarna i Kulturgruppen hade en fortlöpande dialog med barn- och ungdomsteamen om familjer som kunde vara aktuella att delta i Kulturdialogens aktiviteter. Teamen Barn- och ungdomsteamen inklusive medlemmarna i Kulturgruppen utgjorde en länk mellan familjerna och projektet. Olika vägar prövades för att nå fram till familjerna med inbjudan till Kulturdialogens aktiviteter. Metod och genomförande Enligt uppsatta mål var ambitionen att söka nya arbetssätt för att nå fram till ömsesidig dialog. Olika aktiviteter och modeller utformades, utvärderades och utvecklades inom projektets ram. Dessa benämndes Kulturdialogen 1, 2, 3, (4), Kulturdialogen Tema, Kulturdialogen Grupp samt Kulturdialogen Familj. Ökad kunskap och kompetensutveckling Det var angeläget att öka personalens kunskap i frågor som rör etnicitet samt informera om det pågående projektet. Kulturgruppen medverkade i en monter på Integration 2009 samt fick delta i en endagsutbildning. All personal på Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand deltog i en utbildningsdag med mångfald ur flera olika perspektiv som tema. Projektledaren presenterade Projekt Kulturdialogen i flera sammanhang såväl internt som externt. 5

7 RESULTAT Kulturdialogen 1, 2, 3, (4) Denna aktivitet riktade sig till nya familjer i habiliteringen. Avsikten var att ge en fördjupad introduktion om habiliteringens arbetssätt till familjer som inte tidigare kommit i kontakt med Habiliteringen och dessutom hade begränsad erfarenhet av det svenska samhället. Till att börja med omfattade introduktionen tre timmar per gång vid fyra tillfällen (Kulturdialogen 1, 2, 3, 4) men minskades efter hand till tre tillfällen (Kulturdialogen 1, 2, 3). Då deltagarantalet var lågt och få familjer anmäldes från teamen omprövades syfte och utformning, vilket resulterade i att Kulturdialogen 1, 2, 3, (4) lades ned. Presumtiva familjer erbjöds i stället Kulturdialogen Tema (se nedan). Kulturdialogen Tema Kulturdialogen Tema utgick ursprungligen ifrån att personalen i teamet upplevde att viss familj hade behov av mer kunskap inom ett specifikt område. Det kunde handla om åtgärder, som initierats av teamen, där man förväntade sig föräldrarnas delaktighet, men inte nådde fram. Utifrån teamens förslag utformades olika teman kring lek och samspel, självständighet, kommunikation och hjälpmedel samt kunskap om diagnos. Att öka förståelsen för habiliteringens arbetssätt var ett angeläget syfte. Omfattningen av föräldrautbildningen var till att börja med ett tillfälle, tre timmar förmiddagstid. För att möta föräldrars önskemål att träffas vid mer än ett tillfälle och för att skapa mer utrymme för de teman som var angeläget att fullfölja utökades till två tillfällen för samma föräldragrupp våren Detta ökade också möjligheten att motivera föräldrar, som avböjt eller uteblivit. Att översätta allt som sägs till flera andra språk innebär upp till en dubblering av tidsåtgången, vilket var ytterligare en anledning att träffas två gånger. Medverkan av tolkar till familjernas olika hemspråk var en förutsättning i Kulturdialogen Tema. Inbjudan till utbildningstillfällena översattes till föräldrarnas modersmål och överlämnades oftast i samband med ett besök, där tolk medverkade. Frågorna i den utvärdering föräldrarna ombads fylla i efter att ha deltagit var skriven på hemspråket. Svaren på modersmålet lämnades för översättning till svenska. Antal föräldrar som deltog varierade från en till åtta. En planerad andra omgång med tre utbildningstillfällen kunde inte genomföras hösten 2010 på grund av för få intresseanmälningar. Utmaningar och svårigheter Kulturgruppen konstaterade att teamen anmälde relativt få familjer till Kulturdialogen Tema, men också att föräldrar lämnade återbud till eller uteblev vid något eller båda tillfällena. Det framgår av personalens enkätsvar att teamen haft svårigheter att föreslå familjer till denna aktivitet. Man upplevde att det inte funnits ett tydligt syfte att presentera för familjerna, Utvärdering och analys klargjorde att föräldrar kan sakna motivation att delta, då de inte själva framfört ett upplevt problem. Personalens uppfattning om familjens behov av mer kunskap och förståelse ger inte familjen tillräcklig drivkraft att delta. Att personal, som inte själva medverkade vid tematillfället skulle motivera föräldrar till deltagande var inte heller optimalt. 6

8 Framgångsfaktorer Ett nytt sätt att informera För att öka föräldrars motivation att delta bestämde Kulturgruppen våren 2010 att prova ett nytt sätt att informera om Kulturdialogen Tema. En medlem från Kulturgruppen och den personal i teamet, som kände familjen, träffade föräldrarna för att presentera denna aktivitet. I samband med ett eller annat ytterligare möte med representanten från Kulturgruppen gavs föräldern möjlighet att framföra sina egna frågeställningar och önskemål om innehåll. Man träffades i Habiliteringens lokaler alternativt hemma hos familjen. Efter denna förändring deltog åtta föräldrar till sex barn vid första tillfället, sju vid det andra. Tolkar översatte till föräldrarnas hemspråk arabiska, dari och somaliska. För att underlätta dialogen placerades tolkarna i samma rum som gruppen i stället för att använda teknisk utrustning i angränsande rum för ändamålet. Genomförande Vid föräldrarnas ankomst var det svenska ordet välkommen skrivet på whiteboardtavlan. Föräldrarna ombads att skriva detta ord på sitt modersmål samt uttala det för och tillsammans med gruppen. Denna orddialog visade sig vara ett effektfullt sätt att från första stund engagera, aktivera och göra gruppen delaktig. Det koncept som vann framgång har fortsättningsvis praktiserats, dvs. att medlem från Kulturgruppen träffar föräldrar, som teamen vill anmäla till Kulturdialogen Tema. Vi uppmuntrade föräldrarna att ställa frågor och nådde fram till dialog i gruppen mellan föräldrar och personal samt föräldrar emellan. Föräldrarna delade med sig av sina vardagserfarenheter. De var engagerade i frågan om olika syn på funktionsnedsättning i sina hemländer jämfört med i Sverige, liksom vilka möjligheter barnet har till utveckling utifrån sin diagnos. Kunskapsförmedlande Kulturgruppen förmedlade kunskap om habiliteringens arbetssätt, diagnos och funktionsnedsättning. Vi svarade på specifika frågor, men tog också med frågor och uttalade behov till respektive team alternativt hänvisade föräldrarna till aktuellt team. En schematisk bild med teamets samtliga professioner benämnda på såväl svenska som det egna språket delades ut. Sänkta ambitioner Kulturgruppens ursprungliga ambitioner med förberedda framföranden och presentationer omkring olika teman tonades successivt ned och förenklades. Tolkarna placerades sedermera i rummet tillsammans med föräldragruppen. Kulturdialogen Tema blev ett forum för dialog i föräldragruppen samt mellan deltagande föräldrar och personal i Kulturgruppen. Dock fanns alltid med på agendan att förmedla habiliteringens arbetssätt till föräldrarna. Utvärderingar Föräldrarnas skriftliga utvärderingar och i övrigt framförda synpunkter Föräldrarnas utvärderingar visar på att de i hög utsträckning varit nöjda och fått lära sig mer om habiliteringens arbetssätt. Citat från en förälder får åskådliggöra detta: 7

9 Sinnena öppnades för visioner och erfarenheter som man tidigare kanske inte hade varit medveten om. Grupperna uttryckte ett stort behov av att träffas och upptäcka att andra har liknande erfarenheter, upplevelser och frågor inför att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning. Det visade sig finnas oklarheter och frågor kring diagnos och funktionsnedsättning. Det framkom också synpunkter på kontakten med teamet och det fanns frågor kring teamets roll och olika professioner. En förälder menade att teamet inte förstått och svarat på föräldrarnas frågor om diagnos. Angående vårdplaner beklagade sig en pappa över att målen inte följs upp och att ingen frågar efter resultat. En förälder uttryckte att teamet bara har kontakt med skolan men glömmer föräldrarna. En mamma frågade hur hon ska träna hemma med sitt barn och någon framförde önskemål om att få träffa viss personal. Styrgruppens bedömning Styrgruppen har gjort bedömningen att ett lågt antal deltagande föräldrar inte är avgörande för Kulturdialogens berättigande och om det skall vara meningsfullt att fortsätta Kulturdialogen Tema, eftersom denna aktivitet anses ha effekt på sikt för de familjer som deltar och för personalens förhållningssätt. Styrgruppen har också konstaterat att föräldrars synpunkter som framkommer ovan även framförs av svenska föräldrar i den så kallade NYSAM-enkäten. Kulturgruppens reflektioner Föräldrarna hade fått information genom teamen, som inte tycktes förankrad och inte fått önskad effekt. Inte alla familjer förstod basal information om vilka som ingår i team samt om syftet med barnets vårdplan. Teamen tycktes ibland påbörja nya insatser utan att samråda med föräldrarna. Familjer ville ha hjälp, men teamen lyckades inte alltid få till stånd en konstruktiv dialog. Det sannolika är att teamen inte alltid förvissade sig om huruvida föräldrarna tagit till sig angelägen information. Orsak till detta kan vara stort flöde av information, tidsbrist samt språkliga och/eller kulturella hinder. Teamens utvärdering Personalen har fått svara på utvärderingsfrågor i en enkät, se under rubrik Redovisning av enkät, sid 18 ff. Basutbud Kulturdialogen Tema har övergått från Projekt Kulturdialogen till att vara en del av grupputbudet på BUH Lundbystrand. Efter projektets avslut och under tid som projektrapporten skrevs har denna aktivitet tyvärr ännu inte kommit igång trots planerad fortsättning. Kulturdialogen Grupp Tjejgrupp Efter övervägande blev flickor i tonåren den gruppmodell som projektet till en början valde att satsa på med start vårterminen Tjejgruppen vände sig till flickor i åldern år med lindrig-måttlig utvecklingsstörning eller autism. Syftet var att ge möjlighet för flickor med olika kulturell bakgrund att träffas i grupp. Urvalet var tonårsflickor som lever i dubbla kulturer, dvs. vars familj har utländsk bakgrund och därmed icke-svensk kultur men som möter den svenska kulturen i skolan och på fritiden. Vissa familjer söker sig sällan eller aldrig 8

10 utanför närområdet i nordost. För några av flickorna var detta den enda gruppaktivitet, som de vågade närma sig och där de kände sig accepterade. De två första terminerna erbjöds tjejgrupp vid fyra tillfällen, varefter det blev sex gånger per termin. Några av flickorna har deltagit mer än en eller flera terminer. Innehållet i träffarna har gått ut på att göra aktiviteter tillsammans samt att träna på att delta i några av samhällslivets olika utbud. Flickorna har gjort rollspel och teaterövningar, fått laga mat, baka och lära sig om hygien. De har åkt sightseeing-tåg i Göteborg, gått på café samt gjort besök på Måndagsklubben inom Föreningen Grunden. Flickorna har alla någon form av utvecklingsstörning, men var på olika nivåer såväl socialt och praktiskt som språkligt och intellektuellt. Att de var på så olika utvecklingsnivå kunde ibland försvåra utformning av innehåll och vägen till dialog mellan flickorna. Men det har funnits en fin respekt gentemot varandra inom de olika grupperna och de lite mer frimodiga tjejerna har fått de andra med sig i samtal och aktiviteter som utförts. Ungdomarna har tyckt om att göra saker tillsammans, t ex laga mat. Det som också bidragit till att flickorna vid utvärderingarna har uttryckt nöjdhet med gruppen var besök av en dramapedagog samt ett besök på hennes arbetsplats ett teaterhus i Mölndal. Flickornas utvärderingar Flickornas utvärderingar med hjälp av glad-neutral-ledsen-figur har visat på att de var genomgående nöjda. Mammagrupp Några somaliska mammor till barn med Downs syndrom, som deltagit i Kulturdialogen Tema ville få mer kunskap om diagnosen och träffas som grupp. Den första tilltänkta gruppen fick ställas in piga återbud men med litet större underlag av intresserade mammor blev det möjligt att samla en grupp. Projektledaren var i egenskap av kurator ledare för gruppen tillsammans med en av psykologerna på BUH Lundbystrand. Somalisk tolk medverkade. Syftet med gruppen var att ge ökad kunskap om diagnos och konsekvenser av funktionsnedsättningen samt att belysa och samtala om kulturella likheter och olikheter. Meningen var också att ge möjlighet att utbyta erfarenheter och ge varandra stöd. Deltagarna fick berätta vad de förväntade sig av att vara med i gruppen. Gruppen planerades till fyra tillfällen en gång per vecka med ett uppföljande tillfälle efter sommaruppehåll. De två mammor som kom till det första av fyra tillfällen återkom inte till gruppen. Två andra mammor deltog resterande tre gånger och en ytterligare mamma deltog de vid ett tillfälle. På uppföljningstillfället träffades gruppen på Agora mötesplats för integration, där information gavs om utbudet i form av bland annat språkcafé och kurser. De barn med Downs syndrom, som mammorna representerade var alla i olika åldrar. Fördelen med detta var att mamma till en son i tonåren kunde dela med sig av erfarenheter till mammorna med mindre barn. På så sätt skapades en meningsfull dialog i gruppen. Det var angeläget att förmedla kunskap och ta upp frågor om diagnosen och vad Habiliteringen kan ge till familjer, som har barn med Downs syndrom. Habiliteringsprogram översatt till somaliska lämnades ut till gruppen liksom en schematisk bild på såväl svenska som somaliska över teamets alla professioner. Ett dominerande samtalsämne var barnets svårigheter att kommunicera samt oro över hur barnet skall klara sig i framtiden. Mammornas önskemål om kontakt utifrån olika behov förmedlades till aktuellt team. 9

11 Mammornas utvärderingar Gruppdeltagarna fick svara på frågor i en skriftlig utvärdering på hemspråket, som sedan översattes till svenska. De tre mödrarna var mycket nöjda med gruppen, den information som getts och det utbyte de fått med andra mammor, som har barn med Downs syndrom. Kulturdialogen Familj Projekt Kulturdialogen har utarbetat ett arbetssätt, en metod för familjearbete, kallad Kulturdialogen Familj. Metoden vilar på tre viktiga grundpelare: o Ett tvärprofessionellt arbetslag o Hembesök varje vecka initialt, därefter med längre intervall o Mål i vårdplanen med utgångspunkt i familjens valda problem Metoden kan också sammanfattas i tre ledord: o Individuell bedömning o Struktur o Tydlighet Teamen fick under projektperioden föreslå familj, där man upplevt sig inte nå fram med föreslagna åtgärder och att barnet därmed inte fått del av den habilitering som bedömts angelägen. Arbetslaget från Kulturgruppen träffade familjen tillsammans med personal från teamet. Om familjen var motiverad att ta emot stöd enligt den modell som presenterats skrevs kontrakt med föräldrarna på gällande villkor. Arbetslag med tvärprofessionellt arbetssätt Metoden bygger på att arbetslaget, som utses i förhållande till familjens behov genomgående arbetar tvärprofessionellt i familjen. Det var framför allt kurator/projektledare, arbetsterapeut och specialpedagog från Kulturgruppen som var engagerade i detta familjearbete. I enstaka familj var sjukgymnast eller sjuksköterska en del av arbetslaget. Arbetssättet kräver kontinuerligt noggrann planering och uppföljning i arbetslaget. Professionerna strävade efter att komplettera varandra och inför familjen bilda en helhet. Arbetsterapeut och specialpedagog arbetade konkret med bildstöd och annan alternativ kommunikation med förälder och barn samt med andra insatser för att finna lösningar tillsammans med familjen i aktuella vardagssvårigheter och behovssituationer. Kuratorns fokus var i första hand föräldrarnas förhållningssätt och gränssättning samt att stödja dem i konsekvens av förvärvad kunskap. Vissa föräldrar önskade separat samtalsstöd, som ledde till att specifika frågeställningar på ett konkret sätt kunde följas upp i familjearbetet. Kontrakt Kontraktet, som tecknades med familjen angav ramen för samarbetet gällande överenskomna tider, återbud, att använda tolk vid behov, att arbeta mot mål i vårdplanen samt att genomföra hemuppgifter. Det var inte alltid som båda föräldrarna kunde delta mot bakgrund av aktuell arbetssituation, förväntan från arbetsförmedling etc. Barnens medverkan var beroende på var i processen familjen befann sig och vilka möjligheter och på vilket sätt barnet kunde vara delaktigt. Tolkmedverkan Tolkmedverkan var en förutsättning i samtliga familjer. När samarbetet med viss tolk fungerade väl eftersträvades att anlita samma tolk vid varje möte med familjen. Detta för att 10

12 tolkningen skulle bli en naturlig del av samtalet så långt det vara möjligt. Familjernas modersmål var sorani (i två familjer), tigrinja, romani/ungerska samt somaliska. Hembesök Arbetslaget träffade barn och föräldrar i hemmet. Hembesöken skedde regelbundet med täta intervaller, i början en gång per vecka för att sedan glesas ut. Konstellationen av professioner vid hembesöken varierade efter behov över tid, men ofta deltog samtliga i arbetslaget vid gemensamma besök i familjen, framför allt i början av insatsen. Vårdplan En grundpelare i detta arbetssätt är att barnets vårdplan och tillhörande mål formuleras utifrån de problem som familjen upplever som högsta prioritet att komma tillrätta med. Det bygger på ett samarbete mellan arbetslaget och familjen samt genomförs med stöd av arbetslagets professions- och habiliteringskompetens. Familjen fick förutsättningslöst beskriva vardagssvårigheter, som låg till grund för den vårdplan och de mål, som formulerades. I de familjer vi arbetade med handlade målen i vårdplanen i första hand om föräldrarnas behov av ökad förståelse för barnets funktionsnedsättning, att få stöd i förhållningssätt och gränssättning samt på vilket sätt de kunde medverka till barnets delaktighet i vardagen. Ambitionen var att formulera högst två mål, som skulle utgå från samma problemområde. Målen skall vara begripliga och nåbara inom överskådlig tid. Om målen efter några veckor vid utvärdering ansågs uppfyllda, valdes ett nytt mål alternativt fortsatte familjen arbeta med samma mål ytterligare en tid. Om föräldrarna tog upp ett annat problemområde, avvisades detta med att förklara att de pågående målen först skulle vara uppnådda, varefter vi kunde ta oss an en ny situation och skriva ny vårdplan. Om till exempel familjen haft måltidssituationen som problemområde att arbeta med och tog upp svårigheter kring toalettsituationen, började vi alltså inte arbeta med sistnämnda område förrän mål gällande måltiden var uppnått. Generalisering Då mål uppnåtts och nytt problemområde valts gav arbetslaget stöd till familjen att använda sig av förvärvad kunskap och att tillämpa den för att nå det nya målet. Förebilder och hemuppgift Arbetslaget fungerade som förebild för familjen i situationer man valt att arbeta med. Föräldrar och barn, där så var möjligt, fick instruktioner som kopplades till hemuppgift att genomföra till nästkommande hembesök. Det var viktigt att upprepa information och återkommande förklara avsikten med instruktioner och inte minst utforska om den uppfattats rätt och förankrats för att uppnå effekt och mål. Vid varje hembesök följdes hemuppgiften upp i detta syfte. Samma hemuppgift kunde vara aktuell i flera veckor. Det var också angeläget med återkoppling - att fortlöpande fånga upp hur familjen uppfattade vårt gemensamma arbete och fråga vad som kändes aktuellt för dagen att prata om och fokusera på. Barnets perspektiv Barnen hade funktionsnedsättningar som hör till Habiliteringens målgrupp. Om habiliteringens åtgärder skall ha effekt är deras utveckling beroende på föräldrarnas förmåga 11

13 och kraft att vara delaktiga. Det var en självklarhet men ibland en utmaning att i familjearbetet ha barnets perspektiv i fokus. Att återkommande träffa barnet i sin hemmiljö och se samspelet mellan barn och föräldrar möjliggjorde att fråga efter barnets åsikter om sin vardag, göra barnet delaktigt och därmed tillvarata barnrättsperspektivet. Då flera av barnen i de familjer vi arbetade med hade låg utvecklingsnivå var ambitionen att visa föräldrarna på barnets potential till delaktighet samt utifrån barnets perspektiv och förutsättningar motivera föräldrarna till sitt barns delaktighet och självständighet inom valt problemområde. Samverkan Utifrån familjens önskemål kunde det bli aktuellt att samverka med andra instanser som barnet och familjen hade kontakt med, t ex förskola och skola. Teamets roll Under den period, som familjearbetet pågick genom projektet, gavs i allmänhet inga övriga insatser av teamet. Dock kunde vissa åtgärder genom exempelvis arbetsterapeut eller sjuksköterska bli aktuella. Överlämning till team Efter en intensivperiod kunde uppehåll göras för att sedan återkomma till familjen för uppföljning och uppdatering av förvärvad kunskap och tillhandahållet förhållningssätt. Efter uppnådda mål, som utvärderades med hjälp av utvärderingsinstrumentet REAL, avslutades insatsen Kulturdialogen Familj och gjordes ett överlämnande till team för fortsatta insatser. Familjerna Kulturdialogen Familj arbetade inom projektets ram med fem familjer. Urvalet var som nämnts baserat på teamets bedömning av vilka familjer, som hade behov av denna åtgärd. Barnets ålder och diagnos hade således inte någon betydelse. Familj A Teamets frågeställning Att ungdomen har lämpliga aktiviteter att göra i hemmet Att föräldern får hjälp med gränssättning och övrigt förhållningssätt För den här familjen handlade det dels om att hitta aktiviteter till ungdomen och ge möjlighet till delaktighet i dagliga gemensamma sysslor i familjen samt ge föräldern stöd i förhållningssätt. Insatsen avslutades efter sex månader, då arbetslaget tillsammans med föräldern kunde konstatera att mål enligt vårdplan och genom utvärdering i Real uppnåtts tillfredsställande. Försvårande omständigheter Efter några månader fick insatsen återupptas, då ökande beteendesvårigheter hos ungdomen i kombination med bristande resurser i ansvarig stadsdel gett upphov till en situation, som efter hand blev ohållbar. Efter en periods återupptagen kontakt med Kulturdialogen Familj gjordes bedömningen att denna insats inte kunde nå önskad effekt så länge ungdomens dagliga basbehov inte var uppfyllda. Kurator blev förälderns stödkontakt i avvaktan på stadsdelens åtgärder. 12

14 Familj B Teamets frågeställning Föräldrarna vet inte hur de ska sysselsätta, bemöta och sätta gränser för sitt barn. Då insatsen Kulturdialogen Familj påbörjades visste inte föräldrarna hur de skulle bemöta sitt barn för att undvika ett vardagligt kaos. Utifrån föräldrarnas val av mål i vårdplanen arbetade vi konkret i måltidssituationen, visade barnet och föräldrarna hur familjen med hjälp av bildstöd och scheman kunde få en hanterbar gemensam måltid. I samarbete med arbetslaget fick föräldrarna förståelse för sin egen betydelse av tydlighet, gränssättning samt konsekvens och ändrade därmed sitt förhållningssätt. Föräldrarna insåg att det var ett arbete på lång sikt, men menade att Kulturdialogen Familj lagt grunden och gett dem redskap att arbeta vidare med. I denna familj pågick insatsen i tio månader sammanlagt med hög intensitet under ett antal veckor, men med sommaruppehåll och med månadsintervall i slutet. Familj C Teamets frågeställning Teamet upplevde svårigheter att få till stånd en dialog med familjen kring deras önskemål. Föräldern hade inte förstått konsekvenserna av barnets diagnos och långsamma utvecklingstakt och vad man därmed kunde förvänta sig att barnet kan klara av. Arbetslaget fick tillsammans med föräldern stanna kvar i samma träningssituation och hemuppgifter under lång period för att hjälpa föräldern att komma till insikt om sitt barns svårigheter, på vilket sätt det kan lära sig saker och i vilken takt. Då familjen överlämnades till team efter tre kvarts år var föräldern nöjd med insatsen och arbetslagets bedömning var att man hade nått en liten bit på väg med förväntan att teamet skulle ge föräldern fortsatt stöd att nå ökad insikt. Familj D Teamets frågeställning Oro över att föräldrar och barn inte kommit till insikt om diagnos och dess konsekvenser samt att föräldrarna inte kunde vara stöd för barnet i dess funderingar kring diagnos. Barnet hade en muskelsjukdom. Med ett individuellt förhållningssätt gällde det för arbetslaget att anpassa arbetssätt utifrån föräldrarnas och barnets möjligheter att vilja och kunna ta emot stöd och samarbeta. Mål i samförstånd med familjen acceptans för behov av rullstol. Bearbetande samtal med föräldrarna kring diagnos ledde till ökad insikt och barnet fick stödsamtal med teamets psykolog. Insatsen Kulturdialog Familj pågick i ungefär ett år. Försvårande omständigheter Denna familj hade en socialt komplicerad situation och pågående kontakt med socialtjänsten. Föräldrarna hade i början svårigheter att följa avtalade tider, men insåg efter en tid att det var förutsättningen för vårt samarbete. Familj E Teamets frågeställning Varför når teamet inte fram med information om olika insatser och vad teamet förväntar sig av föräldern? Hur ska teamet nå fram? Då föräldern fick klart för sig villkoren för samarbetet med Kulturdialogen Familj blev denne positivt inställd och var tydlig med sina frågor och problem som blev till mål. Oron handlade mycket om att barnet inte skulle få i sig tillräckligt med mat. Föräldern hade inga problem att 13

15 ta emot instruktioner då förutsättningar och tid gavs att ta till sig och förstå. Hembesöken kom att fokusera på mål kring hur barnet utifrån sina svårigheter kunde stimuleras till lek och få bästa förutsättningar i måltidssituationen. Överlämning till team efter ett fåtal månaders insats, som glesades ut efter några veckor. RESULTAT IMPLEMENTERINGEN I enlighet med intentioner i ansökan och med stöd av beviljade fondmedel har metod Kulturdialogen Familj implementerats i de sex teamen på Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand. Projektledaren medverkade från och med hösten 2011 på teamkonferenser med regelbunden handledning i arbetssättet till teamen. Handledningen avslutades mars Styrgruppen beslutade i början av hösten 2011 att teamen skulle välja två patienter/familjer att arbeta med under projektledarens handledning. En familj, där teamet upplevde att man inte kom vidare och en helt ny familj. Gällande kriterier var utländsk bakgrund och barnet hade diagnosen utvecklingsstörning. Enstaka team hade tidigt ambitionen att välja ytterligare en familj, men det visade sig dels att det kunde vara svårt att hitta lämpliga familjer, dels att det inte var realistiskt att genomföra eftersom ofta samma professioner varit berörda och metoden är tidskrävande. Habiliteringschefernas direktiv och den information som gavs till teamen kan sammanfattas som följer: o Teamen fick i uppdrag att i första hand välja en familj för att prova på att arbeta enligt metoden o Projektledaren skulle närvara på teamkonferenser för att handleda och vägleda i metoden o Även de teammedlemmar, som i samband med implementeringen inte blev aktiva i familjearbetet genom att ingå i ett arbetslag, skulle genom handledningen få del av kunskapen och lära sig arbetssättet I tre av teamen fanns intresse och tid för en sammanfattande information under vecka 37 respektive vecka 39. Projektledaren gav därefter en enhetlig introduktion i samtliga team och en uppmaning att hitta lämpliga familjer. Informationen hade samlats i en manual, som varje teammedlem även fick i skriftlig version. Teamens startsträcka, som framgår av tabell nedan, hade av olika orsaker varierande längd. 14

16 Tabell: TEAMPROCESSEN från introduktion till uppstart av familjearbetet Team Kort info Introduktion Val av familj Tackat ja/beslut Uppstart L2:1 V 38; V 41; Okt -11 V 48; Nov -11 V 11; Mars -12 Plan. start v 48 V 51; avböjer V 11; Mars -12 Ej genomförbart Ej aktuellt Plan. april -12*) L2:2 V 40; V 43; Okt -11 V 43; Okt -11 V 5; Febr -12 L2:3**) V 38; V 47; Nov -11 V 9; Mars -12 V 12; Mars -12 L3:1 V 37; V 38; V 38; Sept -11 V 39; Okt -11 V 45; Nov -12 L3:2 V 37; V 38; V 39; Okt -11 V 47; Nov -11 V 47; Nov -11 L3:3 V 39; V 41; V 43; Okt -11 V 45; Nov -11 V 3; Jan -12 *) Efter projekttidens slut **) Team 2:3: Vald familj ingick ej i projekt piga ej diagnos utvecklingsstörning. Men fick motsvarande handledning och stöd vid sidan av projekttid för att få kunskap och prova på metod. Tabellens rubriker samt kommentarer L2 respektive L3 är namnen på enheterna som ingår i Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand. Kort info Tre av teamen fick kort information vecka 37 respektive vecka 39. Introduktion Vecka 38 respektive vecka 40 fick samtliga team av projektledaren en ingående introduktion om metoden Kulturdialogen Familj samt motsvarande information i form av en manual i skriftlig version (se nedan). Val av familj Vissa familjer blev av olika skäl inte aktuella, varför teamen måste välja en ny familj (sjukdom och andra förhinder i familjen). Tackat ja/beslut Datum då familjen accepterat villkoren och tackat ja. Olika faktorer bidrog till att beslut drog ut på tiden (teamet inte tid, annat pågående, andra aktörer, familjen ville vänta etc). Uppstart Första hembesöket. Manual Manualen innehåller tre delar 1. En form av checklista för teamen till vägledning i familjearbetet. Här finns uppräknat alla väsentliga ingredienser som metoden bygger på. Bilaga 1 2. Sammanfattande information att förmedla till familjen för att underlätta förståelsen för vad metoden går ut på. Bilaga 2 3. Kontrakt skall undertecknas av personal/habiliteringen och familj då överenskommelse nåtts. Kontraktet anger ramen för samarbetet vad gäller hembesök, överenskomna tider, eventuella återbud samt anlitande av tolk. Kontraktet översattes till familjens hemspråk. Bilaga 3 Tillsammans med manualen fick all personal en kortfattad påminnelse om Barnkonventionen och Barnets rätt att göra sig hörda. Detta för att arbetslagen i familjearbetet alltid förväntas ta hänsyn både till vuxnas och barns perspektiv. Bilaga 4 15

17 Handledning av metoden Projektledarens roll som handledare innebar i första hand att handleda i arbetssättet och ge vägledning i familjearbetet. Att förmedla kunskap om metoden, så som den introducerats och beskrivits i manualen, nämligen - att utgå från familjens beskrivning av problem och formulera mål med denna som utgångspunkt - att hålla fast vid och anpassa hemuppgifter till detta mål - att fungera som förebilder. Det gällde att kontinuerligt påminna om substansen i metoden samt påtala det man kan kalla tre ledord i metoden Kulturdialogen Familj: Individuell bedömning Familjearbetet måste för att nå effekt vila på en individuell bedömning. Vad är det här barnets/den här familjens specifika behov? För att ta ställning till om metoden är relevant skall en bedömning göras vilken förmåga och ork familjen har att just nu ta emot stöd och behandling och om det finns utrymme till den tidskrävande insatsen. Struktur Familjearbetet skall bygga på en struktur, som inger trygghet under pågående insats. Genom att utforma hembesöken på likartat sätt vid varje tillfälle, kan man fokusera på att arbeta vidare med satta mål med hjälp av aktuella åtgärder och hemuppgifter. Tydlighet I arbetssättet ingår att vara tydlig i sin profession med att förmedla kunskap och att i sin yrkesroll fungera som förebild, vilket ger barn och föräldrar motivation och stöd att tillägna sig adekvata förhållningssätt. Teamprocessen Projektledaren följde processen i respektive team och har nedan grupperat och sammanställt teamens förhållningssätt under resans gång, som belyser i vilken utsträckning teamens medlemmar tagit till sig metoden i olika skeden. Givetvis har vissa medlemmar i teamet varit mindre positiva än andra till metoden, vilket kan ha olika orsaker, till exempel att man är snart skall sluta en tillfällig anställning. Här ges exempel på vilka invändningar som fördes fram och de professionella hinder som användes i argumentation emot genomförandet men också förväntan, framgångsfaktorer och professionella möjligheter, som efter hand blev det alltmer dominerande intrycket. Argumentation/invändningar och professionella hinder o o o o o o o o o o såg metoden som hinder och ytterligare en belastning genomförde inga tidsmässiga omprioriteringar tveksamheter till hembesök varje vecka det måste finnas en bortre gräns - familjen kan tro att vi fortsätter kontakten utan slut tänkte traditionella lösningar utifrån respektive profession frustration över att den professionella ordningen stördes ansåg att enda skillnaden var att insatsen utförs i hemmiljön tog utgångspunkt i vad professionen såg som problem tog inte till sig att substansen i metoden är att utgå från familjens valda problemområde familjen kan inte själv välja problem, vi måste kartlägga bakomliggande orsaker först 16

18 o o o o o o o svårt hålla fokus på problem/ett mål i taget fortsatte arbeta traditionellt men i hemmiljön och med tätare intervall avsaknad av helhetssyn, ingen hänsyn till övriga professioner i arbetslaget gav hemuppgift utifrån professionellt måltänkande enskilda professioner planerade separata insatser med familjen vid sidan av arbetslaget lång startsträcka många veckor från val av familj till start av familjearbete enligt metoden personalsituationen försvårande faktor Förväntan/framgångsfaktorer och professionella möjligheter o en allmänt nyfiken attityd o engagemang, synpunkter och intresse i hela teamet o samarbetsvilja, positiv inställning till handledning varje vecka o teamet snabbt in i processen o teamet angeläget att finna lämpliga familjer o konkreta frågeställningar utifrån metoden o efterfrågade metod och handledning trots att barnet saknade rätt diagnos för projektet o positiv attityd från start hos vissa professioner skapade efter hand nyfikenhet hos övriga o konkurrens om vilka professioner som skulle bilda arbetslag o bra samtal kring hur kulturen kan spela roll i familjens liv, inställning till barnet och funktionsnedsättningen o konstruktiva tankar om frågor att ställa till föräldrarna, att uppmuntra dem berätta o barnets perspektiv och rätt till självständighet i fokus utifrån valt mål o framkom att man aktivt fört tillbaka familjen till aktuellt mål o entusiasm trots familj med stora svårigheter och kaos vid hembesöken o metoden en framkomlig väg o skulle inte nått resultat utan hembesök o så här skulle vi ju jobba jämt o man har lärt sig vara mer konsekvent och sätta gränser o har varit bra jobba så här, risk annars vi pratar över huvudet på föräldrar, då förstår de oss inte o bra att arbeta med ett mål i taget om flera mål blir det för mycket för familjerna o föräldern har fått ökat förtroendekapital till habiliteringen o använder mig av den här metoden med ett mål i taget även i andra familjer Projektledarens process Det var ofrånkomligt att förutom metodhandledning även processhandledning blev en del av handledarskapet. Det fanns familjer bland de av teamen utvalda, som levde under pressade förhållanden och med svåra upplevelser före ankomsten till Sverige. Med processhandledning avser undertecknad här de frågeställningar som uppstår i mötet mellan arbetslag och familj, hur man ska hantera de svårigheter hos familjer, som man konfronteras med och de egna reaktionerna i dessa möten. Som projektledare för Kulturdialogen och efter att tillsammans med övriga projektmedlemmar ha utarbetat och praktiserat Kulturdialogen Familj, fanns en övertygelse om att denna metod var framgångsrik och genomförbar. Att stöta på motstånd och ifrågasättanden vid införandet av något nytt, som initialt kunde uppfattas som en ytterligare arbetsbörda, var en i sammanhanget förväntan reaktion. Att leda teamen i processen att ta till sig det nya arbetssättet, att förmedla kunskap, entusiasmera och övertyga kunde dock ibland upplevas som en utsatt position. Projektledaren hade dock möjlighet att i Styrgruppen söka avlastning och stöd för fortsatt handledning av metoden. Vid enstaka tillfälle gavs möjlighet till extern handledning gällande teamprocessen för att till teamen ge bästa möjliga stöd och vägledning. 17

19 Det handledaren hade att förhålla sig till kan sammanfattas i följande två kategorier: Framgångsfaktorer/tillgångar/resurser Personal med hög kompetens i olika professioner Nyfikenhet och positiv inställning Insikt om behov av annat arbetssätt för att nå vissa familjer Svårigheter/motstånd Etablerat arbetssätt yrkesstolthet inom sin profession Ej teaminriktat arbetssätt Hög arbetsbelastning Oförmåga till omprioriteringar tidsmässigt Personalomsättning Teamens utvärdering Personalen i barn- och ungdomsteamen ombads i slutet av februari 2012 svara på en enkät med utvärderingsfrågor om Projekt Kulturdialogen. Frågorna avsåg hela projektet samt respektive aktivitet som ingått, dvs. Kulturdialogen Tema, Grupp samt Familj. Teamen består i genomsnitt av sex personer. Från de sex teamen inkom 15 svarsblanketter. Från ett av teamen lämnades ett gemensamt svar från fyra teammedlemmar. Således svarade totalt 18 personer, vilket innebär att ungefär hälften har lämnat sina synpunkter. Svaren har sammanställts och redovisas nedan. Bilaga 5 REDOVISNING AV ENKÄT Projekt Kulturdialogen Av svaren framgår att projektet bidragit till att teamen har fokuserat mer på kulturella aspekters betydelse, att man fått ökad förståelse för kulturella likheter och olikheter vilket medverkat till fördjupade reflektioner och samtal kring familjerna och en insikt om att anpassa arbetssättet. Arbetslagens roll har förtydligats och vikten av tydlighet samt att arbeta med ett mål i taget. Teamen har fått ökad kunskap om andra kulturer, genom närmare kontakt med familjen då man lättare kan ta deras perspektiv, dels genom föreläsningar samt att projektledaren och övriga representanter från projektet har informerat och exempelvis gett förslag på litteratur. Någon menar att bara genom att projektet har funnits under en tid har det bidragit till att förståelse och kunskap har ökats samt genom att det funnits någon att fråga. Någon annan anser inte att speciellt projektet gett kunskap om andra kulturer - den får man i alla möten och vid alla arbetssätt. När det gäller kunskap om olika kulturella synsätt på funktionsnedsättningar återfinns liknande svar som ovan. I ett annat att det är svårt att säga om det är projektet som gett kunskap eller om teamedlemmarna är mer öppna kring frågorna. Hur teamets arbetssätt har förändrats kan belysas med följande synpunkter: Det finns en struktur i projektet, som kan användas i alla familjer. Kanske har projektet bidragit till att se outside the box att se andra vägar och möjligheter att angripa problemet på. När teamet 18

20 kört fast i ett ärende, oavsett kultur, reflekterar man över om man pratat förbi varandra och om man har olika förväntningar. Ökat samarbete genom hembesök kan leda till att teamet blir mer sammansvetsat och att man får ett vidgat synsätt. Kanske har vi tagit till oss en del tankar mer eller mindre omedvetet. För andra har projektet inte inneburit någon förändring, eftersom man redan arbetat enligt metoden ett mål i taget. Kulturdialogen Tema Av enkäten framgår att teamen försökt använda denna aktivitet för familjer, som har många funderingar kring barnets funktionsnedsättning och kanske har svårt att förstå hur habiliteringen arbetar. Teamen kan ha sett behov hos flera föräldrar men har haft svårt att motivera dem att delta. Andra tycker det varit svårt att hitta familjer med hänvisning till att innehållet varit öppet. Påtalas också att frågor som teamet tagit upp med familjer, återkommit på Tema och har bollats åter till teamet. Teamen ger exempel på hur familjer har haft nytta av Tema. Föräldrar har börjat förstå lite mer kring funktionsnedsättning och habilitering. Framför allt har en process påbörjats. De har här fått en annan typ av bemötande dialog istället för föreläsning, vilket många har behov av. Vissa föräldrar har genom Tema fått en upprepad information som gett dem motivation att exempelvis jobba med kommunikation och har kanske känt sig mer delaktiga. Kulturdialogen Grupp Tjejgrupp Tjejgruppen har varit ett bra komplement till övriga insatser och gett möjlighet till social mötesplats för flickor med annan kulturell bakgrund samt till att stärka deras självkänsla. Har tydliggjort att tonårsproblematik inte bara är ett svenskt problem. Anses som ett bra sätt att introducera grupptänkandet på. Har avlastat teamen kring frågor om självständighetsträning och fritidssysselsättning och behov har förtydligats, som teamen kan arbeta vidare med. Mammagrupp Mammagruppen har gett draghjälp kring synsätt på barnuppfostran mm. Återkoppling från teammedlem angående mamma som varit entusiastisk över insats från teamet. Kulturdialogen Familj På vilket sätt har teamet haft nytta av denna metod? En möjlighet att komma vidare i svåra familjer, ett nytt sätt att arbeta med en familj. Bra struktur i metoden som är användbar i fler familjer. Bra diskussioner, utvecklande tänk, ökat samarbete, gemensamt reflekterande. Större insikt. Familjeperspektiv. Tidsperspektiv. Se familjen som en helhet. Vänta in familjen. Ta ett mål i sänder. Större förståelse för olika kulturers prioriteringar. Mer frekventa och fördjupade diskussioner kring förklaringsmodeller när samarbetet med familjen ej fungerar. Teamet kommer snabbare fram till denna metod som lösning på nå fram till familjen-problem. Man uttrycker också att teamet har ett bra samarbete med någon av de familjer som varit med, dvs. teamets insatser landar. Vi kan se att det finns potentiella möjligheter med ett intensivt arbetssätt men vi upplever att vissa familjers behov är större än vad vi kan nå upp till. I 19

21 familjer där vi fastnat, har provat allt har vi försökt använda denna metod. Diskussionerna med projektledaren har varit givande. Beskriv hur du uppfattar skillnaden mellan traditionellt arbetssätt och metod Kulturdialogen: Familjen väljer vilket mål de önskar arbeta med. Man arbetar med en frågeställning/ett mål i taget samt i samverkan med familjen. Ett mer koncenterat arbetssätt med intensiva insatsperioder, mer regelbundet och tydligt mot ett bestämt mål. Tydligare ramar, skriver kontrakt att arbeta utifrån. Tydlighet i tidsplanering. Mer individuellt tänk. Arbete i framförallt hemmiljö och inte i Habiliteringens lokaler. Mer hänsyn till kultur, mer helhet för familjen. Blivit familjens, mer än habiliteringens, vårdplan och prioriteringar. Hembesök oftare, som ger en mer rättvis bild av hur familjen har det och hur familjen tänker, värderar som prio 1. Det blir högre frekvens vilket ger större förståelse för familjens situation. Alla i teamet vet vilka insatser som är på gång. Arbetssättet med metoden Kulturdialogen är mer intensivt och utförs mestadels i hemmet samt man jobbar mer med modellinlärning. I traditionellt arbetssätt sker görandet mer på habiliteringen och i form av behandling/råd/handledning/uppföljning. I metod Kulturdialogen utgår vi inte från en tvärprofessionell kartläggning/bedömning utan från vad föräldrarnas problem/önskan är och ser dem som experter. I Kulturdialogen upplever vi att vi uppmanas att tänka tvärtom släppa tanken på orsak och gå direkt på insatser. Intressant att veta evidens för de olika arbetssätten. Jag uppfattar att metoden på många sätt är just traditionellt arbetssätt. Skillnad: Att familjen kan sätta mål som vi inte håller med om. På gott och ont. Tar mycket mer tid. Svårt med definition av traditionellt arbetssätt, en del jobbar ju som metod Kulturdialogen. Handlar ju mer om Habiliteringen tillåter denna typ av metod. Tidsmässigt! Tidskrävande. Bra om resurser finns, annars ett orosmoment. Men finns resurser är det mycket bra, man får djupdyka i en familj och jobba mer intensivt med samma familj. Vid vilka frågeställningar är det relevant att tillämpa metod Kulturdialogen? När hinder i kommunikationen mellan team och familj gör att vi inte bara kan säga hur familjen ska göra, utan behöver visa handfast. När en familj inte har de verktyg som behövs för att ta sig fram inom vården för sitt barn (framför allt språket och kunskapen om det svenska samhället). Då inbjudan ofta leder till återbud. Träningsprogram hemma följs ej upp av familjen, förankras ej. Oro kring barnet. När det är en komplex situation för familjen och teamet inte vet hur vi ska få till något resultat. Familjen har svårt att ta till sig vårt traditionella arbetssätt. Känns viktigt att arbeta med något tydligt område i familjens vardag som ger ett tydligt resultat/effekt. När man kört fast, saknar mottagare, där vi ser behov men inte lyckas få en god kontakt med familjen. Svårigheter att nå fram, familjer där det spretar. När man inte kommer igång med någonting med familjen. När de inte förstår vad som vi/de skall göra eller vad som fodrar av oss (vi och de). När praktiska förändringar behöver göras i rutinsituationer och familjen behöver hjälp att nöta in det nya. Synen på funktionsnedsättning. Självständighet. Om familjen är i behov av många insatser - vilken insats är viktigast för familjen att börja med? När man inte når familjen. Dock tycker jag att man borde arbeta med metod Kulturdialogen i samtliga ärenden vid Habiliteringen. Resursbrist medför att detta ej går. 20

22 Försvårande faktorer att komma igång med detta arbetssätt jämfört med andra - vilka? Otydlighet från ledningen om vi kan jobba så här. Många kontakter för familjen. Vi i teamet är splittrade i att klara jobbet för dagen och kanske inte engagerar oss tillräckligt. Kan vara svårt att komma igång med metoden, kan vara många viljor i teamet som hindrar och det ibland är lättare att starta om man är ensam i ett ärende. Just dessa familjer kan sakna motivationen som behövs. Ytterligare en svårighet är språksvårigheterna. Många inblandade. Familjen har en tuff livssituation totalt. Sjukdom. Sociala problem. Svårt att hitta lämpliga familjer, som man tror skulle vara hjälpta av metoden. Blir ju även tidskrävande för familjen. Familjen kanske inte har tid piga arbete att träffas ofta, familjen kanske inte vill ha hembesök, familjen kanske inte känner sig delaktig. Det är tidskrävande arbete och blir ofta en längre process än som tänkt från början. Svårt att hitta ett specifikt område att arbeta med, då familjens situation påverkas av många faktorer. När är man färdig? Oförutsägbart, i och med att man inte vet vilket mål familjen vill jobba med och därmed inte heller vilka i teamet som bör vara med. Tidskrävande svårt att välja familj som ska få så mycket vägt mot vilken effekt det ger vägt mot vad den tiden kan ge för effekt i andra familjer. Socio/ekonomiska problem försvårar processen, dessa måste vara under kontroll innan man kan starta med habiliteringsarbete inom Kulturdialogen. Avbokade tider piga sjukdom. Personalomsättning - det behövs ett hyfsat stabilt team för att det ska fungera. Övriga synpunkter Om metoden ska finnas kvar inom Habiliteringen är det viktigt att vi får använda den även med familjer som inte är invandrare. Kulturkrockarna och svårigheterna att nå fram kan vara minst lika stora ändå! Handledningen har varit bra! Kvarstår knuten (om än litet lösare nu) - diskrepansen mellan familjens definition och Habiliteringens definition av vad barnet behöver. Hur jämka och förena så alla blir nöjda och barnet mår optimalt? Teamet skulle fått mer återkoppling från gruppverksamheterna. Habiliteringschefernas utvärdering Habiliteringscheferna för de två enheterna på Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand som också utgjorde styrgruppen för projektet, ombads i slutet av november 2012 att svara på ett antal frågor i en utvärderingsenkät. De fick frågan hur Projekt Kulturdialogen haft betydelse för teamarbetet under respektive efter projekttiden samt vilka försvårande faktorer som förelåg. Dessutom en fråga hur metod Kulturdialogen Familj tillämpas i teamen. De lyfte i sina svar fram bland annat följande aspekter: det tog längre tid än väntat att komma igång skulle ha börjat långt tidigare, så att det fått riktigt fäste trots att alla kände till att projektet skulle omfatta familjer, som teamen inte nådde fram till, glömdes det bort på grund av att alla är så uppfyllda av sina pågående uppdrag efter att projektet avslutats pratar medarbetarna om och hänvisar till att vi får jobba som i Kulturdialogen det finns fortfarande med i diskussionerna men kan bli svårt på sikt personalomsättningen är en försvårande faktor, då ny personal inte har erfarenhet av att arbeta med personer från andra kulturer 21

23 inströmningen av patienter med behov gör att det kan vara svårt att stanna upp, man vill ofta göra snabba lösningar någon måste vara ägare/eldsjäl, annars tappas det bort i den uppgiftsträngsel som råder, särskilt med tanke på omsättning i teamen Bilaga 6 RESULTATDISKUSSION Försvårande faktorer samt framgångsfaktorer I vissa team och hos vissa teammedlemmar fanns en förväntan och iver att få komma igång med arbetssättet och en besvikelse kunde anas, när ens profession inte ingick i arbetslaget. För andra visade det sig vara en oväntat hög tröskel att ta till sig den grundläggande tanken i metoden att utgå från familjens val av problem och stanna kvar i det tills mål uppnåtts. Inte alla såg fördelen med arbetslagsmodellen utan hade ett mer yrkesspecifikt perspektiv, vilket försvårade att avvakta med insatser för familjens övriga behov. En nackdel var att teamet inte från början visste vilka professioner som skulle bli aktuella, eftersom det avgjordes efter att familjen presenterat det problem man ville arbeta med. Det brukade lösa sig genom att de som kände familjen tog ansvar för den dialogen. För en del av personalen var det en svår omställning att avsätta tid varje vecka under en längre period för att arbeta i ett arbetslag i en utvald familj. Man kände sig pressad och hade svårt att omprioritera. Dock skapades av många det utrymmet i agendan efter hand. Ledighet av olika slag och andra åtaganden spelade förstås också roll. Det var inte heller alltid möjligt att i teamen skapa samma gynnsamma förutsättningar som medlemmarna i Projekt Kulturdialogen hade haft då metoden utarbetades och provades i vissa pilotfamiljer. Inte alla familjer hade möjlighet till möten varje vecka. Metoden fick modifieras och utrymme ges för flexibilitet. Ibland fick även andra insatser löpa parallellt. En uppenbar nackdel var personalomsättningen, att några snart skulle sluta sin anställning, vilket påverkade engagemanget i hela teamet samt upplevelsen av att inte ha tid och blev orsak till att inte komma igång och inte kunna avsätta tid för hembesök varje vecka. Analys Kulturdialogen Tema Det framgår av personalens enkätsvar att teamen haft svårigheter att föreslå familjer till denna aktivitet. Man upplever att det inte funnits ett tydligt syfte att presentera för familjerna. Det föreligger en skillnad avseende rekrytering till Tema i förhållande till andra utbildningserbjudanden föräldrar har inte ett eget upplevt behov av att delta i Tema jämfört med till exempel ett utbildningspaket om autism. De familjer som deltagit har i hög utsträckning varit nöjda och teamen har sett att föräldrar som deltagit kan till exempel ha fått ökad förståelse för syftet med habiliteringens insatser. Kulturdialogen Grupp Tjejgrupp Här finns ett ömsesidigt behov hos föräldrar, tonårstjejer och team att fortsätta påbörjad gruppaktivitet. 22

24 Mammagrupp Bara en omgång har genomförts och med ett fåtal mammor, men med positiva omdömen från dessa. Det finns sannolikt ett behov av denna aktivitet för mödrar, som behöver träffa varandra och få ökad kunskap om vad barnets diagnos innebär, ökad förståelse för olika åtgärder samt en möjlighet till dialog kring olika kulturers synsätt på funktionsnedsättningar och barns delaktighet. Kulturdialogen Familj Med erfarenhet av genomförd handledning och dialog med teamen samt med hänvisning till lämnade enkätsvar är undertecknad projektledare övertygad om att det utarbetade arbetssättet, metod Kulturdialogen Familj, gett avtryck och fått betydelse för fortsatt teamarbete och i möten med familjer. Som framgår av tidigare redovisning har projektet bidragit till ökad kunskap om kulturella likheter och olikheter vilket medverkat till fördjupade reflektioner och samtal kring familjerna och en insikt om att anpassa arbetssättet. Arbetslagens roll har förtydligats och vikten av tydlighet inför familjen samt att arbeta med ett mål i taget. Den genomförda implementeringen av metoden har sålunda gett avsett resultat. Försvårande faktorer, som också redovisats, utgör dock en risk att metoden inte fullt ut kommer att genomföras. HUR KAN PROJEKT KULTURDIALOGEN LEVA VIDARE? Riskbedömning och hoppfullhet Undertecknad projektledare väljer att upprepa tidigare återgivna citat, ett från vardera habiliteringscheferna Eva Hammarström och Maria Eriksson, som på ett utomordentligt bra sätt sammanfattar det jag uppfattat som risk nämligen att det projektet byggt upp mycket snabbt faller i glömska, om ingen tar över stafettpinnen. Inströmningen av patienter med behov gör att det kan vara svårt att stanna upp, man vill ofta göra snabba lösningar. Någon måste vara ägare/eldsjäl, annars tappas det bort i den uppgiftsträngsel som råder, särskilt med tanke på omsättning i teamen. I personalens enkätsvar påtalas vikten av tidsmässiga förutsättningar: Handlar ju mer om Habiliteringen tillåter denna typ av metod. Tidsmässigt! Tidskrävande. Bra om resurser finns, annars ett orosmoment. Men finns resurser är det mycket bra, man får djupdyka i en familj och jobba mer intensivt med samma familj. Mot denna bakgrund känns det angeläget att omedelbart påminna mig själv och läsaren och inte minst mina kollegor i barn- och ungdomsteamen, som i sina enkätsvar entydigt lyft fram ökad kunskap, att man för en annan slags dialog, att man stannar upp och reflekterar tillsammans kring familjer. De sammansatta citaten från enkäten får belysa detta: Det finns en struktur i projektet, som kan användas i alla familjer. Kanske har projektet bidragit till att se outside the box att se andra vägar och möjligheter att angripa problemet på. När teamet kört fast i ett ärende, oavsett kultur, reflekterar man över om man pratat förbi varandra och om man har olika förväntningar. Ökat samarbete genom hembesök 23

25 kan leda till att teamet blir mer sammansvetsat och att man får ett vidgat synsätt. Kanske har vi tagit till oss en del tankar mer eller mindre omedvetet. Enkätsvaren var för projektledaren en mycket inspirerande och hoppingivande läsning. Materialet bekräftar att de frön som såtts har grott och gör nytta för de familjer som på ett särskilt sätt gagnas av arbetssättet enligt Kulturdialogen Familj. Svaren och den dialog med kollegor undertecknad haft efter att projektet avslutats visar på ett intresse att fortsätta på den inslagna vägen och att många har stor kunskap i frågor om mångkultur samt tillämpar den i teamsamarbetet och i mötet med familjer. TACK! Projekt Kulturdialogen har genomförts med stöd av habiliteringschefer tillika styrgrupp samt tack vare engagemang och förändringsbenägenhet från kollegor på Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand. Tack! Som en uppmuntran till oss alla vann Projekt Kulturdialogen förvaltningens (Habilitering & Hälsa) pris för bästa mångfaldsarbetet år 2011! Skapa utrymme för uppnådd kunskap och håll engagemanget vid liv De resultat som påvisats av Projekt Kulturdialogen kan inte negligeras. Personalens kunskap, intresse och engagemang bör tveklöst tas tillvara. Utrymme bör skapas för en fortsättning av familjearbetet enligt metod Kulturdialogen, fortsatt dialog och kunskapsspridande till nytillkommen personal. Om verksamheten skall uppnå att insatser på ett effektivt sätt omfattar familjer som Habiliteringen av olika skäl inte når fram till med traditionellt teamarbete, bör resurser frigöras för att metoden enligt Projekt Kulturdialogen beskriven ovan ges förutsättningar att fortleva. Det är också angeläget ur ett barnperspektiv att barnen även i dessa familjer ges tillgång till adekvata habiliteringsinsatser. Hur familjearbetet fortsättningsvis kan utformas ryms inte i denna rapport, men följande idéer kan vara tänkbara att utgå ifrån: Utse en person med kunskap, erfarenhet och intresse att vidmakthålla metod Kulturdialogen Familj Skapa ett arbetslag med olika professioner med intresse och engagemang för arbetssättet att anlitas av teamen då metoden bedöms relevant för specifik familj Tillämpa metoden för familjer oberoende av nationalitet och bakgrund 24

26 Bilaga 1 MANUAL för metod enligt Kulturdialogen Familj ARBETSLAGET Metod/arbetssätt o Hembesök hos familjen varje vecka den första tiden, därefter var tredje var fjärde vecka o Tolkmedverkan är en förutsättning samma tolk eftersträvas o Vårdplan och mål föräldrarnas val av problem i vardagssituation. o Ett-två avgränsade mål kring vald svårighet, enkelt och tydligt formulerat o Fördelning i arbetslaget vem har fokus på vad? o Kurator/psykolog förhållningssätt, separata samtal med förälder/barn o Avsatta tider för planering i arbetslaget inför varje besök liksom uppföljning/reflektioner efter genomfört besök o Fungera som modell - visa och upprepa o Hemuppgift försäkra er om att familjen har förstått instruktionen o Följ upp hemuppgift bekräfta rätt genomförd uppgift för att stärka förälders framsteg och insikter o Om andra problem aktualiseras påminn om ett mål i taget och hänvisa till kommande vårdplan o Utvärdera mål med REAL inom några veckor o Samma mål och/eller nya mål o Relationen till teamets övriga professioner och insatser tydliggörs o Arbetslaget tar upp med teamet, om annan insats aktualiserats - alternativt om fråga kommit till teamet förmedlas denna till arbetslaget o Övrig dialog med teamet vid behov o Avslut av intensivinsats då mål uppnåtts - överlämning till team i dialog och samförstånd med familjen 25

27 MANUAL för metod enligt Kulturdialogen Familj Bilaga 2 TEAMETS INFORMATION TILL FAMILJEN o Hembesök av arbetslaget för att informera om Kulturdialogen Familj o Metod/arbetssätt Om hur vi arbetar Om vilka professioner som ingår i arbetslaget Regelbundna hembesök I vilken utsträckning kan båda föräldrarna delta? Barnets delaktighet Separat samtalsstöd Tolkmedverkan Om vårdplan, mål och utvärdering Om hemuppgift Om kontrakt Om överlämning till team o Betänketid en vecka vid behov o Kontrakt tecknas 26

28 Bilaga 3 KONTRAKT Upprättat mellan Barn- och ungdomshabiliteringen Lundbystrand och föräldrar till, född Nedanstående regler gäller i samarbetet mellan mig och personal från Kulturdialogen: Att följa tiderna i schemat, som vi tillsammans har planerat Att lämna återbud vid förhinder Att genomföra de hemuppgifter, som vi tillsammans kommit fram till Att tolk är med för att översätta när vi träffas Att arbeta mot de mål i vårdplanen, som vi kommit överens om Göteborg den 2010 Återbud ska meddelas senast 08:30 samma dag, annars debiteras Ni en kostnad på 100:- plus 50:- i expeditionsavgift. För Kulturdialogen För familjen... Lena Stignäs Borg Tel Carin Nyström Tel Maria Bengtsson Tel

29 Bilaga 4 BARNETS PERSPEKTIV Barnets rätt att få göra sin röst hörd Delaktighet är bra för hälsan För att må bra är det viktigt att bli litad på, respekterad, inkluderad och involverad i frågor som rör en själv. Dessutom är det viktigt att bli bemött som trovärdig, kapabel och kompetent. Det tycker barn och ungdomar själva. Citat från Lyssna på oss /projekt Egen växtkraft Både barns och vuxnas perspektiv behövs För att barns behov ska bli rätt uppfattade och för att vuxna ska dra rätt slutsatser vid planering och beslut om insatser är det nödvändigt att vuxna får tillgång till barnets eget perspektiv redan i början av beslutsprocessen. Projektets erfarenheter är att barn och ungdomar kan ha svårt att följa professionens råd och anvisningar. Orsaken är att vuxnas idéer om insatser helt enkelt inte är förankrade i barnens vardag. Det här uttrycker bland andra ungdomarna i projektets expertgrupp och yngre barn som projektets medarbetare samtalat med. Vuxna är alltså beroende av barns expertis om sig själva för att planering och beslut ska bli enligt barnets bästa, så som det uttrycks i barnkonventionen och svensk lagstiftning - och för att få avsedd nytta. Barn och unga är å andra sidan beroende av vuxnas förmåga att förutse konsekvenser av olika beslut. Citat från Lyssna på oss /projekt Egen växtkraft 28

30 Bilaga 5 PROJEKT KULTURDIALOGEN UTVÄRDERINGSFRÅGOR TILL TEAMEN Svarsperiod PROJEKT KULTURDIALOGEN Hur har projektet haft betydelse för teamarbetet? På vilket sätt har projektet gett kunskap om andra kulturer? Hur har projektet gett kunskap om olika kulturella synsätt på funktionsnedsättningar? På vilket sätt har projektet förändrat ditt/teamets arbetssätt? 29

31 KULTURDIALOGEN TEMA Hur har teamet haft nytta av denna aktivitet? På vilket sätt har familjer haft nytta av denna aktivitet? KULTURDIALOGEN GRUPP TJEJGRUPP Hur har teamet haft nytta av denna aktivitet? KULTURDIALOGEN GRUPP MAMMAGRUPP Hur har teamet haft nytta av denna aktivitet? 30

32 KULTURDIALOGEN FAMILJ ( Metod Kulturdialogen ) På vilket sätt har teamet haft nytta av denna metod? Beskriv hur du uppfattar skillnaden mellan traditionellt arbetssätt och metod Kulturdialogen: Vid vilka frågeställningar är det relevant att tillämpa metod Kulturdialogen? Försvårande faktorer att komma igång med detta arbetssätt jämfört med andra - vilka? ÖVRIGA SYNPUNKTER DU FÅR GÄRNA SKRIVA DITT NAMN! 31

33 PROJEKT KULTURDIALOGEN UTVÄRDERINGSFRÅGOR TILL HABILITERINGSCHEFERNA Bilaga 6 Hur har Projekt Kulturdialogen haft betydelse för teamarbetet? a) Under projekttiden? b) Efter projekttidens slut? c) Försvårande faktorer? Hur tillämpas Metod Kulturdialogen (Kulturdialogen Familj) i teamen? Försvårande faktorer? 32

34 Verksamhetsutvecklingsprojekt Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän Delrapport Kulturdialogen Projektledare Lena Stignäs Borg

35 KULTURDIALOGEN INLEDNING Av tidigare ansökan till Ann-Mari och Per Ahlqvists Stiftelse framgår de intentioner Projekt KULTURDIALOGEN hade att pröva nya arbetssätt. Med hjälp av beviljade medel har projektet har haft såväl framgångar som motgångar med att utforska och utforma arbetssätt och aktiviteter. Genom en pågående aktiv dialog och fortlöpande utvärdering har de olika aktiviteterna utvecklats i olika riktningar. Kulturgruppen Kulturgruppen består förutom av projektledaren av representanter för olika professioner i teamen. Kulturgruppen fungerar som stöd till projektledaren i utvecklandet av nya arbetssätt och deltar i olika hög grad utifrån beviljade medel i Kulturdialogens olika aktiviteter. Medlemmarna i Kulturgruppen har en fortlöpande dialog med barn- och ungdomsteamen om familjer som kan vara aktuella att delta i Kulturdialogen. Teamen Barn- och ungdomsteamen inklusive medlemmarna i Kulturgruppen utgör en länk mellan familjerna och projektet. Olika vägar har prövats för att nå fram till familjerna med inbjudan till Kulturdialogens olika aktiviteter. Styrgrupp En styrgrupp har utsetts av habiliteringsledningen bestående av de två enhetscheferna på Habiliteringen Lundbystrand samt en enhetschef inom vuxenhabiliteringen. PÅGÅENDE FÖRÄNDRINGSARBETE MED TIDIGARE BEVILJADE MEDEL AKTIVITETER INOM PROJEKTET Kulturdialogen 1, 2, 3, (4) Utvärdering Denna aktivitet riktade sig till nya familjer i habiliteringen. Avsikten var att ge en fördjupad introduktion om habiliteringens arbetssätt till familjer, som inte tidigare kommit i kontakt med habiliteringen och dessutom hade begränsad erfarenhet av det svenska samhället. Till att börja med omfattade denna introduktion tre timmar per gång vid fyra tillfällen, men minskades efter hand ner till tre tillfällen. Då deltagarantalet var lågt och få familjer anmäldes från teamen omprövades syfte och utformning, vilket resulterade i att denna aktivitet lades ned. Presumtiva familjer har i stället erbjudits Kulturdialogen Tema (se nedan). 1(6)

36 Kulturdialogen TEMA Kulturdialogen Tema utgick ursprungligen ifrån att personalen i teamet upplevde att familjen hade behov av mer kunskap inom ett visst område. Det kunde handla om åtgärder, som initierats av teamen, där man förväntade sig föräldrarnas delaktighet, men inte nådde fram. Utifrån teamens förslag utformades olika teman kring lek och samspel, självständighet, kommunikation och hjälpmedel samt kunskap om diagnos. Att öka förståelsen för habiliteringens arbetssätt var utgångspunkten. Föräldrar bjöds in till Kulturdialogen Tema tre timmar förmiddagstid vid ett tillfälle. Utmaningar och svårigheter Kulturgruppen har kontinuerligt och ingående analyserat orsaker dels till ibland relativt få anmälda familjer från teamen till Kulturdialogen Tema men också det låga deltagarantalet, att föräldrarna av olika orsaker uteblev. Kulturgruppens rannsakan och analys tydliggjorde att föräldrar kan sakna motivation att delta, då de inte själva framfört ett upplevt problem. Personalens uppfattning att familjen hade behov av mer kunskap och förståelse ger inte familjen tillräcklig drivkraft att delta. Att personal, som inte själva deltog vid tematillfället skulle motivera föräldrar till deltagande var inte heller optimalt. Framgångsfaktorer För att öka föräldrars motivation att delta valde vi en ny form av inbjudan inför vårens första tematillfälle i mars En medlem från Kulturgruppen och den personal i teamet, som kände familjen, träffade föräldrarna för att presentera Kulturdialogen Tema. I samband med ett eller annat ytterligare möte med representanten från Kulturgruppen gavs föräldern möjlighet att framföra sina egna frågeställningar och önskemål om innehåll. Man träffades på habiliteringen alternativt hemma hos familjen. Åtta föräldrar till sex barn deltog vid Kulturdialogen Tema den 25 mars. Tolkar översatte till föräldrarnas hemspråk arabiska, dari och somaliska. För att underlätta dialogen placerades tolkarna i samma rum som gruppen i stället för att använda befintlig teknik i angränsande rum. Föräldrarna var aktiva redan från början. Deras i förväg ställda frågor liksom synpunkter och frågeställningar som kom upp i gruppen blev underlag för att samtal och dialog uppstod såväl föräldrarna emellan som mellan personal och föräldrar. Föräldrarna delade med sig av sina vardagserfarenheter. Kulturgruppens olika professioner kunde svara på specifika frågor, men också framföra dessa till respektive team alternativt hänvisa föräldrarna till aktuellt team. Kulturgruppens ursprungliga ambitioner med förberedda framföranden och presentationer omkring olika teman har successivt skurits ned och reducerats. I dagsläget är Kulturdialogen ett forum för dialog i föräldragruppen samt mellan deltagande föräldrar och personal i Kulturgruppen. Sammanfattningsvis har följande faktorer sannolikt bidragit till att detta tillfälle Kulturdialogen Tema blev något av ett genombrott för eftersträvad dialog: o Föräldern får i förväg framföra sina frågor och önskemål om innehåll o Medlem i Kulturgruppen, som bjuder in förälder deltar också vid tematillfället o Dialog påbörjad inför tematillfället o Dialog i stället för information 2(6)

37 o Förälder känner sig delaktig och lyssnad på o Förälder tagen på allvar o Föräldrar får träffa varandra och dela gemensamma frågor och problem o Tolkarna medverkar i rummet för att underlätta dialog Av föräldrarnas muntliga och skriftliga utvärderingar framkom önskemål om att träffas igen. Man tyckte det fanns mer att tala med varandra om. Denna uppfattning delades av personalen/kulturgruppen, som inte hann ge fullständiga svar på frågor och utveckla svaren på deltagarnas frågeställningar. Tre timmars planerad tid innebär i praktiken ungefär hälften, då allt som sägs tolkas till andra språk. Beslutades därför att träffas vid ett uppföljande tillfälle för att fortsätta dialogen. Vid detta tematillfälle deltog sex föräldrar. Kulturdialogen GRUPP TJEJGRUPP Efter övervägande blev flickor i tonåren den gruppmodell som projektet valde att satsa på till en början. Urvalet var tonårsflickor som lever i dubbla kulturer, dvs vars familj har utländsk bakgrund och därmed icke-svensk kultur men möter den svenska kulturen i skola och på fritiden. Vissa familjer söker sig sällan eller aldrig utanför hemmastadsdelen och övriga stadsdelar i nordost. För några av flickorna var detta den enda gruppaktivitet, som de vågade närma sig och där de kände sig accepterade. Tjejgrupp erbjöds fyra gånger såväl höstterminen 2009 som vårterminen Några av flickorna deltog i både höst- och vårgruppen. Utmaningar och svårigheter Flickorna hade alla någon form av utvecklingsstörning, men var på olika nivåer såväl socialt och praktiskt som språkligt och intellektuellt. Att de var på så olika utvecklingsnivå försvårade utformning och vägen till dialog. Framgångsfaktorer Det fanns en fin respekt gentemot varandra inom gruppen och de lite mer frimodiga tjejerna fick de andra med sig i samtal och aktiviteter som utfördes. Ungdomarna tyckte om att göra saker tillsammans, t ex laga mat. Det som också bidrog till att flickorna vid utvärderingen uttryckte nöjdhet med gruppen var besök av en dramapedagog, som bl a gjorde lära-känna-övningar med gruppen samt ett besök på hennes arbetsplats ett teaterhus i Mölndal. MAMMAGRUPP Några somaliska mammor till barn med Downs syndrom, som deltog i Kulturdialogen Tema ville få mer kunskap om diagnosen och träffas som grupp. Psykolog i Kulturgruppen erbjöd tider för detta, men gruppen ställdes in på grund av sjukdom och andra skäl till återbud. Kulturdialogen FAMILJ Kulturdialogen Familj är en arbetsmodell, där i första hand kurator/projektledaren, arbetsterapeut och specialpedagog från Kulturgruppen ingår. I enstaka familj har annan profession varit en del av arbetslaget. Teamen har föreslagit familj, där man upplevt sig inte nå fram med föreslagna åtgärder och barnet därmed inte fått del av den habilitering som bedömts angelägen. Nämnda arbetslag från Kulturgruppen har träffat familjen tillsammans med personal från teamet. Om familjen varit motiverad att arbeta enligt den modell som 3(6)

38 presenterats har Kulturdialogen Familj skrivit kontrakt med föräldrarna på gällande villkor. Modellen bygger på att arbetslaget träffar familjen, både barn och föräldrar i hemmet. Hembesöken sker regelbundet, i början med täta intervaller en gång per vecka för att sedan glesas ut. Att återkommande träffa barnet i sin hemmiljö och se samspelet mellan barn och föräldrar möjliggör att fråga efter barnets åsikter om sin vardag och därmed tillvarata barnrättsperspektivet. Konstellationen av professioner har varierat efter behov över tid, men ofta har alla tre i arbetslaget gjort gemensamma besök i familjen. Efter en intensivperiod kan uppehåll göras för att sedan återkomma för uppföljning och uppdatering av förvärvad kunskap och tillhandahållet förhållningssätt. Arbetssättet har kontinuerligt krävt noggrann planering och uppföljning i arbetslaget. Professionerna har strävat efter att komplettera varandra och inför familjen bilda en helhet. Arbetsterapeut och specialpedagog har arbetat konkret med bildstöd och annan alternativ kommunikation för förälder och barn samt med andra insatser för att finna lösningar tillsammans med familjen i aktuella vardagssvårigheter. Kuratorns fokus har i första hand varit på föräldrarnas förhållningssätt och gränssättning och att stödja dem i konsekvens av förvärvad kunskap. Vissa föräldrar har önskat separat samtalsstöd, som på ett konkret sätt har kunnat följas upp i familjearbetet. Utmaningar och svårigheter Familjearbetet har tagit längre tid än vi i utgångsläget antagit, vilket kan bero på olika faktorer och ha skilda förklaringar. Familjerna lever med traditionella vardagsbekymmer och tidspress. Vi har mött familjer med varierande bakgrund, som har kommit olika långt i anpassning till det nya landet och olika långt tagit sig ur den kris det kan innebära att lämna sitt hemland. En faktor är sannolikt kulturellt betingad att föräldrar har en annan syn på funktionsnedsättning och därmed en annan bild och andra förväntningar på sitt barn än den habiliteringen representerar. Det är en lång process att se utvecklingsmöjligheter i stället för hopplöshet och ett allmänt och livslångt omsorgsbehov hos sitt barn samt att komma till insikt om betydelsen av sin egen delaktighet. Att inte ha tagit till sig innebörden av diagnosen gör också att det handlar om ett arbete på sikt. Framgångsfaktorer Modellen bygger på att arbetslaget genomgående arbetar tvärprofessionellt i familjen. Gemensam planering inför hembesök och uppföljning med reflexioner efteråt har lagt en ovärderlig grund i Kulturdialogen Familj. Kontrakt gällande ramar för samarbetet t ex regler för återbud och tolkmedverkan tecknas med familjen. Det ger dignitet åt uppdraget och förmedlar att ömsesidigt gå in för åtagandet seriöst. Att utgå från familjens upplevda problem och tillsammans sätta avgränsade, kortsiktiga mål i vårdplanen förankrat i dessa svårigheter är avgörande för att uppfatta framsteg och måluppfyllelse. För att nå resultat med Kulturdialogen Familj har sammanfattningsvis följande förutsättningar varit gällande: o Familjen är motiverad att arbeta tillsammans med oss enligt modell Kulturdialogen Familj o Kontrakt tecknas med familjen gällande ramar för samarbetet o Familjen får förutsättningslöst beskriva sina vardagssvårigheter och tillsammans med oss formulera mål i vårdplanen 4(6)

39 o Avgränsade, konkreta, tydliga och kortsiktiga mål, ett problem i taget o Hembesök med täta intervaller o Arbetslaget fungerar som förebilder o Hemuppgifter som följs upp o Föräldrar och barn får feed-back, uppmuntran ges, framsteg bekräftas o Familjen har känt sig lyssnad på och respekterad o Avstämning av mål och samarbete o Utvärdering av mål och samarbete Jämfört med traditionellt teamarbete underlättar arbetssättet enligt Kulturdialogen Familj möjligheten att fånga upp var föräldrarna befinner sig i nämnda anpassningsprocess, eventuella kris och uppfattning om funktionsnedsättning och diagnos. Vi kan i hemmiljön lyssna in och lättare förstå när familjen beskriver sina vardagssvårigheter och vilka mål de ser som önskvärt och möjligt att arbeta med. Vi fungerar som förebilder genom att konkret på plats visa vad vi menar vid en instruktion. Vi följer kontinuerligt på plats upp hemuppgiften, ger feed-back och bekräftar när det gått bra, ger ny uppgift samt lär ut generalisering till nya situationer. Att uppmuntra och bekräfta såväl barn som föräldrar i framsteg har varit en viktig ingrediens i familjearbetet. SAMMANFATTNING OCH REFLEXIONER Kulturdialogen Tema Vägen fram till att familjer deltar i aktiviteten Kulturdialogen Tema är lång och omständig. Det åtgår mycket tid att träffa familjer för att informera, motivera och övertyga föräldrar att delta med sina frågeställningar och erfarenheter. Övertygelsen är dock att detta är en framkomlig väg till ökad förståelse mellan habilitering och familj, men att det fortfarande finns anledning att ytterligare utforska och vidareutveckla denna del av Kulturdialogen. Kulturdialogen Grupp Det är angeläget att tonårsflickor som lever i dubbla kulturer och inte kan träffa jämnåriga på grund av sin funktionsnedsättning ges denna möjlighet. I en tjejgrupp kan flickorna gemensamt få kunskap om diagnos, hjälp med självuppfattning och kroppskännedom. Här kan de också göra aktiviteter tillsammans och uppleva samhället utanför de nordöstra stadsdelarna. Att mammor med gemensamt ursprung får kunskap om diagnos och delar erfarenheter är också angeläget. Det kan på sikt även gälla pappor och föräldragrupper med annan inriktning. Kulturdialogen Familj I arbetssättet enligt modell Kulturdialogen Familj har familjerna tagit emot två-tre personer från habiliteringen samt tolk i sitt hem en eller annan gång i veckan under ett antal veckor, som blivit till månader. Denna generositet och olägenhet kan förklaras mot bakgrund av att de har varit motiverade, känt sig respekterade och lyssnade på. Föräldrarna har blivit medvetna om sin delaktighet i förändringar genom sitt förhållningssätt samt fått nya kunskaper om sitt barn och dess diagnos. 5(6)

40 Arbetslaget har sett denna förändring hos de familjer vi haft och/eller har kontakt med. Professionellt handlar det om att sänka ambitioner samt respektera och komplettera varandras profession och kunskap. Det är oerhört inspirerande, lärorikt men också en utmaning att arbeta så intensivt och nära i ett arbetslag. Någon familj har avslutats och lämnats över till team, i en annan har stora framsteg gjorts men ännu inte ett avslut. Ett par nya familjer har påbörjats efter hand. Angående familj som avslutats har behovet av stöd blivit påtagligt och hjälp att återhämta och förnya tidigare förvärvad kunskap efterfrågats. Man kan återkommande behöva bli lyft ovanför vattenytan under lång tid. Det är angeläget att teamen efter överlämning ges stöd och handledning i fortsatt arbete med familjen Lena Stignäs Borg Projektledare 6(6)

41 Verksamhetsutvecklingsprojekt Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän Slutrapport Invandrarfamiljer i Habilitering Lena Stignäs Borg

42 ABSTRACT SAMMANFATTNING Titel År 2007 Författare Invandrarfamiljer i Habilitering. Ett verksamhetsprojekt avseende Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän. Habilitering & Hälsa, Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän. Lena Stignäs Borg Ett övergripande syfte med denna studie är att hos personalen i Barn- och ungdomsteamen öka kunskap och förståelse för andra kulturer och i sin förlängning ge bättre habilitering till familjer med annan kulturell bakgrund än svensk. I syftet ingår även att undersöka det merarbete familjer med utländsk bakgrund kan tänkas medföra i kontakten med habiliteringen med avsikt att få en uppfattning om hjälpbehovets omfattning. Som metod valdes strukturerade intervjuer med föräldrar genomförda med hjälp av bandspelare samt enkätfrågor till personalen att besvaras skriftligt. I föräldraintervjuerna ville vi få svar på hur familjens kontakt med habiliteringen har sett ut vad gäller insatser från olika professioner, medverkan i habiliteringsplaner, information om samhällsstöd, diagnos och funktionshinder. Enkätfrågorna till personalen förväntades ge svar på om invandrarbakgrunden är orsak till svårigheter att kommunicera kring insatser och habiliteringsplaner samt om det finns relevans i uppfattningen att personalen använder mer tid i kontakten med invandrarfamiljer i förhållande till svenska familjer. Nyckelord Barn- och ungdomshabilitering, invandrarfamilj, funktionshinder

43 TACK Projekt Invandrarfamiljer i Habilitering förverkligades tack vare erfarenheter och nyfikenhet på mer kunskap hos personalen i Barn- och ungdomsteamen på Habiliteringen Gamlestaden. Projektets inriktning och avsikt har varit att hela personalen skall vara delaktig under projekttiden. Den nu föreliggande rapporten har tillkommit med stöd av omnämnda grupper och personer projektdeltagare, styrgrupp, referensgrupp och litteraturgrupp, som på olika sätt bidragit med kunskap och konkreta arbetsuppgifter. Även övrig personal har visat stort intresse och uppmuntrat till fortsatt skrivande. TACK till er alla för stöd, uppmuntran och delaktighet! Ing-Marie Johansson, socionom och doktorand vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet, har varit projektets handledare. TACK för professionell handledning i form av värdefulla synpunkter och konstruktiv kritik! Stort TACK till Habilitering & Hälsa, som genom att bevilja anslag skapade en möjlighet för personalen vid Habiliteringen Gamlestaden att genomföra detta för oss angelägna verksamhetsprojekt!

44 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 7 PROJEKTORGANISATION... 7 VERKSAMHETSMÅL/EFFEKT... 8 BAKGRUND... 8 Vardagserfarenheter med kulturmöten... 8 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 9 DEFINITIONER... 9 METOD FÖRÄLDRAINTERVJUER Förutsättningar och urval Slutligt urval Pilotintervjuerna Dokumentation Kompletterande urval FÖRÄLDRAINTERVJUER MED BEGRÄNSAT URVAL Översatt information och anlitad tolk Bortfallsspekulation ENKÄTFRÅGOR TILL PERSONALEN PERSONALENKÄT MED SAMSTÄMMIG FRAMTONING FORTBILDNING AV PERSONALEN Litteraturgrupp Litteraturseminarium Studiebesök Föreläsning FÖRFÖRSTÅELSE LAGAR OCH SYNSÄTT HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSLAGEN, HSL FAMILJECENTRERAT ARBETSSÄTT BARNETS ELLER FÖRÄLDRARNAS PERSPEKTIV Barnets bästa en intrikat fråga KONVENTIONEN OM BARNETS RÄTTIGHETER/ FN:s BARNKONVENTION Konventionens grundtanke och utvalda artiklar ur habiliteringsperspektiv NORDISK STANDARD FÖR SJUKA BARNS BEHOV/ NOBAB RESULTATREDOVISNING BAKGRUNDSFAKTORER STATISTIK Göteborg - en mångkulturell stad

45 Varifrån kommer Göteborgaren? Hur mår Göteborgaren? BIDRAGSHUSHÅLL Introduktionsersättning Socialbidrag ARBETSLÖSHET JÄMFÖRANDE STATISTIK Vilka bor var? HABILITERINGEN GAMLESTADEN STATISTISKA FÖRUTSÄTTNINGAR I DE NORDÖSTRA STADSDELARNA Vem döljer sig bakom remissen? Andel invandrare TOLKANVÄNDNING Tolk kostar tid REDOVISNING AV FÖRÄLDRAINTERVJUER Ett annat sätt att leva Sverige är ett bra land - Vi känner oss som hemma i Sverige Men det är en sak som är likt vad det gäller kulturen - alla mammor vill gärna ha en bra framtid för sitt barn EN MÖJLIGHET ATT ÖVERLEVA Om vi hade bott kvar hade min dotter nog inte levt idag Jag är muslim, jag har tro, ber och hoppas han ska bli frisk KONTAKTEN MED HABILITERINGEN Är det vi som skall knacka dörren och vad är en habiliteringsplan? Information med passerat bäst-före-datum REDOVISNING AV PERSONALENKÄT Kulturolikheter Guds delaktighet i habiliteringsprocessen och traditioner i vardagsliv Könsperspektiv Diagnos, funktionshinder och träning Barn och lek MERTID OCH ANNORLUNDA INSATSER Vad är det då som är så tidskrävande? Tidskrävande kontakt med filter Omättat informationsbehov Vad påverkar barnets habilitering? SEMINARIEDAG MED REFLEKTIONER ANALYS INTERVJU- OCH ENKÄTSVAR BERÖRINGSPUNKTER Informationsbehov och informationsfrustration Professionella termer och begrepp Habilitering med västerländskt förtecken Kvinnosyn Anpassning, kristillstånd och dubbel utsatthet Hur går det för barnen? Familjens stöd eller habiliteringens? Kulturell förvirring, språklig förbistring och brus Att vänta in familjen Bemötande, etik och medvetenhet SLUTDISKUSSION KONSEKVENSER Så här är det idag! Lyssnandets konst En kulturell dialog

46 Föräldrautbildning Översatt information MÅLGRUPPENS SOCIALA STANDARD BEGRÄNSAR INSATSER PROFESSIONELLA INSATSER GER NÖJDA FAMILJER TILL SIST OCH FÖR ATT KNYTA IHOP PÅSEN KÄLLFÖRTECKNING REFERENSLITTERATUR ANDRA LÄSTA TEXTER Böcker Studier, offentliga utredningar och rapporter Med efterföljande kommentarer BILAGOR BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA

47 INLEDNING Habiliteringen Gamlestaden är en av sex enheter inom Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän. Upptagningsområde är Göteborgs nordöstra stadsdelar, som är Gunnared, Lärjedalen, Kortedala och Bergsjön. En stor andel av befolkningen i dessa stadsdelar är invandrare, dvs. personer med annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk. Habiliteringen Gamlestaden verkar således i ett mångkulturellt område, vilket medför att personalen i sin vardag möter människor från ett stort antal länder som talar ett annat modersmål än svenska. Samtal med enskilda och familjer, samt olika slags möten förutsätter därför i stor utsträckning medverkan av tolk. Att som personal i sin dagliga vardag möta invandrarfamiljer med annan bakgrund, kultur och religion har i Barn- och ungdomsteamen på Habiliteringen Gamlestaden lett till en ständigt levande och spännande diskussion om hur dessa förutsättningar påverkar habiliteringsarbetet. Personalen upplever att arbetet ter sig annorlunda på Habiliteringen Gamlestaden i förhållande till andra enheter. Våren 2006 gavs habiliteringsenheterna inom verksamhetsområdet tillfälle att söka bidrag till projekt i angelägen fråga. Habiliteringen Gamlestaden såg en efterlängtad möjlighet att få studera det specifika med att arbeta på en sådan enhet samt att få dokumentera personalens rika erfarenhet av och gedigna kunskap om möten med olika kulturer. Intention och förhoppning var att nå ökad kunskap och förståelse samt förbättrad kvalitet på habiliteringsinsatserna. En projektplan formulerades och beslut om genomförande av projektet fattades av Habilitering & Hälsa. Projektledare och projektdeltagare tillsattes, liksom styrgrupp och referensgrupp. En extern handledare från Institutionen för socialt arbete anlitades för projektet. Enligt projektkalkylen avsattes personalkostnader för 0,5 årsarbetare under 2006, vilket utökats med motsvarande summa under år PROJEKTORGANISATION Uppdragsgivare är Habilitering & Hälsa. Projekttiden med personalkostnad för 0,5 årsarbetare förlängdes efter år 2006 att gälla även år Styrgrupp Eva Hammarström, habiliteringschef Gamlestaden samt Maria Eriksson, habiliteringschef Älvstranden. Projektledare Lena Stignäs Borg, socionom, Habiliteringen Gamlestaden. 7

48 Projektdeltagare, samtliga vid Habiliteringen Gamlestaden Kerstin Karner, leg. psykolog (intervjuer, litteraturgrupp) Marianne Johansson, socionom (statistik, litteraturgrupp) Ingrid Larsson, socionom (litteraturgrupp) Liselotte Nilsson, socionom (litteraturgrupp) Ann-Sophie von Sydow, socionom (litteraturgrupp) Ingela Källander, teamsekreterare (statistik) (Kristina Näsström, psykolog, litteraturgrupp hösten 2006) Referensgrupp Helen Warenius, socionom, Habiliteringen Älvstranden Lotta Vesterlund, leg. sjukgymnast Habiliteringen Centrum Extern handledning Ing-Marie Johansson, socionom och doktorand vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet. VERKSAMHETSMÅL/EFFEKT Mål för Habilitering & Hälsa formuleras sålunda: o Att ge personalen ökad kunskap och kompetens om olika kulturer o Att habiliteringen använder denna ökade kunskap och därmed får ett effektivare arbetssätt med hög kvalitet i arbetet med varje enskild familj BAKGRUND Barn- och ungdomshabiliteringen Gamlestaden består av tre team sammansatta av olika professioner. I ett komplett team finns arbetsterapeut, logoped eller talpedagog, socionom/kurator, läkare, psykolog, sjukgymnast, specialpedagog samt sjuksköterska. Tjänsterna som läkare och sjuksköterska delas av samtliga team. Vardagserfarenheter med kulturmöten I habiliteringsarbetet följer teamen ett strukturerat flödesschema för att åskådliggöra barnets väg genom habiliteringen. Det vi kallar utredningsplan och habiliteringsplan är utgångspunkt för våra åtgärder. I hela processen förväntas familjerna vara delaktiga och aktiva. Personalens erfarenhet är att familjer inte alltid önskar vara delaktiga och att föräldrar ibland kan föredra att låta personalen ta ansvar för barnets habilitering. Våra olika professioner kan vara nya begrepp och okända funktioner för familjer med annan kulturell bakgrund, vilket vi tror kan leda till oklarheter i ansvarsfördelning mellan familj och habilitering. Frågor vi har ställt oss är vad som är kulturellt och religiöst betingat och hur vi kan öka vår förståelse och kunskap. En annan uppfattning är att vi ofta använder mer tid till åtgärder i familjer med annan kulturell bakgrund än till övriga familjer. Det yttrar sig påtagligt och konkret i ökad tidsåtgång på grund av tolkanvändning. Men också att många av de familjer som habiliteringen har kontakt med, har begränsad kunskap om och förståelse av det svenska samhället. Det innebär att habiliteringen på olika sätt får förmedla basinformation om det svenska samhället, vilket genererar ökad tidsåtgång i kontakten med en familj med utländsk bakgrund i relation till en familj med svensk bakgrund. 8

49 Personalen får i mötet med familjer och genom deras generositet ta del av och lära sig av levnadssätt och traditioner från andra kulturer och religioner. Detta blir till en levande och ständigt pågående dialog och ett kunskapsutbyte på arbetsplatsen. Teamen innehar därmed tillsammans en stor källa av kunskap, som vi vill synliggöra samt skapa en gemensam erfarenhets- och kunskapsgrund att stå på i habiliteringsarbetet. Det är också angeläget att sådan kunskap i sin förlängning görs tillgänglig även utanför Habiliteringen Gamlestaden. Att i intervjuform på ett djupare och mer samlat sätt få ta del av familjernas bakgrundskultur men också deras reflektioner kring mötet med Habiliteringen Gamlestaden menar vi skulle berika samarbetet och resultera i förbättrad kvalitet på habiliteringsinsatserna och leda till ett effektivare arbetssätt. Vissa familjer har en livshistoria, som kan försvåra och ibland inverka negativt på förmågan att ha fokus på och tillgodogöra sig habilitering. Vi har kontakt med såväl föräldrar som barn, som har behov av psykiatrisk hjälp, ibland genomgripande terapi för att bearbeta vad de upplevt i flykt, krig och liknande traumatiserande händelser. Att Habiliteringen Gamlestadens upptagningsområde omfattar stadsdelarna i nordöstra Göteborg, som har högt ohälsotal och arbetslöshet samt bidragsberoende, tror vi har betydelse för vår arbetssituation detta är dokumenterade fakta som vi vill undersöka närmare. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Ett övergripande syfte med denna studie är att hos personalen i barn- och ungdomsteamen öka kunskap och förståelse för andra kulturer och i sin förlängning ge bättre habilitering till familjer med annan kulturell bakgrund än svensk. I syftet ingår även att undersöka det merarbete familjer med utländsk bakgrund kan tänkas medföra i kontakten med habiliteringen med avsikt att få en uppfattning om hjälpbehovets omfattning. Vi vill diskutera och problematisera habiliteringens förutsättningar att arbeta i ett mångkulturellt område genom att 1) undersöka upptagningsområdets struktur och vilka förutsättningar som gäller för familjer som bor i området. 2) diskutera upplevd utökad tidsåtgång på grund av a) språksvårigheter b) tolkanvändning c) utökad samhällsinformation 3) få en bild av informationsflödet mellan habilitering och familj 4) diskutera familjers behov av psykiatrisk hjälp 5) få mer kunskap om olika kulturer och religioner DEFINITIONER Invandrare definieras i projektet som utländska medborgare födda i Sverige eller i utlandet samt svenska medborgare födda i utlandet. Definitionen motsvarar den beskrivning som Göteborgs Stad, Stadskansliet utgår ifrån i sin årliga rapport, den källa från vilken projektet hämtat statistikuppgifter. 9

50 I rapporten kallas Barn- och ungdomshabiliteringen synonymt för Barn- och ungdomsteamen eller teamen och ibland habiliteringspersonalen. Vi och vår syftar på teamens alternativt projektets medlemmar samt styrgrupp. Socionom benämns ibland kurator. Den officiella beteckningen åtgärd används i texten synonymt med insats. Omyndig under 18 år kallas barn eller ungdom. METOD FÖRÄLDRAINTERVJUER För att öka vår kunskap och förståelse var vi angelägna att få ta del av föräldrarnas erfarenheter i kontakt med habiliteringen. Vi fann att bästa sättet att etablera denna kontakt var genom strukturerade intervjuer. Frågor formulerades utifrån personalens frågeställningar, hypoteser och ibland frustration över kommunikationssvårigheter och andra förvirrande komplikationer i mötet med familjer. Att få veta något om familjernas bakgrund och varför de kom till Sverige var viktigt, liksom familjernas upplevelser och erfarenheter av synen på funktionshinder i hemlandet. Vad innebär det att ha ett funktionshinder i deras kultur och/eller religion? Vad är annorlunda, vad är likt i Sverige? Syn på kvinnas och mannens roll och barnuppfostran skiljer den sig från hemlandets? Hur har familjens kontakt med habiliteringen sett ut? Vilka professioner har de mött? Vilka insatser har barnet och familjen fått? Har de medverkat i upprättandet av habiliteringsplaner? Har de fått tillräcklig kunskap om diagnos och funktionshinder? Har habiliteringen gett informationen om vad samhället kan hjälpa till med? Frågor om familjens erfarenhet av tolkanvändning var angeläget att ha med, liksom om någon förälder bär med sig trauman av något slag och om man fått hjälp att bearbeta detta. Avslutningsvis är föräldrarna nöjda med kontakt och insats? Vad önskar de i fortsättningen av habiliteringen och för sitt barn? Hela frågeformuläret se BILAGA Praktiskt genomförande För att kunna återge och dokumentera intervjun på ett tillförlitligt sätt krävdes bandspelare med påföljande utskrift för senare bearbetning och sammanställning. Vi kom fram till att erbjuda frukt och vatten i samband med intervjun. Intervjun beräknades ta 1-1,5 timmar. Eftersom föräldrarna förväntades ta av sin tid, som vi av erfarenhet vet kan vara mycket ansträngd på grund av läkarbesök, möten och liknande, önskade vi kunna ge ett synligt tack för hjälpen, förslagsvis en biobiljett. För att detta inte skulle uppfattas som muta eller på annat sätt missriktat, förankrades detta hos kulturkunnig person samt hos verksamhetschef, som beslutade att vi kunde ge föräldrarna en biobiljett efter intervjun. Intervjuerna skulle ledas av projektledaren tillsammans med Kerstin Karner, leg. psykolog i ett av barn- och ungdomsteamen. 10

51 2. Tolk och översättning Att erbjuda tolk vid behov inför intervjun var en förutsättning och självklarhet. Likaså att de utskick vi gjorde skulle översättas för dem som enligt kännedom var beroende av detta. Tolkcentralen anlitades för översättningen. 3. Etik, sekretess och makulering Ur etisk synvinkel gjordes bedömningen att det var viktigt att inför intervjun klargöra frivilligheten, liksom att sekretess och anonymitet kunde säkras. Likaså var det viktigt att informera om att allt material och all dokumentation skulle komma att makuleras respektive raderas efter att rapporten färdigställts. 4. Presentationsbrev och samtycke Ett presentationsbrev formulerades, där syftet med projektet och intervjun förklarades samt information gavs om frivillighet, sekretess och anonymitet. Ett särskilt blad bifogades för undertecknande av samtycke. Ett annat blad medföljde med förslag om tid och möjlighet att sätta kryss i ruta för att tacka ja eller att få förslag på annan tid, samt ett annat kryss om man ej önskade delta. Förälder, som önskade tolk, fick utrymme att skriva vilket språk som gällde. Frankerat svarskuvert bifogades. Hela utskicket, se BILAGA Pilotintervju För att testa intervjufrågorna och bekanta oss själva med dem samt prova den tekniska utrustningen och öva oss i själva intervjusituationen, bestämde vi oss för att genomföra två pilotintervjuer. Förutsättningar och urval Under början av hösten 2006 diskuterade projektet vilka familjer som skulle väljas ut för intervju och hur vi skulle gå till väga för att få fram ett representativt urval. Huvudkriterium var att familjen skulle ha invandrarbakgrund. Att familjen var aktuell på Habiliteringen Gamlestaden, dvs. var ett pågående ärende, var en annan utgångspunkt. Det var också viktigt att föräldrarna hade haft kontakt med habiliteringen under tillräckligt lång tid för att ha värdefulla erfarenheter att dela med sig av vad gäller habiliteringens arbetssätt. Mot denna bakgrund kom vi fram till att nyinkomna remisser år 2002 var lämpligt årtal och att familjerna efter första kontakten med habiliteringen skulle ha varit delaktiga i minst två habiliteringsplaner. Vårt urval skulle således baseras på dessa fyra variabler: 1. Invandrarbakgrund 2. Pågående kontakt 3. Nyinkommen remiss år Delaktig i minst två habiliteringsplaner Habiliteringen Gamlestaden hade enligt aktuell statistik c:a 300 pågående ärenden per den Projektet bedömde att tio familjer var ett rimligt antal att intervjua. Med hjälp av journalansvarig fick vi från Habilitering & Hälsas databaserade journalsystem Journal III fram en lista över det totala antalet nyinkomna remisser till Barnoch ungdomsteamen år 2002 samt vilka av dem som deltagit i två habiliteringsplaner. Antalet nya remisser år 2002 var 64. Varje remiss i underlaget fick ett nummer, från 1 t o m

52 En urvalsprincip var mångfald framför proportionalitet. Det var viktigare att ha flera olika länder representerade än ett flertal från få länder, att alltså ha så stor spridning som möjligt. Med hänvisning till eventuella bortfall borde minst någon reserv finnas i urvalet utöver de tio vi önskade intervjua. Med hjälp av folkbokföringsregistret Västfolket kartlades föräldrars födelseland i nya remisser år 2002, som resulterade i fördelning enligt tabell i BILAGA 3. Fortsatt systematiskt arbete med urvalsunderlaget gav tre olika alternativ beroende på i vilken ordning remisserna med två habiliteringsplaner listades (stadsdelsvis, födelsenummer respektive andel representation av olika länder). Utifrån urvalsprinciperna ovan valdes alternativet var tredje i födelseordning. Två remisser hade på grund av felaktigt personnummer kommit på fel plats i listan. Det visade sig också att två av remisserna (nr 42 respektive nr 30) ej hade medverkat i två habiliteringsplaner och ej var aktuella i Journal III, varför dessa ersattes av andra remisser på listan. Den första remissen, där föräldrarna båda kom från Bosnien-Hercegovina, ersattes med annan remiss, där den ene föräldern representerar Bosnien-Hercegovina, den andre Jugoslavien. Den andra remissen, där föräldrarnas födelseland var Vietnam ersattes med annan remiss, där båda föräldrarna också kom från Vietnam. Enligt vald urvalsprincip föll valet även på remiss, där föräldrarnas ursprung var svenskt, vilken uteslöts ur studien. Slutligt urval Urvalet av elva familjer med invandrarbakgrund var därmed fastställt med justeringar enligt ovan utifrån var tredje nyinkommen remiss år 2002 med två upprättade habiliteringsplaner samt med fortfarande pågående kontakt. I tre av familjerna hade föräldrarna olika ursprung. Det slutliga urvalet hade följande representation i de 11 remisserna: LAND ANTAL NUMMER KOMMENTAR REMISSER Irak 3 14, 22, 57 Somalia/Etiopien 1 18 Ej aktuell, se nedan Etiopien 1 23 Libanon 1 59 Jugoslavien 1 51 Ej aktuell, se nedan Bosnien-Hercegovina/ Jugoslavien 1 62 Ryssland/Tadzjikistan 1 63 Vietnam 1 29 Indien 1 11 ANTAL 11 remisser med invandrarbakgrund Inför de första kontakterna med familjerna föll två familjer bort. I familj nummer 51 valde projektledaren på grund av tidigare kännedom att ringa föräldern, som avböjde medverkan i studien. Angående familj nummer 18 avstod projektledaren från inbjudan efter vad som framkom i journal och efter kontakt med kurator, som känner familjen. Återstår som ingår i studien 9 remisser/15 föräldrar. 12

53 Pilotintervjuerna Föräldrar till pilotintervjuerna valdes ut vid sidan av övrigt urval genom att be teamen om förslag och att söka via journaler. Familjen skulle uppfylla förutsättningarna att ha deltagit i två habiliteringsplaner och ha en pågående kontakt med habiliteringen Gamlestaden. Dokumentation Alla kontakter i form av utskick återbud, uteblivande och genomförd intervju dokumenterades av projektledaren för varje enskild intervjuperson som underlag till rapportskrivande och resultatredovisning. Efter hand formulerades ett brev att sända till föräldrar som ej kommit till intervjun och ej tagit kontakt med erbjudande om en ny tid och möjlighet framföra önskemål om annan lämpligare tid. Genomförande Intervjuerna genomfördes i Habiliteringens lokaler. Projektledaren, Lena Stignäs Borg planerade tillsammans med leg. psykolog Kerstin Karner intervjutider en dag per vecka fr o m oktober t o m december Önskvärt var att intervjua den ena föräldern på förmiddagstid, den andra föräldern på eftermiddagstid samma dag. Pilotintervjuerna hölls dock dagarna efter varandra, den 4 respektive 5 oktober Den första intervjun ur basurvalet genomfördes den 25 oktober, efter att den föräldern uteblivit den 11 oktober. Kompletterande urval Eftersom bortfallet var stort (se under rubrik Resultatredovisning ) och projektet förlängts efter årsskiftet 2006/2007, fick vi möjlighet att erbjuda fler föräldrar att delta i studien. För att hitta ett kompletterande urval utgick projektet från återstående remisser 2002 med två genomförda habiliteringsplaner samt pågående kontakt med habiliteringen. Bortfallet representerade Indien, Irak, Vietnam, Libanon, Bosnien-Hercegovina och övriga Jugoslavien samt Somalia/Etiopien. Projektledaren sökte efter motsvarande födelseland som bortfallet, alternativt grannland, samma världsdel etc. Det visade sig att bland de resterande remisserna i det ursprungliga underlaget var flertalet med önskad nationalitet ej användbara på grund av att familjerna ej deltagit i två habiliteringsplaner, att de var avslutade eller på annat sätt inte längre var aktuella på Habiliteringen Gamlestaden. Det kompletterande urvalet kom att representera länder enligt följande: LAND ANTAL REMISSER NUMMER Irak 2 17, 55 Somalia 1 39 Somalia/Etiopien 1 15 Eritrea/Etiopien 1 60 ANTAL Kompletterande urval 5 remisser med invandrarbakgrund 5 remisser/9 föräldrar. 13

54 FÖRÄLDRAINTERVJUER MED BEGRÄNSAT URVAL Som framgår var antalet planerade intervjuer av ursprungligt och kompletterande urval 26 stycken, antalet genomförda är 10 stycken. Detta begränsar möjligheten till långtgående slutsatser, vilket dock kompenseras av jämförelser med liknande studier och litteratur. Intervjusvaren har sammanställt i BILAGA 4. Översatt information och anlitad tolk Tolk var bokad till intervjuer med de föräldrar, där habiliteringen brukar anlita tolk. Fem presentationsbrev översattes till arabiska, sorani respektive vietnamesiska. På grund av bortfall återstod två intervjuer, där tolk skulle medverka. Beklagligt nog infann sig inte tolken till en av dem, och Tolkcentralen lyckades inte få fram en ersättare. Om än försenad och med förälderns något stapplande svenska kunde intervjun dock genomföras. Bortfallsspekulation Som framgår ovan kom relativt få intervjuer att genomföras. Man kan spekulera kring skälen till detta. Att föräldrarna uteblir, ofta utan att meddela sig är en företeelse personalen inte helt sällan ställs inför på Habiliteringen Gamlestaden. Personalen vet att familjerna har en belastad vardag på grund av att barn med funktionshinder ofta medför inbokade tider för läkarbesök, behandlingar osv. Att avsätta tid för ett projekt, som kan vara svårt att se nyttan av, kan tänkas inte blir högprioriterat i familjerna. Men även andra orsaker kan ha försvårat deltagandet. Under rubriken Metod beskrivs hur föräldrarna presenterades studien i ett utskick bestående av tre delar. Informationen översattes bara i de fall tolk anlitades av habiliteringen i då pågående kontakt med familjen. Det kan tänkas ha varit för många ord och för svår svenska. För att göra den nödvändiga informationen tydligare, hade det varit en fördel att använda ett enklare språk samt låta översätta fler presentationsutskick. Att ringa familjerna hade knappast varit en lösning, eftersom just språkförståelsen var problemet. På så vis blev det ett åskådliggörande av det Habiliteringen Gamlestaden dagligen lever med och ett av de fenomen, som detta projekt har velat visa på. Ett exempel där missförstod uppstod återges här: Projektledaren skickar brev med inbjudan och förslag på intervjutider den 11/10 för mor respektive far. Båda uteblir. Ett uteblivsbrev skickas med förslag på intervjutider den 25/10. Svarsbrev inkommer, där föräldrarna kryssar i att de önskar delta, men önskar annan tid. Samtycke är undertecknat och bifogat. Nytt brev till mor och far med nya klockslag den 15/11. Den 25/10 (dvs den tid de meddelat sig inte kunna) infinner sig pappan för att få bli intervjuad (vilket var möjligt att genomföra). ENKÄTFRÅGOR TILL PERSONALEN Vi ville ställa frågor och gräva djupare mot bakgrund av personalens uttalade upplevelser och erfarenheter, som ligger till grund för projektet. Finns det relevans i uppfattningen att man lägger mer tid i kontakten med invandrarfamiljer i förhållande till svenska familjer? När använder personalen tolk i mötet med föräldrar och barn, och när gör man det inte? Stämmer talet om att de olika teammedlemmarna får ägna sig åt information om hur det svenska samhället är uppbyggt vid sidan av traditionellt habiliteringsarbete? Är invandrarbakgrunden orsak till svårigheter att kommunicera kring insatser och habiliteringsplaner? På vilket sätt? 14

55 För att få svar på dessa och liknande frågor kom vi fram till att personalen yrkesvis skulle svara på ett antal frågor i en enkät. Det var viktigt att lyfta fram även det som upplevs positivt med att arbeta på habiliteringsenheten Gamlestaden. Under utarbetandet av frågorna bestämdes att tre av de 14 frågorna skulle besvaras individuellt. Frågorna till personalen i sin helhet, se BILAGA 5. PERSONALENKÄT MED SAMSTÄMMIG FRAMTONING Nitton anställda har besvarat enkäten, dels i yrkesgruppen, dels individuellt. Samtliga yrkesgrupper är representerade utom läkaren, som inte hade möjlighet att delta. Arbetsterapeuterna var båda nyanställda, varför en tidigare nyligen anställd med lång erfarenhet i yrket också besvarade enkäten. Någon yrkesgrupp påtalade att man inte alltid var eniga om svaren. En sammanställning av de enskilda svaren i enkäten finns i BILAGA 6. Enkätsvaren visar inga tydliga olikheter från professioner med kurativ, medicinsk, motorisk, pedagogisk eller psykologisk inriktning i teamen. Snarare framträder likheter, framför allt kring familjernas behov av samhällsinformation kombinerat med begränsade kunskaper i svenska. Möjligen framträder en större frustration hos yrkesgrupper, som inte har det i sin profession i att hantera frågan om samhällsstöd, över att ständigt möta familjernas okunskap och svårigheter att ta sig fram i det svenska samhället. Man hjälper därför familjerna konkret genom att ringa samtal för att underlätta och tar kontakt med samarbetspartners. Att föräldrars avvaktande inställning till samtalsstöd nämns av både kuratorer och psykologer men inte av andra yrkeskategorier har ju en given förklaring. FORTBILDNING AV PERSONALEN Litteraturgrupp På tidigt stadium bildades en litteraturgrupp bestående av medarbetare på Habiliteringen Gamlestaden. Syftet var att tillsammans med projektledaren läsa relevant litteratur för att vidga vyerna och fördjupa perspektiven. Gruppen har träffats vid fyra tillfällen då vi delat med oss av böcker vi läst och samtalat om olika ämnen, som berört projektet. Namn på gruppens medlemmar, vad de läst samt referat av valda delar bifogas rapporten. BILAGA 7. Litteraturseminarium All personal i Gamlestaden förberedde sig inför ett litteraturseminarium den 19 december 2006 med att läsa en studie Vi är alla unika och ändå mer lika än vi tror om bemötande, funktionshinder och etnicitet. 1 Vi samtalade i grupper med föreberedda frågor som vägledning men med öppenhet för egna reflektioner. Det blev värdefulla samtal kring etik och bemötande. Korta sammanfattningar återges under avsnittet Bemötande, etik och medvetenhet. Frågorna grupperna hade att samtala omkring finns i BILAGA 8. Studiebesök En spännande upplevelse var det för teamen att besöka utställningen Gud har 99 namn. 2 Vi fick inblick i stora och små religioner genom att lyssna på duktiga föreläsare samt göra personliga besök i rummen för de olika trosyttringarna. 1 SIOS Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige. Carlshamn Tryck & Media, Karlshamn. 2 Arrangör: SENSUS Studieförbund. 15

56 Föreläsning Länge var planerat att lära oss mer om islam, eftersom flertalet av de invandrare vi möter är muslimer. Men då projektledaren under projektets gång stötte på boken Abrahams barn - Vad skiljer och förenar judendom, kristendom och islam? föddes tanken att undersöka om bokens författare, religionshistoriker Christer Hedin, hade möjlighet att besöka oss. 3 Christer Hedin bejakade inbjudan och gav en föreläsning för personal från de båda invandrartäta enheterna Gamlestaden och Älvstranden den 13 mars Åhörarna fick erbjudandet att lämna feedback med synpunkter, som sammanställts och bifogats rapporten. BILAGA 9. FÖRFÖRSTÅELSE Projektledare och författare till denna rapport är socionom och arbetar som kurator i ett habiliteringsteam. Jag har därmed en förförståelse av den problematik projektet vill belysa, vilket kan påverka urval och resultat. Denna kollegiala forskning kan också styra kollegors enkätsvar och reflektioner. En garant för att någorlunda objektivitet råder är den styrning, kontroll och insyn styrgrupp respektive referensgrupp står för, liksom extern handledare, oberoende av intern kunskap och tradition. LAGAR OCH SYNSÄTT HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSLAGEN, HSL Habiliteringens arbete vilar på Hälso- och sjukvårdslagen 4, HSL, som i 2a fastslår delaktighet samt i 3b att habilitering skall ske i samverkan med den enskilde enligt följande i urval citerade lagtext: 2a Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt 1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, 2. vara lätt tillgänglig, 3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, 4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen. Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten b Landstinget skall erbjuda habilitering och rehabilitering, 2. hjälpmedel för funktionshindrade, och 3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade insatser framgå. 3 Hedin, C Abrahams barn. Vad skiljer och förenar judendom, kristendom och islam? Dialogos Förlag, Stockholm. 4 Hälso- och sjukvårdslag, HSL. SFS 1982:

57 FAMILJECENTRERAT ARBETSSÄTT Barn- och ungdomsteamets arbetssätt omfattar både barns och föräldrars perspektiv. Olika professioner kan anses ha sin tyngdpunkt i antingen det ena eller det andra. Tillsammans skapar teamet ett helhetsperspektiv. Barn- och ungdomshabiliteringarna inom Habilitering & Hälsa i Västra Götalandsregionen har idag ett familjecentrerat arbetssätt, där utgångspunkten är att professionella inte kan åstadkomma nytta för barnet om inte omgivningen bidrar med sin kompetens och tar aktiv del. Familjens kunskaper om sitt barn tas tillvara och de professionella samarbetar med föräldrarna i barnets habiliteringsprocess. Tidigare arbetade habiliteringen på föräldrarnas uppdrag och ett arbetssätt praktiserades såväl i Sverige som internationellt, där fokus på insatser för barnet varit förhärskande. En förskjutning har skett till ett familjecentrerat perspektiv, där hela familjens välbefinnande lyfts fram som en komponent i barnets habilitering, skriver en forskargrupp vid Mälardalens högskola. 5 Delaktighet poängteras i Hälso- och sjukvårdslagen. 6 I HSL 2a) anges att Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Vägen till delaktighet går inom Barn- och ungdomshabiliteringen Gamlestaden oftast genom föräldrarnas medverkan vid såväl de första kontakterna med teamet som vid upprättande av utrednings- och habiliteringsplaner vad gäller samtalsstöd, träning och behandling. BARNETS ELLER FÖRÄLDRARNAS PERSPEKTIV Att barnperspektivet finns med i åtgärder och habiliteringsplaner inom Barn- och ungdomshabiliteringen Gamlestaden råder ingen tvekan om. All personal är angelägen om att barnen skall få bästa möjliga vård och utveckling. Men hur vet man egentligen vad som är bäst för barnet när det gäller fysisk och psykisk utveckling? Vem kan och har rätt att avgöra det för det enskilda barnet och för ungdomen? Är det inte gott nog, att barnen blir delaktiga genom sina föräldrar? Föräldrarna bestämmer väl, så länge barnen är omyndiga? Många av habiliteringsbarnen har svårigheter att själva föra sin talan på grund av fysiska och/eller psykiska begränsningar. Huvudsaken är väl att barnets perspektiv finns med i det som rör barnet/ungdomen? Det vill säga angående barnets egen habilitering. Barnets bästa en intrikat fråga Det kan tyckas långsökt, att inom ramen för detta projekt sätta fokus på Konventionen om barnets rättigheter, den så kallade Barnkonventionen 7. Att ha barnets bästa för ögonen i åtgärder av olika slag är som sagt en väl inarbetad princip inom Barn- och ungdomshabiliteringen. Men hur förankrade är vi i Konventionen om barnets rättigheter och hur tillämpas konventionen på Habiliteringen Gamlestaden? Är det barnets habilitering, eller föräldrarnas, eller kanske personalens? 5 Mälardalens folkhögskola, forskargrupp. Professor Eva Björck-Åkesson; Docent, lektor Mats Granlund; Lektor Einar Jakobsson; Adjunkt, doktorand Carina Carlhed. 6 Hälso- och sjukvårdslag, HSL. SFS 1982: Konventionen om barnets rättigheter Regeringskansliet, UD INFO. 17

58 Hur vi bemöter och lyssnar till barn och ungdomar samt vilken roll de får spela i sin egen habilitering är en aktuell fråga och en pågående diskussion i barn- och ungdomsteamen. En större medvetenhet om att ta hänsyn till barns och ungdomars egen vilja och uppfattning har lett till att de själva oftare får vara aktiva i habiliteringsprocessen. Där så inte är fallet blir föräldrars uppfattning, roll och relation till sitt barn ett filter för personalen att arbeta genom. Då kvarstår frågan om det verkligen är barnets habilitering. Att förutsättningslöst bedöma vad som är barnets bästa, då föräldrar har en annan uppfattning än vi själva om hur vi bäst bemöter barnet, på vilket sätt träning ger bästa resultat och liknande frågeställningar, kräver en ökad medvetenhet och en god teoretisk grund för att tillämpa barnets perspektiv. Det är därför angeläget att presentera vissa artiklar i nämnda konvention för att belysa och få vägledning i de svårigheter och valsituationer personalen inom barn- och ungdomsteamen kan befinna sig i mot bakgrund av detta projekts tillkomst och det som framkommit under resans gång. KONVENTIONEN OM BARNETS RÄTTIGHETER FN:s BARNKONVENTION Konventionen om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november Idag är det bara Somalia och USA av världens stater, som inte ratificerat konventionen och därmed bundit sig juridiskt för att genomföra den. 8 Konventionens grundtanke och utvalda artiklar ur habiliteringsperspektiv Innehållet i konventionen får självfallet olika betydelse utifrån barns ställning i olika delar av världen och hur barnets perspektiv beaktas. Vi får utgå från Habiliteringen Gamlestaden och arbetet med barnen där. Är barn med funktionshinder och andra barn habiliteringen kommer i kontakt med särskilt omnämnda i Barnkonventionen på vilket sätt är de i så fall uppmärksammade? En grundtanke i konventionen är att barn har fullt och lika människovärde. Idén om jämställdhet gäller också mellan barn: alla barn har lika värde. Artikel 2.1 Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Kommentar: Här framgår klart och tydligt att alla barn har tillgång till de rättigheter som formulerats i konventionen oavsett bland annat ras, hudfärg, språk, religion, ursprung samt handikapp. En bärande princip är barnets bästa. Artikel 3.1 Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. 8 Konventionen om barnets rättigheter Regeringskansliet, UD INFO. 18

59 Kommentar: I kommentaren till artikeln framgår att barnets intresse självfallet inte alltid kan väga tyngre än alla andras intressen, men att den aspekten skall väga tungt, komma i främsta rummet. Avsikten med artikelns tillkomst var att skapa en garanti för att barnaspekten inte skall köras över, då olika intressen kolliderar i samhället. Att överföra det tänkesättet till olika uppfattningar mellan föräldrar och personal, kanske med barnets uppfattning okänd eller mitt emellan, är inte alltför långsökt. Barnets överlevnad och utveckling handlar nästa artikel om. Artikel 6 Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Kommentar: Stor vikt har i arbetet med den här artikeln lagts vid barns tidiga utveckling inklusive rätten till lek. Artikeln har säkert stor betydelse för barn i länder, där barnarbete är förekommande, men för oss kan den få en annan inriktning. Hur ser man på barns utveckling och lek i olika kulturer? I vårt västerländska individualistiska synsätt har leken en central roll för barnets utveckling och att tidigt träna självständighet är prioriterat. I mer grupporienterade kulturer har man inte samma fokus på den individuella utvecklingen utan betonar det sociala sammanhanget, där gruppen har stor betydelse under barnens uppväxt. 9 I intervjuerna berättar föräldrarna om att mostrar och andra släktingar, och även grannar tar ansvar för barnen. Vad händer då när familjer, som representerar ett annat kulturellt synsätt möter habiliteringen? Kan barnkonventionen hjälpa oss till förståelse, samförstånd och möjliga lösningar? Att barn måste få möjlighet att göra sig hörda och få påverka sin egen situation poängteras också. Artikel 12.1 Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som berör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Kommentar: Här betonas barns möjlighet till deltagande och inflytande. I texten i anslutning till artikeln påtalas att rätten till att fritt uttrycka sin åsikt och att bli hörd förutsätter att såväl myndigheter, kommuner, landsting som domstolar aktivt arbetar för dess genomförande. Det är således upp till habiliteringen att fortsätta arbeta på barns och ungdomars rättighet att göra sig hörda om sin egen habilitering. Det är en utmaning att skapa möjligheter för varje barn att bli delaktig och komma till tals utifrån personlighet och begränsningar på grund av funktionshinder. Med gemensam kompetens, skapande fantasi och god vilja är förutsättningarna goda att nå längre. 9 Allwood, C M och Franzén, Elsie C (red) Tvärkulturella möten. Natur och Kultur, tredje tryckningen. 19

60 En god början kan vara att studera och tillämpa NOBAB, ett instrument, en standard som utarbetats anpassad för barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård. I avsnittet som följer ges en introduktion. NORDISK STANDARD FÖR SJUKA BARNS BEHOV NOBAB NOBAB är förkortning av Nordisk förening för sjuka barns behov. 10 Föreningen har utarbetat en standard i enlighet med FN:s Barnkonvention. Standarden har funnits sedan 1988 och föreningen är knuten till EACH Charter, European Association for Children in Hospital, som är ett redskap för att bevaka kvaliteten i barnsjukvården i de 16 europeiska länder, som använder EACH. Som framgår utgår NOBAB från barn på sjukhus, att de ska få bästa vård och övriga förutsättningar under sin sjukhusvistelse. Att anpassa och tillämpa delar av NOBAB inom habiliteringen skulle vara en tillgång. Standardens tio punkter är: 1. Vårdform 2. Relationer, närhet och trygghet 3. Föräldramedverkan 4. Information 5. Medbestämmande 6. Miljö 7. Stöd i utvecklingen 8. Kvalificerad personal 9. Kontinuitet 10. Respekt och integritet Punkt 5 knyter an till texten ovan om delaktighet utifrån artikel 12.1 i Barnkonventionen. Punkt 5 Medbestämmande (utdrag) Barn/ungdomar och föräldrar skall, efter information, beredas möjlighet att delta i beslut och deras kunskap och erfarenhet skall tillvaratas Punkt 10, om respekt och integritet, visar på ansvaret att ta hänsyn till barns och föräldrars religion och bakgrund. Punkt 10 (utdrag) I samarbete och kommunikation med barn/ungdomar och föräldrar skall hänsyn tagas till deras religion och kulturella bakgrund RESULTATREDOVISNING BAKGRUNDSFAKTORER Projektet omfattar endast familjer med invandrarbakgrund. Eftersom upptagningsområdet för Habiliteringen Gamlestaden har en befolkning med högt ohälsotal, hög arbetslöshet, stor andel socialbidragstagare, som även omfattas av invandrare kan man inte med säkerhet härleda vad som orsakar personalens merarbete och utökade tid. 10 NOBAB Nordisk förening för sjuka barns behov, Tryckhuset. 20

61 Ett antal svar i personalenkäten visar på att de svårigheter och det merarbete man kan uppleva i kontakten med en familj från annan kultur också kan bero på att familjen är socialt utsatt, av arbetslöshet, svag ekonomi och dålig hälsa - omständigheter familjer från andra kulturer delar med många svenska familjer. Vi ville undersöka områdets struktur och vilka förutsättningar som gäller för familjer som bor i området. Hur stor del är invandrare, varifrån kommer de? Hur ser det ut med ohälsotal, arbetslöshet, fattigdom, socialbidragsberoende? Siffror och statistik har tagits fram med avseende på såväl hela Göteborg som de olika habiliteringsenheterna i staden att använda som belysande och jämförande underlag. Variabler som presenteras är andel invandrare, ohälsotal, bidragshushåll samt arbetslöshet. Tabeller och diagram samt delar av text är hämtade eller bearbetade utifrån Göteborgs stads hemsida, stadskansliet, statistikgruppen. Samtliga uppgifter och tabeller avser år 2006 med undantag av ohälsotalet, som är från år STATISTIK Göteborg - en mångkulturell stad Varifrån kommer Göteborgaren? Av Göteborgs befolkning är 20 procent, eller personer, födda i utlandet. 66 procent av de utlandsfödda göteborgarna är svenska medborgare. 48 procent av Göteborgs utlandsfödda kommer från Europa, 36 procent kommer från Asien och 9 procent från Afrika. 28 procent av göteborgarna födda i Europa kommer från Norden. 11 Göteborgare födda i Sverige och i utlandet, per kontinent 2006 Figur 1 Göteborgarna som är födda i utlandet kommer från 185 länder. Drygt en tredjedel av göteborgarna födda i utlandet bor i Nordost (Gunnared, Lärjedalen, Kortedala och Bergsjön), 22 procent bor i Centrum (Centrum, Linnéstaden och Majorna), 14 procent i Väster (Högsbo, Älvsborg, Frölunda, Askim, Tynnered och Styrsö) och 27 procent på Hisingen. 11 Källa: Göteborg stad, Stadskansliet, statistikgruppen 21

62 Hur mår Göteborgaren? Det går inte att mäta en befolknings hälsa eller sjuklighet. Det så kallade ohälsotalet är ett mått på hur olika statliga socialförsäkringar används. Diagram 1 och 2 åskådliggör hur befolkningen mår i olika stadsdelar. Antal dagar Ohälsotal, samtliga invånare år 2005 Ersatta dagar med sjukpenning och sjuk/aktivitetsersättning per person Göteborg Gunnared Kortedala Centrum Majorna Askim Tynnered Torslanda Lundby Backa Statistikgruppen Källa: Göteborg stad, Stadskansliet, statistikgruppen Diagram 1 Antal dagar Ohälsotal, utrikes födda år 2005 Ersatta dagar med sjukpenning och sjuk/aktivitetsersättning per samtliga utrikes födda Göteborg Gunnared Kortedala Centrum Majorna Askim Tynnered Torslanda Lundby Backa Statistikgruppen Källa: Göteborg stad, Stadskansliet, statistikgruppen Diagram 2 Kommentar till Diagram 1 och 2 I diagram 1 avseende samtliga invånare, ligger det s k ohälsotalet i stadsdelarna Gunnared, Lärjedalen, Kortedala och Bergsjön (Habiliteringen Gamlestaden) högt över 22

63 Göteborgsgenomsnittet. Utmärker sig på hög nivå gör även här Frölunda (Habiliteringen Frölunda), Biskopsgården och Backa (Habiliteringen Älvstranden). Av diagram 2, som visar ohälsotal för utrikesfödda utläses att samtliga sex stadsdelar inom Habiliteringen Älvstrandens upptagningsområde ligger över Göteborgsstrecket, medan endast stadsdelen Kortedala inom Habiliteringen Gamlestadens upptagningsområde utmärker sig ovan strecket. Det kan tyckas uppseendeväckande att de nordöstra stadsdelarnas ohälsotal inte är högre. Ett antagande till detta är att många personer med invandrarbakgrund inte har tillgång till det statliga ersättningssystemet vid sjukdom och ohälsa per definition ovan, utan då är beroende av bidrag, vilket syns i tabellen för olika former av bidrag nedan. BIDRAGSHUSHÅLL Introduktionsersättning Sedan den 1 juli 2002 är kommunen skyldig att utbetala introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar. 12 Introduktionsperiodens längd och omfattning kan variera för olika personer. Perioden kan uppgå till 24 månader och i undantagsfall förlängas med upp till ytterligare 12 månader. Ersättningen administreras av stadsdelsnämnderna Gunnared, Frölunda och Biskopsgården. Under Gunnared ligger de fyra stadsdelarna i nordost. Till Frölunda och Biskopsgården hör boende i samtliga övriga sjutton stadsdelar. Tabellen visar med tydlighet att en stor majoritet av hushåll som erhåller introduktionsersättning finns i nordost. Introduktionsersättning Stadsdelsnämnd Antal introduktionsersättningshushåll 1 Utbetald introduktionsersättning, tkr Gunnared Frölunda Biskopsgården Göteborg Introduktionsersättning/ introduktionsesättningshushåll, kr Introduktionsersättningshushåll 1 och utbetald introduktionsersättning 1 Hushåll som fått introduktionsersättning i mer än en stadsdelsnämnd har räknats in i varje stadsdelsnämnd. I summan för Göteborg är dubbelräkningar eliminerade. Introduktionsersättning betalas ut av stadsdelsnämnderna Gunnared, Frölunda och Biskopsgården. Introduktionsersättningstagarna kan under året också ha erhållit socialbidrag. Källa: Stadskansliet, statistikgruppen Socialbidrag I följande diagram har stadsdelarna för de olika habiliteringsenheternas upptagningsområde slagits samman för att visa hur det ekonomiska tillståndet ser ut i de olika väderstrecken. 12 Källa: Göteborgs stads hemsida, 23

64 Socialbidragsberoende Antal Gamlestaden Centrum Frölunda Älvstranden Habiliteringsenhet Invånare Bidragshushåll Bidragstagare Bidragshushåll 1, socialbidragstagare Diagram 3 1 Hushåll som fått socialbidrag i mer än en stadsdelsnämnd har räknats in i varje stadsdelsnämnd. I summan för Göteborg är dubbelräkningar eliminerade. 2 Med socialbidragstagare avses samtliga personer i de hushåll som fått socialbidrag oavsett om hela hushållet eller endast någon av dess medlemmar fått bidrag. Socialbidragstagare som fått bidrag i mer än en stadsdelsnämnd har räknats in i varje stadsdelsnämnd. I summan för Göteborg är dubbelräkningar eliminerade. Källa: Stadskansliet, statistikgruppen Kommentar Diagram 3 presenterar staplar för antalet invånare inom respektive habiliteringsområde samt antal bidragshushåll och bidragstagare. 13 Således kan utläsas att Gamlestaden med minst invånarantal har flest bidragshushåll men också flest antal bidragstagare, vilket tyder på familjer med förhållandevis många barn. ARBETSLÖSHET För att komplettera bilden över befolkningens sociala status har även siffror över arbetslöshet tagits fram. Enligt Stadskansliet fanns det i Göteborg öppet arbetslösa i åldrarna år (arbetslösa enligt AMS definition) den 31 oktober Det motsvarar ungefär 4,1 % av befolkningen. 14 Stadsdelarna tillhörande Habiliteringen Gamlestaden hamnar samtliga ovanför Göteborgsgenomsnittet vad gäller andelen öppet arbetslösa i vuxen ålder, år. Ingen av övriga stadsdelar når över de tre stadsdelarna Gunnared, Lärjedalen och Bergsjön. Här visas andelen arbetslösa i förhållande till befolkningen efter födelseland Källa: Göteborgs stad, stadskansliet, statistikgruppen 14 Källa: Göteborgs stad, stadskansliet, statistikgruppen 24

65 Källa: SCB (Statistiska Centralbyrån) samt AMS (Arbetsmarknadsverket) Diagram 4: Andel arbetslösa i % Kommentar Av diagrammet framgår att andelen arbetslösa med utländskt födelseland är högre i samtliga stadsdelar i Göteborg jämfört med andelen etniskt svenska. Andelen för Gunnared, Lärjedalen och Bergsjön är över 8,5 % för samtliga. Endast Frölunda av övriga stadsdelar kommer över 8,0 %. JÄMFÖRANDE STATISTIK Vilka bor var? Hur stor är befolkningen i respektive upptagningsområde för de fyra habiliteringsenheterna i Göteborg och varifrån i världen kommer människorna som bor där? Namnen på de fyra habiliteringsenheterna i Göteborg och vilka stadsdelar som ingår, liksom folkmängden, framgår av uppställningen. Habiliteringen Gamlestaden Habiliteringen Centrum Habiliteringen Frölunda Habiliteringen Älvstranden Gunnared, Lärjedalen, Kortedala, Bergsjön Folkmängd invånare. Härlanda, Örgryte, Centrum, Linnéstaden, Majorna Folkmängd invånare. Högsbo, Älvsborg, Frölunda, Askim, Tynnered, Styrsö Folkmängd invånare. Torslanda, Biskopsgården, Lundby, Tuve-Säve, Backa, Kärra-Rödbo Folkmängd invånare. 25